den 19 december
Fråga
2008/09:440 Sveriges utsläppsminskningar och dess andel av
åtaganden i andra länder
av Wiwi-Anne
Johansson (v)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
Klimatpaketet
som nu har godkänts av en majoritet i EU-parlamentet gör det möjligt att lägga
mer än hälften av åtgärderna i utvecklingsländer genom så kallade flexibla
mekanismer, bland annat CDM. Enligt Institutet för tillväxtpolitiska studiers
(ITPS) rapport Konsten att nå både klimatmål och god tillväxt (A2008:008)
är CDM inte ett kostnadseffektivt verktyg. ”Då koldioxideffektiviteten inte är
systematiskt högre i OECD-länder än icke-OECD-länder, mätt i
köpkraftspariteter, är det inte en huvudsaklig lösning att tillgodogöra sig
utsläppsrätter från tredje land. De flexibla mekanismernas tillgodogörande bör
därför endast i begränsad omfattning begränsas in i EU:s reduktionsmål”
(s. 9). ITPS slutsats är att huvuddelen av utsläppsminskningarna måste ske
inom EU-länderna.
Vänsterpartiet
röstade i EU-parlamentet mot att mer än hälften av utsläppsminskningarna kan
göras utanför EU. Men den svenska regeringen har varit pådrivande för att öka
andelen utsläpp som kan göras utanför EU i förhandlingarna som föregått det nu
beslutade klimatpaketet.
Med
anledning av den kommande energi- och klimatpropositionen
som regeringen aviserat till mars månad 2009 vill jag ställa följande fråga
till miljöminister Andreas Carlgren:
Hur
stor del av Sveriges minskningar av koldioxidutsläppen avser ministern ska
göras i Sverige respektive göras genom CDM i utvecklingsländer?