den 3 december

Fråga

2008/09:338 Slutsatser kring bankernas kapitaltäckning

av Birgitta Eriksson (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Den snabbhet med vilken finanskrisen spritt sig har överraskat många utifrån den traditionella läroboksuppfattningen att en bank tar emot inlåning och transformerar sin likviditet till utlåning. Vår tids banker har i sin jakt efter vinster lockats till en stor exponering mot marknaden. De finansierar huvuddelen av utlåningen inte genom inlåning från sina kunder utan genom egen upplåning. Riksbanken konstaterade under ett seminarium i november att de fyra storbankerna Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken tillsammans har 10 000 miljarder kronor i tillgångar men bara 400 miljarder i eget kapital, omkring 4 procent. Inlåningen är 3 500 miljarder kronor, mycket tack vare Nordeas starka ställning i Finland. Resten lånar bankerna på den globala kapitalmarknaden. Inte minst därför har den amerikanska och internationella finanskrisen snabbt sköljt in också över Sverige.

Regeringen har reagerat på finanskrisen genom att ställa krav på att bankerna inte får låna ut mer än att de har en chans att betala tillbaka pengarna om många kunder skulle vilja tömma sina sparkonton samtidigt. Därför ställer också svenska staten och EU krav på kapitaltäckning. Därför kräver vidare också statsrådet att bankerna ska betala för att staten ska garantera pengar om bankernas egna pengar tar slut. Tre av de fyra storbankerna har dock ännu inte slutit något avtal med staten.

Vilka långsiktiga slutsatser drar finansministern kring krav på bankernas egen kapitaltäckning och framtida utlåning?