den 19 augusti
Fråga
2008/09:1162 Barnkonventionen och svensk lagstiftning
av Eva Olofsson
(v)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Frågan
om hur barnkonventionen står i förhållande till svensk lagstiftning har
aktualiserats av det aktuella fallet med splittringen av en tvåbarnsfamilj.
Mamman och hennes nyfödda barn ska avvisas till Ryssland för att därifrån söka
uppehållstillstånd i Sverige medan fadern och det andra barnet redan har
uppehållstillstånd. Detta innebär att familjen med ett nyfött barn splittras i
flera månader, kanske i mer än ett halvår. Detta bryter mot barnkonventionens
artikel 9 som stadgar att ett barn inte ska skiljas från sina föräldrar om inte
behöriga myndigheter enligt lag finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt
för barnets bästa. Detta gäller inte i det aktuella fallet.
Att
splittra familjen med en nyfödd och ett annat litet barn är självklart till
skada för barnen. Lika självklart är det ett brott mot barnkonventionen. Den
FN-kommitté som i våras granskade hur Sverige följer barnkonventionen uppmanade
i sin slutrapport Sverige att göra allt för att barnkonventionen skulle bli
svensk lag. Det är en ståndpunkt som Vänsterpartiet delar. Till dess
rekommenderades att barnkonventionen alltid ska ha företräde om det visar sig att
nationell lag står i konflikt med vad konventionen stadgar. Detta synsätt
tillämpas inte i det aktuella fallet utan svensk lag anses ”stå över”
barnkonventionen.
Jag
vill därför ställa följande fråga till ansvarigt statsråd för barnpolitiken,
Göran Hägglund:
Vad
avser socialministern att göra för att stärka barnkonventionens ställning när
den hamnar i konflikt med svensk lagstiftning?