den 19 augusti

Fråga

2008/09:1162 Barnkonventionen och svensk lagstiftning

av Eva Olofsson (v)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Frågan om hur barnkonventionen står i förhållande till svensk lagstiftning har aktualiserats av det aktuella fallet med splittringen av en tvåbarnsfamilj. Mamman och hennes nyfödda barn ska avvisas till Ryssland för att därifrån söka uppehållstillstånd i Sverige medan fadern och det andra barnet redan har uppehållstillstånd. Detta innebär att familjen med ett nyfött barn splittras i flera månader, kanske i mer än ett halvår. Detta bryter mot barnkonventionens artikel 9 som stadgar att ett barn inte ska skiljas från sina föräldrar om inte behöriga myndigheter enligt lag finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Detta gäller inte i det aktuella fallet.

Att splittra familjen med en nyfödd och ett annat litet barn är självklart till skada för barnen. Lika självklart är det ett brott mot barnkonventionen. Den FN-kommitté som i våras granskade hur Sverige följer barnkonventionen uppmanade i sin slutrapport Sverige att göra allt för att barnkonventionen skulle bli svensk lag. Det är en ståndpunkt som Vänsterpartiet delar. Till dess rekommenderades att barnkonventionen alltid ska ha företräde om det visar sig att nationell lag står i konflikt med vad konventionen stadgar. Detta synsätt tillämpas inte i det aktuella fallet utan svensk lag anses ”stå över” barnkonventionen.

Jag vill därför ställa följande fråga till ansvarigt statsråd för barnpolitiken, Göran Hägglund:

Vad avser socialministern att göra för att stärka barnkonventionens ställning när den hamnar i konflikt med svensk lagstiftning?