den 5 augusti
Fråga
2008/09:1122 Konflikter mellan lantbruksföretag och
grannar
av Lennart
Sacrédeus (kd)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
Enligt
en dom i miljödomstolen tidigare i år blev en lantbrukare i Orrbyn i Luleå
kommun tvungen att genomföra en rad investeringar, till en kostnad av ca
1 ½ miljon kronor, till följd av de besvär lukten från hans verksamhet
orsakat en granne. Med en så stor investering, som inte på något sätt skulle
öka intäkterna, var företagaren enligt egen utsago i princip tvungen att lägga
ned sitt lantbruk. Då hade en av kommunens miljöinspektörer tidigare ålagt
lantbrukaren att åtgärda luktproblemen efter grannens klagomål, medan kommunens
miljönämnd hade mildrat åläggandet. Även länsstyrelsen hade avvisat grannens
olika krav. Efter miljödomstolens dom sökte lantbrukaren prövningstillstånd hos
Miljööverdomstolen och fick det.
Den
kompromiss som Miljööverdomstolen nu slagit fast innebär ett krav på en ny
ventilation med hög utsläppspunkt till en investering om 70 000–100 000
kronor. Domen får nu prejudicerande verkan för ett stort antal lantbrukare och
försvårar till viss del möjligheterna att driva lantbruk i Sverige.
En
företagare som nu kan drabbas på ett liknande sätt i Tibble by i Leksands
kommun har agerat mot att byggnadsnämnden i kommunen gett tillstånd för
byggnationen av en privatvilla endast 40 meter från hans verksamhet, då han
befarar att den ovan refererade domen kan leda till ett liknande
framtidsscenario. Det vore rimligt att nybyggnationer på landsbygden inte beviljas
för nära redan existerande lantbruk mot bakgrund av det ovan beskrivna
händelseförloppet, alternativt att plan- och bygglagens krav på lukt, ljud och
bullernivåer för lantbruksfastigheter modifieras.
Vad
avser miljöministern att vidta för åtgärder för att bestämmelser i plan- och bygglagen inte ska underminera möjligheterna att
bedriva lantbruksföretag när byggnationen av villor nu ökar i många av Sveriges
jordbruksbyar?