den 21 juli

Fråga

2008/09:1093 Tiggeri

av Birgitta Eriksson (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Det kan konstateras att tiggeri blivit vanligare i Sverige under 2000-talet, inte minst i storstäderna och större städer. Orsakerna är flera. Tiggeri har blivit mer legitimt och därmed också mer lönsamt. Samhällets sociala nedskärningar och hårdare prövning av ekonomiskt bistånd gör att socialt utslagna och fattiga söker andra vägar för sin försörjning. De vänder sig till ideella organisationers biståndsverksamhet och, som den sista utvägen, tigger på gatan från privatpersoner. Det förekommer också organiserat tiggeri, inte sällan också kombinerat med annan brottslig verksamhet som stöld. Kriminella ligor från det forna östblocket har barn och vuxna som frivilligt eller utifrån tvång tigger eller stjäl.

Tiggeri är inte olagligt men upplevs besvärande av många. Graden av framfusighet i tiggeri kan också vara flytande. Tiggaren kan upplevas som hotfull och det uppstår en tvångssituation varvid människor ger pengar av rädsla. I sak kan tiggeri diskuteras som en form av förargelseväckande beteende eller ofredande.

Avsaknaden av lagstiftning och riktlinjer kring tiggeri försätter också företag och olika verksamheter i ett dilemma. Transportföretag har att hantera tiggare på tåg och i vänthallar. Affärer ska förhålla sig till tiggare utanför sina försäljningsställen. Fastighetsägare ska förhålla sig till tiggare i köpcentrum. Olika policyer utvecklas utifrån annan lagstiftning vilket inte heller är bra.

Avser justitieministern att ta initiativ till lagstiftning eller riktlinjer i frågan?