den 21 juli
Fråga
2008/09:1093 Tiggeri
av Birgitta
Eriksson (s)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Det
kan konstateras att tiggeri blivit vanligare i Sverige under 2000-talet, inte
minst i storstäderna och större städer. Orsakerna är flera. Tiggeri har blivit
mer legitimt och därmed också mer lönsamt. Samhällets sociala nedskärningar och
hårdare prövning av ekonomiskt bistånd gör att socialt utslagna och fattiga
söker andra vägar för sin försörjning. De vänder sig till ideella
organisationers biståndsverksamhet och, som den sista utvägen, tigger på gatan
från privatpersoner. Det förekommer också organiserat tiggeri, inte sällan
också kombinerat med annan brottslig verksamhet som stöld. Kriminella ligor
från det forna östblocket har barn och vuxna som frivilligt eller utifrån tvång
tigger eller stjäl.
Tiggeri
är inte olagligt men upplevs besvärande av många. Graden av framfusighet i
tiggeri kan också vara flytande. Tiggaren kan upplevas som hotfull och det
uppstår en tvångssituation varvid människor ger pengar av rädsla. I sak kan
tiggeri diskuteras som en form av förargelseväckande beteende eller ofredande.
Avsaknaden
av lagstiftning och riktlinjer kring tiggeri försätter också företag och olika
verksamheter i ett dilemma. Transportföretag har att hantera tiggare på tåg och
i vänthallar. Affärer ska förhålla sig till tiggare utanför sina
försäljningsställen. Fastighetsägare ska förhålla sig till tiggare i
köpcentrum. Olika policyer utvecklas utifrån annan lagstiftning vilket inte
heller är bra.
Avser
justitieministern att ta initiativ till lagstiftning eller riktlinjer i frågan?