den 19 september
Interpellation
2008/09:8 Krisen i skolpolitiken
av Peter
Eriksson (mp)
till
utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Programmet
Kris i
skolan i Sveriges Radio har låtit välrenommerade forskare göra en
källkritisk granskning av ett antal uttalanden som utbildningsminister Jan
Björklund gjort. Flera av dessa uttalanden kan också sägas ligga till grund för
beslut som tagits om skolan i regering och riksdag. Det gäller inte minst den tvivelaktiga
reformeringen av betygssystemet med betygsomdömen från årskurs 1 och införandet
av ordningsomdömen.
Flera
uttalanden som Jan Björklund gjort stämmer inte med verkligheten eller ger en
onyanserad bild av svenska skolan:
-
”Sverige ligger långt ner i tabellerna.”
-
”Enligt OECD-statistik så har Sverige världens
största ordningsproblem i vår skola.”
-
”Svenska skolor har mest skolk, mest sena
ankomster, mest skadegörelse och det grövsta och mest kränkande språkbruket i
hela den utvecklade världen, enligt OECD.”
De
svenska elevernas resultat ligger i själva verket ganska bra till internationellt
sett. Svensk forskning och syntesstudier med samlade internationella
forskningsresultat visar att Sverige inte är den ”värsting” som
utbildningsministern vill påskina.
Det får
mycket allvarliga konsekvenser när utbildningsministern ger en negativ
bakgrundsteckning om fallande resultat och studiedisciplin i den svenska
skolan, eftersom han gett intryck av att slutsatserna bygger på vetenskap fast
detta inte alls stämmer. Det är mycket viktigt att en minister, och särskilt en
utbildningsminister, håller fanan högt om hur man tolkar forskningsresultat,
internationella studier och fakta. Att fuska med underlagen till skolpolitiken
är som att fuska med läxan. När facit redovisas blir det ohjälpligt en bock i
kanten.
Med
felaktigt kunskapsunderlag har utbildningsministern ställt fel diagnos om var
problemen i skolan verkligen är. Det innebär att han också ordinerat fel
politik om hur skolan ska bli bättre.
Uttalandena
har fått stor uppmärksamhet och har färgat debatten samt förmodligen också
övertygat många riksdagsledamöter att det nog är rätt väg att i vissa fall utan
riksdagens normala arbetsordning processa fram förändringar som vilar på
statistisk fantasi. Beslutet om införande av ordningsomdömen är exempelvis
fattat av regeringen och inte av riksdagen.
Utbildningsministern
har ständigt fört in skoldebatten på villospår och detaljer. Att ministern
slarvat med fakta är inte någon nyhet, men den stora omfattning som
granskningen i radion visar på har inte varit helt uppenbar ens för oss.
Utbildningsministern
pratar gärna om ordning och kunskaper. Tyvärr är det inte ordning och kunskaper
som präglar underlagen till beslut eller debattinlägg från
utbildningsministerns sida. Miljöpartiet har vid upprepade tillfällen framfört
att en långsiktig skolpolitik är en skolpolitik som bygger på fakta och
forskning, inte på felaktiga svartmålningar av den svenska skolan.
Den
svenska skolan är bra på många sätt. Men det finns brister som måste åtgärdas.
Vi kräver att lärare, elever och föräldrar måste ges möjlighet att återfå
förtroendet för att politiken vill och kan åtgärda de problem som verkligen
existerar.
Min
fråga till utbildningsministern är:
På
vilket sätt tänker utbildningsministern agera för att säkerställa att Sverige
har en utbildningspolitik som bygger på fakta och forskning?