den 14 maj
Interpellation
2008/09:549 Ohälsa i arbetslivet
av Göran
Persson i Simrishamn (s)
till
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
De
senaste åren har antalet dödsolyckor ökat. Ökningstakten har varit högre än vad
som kan förklaras med att fler varit i arbete.
Det har
visat sig att många nystartade och små företag saknar kunskaper om
arbetsmiljölagstiftningen. Därför behövs information som riktar sig till dessa,
anser den snabbutredning som gjorts.
Flera
faktorer kan ligga bakom och förklara den oroande utvecklingen. Arbetslivet har
förändrats och splittrats upp i mindre enheter. Småföretagandet har ökat och
många startar eget utan tillräckliga kunskaper om arbetsmiljölagstiftningen.
Bygg och anläggning är exempel på en sådan bransch. De stora aktörerna anlitar
numera i allt högre grad mindre företag i sina byggprojekt. Entreprenörer med
få anställda har ofta inte den kompetens som krävs för att utföra arbetet
säkert. Tidspressen och konkurrensen är omfattande. Det brister i
projekterings- och samordningsansvar. På grund av otillräckliga
arbetsmiljökunskaper ställer upphandlingsansvariga otydliga krav på
underentreprenörerna.
De som
drabbas av trakasserier och kränkande behandling på arbetsplatsen reagerar ofta
med olust och vill inte gå till jobbet. Hälsan är sämre och sjukfrånvaron högre
hos dessa personer. Symtom som trötthet, håglöshet, huvudvärk och magbesvär är
vanliga. Men studien visar också att för dem som har stöd av sina
arbetskamrater och chefer blir inte följderna lika allvarliga. Undersökningar
visar att nästan var femte kvinna och var tionde man var utsatta för våld eller
hot på arbetet under den senaste tolvmånadersperioden. Manliga poliser, skötare
och vårdare är mer utsatta än andra yrkesgrupper. Hälften av dem hade varit
utsatta för våld eller hot om våld ett par dagar per månad eller mer. Bland
kvinnorna är det främst vårdpersonal som är utsatta mer frekvent, flera gånger
per månad. Även lärare drabbas.
Utöver
den skada, ofta både fysisk och psykisk, som drabbar individen i dessa fall,
innebär det också en stor ekonomisk förlust för samhället. Runt 8 miljarder
kronor betalas ut i ersättning varje år. Att förebygga och förhindra risken för
olyckor och våld på arbetsplatserna är således av stor vikt både för enskilda
individer och för samhället i stort. En trygg och säker arbetsplats måste vara
en rättighet.
Min
fråga till arbetsmarknadsministern är:
Avser
ministern att ta initiativ till att det införs en nollvision liknande den som
finns inom trafikpolitiken i fråga om olycksfall, våld och hot på våra
arbetsplatser?