den 14 maj

Interpellation

2008/09:549 Ohälsa i arbetslivet

av Göran Persson i Simrishamn (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

De senaste åren har antalet dödsolyckor ökat. Ökningstakten har varit högre än vad som kan förklaras med att fler varit i arbete.

Det har visat sig att många nystartade och små företag saknar kunskaper om arbetsmiljölagstiftningen. Därför behövs information som riktar sig till dessa, anser den snabbutredning som gjorts.

Flera faktorer kan ligga bakom och förklara den oroande utvecklingen. Arbetslivet har förändrats och splittrats upp i mindre enheter. Småföretagandet har ökat och många startar eget utan tillräckliga kunskaper om arbetsmiljölagstiftningen. Bygg och anläggning är exempel på en sådan bransch. De stora aktörerna anlitar numera i allt högre grad mindre företag i sina byggprojekt. Entreprenörer med få anställda har ofta inte den kompetens som krävs för att utföra arbetet säkert. Tidspressen och konkurrensen är omfattande. Det brister i projekterings- och samordningsansvar. På grund av otillräckliga arbetsmiljökunskaper ställer upphandlingsansvariga otydliga krav på underentreprenörerna.

De som drabbas av trakasserier och kränkande behandling på arbetsplatsen reagerar ofta med olust och vill inte gå till jobbet. Hälsan är sämre och sjukfrånvaron högre hos dessa personer. Symtom som trötthet, håglöshet, huvudvärk och magbesvär är vanliga. Men studien visar också att för dem som har stöd av sina arbetskamrater och chefer blir inte följderna lika allvarliga. Undersökningar visar att nästan var femte kvinna och var tionde man var utsatta för våld eller hot på arbetet under den senaste tolvmånadersperioden. Manliga poliser, skötare och vårdare är mer utsatta än andra yrkesgrupper. Hälften av dem hade varit utsatta för våld eller hot om våld ett par dagar per månad eller mer. Bland kvinnorna är det främst vårdpersonal som är utsatta mer frekvent, flera gånger per månad. Även lärare drabbas.

Utöver den skada, ofta både fysisk och psykisk, som drabbar individen i dessa fall, innebär det också en stor ekonomisk förlust för samhället. Runt 8 miljarder kronor betalas ut i ersättning varje år. Att förebygga och förhindra risken för olyckor och våld på arbetsplatserna är således av stor vikt både för enskilda individer och för samhället i stort. En trygg och säker arbetsplats måste vara en rättighet.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är:

Avser ministern att ta initiativ till att det införs en nollvision liknande den som finns inom trafikpolitiken i fråga om olycksfall, våld och hot på våra arbetsplatser?