den 14 maj

Interpellation

2008/09:545 Kontraktsförbandens tillgänglighet

av Anders Karlsson (s)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Regeringen skriver på s. 1 i sin proposition 2008/09:140 Vårt framtida försvar:

Den framtida insatsorganisationen kommer att bestå av stående förband och kontraktsförband samt ett kvalificerat hemvärn med nationella skyddsstyrkor. Insatsförbanden kommer att vara fullt bemannade, materiellt uppfyllda, samövade och inte kräva någon återtagning för att vara fullt användbara.

Av Försvarsmaktens svar, från den 30 januari 2009, på regeringens planeringsanvisningar framgår att förbandens personal ska bytas ut individvis. Under sin utbildning kommer de enligt uppgift inte att genomföra något förbandsövningsskede, det vill säga öva i större förbandsenheter för att foga samman kunskaper och färdigheter på individ- och gruppnivå till förmåga i större enheter. Ett förband som inte genomfört förbandsövning torde ha en mycket begränsad förmåga att verka.

Tanken i regeringens modell tycks vara att personalen ska få sin förbandsträning när de placerats på förbanden. Detta kan fungera för stående förband som är i tjänst hela tiden men är betydligt mer tveksamt för kontrakterade förband vilka större delen av tiden inte tjänstgör.

I Försvarsmaktens svar på regeringens planeringsanvisningar framgår att beräkningarna utgår från att 25 procent av de kontrakterade soldaterna tjänstgör 38 dagar i övningar per år. Annorlunda uttryckt kommer cirka en fjärdedel av förbanden att övas under ett år. Detta torde innebära, om personalen står i kontrakt i åtta år, att när ett kontraktsförband genomför sin övning kan upp till hälften av personalen vara ny. Kontraktsförbanden skulle då till stor del bestå av individer vilka inte genomgått något förbandsövningsskede, något som skulle ställa krav på samövning och återtagande innan de är reellt tillgängliga och användbara.

Min fråga till försvarsministern är:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av det ovan beskrivna förhållandet?