den 14 maj
Interpellation
2008/09:545 Kontraktsförbandens tillgänglighet
av Anders
Karlsson (s)
till
försvarsminister Sten Tolgfors (m)
Regeringen
skriver på s. 1 i sin proposition 2008/09:140 Vårt framtida försvar:
Den
framtida insatsorganisationen kommer att bestå av stående förband och
kontraktsförband samt ett kvalificerat hemvärn med nationella skyddsstyrkor.
Insatsförbanden kommer att vara fullt bemannade, materiellt uppfyllda, samövade
och inte kräva någon återtagning för att vara fullt användbara.
Av
Försvarsmaktens svar, från den 30 januari 2009, på regeringens
planeringsanvisningar framgår att förbandens personal ska bytas ut individvis.
Under sin utbildning kommer de enligt uppgift inte att genomföra något
förbandsövningsskede, det vill säga öva i större förbandsenheter för att foga
samman kunskaper och färdigheter på individ- och gruppnivå till förmåga i
större enheter. Ett förband som inte genomfört förbandsövning torde ha en
mycket begränsad förmåga att verka.
Tanken
i regeringens modell tycks vara att personalen ska få sin förbandsträning när
de placerats på förbanden. Detta kan fungera för stående förband som är i
tjänst hela tiden men är betydligt mer tveksamt för kontrakterade förband vilka
större delen av tiden inte tjänstgör.
I
Försvarsmaktens svar på regeringens planeringsanvisningar framgår att beräkningarna
utgår från att 25 procent av de kontrakterade soldaterna tjänstgör 38 dagar i
övningar per år. Annorlunda uttryckt kommer cirka en fjärdedel av förbanden att
övas under ett år. Detta torde innebära, om personalen står i kontrakt i åtta
år, att när ett kontraktsförband genomför sin övning kan upp till hälften av
personalen vara ny. Kontraktsförbanden skulle då till stor del bestå av
individer vilka inte genomgått något förbandsövningsskede, något som skulle
ställa krav på samövning och återtagande innan de är reellt tillgängliga och
användbara.
Min fråga
till försvarsministern är:
Avser
statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av
det ovan beskrivna förhållandet?