den 16 april
Interpellation
2008/09:462 Ekonomiskt stöd till asylsökande
av Bodil
Ceballos (mp)
till
statsrådet Tobias Billström (m)
I
nyheterna har vi under påsken hört att kommissionen läxar upp Sverige på grund
av den låga ersättningen till asylsökande som anges ligga på 71 kronor per dag,
en ersättning som inte höjts på 13 år och som regeringen för någon månad sedan sagt
sig vilja höja till 80 kronor per dag, en ersättning som dock kan halveras till
40 kronor per dag om den asylsökande inte bosätter sig i ett anvisat boende.
I
Migrationsverkets yttrande angående kommissionens förslag till nytt direktiv om
mottagandevillkor skriver generaldirektören den 3 februari att Migrationsverket
anser att förslaget är bra, att utgångspunkten bör vara att de asylsökande
erbjuds ekonomiskt stöd på samma nivåer som de i landet bosatta, ”om inte
starka skäl talar emot det”. Han skriver vidare:
”I
Sverige har nivåerna för det ekonomiska stödet till asylsökande inte justerats
på 13 år, vilket föranleder många asylsökande att ge sig ut på den svarta
arbetsmarknaden för att klara sin livssituation. Det bör dock tydligare framgå
av lagtexten i förslaget vad som avses med ”socialt stöd för landets bosatta”,
det vill säga om det är bistånd enligt socialtjänstlagen till bosatta eller om
de nivåer som används i nödsituationer avses (i kommissionens konsekvensanalys
över direktivet framgår att det är miniminivån för socialt stöd som avses, men
inte heller det är tillräckligt klargörande). Förslaget innebär
kostnadsökningar för Sverige i förhållande till dagens regelverk.”
Vad som
dock förtigits i nyheterna är att ersättningen för ”sammanboende” är 61 kronor
per dag och att ersättningen till barn är 37–50 kronor per dag, beroende på
ålder får man förmoda. Dessa pengar ska täcka kostnaden för mat, kläder och
skor, fritid, hälsa och hygien med mera. För den som fått utvisnings- eller
avvisningsbesked uteblir ofta ersättningen helt fram till dess att avvisning
verkställs, vilket kan ta olika lång tid.
Vad som
i realiteten klassas som sammanboende är då en person väljer att bo med släkt
eller vänner i stället för på en förläggning, där många upplever en stor
psykisk påfrestning. Eget boende klassas som sammanboende, eftersom knappast
någon asylsökande har pengar att bo i ”eget boende”. Det vet Migrationsverket
och räknar med ”hopträngningseffekter” som svar på frågan om det logiska i att
sänka ersättningen för den som inte vill eller orkar bo i anläggningsboende.
För den
som flyttar från ett förläggningsboende ska alltså 61 kronor per dag (ca
1 800 kronor per månad) förutom till mat, kläder, skor, fritid, hälsa,
hygien med mera också räcka till boende.
Det
säger sig självt att det inte går ihop – knappast ens om man delar ett rum för
3 000 kronor per månad med två personer till. En del går till
Frälsningsarmén för att få extra matpengar.
Förutom
ovanstående ekonomiska svårigheter försämras den ekonomiska situationen för de
asylsökande som väljer eget boende ytterligare genom att bidraget för eget
boende först sänkts och därefter dragits in helt.
Vill vi
ha det så här? Vad händer med segregation, svartjobb, kriminalitet? Vill vi
tvinga in människor i anläggningsboende i månader eller år – ett boende som många
helt enkelt inte orkar med och som därmed försvårar integrationen?
En
annan fråga är synen på asylsökandes barn som i dag uttrycks ”från och med
tredje barnet halveras bidraget” till skillnad mot i Sverige boende barn där
flerbarnstillägg utgår från och med tredje barnet. Efter sjätte barnet har flerbarnstillägget
vuxit till 3 414 kronor. Uppenbarligen behöver inte barn till asylsökande
lika mycket blöjor, välling eller mat. Det är därför positivt att
Migrationsverkets generaldirektör uttrycker att utgångspunkten bör vara att de
asylsökande erbjuds ekonomiskt stöd på samma nivåer som de i landet bosatta, ”om
inte starka skäl talar emot det”. Frågan är vad han menar med starka skäl.
Mot
bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Avser statsrådet
att med grund i kommissionens kritik ta initiativ till en större förändring av
dagersättningarna än de redan aviserade?
Avser statsrådet
att ta initiativ till att asylsökande barn ska behandlas jämlikt med övriga
barn i samhället?
Avser statsrådet
att ta initiativ för att utöka tiden för dagersättning till att omfatta hela
tiden fram till dess att avvisning kan verkställas?