den 16 april

Interpellation

2008/09:462 Ekonomiskt stöd till asylsökande

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

I nyheterna har vi under påsken hört att kommissionen läxar upp Sverige på grund av den låga ersättningen till asylsökande som anges ligga på 71 kronor per dag, en ersättning som inte höjts på 13 år och som regeringen för någon månad sedan sagt sig vilja höja till 80 kronor per dag, en ersättning som dock kan halveras till 40 kronor per dag om den asylsökande inte bosätter sig i ett anvisat boende.

I Migrationsverkets yttrande angående kommissionens förslag till nytt direktiv om mottagandevillkor skriver generaldirektören den 3 februari att Migrationsverket anser att förslaget är bra, att utgångspunkten bör vara att de asylsökande erbjuds ekonomiskt stöd på samma nivåer som de i landet bosatta, ”om inte starka skäl talar emot det”. Han skriver vidare:

”I Sverige har nivåerna för det ekonomiska stödet till asylsökande inte justerats på 13 år, vilket föranleder många asylsökande att ge sig ut på den svarta arbetsmarknaden för att klara sin livssituation. Det bör dock tydligare framgå av lagtexten i förslaget vad som avses med ”socialt stöd för landets bosatta”, det vill säga om det är bistånd enligt socialtjänstlagen till bosatta eller om de nivåer som används i nödsituationer avses (i kommissionens konsekvensanalys över direktivet framgår att det är miniminivån för socialt stöd som avses, men inte heller det är tillräckligt klargörande). Förslaget innebär kostnadsökningar för Sverige i förhållande till dagens regelverk.”

Vad som dock förtigits i nyheterna är att ersättningen för ”sammanboende” är 61 kronor per dag och att ersättningen till barn är 37–50 kronor per dag, beroende på ålder får man förmoda. Dessa pengar ska täcka kostnaden för mat, kläder och skor, fritid, hälsa och hygien med mera. För den som fått utvisnings- eller avvisningsbesked uteblir ofta ersättningen helt fram till dess att avvisning verkställs, vilket kan ta olika lång tid.

Vad som i realiteten klassas som sammanboende är då en person väljer att bo med släkt eller vänner i stället för på en förläggning, där många upplever en stor psykisk påfrestning. Eget boende klassas som sammanboende, eftersom knappast någon asylsökande har pengar att bo i ”eget boende”. Det vet Migrationsverket och räknar med ”hopträngningseffekter” som svar på frågan om det logiska i att sänka ersättningen för den som inte vill eller orkar bo i anläggningsboende.

För den som flyttar från ett förläggningsboende ska alltså 61 kronor per dag (ca 1 800 kronor per månad) förutom till mat, kläder, skor, fritid, hälsa, hygien med mera också räcka till boende.

Det säger sig självt att det inte går ihop – knappast ens om man delar ett rum för 3 000 kronor per månad med två personer till. En del går till Frälsningsarmén för att få extra matpengar.

Förutom ovanstående ekonomiska svårigheter försämras den ekonomiska situationen för de asylsökande som väljer eget boende ytterligare genom att bidraget för eget boende först sänkts och därefter dragits in helt.

Vill vi ha det så här? Vad händer med segregation, svartjobb, kriminalitet? Vill vi tvinga in människor i anläggningsboende i månader eller år – ett boende som många helt enkelt inte orkar med och som därmed försvårar integrationen?

En annan fråga är synen på asylsökandes barn som i dag uttrycks ”från och med tredje barnet halveras bidraget” till skillnad mot i Sverige boende barn där flerbarnstillägg utgår från och med tredje barnet. Efter sjätte barnet har flerbarnstillägget vuxit till 3 414 kronor. Uppenbarligen behöver inte barn till asylsökande lika mycket blöjor, välling eller mat. Det är därför positivt att Migrationsverkets generaldirektör uttrycker att utgångspunkten bör vara att de asylsökande erbjuds ekonomiskt stöd på samma nivåer som de i landet bosatta, ”om inte starka skäl talar emot det”. Frågan är vad han menar med starka skäl.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att med grund i kommissionens kritik ta initiativ till en större förändring av dagersättningarna än de redan aviserade?

Avser statsrådet att ta initiativ till att asylsökande barn ska behandlas jämlikt med övriga barn i samhället?

Avser statsrådet att ta initiativ för att utöka tiden för dagersättning till att omfatta hela tiden fram till dess att avvisning kan verkställas?