den 27 mars
Interpellation
2008/09:436 Svenskt utvecklingssamarbete med El Salvador
av Hans Linde
(v)
till
statsrådet Gunilla Carlsson (m)
I
Sverige har det under decennier funnits ett stort engagemang för El Salvador.
Genom vårt utvecklingssamarbete, genom de tusentals människor som engagerat sig
i solidaritetsarbete med El Salvador och genom de tusentals salvadoranska
flyktingar som fått en fristad i vårt land har starka band byggts upp mellan
våra länder. Sedan Sverige på allvar inledde sitt samarbete med El Salavador på
slutet av 70-talet har landet i grunden förändrats. Det blodiga inbördeskriget
1980 till 1992, som krävde 75 000 liv, har förbytts till en på flera sätt
framgångsrik fredsprocess. 80-talets dödsskvadroner och de brutala förföljelserna
av oppositionella har ersatts med stora demokratiska landvinningar. Att El
Salvador i grunden förändrats bekräftades den 15 mars i år då vänsterfronten
FMLN:s kandidat Mauricio Funes vann presidentvalet och Arenapartiets 20-åriga
maktinnehav bröts.
Trots
att El Salvador på flera områden haft en positiv utveckling är behoven av hjälp
fortfarande omfattande; freden och demokratin i landet kan inte tas för givna.
Ojämlikheten är bland de högsta i världen och långt ifrån alla har tillgång
till utbildning och hälsovård. Drygt 20 procent av befolkningen är analfabeter
och 37 procent lever i fattigdom enligt UNDP. I landets ekonomiska frizoner, så
kallade maquilas, arbetar tusentals salvadoraner under svåra förhållanden och
med ytterst begränsade möjligheter att organisera sig fackligt. Med en ny
regering ökar möjligheterna för att El Salvador ska komma till rätta med dessa
utmaningar, men då krävs också hjälp från omvärlden.
När
biståndsminister Gunilla Carlsson presenterade den så kallade landfokuseringen
för svenskt utvecklingssamarbete var El Salvador ett av de 37 länder till vilka
Sverige skulle fasa ut sitt utvecklingssamarbete (Sveriges bilaterala stöd till
El Salvador hade då i realiteten redan fasats ut). När utfasningen
presenterades skrev biståndsministern att ”på olika sätt ska Sverige bibehålla
och utveckla relationer med länder där utvecklingssamarbetet fasas ut” (Dagens
Nyheter den 27 augusti 2007). De traditionella formerna för bistånd ska
ersättas med ”aktörssamverkan” där svenska företag, myndigheter, universitet
och högskolor, fackföreningar, kommuner och landsting, enskilda organisationer
och institutioner ska samverka med motsvarande aktörer i låg- och
medelinkomstländer. Målet är att stimulera samarbete och stödja en process med
”självbärande relationer av ömsesidigt intresse” som på sikt ska finansieras på
annat sätt än med biståndsmedel.
Hur
Sveriges relationer ska bibehållas och utvecklas till El Salvador är på flera
områden oklart; det finns även flera frågor om hur en framtida
”aktörssamverkan” konkret ska utformas och finansieras. Klart är att El
Salvador har ett behov av en fungerande samverkan med Sverige exempelvis inom
utveckling av skogs- och jordbruket, modernisering av skattesystemet,
reformering av polisen och stärkande av de demokratiska institutionerna samt
folkrörelserna.
Jag
vill med anledning av detta fråga statsrådet:
1. Vilka konkreta initiativ avser statsrådet att
vidta för att Sverige ska stödja arbetet med att bekämpa fattigdomen samt
stärka demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna i El Salvador?
2. Vilka konkreta initiativ avser statsrådet att
vidta för att Sverige ska bibehålla och utveckla sin relation till El Salvador?
3. Vilka initiativ avser statsrådet att vidta för
att klargöra formerna för en framtida aktörssamverkan mellan myndigheter,
högskolor och folkrörelser i El Salvador och Sverige?