den 16 oktober

Interpellation

2008/09:40 Situationen på Gazaremsan

av Tone Tingsgård (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Situationen på Gazaremsan är åter mycket spänd och bidrar därmed till att förvärra läget i hela Mellanöstern. Hösten 2005 drog sig staten Israel tillbaka från nästan 40 år av ockupation av Gazaremsan, men kontrollerar fortfarande gränserna runt hela området. I januari 2006 genomfördes fria val i Palestina där Hamas vann en majoritet i PLC – Palestinian Legislative Council. Men den nyvalda regeringen kom att isoleras av omvärlden, även av den svenska regeringen. Våren 2007 väcktes förhoppningar om en ny era när Fatah och Hamas, under ett symbolladdat möte i Mecka, slöt en överenskommelse om en samlingsregering. Men redan under sommaren 2007 utbröt svåra inre stridigheter mellan Fatah och Hamas på Gazaremsan. Bakgrunden till krisen i Gaza i juni 2007 är ännu delvis oklar, och flera parter bär skulden.

Ett resultat av juni 2007 är att Hamas tagit ett hårt grepp om befolkningen på Gazaremsan och under det senaste året har sympatisörer med Fatah levt i stor osäkerhet. Hamas har fängslat tusentals och många av Fatahs sympatisörer har även torterats eller avrättats. Situationen är utomordentligt spänd. En stor del av våldet beror på interna palestinska uppgörelser. Samtidigt har staten Israel full kontroll över gränserna runt om Gaza. Sedan hösten 2007 har Israel infört en avspärrning av Gazaremsan som innebär att området, som har drygt 1,5 miljoner invånare, inte kan styra sin handel, inte heller sina resor till arbete eller för att hälsa på släkt och vänner. Israel motiverar stängningen med att de nästan dagligen beskjuts av raketer från Gazaremsan. Dessa beskjutningar är folkrättsvidriga. Men det är även staten Israels våldsamma attacker mot Gaza i syfte att slå ut raketbaser. Israel har rätt att försvara sig, men dess våld är utan proportion. Israels politik gör Gazaremsan till ett stängt område, utanför världsmarknaden och utom räckhåll för den internationella rätten – en politik som knappast leder till fred och försoning.

I augusti 2008 rapporterade Ocha – FN:s Office for the Coordination of Humanitarian Affairs – att gränsen mellan Gazaremsan och Egypten vid Rafah hållits stängd av Israel under 395 arbetsdagar i följd. Den öppnades senast den 9 juni 2007. Undantag har gjorts för några hundra palestinier som fått komma in till Gaza från Egypten. Liknande siffror finns från andra punkter i området.

Isoleringen leder till ekonomisk stagnation, till frustration och vrede. När vardagen inte fungerar kommer desperation och stress. Då uppstår gräl mellan vänner och inom familjer och i politiken – om stort och smått. Stängningen av Gaza skapar en isolering som genomsyrar alla aspekter av livet och som inte gynnar framväxten av fred och försoning.

Av historiska skäl har Sverige goda kontakter med både Israel och Palestina. Gemensamt med EU kan Sverige sannolikt göra mycket för att påverka situationen på Gazaremsan.

Jag vill ställa följande frågor till utrikesministern:

1. Under ett år har Israel hållit Gazaremsan under periodvis total isolering. Detta bidrar inte till fred eller försoning. Vad gör utrikesministern och Sveriges regering?

2. Under drygt två år har världssamfundet isolerat den folkvalda regimen i Palestina, trots att den valdes i demokratiska val. Anser utrikesministern att isoleringen ska fortsätta? Om inte, vad avser utrikesministern att göra?

3. Den interna palestinska konflikten försvårar enandet av Palestina. Försoning mellan Fatah och Hamas är en förutsättning för ett fredsavtal mellan Israel och Palestina, men det kräver öppna samtal med Fatah och Hamas. Hur arbetar utrikesministern och den svenska regeringen för detta?