den 6 mars
Interpellation
2008/09:387 Bonussystem i kärnkraftverk
av Per Bolund
(mp)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
Få
saker i det moderna samhället är så beroende av hög säkerhet som driften av
kärnreaktorer. Vi har alla sett vilka konsekvenser ett totalhaveri kan leda
till, men även mindre incidenter kan få allvarliga följder för anställda,
närboende och miljö. Säkerheten är emellertid viktig inte bara för att undvika
misstag och risktagande som kan leda till olyckor med påföljande läckage av radioaktivitet.
Den är också av yttersta vikt för att minimera risken för att radioaktivt
material kommer på avvägar och hamnar i fel händer.
Säkerheten
i svenska kärnkraftverk har kritiserats många gånger och av många aktörer. Mest
tydliga blev bristerna i anslutning till den så kallade Forsmarksincidenten
2006. Många anser att en reaktor vid Forsmarks kärnkraftverk – som ägs av
Vattenfall – då var mycket nära ett totalhaveri efter ett elavbrott och ett
antal säkerhetssystem som visade sig vara ur funktion.
Vattenfalls
egen rapport efter incidenten talar om ett vidlyftigt tolkande av
säkerhetsregler, brister i kvalitetsledningssystemet samt en längre tids
degradering av säkerhetskulturen som en följd av att fokus i stället legat på
utbyggnad och ökad produktion. Det förefaller som att ledningen för kraftverket
och Vattenfall hade åsidosatt säkerhetstänkandet för att maximera produktionen.
Av
ekonomiska skäl tog man onödiga risker helt enkelt. Ett exempel på detta är att
ledningen väntade nästan ett dygn med att stänga reaktorn, trots det allvarliga
säkerhetsläget.
Nyligen
framkom i medierna att Vattenfall har ett bonussystem som omfattar alla
anställda vid företagets kärnkraftverk. Bonusen är kopplad till företagets
vinst, vilken i sin tur naturligtvis hänger ihop med produktionen. Ju mer el
som produceras, desto högre bonus får de anställda. Ju mer reaktorerna är stängda,
desto mindre blir gratifikationen. Bonussystemet är helt frikopplat från
säkerhetsaspekterna.
Det är
allmänt känt att bonussystem som är kopplade till vinst medför ett ökat
risktagande. Inte minst bekräftas detta av finansminister Anders Borg som säger
att risk och vinst hänger ihop. Vattenfalls vd Lars G Josefsson instämmer och
säger att bonussystem kan vara livsfarliga och leda till ökat risktagande eller
till och med till att fel åtgärder vidtas.
För
Vattenfalls chefer är bonussystemet desto viktigare. För säkerhetschefer och
andra ytterst ansvariga för driften och säkerheten i kärnkraftverken kan
bonusen uppgå till miljonbelopp. Det kan – med Borgs och Josefssons egna
resonemang – anses troligt att en så hög bonus medför en benägenhet för ökat
risktagande eller till att fel åtgärder vidtas.
Mot
bakgrund av detta förefaller det möjligt – eller kanske till och med troligt –
att bonussystemet inom Vattenfall har varit en bidragande orsak till de
säkerhetsbrister som onekligen har förekommit vid företagets kärnkraftverk i
Forsmark och Oskarshamn.
Ett
sådant tillstånd är naturligtvis helt oacceptabelt. I ett kärnkraftverk finns
inget utrymme för att tumma på säkerheten genom att ta risker, hur små de än
anses vara. Kärnkraftverk och bonussystem hör inte ihop. Miljöpartiet anser att
Vattenfalls bonussystem i kärnkraftverken måste tas bort omedelbart för att
undanröja varje risk för minskat fokus på säkerheten.
Med
anledning av detta vill jag fråga näringsministern:
Har
ministern full kännedom om vilka bonussystem som finns hos ägarna till de
svenska kärnkraftverken, Vattenfall, Eon och Fortum?
Har
ministern för avsikt att ställa krav på Vattenfall att ändra eller ta bort sitt
bonussystem vid kärnkraftverken?