den 12 februari

Interpellation

2008/09:336 Skogsstyrelsens regleringsbrev

av Bo Bernhardsson (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Grunden för den skogspolitik som bedrevs fram till regeringsskiftet 2006 – och som beslutades av en enig riksdag 1993 – bygger på principen om omsorg gentemot kommande generationer. Skogen ska vårdas och nyttjas så att vi alla, våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn, får del av dess nyttigheter. Skogsägarna gavs i beslutet ett övergripande praktiskt och ekonomiskt ansvar för skogsbruket kombinerat med en ökad frihet för hanteringen av den enskilda skogstillgången. 1993 års beslut tog också upp vårt internationella ansvar, i enlighet med FN:s beslut om hållbart brukande av alla typer av skogar.

Skogen och skogsmarken är en nationell tillgång som ska skötas så att den långsiktigt och uthålligt ger god avkastning, samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.

Vi socialdemokrater menar att omsorgen om kommande generationer är en självklar utgångspunkt när vi nu ska möta framtidens globala och nationella klimatutmaningar.

Skogsstyrelsens arbete som expertmyndighet åt regeringen, som rådgivare åt skogsnäringen och som främjare av skogsvårdslagen måste stödjas. Avvägningen mellan de två jämställda skogspolitiska målen, miljömålet och produktionsmålet som antagits av riksdagen och som står inskriven en lagen, har hittills varit en grundläggande uppgift för myndigheten.

Därför blev vi förvånade när vi läste regeringens beslut strax före jul om regleringsbrev för 2009 för Skogsstyrelsen. Där det tidigare stod ”Skogsstyrelsens grundläggande uppgift är att göra avvägningen mellan de två jämställda skogspolitiska målen, produktionsmålet och miljömålet, och verka för att dessa nås”, står nu ”Skogsstyrelsens grundläggande uppgift är att verka för att de skogspolitiska målen nås.”

Ytterligare exempel är det stycke i regleringsbrevet som citerar portalparagrafen i skogsvårdslagen där de två jämställda skogspolitiska målen nämns. Det finns fler exempel på en lång rad detaljförändringar men det väsentliga är att konstatera att det tidigare så viktiga dubbla målet och uppdraget för myndigheten nu tonats ned, vilket är en tydligt politisk markering som även kan få praktiska konsekvenser på lite längre sikt.

Ändringarna innebär att det kommer att bli svårare för den framtida ledningen i Skogsstyrelsen att utifrån regleringsbrevet hävda långtgående insatser på miljö- och naturvårdsområdet.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill jag fråga jordbruksminister Eskil Erlandsson:

Vad ligger, enligt jordbruksministerns ställningstagande, bakom denna förändring av myndighetens regleringsbrev?

Är det en politisk vilja hos jordbruksministern och regeringen att tona ned skogspolitikens dubbla uppdrag, och kommer, enligt jordbruksministerns avsikter, Skogsstyrelsen nu bara att företräda det ena av dessa uppdrag?