den 5 februari
Interpellation
2008/09:311 En nära militär flygplats för försvaret av
huvudstaden
av Mikael
Oscarsson (kd)
till
försvarsminister Sten Tolgfors (m)
Försvaret
har under lång tid levt under ekonomisk press. Spara, spara har varit det
ständiga kravet. Den politiska ledningens kritik mot försvarets sätt att
hantera skattemedel har i många fall varit berättigad. Men sparsamheten kan gå
för långt – och snålheten bedra visheten.
När
försvaret ska spara blir självfallet antalet garnisoner intressant att se över,
men det vore nu direkt ovist att lägga ned den enda huvudstadsnära militära
flygplatsen. Att lägga ned Uppsala garnison vore spiken i kistan för Sveriges
möjligheter att återta beredskapen och försvara luftrummet runt huvudstaden. Av
den rapport som ÖB nyligen överlämnat till regeringen framgår ändå att detta är
vad som nu är på väg att bli verklighet. Jag menar bestämt att varken
riksdagen, försvarsministern eller regeringen kan låta detta ske!
Försvarsfrågan
engagerar och är central för alliansens väljare, inte minst för oss
kristdemokrater. Sverige behöver ett modernt och starkt försvar, men nu känner
många oro inför nedskärningarna. Nu kommer nästa stora fråga: Ska Sverige bli
det enda landet i västvärlden som inte har en militär flygplats i nära
anslutning till huvudstaden och landets ledning?
Jag
tror att vi måste inse att exempelvis Rysslands utveckling inte med någon
självklarhet kommer att fortsätta att gå i demokratisk riktning. Det finns
tvärtom signaler om en växande rysk aggression. Det räcker att nämna
Tjetjenien, Georgien och sättet att använda gasleveranserna – eller snarare
avsaknaden av leveranser – i relationen till grannländerna för att illustrera
detta.
Inom
överskådlig tid känns ett ryskt angrepp mot oss eller ett annat EU-land
osannolikt, men vi måste ha beredskap för att detta kan komma att förändras. Vi
behöver då ett starkt försvar.
Vi ska
inte heller glömma bort att en enig försvarsberedning före Georgienkrisen
uttryckte att ”lackmustestet” på Rysslands vägval skulle bli hur man behandlade
grannländer som tidigare varit del av Sovjetunionen:
”Det är
därför viktigt att Sverige fortsätter att noga följa den politiska, ekonomiska
och militära utvecklingen i Ryssland. I utrikespolitiskt hänseende kommer det
ryska agerandet mot länder som tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett
lackmustest på vilken väg Ryssland väljer. Rysslands förhållande till och
agerande gentemot dessa länder de närmaste åren kommer att definiera vår syn på
Ryssland. Solidariteten mellan EU-staterna är viktig i detta sammanhang.” (Säkerhet i
samverkan, Ds 2007:46, s. 36)
Det går
alltså inte att låtsas som om inget har hänt eller förändrats sedan angreppet
emot Georgien.
I
samband med Georgienkriget försäkrade regeringens fyra partiledare också att
förutsättningarna för förbandsverksamheten var goda, sedan försvaret kommit
till rätta med den tidigare akuta obalansen i sin ekonomi. De skrev då (Svenska
Dagbladet den 13 september): ”Därför kan vi konstatera att förändringar i
grundorganisationen inte behöver genomföras.”
I det
förslag som nu lagts fram av ÖB varnar han i ett säkerhetspolitiskt avsnitt för
att kriget i Georgien och det hårdnande internationella klimatet ökat
spänningen runt Sverige. Detta kan öka antalet incidenter utanför eller i
direkt anslutning till svenskt territorium, varnar ÖB. Såväl Norge som Finland
har också ökat sina försvarsanslag mot bakgrund av den senaste tidens ökande
otrygghet.
Flygvapnet
har setts som något av ryggraden i det svenska försvaret, men det är redan
starkt försvagat. Insatsförband finns nu endast på två utgångsplatser: Blekinge
och Norrbotten.
Så här
ser hela organisationen av flygvapnet ut i dag:
Två av
landets fyra JAS 39-divisioner finns stationerade vid Blekinge flygflottilj,
F 17 i Ronneby, med flygutbildningen för JAS 39 Gripen samt en basbataljon.
De
andra två JAS 39-divisionerna finns stationerade vid Norrbottens flygflottilj,
F 21 i Luleå, även de tillsammans med en basbataljon.
Utöver
det finns bara Skaraborgs flygflottilj, F 7 i Såtenäs, med flygutbildningen
för JAS 39 samt transport- och specialflygenheten.
I
Linköping finns flygskolan och helikopterflottiljen.
Slutligen
finns Luftstridsskolan i Uppsala, där även Stridslednings- och
luftbevakningsskolan, Flygbefälsskolan och Utvecklingsenhet Luft är stationerade.
I Uppsala finns också den så kallade strilbataljonen, och från Uppsala leds
dessutom flygskoleverksamheten i Linköping.
Det är
denna – den enda militära flygplatsen nära huvudstaden – som nu kan bli nästa
steg i nedmonteringen av flygvapnet.
För mig
är detta oförsvarbart av flera skäl:
Runt
huvudstaden finns en stor del av Sveriges befolkning. Där finns en stor andel
av svensk industri. Och där finns ledningen för vårt land: riksdag, regering
och statschef. All erfarenhet från modern krigföring visar att vid ett angrepp
är det landets ledning man vill slå ut. Så var det också vid terrordådet den 11
september 2001.
Även
vid speciella tillfällen, som till exempel toppmöten eller när vi är ordförande
i EU, kan en militär flygplats nära Stockholm visa sig vara avgörande.
Insatstiden
från Såtenäs till Stockholm är hela 35 minuter; från Uppsala är den endast 7
minuter. Detta innebär också att den tid som flygplanen kan vistas i luftrummet
över huvudstaden förlängs med nästan en timme – om de kommer från Uppsala. Det
är inte att undra på att flygvapenchefen har sagt att en militär flygplats
måste finnas inom tio mils radie från Stockholm.
I
början av 2000-talet var ÖB och försvarsministern överens om att Uppsala skulle
var navet i flygvapnet. Sedan sköttes frågan så illa att Vänsterpartiet fick
sin vilja igenom och F 16 lades ned.
Men man
beslöt samtidigt att behålla den militära flygplatsen för att ha
handlingsfrihet i framtiden. I dag finns där totalt 539 anställda. Här gör även
300 killar och tjejer sin värnplikt varje år, och det finns ett stort antal
elever vid Luftstridsskolan. Dygnet runt, året runt sköts dessutom
flygstridsledning härifrån, liksom bevakningen av det svenska luftrummet.
Här har
också stora investeringar gjorts inom flera kostnadsdrivande områden, viket
innebär att befintlig infrastruktur är utformad för framtida behov. Det
geografiska läget främjar personalförsörjningen och den nära kopplingen till
den civila utbildnings- och forskningsvärlden är av stor vikt.
Slutligen:
det är endast i Uppsala det finns en hangar i berget som ger våra flygplan
skydd mot terrorangrepp. Om den militära flygplatsen i Uppsala läggs ned är
risken stor att hela det svenska flygvapnet slås ut vid en terrorattack.
Mot
bakgrund av den ovan beskrivna situationen, särskilt vad gäller försvaret av
vårt lands huvudstad, vill jag rikta följande frågor till statsrådet:
Vilka
åtgärder avser försvarsministern att vidta utifrån det förändrade
säkerhetsläget, som enligt Försvarsberedningen uppstått sedan Ryssland gått
till angrepp mot Georgien, ett av de grannländer som tidigare var en del av
Sovjetunionen?
Vilka
åtgärder avser försvarsministern att vidta för att garantera säkerheten i vårt
lands huvudstad Stockholm, med befolkningen i regionen och landets ledning, om
den enda militära flygplatsen i dess närhet läggs ned?
Vilka
åtgärder avser försvarsministern att vidta för att Uppsala garnison inte ska
läggas ned?