den 5 februari

Interpellation

2008/09:311 En nära militär flygplats för försvaret av huvudstaden

av Mikael Oscarsson (kd)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Försvaret har under lång tid levt under ekonomisk press. Spara, spara har varit det ständiga kravet. Den politiska ledningens kritik mot försvarets sätt att hantera skattemedel har i många fall varit berättigad. Men sparsamheten kan gå för långt – och snålheten bedra visheten.

När försvaret ska spara blir självfallet antalet garnisoner intressant att se över, men det vore nu direkt ovist att lägga ned den enda huvudstadsnära militära flygplatsen. Att lägga ned Uppsala garnison vore spiken i kistan för Sveriges möjligheter att återta beredskapen och försvara luftrummet runt huvudstaden. Av den rapport som ÖB nyligen överlämnat till regeringen framgår ändå att detta är vad som nu är på väg att bli verklighet. Jag menar bestämt att varken riksdagen, försvarsministern eller regeringen kan låta detta ske!

Försvarsfrågan engagerar och är central för alliansens väljare, inte minst för oss kristdemokrater. Sverige behöver ett modernt och starkt försvar, men nu känner många oro inför nedskärningarna. Nu kommer nästa stora fråga: Ska Sverige bli det enda landet i västvärlden som inte har en militär flygplats i nära anslutning till huvudstaden och landets ledning?

Jag tror att vi måste inse att exempelvis Rysslands utveckling inte med någon självklarhet kommer att fortsätta att gå i demokratisk riktning. Det finns tvärtom signaler om en växande rysk aggression. Det räcker att nämna Tjetjenien, Georgien och sättet att använda gasleveranserna – eller snarare avsaknaden av leveranser – i relationen till grannländerna för att illustrera detta.

Inom överskådlig tid känns ett ryskt angrepp mot oss eller ett annat EU-land osannolikt, men vi måste ha beredskap för att detta kan komma att förändras. Vi behöver då ett starkt försvar.

Vi ska inte heller glömma bort att en enig försvarsberedning före Georgienkrisen uttryckte att ”lackmustestet” på Rysslands vägval skulle bli hur man behandlade grannländer som tidigare varit del av Sovjetunionen:

”Det är därför viktigt att Sverige fortsätter att noga följa den politiska, ekonomiska och militära utvecklingen i Ryssland. I utrikespolitiskt hänseende kommer det ryska agerandet mot länder som tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett lackmustest på vilken väg Ryssland väljer. Rysslands förhållande till och agerande gentemot dessa länder de närmaste åren kommer att definiera vår syn på Ryssland. Solidariteten mellan EU-staterna är viktig i detta sammanhang.” (Säkerhet i samverkan, Ds 2007:46, s. 36)

Det går alltså inte att låtsas som om inget har hänt eller förändrats sedan angreppet emot Georgien.

I samband med Georgienkriget försäkrade regeringens fyra partiledare också att förutsättningarna för förbandsverksamheten var goda, sedan försvaret kommit till rätta med den tidigare akuta obalansen i sin ekonomi. De skrev då (Svenska Dagbladet den 13 september): ”Därför kan vi konstatera att förändringar i grundorganisationen inte behöver genomföras.”

I det förslag som nu lagts fram av ÖB varnar han i ett säkerhetspolitiskt avsnitt för att kriget i Georgien och det hårdnande internationella klimatet ökat spänningen runt Sverige. Detta kan öka antalet incidenter utanför eller i direkt anslutning till svenskt territorium, varnar ÖB. Såväl Norge som Finland har också ökat sina försvarsanslag mot bakgrund av den senaste tidens ökande otrygghet.

Flygvapnet har setts som något av ryggraden i det svenska försvaret, men det är redan starkt försvagat. Insatsförband finns nu endast på två utgångsplatser: Blekinge och Norrbotten.

Så här ser hela organisationen av flygvapnet ut i dag:

Två av landets fyra JAS 39-divisioner finns stationerade vid Blekinge flygflottilj, F 17 i Ronneby, med flygutbildningen för JAS 39 Gripen samt en basbataljon.

De andra två JAS 39-divisionerna finns stationerade vid Norrbottens flygflottilj, F 21 i Luleå, även de tillsammans med en basbataljon.

Utöver det finns bara Skaraborgs flygflottilj, F 7 i Såtenäs, med flygutbildningen för JAS 39 samt transport- och specialflygenheten.

I Linköping finns flygskolan och helikopterflottiljen.

Slutligen finns Luftstridsskolan i Uppsala, där även Stridslednings- och luftbevakningsskolan, Flygbefälsskolan och Utvecklingsenhet Luft är stationerade. I Uppsala finns också den så kallade strilbataljonen, och från Uppsala leds dessutom flygskoleverksamheten i Linköping.

Det är denna – den enda militära flygplatsen nära huvudstaden – som nu kan bli nästa steg i nedmonteringen av flygvapnet.

För mig är detta oförsvarbart av flera skäl:

Runt huvudstaden finns en stor del av Sveriges befolkning. Där finns en stor andel av svensk industri. Och där finns ledningen för vårt land: riksdag, regering och statschef. All erfarenhet från modern krigföring visar att vid ett angrepp är det landets ledning man vill slå ut. Så var det också vid terrordådet den 11 september 2001.

Även vid speciella tillfällen, som till exempel toppmöten eller när vi är ordförande i EU, kan en militär flygplats nära Stockholm visa sig vara avgörande.

Insatstiden från Såtenäs till Stockholm är hela 35 minuter; från Uppsala är den endast 7 minuter. Detta innebär också att den tid som flygplanen kan vistas i luftrummet över huvudstaden förlängs med nästan en timme – om de kommer från Uppsala. Det är inte att undra på att flygvapenchefen har sagt att en militär flygplats måste finnas inom tio mils radie från Stockholm.

I början av 2000-talet var ÖB och försvarsministern överens om att Uppsala skulle var navet i flygvapnet. Sedan sköttes frågan så illa att Vänsterpartiet fick sin vilja igenom och F 16 lades ned.

Men man beslöt samtidigt att behålla den militära flygplatsen för att ha handlingsfrihet i framtiden. I dag finns där totalt 539 anställda. Här gör även 300 killar och tjejer sin värnplikt varje år, och det finns ett stort antal elever vid Luftstridsskolan. Dygnet runt, året runt sköts dessutom flygstridsledning härifrån, liksom bevakningen av det svenska luftrummet.

Här har också stora investeringar gjorts inom flera kostnadsdrivande områden, viket innebär att befintlig infrastruktur är utformad för framtida behov. Det geografiska läget främjar personalförsörjningen och den nära kopplingen till den civila utbildnings- och forskningsvärlden är av stor vikt.

Slutligen: det är endast i Uppsala det finns en hangar i berget som ger våra flygplan skydd mot terrorangrepp. Om den militära flygplatsen i Uppsala läggs ned är risken stor att hela det svenska flygvapnet slås ut vid en terrorattack.

Mot bakgrund av den ovan beskrivna situationen, särskilt vad gäller försvaret av vårt lands huvudstad, vill jag rikta följande frågor till statsrådet:

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta utifrån det förändrade säkerhetsläget, som enligt Försvarsberedningen uppstått sedan Ryssland gått till angrepp mot Georgien, ett av de grannländer som tidigare var en del av Sovjetunionen?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att garantera säkerheten i vårt lands huvudstad Stockholm, med befolkningen i regionen och landets ledning, om den enda militära flygplatsen i dess närhet läggs ned?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att Uppsala garnison inte ska läggas ned?