den 4 februari

Interpellation

2008/09:309 Azofärgämnen i flera varor och produkter

av Gunvor G Ericson (mp)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Jag har tidigare lyft Sveriges brist på agerande kring azofärgämnen dels i en interpellation hösten 2007, dels i en fråga i maj 2008. Här följer jag upp de frågeställningarna med en ny interpellation eftersom dessa färgämnen fortfarande finns i många livsmedel och eftersom det till skillnad mot i Storbritannien inte verkar finnas något tryck från myndigheter eller regering att de ska tas bort.

EU-kommissionen slog till mot Sverige 1999 och såg till att det svenska förbudet mot azofärgämnen i livsmedel togs bort – ämnen som forskningen länge pekat på är hälsovådliga.

Azofärgämnen är en grupp syntetiska färgämnen som finns i flera olika livsmedel. Sedan i maj 1999 får azofärgämnena användas i fler livsmedel än tidigare, till exempel i vissa drycker, desserter, glass, konfektyrer, tuggummi, konditorivaror, sylt, senap, soppor, såser, kosttillskott och smaksättningspreparat.

Våren 2008 publicerades i den medicinskt vetenskapliga tidskriften The Lancet ännu en studie som visar risker med azofärgämnen. En studie på sex konstgjorda färgämnen och ett konserveringsmedel (natriumbensonat) visade att dessa ämnen kan göra barn stökiga och okoncentrerade – typiska symtom för barn med hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter som vid den neuropsykiatriska diagnosen adhd. Av dessa sex färgämnen är fem azoämnen som tidigare varit förbjudna i Sverige.

I våras ställde jag en fråga till jordbruksministern eftersom det är på Jordbruksdepartementet matfrågor hanteras. Men egentligen tycker jag det vore mer rimligt att folkhälsoministern gav sina synpunkter. Det handlar om livsmedelstillsatsernas påverkan på hälsan, och livsmedelssäkerhet är en fråga som faller inom ramen för det femte målområdet inom folkhälsopolitiken – Sunda och säkra miljöer och produkter.

Efter att den brittiska studien i The Lancet fått stor uppmärksamhet arbetade miljöutskottet i EU-parlamentet fram ett förslag om att förbjuda azofärgämnen i läsk, godis och andra livsmedel. Men när frågan landade hos ministerrådet blev det tvärstopp.

Inte ett enda land, inte ens Sverige, ställde sig bakom ett förbud. I stället lyckades ministrarna förhandla fram en kompromiss. Den innebär att alla livsmedel som innehåller något av färgämnena ska förses med en varningstext. Bestämmelsen träder i kraft sommaren 2010.

Visst, varningstext är det minsta man kan kräva, men det räcker inte långt. Det lägger ett mycket stor ansvar på konsumenterna som i detta fall ofta är barn.

I svaret från jordbruksministern i maj sades att ”det inte finns något som tyder på att frågan om azofärgämnenas säkerhet inte kommer att prioriteras av alla berörda parter och slutföras inom en rimlig tidshorisont. När Efsa för några år sedan påbörjade denna omprövning förordade Sverige att Efsa skulle börja med färgämnestillsatserna och då särskilt azofärgämnena. Så skedde, och Efsa som enligt planerna skulle ha slutfört utvärderingen i september 2008 kommer att behöva lite mer tid för att också kunna ta hänsyn till resultatet av den brittiska studien.” Ministern svarade också att ”Sverige ett flertal gånger i sina samtal med kommissionen lyft fram behovet av att ompröva azofärgämnena. Sverige avser att i expertgruppen lyfta fram aspekter som nyttan för konsumenterna och riskerna för vilseledande användning.”

Men vad har hänt sedan i maj, och vilka prioriteringar har Sverige gjort? Varför stödde inte Sverige EU-parlamentets krav på totalstopp? Hur kommer Sverige att agera när det gäller revideringen av EU-direktiven för livsmedelstillsatser som nu är inne i sin slutfas?

Det är oacceptabelt att azofärger finns kvar i den omfattning som Råd & Rön (nr 1/09) visat i sin kartläggning. De finns i många livsmedel, trots löften från producenter om att de skulle tas bort. Undersökningen visar att dessa färgämnen finns i en mängd varor: drycker, läskextrakt, snacks, bakverk, förpackat godis, lösgodis, röd och svart stenbitsrom. En del av dessa produkter tillverkas av företag som konsumentorganisationen Sveriges Konsumenter skrivit brev till och riktat kritik mot tidigare. Det visar att det inte hjälper med enbart konsumenttryck, utan att det behövs politiska åtgärder för att få bort dessa ämnen med hänvisning till försiktighetsprincipen av folkhälsoskäl.

Det finns alternativ till azofärgämnen, så det är inte en ursäkt för att ha dem kvar.

Jordbruksministern sade också i sitt svar till mig i interpellationsdebatten: ”Svensk industri och handel har en restriktiv inställning till användning av azofärgämnen. Detta har till skillnad från situationen i Storbritannien lett till att svenska barn utsätts för förhållandevis liten exponering av azofärgämnen.”

Men Råd & Röns nya granskning visar att utbudet av drycker, snacks och sötsaker som innehåller azofärger eller färgämnet E 104 nu är större än någonsin i Sverige.

I Storbritannien ska deras livsmedelsverk (FSA) göra en offentlig lista över de varumärken som är garanterat fria från ett antal särskilt kritiserade tillsatser. Det handlar om de sex färgämnen som misstänks kunna ge hyperaktivitet hos barn. FSA:s mål är att dessa substanser – E 102, E 104, E 110, E 122, E 124, E 129 – vid årsskiftet ska vara helt försvunna från den brittiska marknaden.

Det är ett intressant exempel på vad ett offensivt livsmedelsverk kan göra även inom ramen för EU:s regelverk, när myndighet och regering samarbetar och drar åt samma håll.

Med tanke på att azofärgämnen, som ofta finns i godis, misstänks kunna ge skador på barn är det rimligt att införa ett stopp så länge vetenskapen inte kan visa att det är ofarligt.

Jag anser att barn ska ha rätt till livsmedel som är säkra och även när det är ”sällanvaror” som godis eftersom vissa barn äter långt mer än andra.

Goda matvanor och säkra livsmedel är som ovan nämnts ett av målområdena i den svenska folkhälsopolitiken som riksdagen har beslutat. Hur ska vi kunna leva upp till det om ämnen som uppenbart motverkar hälsa fortfarande är tillåtna i mat? Är det bara ett ansvar för konsumenten – eller är det inte rimligt att politiken skapar samhälleliga förutsättningar för att kunna göra hälsosamma val?

I EU:s fördrag finns artiklar om folkhälsa som ska genomsyra alla politikområden. Är det inte dags att leva upp till det?

Mina frågor till jordbruksministern är:

Avser jordbruksministern att verka för att svenska Livsmedelsverket får i uppdrag att ta fram en offentlig lista över de varumärken som är garanterat fria från ett antal särskilt kritiserade tillsatser så som man gjort i Storbritannien?

Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att azofärgämnen tas bort från svenska butiker?

Vilka initiativ tänker jordbruksministern ta för att målområde 5 i de nationella folkhälsomålen, Sunda och säkra miljöer och produkter, ska uppfyllas?

Vilket initiativ tänker jordbruksministern ta för att länder som Sverige, som vill gå före med att tillämpa försiktighetsprincipen och genomföra ett starkare skydd för medborgarnas hälsa, ska få rätt att göra så?