den 4 februari
Interpellation
2008/09:309 Azofärgämnen i flera varor och produkter
av Gunvor G
Ericson (mp)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Jag
har tidigare lyft Sveriges brist på agerande kring azofärgämnen dels i en
interpellation hösten 2007, dels i en fråga i maj 2008. Här följer jag upp de
frågeställningarna med en ny interpellation eftersom dessa färgämnen
fortfarande finns i många livsmedel och eftersom det till skillnad mot i
Storbritannien inte verkar finnas något tryck från myndigheter eller regering
att de ska tas bort.
EU-kommissionen
slog till mot Sverige 1999 och såg till att det svenska förbudet mot azofärgämnen
i livsmedel togs bort – ämnen som forskningen länge pekat på är hälsovådliga.
Azofärgämnen
är en grupp syntetiska färgämnen som finns i flera olika livsmedel. Sedan i maj
1999 får azofärgämnena användas i fler livsmedel än tidigare, till exempel i vissa
drycker, desserter, glass, konfektyrer, tuggummi, konditorivaror, sylt, senap,
soppor, såser, kosttillskott och smaksättningspreparat.
Våren
2008 publicerades i den medicinskt vetenskapliga tidskriften The Lancet ännu en
studie som visar risker med azofärgämnen. En studie på sex konstgjorda
färgämnen och ett konserveringsmedel (natriumbensonat) visade att dessa ämnen
kan göra barn stökiga och okoncentrerade – typiska symtom för barn med
hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter som vid den neuropsykiatriska
diagnosen adhd. Av dessa sex färgämnen är fem azoämnen som tidigare varit
förbjudna i Sverige.
I våras
ställde jag en fråga till jordbruksministern eftersom det är på Jordbruksdepartementet
matfrågor hanteras. Men egentligen tycker jag det vore mer rimligt att
folkhälsoministern gav sina synpunkter. Det handlar om livsmedelstillsatsernas
påverkan på hälsan, och livsmedelssäkerhet är en fråga som faller inom ramen
för det femte målområdet inom folkhälsopolitiken – Sunda och säkra miljöer och
produkter.
Efter
att den brittiska studien i The Lancet fått stor uppmärksamhet arbetade miljöutskottet
i EU-parlamentet fram ett förslag om att förbjuda azofärgämnen i läsk, godis
och andra livsmedel. Men när frågan landade hos ministerrådet blev det
tvärstopp.
Inte
ett enda land, inte ens Sverige, ställde sig bakom ett förbud. I stället
lyckades ministrarna förhandla fram en kompromiss. Den innebär att alla
livsmedel som innehåller något av färgämnena ska förses med en varningstext.
Bestämmelsen träder i kraft sommaren 2010.
Visst,
varningstext är det minsta man kan kräva, men det räcker inte långt. Det lägger
ett mycket stor ansvar på konsumenterna som i detta fall ofta är barn.
I
svaret från jordbruksministern i maj sades att ”det inte finns något som tyder
på att frågan om azofärgämnenas säkerhet inte kommer att prioriteras av alla
berörda parter och slutföras inom en rimlig tidshorisont. När Efsa för några år
sedan påbörjade denna omprövning förordade Sverige att Efsa skulle börja med
färgämnestillsatserna och då särskilt azofärgämnena. Så skedde, och Efsa som
enligt planerna skulle ha slutfört utvärderingen i september 2008 kommer att
behöva lite mer tid för att också kunna ta hänsyn till resultatet av den
brittiska studien.” Ministern svarade också att ”Sverige ett flertal gånger i
sina samtal med kommissionen lyft fram behovet av att ompröva azofärgämnena.
Sverige avser att i expertgruppen lyfta fram aspekter som nyttan för
konsumenterna och riskerna för vilseledande användning.”
Men vad
har hänt sedan i maj, och vilka prioriteringar har Sverige gjort? Varför stödde
inte Sverige EU-parlamentets krav på totalstopp? Hur kommer Sverige att agera
när det gäller revideringen av EU-direktiven för livsmedelstillsatser som nu är
inne i sin slutfas?
Det är
oacceptabelt att azofärger finns kvar i den omfattning som Råd & Rön (nr 1/09)
visat i sin kartläggning. De finns i många livsmedel, trots löften från
producenter om att de skulle tas bort. Undersökningen visar att dessa färgämnen
finns i en mängd varor: drycker, läskextrakt, snacks, bakverk, förpackat godis,
lösgodis, röd och svart stenbitsrom. En del av dessa produkter tillverkas av
företag som konsumentorganisationen Sveriges Konsumenter skrivit brev till och
riktat kritik mot tidigare. Det visar att det inte hjälper med enbart
konsumenttryck, utan att det behövs politiska åtgärder för att få bort dessa
ämnen med hänvisning till försiktighetsprincipen av folkhälsoskäl.
Det
finns alternativ till azofärgämnen, så det är inte en ursäkt för att ha dem
kvar.
Jordbruksministern
sade också i sitt svar till mig i interpellationsdebatten: ”Svensk industri och
handel har en restriktiv inställning till användning av azofärgämnen. Detta har
till skillnad från situationen i Storbritannien lett till att svenska barn
utsätts för förhållandevis liten exponering av azofärgämnen.”
Men Råd
& Röns nya granskning visar att utbudet av drycker, snacks och sötsaker som
innehåller azofärger eller färgämnet E 104 nu är större än någonsin i
Sverige.
I
Storbritannien ska deras livsmedelsverk (FSA) göra en offentlig lista över de
varumärken som är garanterat fria från ett antal särskilt kritiserade
tillsatser. Det handlar om de sex färgämnen som misstänks kunna ge
hyperaktivitet hos barn. FSA:s mål är att dessa substanser – E 102, E 104,
E 110, E 122, E 124, E 129 – vid årsskiftet ska vara helt
försvunna från den brittiska marknaden.
Det är
ett intressant exempel på vad ett offensivt livsmedelsverk kan göra även inom
ramen för EU:s regelverk, när myndighet och regering samarbetar och drar åt
samma håll.
Med
tanke på att azofärgämnen, som ofta finns i godis, misstänks kunna ge skador på
barn är det rimligt att införa ett stopp så länge vetenskapen inte kan visa att
det är ofarligt.
Jag
anser att barn ska ha rätt till livsmedel som är säkra och även när det är
”sällanvaror” som godis eftersom vissa barn äter långt mer än andra.
Goda
matvanor och säkra livsmedel är som ovan nämnts ett av målområdena i den
svenska folkhälsopolitiken som riksdagen har beslutat. Hur ska vi kunna leva
upp till det om ämnen som uppenbart motverkar hälsa fortfarande är tillåtna i
mat? Är det bara ett ansvar för konsumenten – eller är det inte rimligt att
politiken skapar samhälleliga förutsättningar för att kunna göra hälsosamma
val?
I EU:s
fördrag finns artiklar om folkhälsa som ska genomsyra alla politikområden. Är
det inte dags att leva upp till det?
Mina
frågor till jordbruksministern är:
Avser jordbruksministern
att verka för att svenska Livsmedelsverket får i uppdrag att ta fram en
offentlig lista över de varumärken som är garanterat fria från ett antal
särskilt kritiserade tillsatser så som man gjort i Storbritannien?
Vilka
åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att azofärgämnen tas bort från
svenska butiker?
Vilka
initiativ tänker jordbruksministern ta för att målområde 5 i de nationella
folkhälsomålen, Sunda och säkra miljöer och produkter, ska uppfyllas?
Vilket
initiativ tänker jordbruksministern ta för att länder som Sverige, som vill gå
före med att tillämpa försiktighetsprincipen och genomföra ett starkare skydd
för medborgarnas hälsa, ska få rätt att göra så?