Interpellation
2008/09:235 Brott och straff
av Jan Emanuel Johansson (s)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Justitieministern
talar om hårdare straff och att straffen måste återspegla allvaret i händelsen
och visa vad som är rätt och fel. Jag vill till att börja med slå fast att jag
håller med om att farliga brottslingar ska hållas avskilda från samhället. Och
jag håller också med om att långvarig inlåsning kan vara både nödvändig och
berättigad.
Självklart
har samhällets hot om och tillämpning av straff och inlåsning en viktig
funktion i hela vårt normativa rättssystem. Det jag saknar hos ministern är
ambitionen att tänka ett led till. Regeringen tycks ha glömt bort vad som
långsiktigt ska komma ut av dessa hårdare straff. Det som på kort sikt blir
följden av det hårdare, det vill säga en längre tid i fängelse, är än mer
överbelagda fängelser. Det vi också vet är att enbart straff inte fungerar,
annat än som just straff. Återfallsfrekvensen är enorm. Om detta är den samlade
forskningsbaserade kunskapen enig. Det betyder alltså i praktiken att
justitieministern talar för och för en politik som genererar
återfallsförbrytare i stället för att ge den trygghet på gator och torg som
efterfrågas.
Det som
behövs är en kriminalvård som arbetar just med vård. Där behandlingsinslagen
och återanpassningen till samhället är i fokus i stället för tröstlös förvaring
i för trånga fängelser. Det kan omöjligt vara så att forskningen är okänd för
justitieministern. Det kan inte heller vara så att justitieministern lever i
okunskap gällande överfulla fängelser och häkten, köer och brist på resurser.
Det kan omöjligt vara så att återfallsstatistiken har gått justitieministern
förbi. Ändå väljer justitieministern att enbart göra mer av det som inte
fungerar. Att göra mer av det som skapar fler brottslingar och fler
våldsverkare. Det går inte att enbart straffa någon frisk. Det går inte att
straffa någon till drogfrihet. Det går inte att straffa någon till hederlighet,
och det går definitivt inte att straffa fram motivation eller en känsla av
delaktighet i samhället.
Mina
frågor till justitieministern är:
Vilka
initiativ avser ministern att ta för att komma till rätta med bristen på
behandling i våra fängelser?
Vilka
initiativ avser ministern att ta för att lösa problemet med överbeläggningen på
våra anstalter?
Hur
avser ministern att agera för att få till en helhetsplanering gällande
kriminalvården och en fungerande samhällsanpassning av de dömda?