den 19 december
Interpellation
2008/09:227 Kvinnors asylskäl
av Kalle
Larsson (v)
till
statsrådet Tobias Billström (m)
Det
råder allvarliga könsorättvisor i asylprocessen. Detta är ett faktum som
riksdagen har konstaterat sedan lång tid.
En
studie som Röda Korset nyligen genomfört belyser den allvarligt bristande
kompetens som råder hos Migrationsverket om könsrelaterad förföljelse, om
kvinnors egna asylskäl och om förhållanden i detta avseende i de länder
varifrån asylsökande kvinnor kommer. Man konstaterar att en stor majoritet av
asylhandläggarna inte följer de bestämmelser som riksdagen beslutat om och att
många av dem inte ens känner till vilka regler som gäller.
Det
handlar om de bestämmelser om flyktingskap och förföljelse på grund av kön och
sexuell läggning som infördes med den nya utlänningslagen 2006. I och med detta
införlivas nu könsrelaterad förföljelse som en del av Genèvekonventionens
flyktingbegrepp. Härigenom har svensk lagstiftning erkänt att förföljelse på
grund av kön eller sexuell läggning är asylskäl i sig.
Härefter
har också särskilda riktlinjer tagits fram i Migrationsverkets
Utlänningshandbok om hur utredningar som rör kvinnors asylskäl ska gå till.
Enligt
Röda Korsets rapportering är dock särskilt de utredningar som görs om kvinnor
som kommer tillsammans med sin familj mycket bristfälliga. Ofta utreds över
huvud taget inte om kvinnorna har egna asylskäl. Bara i en tredjedel av de fall
som studerats har kvinnorna fått frågan om de har några önskemål om utredarens,
tolkens eller det offentliga biträdets kön. Frågor om könsrelaterad förföljelse
har genomgående utelämnats.
Dessa
brister medför att de asylskäl som kvinnor bär med sig systematiskt förbises
och att asylsökande kvinnor därmed berövas en rättssäker prövning.
Ytterligare
en aspekt av denna problematik handlar om den rättstillämpning som gäller om så
kallad uppskjuten invandringsprövning. Den praxis som i dag är gällande på
detta område innebär att utländska kvinnor som misshandlats av sin man under
den tvååriga prövotiden för permanent uppehållstillstånd oftast blivit utvisade
från Sverige om de brutit upp från förhållandet. Detta har medfört att många
kvinnor sett sig tvingade att stanna kvar i förhållanden trots misshandel från
mannens sida, eftersom en utvisning skulle leda till svåra konsekvenser i
hemlandet.
Riksdagen
beslutade 2006 att det fanns skäl att närmare studera tillämpningen av nämnda
bestämmelse i syfte att klarlägga huruvida skyddet för kvinnor och barn uppnår
en godtagbar nivå.
Det är
glädjande att det äntligen genomförts en utvidgning av flyktingbegreppet till
att omfatta även förföljelse på grund av kön i enlighet med det synsätt som
Vänsterpartiet länge förespråkat. Men för att detta ska ha någon verkan måste
migrationsmyndigheterna följa lagstiftningen.
Jag vill
mot bakgrund av vad som anförts fråga statsrådet
Tobias Billström följande:
1. På vilket sätt är statsrådet beredd att verka
för att stärka genuskompetensen i asylprocessen i stort?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att tydliggöra att det ska vara ett mål för Migrationsverkets verksamhet att
integrera ett genusperspektiv i asylprocessen?
3. På vilket sätt avser statsrådet att verka för
att Migrationsverket ska tillhandahålla obligatorisk utbildning om kvinnors
asylskäl?
4. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att förbättra länderkunskapen hos migrationsmyndigheterna angående
könsrelaterad förföljelse?
5. Är statsrådet beredd att genomföra en
utvärdering av tillämpningen av den nya lagbestämmelsen om flyktingstatus på
grund av förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning?
6. På vilket sätt avser statsrådet att verka för
att komma till rätta med missförhållandena när det gäller den tvååriga prövotiden
i ärenden som uppskjuten invandringsprövning?
7. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att den som utsatts för människohandel för sexuella ändamål och som därav hyser
en välgrundad fruktan för förföljelse ska kunna beredas skydd i Sverige?