den 18 september

Interpellation

2008/09:2 Barnäktenskap

av Amineh Kakabaveh (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Enligt FN:s kvinnokonvention artikel 16 har alla ”lika rätt att ingå äktenskap och lika rätt att fritt välja make och att ingå äktenskap endast med sitt eget fria och fulla medgivande”.

Äktenskapet är ett kontrakt som kräver ömsesidigt gillande och som bygger på frivilliga grunder för båda parter. Om en parten känner sig hotad att ingå äktenskap måste hon eller han säga nej till ett förbund inför vigselförrättaren. Efter själva vigselceremonin är det nämligen svårt att bevisa att äktenskapet ingåtts under tvång och hot. Det är därför det är så viktigt att agera på förhand så att det påtvingade äktenskapet kan förhindras.

Seder och bruk förs vidare genom ord och handling och fungerar som en sammanhållande länk mellan medlemmarna i ett samhälle eller inom en grupp. Detta har bidragit till att ungdomar i Sverige i dag har möjlighet att själva välja vem de ska blir kära i och leva ihop med. Dessvärre finns det traditioner och sedvänjor som strider mot de mänskliga rättigheterna och som drabbar kvinnor. Kvinnors sexualitet och fertilitet kontrolleras genom könsstympning, arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap samt månggifte. Detta är att beröva kvinnor och flickor deras mänskliga rättigheter. Denna kontroll av flickor strider mot barnkonventionen och våra lagar gällande barns rättigheter.

Tyvärr visar erfarenheter att tvångsäktenskap gällande barn under 18 år är ett vanligt förekommande fenomen såväl i Sverige som i andra delar av världen. Många svenska barn har under decennier blivit bortgifta trots att de var under 18 år.

Själv har jag blivit kontaktad av flera oroliga socialarbetare och ungdomar före sommarlovet. Sommarlovet är ett skräckscenario för många tonåringar. För en flicka är situationen mycket värre eftersom det räcker med att hon har blivit bortlovad till en man. Ofta vågar hon inte berätta vad som hänt för kuratorn i skolan eller för någon annan myndighet på grund av risken för rykten från omgivningen och släkten.

Tvångsäktenskap är en gammal tradition som finns inom vissa kulturer. En del familjer praktiserar fortfarande denna tradition, vilket för den som drabbas ofta innebär att offra framtid och lycka. Flera unga flickor och pojkar berättar om att de under semester i föräldrarnas gamla hemland har blivit bortgifta när de varit under 18 år.

Konsekvenserna för den utsatta personen kan bli rymning, alkoholism, depression och självmord. Den här typen av äktenskap som inte bygger på kärlek och respekt innebär även ofta konflikter mellan de gifta som misshandel av kvinnan, sexuell frustration hos båda parter, hälsoproblem etcetera.

År 2004 trädde lagändringar i kraft (prop. 2003/04:48) som syftar till att förbättra skyddet för enskilda mot påtvingade och för tidiga äktenskap. Dessvärre kvarstår problemet med att flickor gifts bort mot sin vilja trots ändringarna i lagen. Fortfarande är det möjligt att ingå äktenskap före 18 års ålder om det finns särskilda skäl till det (2 kap. 1 § ÄktB). Enligt proposition 2003/04:48 bör skäl för dispens från 18-årsregeln inte medges enbart för att den underåriga tillhör en grupp som förespråkar en annan norm än den som lagen ställer upp (prop. 2003/04:48, s. 22). När det gäller äktenskap som inte ingåtts enligt svensk lag erkänns inte dessa om det fanns äktenskapshinder enligt äktenskapsbalken (ÄktB) och minst en av parterna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige när äktenskapet ingicks. Vidare erkänns inte heller äktenskapet om det är sannolikt att det ingåtts av tvång (1 kap. 8a § lag [1904:26]).

Ett stort problem är att skattemyndigheten vid folkbokföringen inte på eget initiativ utreder om ett äktenskap som ingåtts utomlands kan ha ingåtts under tvång och hot. Det är med andra ord mycket svårt för de svenska myndigheterna att upptäcka att ett utländskt äktenskap är ett tvångsäktenskap så länge kvinnan inte själv vågar berätta det.

Med hänvisning till vad som anförts vill jag därför ställa följande frågor till ministern:

1. Vad avser ministern att göra för att minderåriga ungdomar, särskilt flickor, ska skyddas från tvångsäktenskap?

2. Vad avser ministern att göra för att förbättra stödet till de ungdomar, särskilt flickor, som utsatts för tvångsäktenskap eller riskerar att giftas bort mot sin vilja?