den 29 september
Interpellation
2008/09:17 Vapens roll i dagens samhälle
av Jörgen
Johansson (c)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
En
spiral av upptrappning av de grövre våldsbrotten i Sverige förefaller, enligt
medierna, vara en realitet i dag. Beskrivningarna gör att såväl den kriminella
sektorn som den polisiära rustar upp med målet att ha övertaget. Inom den
polisiära sektorn kan vi följa en förändring och militarisering av polisen
sedan tiotalet år tillbaka. Inom den kriminella sektorn har andelen illegala
vapen ökat radikalt. Ofta sker införseln från de gamla öststaterna.
Förändringarna är sådana att en analys av den svenska utvecklingen kopplad till
andra länders utveckling är nödvändig att göra. Till detta ska läggas
förändringen inom den traditionella skytterörelsen där målskjutning med
precision varit ledande till former av så kallat dynamiskt skytte där
actionliknande skjutningar genomförs som snarare är att likna vid militär
kommandoutbildning. Denna form av civilt skytte måste starkt ifrågasättas då
det i Sverige endast torde vara militär och polisens insatsstyrka som bör ha
sådan utbildning. Skytteformen har framkallat extrema vapen samtidigt som
vapenfetischister dras till den här typen av skytte och föreningar med liknande
framtoning. Det är långt ifrån det traditionella skytte som bedrevs för att
utgöra en resurs för Sveriges försvar och som samtidigt hade en uppfostrande
roll för den uppväxande generationen.
Antalet
illegala vapen ökar i landet. Ofta förekommer sådana handeldvapen på gator,
torg och i restaurangmiljöer. Innehavet och bruket av sådana vapen måste starkt
beivras för att motverka förekomsten.
Vid
sidan av de illegala vapnen finns i Sverige drygt två miljoner legalt
registrerade. Licensinnehavarna för dessa vapen har noggrant kontrollerats och
står under ständig översyn beträffande hur man sköter sig i samhället. Om
innehavaren gör något brottsligt förfaller rätten att inneha vapen. Nu är
skyttar ofta laglydiga personer så detta sker sällan, men behovet och
inriktningen som är kopplade till vapenlicensen är bra. Av de legala vapnen
stjäls omkring 1 promille om året. Siffran kan verka låg men är ändock för hög.
Det har inneburit att bestämmelser om förvaring av vapen har skärpts vilket är
positivt. Nu är dock även vapeninnehavare människor som i olika faser råkar ut
för sjukdomstillstånd som gör dem mindre lämpliga att inneha vapen, för viss
tid eller för resterande del av livet. I sådana fall har läkare anmälningsplikt
till polisen när en person anses mindre lämplig att inneha vapenlicens.
Riksdagen har återkommande skärpt inriktningen i 1996 års vapenlag om läkares
anmälningsplikt i sådana fall. Tyvärr förefaller åtlydnaden av lagen vara
dålig. I samband med dödsskjutningar och därmed påföljande lex Maria-anmälningar
har rutiner och rapporteringar tillfälligtvis förbättrats men efter en tid
återfallit till utgångsläget. En skärpning av efterföljandet av riksdagens
lagstiftning på området är därför nödvändig.
I ett
samhälle kommer alltid vapen att finnas. Det innebär att överträdelser kommer
att finnas. Samtidigt är det viktigt att samhället skapar normer och
värderingar som tydliggör vapenanvändningen. Hur samhället utformar regelverk,
ser på extrema skytterörelser och behandlar vapenfetischister är därför
normgivande för hur samhället utvecklas på det här området. Samtidigt är det
viktigt att framhålla vikten av traditionellt skytte och den uppfostrande roll
detta har. Situationen i dagens samhälle gör dock att frågan om vapnens roll i
samhället bör lyftas till en genomgripande debatt om hur vi formar framtidens
samhälle på det här området.
Mot
bakgrund av vad som anförts vill jag fråga justitieministern:
Vad
avser ministern att göra för att skapa ett samhälle som så långt som möjligt
tydliggör vapens roll och användning?