den 28 november
Interpellation
2008/09:166 Långtidssjukdom på grund av undermåligt byggd
miljö
av Jan Lindholm
(mp)
till
statsrådet Maria Larsson (kd)
Ett
team forskare, i huvudsak vid Umeå universitet, har studerat långtidseffekterna
för dem som drabbats av ohälsa på grund av så kallat sjuka-hus-syndrom.
Rapporten
visar på en skrämmande låg frekvens av tillfrisknande. Personerna i studien
hade minst sju års vård från insjuknandet bakom sig (några betydligt fler år)
och nästan hälften av personerna i undersökningen var fortfarande så dåliga att
de inte klarar att helt återgå i arbete.
Var
femte person var efter mer än sju års vård helt oförmögen att arbeta och på
grund av det förtidspensionerad. Var fjärde hade så stora besvär att man endast
till viss del klarar att arbeta. Drygt hälften hade tillfrisknat i sådan grad
att de kunde arbeta full tid men inte helt utan obehag. 60 procent anger att de
fortfarande har problem med att vistas i vanliga miljöer och att exempelvis
besök i butiker kan vara mycket besvärande för dem.
Andelen
av medborgarna som drabbas av skador som kan klassas som symtom på sjuka-hus-syndromet
tycks ständigt öka. Vi vet även från de undersökningar som görs vid
husförsäljningar att 20–30 procent av alla hus har mer eller mindre problem med
fukt- och mögelskador. Det finns beräkningar som tyder på att närmare 10
procent av befolkningen på något sätt påverkas av dålig inomhusmiljö i sådan
grad att det ger besvär.
Skolor
tillhör de miljöer som är överrepresenterade när det gäller arbetsplatser, även
om polishus av någon outgrundlig anledning ofta också är hårt drabbade. Man kan
med fog här tala om ett stort folkhälsoproblem, och av vissa beskrivs frågan
som en tickande bomb.
Den nya
kunskapen om långtidseffekten för dem som drabbas gör att problemet får en ny
och skrämmande dimension. Dåliga bostäder åtgärdas endast i undantagsfall, och
nya fuskbyggen tillkommer ständigt. Om en viss andel av dem som råkar ha oturen
att under någon tid av livet bo i dessa bostäder helt slås ut från arbetslivet
får det stora och allvarliga konsekvenser.
Mot
bakgrund av denna oroande nyhet ställer jag följande frågor till statsrådet:
Avser statsrådet
att vidta åtgärder för att öka kunskapen om hur och varför så många människor
får alvarliga symtom på grund av så kallade sjuka hus?
Avser statsrådet
att föreslå någon form av förebyggande insatser för att minska risken att fler
personer utsätts för den totala utslagning och det verkliga utanförskap som det
innebär att drabbas av symtom från så kallade sjuka hus?
Avser statsrådet
att ta ansvar för att frågan om hälsoeffekter av sjuka hus fortsättningsvis
hanteras som den allvarliga folkhälsofråga den är?