Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en utredning, som tar till vara kunskaper från organisationer som har bra inblick i landsbygdens problematik, ska tillsättas för att ta fram en modell som kan trygga en god nyrekrytering av poliser till landsbygden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att omvandla polisutbildningen till en högskoleutbildning i enlighet med förslagen i utredningen Framtidens polisutbildning (SOU 2008:39).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en särskild myndighet för att utreda brott som begås av poliser och åklagare ska skapas.
Polisväsendet i en demokratisk stat som Sverige är en mycket central samhällsfunktion.
Polisen är den myndighet som i fredstid har monopol på att använda våld, och Vänsterpartiet tar ställning för att så ska förbli. Detta våldsmonopol är en av anledningarna till att det är viktigt att ha en poliskår som har förankring i samhället och som människor känner förtroende för. Insyn och demokratisk kontroll är två viktiga faktorer för att uppnå detta förtroende.
En annan förutsättning för att polisen ska vinna det förtroende som krävs är att kåren består av personer som är lämpliga för sin uppgift. Polisen måste också spegla samhällets befolkning, exempelvis ur etnicitets- och könsaspekt och när det gäller sexuell läggning – detta bl.a. för att kunna kommunicera och förstå händelser som såväl kåren som den enskilde polisen utsätts för. Det pågår arbete om detta, men Vänsterpartiet är inte nöjt. Störst framsteg sker när det gäller att rekrytera kvinnor, men antalet kvinnor i chefsposition är fortfarande oacceptabelt lågt.
För frågor om polisens hantering av sexualbrott och mäns våld mot kvinnor hänvisar vi till andra motioner på dessa ämnen. Likaså gäller detta kunskaper på HBT-området.
Vänsterpartiet genomförde tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet en satsning på ett ökat antal poliser och förstärkte därför anslaget kraftigt under förra mandatperioden och planerade ytterligare förstärkningar för innevarande mandatperiod. Regeringen satte dock målet ännu högre och ville ha 20 000 poliser men utan att täcka upp för konsekvenserna av detta i resten av rättsväsendet. Det anser vi är en oansvarig och populistisk politik.
Vänsterpartiet har alltså inte delat regeringens uppfattning om att ett visst antal poliser är ett överordnat mål. I och med att stora kullar av poliselever nu är under utbildning anser vi dock att det vore olyckligt att inte anställa dessa. Samtidigt konstaterar vi att man inom polisen haft ett högt anslagssparande samtidigt som polismyndigheter runtom i landet har gått med underskott. Ute på landsbygden har inget märkts av de stora anslagshöjningar polisen fått på senare år. Bland annat detta gör att man kan ställa sig frågan om pengar används på rätt sätt. Vänsterpartiet föreslår samma nivå som regeringen för 2010 och 2011 vad gäller polisens anslag, undantaget 60 miljoner som vi föreslår att man använder för att skapa en särskild utredningsmyndighet för brottsanmälningar mot poliser och åklagare. Under 2009 anser vi dock att anslaget alltjämt är överdimensionerat och föreslår en minskning med 250 miljoner jämfört med regeringens förslag.
Av polisens anslag anser vi att 5 miljoner ska användas för att inrätta en nationell haverikommission för mord på kvinnor som utförs av närstående män. Detta anslag ska även täcka kostnader för andra inblandade än polisen.
Vänsterpartiet vill även öronmärka 7 miljoner kronor av tillskottet till polisens budget för att förstärka arbetet mot miljöbrott.
Men ökade anslag kan inte vara det enda sättet att effektivisera polisen. Organisationen har nu en historiskt stor budget. Ändå är polisen inte tillräckligt synlig i människors vardag. Polisens organisation behöver ses över. Antalet chefer på mellannivå kan minskas. Polisförbundet vittnar om att enskilda poliser i vissa situationer känner att organisationen är alltför byråkratiskt och att för många insatser kräver beslut från befäl. Dessa frågor förtjänar att belysas. Polisen behöver också använda sig av civilanställda för att få ut de utbildade poliserna på fältet. Under våren framkom att vapen till ett värde av 40 miljoner legat oanvända på grund av att nyare vapen köpts in. Denna typ av slöseri med pengar inom polisen måste upphöra, liksom alltför dyra experiment med nya fordon.
Enligt budgetpropositionen har regeringen gett i uppdrag till Ekonomistyrningsverket att utvärdera om Rikspolisstyrelsens styrning, kontroll och uppföljning av polismyndigheterna är tydlig och effektiv. Detta är ett led i vad vi eftersträvar och därför välkomnar vi uppdraget.
Personer som lever på landsbygden måste ha samma rätt till trygghet och samhällelig service som de som bor i mer tätbefolkade områden. Det uppdrag som lagts till Ekonomistyrningsverket är viktigt för att se över om resursfördelningen mellan polismyndigheterna är rättvis. Att bedriva verksamhet på landsbygden kan i flera fall vara mer kostnadskrävande än i storstäderna, med större avstånd både inom det egna länet och till exempelvis vidareutbildningar på polishögskolan i Stockholm.
Bortsett från rena ekonomiska resurser kan det också bli nödvändigt att tänka i nya banor på landsbygden. Förutom utryckningsverksamheten har polisen också en servicefunktion. Möjligheter till s.k. servicebussar som ska kunna tillhandahålla tillståndsansökningar, stöldanmälningar, pass, rådgivning och annat är ett alternativ när det gäller att öka allmänhetens tillgång till polisen. Ett annat är servicekontor bemannade på särskilda tider.
Problemet i dag med att få unga poliser att söka lediga tjänster på landsbygden är flera. Ett exempel som unga poliser ofta själva nämner är att det ofta är ett flertal äldre kolleger på orten och få yngre, och en önskan vore att minst två yngre ska tjänstgöra på samma ort eller i samma grupp.
Det är också så att man som nyutbildad själv upplever att det händer mer i en storstad. Chansen att få en tjänst exempelvis i Stockholm ökar markant om man gör sin aspiranttid där, annars är man i stort sett chanslös att få en tjänst i huvudstaden. För att åtgärda landsbygdens problem finns flera olika möjligheter. I Norge har man en modell att man får skriva ned sina studielån med 10 procent om man tjänstgör på landsbygd. En pott för landsbygdspåslag som innebär ett lönepåslag för dem som tjänstgör på landsbygd kan också diskuteras. Ett annat alternativ kan vara att diskutera att man ska få en högre aspirantlön om man gör sin aspiranttid på landsbygden.
Distansutbildning inom polisen är ett lyckat koncept för att rekrytera och få poliser att stanna på landsbygden. Denna verksamhet bör utvecklas ytterligare.
En utredning bör tillsättas för att ta fram en modell som kan trygga en god nyrekrytering av poliser till landsbygden. I denna utredning ska kunskaper från organisationer som har bra inblick i landsbygdens problematik tas till vara. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Vänsterpartiet har drivit frågan om polisutbildningens omvandlande till en högskoleutbildning under ett antal år tillsammans med, och med stöd från många håll, inte minst stora delar av poliskåren genom dess fackliga företrädare. Det finns i stället flera skäl till att det vore en fördel om polisutbildningen omvandlades till en högskoleutbildning.
Eftersom polisverksamheten ständigt förändras och blir mer och mer komplex måste det också finnas bättre möjligheter till såväl kontinuerlig vidareutbildning som forskning inom polisverksamhet. Detta vore positivt både genom att det skulle innebära en kompetenshöjning hos poliskåren och genom att den polisiära forskningen får en bättre koppling till verksamheten. På så sätt kan en bättre grund läggas för kunskapsbaserade, effektiva och humana polisiära metoder. Enligt en undersökning gjord av Polisförbundet vill två av tre polisstudenter ha möjlighet att forska.
Vänsterpartiet har också uppmärksammat de önskemål som finns inom polisutbildningen till en större andel praktik inom grundutbildningen och givetvis också integrering av andra typer av ämnen såsom psykologi, sociologi, språk och mycket annat.
Ett av poliskårens mål måste vara att spegla landets befolkning i så stor utsträckning som möjligt. Detta innebär att antalet kvinnor som antas till Polishögskolan måste öka. En viktig del av detta arbete är att göra yrket som sådant attraktivt för kvinnor. Kraven för intagning till skolan måste anpassas till den verklighet som poliserna förväntas arbeta i. Många kvinnor inom polisen vittnar i dag om svårigheter när det gäller möjligheter till avancemang inom myndigheten. Att möjligheter ges till utveckling i arbetet genom vidareutbildningar och karriärvägar är viktigt för att skapa attraktiva arbetsplatser. De insatser som nämns i årets budget är en början, men dessa måste följas upp och utvecklas.
När det gäller rekrytering av personer med annan etnisk bakgrund än svensk har situationen varit katastrofal, men den har på senare år börjat gå åt rätt håll. Det antal personer ur denna kategori som söker sig till Polishögskolan är dock fortfarande litet och de som kommer in är ännu färre. Den diskriminering som sker genom det s.k. språktestet torde vara en verksam förklaring till varför många som skulle vilja söka inte gör det. Vi kan inte se någon anledning till att detta test ska finnas. Då kravet för att söka är godkänd gymnasiesvenska finns ingen anledning att ett sådant test ytterligare ska gallra bland de sökande. Språktest genomförs inte till någon annan högskoleutbildning, vare sig juridisk utbildning eller annan.
Rekryteringen till Polishögskolan i stort sköts i dag av Pliktverket. Genom den utredning som gjorts av Gunno Gunnmo för att skapa en handlingsplan för ökad mångfald inom polisen torde den profil som sätts upp för rekrytering vara ett aktivt hinder för att förändra intagningen. Den profil som används skapar en likriktning bland polisen som inte är modern.
Enligt Polisförbundets undersökning efterlyser tre av fyra polisstudenter högskolepoäng för sina studier. Att polisutbildningen ges högskolestatus skulle underlätta rekryteringen genom att de akademiska poäng som studenterna tar kan användas om de senare väljer att söka sig andra yrkesvägar. Att söka till polisutbildningen blir därmed inte lika mycket ett val för hela studentens liv, vilket skulle kunna avskräcka personer från att söka.
Om polisutbildningen inordnas inom den vanliga högskolan uppstår större möjligheter att sprida utbildningsorterna i landet. Detta skulle spela stor roll för rekryteringen av poliser till landsbygden.
Det är vår förhoppning att en akademisering av polisutbildningen kringgår och löser vissa av de rekryteringsproblem som finns, men viktigast av allt är att man skapar en poliskår som står bättre rustad inför de utmaningar man möts av i dagens samhälle. Den utredning som presenterats av regeringens särskilde utredare Anders Danielsson tar på ett utmärkt sätt fasta på alla de aspekter som ovan nämnts och föreslår en treårig polisutbildning som en del av den vanliga högskolan under Utbildningsdepartementet. Polisutbildningen bör omvandlas till en högskoleutbildning i enlighet med förslagen i utredningen Framtidens polisutbildning (SOU 2008:39). Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Polisen är fortfarande en av de yrkeskategorier som drabbas av flest antal arbetsrelaterade skador. Detta gäller både kvinnor och män. Polisen är också en yrkeskår som i sin dagliga gärning har att möta människor i kris. Stressrelaterade skador och sjukdomar är vanliga liksom rena olyckor. En del av dessa skador borde kunna förebyggas genom aktivt arbetsmiljöarbete och en bättre uppbackning från arbetsledningens sida. Omfattande arbetsmiljöprojekt har startats inom polisen på senare tid, vilket är glädjande. Inte minst är insatserna för rehabilitering av långtidssjukskrivna poliser viktiga.
Enligt Polisförbundet har var fjärde polis utsatts för hot och våld under det senaste året. Brottsförebyggande rådets studie Otillåten påverkan har tidigare visat på att så många som tre av tio poliser överväger att byta jobb på grund av trakasserier.
Att polisyrket är mer utsatt än andra yrken är helt naturligt, men det måste finnas goda rutiner för att hantera denna särskilda situation. En trygg och lugn polis är en bra polis som kan hantera situationer på ett sätt som alla tjänar på.
Vid uppkomna krissituationer måste det finnas bättre tillgång till psykologhjälp och eventuell annan hjälp, juridisk m.m. Poliser måste också kunna få tillgång till det brottsofferstöd som erbjuds andra medborgare. Det är även problematiskt att poliser betraktas annorlunda vid bedömning om brottsskadeersättning.
Det handlar dessutom om att ge tillgång till regelbunden handledning, där poliserna får möjlighet att under förtroendefulla former prata igenom vad som händer under vardaglig tjänsteutövning. Under förra mandatperioden bifölls en motion från Vänsterpartiet angående detta, men den har ännu inte fått genomslag i praktiken.
Många anser att polisorganisationen har stora problem när det gäller hur polisen leds. Enligt polisens utvecklingsavtal ska polisens verksamhet utvecklas lokalt för att anpassas till den verklighet som poliserna står inför för att förstärka tillgängligheten för och kontakten med medborgarna och för att ge de enskilda poliserna större inflytande över sin yrkesverksamhet. Många menar att avtalet inte följs. En förutsättning för att skapa en lokal förankring är att polisens ledning inte centraliseras ytterligare.
Samtidigt som det enligt Vänsterpartiet är viktigt att det allmänna har insyn i och inflytande över polisen, något som t.ex. sker genom polisstyrelserna, uppstår problem när personer i beslutsfattande ställning inte har tillräckliga kunskaper om verksamheten. Utbildningsinsatser för polisstyrelserna kan därför vara något att överväga.
När en polis eller en åklagare begår ett brott är det andra poliser eller åklagare som ska utreda brottet. Det har funnits misstankar om att en kåranda inom yrkena gör att kollegers brottslighet inte utreds tillräckligt. Ibland har misstankarna troligen varit befogade. Enbart faktumet att sådana misstankar finns är dock tillräcklig för att åtgärder ska vidtas. I andra sammanhang framhålls ofta att en myndighet inte ska ha tillsyn av över sin egen verksamhet.
Under förra mandatperioden tillsattes en utredning för att undersöka hur en sådan myndighet skulle kunna utformas. Utredningen Summa summarum – en fristående myndighet för utredning av anmälningar om brott av poliser och åklagare? (SOU 2007:5) lade fram ett sådant förslag men avrådde eftersom de ansåg att nackdelarna övervägde fördelarna. Nackdelarna var t.ex. att myndighetens personal måste komma från polisen eller Åklagarmyndigheten och att den måste ta hjälp av dessa myndigheter i sitt arbete, vilket urgröper självständigheten. Andra argument var mer formalistiska, såsom att det är olämpligt att skapa en ny myndighet med tvångsbefogenheter och att det är olämpligt att skapa en ny myndighet med åklagarfunktion.
Vänsterpartiet anser till skillnad från utredningen att allmänhetens förtroende för rättsväsendet väger tyngre än de nackdelar som uppstår. Till samma slutsats kommer bl.a. Sveriges advokatsamfund, Arbetsgivarverket, Hovrätten för Västra Sverige och Statskontoret. Även Justitiekanslern hamnar på samma ståndpunkt, efter att tidigare ha haft den motsatta åsikten men ändrat sig efter att ha sett den stora mängd fall på området som inkommer till den egna myndigheten.
En särskild myndighet för att utreda brott som begås av poliser och åklagare bör alltså skapas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.