Civilutskottets betänkande 2008/09:CU5 | |
Lag om företagshypotek | |
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2007/08:161 Företagshypotek – en bättre säkerhet för lån till företag samt en motion som väckts med anledning av propositionen vari yrkas att riksdagen ska avslå regeringens lagförslag. Därutöver behandlas två motioner från den allmänna motionstiden år 2007.
I propositionen lägger regeringen fram förslag till en reformering av det regelverk som gör det möjligt att använda lös egendom i näringsverksamhet som säkerhet för lån. Förslagen syftar till att förstärka säkerheten så att det blir lättare för företag att låna pengar. Regeringen föreslår att en ny säkerhetsrätt, benämnd företagshypotek, ska ersätta företagsinteckningen som infördes år 2004. Lagförslagen innebär i allt väsentligt en återgång till de regler om företagshypotek som gällde före år 2004. Företagshypoteket föreslås ge särskild förmånsrätt och omfatta en näringsidkares lösa egendom i den mån egendomen hör till näringsverksamheten med undantag för bl.a. kassa- och bankmedel. Därutöver föreslår regeringen att statens förmånsrätt för återkrav av utbetald lönegaranti avskaffas.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2009. Äldre företagsinteckningar föreslås gälla under en övergångsperiod.
Utskottet föreslår att riksdagen antar de framlagda lagförslagen och avslår samtliga motioner.
I betänkandet finns två reservationer och ett särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Lag om företagshypotek |
Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om företagshypotek, 2. lag om ändring i ärvdabalken, 3. lag om ändring i jordabalken, 4. lag om ändring i utsökningsbalken, 5. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), 6. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 7. lag om ändring i konkurslagen (1987:672), 8. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, 9. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497), 10. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 11. lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:161 och avslår motionerna 2007/08:C234, 2007/08:N323 yrkande 7 och 2008/09:C1. |
Reservation 1 (s, v)
Reservation 2 (mp)
Stockholm den 30 oktober 2008
På civilutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Ewa Thalén Finné (m), Johan Löfstrand (s), Andreas Norlén (m), Lennart Pettersson (c), Christina Oskarsson (s), Jan Ertsborn (fp), Christine Jönsson (m), Gunnar Sandberg (s), Yvonne Andersson (kd), Anti Avsan (m), Egon Frid (v), Eva Sonidsson (s), Lars Tysklind (fp), Jan Lindholm (mp), Fredrik Lundh (s) och Rose-Marie Carlsson (s).
Redogörelse för ärendet
Under hösten 2003 beslutade riksdagen en genomgripande reform av förmånsrättslagstiftningen (prop. 2002/03:49, bet. LU17, rskr. 222). Genom den nya lagstiftningen omvandlades företagshypoteket till en företagsinteckning med allmän förmånsrätt i 55 % av värdet av all gäldenärens egendom, sedan borgenärer med bättre förmånsrätt fått betalt. 1984 års lag om företagshypotek ersattes av en ny lag (2003:528) om företagsinteckning. Vidare avskaffades förmånsrätten avseende dels hyra och arrende, dels skatter och allmänna avgifter.
I oktober 2004 gav regeringen Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) i uppdrag att utvärdera förmånsrättsreformen. ITPS har lämnat två rapporter (i december 2004 och i juni 2007).
Under våren 2006 behandlade lagutskottet ett antal motioner med krav på att 2003 års förmånsrättsreform skulle återställas. Med anledning av motionerna beslutade riksdagen ett tillkännagivande i enlighet med motionsönskemålen (bet. 2005/06:LU18, rskr 2005/06:188).
I februari 2007 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppgift att föreslå en förstärkning av företagsinteckningens förmånsrätt i syfte att underlätta för företagen att låna pengar (dir. 2007:13). I uppdraget ingick också att utreda om förmånsrätten för statens återkrav för utbetald lönegaranti skulle avskaffas mot bakgrund av att enbart en förstärkning av företagsinteckningen skulle gå ut över oprioriterade borgenärer, ofta mindre företag. I oktober 2007 presenterade utredningen sitt arbete i betänkandet (SOU 2007:71) En starkare företagsinteckning. Förslaget innebär att företagsinteckningen ska gälla i 75 % av gäldenärens egendom i stället för i 55 %. Betänkandet har remissbehandlats. Därutöver höll regeringen i november 2007 en utfrågning där deltagarna lämnade synpunkter på frågan hur företagsinteckningen skulle stärkas och särskilt om företagsinteckningen i stället, liksom före förmånsrättsreformen, skulle gälla i viss egendom och ges särskild förmånsrätt.
I april 2007 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att överväga bl.a. hur förfarandet vid företagsrekonstruktion kan förbättras och samordnas med konkursförfarandet. Arbetet ska redovisas senast den 15 maj 2009 (dir. 2007:29 och 2008:77).
I januari 2008 remitterade regeringen en promemoria med utkast till lagrådsremiss med förslaget att ersätta företagsinteckningen som säkerhetsrätt med ett företagshypotek som ger särskild förmånsrätt i viss egendom, i allt väsentligt likt det tidigare företagshypoteket. Utkastet till lagrådsremiss har remissbehandlats.
I den aktuella propositionen föreslår regeringen – efter att ha hört Lagrådet – att riksdagen antar en lag om företagshypotek samt beslutar ändringar i utsökningsbalken, förmånsrättslagen (1970:979), konkurslagen (1987:672), lönegarantilagen (1992:497), lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion m.fl. lagar.
Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har en motion väckts. I ärendet behandlar utskottet också två motioner från den allmänna motionstiden år 2007. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.
Utskottets överväganden
Lag om företagshypotek
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar de framlagda lagförslagen och avslår motionerna.
Jämför reservationerna 1 (s, v) och 2 (mp) samt särskilt yttrande (v).
Bakgrund
Efterlevnaden av civilrättsliga regler om betalningsskyldighet regleras i sista hand av att en gäldenärs egendom tvångsvis genom konkurs eller utsökning kan användas för att tillgodose fordringsägarna. De väsentligaste bestämmelserna om konkurs finns i konkurslagen (1987:672). Konkursförfarandet, som utgår från att gäldenären är på obestånd eller insolvent, har karaktär av generalexekution där i princip all gäldenärens egendom tas i anspråk.
Den ordning i vilken betalningsanspråken ska tillgodoses vid konkurs och utmätning regleras i förmånsrättslagen (1970:979) och i utsökningsbalken. Utgångspunkten är att alla fordringar har samma rätt. I förmånsrättslagen finns dock en uppräkning av vissa fordringar som har bättre rätt än andra, dvs. förmånsrätt, och vilken ordning som gäller mellan dessa s.k. prioriterade fordringar. I lagen görs skillnad mellan dels särskilda förmånsrätter som gäller vid utmätning och konkurs samt avser viss egendom, dels allmänna förmånsrätter som gäller endast vid konkurs och avser all egendom som ingår i gäldenärens konkursbo.
Vid sidan av konkurs finns enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion ett särskilt insolvensrättsligt förfarande inom vars ramar åtgärder kan vidtas för att rekonstruera företag i kris som bedöms ha utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet. En sådan rekonstruktion kan innefatta såväl åtgärder som förbättrar rörelsens resultat som en uppgörelse med borgenärerna.
I det insolvensrättsliga regelsystemet ingår även lönegarantilagen (1992:497) som en väsentlig del.
Rättsläget före den 1 januari 2004
Fram till utgången av år 2003 fanns det regler om s.k. företagshypotek i lagen (1984:679) om företagshypotek. Företagshypoteket hade utvecklats för att en näringsidkares rörelseegendom skulle kunna utnyttjas som kreditsäkerhet utan att näringsidkaren behövde avstå från besittningen. Näringsidkaren hade rätt att förfoga över den egendom som ingick i hypoteksunderlaget, och underlaget kunde växla från dag till dag. På så sätt skilde sig alltså företagshypoteket från vad som i allmänhet gäller för en säkerhetsrätt i lös egendom. Ett företagshypotek tillkom genom ett förfarande i flera steg. Först tog näringsidkaren ut en företagsinteckning som gällde i hans eller hennes näringsverksamhet. I samband därmed utfärdades ett företagshypoteksbrev. Därefter upplät näringsidkaren företagshypotek i verksamheten genom att överlämna företagshypoteksbrevet som säkerhet för fordran.
Företagshypotek omfattade enligt lagen (1984:679) om företagshypotek näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hörde till den intecknade verksamheten upp till ett visst belopp. Att egendomen skulle höra till den intecknade verksamheten innebar att egendom som näringsidkaren hade skaffat för privat bruk inte ingick i hypoteksunderlaget. Ytterligare några slag av egendom var undantagna. En betydelsefull kategori var kassa- och bankmedel, aktier, obligationer och liknande skuldebrev avsedda för allmän omsättning. En annan kategori tillgångar som undantogs var egendom som kunde vara föremål för panträtt på grund av inteckning. Den tredje kategorin tillgångar som undantogs var egendom som varken kunde utmätas eller ingå i konkurs. Med detta avsågs bl.a. egendom som till följd av bestämmelser om gäldenärens beneficium vid utmätning och konkurs var undantagen.
Huvudregeln var att företagsinteckning beviljades i all näringsverksamhet som näringsidkaren vid varje tid utövade här i landet, oavsett var inom landet och oberoende av verksamhetens art. Det som omfattades av en inteckning kunde alltså komma att växla om en viss verksamhet lades ned eller näringsidkaren startade en ny verksamhet. Näringsidkaren kunde också överlåta en verksamhet eller verksamhetsgren som omfattades av företagsinteckning och i vilken företagshypotek hade upplåtits. Företagshypoteket bestod som regel inte om verksamheten övergick till ny ägare. Vid sådan överlåtelse gällde företagshypoteket dock under viss tid i den överlåtna hypoteksegendomen hos förvärvaren (s.k. förföljelserätt). Förföljelserätten motiverades av att företagshypotekshavaren saknade säkerhet i den betalning som säljaren av verksamheten fått som vederlag, eftersom hypoteket inte gällde i kassa- och bankmedel.
Statens fordringar på skatt och allmänna avgifter hade, före den 1 januari 2004, allmän förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen. Förmånsrätten omfattade bl.a. inkomstskatt, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och mervärdesskatt. Skatteförmånsrätten gällde efter de särskilda förmånsrätterna och den allmänna förmånsrätten för nya fordringar under rekonstruktionsförsök.
2003 års reform av förmånsrättslagstiftningen
I juni 2003 fattade riksdagen beslut om en genomgripande reform av förmånsrättslagstiftningen (prop. 2002/03:49, bet LU17, rskr. 222). Genom den nya lagstiftningen omvandlades företagshypoteket till en företagsinteckning med allmän förmånsrätt i 55 % av värdet av all gäldenärens egendom, sedan borgenärer med bättre förmånsrätt fått betalt (11 § förmånsrättslagen). Lagen om företagshypotek ersattes av en ny lag (2003:528) om företagsinteckning. Vidare avskaffades förmånsrätten avseende dels hyra och arrende, dels skatter och allmänna avgifter.
Företagsinteckningen ger alltså allmän förmånsrätt och gäller inte vid utmätning utan endast vid konkurs. En företagsinteckning beviljas med visst belopp i all sökandens egendom. Den förmånsrätt som följer med en upplåtelse av en företagsinteckning hos en fysisk person omfattar alltså även hans eller hennes privata egendom och några undantag för kassa och bankmedel görs inte heller. Företagsinteckningen ger inte heller upphov till någon förföljelserätt. Företagsinteckningen omfattar ju även en köpeskilling om verksamheten säljs.
Förmånsrätt för lön och lönegaranti
Bestämmelser om lönegaranti finns huvudsakligen i lönegarantilagen (1992:497) och syftar till att säkerställa att arbetstagare ska få betalning för sin lönefordran mot en arbetsgivare som försätts i konkurs eller genomför en företagsrekonstruktion.
En arbetstagares fordran på lön har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen och är i förmånsrättsordningen placerad efter företagsinteckningen. Löneförmånsrätten är alltså en allmän förmånsrätt. Förmånsrätten omfattar fordran på lön eller annan ersättning på grund av anställning och är tidsbegränsad. Som huvudregel omfattas fordringar som har intjänats tre månader innan konkursansökningen kom in till tingsrätten och en månad efter konkursbeslutet. Förmånsrätten kan omfatta högst tio gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller vid konkursbeslutet. Beloppsgränsen, som för år 2008 är 410 000 kr, kan medföra att arbetstagare med hög lön inte har förmånsrätt för hela sin lönefordran. Av 5 kap. 2 § konkurslagen följer att en lönefordran inte får göras gällande om den uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats.
Lönegarantin innebär att staten svarar för betalning av den fordran som en arbetstagare har hos en arbetsgivare som är föremål för konkurs eller företagsrekonstruktion. För varje arbetstagare är garantin begränsad till ett belopp som motsvarar högst fyra gånger det prisbasbelopp som gäller när ett beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion fattas. Garantin gäller för en sammanlagd anställningstid om högst åtta månader. Garantibeloppet, som får betalas ut först när arbetstagarens fordran har förfallit till betalning, betalas av länsstyrelsen i det län dit den tingsrätt som handlägger konkursen eller företagsrekonstruktionen hör.
När staten har betalat ut ett garantibelopp inträder staten i arbetstagarens rätt mot arbetsgivaren (28 § lönegarantilagen). Staten övertar alltså arbetstagarens lönefordran med den löneförmånsrätt som arbetstagaren har i konkursen eller vid företagsrekonstruktion i den mån lönegaranti har utbetalats. Lönegarantin är med ett undantag knuten till att arbetstagarens fordran är förenad med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § förmånsrättslagen. För de allra flesta regressfordringar innebär det att staten har förmånsrätt enligt dessa bestämmelser. Men när betalning enligt garantin lämnas för fordran på uppsägningslön för tid efter en månad från konkursbeslutet (7 a § lönegarantilagen), är statens fordran oprioriterad enligt 18 § förmånsrättslagen. I den mån det blir aktuellt har statens regressanspråk företräde i konkursen framför arbetstagarens återstående fordran (28 § andra stycket lönegarantilagen).
Propositionen
I propositionen anför regeringen att enligt de utvärderingar som Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) gjort av 2003 års reform har företagens kreditvillkor försämrats i sådan grad att reformens nackdelar måste anses överstiga fördelarna. Också från näringslivet redovisar regeringen att det framförs liknande kritik, även om kritiken inte är helt samstämmig. Enligt regeringen bör därför lagstiftningsåtgärder som förstärker företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet inte anstå ytterligare.
En sådan förstärkning bör dock inte, anför regeringen, medföra att säkerhetsrätten ges en starkare ställning än den hade före reformen, särskilt eftersom detta skulle gå ut över de oprioriterade borgenärerna i en konkurs. Förstärkningen bör därför ske på ett sådant sätt att säkerhetsrätten får ett värde motsvarande det som den hade före förmånsrättsreformen.
I propositionen föreslår regeringen en reform som sammanfattningsvis innebär att företagsinteckningen ersätts av en säkerhetsrätt benämnd företagshypotek. Säkerhetsrätten ska gälla i den lösa egendom som ingår i näringsverksamheten. Den ska inte omfatta kassa och bankmedel eller finansiella instrument avsedda för allmän omsättning. Inte heller ska den omfatta egendom som kan intecknas på annat sätt eller egendom som varken kan utmätas eller ingå i en konkurs. Företagshypoteket ska ge särskild förmånsrätt. Också i övrigt föreslår regeringen att den reglering som gällde för företagshypotek före 2004 års ändringar återinförs, om det inte finns särskilda skäl mot det. Det föreslås bl.a. att den s.k. förföljelserätten återinförs.
Förslaget om att återinföra företagshypotek med särskild förmånsrätt innebär, anför regeringen, att utdelningen på oprioriterade fordringar och förmånsberättigade lönefordringar minskar.
Oprioriterade borgenärer är ofta mindre företag som t.ex. har fordringar som gäller levererade varor och tjänster. Fördelen av lägre kostnader för krediter som uppnås genom förslaget om återinfört företagshypotek kan försvinna i form av ökade kreditförluster i konkurser. Ett förslag att införa företagshypotek bör därför, anför regeringen, kombineras med ett förslag som kompenserar de oprioriterade borgenärerna. Regeringen föreslår att statens förmånsrätt för återkrav av utbetald lönegaranti helt bör avskaffas.
En sådan ändring innebär naturligtvis att staten går miste om intäkter. Regeringen anför att det inte finns någon avsikt att höja avgifterna för företagen med anledning av förslaget. Förslaget kommer inte heller att leda till någon försämring av det sociala skydd som lönegarantin innebär, även om kostnaderna för lönegarantin skulle öka.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2009. I fråga om företagsinteckningar som har beviljats före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser tillämpas under en övergångstid om ett år. I konkurser, utmätningar och företagsrekonstruktioner som beslutas på grund av en ansökan som inkommit före ikraftträdandet eller under övergångstiden tillämpas de regler som gällde på ansökningsdagen under hela förfarandet.
Motionerna
Carina Moberg m.fl. (s, v) yrkar i motion 2008/09:C1 avslag på propositionens förslag. Enligt motionärerna är effekterna av 2003 års förmånsrättsreform i allt väsentligt positiva. Företagens överlevnadsgrad har ökat och antalet konkurser och arbetslöshet orsakad av konkurser har minskat. Det har inte heller blivit svårare för företag att få krediter, även om det kan finnas regionala skillnader. Enligt motionärerna har den nuvarande lagstiftningen varit i kraft under för kort tid för att det ska vara möjligt att dra några säkra slutsatser om effekterna. Många remissinstanser, däribland Skatteverket och Kronofogdemyndigheten, delar denna uppfattning. Det förslag som regeringen nu lägger fram innebär att bankerna gynnas på bekostnad av leverantörer som ofta är småföretagare. Inte minst mot bakgrund av att Sverige är på väg in i en lågkonjunktur riskerar förslaget att leda till ett ökat antal konkurser och ökad arbetslöshet.
Peter Eriksson m.fl. (mp) anför i motion 2007/08:N323 att 2003 års förmånsrättsreform medfört stora problem framför allt för små industriföretag i glesbygd. Företagen har i vissa fall fått sina krediter uppsagda på grund av att säkerheten inte längre varit tillräcklig. Motionärerna anser att företagsinteckningens förmånsvärde snarast bör återställas till 100 %. Ett tillkännagivande yrkas i enlighet härmed (yrkande 7).
I motion 2007/08:C234 framhåller Jan Ericson (m) att 2003 års förmånsrättsreform kritiserats av många mindre företag. De nya reglerna har gjort företagens upplåning dyrare och svårare samt ökat kraven på att företagare ska lämna personliga säkerheter. Detta motverkar företagens möjligheter att växa och nyanställa. I motionen föreslås ett tillkännagivande om att en översyn snarast måste göras av förmånsrättsreglerna i syfte att återställa delar av 2003 års reform.
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis kan utskottet konstatera att 2003 års förmånsrättsreform innebar att företagsinteckningens värde som säkerhet försämrades i jämförelse med det tidigare företagshypoteket. Syftet med reformen var framför allt att ge bättre förutsättningar för rekonstruktion av företag och skapa incitament för att mer beakta lönsamheten än säkerheten vid kreditgivning. Enligt de utvärderingar som ITPS gjort av reformen har dock företagens kreditvillkor försämrats i sådan grad att reformens nackdelar måste anses överstiga fördelarna.
Som påpekas i motion 2008/09:C1 har det visserligen förflutit relativt kort tid sedan dagens regler trädde i kraft. Alla effekter av reformen är i och för sig ännu inte helt klarlagda. Effekterna på företagens kreditmöjligheter framstår emellertid som tillräckligt tydliga. I motsats till motionärerna anser således utskottet att lagstiftningsåtgärder måste vidtas för att förstärka företagsinteckningens värde som kreditsäkerhet och på så sätt underlätta för företag att låna pengar. Förstärkningen bör ske på ett sådant sätt att säkerhetsrätten får ett värde motsvarande det som den hade före förmånsrättsreformen.
I motion 2007/08:N323 yrkande 7 föreslås att säkerhetsrättens värde vid kreditgivningen ska återställas genom att företagsinteckningens förmånsvärde återställs till 100 %. Att enbart justera procentsatsen till 100 % innebär som utskottet ser det att företagsinteckningens värde skulle bli avsevärt starkare än det tidigare gällande företagshypoteket. I stället ser utskottet tydliga fördelar med en säkerhetsrätt som ger särskild förmånsrätt fullt ut i vissa tillgångsslag. Detta är också den lösning som majoriteten av de remissinstanser som företräder näringslivet har förordat.
Liksom regeringen anser således utskottet att bästa sättet är att i allt väsentligt återgå till de regler om företagshypotek som gällde före år 2004. Företagsinteckningen bör ersättas av en säkerhetsrätt benämnd företagshypotek som ska ge särskild förmånsrätt och omfatta en näringsidkares lösa egendom i den mån egendomen hör till näringsverksamheten med undantag för bl.a. kassa- och bankmedel.
Förslaget om att återinföra företagshypotek med särskild förmånsrätt innebär som regeringen påpekat att utdelningen på oprioriterade fordringar och förmånsberättigade lönefordringar kommer att minska. Det bör därför kombineras med ett förslag som kompenserar de oprioriterade borgenärerna. Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringens förslag om att avskaffa förmånsrätten för statens återkrav för utbetald lönegaranti framstår som ändamålsenligt. Den föreslagna ordningen innebär att staten går miste om intäkter. I sammanhanget bör därför nämnas att regeringen i budgetpropositionen för år 2009, utgiftsområde 14, har föreslagit att anslaget 1:11 Bidrag till lönegarantiersättning ska ökas med 500 miljoner kronor på grund av förslagen i förevarande proposition (prop. 2008/09:1, utgiftsområde 14 avsnitt 3.5.11).
Vad slutligen gäller motion 2007/08:C234 får motionsönskemålet i huvudsak anses tillgodosett genom propositionsförslagen.
Med det anförda föreslår således utskottet att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionerna 2008/09:C1, 2007/08:N323 yrkande 7 och 2007/08:C234.
Reservationer
1. | Lag om företagshypotek (s, v) |
| av Johan Löfstrand (s), Christina Oskarsson (s), Gunnar Sandberg (s), Egon Frid (v), Eva Sonidsson (s), Fredrik Lundh (s) och Rose-Marie Carlsson (s). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens lagförslag. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:C1 och avslår proposition 2007/08:161 och motionerna 2007/08:C234 och 2007/08:N323 yrkande 7.
Ställningstagande
De huvudsakliga syftena med 2003 års förmånsrättsreform var att underlätta för företag att genomföra företagsrekonstruktioner i stället för att försättas i konkurs, att bidra till att kreditgivning och kreditprövning ytterligare inriktas på olika projekts utsikter till lönsamhet, att insolvenshanteringen sker mer skyndsamt, att oprioriterade borgenärer får bättre utdelning i konkurser samt att stärka löneskyddet för de anställda vid konkurs.
Att företagshypoteket omvandlades till en allmän förmånsrätt i 55 % av värdet av all gäldenärens egendom, sedan borgenärer med bättre rätt fått betalt, var en av de viktiga delarna i reformen. Andra viktiga delar var bl.a. att statens förmånsrätt för skatter och avgifter slopades.
Enligt vår uppfattning är effekterna av reformen i allt väsentligt positiva. Företagens överlevnadsgrad har ökat och antalet konkurser samt arbetslöshet orsakad av konkurser har minskat. Det finns inte några säkra indikationer på att kreditsituationen för små och medelstora företag försämrats till följd av reformen. Det har inte heller visat sig att det är större problem för företag att få kredit, även om det kan finnas regionala skillnader (se t.ex. Nuteks rapport 2006:05 Kapitalförsörjning i småföretag). Det finns inte något som tyder på att kreditgivningen kommer att minska i framtiden. Bankernas vinster har ökat enligt Finansinspektionens Finansmarknadsbarometer för fjärde kvartalet 2007, vilket innebär att de har god tillgång på kapital. Numera är det bankerna som ofta är initiativtagare till rekonstruktion. Genom att bankerna har fått incitament att rekonstruera företag räddas stora värden i det tysta.
Mot den redovisade bakgrunden anser vi att den nuvarande lagstiftningen gällt under en alltför kort tid för att det ska vara möjligt att dra några säkra slutsatser om effekterna. Många tunga remissinstanser, däribland Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Sveriges advokatsamfund, och Stiftelsen Ackordscentralen, är av samma uppfattning.
Regeringen föreslår alltså ett återinförande av företagshypoteket. Som vi ser det kommer lagändringarna att gynna bankerna på bekostnad av leverantörer, som ofta är småföretagare, och staten. Det finns en stor risk för att landet åter kommer att hamna i en situation där bankernas makt över företagen ökar. Vi ser också betydande risker med regeringens förslag, särskilt nu när Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Förslaget riskerar att öka antalet konkurser, vilket ofta leder till ökad arbetslöshet.
I sammanhanget vill vi också lyfta fram att ITPS ser problem med regeringens återställningsreform. Enligt ITPS kommer de föreslagna ändringarna inte att innebära en återgång till den situation som rådde före 2003 års reform. Vi kan också konstatera att regeringen inte föreslagit en fullständig återgång till det regelverk som gällde före år 2004. Det gäller t.ex. statens förmånsrätt för skatter och avgifter.
Sammanfattningsvis anser vi således att riksdagen med bifall till motion 2008/09:C1 bör avslå regeringens lagförslag samt motionerna 2007/08:N323 yrkande 7 och 2007/08:C234.
2. | Lag om företagshypotek (mp) |
| av Jan Lindholm (mp). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens lagförslag samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:N323 yrkande 7 och avslår proposition 2007/08:161 och motionerna 2007/08:C234 och 2008/09:C1.
Ställningstagande
Enligt min mening har 2003 års förmånsrättsreform kraftigt försämrat små och medelstora företags möjligheter att erhålla krediter. Detta har särskilt drabbat små industriföretag i glesbygd. Många företagare har fått sina krediter uppsagda på grund av att säkerheten inte längre varit tillräcklig.
Jag motsätter mig regeringens förslag som i huvudsak går ut på en återgång till de regler om företagshypotek som gällde före år 2004. Jag anser i stället att 2003 års förmånsrättsreform bör återställas genom att företagsinteckningens förmånsvärde återgår till 100 %. En sådan förändring kommer på ett bättre sätt att underlätta kapitalförsörjningen i små och medelstora företag. Det får ankomma på regeringen att skyndsamt utarbeta de lagförslag som krävs och återkomma till riksdagen.
Jag anser således att riksdagen med bifall till motion 2007/08:N323 yrkande 7 bör avslå regeringens lagförslag, motionerna 2008/09:C1 och 2007/08:C234 samt tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.
Särskilt yttrande
Lag om företagshypotek (v) |
Egon Frid (v) anför: |
I enlighet med vad som konstateras i reservation 1 har 2003 års förmånsrättsreform inte inneburit större problem för företag att få kredit, även om det kan finnas regionala skillnader. Sådana regionala skillnader kan enligt min mening inte åtgärdas genom en återgång av förmånsrättsreformen. Andra åtgärder måste vidtas för att underlättar kreditgivning och kapitalförsörjning för dessa företag. Jag förutsätter att regeringen snarast möjligt tar erforderliga initiativ.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2007/08:161 Företagshypotek – en bättre säkerhet för lån till företag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om företagshypotek,
2. lag om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i jordabalken,
4. lag om ändring i utsökningsbalken,
5. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
6. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
7. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
8. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,
9. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),
10. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
11. lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.
Följdmotionen
2008/09:C1 av Carina Moberg m.fl. (s, v):
Riksdagen avslår proposition 2007/08:161 Företagshypotek – en bättre säkerhet för lån till företag.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2007
2007/08:C234 av Jan Ericson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en översyn snarast bör göras av förmånsrättsreglerna.
2007/08:N323 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
7. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett återställande av förmånsrättsreglerna. |
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
