Id-kort för folkbokförda i Sverige

BetÀnkande av Id-kortsutredningen

Stockholm 2007

SOU 2007:100

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pÄ remiss. Hur och varför. StatsrÄdsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som skall svara pĂ„ remiss. Broschyren Ă€r gratis och kan laddas ner eller bestĂ€llas pĂ„ http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2007

ISBN 978-91-38-22864-7

ISSN 0375-250X

Till statsrÄdet och chefen för Integrations- och jÀmstÀlldhetsdepartementet

Regeringen beslutade den 19 april 2007 att bemyndiga chefen för Integrations- och jÀmstÀlldhetsdepartementet att tillkalla en sÀrskild utredare med uppdrag att utreda hur det kan sÀkerstÀllas att det finns möjlighet för personer som inte Àr svenska medborgare men som har rÀtt att vara bosatta i Sverige att fÄ identitetskort.

Den 19 april 2007 förordnades justitierÄdet Per Virdesten att vara sÀrskild utredare.

Som experter har frÄn och med den 8 maj 2007 medverkat folkbokföringsjuristen Marie Ahlqvist Bresle, departementssekreteraren Eva Lotta Johansson, utredaren Roy Melchert, t.f. enhetschefen Mira Naumanen, verksjuristen Erik Stenström samt polisintendenten Staffan Tilling.

HovrÀttsassessorn Henrik Andersson har varit sekreterare i utredningen sedan den 1 maj 2007.

Utredningen har antagit namnet Id-kortsutredningen (IJ 2007:03). HÀrmed överlÀmnar utredningen sitt betÀnkande Id-kort för

folkbokförda i Sverige (SOU 2007:100). Utredningens uppdrag Àr hÀrmed slutfört.

Stockholm i december 2007

Per Virdesten

/Henrik Andersson

InnehÄll

Sammanfattning .................................................................. 9
Författningsförslag ............................................................. 15
1 Utredningsuppdraget och dess genomförande ............... 23
1.1 Uppdraget................................................................................. 23
1.2 Utredningsarbetet.................................................................... 23

1.3Kort om det aktuella problemet och betÀnkandets

  disposition ................................................................................ 24
1.4 Identitetsbegreppet.................................................................. 25
2 Svenska id-handlingar ................................................ 27
2.1 Inledning................................................................................... 27
2.2 Pass ........................................................................................... 27
2.3 Körkort..................................................................................... 30
2.4 Nationella id-kort .................................................................... 32
2.5 SIS-mÀrkta id-kort ................................................................... 34
  2.5.1 .......................................................................... AllmÀnt 34
  2.5.2 ................Kort historik till den nuvarande ordningen 35
  2.5.3 ..........................................NÀrmare om SIS inflytande 37
  2.5.4 ...................................NÀrmare om DNV:s inflytande 38
  2.5.5 ......................................................................... SBC 151 39
  2.5.6 ............................................ Förfarandet hos bankerna 40

5

InnehÄll   SOU 2007:100
  2.5.7 SÀrskilt om SIS-mÀrkta id-kort utfÀrdade av
  Svensk Kassaservice ...................................................... 42
3 Vissa identifieringsförfaranden av betydelse .................. 45
3.1 Inledning................................................................................... 45

3.2Identifiering i samband med registrering av

uppehÄllsrÀtt ............................................................................. 45

3.3Identifiering i samband med prövning av

  uppehÄllstillstÄnd...................................................................... 46
  3.3.1 Inledning........................................................................ 46
  3.3.2 AllmÀnt om asylförfarandet ......................................... 47
  3.3.3 Rutiner för identifiering av asylsökande...................... 47
  3.3.4 LMA-kort m.m. ............................................................ 49
3.4 Identifiering i samband med folkbokföring ........................... 51
3.5 Identifiering i samband med svenskt medborgarskap............ 52
4 NĂ€rmare om det aktuella problemet.............................. 55
4.1 Inledning................................................................................... 55
4.2 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering .......................... 56
4.3 Sveriges Kommuner och Landsting ........................................ 57
4.4 Finansinspektionen .................................................................. 59
4.5 VĂ€gverket .................................................................................. 60
4.6 KriminalvÄrden ......................................................................... 60
4.7 Migrationsverket ...................................................................... 61
4.8 Konsumentverket..................................................................... 62
4.9 Kommerskollegium.................................................................. 62
4.10 Konsumenternas Bank- och FinansbyrÄ................................. 63
4.11 Nordiska ministerrÄdets informationstjÀnst .......................... 63

6

SOU 2007:100 InnehÄll
5 Internationell utblick .................................................. 65
5.1 Id-kort ...................................................................................... 65
5.2 Bankers allmÀnna identifieringskontroll ................................ 69
6 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden ................. 71

6.1Ansvaret för att det finns tillgÄng till allmÀngiltiga id-

handlingar ................................................................................. 71
6.1.1 Hur ser problemet ut?.................................................. 71
6.1.2 Vad beror problemet pÄ?.............................................. 72
6.1.3 Vilka Àr det som drabbas av problemet?...................... 73
6.1.4 Statens ansvar................................................................ 74
6.2 Vissa grundlÀggande krav betrÀffande en id-handling ........... 78
6.2.1 Id-handlingen mÄste vara tillrÀckligt tillgÀnglig ......... 78
6.2.2 Id-handlingen mÄste vara tillrÀckligt tillförlitlig......... 82
6.2.3 Utredningens slutsats................................................... 87

6.3Olika sÀtt för staten att uppfylla ansvaret för att det

finns tillgÄng till id-handlingar................................................ 87
6.3.1 Det finns tvÄ olika tillvÀgagÄngssÀtt ............................ 87
6.3.2 FörÀndra det befintliga systemet ................................. 87
6.3.3 Införa ett nytt system................................................... 91

6.4En myndighet bör fÄ i uppdrag att ta fram ett nytt id-

  kort ........................................................................................... 92
7 Ett nytt ...........................................................id-kort 95
7.1 Polisen ......................................ska utfÀrda det nya id-kortet 95
  7.1.1 .......................................................................... AllmÀnt 95
  7.1.2 ........................................................... Migrationsverket 97
  7.1.3 ................................................................... Skatteverket 98
  7.1.4 ........................................................................... Polisen 99
  7.1.5 ...................................... Sammanfattande bedömning 101
7.2 Id-kortet ....................................blir inte ett resedokument 102
7.3 FörutsÀttningar .................för att erhÄlla det nya id-kortet 103
7.4 Det nya ......................id-kortet regleras i en ny förordning 104

7

InnehÄll SOU 2007:100
7.5 Id-kortets utformning............................................................ 105
7.6 UtfÀrdanderegler .................................................................... 108
7.7 Register ................................................................................... 111
7.8 Återkallelse ............................................................................. 113
7.9 Överklagande m.m. ................................................................ 115
8 Förslagets genomförande ........................................... 117
8.1 Konsekvensbeskrivning ......................................................... 117
8.2 IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser ......................... 122
9 Författningskommentar ............................................. 125

9.1Förslaget till förordning om identitetskort för

folkbokförda i Sverige............................................................ 125

9.2Förslaget till förordning om Àndring av

sekretessförordningen (1980:657) ........................................ 130
Bilaga  
Kommittédirektiv ............................................................................. 131

8

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningen har haft i uppdrag att utreda hur det kan sÀkerstÀllas att det finns möjlighet för personer som inte Àr svenska medborgare men som har rÀtt att vara bosatta i Sverige att fÄ identitetskort (id-kort). I uppdraget har ingÄtt att föreslÄ vem som ska ha ansvaret för detta samt att nÀrmare avgöra vilka kategorier av personer som ska omfattas. Det har Àven ingÄtt att föreslÄ hur identiteten ska styrkas vid en ansökan om id-kort.

Bakgrund

Det finns i dag tvÄ allmÀngiltiga identitetshandlingar (id-hand- lingar) som utlÀnningar bosatta i Sverige kan fÄ: körkort och s.k. SIS-mÀrkta id-kort, dvs. sÄdana id-kort som utfÀrdas av t.ex. banker och Svensk Kassaservice. De SIS-mÀrkta id-korten stÄr i princip utanför statens inflytande.

Det har framkommit att vissa utlÀnningar som bor i Sverige inte har möjlighet att skaffa en allmÀngiltig id-handling eftersom de inte kan styrka sin identitet enligt det nuvarande systemet med SIS- mÀrkta id-kort. Detta innebÀr att de inte kan fÄ tillgÄng till viktiga samhÀllsfunktioner som t.ex. möjligheten att öppna ett bankkonto.

Problemet har aktualiserats av att Svensk Kassaservice skÀrpt sina krav pÄ den som ansöker om id-kort. Dessutom kommer Svensk Kassaservice, som hittills utfÀrdat omkring 100 000 id-kort varje Är, att avvecklas under nÀsta Är.

Den som inte kan uppfylla kraven för körkort och som inte kan fÄ ett id-kort av en bank (eller av en arbetsgivare som har möjlighet till det) riskerar alltsÄ i fortsÀttningen att stÄ utan möjlighet att fÄ id-kort som accepteras i Sverige om det nuvarande systemet fÄr fortsÀtta att rÄda.

9

Sammanfattning SOU 2007:100

Staten bör ta ett större ansvar

I ett vidare perspektiv beror det nu aktuella problemet pĂ„ att ingen har tagit ett övergripande ansvar för att det finns ett id-kort som Ă€r tillgĂ€ngligt för dem som bor i Sverige. Utredningen har funnit att staten – som har ett allmĂ€nt ansvar för landets invĂ„nare och som har tagit ett sĂ€rskilt ansvar för att det finns tillgĂ„ng till de grundlĂ€ggande betaltjĂ€nsterna – nu bör ta ett ansvar för att de som bor i Sverige har tillgĂ„ng till ett allmĂ€ngiltigt id-kort.

Vissa grundlÀggande krav betrÀffande en id-handling

Det Àr framförallt tvÄ saker som mÄste beaktas för att staten ska kunna uppfylla sitt ansvar. Dels mÄste id-handlingen vara tillrÀckligt tillgÀnglig för de som behöver en sÄdan handling och dels mÄste id-handlingen ha tillrÀckligt hög tillförlitlighet för att den ska kunna bli allmÀnt accepterad.

Ett id-kort för folkbokförda

Utredningen föreslÄr att alla som fyllt 16 Är och som Àr folkbokförda i Sverige ska omfattas av det statliga ansvaret att tillhandahÄlla ett id-kort.

Folkbokföringssystemet Àr ett centralt system i det svenska samhÀllet pÄ vilket mycket annat i samhÀllet vilar och det utgör en naturlig utgÄngspunkt i mÄnga sammanhang. Det Àr dÀrför ocksÄ en naturlig utgÄngspunkt nÀr det gÀller avgrÀnsningen av vilka kategorier av personer som ska omfattas av ett nytt system för idkort. Det innebÀr att inte bara utlÀndska medborgare som bor hÀr ska omfattas utan Àven svenska medborgare som Àr folkbokförda i Sverige. Detta Àr enligt utredningen, bl.a. frÄn integrationspolitisk synpunkt, en bÀttre lösning Àn att införa ett id-kort som bara gÀller för utlÀnningar.

10

SOU 2007:100 Sammanfattning

Ansvaret för det nya id-kortet bör lÀggas pÄ en myndighet

Utredningen har funnit att ansvaret för det nya id-kortet bör lÀggas pÄ en myndighet. Det finns flera skÀl till detta. Det system som mÄste tillskapas kring det nya id-kortet kommer att innehÄlla en del uppgifter av sÄdant slag som normalt ligger pÄ en myndighet. Vissa beslut kommer att utgöra myndighetsutövning. Ur rÀttssÀkerhetssynpunkt bör t.ex. avslagsbeslut och Äterkallelsebeslut kunna överklagas. Av flera skÀl mÄste ett sÀrskilt register inrÀttas, bl.a. för att det ska vara möjligt att vid varje tidpunkt kontrollera att idkortsinnehavaren uppfyller förutsÀttningarna för innehav av idkortet och att det bara finns ett giltigt id-kort utfÀrdat. Det lÀmpar sig bÀst att ansvaret för ett sÄdant register lÀggs pÄ en myndighet. Om ansvaret för utfÀrdande av det nya id-kortet anförtros en myndighet kommer kraven pÄ tillgÀnglighet, rÀttssÀkerhet och förutsÀgbarhet att kunna tillgodoses.

Polisen ska ha ansvaret för det nya id-kortet

Utredningen har övervÀgt flera olika myndigheter som skulle kunna vara lÀmpliga att ansvara för det nya id-kortet. Det saknas enligt utredningens uppfattning skÀl att föreslÄ att det inrÀttas en ny myndighet med ansvar för det nya id-kortet och det Àr olÀmpligt att lÄta flera myndigheter dela pÄ ansvaret. De myndigheter som utredningen framförallt har övervÀgt Àr Migrationsverket, Skatteverket och Polisen.

Mycket övertygande skÀl talar för att Polisen bör ha ansvaret för det nya id-kortet. Polisen utfÀrdar redan i dag ett allmÀngiltigt idkort; det nationella id-kortet. Samordningsfördelarna bör vara betydande. Om nÄgon annan Àn Polisen fick ansvaret för det nya id-kortet skulle det finnas tvÄ myndigheter som bÄda utfÀrdade allmÀngiltiga id-handlingar, vilket mÄste anses vara mindre lÀmpligt.

Polisen har ett mycket gott anseende och hög trovÀrdighet hos allmÀnheten och utfÀrdar redan i dag pÄlitliga id-handlingar till svenska medborgare. Inom Polisen har man dessutom en stor erfarenhet av identitetskontroll. DÀrtill finns det ur sÀkerhetssynpunkt en sÀrskild fördel med att en annan oberoende myndighet granskar den identifiering som gjorts i tidigare led av

11

Sammanfattning SOU 2007:100

Migrationsverket (i förekommande fall) och Skatteverket, som bÄda haft ett nÄgot annat syfte med sina identitetskontroller.

Utredningen föreslÄr dÀrför att Polisen fÄr ansvaret genom att Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att ta fram ett nytt id-kort och att polismyndigheterna ska utfÀrda det nya id-kortet.

Utformningen av id-kortet

För att id-kortet ska anses tillrÀckligt tillförlitligt av aktörerna pÄ marknaden bör kortet hÄlla en sÀkerhetsnivÄ som motsvarar den som i dag gÀller för SIS-mÀrkta id-kort. Det nya id-kortet bör utformas med det nationella id-kortet som förebild.

Styrkande av identiteten

De förfaranderegler som gÀller för det nationella id-kortet bör i princip gÀlla pÄ motsvarande sÀtt Àven för det nya id-kortet. Det föreslÄs dÀrför att det införs en ny förordning med förordningen (2005:661) om nationellt id-kort som förebild.

BestÀmmelserna om hur styrkande av identiteten ska gÄ till Àr centrala. PÄ samma sÀtt som för det nationella id-kortet bör det införas ett grundkrav pÄ att sökanden ska styrka sin identitet. Identiteten bör kunna styrkas antingen genom att uppvisa en fullgod id-handling eller genom ett intygsförfarande. Utredningen föreslÄr att det överlÄts pÄ Rikspolisstyrelsen att pÄ samma sÀtt som för det nationella id-kortet utforma de nÀrmare regler som ska gÀlla för styrkande av identiteten.

Som fullgoda id-handlingar bör rÀknas svenskt körkort, svenskt vanligt pass, andra lÀnders pass som uppfyller godtagbara sÀkerhetsstandarder, SIS-mÀrkt id-kort, nationellt id-kort samt det nya id-kortet.

NÀr det gÀller intygsförfarandet Àr det enligt utredningens uppfattning mindre lÀmpligt att införa ett stelbent regelsystem som i detalj anger vilka som fÄr godtas som intygsgivare. Snarare bör man i varje enskilt fall göra en allmÀn trovÀrdighetsbedömning av intygsgivaren som ett led i en helhetsbedömning av den presenterade identitetsbevisningen. Detta ligger ocksÄ i linje med det s.k. tredje penningtvÀttdirektivets regler för kundidentifiering och kundkÀnnedom som banker m.fl. ska följa.

12

SOU 2007:100 Sammanfattning

Konsekvenser

En utgÄngspunkt för utredningen har varit att alla utlÀnningar som Àr folkbokförda hÀr i landet och som behöver ett id-kort ocksÄ ska fÄ tillgÄng till en sÄdan handling. Man mÄste emellertid rÀkna med att det i praktiken inte blir möjligt för riktigt alla att fÄ ett id-kort. Det kan t.ex. gÀlla de som helt saknar bÄde id-handlingar och intygsgivare.

Utredningens förslag bör i allt vÀsentligt inte ha nÄgra negativa kostnadsekonomiska konsekvenser.

IkrafttrÀdande

Det nya id-kortet bör införas sÄ snart som möjligt. Med hÀnsyn till de ÄtgÀrder i form av upphandling, utbildning m.m. som krÀvs för att införa det nya systemet kan en ny ordning emellertid trÀda i kraft först den 1 januari 2009.

13

Författningsförslag

1Förslag till

förordning om identitetskort för folkbokförda i Sverige

HÀrigenom föreskrivs följande.

1 §

Polismyndigheten kan utfÀrda ett identitetskort pÄ ansökan av en person som fyllt 16 Är och som Àr folkbokförd i landet enligt folkbokföringslagen (1991:481).

Ansökan

2 §

Den som ansöker om ett identitetskort ska instÀlla sig personligen hos polismyndigheten.

3 §

Ansökan ska undertecknas av sökanden i nÀrvaro av den person som tar emot den.

Sökanden Àr skyldig att i samband med ansökan

1.lÄta polismyndigheten ta en bild i digitalt format av sökandens ansikte, och

2.styrka sin identitet och övriga personuppgifter.

Om ett identitetskort tidigare har utfÀrdats för sökanden enligt denna förordning och inte förstörts, förkommit eller makulerats, ska kortet, om det fortfarande Àr giltigt, ges in för makulering i samband med ansökningen. Det gÀller inte om sÀrskilda skÀl föranleder annat.

15

Författningsförslag SOU 2007:100

4 §

Ansiktsbilden enligt 3 § andra stycket 1 fÄr sparas i ett lagringsmedium i identitetskortet. De biometriska data som tas fram ur ansiktsbilden ska omedelbart förstöras nÀr identitetskortet har lÀmnats ut eller ansökan har Äterkallats eller avslagits.

5 §

Ett identitetskort ska utfÀrdas med en giltighetstid av högst fem

Ă„r.

6 §

Ett identitetskort ska lÀmnas ut till sökanden personligen.

7 §

En ansökan om ett identitetskort ska avslÄs om vad som sÀgs i 2 § eller 3 § inte har iakttagits och sökanden inte har följt uppmaningen att avhjÀlpa bristen.

Återkallelse

8 §

En polismyndighet ska Ă„terkalla ett identitetskort om

1.hinder mot bifall till ansökan förelÄg vid tiden för identitetskortets utfÀrdande och hindret bestÄr,

2.nÄgon vÀsentlig personuppgift som framgÄr av identitetskortet inte lÀngre gÀller, eller

3.nÄgon annan Àn den för vilket identitetskortet Àr utstÀllt förfogar över kortet.

9 §

Polismyndigheten pÄ den ort dÀr kortinnehavaren uppehÄller sig nÀr Àrendet tas upp beslutar om Äterkallelse av ett identitetskort. Beslut om Äterkallelse fÄr ocksÄ meddelas av den polismyndighet som har utfÀrdat kortet.

10§

En polismyndighet som enligt 9 § Àr behörig att besluta i Àren-

den om Äterkallelse ska sÄ snart som möjligt ta upp ett sÄdant Àrende om myndigheten fÄr kÀnnedom om att en sÄdan omstÀndighet som avses i 8 § föreligger.

16

SOU 2007:100 Författningsförslag

Register

11§

Rikspolisstyrelsen ska med hjÀlp av automatisk behandling föra

ett centralt register över identitetskorten. Uppgifter fÄr föras in i registret av Rikspolisstyrelsen och av polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen Àr personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter som den utför eller som det Äligger den att utföra i registret.

12 §

Registret fÄr, med de begrÀnsningar som följer av bestÀmmelsen om registerinnehÄll, tillföras uppgifter frÄn Skatteverkets folkbokföringsdatabas.

13§

Registret ska ha till ÀndamÄl att ge information om sÄdana

uppgifter som behövs i verksamhet hos en polismyndighet för utfÀrdande av identitetskort.

14§

Registret ska innehÄlla uppgifter om

1.sökandens fullstÀndiga namn samt personnummer, lÀngd och

kön,

2.dag för utfÀrdandet av identitetskortet, kortnummer och giltighetstid,

3.sökandens namnteckning samt kopia av den ansiktsbild som identitetskortet har försetts med,

4.den bevisning som anvÀnts för att styrka identiteten, och

5.beslut om ansökan har avslagits eller Äterkallats samt uppgift om vad som har utgjort grund för ett sÄdant beslut.

15§

En uppgift i registret ska gallras senast sex mÄnader efter att

giltighetstiden för ett identitetskort har gÄtt ut.

16§

Ansiktsbilden enligt 3 § andra stycket 1 och 14 § 3 samt de

biometriska data som kan tas fram ur en sÄdan ansiktsbild fÄr inte anvÀndas vid sökning med hjÀlp av automatiserad behandling.

17

Författningsförslag SOU 2007:100

Om en myndighet har genomfört en kontroll av huruvida innehavarens ansikte motsvarar ansiktsbilden i lagringsmediet, ska den ansiktsbild och de biometriska data som dÀrvid har tagits fram omedelbart förstöras.

17§

Om det i ett Àrende om identitetskort för folkbokförda finns

anledning att anta att en uppgift i folkbokföringsdatabasen Àr oriktig ska Polismyndigheten underrÀtta Skatteverket om detta.

18§

BestÀmmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rÀttelse

och skadestÄnd gÀller vid behandling av personuppgifter enligt denna förordning.

Övriga bestĂ€mmelser

19§

En innehavare av ett identitetskort har rÀtt att hos en polis-

myndighet kontrollera den information som har sparats i lagringsmediet i identitetskortet.

20§

En polismyndighet ska makulera ett identitetskort som har

Äterkallats. Makulering ska ocksÄ ske nÀr innehavaren ansöker om ett nytt identitetskort eller, om innehavaren har behov av det tidigare identitetskortet under handlÀggningstiden, nÀr det nya kortet lÀmnas ut.

21§

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestÀmmelser om

överklagande hos allmÀn förvaltningsdomstol.

22 §

Beslut som meddelas av en polismyndighet enligt denna förordning gÀller omedelbart.

23§

Ytterligare föreskrifter om verkstÀlligheten av denna förordning

fÄr meddelas av Rikspolisstyrelsen.

18

SOU 2007:100 Författningsförslag

24 §

För prövning av ansökan enligt denna förordning ska sökanden betala en ansökningsavgift om 
 kr. För prövning av ansökan gĂ€ller i övrigt bestĂ€mmelserna i 11–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191).

U

Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2009.

19

Författningsförslag SOU 2007:100

2Förslag till

förordning om Àndring av sekretessförordningen (1980:657)

HÀrigenom föreskrivs att 1 b § sekretessförordningen
(1980:657) ska ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

11 §

1 b § Sekretess gÀller i nedan angiven verksamhet, som avser registrering av betydande del av befolkningen, för

1.uppgift om enskilds personliga förhÄllanden, om det av sÀrskild anledning kan antas att den enskilde eller nÄgon nÀrstÄende till den enskilde lider men om uppgiften röjs,

2.uppgift i form av fotografisk bild av den enskilde, om det inte stÄr klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller nÄgon nÀrstÄende till den enskilde lider men.

I frÄga om uppgifter i allmÀnna handlingar gÀller sekretessen i högst sjuttio Är.

Verksamheten avser   Verksamheten avser  
1. lantmÀterimyndigheternas 1. lantmÀterimyndigheternas
och inskrivningsmyndigheternas och inskrivningsmyndigheternas
informationssystem   informationssystem    
2. kommunala fastighets- 2. kommunala fastighets-
register     register      
3. Rikspolisstyrelsens 3. Rikspolisstyrelsens
centrala passregister och centrala centrala passregister, centrala
register för nationella identitets- register för nationella identitets-
kort       kort och centrala register för
        identitetskort för folkbokförda i
        Sverige      
4. Socialstyrelsens register 4. Socialstyrelsens   register
över hÀlso- och sjukvÄrds- över hÀlso- och sjukvÄrds-
personal     personal      
5. Statens löne- och 5. Statens löne- och
pensionsverkets pensions- pensionsverkets   pensions-
register     register      
6. VÀgverkets vÀgtrafik- 6. VÀgverkets   vÀgtrafik-
register     register      
20                

SOU 2007:100 Författningsförslag

7. Totalförsvarets pliktverks 7. Totalförsvarets pliktverks
register över totalförsvarets register över totalförsvarets
personal personal
8. röstlÀngdsregister 8. röstlÀngdsregister
9. det centrala hundregistret 9. det centrala hundregistret
Förordning (2005:671). Förordning (2005:671).

U

Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2009.

21

1Utredningsuppdraget och dess genomförande

1.1Uppdraget

Utredningen har haft i uppdrag att utreda hur det kan sÀkerstÀllas att det finns möjlighet för personer som inte Àr svenska medborgare men som har rÀtt att vara bosatta i Sverige att fÄ identitetskort (id-kort). I uppdraget har ingÄtt att övervÀga och lÀmna förslag om vilken myndighet eller annat organ som ska ha ansvaret för att pÄ ett tillförlitligt sÀtt utfÀrda sÄdana id-kort och om den nÀrmare avgrÀnsningen av vilka kategorier av personer som ska omfattas. Vidare har utredningen haft i uppdrag att övervÀga och lÀmna förslag om hur personer som saknar svenska identitetshandlingar (id-handlingar) ska kunna styrka sin identitet vid ansökan om id-kort.

Utredningens direktiv (dir. 2007:56) bifogas som bilaga.

1.2Utredningsarbetet

Arbetet har bedrivits i nÀra samrÄd med de förordnade experterna. I utredningen har fyra sammantrÀden med experterna hÄllits. Utredningen har haft kontakt med företrÀdare för bl.a. Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Skatteverket, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Posten AB, Svenska Bankföreningen samt Sveriges Kommuner och Landsting. Besök har gjorts hos Det Norske Veritas AB, Svenska Bankföreningen, Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket, Skatteverket, Skandinaviska Enskilda Banken AB och Posten AB.

Utredningen har inhÀmtat information om förhÄllandena i andra lÀnder bl.a. genom att med hjÀlp av Integrations- och jÀmstÀlldhetsdepartementet skicka ut en förfrÄgan till EU:s medlemslÀnder.

23

Utredningsuppdraget och dess genomförande SOU 2007:100

1.3Kort om det aktuella problemet och betÀnkandets disposition

Problemet i korthet Àr att vissa utlÀnningar, dvs. personer som inte Àr svenska medborgare, som bor i Sverige inte har möjlighet att skaffa en allmÀngiltig id-handling eftersom de inte kan styrka sin identitet enligt det nuvarande systemet med SIS-mÀrkta id-kort. Detta innebÀr att de inte kan fÄ tillgÄng till viktiga samhÀllsfunktioner som t.ex. möjligheten att öppna bankkonto.

Problemet har aktualiserats av att Svensk Kassaservice skÀrpt sina krav pÄ den som ansöker om id-kort, men i ett större perspektiv finns andra förklaringar till problemet som hÀnger samman med att staten i princip överlÄtit ansvaret pÄ andra att tillhandahÄlla utlÀnningar id-kort. Det innebÀr bl.a. att en förutsÀttning för att fÄ id-kort Àr att man mÄste bli tillrÀckligt betrodd hos ett företag som utfÀrdar id-kort (vanligtvis en bank).

Den största svÄrigheten som mÄste övervinnas för att kunna lösa det nu aktuella problemet Àr att en id-handling mÄste vara dels tillrÀckligt tillgÀnglig sÄ att de som behöver en sÄdan handling kan fÄ tillgÄng till den, dels tillrÀckligt tillförlitlig för att accepteras av marknadens aktörer. Det Àr i och för sig ingen svÄr sak att skapa ett plastkort med identitetsuppgifter men om man vill att det ska kunna anvÀndas allmÀnt i samhÀllet mÄste det stÀllas höga krav pÄ kortets sÀkerhetsnivÄ och utfÀrdanderutiner.

I kapitel 2 redovisas de allmÀngiltiga id-handlingar som för nÀrvarande finns i Sverige. I kapitel 3 behandlas de identifieringsförfaranden som Àr av betydelse för det nu aktuella problemet. I kapitel 4 redogörs för hur en del myndigheter m.fl. har uppfattat problemet. Kapitel 5 ger en översiktlig internationell utblick. Utredningens allmÀnna och inledande övervÀganden redovisas i kapitel 6 och utredningens nÀrmare förslag presenteras i kapitel 7. Kapitel 8 behandlar de konsekvenser som utredningens förslag medför. Sist i betÀnkandet, kapitel 9, finns en författningskommentar.

Ett central begrepp i betÀnkandet Àr begreppet identitet. Det Àr svÄrt att behandla frÄgor om identitet utan att först göra nÄgra allmÀnna reflektioner angÄende detta begrepp. Det Àr kanske inte meningsfullt att försöka ta fram en exakt definition, men det kan ÀndÄ vara vÀrt att nÄgot beröra begreppets innebörd. Detta behandlas i följande avsnitt.

24

SOU 2007:100 Utredningsuppdraget och dess genomförande

1.4Identitetsbegreppet

Vad innebĂ€r begreppet identitet? Det kan vara frĂ„ga om en subjektiv identitet, en sjĂ€lvbild, dvs. den egna medvetenheten om sig sjĂ€lv som en unik individ. Det kan ocksĂ„ vara frĂ„ga om en identitet som stĂ€lls i relation till omvĂ€rlden. Man kan t.ex. tala om en kulturell, etnisk eller nationell identitet. Den förklaring som ligger nĂ€rmast till hands i denna utredning Ă€r identitet i bemĂ€rkelsen likhet. I Nationalencyklopedin förklaras detta pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att identitet (likhet) Ă€r den relation som karakteriseras av att den alltid rĂ„der mellan, och endast mellan, en individ (eller ett objekt) och individen sjĂ€lv (objektet sjĂ€lvt). I uppslagsverket uttrycks den exemplifierande satsen ”Gustav III:s mördare Ă€r identisk med Jacob Johan Anckarström”.

I Skatteverkets handbokTPF1FPT finns en mer jordnÀra definition. Enligt handboken avses med begreppet identitet i immigrationssammanhang som regel en persons namn, födelsetid och medborgarskap. I folkbokföringssammanhang ingÄr naturligtvis Àven personnumret. En annan viktig uppgift som Àr betydelsefull bl.a. i affÀrsförhÄllanden Àr personens bostadsadress.

Det problem som berörts i föregÄende avsnitt handlar framförallt om möjligheten att styrka och kontrollera en identitet och de bÀsta sÀttet att göra det i Sverige Àr vanligtvis att anvÀnda sig av id-handlingar som innehÄller vissa identitetsuppgifter. Skatteverkets definition Àr dÀrför den som ligger nÀrmast till hands i det nu aktuella sammanhanget.

NÀr man talar om att kontrollera en identitet kan det vara frÄga om tvÄ saker. Dels kan det vara frÄga om att kontrollera att vissa uppgivna personuppgifter verkligen utgör en identitet och att uppgifterna inte Àr falska. Dels kan det vara frÄga om att kontrollera att en viss fysisk person stÀmmer överens med en viss (registrerad) identitet, dvs. vissa (registrerade) personuppgifter.

En id-handling anvÀnds för att innehavaren ska kunna identifiera sig. En id-handling Àr alltsÄ ett dokument med vilket en person kan bevisa sin identitet. En felaktig id-handling kan vara oriktig pÄ i huvudsak tvÄ olika sÀtt. Dels kan det vara frÄga om att innehavaren (eller annan) tillverkat en falsk handling eller Àndrat en id-handlings ursprungliga, riktiga, personuppgifter och ersatt dessa med falska uppgifter. Dels kan det vara frÄga om att innehavaren (eller annan) uppgett oriktiga uppgifter vid utfÀrdandet av id-

1TP PT Skatteverkets handbok i folkbokföring, avsnitt 18.2.

25

Utredningsuppdraget och dess genomförande SOU 2007:100

handlingen, som dÄ i och för sig Àr riktigt utfÀrdad men innehÄller felaktiga uppgifter.

Liknande identitetsfrÄgor har utretts i tidigare sammanhang. SvÄrigheterna att i det svenska asylförfarandet hantera personer som saknar id-handlingar har t.ex. behandlats av Dokumentlöshetsutredningen i betÀnkandet SOU 2004:132 TidsbegrÀnsat uppehÄllstillstÄnd vid oklar identitet och resvÀg.

26

2 Svenska id-handlingar

2.1Inledning

Det utfĂ€rdas fyra allmĂ€ngiltiga id-handlingar i Sverige: pass, körkort, nationellt identitetskort (nationellt id-kort) samt SIS- mĂ€rkt id-kort. Alla dessa id-handlingar accepteras allmĂ€nt i samhĂ€llet som bevis pĂ„ innehavarens identitet. Handlingarna behandlas nĂ€rmare i avsnitt 2.2–2.5.

Som utgÄngspunkt gÀller att det Àr den förlitande parten som har att avgöra vilka handlingar som kan godtas som identifieringsbevis. Utöver de ovan nÀmnda allmÀnt accepterade id-handlingarna finns det en mÀngd olika handlingar av skiftande kvalitet som ibland kan anvÀndas bl.a. för att identifiera sig, som exempelvis medlemskort, passerkort och kundkort. SÄdana handlingar godtas inte allmÀnt som id-handlingar, men kan i vissa sammanhang anses som tillrÀckligt identitetsbevis, t.ex. ett kundkort i kontakten med det utfÀrdande företaget. Motsvarande gÀller för det s.k. LMA- kortet, dvs. det kort som Migrationsverket utfÀrdar till asylsökande. I vissa myndighetskontakter godtas LMA-kortet som identitetsbevis. Handlingar som pÄ detta sÀtt inte Àr allmÀnt accepterade id-handlingar behandlas endast undantagsvis i den fortsatta framstÀllningen.

2.2Pass

Passet Àr internationellt sett det dokument som i störst utstrÀckning accepteras som id-handling. Svenskt pass utfÀrdas till svenska medborgare. De viktigaste reglerna finns i passlagen (1978:302) och passförordningen (1979:664). DÀrutöver finns kompletterande föreskrifter i Rikspolisstyrelsens föreskrifter (RPSFS 2001:3) och allmÀnna rÄd om passhantering vid polismyndigheterna (FAP 530-1).

27

Svenska id-handlingar SOU 2007:100

PÄ motsvarande sÀtt har Utrikesdepartementet utfÀrdat föreskrifter för passmyndigheterna utom riket.

Den centrala gemenskapsrÀttsliga rÀttsakten Àr rÄdets förordning (EG) nr 2252/2004 av den 13 december 2004 om standarder för sÀkerhetsdetaljer och biometriska kÀnnetecken i pass och resehandlingar som utfÀrdas av medlemsstaternaTPF1FPT. Förordningen reglerar i första hand skyddet mot förfalskning, det gÀller bl.a. bestÀmmelser om utformning, tillverkning, sÀkerhetsdetaljer och kopieringsskydd. Vidare bör Àven den sÀkerhetsstandard som rekommenderas av den civila luftfartens FN-organ, International Civil Aviation Organisation (ICAO) nÀmnas.TPF2FPT Den gemenskapsrÀttsliga förordningen Àr utformad med beaktande av ICAO:s rekommendationer.

Pass utfÀrdas frÀmst som vanligt pass eller provisoriskt pass. Det vanliga passet har vinröd pÀrm. Vanligt pass utfÀrdat under tiden den 1 januari 1998 till och med den 30 september 2005 benÀmns EU-pass. Pass utfÀrdade frÄn och med den 1 oktober 2005 benÀmns e-pass. Det innehÄller ett chip i vilket bl.a. passfotot Àr lagrat för biometrisk verifiering av innehavaren. Enligt en gemenskapsrÀttslig standard mÄste svenska pass senast den 28 juni 2009 Àven innehÄlla fingeravtryck. Dessa ska lagras i chipet.

Av det svenska passet framgĂ„r att innehavaren Ă€r svensk medborgare. Vidare innehĂ„ller passet uppgifter bl.a. om utfĂ€rdande myndighet, giltighetstid och passnummer samt om innehavarens namn, personnummer, kön, födelsedatum och födelseplats. Det kan förekomma att en svensk medborgare som Ă€nnu inte fĂ„tt personnummer ansöker om svenskt pass – svenska barn födda utomlands till exempel – och i sĂ„dant fall ska passet istĂ€llet för personnummer innehĂ„lla uppgift om samordningsnummer. Passet innehĂ„ller ocksĂ„ vissa biometriska data som t.ex. innehavarens lĂ€ngd, namnteckning och foto.

Pass utfÀrdas av passmyndighet. Polismyndigheten Àr passmyndighet inom riket. Utomlands Àr det beskickning, lönat konsulat samt sÄdan olönad konsul som Utrikesdepartementet bestÀmmer som Àr passmyndighet. Under sÀrskilda omstÀndigheter fÄr Àven Utrikesdepartementet utfÀrda pass.

Det kostar 400 kr att ansöka om ett vanligt pass. Ansökningar inom landet mÄste alltid göras personligen hos passmyndigheten. Ansökan ska avges pÄ heder och samvete eller under annan sÄdan

1TP PT EUT L 385, 29.12.2004, s. 1 (Celex 32004R2252).

2TP PT Machine Readable Travel Documents, dokument 9303, del 3.

28

SOU 2007:100 Svenska id-handlingar

försĂ€kran. Ansökan ska vara skriftlig och sökanden ska – om han eller hon kan skriva sitt namn – underteckna sin ansökan i nĂ€rvaro av den som tar emot ansökan. Sökanden Ă€r skyldig att styrka sin identitet, sitt svenska medborgarskap och övriga personuppgifter.

Enligt 2 § tredje stycket passförordningen och 2 kap. 2 § FAP 530-1 styrks identiteten genom uppvisande av ett körkort eller ett SIS-mĂ€rkt id-kort utfĂ€rdat av en bank eller Posten AB eller pĂ„ nĂ„got annat tillförlitligt sĂ€tt. Med ”annat tillförlitligt sĂ€tt” menas att sökanden

1.Àr kÀnd av passmyndigheten,

2.uppvisat ett svenskt pass som inte fÄr vara Àldre Àn tre mÄnader efter giltighetens utgÄng, eller

3.uppvisat en skriftlig försÀkran av en vÄrdnadshavare, make eller maka, sambo eller ett myndigt syskon, att sökandens uppgifter om identiteten Àr riktiga. Den som lÀmnar en sÄdan försÀkran ska vara nÀrvarande vid identitetskontrollen av sökanden och styrka sin egen identitet.

Till ansökan ska bifogas tidigare utfÀrdat pass eller, om den handlingen förstörts eller förkommit, en skriftlig förklaring till vad som hÀnt med det tidigare utfÀrdade passet.

Om personen ifrÄga Àr född utomlands mÄste sökanden enligt passförordningen ge in personbevis eller annan handling som styrker uppgift om födelseort samt, om sökanden Àr barn under 18 Är, Àven ett personbevis eller annan handling som visar vem som Àr vÄrdnadshavare. Numera gÀller dock vanligtvis att dessa uppgifter hÀmtas direkt frÄn Skatteverkets folkbokföringsdatabas.

Om sökanden Àr barn under 18 Är mÄste vÄrdnadshavaren lÀmna ett medgivande, sÄvida inte det finns synnerliga skÀl att utfÀrda pass till barnet utan sÄdant samtycke.

Polismyndigheten tar en bild i digitalt format av sökandens ansikte och det Àr denna bild som anvÀnds i det vanliga passet och det provisoriska passet som utfÀrdas i Sverige.

Det finns vissa begrÀnsningar i rÀtten att fÄ pass. Ansökan avslÄs om de krav som stÀlls pÄ en sökande om bl.a. personlig instÀllelse, medgivande till fotografering samt styrkande av identiteten inte uppfylls. DÀrutöver finns vissa regler om att en sökande som Àr underkastad vissa tvÄngsÄtgÀrder m.m. inte kan fÄ pass.

Passet kan Äterkallas under vissa förutsÀttningar. Passet ska t.ex. Äterkallas om innehavaren inte lÀngre Àr svensk medborgare, om

29

Svenska id-handlingar SOU 2007:100

vÄrdnadshavare för barn under 18 Är begÀrt det, eller om innehavaren Àr föremÄl för vissa straffrÀttsliga ÄtgÀrder. Passet ska Àven Äterkallas om hinder mot bifall till passansökan förelÄg vid tiden för passets utfÀrdande och hindret fortfarande bestÄr eller om annan Àn den för vilket passet Àr utfÀrdat förfogar över passet.

Passmyndighets beslut fÄr överklagas hos allmÀn förvaltningsdomstol.

Pass som utlÀmnas i Sverige lÀmnas endast ut till sökanden personligen. Giltighetstiden Àr vanligtvis fem Är.

2.3Körkort

Av tradition har det svenska körkortet hÄllit en hög standard ur identifieringssynpunkt och körkortet har dÀrför sedan lÀnge varit en allmÀnt accepterad id-handling i Sverige. Internationellt sett Àr det dock ovanligt att körkortet kan anvÀndas som fullgott alternativ till den annars internationellt vedertagna id-handlingen passet. Reglerna för svenska körkort finns framförallt i körkortslagen (1998:488) och körkortsförordningen (1998:980). VÀgverket har utfÀrdat vissa kompletterande föreskrifter.

För att fÄ ett svenskt körkort mÄste man uppfylla vissa krav som Àr knutna till lÀmpligheten som förare, som bl.a. Älderskrav och förarprov. Vidare gÀller att körkort fÄr utfÀrdas endast till den som studerat i Sverige i minst sex mÄnader eller som Àr permanent bosatt hÀr enligt det bosÀttningsbegrepp som anges i körkortslagen. NÄgot förenklat kan man sÀga att man mÄste vara bosatt i landet mer Àn hÀlften av varje kalenderÄrs dagar för att uppfylla körkortslagens krav pÄ bosÀttning. Körkortslagens definition Àr utformad efter gemenskapsrÀttsliga bestÀmmelser. Vissa sÀrskilda regler gÀller för den som har ett körkort som Àr utfÀrdat i en annan stat inom EES.

En ansökan om utfÀrdande av körkort ska göras pÄ en sÀrskild blankett och vara undertecknad av sökanden. Sökanden ska samtidigt ge in ett fotografi pÄ sig sjÀlv. Sökanden mÄste Àven pÄ vissa sÀtt bevisa sin lÀmplighet som förare. UtfÀrdande av nytt körkort kostar 120 kr, men dÀrutöver tillkommer andra kostnader som t.ex. avgiften för att fÄ det bevis om körkortstillstÄnd som krÀvs för att fÄ avlÀgga förarprov.

Sökanden mÄste identifiera sig i samband med körprovet. De idhandlingar som godtas Àr SIS-mÀrkt id-kort, nationellt id-kort,

30

SOU 2007:100 Svenska id-handlingar

svenskt körkort och svenskt pass. Den som saknar sÄdana idhandlingar kan efter ansökan medges undantag frÄn detta krav. IstÀllet mÄste sökanden styrka sin identitet genom att en förÀlder, annan vÄrdnadshavare, maka eller sambo skriftligen försÀkrar att lÀmnade uppgifter om sökandens identitet Àr riktiga. Beslutet frÄn VÀgverket om undantag ska tas med till provtillfÀllet. Intygsgivaren ska nÀrvara och kunna styrka sin egen identitet vid provtillfÀllet.

Om det Àr frÄga om att byta ut ett utlÀndskt körkort ska sökanden visa att han eller hon Àr permanent bosatt i Sverige samt Àven komplettera med vissa bevis pÄ lÀmpligheten som förare. LÀnsstyrelsen utreder Àrendet och fÄr förelÀgga sökanden att ge in utredning som styrker att det utlÀndska körkortet Àr giltigt i den andra staten.

VÀgverket beslutar om utfÀrdande av körkort. VÀgverkets beslut att vÀgra utfÀrda körkort fÄr överklagas till allmÀn förvaltningsdomstol. Ett körkort gÀller normalt i tio Är.

Enligt körkortsförordningen fÄr Posten Sverige AB utföra identitetsprövning och Àven i övrigt medverka i samband med att körkort lÀmnas ut. Enligt ett avtal mellan Posten och VÀgverket ska Posten utföra s.k. sÀrskild identitetskontroll vid utlÀmning av körkort. Det innebÀr att Posten ska öppna försÀndelsen i nÀrvaro av adressaten och kontrollera att fotot och namnteckningen i adressatens legitimation liknar fotot och namnteckningen i körkortet. Posten ska Àven kontrollera att fotot i körkortet Àr vÀlliknande adressaten och att namnteckningen i körkortet överensstÀmmer med namnteckningen pÄ kvittensen. Om Posten skulle vara tveksam angÄende identiteten ska körkortet skickas tillbaka till VÀgverket.

Enligt VÀgverkets föreskrifter (VVFS 2003:68) om körkortets utformning och innehÄll ska körkortet vara utformat pÄ ett sÀtt som uppfyller svensk och internationell standard. Föreskrifterna reglerar i detalj körkortets utformning. Bl.a. ska det pÄ körkortet framgÄ att det Àr ett svenskt körkort och vissa uppgifter ska anges, som exempelvis innehavarens namn, födelsedatum, födelseland, personnummer eller samordningsnummer, fotografi och namnteckning samt körkortets referensnummer och giltighetstid.

Utlandsmyndigheterna kan lÀmna ut körkort utomlands och dÄ gÀller förstÄs inte Postens regler. Enligt VÀgverkets föreskrifter (TSVFS 1985:118) om förnyelse av körkort genom förmedling av utlandsmyndighet kan ett förnyat körkort förmedlas av utlandsmyndighet. Körkortsinnehavaren ska enligt föreskrifterna pÄ ett

31

Svenska id-handlingar SOU 2007:100

tillförlitligt sÀtt styrka sin identitet i samband med att körkortet tillhandahÄlls, exempelvis genom id-kort eller körkort.

Körkort kan Äterkallas om innehavaren pÄ nÄgot sÀtt brister i lÀmpligheten som förare, exempelvis genom att ha gjort sig skyldig till vissa trafikbrott eller visat opÄlitlighet i nykterhetsavseende.

VÀgverket Àr enligt 2 § förordningen (2001:650) om vÀgtrafikregister central registreringsmyndighet för vÀgtrafikregistret som bl.a. innehÄller registeruppgifter om körkort och dess innehavare. LÀnsstyrelserna Àr regionala registreringsmyndigheter i frÄga om körkortsregistrering. Ansvaret för att föra in körkortsuppgifter i registret Àr uppdelat pÄ visst sÀtt mellan VÀgverket och LÀnsstyrelsen. De uppgifter som ska föras in Àr bl.a. fullstÀndigt namn, personnummer eller samordningsnummer, folkbokföringsadress eller annan adress i landet, förarprovsuppgifter, uppgifter om körkortstillverkning, foto, namnteckning, giltighetstid för körkort samt vissa beslut som fattats med anledning av körkortsinnehavet. I förordningen finns Àven i övrigt bestÀmmelser om registerföring, som t.ex. regler om gallring och direktÄtkomst.

2.4Nationella id-kort

Det nationella id-kortet Àr en ny id-handling som infördes den 1 oktober 2005. Syftet med kortet Àr att underlÀtta resandet framförallt inom SchengenomrÄdet och det utfÀrdas endast till svenska medborgare. FrÄn och med den 1 april 2008 kommer kortet att kunna anvÀndas som resedokument inom hela EU.TPF3FPT Till skillnad frÄn vissa andra lÀnder finns det i Sverige inte nÄgot krav pÄ att envar ska inneha ett nationell id-kort. Id-kortet regleras av förordningen (2005:661) om nationellt identitetskort.

Det nationella id-kortet utfÀrdas av den myndighet som Àr passmyndighet. Polismyndigheten Àr passmyndighet inom landet. NÀr det bestÀmdes vilket organ som skulle fÄ utfÀrda id-kortet beaktades att ett sÀrskilt register mÄste inrÀttas, att utfÀrdaren mÄste ges möjlighet att Äterkalla ett utfÀrdat kort samt att ett beslut om Äterkallelse ur rÀttssÀkerhetssynpunkt borde kunna överklagas. UtfÀrdaren ansÄgs fÄ sÄdana uppgifter som lÀmpligast borde anförtros en myndighet och det ansÄgs naturligt att uppgiften att utfÀrda nationella id-kort lades pÄ samma myndighet som utfÀrdar pass.

3TP PT Andra regler kan komma att gÀlla för Storbritannien och Irland.

32

SOU 2007:100 Svenska id-handlingar

Enligt förordningen om nationellt identitetskort ska den som ansöker om ett nationellt id-kort instÀlla sig personligen hos passmyndigheten. För id-kort som utfÀrdas utomlands gÀller vissa undantag. En ansökan ska vara skriftlig enligt ett sÀrskilt formulÀr och ska som huvudregel undertecknas personligen i nÀrvaro av den som tar emot ansökan. Passmyndigheten tar den bild som anvÀnds till id-kortet. Sökanden Àr skyldig att styrka sin identitet, sitt svenska medborgarskap samt övriga personuppgifter. Ansökningsavgiften Àr 400 kr. Id-kortet ska lÀmnas till sökanden personligen.

De nÀrmare reglerna om hur identiteten ska styrkas vid ansökan kommer att framgÄ av de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen hÄller pÄ att ta fram. Enligt förordningen om nationellt identitetskort fÄr Rikspolisstyrelsen utfÀrda ytterligare föreskrifter om verkstÀlligheten av förordningen inom riket. PÄ motsvarande sÀtt fÄr Regeringskansliet utfÀrda föreskrifter för utfÀrdande utom riket. Till dess att sÄdana föreskrifter meddelas av Rikspolisstyrelsen, tillÀmpas motsvarande föreskrifter som gÀller för utfÀrdande av pass; se avsnitt 2.2.

I normalfallet utfÀrdas det nationella id-kortet med en giltighetstid om fem Är. SÀrskilt risken för missbruk och förfalskning var ett viktigt skÀl till att giltighetstiden blev endast fem Är och inte tio Är som för t.ex. körkort. Kortet uppfyller de sÀkerhetsstandarder som föreskrivs av EU och av ICAO; se avsnitt 2.2.

Rikspolisstyrelsen för ett centralt register över nationella idkort. Enligt 16 § förordningen om nationellt identitetskort ska registret innehÄlla uppgifter bl.a. om sökandens namn, personnummer, lÀngd, kön, namnteckning samt kopia av den ansiktsbild som id-kortet har försetts med. Registret ska Àven innehÄlla uppgift om kortnummer och giltighetstid.

Förordningen reglerar inte uttryckligen vad som ska framgÄ av id-kortet, men enligt uppgift har Rikspolisstyrelsen bestÀmt att innehÄllet pÄ kortet ska motsvara de uppgifter som ska ingÄ i registret. Av kortet framgÄr Àven att innehavaren Àr svensk medborgare, att polismyndigheten har utfÀrdat kortet samt att det Àr frÄga om ett nationellt id-kort.

Ett nationellt id-kort ska Ă„terkallas om innehavaren har förlorat eller efter ansökan har befriats frĂ„n sitt svenska medborgarskap. Återkallelse ska ocksĂ„ ske om hinder mot bifall till ansökan förelĂ„g vid tiden för det nationella id-kortets utfĂ€rdande och hindret bestĂ„r. DĂ€rutöver ska kortet Ă„terkallas nĂ€r nĂ„gon annan Ă€n den för vilket ett nationellt id-kort Ă€r utstĂ€llt förfogar över kortet.

33

Svenska id-handlingar SOU 2007:100

En passmyndighets beslut överklagas hos allmÀn förvaltningsdomstol.

2.5SIS-mÀrkta id-kort

2.5.1AllmÀnt

En vanlig id-handling i Sverige Àr det s.k. SIS-mÀrkta id-kortet. Det Àr en id-handling som tillverkas enligt en viss standard av en licensierad tillverkare och som utfÀrdas av en godkÀnd utfÀrdare. Vanliga utfÀrdare Àr Svensk Kassaservice och bankerna. Det förekommer Àven att större företag har tillstÄnd att utfÀrda sÄdana idkort till sina anstÀllda.

Det SIS-mÀrkta id-kortet Àr den enda svenska allmÀngiltiga idhandling som en utlÀnning kan fÄ, om man bortser frÄn körkortet för vilket det stÀlls Àven andra krav för utfÀrdande, som t.ex. krav som Àr knutna till lÀmpligheten som förare. NÀr det talas om att det Àr problem för utlÀnningar att fÄ id-kort, Àr det alltsÄ i första hand det SIS-mÀrkta id-kortet som Äsyftas.

Det SIS-mÀrkta id-kortet Àr inte till nÄgon del författningsreglerat. Statens inflytande över kortets utformning och utfÀrdande Àr mycket begrÀnsat. RÀtten att bestÀmma över id-kortets utformning och utfÀrdande Àgs istÀllet av andra aktörer, nÀmligen Swedish Standards Institute (SIS) och Det Norska Veritas AB (DNV).

SIS Àr en fristÄende ideell förening som har ett generellt uppdrag frÄn staten att utforma standarder för en mÀngd olika omrÄden, bl.a. för tillverkning av id-kort. DNV Àr ett privat företag som fÄtt statlig ackreditering som certifieringsorgan inom mÄnga olika omrÄden. DNV har förvÀrvat certifieringsrÀtten av SIS. Det innebÀr att tillverkare och utfÀrdare mÄste godkÀnnas av DNV för att fÄ tillverka och utfÀrda SIS-mÀrkta id-kort. För tillverkare talar man om att det fordras licens och för utfÀrdare fordras det tillstÄnd.

Statens inflytande över dessa id-kort Àr alltsÄ mycket begrÀnsat pÄ sÄ sÀtt att det inte finns nÄgon statlig reglering för hur SIS mÀrkta id-kort ska utformas eller utfÀrdas. De regler som istÀllet gÀller Àr dels SIS standard SS 61 43 14 och dels DNV:s sÀrskilda bestÀmmelser SBC 151; se nedan.

SIS utformar visserligen standarder enligt ett statligt uppdrag, men föreningen lyder inte under staten pÄ annat sÀtt Àn att det i och för sig stÄr staten fritt att göra Àndringar i uppdragsbeskriv-

34

SOU 2007:100 Svenska id-handlingar

ningen. Den svenska standardiseringsorganisationen Àr dock inte utformad pÄ sÄ sÀtt att staten kan detaljreglera specifika standarder. Snarare Àr systemet uppbyggt pÄ sÄ sÀtt att intressenter inom respektive bransch fÄr bestÀmma sin standard. Staten kan i egenskap av aktör inom en bransch uttrycka sin Äsikt, men denna behöver nödvÀndigtvis inte ha större tyngd Àn andras. Statens inflytande pÄ omrÄdet begrÀnsas alltsÄ till att omfatta ett generellt uppdrag till SIS om att utforma standarder.

Det SIS-mÀrkta id-kortet innehÄller bl.a. uppgifter om innehavarens namn, personnummer eller liknande, namnteckning, fotografi och eventuellt nationalitet samt uppgifter om id-kortets nummer, giltighetstid, certifieringsorgan samt utfÀrdare. Det ska vara angivet att det Àr certifierat av DNV samt ha ett SIS-mÀrke.

2.5.2Kort historik till den nuvarande ordningen

Under 1960-talet skedde en stark ökning av anvĂ€ndandet av checkar som betalningsmedel. Parallellt med denna ökning skedde en betydande ökning av antalet checkbedrĂ€gerier. Det tillsattes en utredningsman i syfte att komma tillrĂ€tta med problemen. I utredningsdirektiven angavs bl.a. att nödvĂ€ndiga Ă„tgĂ€rder i första hand borde ske genom frivilliga överenskommelser mellan banker och branschorganisationer.TPF4FPT Utredningsmannen avslutade utredningen 1971 med att konstatera att bankerna redan vidtagit de Ă„tgĂ€rder som var nödvĂ€ndiga – framförallt hade legitimationskontrollen skĂ€rpts och effektiviserats – och utredningsmannen menade dĂ€rför att nĂ„gra ytterligare Ă„tgĂ€rder inte behövdes. I branschöverenskommelsen rekommenderades bl.a. bankerna att tillse att deras checkrĂ€kningskunder senast den 1 januari 1973 hade ett id-kort som tillverkades av företaget AB ID-kort. SĂ„vĂ€l bankerna och posten som andra företag kunde utfĂ€rda id-kortet.

AB ID-kort var ett bolag som bildades 1968 efter arbete av en arbetsgrupp bestÄende av representanter för bankorganisationerna, Rikspolisstyrelsen samt dÄvarande Postverket. Syftet var att tillhandahÄlla ett sÀkrare id-kort Àn de dÄ befintliga id-handlingarna. Bolaget kom sedan att Àgas till hÀlften av staten och till hÀlften av bankerna. Enligt bolagsordningen skulle bolaget pÄ affÀrsmÀssiga grunder utveckla, tillverka och marknadsföra identitets- och behörighetshandlingar samt för verksamheten nödvÀndig utrust-

4TP PT Ds Fi 1975:7.

35

Svenska id-handlingar SOU 2007:100

ning och material. Styrelsen bestod av representanter för Àgarna samt en representant frÄn Rikspolisstyrelsen.

Den samtida Körkortutredningen förordade i sitt betÀnkandeTPF5FPT att det nya körkortet som föreslogs skulle tillverkas av AB ID-kort enligt den av bolaget anvÀnda metoden för framstÀllning av de legitimationshandlingar som posten och bankerna anvÀnde. Förslaget blev antaget och AB ID-kort började leverera körkort enligt avtal frÄn och med 1973.

AB ID-kort var inte ensamt om att tillhandahÄlla marknaden idkort. Ett företag som hette AB Rollfilm marknadsförde ett id-kort som bl.a. tillhandahölls företag och vissa företag som t.ex. Volvo gav egna id-kort till sina anstÀllda. Bankerna hade dÀrför inrÀttat en nÀmnd som skulle bedöma vilka andra id-handlingar som skulle anses vara likvÀrdiga med AB ID-korts kort. Detta kritiserades av bl.a. Rikspolisstyrelsen och dÄvarande Bankinspektionen som menade att det istÀllet borde inrÀttas ett mer opartiskt kontrollorgan. Finansdepartementet tog dÀrför fram ett förslagTPF6FPT till lag om identitetskontroll vid inlösen av check, enligt vilket Bankinspektionen skulle vara tillsynsmyndighet för tillverkning och utfÀrdande av id-kort. I lagförslaget reglerades Àven vilka id-handlingar som bankerna skulle godta vid identitetskontroller i samband med inlösen av checkar. Förslaget innebar bl.a. att id-kort som tagits fram och lanserats av andra tillverkare Àn AB ID-kort inte skulle fÄ godtas. Förslaget blev dock inte verklighet bl.a. pÄ grund av att dÄvarande NÀringsfrihetsombudsmannen i sitt remissvar framfört kritik mot att konkurrensen begrÀnsades pÄ omrÄdet. NÄgon lagreglering av hur identitetskontrollen skulle gÄ till kom dÀrför inte till stÄnd och det utsÄgs inte nÄgon tillsynsmyndighet.

Det finns i dag visserligen regler om identifieringskontroll som gÀller allmÀnt för banker m.fl., se avsnitt 6.2.2, men dessa regler Àr inte tillÀmpliga pÄ ansökningar om id-kort. Det Àr alltsÄ inte författningsreglat hur sÄdana handlingar ska tillverkas eller utfÀrdas.

De regler som istÀllet finns hÀrleds frÄn den standard för id-kort som SIS utvecklat. Standarden har kommit till pÄ initiativ av branschen, bl.a. Svenska Bankföreningen. Den första utgÄvan kom ut 1981, efter det att det stod klart att ovan beskrivna förslag inte skulle bli verklighet.

5TP PT SOU 1970:26, Körkort och körkortsregistrering.

6TP PT Ds 1975:7.

36

SOU 2007:100 Svenska id-handlingar

2.5.3NĂ€rmare om SIS inflytande

SIS Àr en fristÄende ideell förening med omkring 1 400 medlemmar frÄn bÄde den privata och den offentliga sektorn. SIS har (numera genom Sveriges StandardiseringsrÄd, SSR) regeringens uppdrag att utarbeta standarder inom de flesta omrÄden. SIS Àr en del av de europeiska och globala nÀtverk som utarbetar internationella standarder. Det gÀller framförallt det europeiska samarbetet CEN och det globala samarbetet ISO.

En standard kommer vanligtvis till genom ett initiativ frÄn aktörer inom den aktuella branschen. SIS tar sÀllan eller aldrig eget initiativ till att en standard skapas. Den standard som gÀller för idkort Àr SS 61 43 14 och den har alltsÄ tillkommit pÄ bl.a. Svenska Bankföreningens initiativ.

SS 61 43 14 anger tekniska krav pÄ certifierade id-kort. Id- korten och tillverkningstekniken ska utformas sÄ att man uppnÄr ett mycket gott skydd mot bedrÀgerier genom obehörig tillverkning, Àndring eller förfalskning. Standarden innehÄller krav pÄ bl.a. fotografiet, angivande av personuppgifter, teckensnitt, maskinlÀsbara media samt dispositionen av kortytan.

Att SIS har ett statligt uppdrag hindrar i och för sig inte marknaden att sÀtta sin tillit till nÄgon annan standard. En grupp företag skulle exempelvis kunna komma överens om att bestÀmma en annan standard och enbart acceptera sÄdana id-kort. Men eftersom SIS standard har tillkommit just efter initiativ frÄn branschen och dÄ standarden sedan lÄng tid tillbaka har Ätnjutit marknadens förtroende, kan man sÀga att det SIS-mÀrkta id-kortet har en grundmurad stÀllning som den ledande icke myndighetskontrollerade id-handlingen i Sverige. Det finns knappast nÄgon marknadsaktör som inte fÀster tillit till denna id-handling.

SIS har sina rötter i Sveriges standardiseringskommission som bildades 1922 pÄ initiativ av Sveriges Industriförbund. Stadgarna faststÀlldes av staten och arbetet bedrevs i princip pÄ samma sÀtt som i dagens förening. Kommissionen fick i uppdrag att vara centralorgan för standardiseringsverksamheten inom landet och att företrÀda Sverige i det internationella standardiseringsarbetet. Verksamheten finansierades genom bidrag frÄn staten och nÀringslivet. Kommissionen har under Ärens lopp Àven hetat Standardiseringskommissionen i Sverige och Standardiseringen i Sverige, vilket Àr upphovet till den nuvarande förkortningen SIS. Trots att för-

37

Svenska id-handlingar SOU 2007:100

eningen i dag heter Swedish Standards Institute har den inarbetade förkortningen behÄllits.

Mot slutet av 1970-talet tog Svenska Bankföreningen m.fl. initiativ till att SIS tog fram en standard för tillverkning av id-kort, SS 61 43 14. Den första standarden kom som nÀmnts ut 1981. PÄ den tiden var SIS Àven certifieringsorgan och den första certifieringen gjordes 1982. Standarden har getts ut i sju utgÄvor. Den nu gÀllande utgÄvan av standarden faststÀlldes 2004 med ett tillÀgg 2005.

Den 1 januari 2001 omorganiserades hela den svenska standardiseringsorganisationen pÄ sÄ sÀtt att huvudmannaskapet för svensk standardisering överfördes frÄn SIS till det nybildade Sveriges StandardiseringsrÄd, SSR, vars medlemmar Àr staten, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt NÀringsliv, Svensk Handel och Svenska Bankföreningen. SSR har det yttersta ansvaret för faststÀllandet av Svensk Standard samt för att utse de organ som ska företrÀda Sverige internationellt. Det Àr rÄdet som mottar och fördelar de statliga medlen, men rÄdet har ingen egen anstÀlld personal. Det operativa arbetet överlÄts istÀllet till SIS.

Ursprungligen ingick det i SIS ansvar att kontrollera att standarden efterföljdes genom att certifiera de tillverkare och utfÀrdare som uppfyllde kraven. I samband med omorganisationen 2001 Àndrades dock detta. Certifieringsansvaret ansÄgs ligga utanför SIS kÀrnverksamhet som Àr att utfÀrda standarder. Man menade att det vore bÀttre att överlÄta Ät nÄgon annan att kontrollera att standarden efterföljs. DÀrför avyttrades en del av SIS som hette SIS Produktcertifiering AB och som ansvarade för certifieringen av bl.a. tillverkare av id-kort. Köparen DNV övertog dÀrmed certifieringsrÀtten.

2.5.4NĂ€rmare om DNV:s inflytande

DNV Àr ett internationellt företag som sysslar med riskhantering och affÀrsmÀssig certifiering. Historiskt har det framförallt handlat om sÀkerhet inom sjöfarten, men i dag bedriver företaget verksamhet inom en mÀngd olika omrÄden. DNV har inom mÄnga omrÄden ackrediterats som certifieringsorgan i Sverige av den statliga myndigheten Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC). DNV Àr emellertid inte ackrediterat nÀr det gÀller certifiering av utfÀrdande och tillverkning av id-kort.

38

SOU 2007:100 Svenska id-handlingar

En viktig del i arbetet Àr att bevaka att standarder följs. Som ett led i den bevakningen utfÀrdar DNV sÀrskilda bestÀmmelser som delvis Àr tolkningar av de standarder som gÀller inom respektive bransch och delvis Àr egna utfyllande regler. DNV:s sÀrskilda bestÀmmelser för id-kort kallas SBC 151. BestÀmmelserna utformas i samrÄd med en certifieringskommitté dÀr branschföretrÀdare ingÄr. I kommittén för id-kort ingÄr DNV, Statens kriminaltekniska laboratorium, Svenskt NÀringsliv, Posten AB, Svenska Bankföreningen, Finansinspektionen, SIS och Rikspolisstyrelsen. Det finns enligt uppgift tre licensierade tillverkare och omkring 1 800 utfÀrdare med tillstÄnd. De tre tillverkarna Àr XPon Card AB (tidigare AB ID-kort), Setec TAG AB samt ACSC International AB.

Genom förvÀrvet av SIS Produktcertifiering AB övertog DNV certifieringsrÀtten. Enligt de avtal som gÀllde vid tidpunkten för förvÀrvet fick utfÀrdarna SIS-mÀrka id-korten. Allteftersom avtalen mÄste förnyas, vilket sker med nÄgra Ärs mellanrum, skulle man övergÄ frÄn ett SIS-mÀrke till ett DNV-mÀrke. SIS-mÀrket ansÄgs dock sÄ inarbetat att man ville behÄlla det. DNV och SIS kom dÀrför överens om att utfÀrdarna Àven fortsÀttningsvis skulle anvÀnda sig av SIS-mÀrket.

I praktiken har DNV genom det SIS-mÀrkta id-kortet ett mycket stort inflytande över den enda allmÀnt accepterade idhandlingen i Sverige som inte Àr myndighetskontrollerad. Det rÄder visserligen nÀringsfrihet pÄ sÄ sÀtt att det stÄr var och en fritt att tillverka, utfÀrda och marknadsföra id-kort enligt en egen standard. Men det Àr inte troligt att en sÄdan idé skulle leda till framgÄng med tanke pÄ marknadens stora förtroende för det SIS-mÀrkta id-kortet. För det företag som vill börja tillverka eller utfÀrda allmÀngiltiga idkort Àr det ett rimligt antagande att den enda framkomliga vÀgen Àr att bli godkÀnd av DNV. DNV dominerar sÄledes den privata marknaden för id-kort och DNV:s regler SBC 151 Àr dÀrmed av central betydelse.

2.5.5SBC 151

SBC 151 anger bl.a. vilka identifieringskrav som gÀller vid utfÀrdande av SIS-mÀrkta id-kort. Enligt dessa bestÀmmelser fÄr id-kort utfÀrdas endast sedan bestÀllaren pÄ tillförlitligt sÀtt styrkt sin identitet. Som fullgod id-handling godtas svenskt körkort, svenskt

39

Svenska id-handlingar SOU 2007:100

pass i vinröd bok samt av DNV certifierat tjÀnste- och id-kort, dvs. ett SIS-mÀrkt id-kort. För att en sÄdan id-handling ska godtas krÀvs att den Àr giltig eller att giltighetstiden inte utgÄtt tidigare Àn sex mÄnader före bestÀllningen av certifierat id-kort. Ett id-kort med samordningsnummer Àr inte tillrÀckligt. Inte heller anses utlÀndska id-handlingar utgöra fullgod bevisning för bestÀllarens identitet.

Om fullgod id-handling saknas krÀvs istÀllet att bestÀllaren uppvisar personbevis samt ett skriftligt intyg frÄn en intygsgivare som Àr personligen nÀrvarande vid bestÀllningen. Vid utfÀrdande till person som Àr under 18 Är krÀvs att intygsgivaren Àr mÄlsman. Vad som gÀller för ensamkommande asylsökande barn innan de fÄr en vÄrdnadshavare utsedd framgÄr inte, men man kan antagligen utgÄ frÄn att barnets gode man utsedd enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn kan vara intygsgivare. Det kan vara vÀrt att notera att det inte finns nÄgon uttrycklig regel som anger att endast slÀktingar kan vara intygsgivare.

Om det Àr frÄga om en utlÀnning som saknar personnummer gÀller vissa sÀrskilda regler. Endast utlÀndska medborgare som stadigvarande vistas i Sverige kan fÄ id-kort om personnummer saknas. Troligen innefattas Àven statslösa. Kortets giltighetstid fÄr inte understiga sex mÄnader eller överstiga tre Är. BestÀllaren ska uppge sitt samordningsnummer. Saknar bestÀllaren sÄdant nummer ska istÀllet födelsetiden anges. Vidare mÄste den bestÀllare som saknar personnummer alltid uppvisa skriftligt intyg av en intygsgivare som Àr personligen nÀrvarande vid bestÀllningstillfÀllet. Intygsgivare ska i dessa fall vara en arbetsgivare, en uppdragsgivare i Sverige eller nÄgon annan som pÄ motsvarande sÀkra sÀtt kan styrka identitet och vistelsetid i Sverige. Samordningsnumret ska styrkas med ett registerutdrag frÄn Skatteverket eller med en idhandling som Àr godkÀnd i Sverige.

2.5.6Förfarandet hos bankerna

I enlighet med SBC 151 ska varje bank ha egna föreskrifter som kompletterar bestÀmmelserna i SBC 151. Bankernas föreskrifter Àr inte offentliga, vilket försvÄrar för den enskilde att veta exakt vad som gÀller, men viss allmÀn information lÀmnas ut. Generellt kan sÀgas att bankerna synes vara nÄgot mer restriktiva nÀr det gÀller möjligheterna att fÄ id-kort genom ett intygsförfarande Àn vad som följer av SBC 151. SBC 151 anses ange en miniminivÄ till vilken det

40

SOU 2007:100 Svenska id-handlingar

Àr tillÄtet att tillföra egna mer restriktiva regler. Vidare rÀcker det normalt sett inte med att en person blivit kund hos banken, utan bankerna krÀver vanligtvis att kundrelationen pÄgÄtt under en viss tid. Man pratar om principen om att kÀnna sin kund. Det har t.ex. uppgetts att det kan vara rimligt att en ny kund skulle kunna fÄ ett id-kort utfÀrdat av banken efter ett halvÄr. Men det kan variera i det enskilda fallet.

Vanligtvis gÄr det till sÄ att den som vill ha ett SIS-mÀrkt id-kort ansöker hos den bank som han eller hon Àr kund i. Om personen i frÄga inte Àr kund i en bank, eller om kundrelationen till banken inte anses tillrÀcklig av banken, kan han eller hon istÀllet vÀnda sig till Svensk Kassaservice. Förfarandet hos Svensk Kassaservice behandlas i nÀsta avsnitt.

En id-kortsansökan behandlas vanligtvis av en banktjÀnsteman pÄ det kontor dÀr ansökan lÀmnats in. TjÀnstemannen prövar om banken har en tillrÀckligt god kÀnnedom om kunden för att denne ska fÄ ett id-kort. Kunden ska vidare uppfylla de krav som stÀlls i SBC 151 pÄ att identiteten ska styrkas. Det förekommer att banker överhuvudtaget inte tillÀmpar ett intygsförfarande. I vart fall synes bankerna allmÀnt sett vara mer restriktiva i sin tillÀmpning av intygsförfarandet Àn vad som framgÄr av reglerna i SBC 151. Det innebÀr i sÄ fall att den som inte redan har en id-handling utfÀrdad i Sverige har smÄ möjligheter att fÄ ett SIS-mÀrkt id-kort oavsett hur lÀnge han eller hon varit kund i banken. Enligt uppgift förekommer det Ä andra sidan att vissa utlÀndska pass godtas som fullgod identitetsbevisning om personen i frÄga har svenskt personnummer. Om kunden har haft en lÀngre bankrelation med en annan bank Àr det i vissa fall Àven möjligt att fÄ ett intyg frÄn den andra banken som kan beaktas vid prövningen av kundkÀnnedomen.

Avgiften för ett id-kort kan variera nÄgot frÄn bank till bank, men en vanlig avgift Àr 300 kr. Det förekommer Àven att id-kortet tillhandahÄlls gratis, t.ex. i erbjudanden som riktar sig till yngre personer.

HandlÀggande banktjÀnsteman fattar sedan beslut vanligtvis tillsammans med en annan person som t.ex. kan vara kontorschefen. Det finns inga formella möjligheter till överklagande Àven om det Àr möjligt att i vanlig ordning vÀnda sig till den utfÀrdande tjÀnstemannens nÀrmsta chef om man vill framföra klagomÄl. Det finns inget system för Äterkallelse av utfÀrdade id-kort.

41

Svenska id-handlingar SOU 2007:100

2.5.7SÀrskilt om SIS-mÀrkta id-kort utfÀrdade av Svensk Kassaservice

I likhet med bankerna har Svensk Kassaservice egna föreskrifter för utfĂ€rdande av id-kort. I januari 2007 Ă€ndrade man dessa föreskrifter pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att kretsen av de som fĂ„r intyga sökandens identitet förĂ€ndrades nĂ„got. Detta har haft sĂ€rskilt stor betydelse eftersom Svensk Kassaservice – till skillnad frĂ„n bankerna – betraktar alla i Sverige som sina kunder, vilket innebĂ€r att fler, för att inte sĂ€ga alla, kan ansöka om id-kort hos Svensk Kassaservice. FörĂ€ndringarna i föreskrifterna har alltsĂ„ haft sĂ€rskilt stor genomslagskraft. Det finns dĂ€rför anledning att fördjupa sig nĂ„got i dessa.

Staten har Ă„tagit sig ett ansvar för att alla i Sverige ska ha tillgĂ„ng till en grundlĂ€ggande kassaservice. Åtagandet kommer till uttryck i lagen (2001:1276) om grundlĂ€ggande kassaservice. Av förordningen (2005:882) om grundlĂ€ggande kassaservice framgĂ„r att det Ă€r Posten AB (publ) som tillhandahĂ„ller dessa tjĂ€nster. Posten tillhandahĂ„ller tjĂ€nsterna genom det helĂ€gda dotterbolaget Svensk Kassaservice AB. Det Ă€r Posten som Ă€r certifierat av DNV att utfĂ€rda id-kort, vilket bolaget gör genom Svensk Kassaservice.

Svensk Kassaservice agerar som ombud för bankerna, dvs. man förmedlar betalningsuppdrag m.m. mellan en bank och dess kund. Svensk Kassaservice driver alltsÄ inte nÄgon egen bankverksamhet.

Den som ansöker om id-kort hos Svensk Kassaservice mÄste pÄ vanligt sÀtt styrka sin identitet i enlighet med SBC 151, vilket innebÀr att de enda id-handlingar som rÀknas som fullgoda Àr svenskt pass med vinröd pÀrm, svenskt körkort eller SIS-mÀrkt id-kort.

Sedan Ärsskiftet gÀller som rutiner för Svensk Kassaservice utfÀrdande av id-kort att den som inte kan identifiera sig med en fullgod id-handling istÀllet kan styrka sin identitet med hjÀlp av en nÀra slÀkting som intygsgivare. SlÀktskapet mÄste kunna styrkas. Intygsgivare kan vara förÀlder, make eller maka, myndigt barn eller registrerad partner. En sambo godtas inte som intygsgivare. Före Ärsskiftet var kretsen av godkÀnda intygsgivare större. NÀr man talar om att Svensk Kassaservice skÀrpt sina identifieringskrav, ska man komma ihÄg att bolaget hela tiden ansett sig följa reglerna i SBC 151. Den förÀndring som skett sedan Ärsskiftet beror nÀrmast pÄ att det enligt bolaget har blivit mer riskfyllt att utfÀrda id-kort. Man menar att handeln med stulna identiteter ökat och att bedrÀgerier med falska identiteter blivit fler.

42

SOU 2007:100 Svenska id-handlingar

Riksdagen beslutade den 14 juni 2007 att Svensk Kassaservice ska avvecklas senast den 1 januari 2009 och att det statliga Ätagandet istÀllet ska uppfyllas genom att tjÀnsterna fÄr upphandlas. Eftersom Posten Àr den som Àr certifierad av DNV finns möjligheten för Posten att fortsÀtta utfÀrda id-kort i egen regi. En förutsÀttning för detta Àr att bolaget bygger upp en ny infrastruktur för detta eftersom den befintliga strukturen föresvinner i och med att Svensk Kassaservice avvecklas. Postens möjligheter att fortsÀtta utfÀrda id-kort behandlas mer i avsnitt 6.3.2.

43

3Vissa identifieringsförfaranden av betydelse

3.1Inledning

Det finns anledning att behandla vissa vanliga identifieringsförfaranden som en utlÀnning kan möta.

Det kanske vanligaste identifieringsförfarandet som en utlÀnning möter i Sverige förutom grÀnskontrollen Àr den identifiering som sker i samband med att frÄgan om uppehÄllstillstÄnd prövas. En del utlÀnningar har dock uppehÄllsrÀtt och behöver dÀrför inte söka uppehÄllstillstÄnd. IstÀllet ska utlÀnningen registrera sig och i samband med det ska utlÀnningen identifiera sig. Förfarandet som tillÀmpas nÀr en utlÀnning har uppehÄllsrÀtt behandlas i avsnitt 3.2. Den identifiering som sker i samband med prövning av uppehÄllstillstÄnd behandlas i avsnitt 3.3.

Den utlÀnning som bosÀtter sig i landet ska folkbokföras och Àven i det sammanhanget mÄste utlÀnningen identifiera sig. Detta behandlas i avsnitt 3.4. Vidare Àr det av intresse att redogöra för den identifiering som sker i samband med att en utlÀnning söker svenskt medborgarskap, vilket redovisas i avsnitt 3.5.

3.2Identifiering i samband med registrering av uppehÄllsrÀtt

EES-medborgare och deras familjemedlemmar har som utgÄngspunkt uppehÄllsrÀtt i Sverige, vilket bl.a. betyder att de inte behöver söka uppehÄllstillstÄnd för att komma hit. Detta gÀller under förutsÀttning att de uppfyller vissa grundlÀggande krav pÄ bl.a. försörjningsförmÄga. EES-medborgare och deras familjemedlemmar ska kunna vistas i landet pÄ i princip samma villkor som svenska medborgare. Om möjligheterna att vistas i landet

45

Vissa identifieringsförfaranden av betydelse SOU 2007:100

inskrÀnks skulle det kunna strida mot gemenskapsrÀttsliga regler, som t.ex. rörlighetsdirektivetTPF1FPT. Det Àr dock tillÄtet att registrera de utlÀnningar som har uppehÄllsrÀtt.

En utlĂ€nning med uppehĂ„llsrĂ€tt ska registrera sig hos Migrationsverket om vistelsen i landet överstiger tre mĂ„nader. EES- medborgarens familjemedlemmar fĂ„r ett s.k. uppehĂ„llskort och EES-medborgaren ett registreringsbevis. Dessa handlingar utfĂ€rdas inte i syfte att anvĂ€ndas som id-handlingar, utan de Ă€r endast tĂ€nkta att utgöra bevis för uppehĂ„llsrĂ€tten. Vanligtvis bör alltsĂ„ handlingarna inte kunna anvĂ€ndas som identitetsbevis. DĂ€remot mĂ„ste den som vill ha ett registreringsbevis eller uppehĂ„llskort identifiera sig. Migrationsverket fĂ„r dĂ€rvid krĂ€va att sökanden visar upp pass eller id-kort samt andra handlingar som styrker uppehĂ„llsrĂ€tten, som t.ex. ett anstĂ€llningsbevis. Familjemedlemmar som vill ha uppehĂ„llskort kan Ă€ven vara tvungna att visa upp handlingar som styrker familjeanknytningen till den anhörige som Ă€r EES- medborgare. Den som inte uppfyller sin skyldighet att registrera sig kan vitesförelĂ€ggas. RĂ€tten att vistas i landet med stöd av uppehĂ„llsrĂ€tten Ă€r dock inte beroende av registreringen. Även den utlĂ€nning som brustit i sin registreringsskyldighet har rĂ€tt att vistas i Sverige med stöd av uppehĂ„llsrĂ€tten. UnderlĂ„tenhet att registrera sig fĂ„r i sig inte utgöra skĂ€l för utvisning.

3.3Identifiering i samband med prövning av uppehÄllstillstÄnd

3.3.1Inledning

Som utgÄngspunkt gÀller att en utlÀnning som vill komma till Sverige ska ha sökt uppehÄllstillstÄnd innan han eller hon reser in i landet, om avsikten Àr att stanna i landet i mer Àn tre mÄnader. En asylansökan, dvs. en ansökan om uppehÄllstillstÄnd av asylskÀl, ska dock ske i Sverige. Förfarandet betrÀffande uppehÄllstillstÄnd av asylskÀl och andra skyddsskÀl behandlas nÀrmare i nÀsta avsnitt.

En ansökan om uppehÄllstillstÄnd av andra skÀl Àn skyddsskÀl, som t.ex. anknytning eller arbete i landet, ska alltsÄ göras innan man reser in i landet. Det innebÀr att utlÀnningen fÄr invÀnta

1TP PT Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rÀtt att fritt röra sig och uppehÄlla sig inom medlemsstaternas territorier, EUT L 229, 29.06.2004, s. 35, rÀttad version.

46

SOU 2007:100 Vissa identifieringsförfaranden av betydelse

Migrationsverkets beslut i det land dÀr han eller hon befinner sig och att man dÀr mÄste tillhandahÄlla de handlingar och annat som krÀvs för uppehÄllstillstÄndet. Kontrollen av sökandens identitet görs dels i samband med att ansökan lÀmnas in, dels i samband med att Migrationsverket handlÀgger Àrendet i Sverige. Sökandens identitet kontrolleras alltsÄ innan utlÀnningen kommer till Sverige.

3.3.2AllmÀnt om asylförfarandet

Med asyl avses enligt svenska regler ett uppehÄllstillstÄnd som beviljas en utlÀnning dÀrför att han eller hon Àr flykting. En utlÀnning kan ocksÄ söka s.k. tillfÀlligt skydd eller skydd som s.k. skyddsbehövande i övrigt. För enkelhetens skull anvÀnds i detta sammanhang begreppet asylsökande Àven för sÄdana ansökningar.

Huvudregeln om att en utlÀnning ska ha uppehÄllstillstÄnd före inresan gÀller inte asylsökande. Typiskt sett Àr ju situationen i hemlandet sÄdan att flyktingen inte har möjlighet att ordna med det före avresan. De svenska reglerna Àr ocksÄ utformade sÄ att man bara kan söka asyl om man redan befinner sig i Sverige. Asylsökande har alltsÄ vanligtvis inte nÄgot uppehÄllstillstÄnd nÀr de reser in i landet. IstÀllet gÀller vissa andra regler.

Regler för hur den som söker asyl i Sverige ska tas omhand finns framförallt i utlÀnningslagen (2005:716), utlÀnningsförordningen (2006:97), lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) och förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl. (FMA). DÀrutöver har Migrationsverket utfÀrdat föreskrifter, bl.a. Migrationsverkets föreskrifter (MIGRFS 2005:7) om TillfÀlligt LMA-kort för utlÀnning i Sverige och dokument som intygar att innehavaren Àr asylsökande. Dessa regler omfattar en mÀngd olika mottagandeÄtgÀrder, som gÀller exempelvis boende och bistÄnd. Det som nÀrmast Àr av intresse i detta sammanhang Àr dock de identifieringsÄtgÀrder som vidtas och de handlingar som tillhandahÄlls av i första hand Migrationsverket.

3.3.3Rutiner för identifiering av asylsökande

En asylansökan lÀmnas in hos Migrationsverket. Sökanden mÄste instÀlla sig personligen och lÀmna en första redogörelse för anledningen till att han eller hon söker asyl. Vid ansökningstillfÀllet tar

47

Vissa identifieringsförfaranden av betydelse SOU 2007:100

man fotografi och fingeravtryck pÄ sökanden som ocksÄ fÄr skriva sin namnteckning. Fingeravtrycket lagras digitalt enligt en internationell standard och skickas dels till EU:s databas för asylsökande inom EU och dels till Rikspolisstyrelsens nationella databas för asylsökande. Inom nÄgra timmar har man fÄtt svar frÄn bÄda databaserna om utlÀnningen sökt asyl vid nÄgot tidigare tillfÀlle. Databasen inom EU har varit i drift sedan januari 2003 och Rikspolisstyrelsens databas sedan 1997. Migrationsverket arbetar i vissa fall Àven med ett s.k. ansiktsigenkÀnningssystem, som kan jÀmföra olika bilder för att avgöra om bilderna utvisar samma person. Det finns i dagslÀget inget internationellt samarbete som bygger pÄ denna teknik. Inom EU arbetar man med att ta fram en gemensam databas för visum, VIS. En uppskattning Àr att mellan 80 och 100 miljoner personer kommer att registreras i systemet som kan bli en av vÀrldens största databaser. Migrationsverket driver ett projekt för att förbereda Sveriges anslutning. Syftet med VIS Àr bl.a. att underlÀtta kampen mot terrorism och illegal invandring. MÄlsÀttningen Àr att systemet ska kunna införas successivt under 2008.

Den fortsatta utredningen kan ske pÄ olika sÀtt. Sökanden har med hjÀlp av sitt bitrÀde huvudansvaret för att skÀlen för ansökan utvecklas. I de fall skÀlen i bitrÀdets inlaga tillsammans med andra dokument ger en klar bild över omstÀndigheterna i Àrendet kan beslut tas pÄ handlingarna. I andra fall kallas utlÀnningen till ett andra mötestillfÀlle för en mer ingÄende asylutredning. Identitetsutredningen Àr en del av denna utredning. En handlÀggare intervjuar utlÀnningen och stÀller frÄgor som inte bara har direkt betydelse för asylbehovet utan Àven kontrollfrÄgor i syfte att klargöra sökandens identitet. Det kan exempelvis vara allmÀnna frÄgor om den region dÀr sökanden uppger sig ha varit bosatt, om skolgÄng, arbete, familj, etc. Migrationsverket har upprÀttat en omfattande databas med lÀnderinformation, kallad LIFOS, som varje handlÀggare och beslutsfattare anvÀnder sig av vid granskningen av sökandens uppgifter. Det kan i utredningen ocksÄ bli aktuellt med en sprÄkanalys, som genomförs av en specialist pÄ det sprÄk och den dialekt som invÄnare i den aktuella regionen talar. Om det Àr frÄga om en underÄrig sökande förekommer det att man Àven genomför en lÀkarundersökning för att faststÀlla sökandens Älder. De handlingar som sökanden presenterar analyseras. Sökanden kan förelÀggas att inkomma med ytterligare handlingar om det kommer fram att sÄdana finns.

48

SOU 2007:100 Vissa identifieringsförfaranden av betydelse

Inom asylrÀtten Àr det en grundlÀggande princip att det Àr den asylsökande som ska göra sitt behov av skydd sannolikt. Detta inbegriper Àven att sökanden mÄste göra sin identitet sannolikTPF2FPT. Det primÀra Àr naturligtvis att klargöra om sökanden Àr i en sÄdan situation att han eller hon mÄste fÄ skydd i Sverige och ett sÄdant behov kan Àven en person med obekrÀftad identitet ha. Det förekommer alltsÄ att uppehÄllstillstÄnd beviljas personer vars identitet inte Àr styrkt.

3.3.4LMA-kort m.m.

Enligt 2 b § FMA ska Migrationsverket inom tre dagar efter det att en utlÀnning sökt asyl förse honom eller henne med ett dokument som intygar att innehavaren Àr asylsökande. För att klara den korta tidsfristen tillhandahÄller verket sökanden först ett s.k. asylkvitto. DÀrefter fÄr sökanden ett s.k. LMA-kort. Syftet med kortet Àr i första hand att sökanden ska kunna bevisa att han eller hon Àr asylsökande i landet.

LMA-kortet kan inte anvÀndas som id-handling allmÀnt i samhÀllet. Kortet kan dock anvÀndas i kontakter med kommuner, landsting och apotek, vilket har betydelse för hans eller hennes rÀtt till utbildning, hÀlso- och sjukvÄrd samt tandvÄrd och ger honom eller henne rÀtt till lÀgre avgift för sjukvÄrd och receptförskrivna lÀkemedel. I de sammanhangen fungerar alltsÄ kortet som en form av id-handling. Det Àr oklart i vilken omfattning kortet Àven godtas i andra sammanhang. Det Àr naturligtvis upp till var och en att avgöra om man anser identiteten tillrÀckligt styrkt genom detta kort. Banker godtar inte LMA-kortet som id-handling. PÄ kortet stÄr det dessutom uttryckligen att personens identitet inte alltid Àr faststÀlld och att kortet dÀrför inte kan anvÀndas som ett vanligt idkort.

De uppgifter som samlats in vid ansökningstillfÀllet lÀggs upp pÄ LMA-kortet. Enligt Migrationsverkets föreskrifter ska kortet innehÄlla fotografi pÄ sökanden, uppgift om sökandens status (exempelvis asylsökande) samt uppgifter om utlÀnningens namn och övriga uppgifter som finns i Migrationsverkets centrala utlÀnningsdatabas. LMA-kortet innehÄller Àven sökandens namnteckning samt uppgift om sökandens lÀngd och sprÄk.

2TP PT JÀmför Migrationsöverdomstolens avgöranden MIG 2006:1, MIG 2007:9 och MIG 2007:12.

49

Vissa identifieringsförfaranden av betydelse SOU 2007:100

Migrationsverket beslutar om utfÀrdande av LMA-kort. Kortet gÀller i tre till sex mÄnader. Kortet lÀmnas som huvudregel ut till innehavaren personligen. Samtidigt ska tidigare utfÀrdat LMA-kort lÀmnas tillbaka. FörÀldrar eller behörig stÀllföretrÀdare ska kvittera ett minderÄrigt barns LMA-kort och ansvara för detta. Barnet ska vara nÀrvarande nÀr kortet lÀmnas ut.

I undantagsfall fĂ„r LMA-kort, som en utlĂ€nning av sĂ€rskilda skĂ€l inte kan hĂ€mta pĂ„ mottagningsenheten, sĂ€ndas med post som rekommenderad försĂ€ndelse. SĂ„dana sĂ€rskilda skĂ€l kan t.ex. vara handikapp eller sjukdom. Den rekommenderade försĂ€ndelsen ska innehĂ„lla kvittensunderlag, frankerat svarskuvert och information om att det ”gamla” kortet ska Ă„terlĂ€mnas med den undertecknade kvittensen.

Enligt GenĂšvekonventionenTPF3FPT har personer som beviljats flyktingstatus rĂ€tt att fĂ„ ett resedokument, vilket finns reglerat i 4 kap. 4 § utlĂ€nningslagen och 2 kap. 7–10 §§ utlĂ€nningsförordningen. Det finns en gemenskapsrĂ€ttslig överenskommelse om hur sĂ„dana resehandlingar upprĂ€ttas. DĂ€rutöver gĂ€ller i Sverige enligt 2 kap. 12 § utlĂ€nningsförordningen att en utlĂ€nning som inte har nĂ„gon handling som gĂ€ller som pass och som saknar möjlighet att skaffa en sĂ„dan handling, kan ansöka om ett s.k. frĂ€mlingspass som utfĂ€rdas av Migrationsverket. Denna handling kan anvĂ€ndas som resehandling. Den som vill ha ett frĂ€mlingspass mĂ„ste instĂ€lla sig personligen och fylla i ett sĂ€rskilt ansökningsformulĂ€r samt ett s.k. passunderlag. Sökanden ska bevisa att han eller hon inte kan fĂ„ ett pass i hemlandet eller i det land dĂ€r sökanden har uppehĂ„llstillstĂ„nd. Till ansökan ska Ă€ven bifogas handlingar som styrker identiteten, eventuella bevis pĂ„ uppehĂ„llstillstĂ„nd samt ett personbevis. Beviskraven för att anse identiteten styrkt Ă€r desamma som i asylĂ€renden. Om sökanden inte kan styrka sin identitet antecknas detta i passet. Migrationsverket tar det fotografi som anvĂ€nds till passhandlingen. FrĂ€mlingspasset gĂ€ller i högst fem Ă„r. Utlandsmyndigheter kan utfĂ€rda provisoriska frĂ€mlingspass som normalt gĂ€ller i högst sex mĂ„nader och för en inresa.

3TP PT FN:s konvention den 28 juli 1951 angĂ„ende flyktingars rĂ€ttsliga stĂ€llning (SÖ 1954:55) och dess tillĂ€ggsprotokoll, New York-protokollet, av den 31 januari 1967 (SÖ 1967:45).

50

SOU 2007:100 Vissa identifieringsförfaranden av betydelse

3.4Identifiering i samband med folkbokföring

En person som fÄtt uppehÄllstillstÄnd i Sverige kan fÄ bli folkbokförd i landet förutsatt att han eller hon i övrigt uppfyller folkbokföringskraven, vilka framförallt gÄr ut pÄ att personen ifrÄga kan antas regelmÀssigt tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett Är. Folkbokföringssystemet regleras frÀmst av folkbokföringslagen (1991:481) och folkbokföringsförordningen (1991:749). Det Àr Skatteverket som beslutar i folkbokföringsÀrenden.

Den som vill bli folkbokförd första gĂ„ngen mĂ„ste instĂ€lla sig personligen vid ett skattekontor. Sökanden ska lĂ€mna sina uppgifter pĂ„ en sĂ€rskild blankett, det gĂ€ller bl.a. uppgifter om sökandens namn, födelsetid, civilstĂ„nd, kön, medborgarskap, adress och familj. Ansökan ska vara undertecknad av sökanden. Sökanden mĂ„ste ocksĂ„ – sĂ„ lĂ„ngt som möjligt – styrka uppgiften om sin identitet, företrĂ€desvis med hemlandspass eller annan liknande handling, men Ă€ven ett fotoförsett uppehĂ„llstillstĂ„nd godtas som identitetsbevis för den som saknar pass.

Efter det att ansökan lÀmnats in granskas denna av en handlÀggare som fattar beslut utifrÄn de uppgifter som lÀmnats. Skatteverket godtar som utgÄngspunkt endast bestyrkta uppgifter som sökanden lÀmnar, men det förekommer att verket utreder vissa frÄgor ytterligare. SÄdan ytterligare utredning kan bl.a. föranledas av information ifrÄn Skatteverkets lÀnderinformation som varje handlÀggare har tillgÄng till, exempelvis frÄgor rörande giltighet av födelse- och vigselsattester.

Inom folkbokföringen registreras Àven uppgifter om den sökandes familjerelationer, framförallt förÀldrar och barn. Som regel krÀvs att relationen Àr styrkt med födelseattest eller annan godtagbar handling.

Skatteverket gör visserligen en egen identitetsbedömning, men vanligtvis rÀcker det med de uppgifter som legat till grund för uppehÄllstillstÄndet. Skatteverket gör egentligen inte nÄgon egen bedömning av de omstÀndigheter som föranlett beslutet om uppehÄllstillstÄnd vilket inkluderar de identitetsuppgifter som framgÄr av tillstÄndet. Ofta har Migrationsverket kunnat faststÀlla personens identitet utifrÄn pass och andra tillgÀngliga handlingar. MÄnga personer, sÀrskilt asylsökande, saknar emellertid helt identitetshandlingar. Myndigheterna har dÄ endast personens muntliga och obestyrkta uppgifter att gÄ efter. Uppgifterna kan senare komma

51

Vissa identifieringsförfaranden av betydelse SOU 2007:100

att Àndras om t.ex. en registrerad födelsetid har visat sig vara felaktig.

3.5Identifiering i samband med svenskt medborgarskap

En utlÀnning som bott i landet tillrÀckligt lÀnge kan bli svensk medborgare. För att fÄ svenskt medborgarskap mÄste sökanden ha permanent uppehÄllstillstÄnd i Sverige och haft hemvist hÀr sedan tvÄ Är i frÄga om nordiska medborgare, sedan fyra Är i frÄga om den som Àr statslös eller flykting, och sedan fem Är i frÄga om övriga utlÀnningar. UtlÀnningen mÄste kunna styrka sin identitet. Slutligen gÀller som förutsÀttning att sökanden haft och kan förvÀntas komma att ha ett hederligt levnadssÀtt. Den som tidigare varit svensk medborgare eller som Àr gift eller sambo med en svensk medborgare kan i vissa fall beviljas svenskt medborgarskap Àven om de ovan angivna kraven inte Àr uppfyllda. För EES-medborgare gÀller inte kravet pÄ permanent uppehÄllstillstÄnd.

En ansökan om medborgarskap ska göras skriftligen pÄ ett sÀrskilt formulÀr med intygande pÄ heder och samvete att lÀmnade uppgifter Àr riktiga. Personbevis eller liknande handling ska bifogas.

Identiteten styrks vanligtvis genom pass eller id-handling som utfÀrdats av behörig myndighet i det tidigare landet. Handlingens utformning eller kvalitet fÄr enligt praxis inte vara av för enkel beskaffenhet. Migrationsverket gör en utredning om det rÄder osÀkerhet om en viss handling, bl.a. kan man lÄta undersöka handlingen hos Statens kriminaltekniska laboratorium. En ytterligare förutsÀttning Àr att handlingen utfÀrdats i samband med en personlig instÀllelse. Ett sÀrskilt identitetsintyg som utfÀrdats av medborgarskapslandets ambassad godtas som bevisning under samma förutsÀttningar som ett pass. DÀremot godtas inte födelseintyg, dopattest, vigselbevis, betyg och körkort som tillrÀckligt identitetsbevis.

Om sökanden saknar godtagbara id-handlingar kan en nÀra anhörig styrka identiteten. Som nÀra anhörig rÀknas endast maka/make, förÀldrar, vuxna barn och syskon. Relationen mellan makar ska dessutom ha funnits före ankomsten till Sverige. Den anhörige mÄste vara svensk medborgare och mÄste ocksÄ sjÀlv

52

SOU 2007:100 Vissa identifieringsförfaranden av betydelse

kunna identifiera sig med en godtagbar svensk id-handling. Även relationen ska kunna bevisas.

Som huvudregel gÀller alltsÄ att en utlÀnning mÄste styrka sin identitet för att kunna bli svensk medborgare. I undantagsfall kan dock medborgarskap beviljas ÀndÄ, nÀmligen om sökanden sedan minst Ätta Är har hemvist hÀr i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten Àr riktig. Vid en prövning enligt undantagsregeln beaktas framförallt dels trovÀrdigheten i de uppgifter som sökanden lÀmnat, dels anledningen till att sökanden inte kan styrka sin identitet. Bl.a. ska sökande ha gjort vad som skÀligen kan krÀvas för att fÄ fram en godtagbar id-handling.

Det Ă€r i första hand Migrationsverket som prövar medborgarskapsĂ€renden. Verket handlĂ€gger 25–30 000 ansökningar varje Ă„r. I vissa Ă€renden rörande nordiska medborgare fattar lĂ€nsstyrelsen beslut. Besluten fĂ„r överklagas till migrationsdomstol. Migrationsdomstols beslut överklagas till Migrationsöverdomstolen. Det finns sĂ€rskilda regler för s.k. sĂ€kerhetsĂ€renden.

53

4NĂ€rmare om det aktuella problemet

4.1Inledning

I utredningsdirektiven beskrivs i allmÀnna ordalag att det i vissa fall Àr svÄrt för personer som inte Àr svenska medborgare att fÄ id-kort. Det anges inte nÀrmare vilken eller vilka grupper av utlÀnningar som berörs av problemet.

I den riksdagsdebattTPF1FPT som föregick utredningens tillsÀttande diskuterades vissa exempel dÀr utlÀnningar haft problem med att fÄ id-kort. Ett av exemplen var utbytesstudenter frÄn andra EU- lÀnder. Ett annat exempel som nÀmndes var finska medborgare inflyttade till Sverige efter Ärsskiftet.

Problemet har Àven uppmÀrksammats av media. Det har t.ex. rapporterats om utlÀnningar som har giltiga pass frÄn hemlandet, svenskt uppehÄllstillstÄnd, svenskt personnummer och svenskt personbevis, men som inte kan fÄ ett id-kort utfÀrdat i Sverige. Andra exempel som lyfts fram Àr personer som inte kunnat anvÀnda intygsgivare. Den bild som beskrivits i media stÀrker uppfattningen av att mÄnga utlÀnningar i Sverige har problem med att fÄ id-kort.

I utredningsdirektiven uppges att avsaknaden av id-kort kan vara ett problem i kontakten med viktiga funktioner i samhÀllet, som t.ex. apotek, sjukvÄrd, bank och post. Förmodligen innebÀr detta omfattande svÄrigheter. I riksdagsdebatten har det anförts att det kan medföra problem med allt frÄn att hyra videofilm till att skaffa telefon eller ordna bostad. NÀr problemet uppmÀrksammats i media, har Àven andra exempel pÄ problem nÀmnts, som t.ex. att hÀmta ut rekommenderade brev pÄ posten eller att köpa vin pÄ systembolaget. Ett rimligt antagande Àr emellertid att det svÄraste

1TP PT Interpellationerna 2006/07:324 och 335, riksdagens protokoll 2006/07:82 19 §. Se Àven statsrÄdet Nyamko Sabunis svar (Dnr IJ2007/1413) pÄ frÄga 2006/07:947.

55

NĂ€rmare om det aktuella problemet SOU 2007:100

problemet med att inte ha ett id-kort vanligtvis bör vara att man inte fÄr öppna ett bankkonto, vilket medför att man inte fÄr tillgÄng till de grundlÀggande betaltjÀnsterna i samhÀllet.

Utöver den allmĂ€nna information som beskrivits ovan har utredningen Ă€ven tagit del av andra kĂ€llor till information om hur problemet nĂ€rmare kan se ut. Det gĂ€ller sĂ€rskilt anmĂ€lningar till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och information som inkommit till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt till Finansinspektionen. Detta redovisas i avsnitt 4.2–4.4. Även VĂ€gverket har fĂ„tt motta klagomĂ„l som det finns anledning att nĂ€rmare redovisa; se avsnitt 4.5. KriminalvĂ„rden har inkommit med en sĂ€rskild skrivelse som redovisas i avsnitt 4.6. Utredningen har dĂ€rutöver frĂ„gat Migrationsverket och Konsumentverket; se avsnitt 4.7 och 4.8. Kommerskollegiums synpunkter redovisas i avsnitt 4.9. Andra kĂ€llor till information som Ă€r vĂ€rda att lyfta fram Ă€r de klagomĂ„l som kommit in till Konsumenternas Bank- och FinansbyrĂ„ samt till Nordiska ministerrĂ„dets informationstjĂ€nst. Detta görs i avsnitt 4.10 och 4.11.

Det bör slutligen nÀmnas att en del privatpersoner vÀnt sig direkt till utredningen och de problem som beskrivits i dessa samtal följer de mönster som i övrigt framkommer i detta kapitel.

4.2Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

DO har avgjort nĂ„gra Ă€renden som rört de bestĂ€mmelser som gĂ€llde hos Svensk Kassaservice fram till och med den 31 december 2006. I dessa enskilda Ă€renden ansĂ„g DO att dĂ„ gĂ€llande regler – det var frĂ€mst frĂ„ga om intygsförfarandet – inte var diskriminerande.

DO har Àven fÄtt in anmÀlningar under 2007, dvs. efter det att Svensk Kassaservice Àndrat sina regler. NÄgra av dessa beskrivs kortfattat i det följande.

I ett Àrende beskriver en svensk medborgare hur hans thailÀndska sambo, som har uppehÄllstillstÄnd i landet och som bÄde studerar och arbetar, inte kan hÀmta ut sin lön för att hon inte har id-kort. De har Àven försökt att öppna ett ICA-konto, men eftersom ICA skickar kortet med rekommenderat brev mÄste man identifiera sig hos Posten för att fÄ hÀmta ut kortet. Det thailÀndska passet accepteras inte som identitetsbevis. Vare sig banker eller Svensk Kassaservice vill utfÀrda id-kort. Mannen anför

56

SOU 2007:100 NĂ€rmare om det aktuella problemet

att systemet enligt hans Ă„sikt tvingar mĂ€nniskor att arbeta ”svart” för den typen av arbetsgivare som betalar ut lönen kontant.

I en annan anmĂ€lan uppger en man att han Ă€r chilensk medborgare som bott i Sverige i 20 Ă„r med permanent uppehĂ„llstillstĂ„nd och att han fĂ„tt problem efter det att hans id-kort blivit stulet. NĂ€r han försökte fĂ„ ett nytt hos Svensk Kassaservice fick han beskedet att hans chilenska pass inte var tillrĂ€cklig identitetsbevisning och att hans bror – som Ă€r svensk medborgare med svenskt pass – inte kunde godkĂ€nnas som intygsgivare eftersom deras slĂ€ktskap inte framgick av personbevisen. De enda slĂ€ktingar som skulle godtas var mannens förĂ€ldrar som dock fortfarande bor i Chile.

I ett liknande fall uppger en litauisk lÀkare att han flyttat till Sverige för ett drygt Är sedan och att han fÄtt svensk lÀkarlegitimation men inte svenskt id-kort. Hans syster som bott i landet i flera Är godtas inte som intygsgivare. Ytterligare en annan person, som flyttat hit frÄn USA och som bott i Sverige i tre Är, berÀttar om en liknande situation.

4.3Sveriges Kommuner och Landsting

Under 2006 och 2007 har SKL blivit kontaktat av mĂ„nga kommuner som har problem med att nyanlĂ€nda utlĂ€nningar inte kan fĂ„ id-kort. Även bankkontor har kontaktat SKL.

Kommunerna har kommit i kontakt med problemet genom att de ansvarar för introduktionen av asylsökande och vissa av deras anhöriga. Syftet med introduktionsverksamheten Àr att introducera personerna i samhÀllet och ge dem förutsÀttningar till egenförsörjning genom arbete eller studier. Asylsökande och deras anhöriga som deltar i introduktion har rÀtt till ersÀttning frÄn kommunen i form av sÀrskild introduktionsersÀttning eller försörjningsstöd. NÀr personer inte kan öppna bankkonton pga. att de inte kan styrka sin identitet uppstÄr problem bÄde för kommuner och individer. Kommunen kan inte betala ut nÄgon ersÀttning pÄ brukligt sÀtt och för individen blir det komplicerat eller omöjligt att fÄ ut sin ersÀttning. Kommuner har rapporterat om att introduktionen har blivit lidande av det merarbete som det innebÀr för introduktionshandlÀggare att hitta olika lösningar nÀr det gÀller utbetalning av introduktionsersÀttningen eller försörjningsstöd.

57

NĂ€rmare om det aktuella problemet SOU 2007:100

Nedan följer nÄgra exempel pÄ hur kommunerna har löst situationen.

I en kommun gÄr det till sÄ att flyktingkonsulenten i stÀllet för att sÀtta in personens introduktionsersÀttning pÄ bankkonto skickar pengarna pÄ en postutbetalning. UtlÀnningen mÄste ta med denna avi till flyktingenheten för att fÄ en stÀmpel och en underskrift av sin flyktingkonsulent, som pÄ sÄ sÀtt bekrÀftar att pengarna utbetalas till rÀtt person. Denna lösning bygger pÄ en tillfÀllig överenskommelse med Svensk Kassaservice som innebÀr att Svensk Kassaservice har kopior pÄ flyktingkonsulenternas namnteckningar, med vilka man kan jÀmföra namnteckningarna pÄ utlÀnningarnas postutbetalningar. Denna tillfÀlliga lösning skapar extra arbetsbelastning för bÄde de enskilda flyktingkonsulenterna och flyktingenhetens reception. I de fall dÀr den ordinarie flyktingkonsulenten inte Àr i tjÀnst finns ingen pÄ flyktingenheten som kan bekrÀfta identiteten dÄ personen inte Àr igenkÀnd av nÄgon annan pÄ enheten, vilket skapat frustration hos de berörda personerna.

I vissa kommuner gÄr banker med pÄ att utfÀrda id-kort om handlÀggare inom kommunens flyktingmottagning gÄr i god för att utlÀnningens uppgivna identitet Àr riktig. SÄdana lösningar sÀtter kommunens personal i en besvÀrlig sits, dÄ de ofta inte kan veta med sÀkerhet att den uppgivna identiteten Àr den rÀtta.

I en kommun var man tvungen att bygga upp en checkhantering inom den förvaltning som ansvarar för introduktionen. NÄgon sÄdan fanns inte tidigare eftersom introduktionen i kommunen inte organisatoriskt tillhörde socialförvaltningen. Checkhantering var den enda betalningsform som godtogs av den bank som kommunen anvÀnder. En konsekvens av detta Àr att berörda personer mÄste ha alla sina pengar i plÄnboken (med rÄnrisk och liknande) och att de fÄr betala stora summor i avgifter för att betala sina rÀkningar.

NÀr det gÀller kontakten med apotek Àr problembilden en annan. Av 22 § lÀkemedelslagen (1992:859) följer en skyldighet att sÀkerstÀlla att lÀkemedel lÀmnas ut till rÀtt person. I mÄnga fall krÀvs dÀrför att personen i frÄga kan uppvisa en id-handling. Detta gÀller sÀrskilt vid uthÀmtning av elektroniskt förskrivna lÀkemedel samt av s.k. sÀrskilda lÀkemedel som t.ex. omfattar vissa smÀrtstillande mediciner och sömnmedel. Att inte ha nÄgon id-handling kan alltsÄ innebÀra problem i kontakten med apotek. Det Àr angelÀget att var och en kan fÄ de lÀkemedel som han eller hon ordinerats som ett led i den medicinska behandlingen. SKL har

58

SOU 2007:100 NĂ€rmare om det aktuella problemet

under en lÀngre tid varit uppmÀrksam pÄ detta problem och har fört en dialog med Apoteket AB, men man har Ànnu inte nÄtt en lösning.

Liknande problem finns inom hĂ€lso- och sjukvĂ„rden. Behandlande personal ska föra patientjournal, dĂ€r Ă„tgĂ€rder rörande patienten ska antecknas. Av patientsĂ€kerhetsskĂ€l mĂ„ste samtliga anteckningar föras in i rĂ€tt patientjournal. Om vĂ„rdgivaren gör anteckningar i fel journal kan det leda till felbehandling, vilket kan vara direkt livshotande. För att minimera riskerna mĂ„ste patienterna dĂ€rför kunna identifiera sig. Visserligen godtas ofta LMA- kort, men sĂ„dana kort innehas bara av asylsökande. Även frĂ€mlingspass godtas ofta, men mĂ„nga utlĂ€nningar saknar sĂ„dana handlingar.

4.4Finansinspektionen

Finansinspektionen har under 2007 mottagit ett mindre antal klagomĂ„l frĂ„n personer som nekats inlĂ„ning pĂ„ konto pĂ„ grund av att personen har ett utlĂ€ndskt pass. Det har ocksĂ„ inkommit klagomĂ„l frĂ„n personer som har en id-handling frĂ„n t.ex. ett land inom EU, men som nekats inlĂ„ningskonto för att de saknat svenskt personnummer. Av lagen (1995:1571) om insĂ€ttningsgaranti följer att ett institut som erbjuder sig att ta emot insĂ€ttningar ocksĂ„ Ă€r skyldig att ta emot insĂ€ttningar frĂ„n var och en om det inte finns sĂ€rskilda skĂ€l mot detta. Exempel pĂ„ sĂ€rskilda skĂ€l kan till exempel vara lagliga hinder, tidigare misskötsel eller att personen har agerat ohederligt mot institutet. Vidare ska enligt lagen (1993:768) om Ă„tgĂ€rder mot penningtvĂ€tt en identitetskontroll utföras nĂ€r en bank eller annat institut inleder en affĂ€rsförbindelse med en person. Även vid vissa typer av betalningsöverföringar ska en identitetskontroll göras.

I de flesta klagomÄl som Finansinspektionen mottagit har banken ansett att det utlÀndska passet inte varit tillförlitligt och inlÄning har dÀrmed nekats. Finansinspektionen har ocksÄ fÄtt klagomÄl frÄn utlandsbosatta svenska medborgare som saknar svenskt pass, och som dÀrmed inte kunnat ta ut banktillgodohavanden i Sverige. SkÀlen anges ofta vara att en identifiering i enlighet med penningtvÀttslagstiftningen inte kan ske. Det har ocksÄ uppkommit situationer dÀr en person fÄtt möjlighet att öppna inlÄningskonto genom att identifiera sig med ett utlÀndskt

59

NĂ€rmare om det aktuella problemet SOU 2007:100

pass, men sedermera blivit nekad att ta ut pengarna frÄn kontot dÄ passet inte ansetts utgöra en godkÀnd legitimationshandling.

4.5VĂ€gverket

EU-kommissionen har mottagit ett klagomĂ„l frĂ„n en tysk medborgare boende i Sverige angĂ„ende vilka id-handlingar som krĂ€vs i samband med erlĂ€ggande av prov för att fĂ„ svenskt körkort. Mannens son genomförde teoriprov och körprov under vĂ„ren 2006. Vid dessa tillfĂ€llen skulle sonen pĂ„ uppmaning styrka sin identitet, men hans tyska pass godtogs inte som identitetsbevis. IstĂ€llet tvingades han ta hjĂ€lp av sin pappa som har svenskt körkort och som kunde intyga identiteten. Mannen uppger att hans son kĂ€nner sig krĂ€nkt över att hans tyska pass – som utfĂ€rdats enligt samma europeiska sĂ€kerhetsstandard som det svenska – anses mindre vĂ€rt Ă€n ett svenskt pass och att han upplever det som en diskriminering som strider mot gemenskapsrĂ€ttsliga regler och andra internationella Ă„taganden.

KlagomÄlet har föranlett kommissionen att inleda en undersökning. I en begÀran om att Sverige ska yttra sig i frÄgan anför kommissionen att det förefaller som att de svenska reglerna gör det mycket svÄrt för icke-svenska unionsmedborgare som uppehÄller sig i Sverige att fÄ svenskt körkort, eftersom id-kort eller pass som utfÀrdats av den medlemsstat dÀr de har sitt ursprung inte godtas som identitetsbevis, trots att sÄdana handlingar enligt gemenskapsrÀtten ska vara tillrÀckliga för att innehavaren ska hunna uppehÄlla sig i Sverige. I det svenska svaret hÀnvisas bl.a. till de höga sÀkerhetskrav som mÄste stÀllas pÄ utfÀrdande av körkort samt till att regeringen tillsatt Id-kortsutredningen.

4.6KriminalvÄrden

KriminalvÄrden har kommit in med en skrivelse till utredningen i vilken myndigheten uppger att den kommit i kontakt med problem som orsakats av att Svensk Kassaservice skÀrpt sina regler för utfÀrdande av id-kort. KriminalvÄrdens synpunkter redovisas i det följande.

En viktig del av KriminalvÄrdens arbete Àr att förbereda myndighetens klienter för tillvaron utanför anstalten. Anpassningsarbetet

60

SOU 2007:100 NĂ€rmare om det aktuella problemet

innebÀr bl.a. att förmÄ klienten att ta erforderliga kontakter med myndigheter och andra samhÀlleliga organ. MÄnga av klienterna saknar dock id-kort och detta innebÀr problem i kontakten med t.ex. sjukvÄrd, apotek, bank och post. Avsaknaden av id-kort kan Àven innebÀra problem i samband med permissioner, eftersom permittenter ibland ÄlÀggs en anmÀlningsskyldighet hos polisen, vilket försvÄras om personen ifrÄga saknar id-handling.

KriminalvÄrden hade tidigare en möjlighet att hos Posten intyga en viss intagens identitet, men denna möjlighet försvann i och med att Posten införde nya regler den 1 januari 2007. Det finns bÄde svenska och utlÀndska klienter som saknar sÄdana anhöriga som fÄr intyga identiteten enligt de nya reglerna. Möjligheterna att anvÀnda pass Àr begrÀnsade för personer som avtjÀnar fÀngelsestraff. För svenska medborgare ÄterstÄr visserligen möjligheten att skaffa nationellt id-kort, vilket dock enligt KriminalvÄrdens uppfattning inte Àr en lÀmplig id-handling för myndighetens klienter eftersom det nationella id-kortet kan anvÀndas som resehandling. KriminalvÄrden har dÀrför i yttrande till Justitiedepartementet den 27 augusti 2007 föreslagit att motsvarande bestÀmmelser om Äterkallande av pass införs Àven betrÀffande nationella id-kort.

KriminalvÄrden menar alltsÄ att det förekommer att sÄvÀl svenska som utlÀndska medborgare saknar möjlighet att fÄ nÄgon id-handling. KriminalvÄrden har framfört synpunkten att om Id- kortsutredningen föreslÄr att det införs ett nytt id-kort bör detta kort inte avgrÀnsas till endast en viss krets personer. Det Àr enligt myndighetens uppfattning inte lÀmpligt med hÀnsyn till den personliga integriteten att en person kan identifieras som tillhörande en viss grupp pÄ grund av att han eller hon har ett visst idkort. KriminalvÄrden anser dÀrför att id-kortet bör fÄ utfÀrdas till envar. KriminalvÄrden föreslÄr Àven att myndigheten fÄr möjlighet att intyga sina klienters identitet vid utfÀrdandet av id-kort. Slutligen föreslÄr KriminalvÄrden att det införs en sekretessbestÀmmelse som skyddar uppgifterna om intygsgivaren.

4.7Migrationsverket

Migrationsverket ansvarar för mottagandet av asylsökande. Den tid under vilken en utlÀnning Àr asylsökande ska vara en begrÀnsad tid under vilken asylansökan prövas och dÄ vederbörande inte har samma rÀttigheter som efter det att uppehÄllstillstÄnd lÀmnats,

61

NĂ€rmare om det aktuella problemet SOU 2007:100

samtidigt som han eller hon Àr omhÀndertagen pÄ ett annat sÀtt Àn dÀrefter. Under tiden för asylprövningen Àr identifieringsproblemen i samhÀllet inte sÄ stora enligt verkets uppfattning. Det finns dock vissa problem.

Migrationsverket utfÀrdar visserligen LMA-kort som i flera sammanhang godtas som identitetsbevis, men problem uppstÄr framförallt nÀr det gÀller utbetalning av den asylsökandes dagersÀttning och sÀrskilda bidrag. UtlÀnningen fÄr sÀllan eller aldrig öppna bankkonto, vilket innebÀr att det i princip inte Àr möjligt att överföra pengar till personen i frÄga pÄ annat sÀtt Àn en kontant utbetalning, vilket knappast Àr ett realistiskt sÀtt att hantera utbetalningar. Migrationsverket har dÀrför utvecklat ett samarbete med ICA, enligt vilket verket gör sina utbetalningar till konton i ICA Banken AB som öppnats i verkets namn. Enskilda asylsökande fÄr sedan disponera ett konto och ett tillhörande bankkort enligt vissa inskrÀnkande regler som verket och ICA stÀllt upp. Migrationsverket kan spÀrra kontot och kortet samt begrÀnsa antalet uttag i uttagsautomater. Korten Àr normalt spÀrrade för uttag hos andra finansiella institut och kortet kan inte anvÀndas utomlands. Migrationsverket fÄr löpande följa de transaktioner som sker pÄ kontot. Det nuvarande avtalet mellan Migrationsverket och ICA löper ut den 31 mars 2008.

4.8Konsumentverket

Konsumentverket har uppgett att i den mÄn de fÄtt in klagomÄl frÄn allmÀnheten som berör det nu aktuella problemet har de hÀnvisat de enskilda till andra myndigheter eller liknande, eftersom dessa frÄgor inte tillhör verkets verksamhetsomrÄde.

4.9Kommerskollegium

Kommerskollegium Àr central förvaltningsmyndighet för utrikeshandel och handelspolitik och kontaktpunkt för handelshinder och andra problem med den fria rörligheten pÄ den inre marknaden. Kommerskollegium har tagit emot klagomÄl frÄn EU-medborgare avseende svÄrigheterna att legitimeras sig i Sverige utan svenska idhandlingar. Med anledning av detta har Kommerskollegium skrivit ett yttrande till bl.a. Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen

62

SOU 2007:100 NĂ€rmare om det aktuella problemet

och Svensk Kassaservice. I yttrandet föreslÄs att pass som utfÀrdats av ett land inom EES och som har en likvÀrdig sÀkerhetsnivÄ som det svenska passet ska godkÀnnas vid legitimering i samband med en ansökan om id-kort. Kommerskollegium har dÀrvid gjort gÀllande att reglerna i annat fall kan anses diskriminerande och hindrande den fria rörligheten.

4.10Konsumenternas Bank- och FinansbyrÄ

Konsumenternas Bank- och FinansbyrÄ Àr en stiftelse vars styrelse Àr tillsatt av Finansinspektionen, Konsumentverket, Svenska Bankföreningen, Fondbolagens Förening och Svenska Fondhandlareföreningen. En av byrÄns viktigare uppgifter Àr att fÄnga upp konsumentproblem i frÄgor som rör bl.a. bank och fondbolag samt sammanstÀlla och redovisa dessa problem för myndigheter och företag.

ByrĂ„n har i nĂ„gra fall blivit uppmĂ€rksammad pĂ„ att det Ă€r ett problem för vissa att skaffa id-kort. Detta har framkommit indirekt genom att det framförts klagomĂ„l till byrĂ„n av konsumenter som nekats att öppna bankkonton pĂ„ grund av de hĂ„rda krav som dĂ€r stĂ€lls pĂ„ identifiering av kunden. Identifieringskravet medför problem frĂ€mst pĂ„ grund av att konsumenterna ofta bara kan förete ”fel” typ av identitetshandling (mĂ„nga gĂ„nger ett utlĂ€ndskt pass). Ett exempel som beskrivs Ă€r en utlĂ€ndsk medborgare med uppehĂ„llstillstĂ„nd och hemlandspass som inte kan öppna bankkonto eller skaffa id-kort eftersom han saknar sĂ„dana nĂ€rstĂ„ende slĂ€ktingar som kan intyga hans identitet. Han uppger att han upplever det som ett ”moment 22”, eftersom han mĂ„ste kunna fungera i landet innan han, förhoppningsvis, blir svensk medborgare, men att han inte kan sköta sin ekonomi och andra förehavanden under tiden pĂ„ grund av att han inte kan fĂ„ nĂ„got id-kort.

4.11Nordiska ministerrÄdets informationstjÀnst

Nordiska ministerrÄdets informationstjÀnst, HallÄ Norden, har hört av sig till utredningen och uppgett att Àven Nordiska ministerrÄdet fÄtt ta emot klagomÄl frÄn allmÀnheten. Ett exempel som beskrivs Àr en islÀndsk universitetsstudent som Àr född i Sverige och som har haft svenskt personnummer sedan födseln,

63

NĂ€rmare om det aktuella problemet SOU 2007:100

men som trots sitt islÀndska pass inte kan fÄ öppna ett bankkonto eller fÄ en id-handling som utfÀrdats i Sverige. IslÀnningen, som inte har nÄgon familj i Sverige, frÄgar sig om man verkligen inte kan öppna ett bankkonto utan att vara svensk medborgare.

64

5 Internationell utblick

5.1Id-kort

Utredningen har inhÀmtat information om förhÄllandena inom EU och i Norge bl.a. med hjÀlp av Integrations- och jÀmstÀlldhetsdepartementet.

Fjorton lĂ€nder har svarat: Norge, Danmark, Finland, Litauen, Storbritannien, Tjeckien, Österrike, Ungern, Italien, Slovenien, RumĂ€nien, Bulgarien, Grekland och Malta.

Av svaren framgÄr att det Àr vanligast att det Àr polisen eller en annan myndighet som utfÀrdar id-kort. Vissa lÀnder utfÀrdar inte id-kort till utlÀnningar. De flesta lÀnder tycks anse att det inte finns nÄgot problem för utlÀnningar att fÄ id-kort. I bl.a. Norge och Storbritannien finns det förslag om att det ska införas allmÀngiltiga id-kort för egna och utlÀndska medborgare bosatta i landet.

LÀndernas svar redovisas i det följande.

Norge

Det finns ett förslagTPF1FPT om att ett nationellt id-kort ska införas i Norge. Enligt förslaget ska norska medborgare samt alla som Àr registrerade i norska motsvarigheten till folkbokföringsregistret, Folkeregisteret, ha rÀtt att ansöka om ett sÄdant kort. Det innebÀr alltsÄ att Àven utlÀndska medborgare kommer att omfattas. Enligt förslaget ska polisen ansvara för id-kortet. Tanken Àr att man ska tillÀmpa det utfÀrdandeförfarande som gÀller för pass och att man ska anvÀnda den befintliga infrastruktur och personal som polisen har. De viktigaste id-handlingar som för nÀrvarande utfÀrdas av norska myndigheter Àr pass och körkort. PÄ motsvarande sÀtt som i

1TP PT Slutrapport februari 2007, Nasjonalt ID-kort, Justisog Politidepartementet.

65

Internationell utblick SOU 2007:100

Sverige utfÀrdar norska banker id-kort. FörutsÀttningarna för att fÄ ett sÄdant id-kort synes vara i princip desamma som i Sverige.

Danmark

Staten utfÀrdar inte allmÀngiltiga id-kort, som t.ex. nationella idkort. UtlÀnningar fÄr uppehÄllstillstÄnd och ett s.k. uppehÄllskort som dock inte kan anvÀndas som en allmÀngiltig id-handling. Enligt uppgift förekommer det dock att uppehÄllskortet kan accepteras av bl.a. banker och företag som sÀljer pÄ kredit. Den som Àr folkbokförd i landet kan fÄ ett s.k. Sundhedskort utfÀrdat av kommunen. Kortet kan anvÀndas bl.a. i kontakter med sjukvÄrden och pÄ bibliotek.

Finland

De id-handlingar som Ă€r allmĂ€nt accepterade Ă€r: pass, körkort, nationellt id-kort och id-kort utfĂ€rdat för utlĂ€ndsk medborgare. Pass och id-kort utfĂ€rdas av polisen. För att undvika förvĂ€xling har id-kortet för utlĂ€ndska medborgare en annan fĂ€rg Ă€n det nationella id-kortet. För att en utlĂ€nning ska kunna erhĂ„lla ett id-kort krĂ€vs att personen Ă€r registrerad i befolkningsregistret (folkbokförd). En registrering förutsĂ€tter att identiteten faststĂ€llts av polisen och att personen har rĂ€tt att uppehĂ„lla sig i Finland. Är inte identiteten faststĂ€lld av polisen kan inte nĂ„got id-kort utfĂ€rdas. Det förekommer att utlĂ€nningar vĂ€gras id-kort pĂ„ den grunden att identiteten inte bevisats.

Litauen

UtlÀnningar kan inte fÄ id-kort. UtlÀnningar fÄr istÀllet uppehÄllstillstÄnd som utvisar personens identitet. TillstÄndet utfÀrdas av en myndighet, Personalization of Identity Documents Centre, som Àr underordnad inrikesdepartementet.

66

SOU 2007:100 Internationell utblick

Storbritannien

Ett enhetligt system för id-kort Àr under uppbyggnad. Planen Àr att britter ska kunna erbjudas ett nationellt id-kort frÄn och med 2009. Bedömningen Àr att id-kortet kommer att bli det huvudsakliga bevismedlet för den egna identiteten. Ett register kallat National Identity Register, NIR, kommer att föras över utfÀrdade id-kort. Id-kortet kommer att bli obligatoriskt för utlÀnningar som stannar i landet lÀngre tid Àn sex mÄnader. Det kommer inte att vara en resehandling för utlÀnningar. Ingen utlÀnning ska kunna nekas idkort eftersom kortet blir obligatoriskt. Enligt en planTPF2FPT som den brittiska regeringen lagt fram kommer man Àven att tillÀmpa en ny strategi för grÀnskontroll, enligt vilken större delen av vÀrldens befolkning kommer att behöva visa upp biometriska pass med fingeravtryck som kontrolleras mot en brittisk databas, innan de fÄr resa in i landet.

Tjeckien

UtlÀnningar fÄr id-kort som kallas uppehÄllstillstÄnd eller frÀmlingspass.

Österrike

Id-kort utfĂ€rdas av myndigheter. Unionsmedborgare kan fĂ„ id-kort som kallas Lichtbildausweis fĂŒr EWR-BĂŒrger. Övriga utlĂ€nningar fĂ„r uppehĂ„llstillstĂ„nd som uppges vara att betrakta som id-kort.

Ungern

UtlÀnningar som Àr bosatta i landet och som Àr över 14 Är kan fÄ idkort om de har uppehÄllstillstÄnd eller Àr erkÀnda som flyktingar. En förutsÀttning Àr ocksÄ att personen ifrÄga har nÄgon form av giltigt officiellt dokument som bevisar dennes identitet. Den som inte kan bevisa sin identitet pÄ det ovan beskrivna sÀttet kan fÄ ett tillfÀlligt id-kort. Sökanden kan vidare genomgÄ ett sÀrskilt identifieringsförfarande hos polisen, som efter prövning kan besluta att personens identitet Àr bevisad. Anser polisen att sökanden bevisat

2TP PT http://www.ind.homeoffice.gov.uk/6353/aboutus/internationalstrategy

67

Internationell utblick SOU 2007:100

sin identitet kan denne fÄ ett vanligt id-kort. Den utlÀnning som inte har ett id-kort kan anvÀnda sitt uppehÄllstillstÄnd eller den sÀrskilda flyktingförklaring som flyktingar kan fÄ. Id-kort utfÀrdas av regionala myndigheter. UtlÀnningars id-kort har en sÀrskild fÀrg. Id-kortet accepteras i allmÀnhet av bl.a. bankerna, vanligtvis i förening med ett bevis som utvisar personens motsvarighet till personnummer (social security number).

Italien

Lokala myndigheter utfÀrdar id-kort till den som Àr 15 Är eller Àldre och som Àr bosatt i omrÄdet. UtlÀnningar ska Àven visa upp sitt uppehÄllstillstÄnd, som endast utfÀrdas om utlÀnningen bevisat sin identitet.

Slovenien

Lokala myndigheter som representerar staten utfĂ€rdar id-kort till landets egna medborgare. UtlĂ€nningar som har uppehĂ„llstillstĂ„nd och som Ă€r 18 Ă„r eller Ă€ldre mĂ„ste ansöka om ett id-kort. Även det id-kortet utfĂ€rdas av en myndighet. En ansökan ska göras personligen och identiteten bevisas med ett pass eller nĂ„gon annan motsvarande handling med fotografi.

RumÀnien

Alla utlÀnningar fÄr id-kort. Id-kort utfÀrdas av en myndighet, the Romanian Ministry of Interior and Administrative Reform. Sökande mÄste visa upp sitt pass eller nÄgot annat dokument som utfÀrdats av hemlandet. Asylsökande som saknar pass fÄr id-kort utfÀrdat enbart pÄ de uppgifter som den asylsökande lÀmnat, vilket sedan uttryckligen framgÄr av id-kortet.

Bulgarien

Id-kort utfÀrdas av inrikesdepartementet. Alla som har uppehÄllstillstÄnd och som Àr Àldre Àn 14 Är kan fÄ ett id-kort. Förutom uppehÄllstillstÄndet ska en utlÀnning Àven visa upp sitt visum och

68

SOU 2007:100 Internationell utblick

den resehandling som utvisar att utlÀnningen rest in i landet. Eftersom identiteten ska ha faststÀllts redan i uppehÄllstillstÄndsÀrendet förekommer det inte att en utlÀnning nekas id-kort.

Grekland

Bara grekiska medborgare kan fĂ„ id-kort. Övriga som bor i landet har uppehĂ„llstillstĂ„nd. Vissa sĂ€rskilda regler gĂ€ller för personer frĂ„n Albanien och forna Sovjetunionen som har en sĂ€rskild anknytning till Grekland utan att vara grekiska medborgare. Id-kort tycks utfĂ€rdas av polisen. För att fĂ„ ett id-kort krĂ€vs bl.a. ett intyg som motsvarar ett personbevis och – om det Ă€r första gĂ„ngen man ansöker om ett id-kort – ett intygande vittne.

Malta

Polisen utfÀrdar id-kort. En annan myndighet, the Electoral Office, administrerar och upprÀtthÄller systemet. UtlÀnningar som bor pÄ Malta i sex mÄnader eller mer Àr skyldiga att ha ett id-kort. Sökanden bevisar normalt sin identitet genom att visa upp pass eller id-kort utfÀrdat i hemlandet, ibland i förening med andra dokument som t.ex. födelseattester. Det förekommer i undantagsfall att sökande inte kan bevisa sin identitet. Vanligtvis krÀver banker, sjukhus, myndigheter, företag, m.fl. att identiteten bevisas med det id-kort som polisen utfÀrdar.

5.2Bankers allmÀnna identifieringskontroll

Det Àr skillnad pÄ den identifiering som banker gör i samband med att ett id-kort utfÀrdas och den identifiering som banker gör i sin övriga verksamhet. De regler som gÀller för den identifieringskontroll som bankerna gör i den vanliga bankverksamheten behandlas i avsnitt 6.2.2. Reglerna Àr inte direkt tillÀmpliga pÄ identifieringsförfarandet i samband med att id-kort utfÀrdas, men har ÀndÄ indirekt betydelse eftersom id-kortet Àr en central handling i bankernas identitetskontroll i alla andra bankÀrenden. I detta avsnitt ges en kort översikt av hur bankernas allmÀnna identifieringskontroll ser ut inom EU.

69

Internationell utblick SOU 2007:100

Enligt en gemenskapsrÀttslig grundregel gÀller att bankerna ska ha kundkÀnnedom. Det innebÀr bl.a. att bankerna med hjÀlp av tillförlitlig bevisning mÄste identifiera sina kunder, t.ex. nÀr en affÀrsförbindelse inleds.

Det Ă€r vanligt att bankerna som fullgott identitetsbevis godtar pass och nationella id-kort. Även körkort kan accepteras. FörutsĂ€ttningen Ă€r att det Ă€r ett dokument som innehĂ„ller personuppgifter, ett fotografi och en namnteckning och som Ă€r utfĂ€rdat av statlig myndighet eller annat erkĂ€nt organ. Personer som inte bor i landet mĂ„ste vanligtvis identifiera sig med ett pass.

I de lÀnder som inte har allmÀngiltiga id-kort pÄ samma sÀtt som det finns i Sverige, gÀller istÀllet att man pÄ annat sÀtt mÄste styrka sin identitet. Detta kan göras genom att uppvisa en rad olika handlingar varav uppehÄllstillstÄnd kan vara ett. UppehÄllstillstÄnd kan tillsammans med andra identitetsdokument godtas som tillrÀckligt bevis för innehavarens identitet. I vissa lÀnder förekommer det att Àven exempelvis en el- eller gasrÀkning kan vara en handling som ingÄr som en del av identitetsbevisningen. Det blir i sÄdana fall mer frÄga om att göra en helhetsbedömning av personens identitet utifrÄn all den bevisning som framlagts. Det kan ocksÄ vara en del av förklaringen till att en del lÀnder tycks uppfatta t.ex. uppehÄllstillstÄndet och frÀmlingspasset som id-kort.

Asylsökande mÄste vanligtvis identifiera sig med hjÀlp av ett pass. Belgien, Storbritannien och Tyskland utfÀrdar dock sÀrskilda id-handlingar för asylsökande. Dessa handlingar uppges kunna anvÀndas som identitetsbevis hos bl.a. banker.

70

6UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

6.1Ansvaret för att det finns tillgÄng till allmÀngiltiga id-handlingar

Utredningens bedömning: Staten bör ta ett större ansvar för att landets invÄnare har tillgÄng till en allmÀngiltig id-handling.

Som en utgÄngspunkt för den fortsatta framstÀllningen analyseras i det följande dels det nu aktuella problemet, dels statens ansvar. Utredningen stÀller sig i tur och ordning frÄgorna: Hur ser problemet ut? Vad beror problemet pÄ? Vilka Àr det som drabbas av problemet? DÀrefter behandlas statens ansvar för tillgÄngen till allmÀngiltiga id-handlingar.

6.1.1Hur ser problemet ut?

Det framgÄr av kapitel 4 att det i vissa fall Àr svÄrt för personer som inte Àr svenska medborgare att fÄ id-kort. Det förhÄllandet att utlÀnningar har sÀmre möjligheter att fÄ id-kort Àn svenska medborgare kan strida mot bl.a. den gemenskapsrÀttsliga principen om likabehandling av unionsmedborgare och deras familjemedlemmar.

Avsaknaden av ett id-kort innebĂ€r vidare ett problem i kontakten med viktiga funktioner i samhĂ€llet. Det svĂ„raste problem som vanligtvis görs gĂ€llande Ă€r att man inte fĂ„r öppna – eller i vart fall inte disponera – ett bankkonto och att man dĂ€rmed inte fĂ„r tillgĂ„ng till de grundlĂ€ggande betaltjĂ€nsterna i samhĂ€llet; se kapitel 4. Detta kan bl.a. fĂ„ till följd att det inte Ă€r möjligt att

71

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

överföra pengar till personen i frÄga pÄ annat sÀtt Àn att betala ut pengarna kontant.

Det bör pÄpekas att det nu aktuella problemet handlar om de identifieringsregler som gÀller för att utfÀrda id-kort. Dessa regler skiljer sig Ät frÄn de identifieringsregler som gÀller för banker m.fl. i övriga kundkontakter. Den som vill öppna ett bankkonto underkastas alltsÄ inte nödvÀndigtvis exakt samma identifieringsregler som den kund som vill fÄ ett id-kort. Men reglerna har naturligtvis ett nÀra samband inte minst eftersom det SIS-mÀrkta id-kortet Àr ett vanligt identifieringsbevis för den som vill utrÀtta ett bankÀrende. De regler som gÀller för bankers allmÀnna identitetskontroll behandlas i avsnitt 6.2.2.

6.1.2Vad beror problemet pÄ?

En orsak till problemet Àr de nya regler som Svensk Kassaservice införde den 1 januari 2007 och som skÀrpt kraven för hur en sökande i ett intygsförfarande kan styrka sin identitet vid en ansökan om id-kort; se avsnitt 2.5. NÀr möjligheten försvann att styrka identiteten med hjÀlp av andra Àn nÀra slÀktingar som intygsgivare blev det avsevÀrt svÄrare för vissa att fÄ id-kort. Den som inte har nÄgon nÀra slÀkting saknar i princip möjligheter att skaffa en id-handling. En del av dem som drabbas har visserligen möjlighet att skaffa körkort, men dels sÄ förutsÀtter det att de kan uppfylla andra krav som bl.a. de lÀmplighetskrav som gÀller för bilförare, dels Àr identifieringskraven för att fÄ körkort snarlika de som gÀller för att styrka sin identitet vid ansökan om SIS-mÀrkta id-kort. Det kan alltsÄ vara sÄ att Àven de som lyckas uppfylla de förarrelaterade krav som stÀlls nekas körkort pÄ den grunden att de inte kan styrka sin identitet.

Problemet kan bli Àn större nÀr Svensk Kassaservice avvecklats senast den 1 januari 2009. I dag anses i princip alla vara kunder hos Svensk Kassaservice och var och en har dÀrmed rÀtt att dÀr ansöka om id-kort. Om inte de parter som vinner upphandlingen av de grundlÀggande betaltjÀnsterna vill eller kan utfÀrda id-kort och om Posten inte bygger upp en egen infrastruktur för fortsatt utfÀrdande av id-kort, eller om dessa parter tillÀmpar en mer ÄterhÄllsam policy nÀr det gÀller bedömningen av vem som anses vara utfÀrdarens kunder, kommer möjligheterna för allmÀnheten att skaffa id-kort att försÀmras nÀr Svensk Kassaservice avvecklas. Det

72

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

kan bli sÄ att en första förutsÀttning för att fÄ id-kort Àr att man Àr kund i en bank och att kundrelationen pÄgÄtt under en viss lÀngre tid.

Man kan alltsÄ sÀga att den frÀmsta orsaken just nu till att det Àr ett problem för mÄnga att skaffa id-kort Àr de skÀrpta krav pÄ identifiering som Svensk Kassaservice stÀllt upp; se avsnitt 2.5.7. I ett större perspektiv beror dock problemet snarare pÄ att det inte finns nÄgon som har tagit ett övergripande ansvar för att det finns ett id-kort som Àr tillgÀngligt för alla. Den som inte har möjlighet att uppfylla de krav som stÀlls för att fÄ körkort och som inte har en arbetsgivare eller en bank som Àr villig att utfÀrda id-kort riskerar att stÄ utan möjlighet att fÄ id-kort om det nuvarande systemet fÄr fortsÀtta att rÄda.

6.1.3Vilka Àr det som drabbas av problemet?

I princip gÀller att alla utlÀnningar som kommer till Sverige riskerar att vÀgras id-kort, i vart fall om de saknar nÀra slÀktingar som har svenska id-handlingar och som kan styrka sitt slÀktskap. Enligt SBC 151 gÀller ju att utlÀndska id-handlingar inte fÄr godtas som fullgod id-handling ens om det Àr frÄga om pass med minst lika god sÀkerhetsnivÄ som svenska pass. Ska man följa SBC 151 spelar det alltsÄ inte nÄgon roll om en person har varit bankkund under en lÄng tid och kan uppvisa ett hemlandspass. I praktiken lÀr de flesta banker ÀndÄ utfÀrda id-kort i en sÄdan situation, men det bör pÄpekas att ett sÄdant utfÀrdande strider mot ordalydelsen i SBC 151 och att förutsÀgbarheten i systemet Àr klart bristfÀllig om det skulle vara sÄ att det finns outtalade eller icke offentliga regler som inte har tÀckning i SBC 151.

Det hjÀlper inte heller om utlÀnningen ifrÄga har möjlighet att uppfylla kraven för körkort eftersom denne ÀndÄ mÄste styrka sin identitet antingen med hjÀlp av ett SIS-mÀrkt id-kort eller med hjÀlp av en intygande nÀra slÀkting.

Det kan i sammanhanget noteras att det, enligt 8 § Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2005:5) och allmÀnna rÄd om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt och finansiering av sÀrskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, Àr tillÄtet att godta utlÀndska id-handlingar vid identitetskontroll av en kund i samband med sÄdana banktransaktioner dÀr en identitetskontroll krÀvs.

73

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

Som tidigare nÀmnts har Kommerskollegium i en skrivelse den 14 april 2005 till bl.a. Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen och Svensk Kassaservice föreslagit att pass som utfÀrdats av ett land inom EES och som har en likvÀrdig sÀkerhetsnivÄ som det svenska passet ska godkÀnnas vid legitimering i samband med en ansökan om id-kort. Kommerskollegium har dÀrvid gjort gÀllande att reglerna i annat fall kan anses diskriminerande och hindrande för den fria rörligheten. Om Kommerskollegium har rÀtt i sin uppfattning skulle alltsÄ det svenska systemet kunna strida mot den gemenskapsrÀttsliga principen om fri rörlighet inom unionen för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar. Att SBC 151 Àr regler som bestÀmts av ett privat företag minskar inte risken för att EU hÄller den svenska staten ansvarig för det rÄdande systemet.

Även om det Ă€r sĂ„ att alla utlĂ€nningar kan drabbas av problemet, finns det vissa som drabbas sĂ€rskilt hĂ„rt. Det tycks vara sĂ„ att de utlĂ€nningar som har nĂ„gon form av id-handling frĂ„n hemlandet ibland lyckas att fĂ„ Ă€ven en svensk id-handling. Den utlĂ€nning dĂ€remot som inte har nĂ„gra id-handlingar alls har det svĂ„rast. Ett typiskt exempel pĂ„ detta Ă€r mĂ„nga asylsökande.

DÀrtill ska pÄpekas att problemet inte behöver vara begrÀnsat till att bara omfatta utlÀnningar i Sverige. Den svenska medborgare som av nÄgon anledning blivit av med sina id-handlingar och som saknar nÀra anhöriga som kan intyga identiteten riskerar att möta samma problem. Man kan knappast utgÄ frÄn att alla svenska medborgare har sÄdana nÀra anhöriga som godtas som intygsgivare enligt de intygsförfaranderegler som tillÀmpas för SIS-mÀrkta idkort. Visserligen finns möjligheten att ansöka om ett nationellt idkort eller ett pass, men de utfÀrdanderegler som gÀller för dessa handlingar Àr inte i första hand anpassade till ett id-kort vars frÀmsta syfte Àr att utgöra en allmÀngiltig id-handling.

6.1.4Statens ansvar

AllmÀnt

Man kan generellt sÀga att staten har ett allmÀnt ansvar för landets invÄnare, vilket innefattar inte bara svenska medborgare utan Àven utlÀnningar som bor hÀr med uppehÄllsrÀtt eller uppehÄllstillstÄnd. Staten har Àven delvis tagit ansvar för att vissa utlÀnningar som

74

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

befinner sig i landet utan rÀtt till det fÄr tillgÄng till vissa grundlÀggande förmÄner som t.ex. rÀtten till sjukvÄrd och skola.

Historiskt sett har staten inte tagit nÄgot större ansvar för att landets invÄnare haft tillgÄng till allmÀngiltiga id-kort. Sedan 1970- talet har ansvaret istÀllet överlÄtits till marknaden att lösa det pÄ det sÀtt som den funnit lÀmpligt. NÀr Svensk Kassaservice skÀrpte sina regler den 1 januari 2007 blev det pÄtagligt att denna ordning inte fungerar helt tillfredsstÀllande för vissa personer. Det Àr troligt att ytterligare försÀmringar Àr att vÀnta för dessa personer nÀr Svensk Kassaservice avvecklats senast den 1 januari 2009.

Med beaktande av statens allmĂ€nna ansvar för landets invĂ„nare kan man frĂ„ga sig varför staten inte skulle ha ett ansvar för att utlĂ€nningar som Ă€r bosatta i Sverige ocksĂ„ fĂ„r tillgĂ„ng till allmĂ€ngiltiga id-handlingar. Är det inte rimligt att en utlĂ€nning som Ă€r folkbokförd hĂ€r kan erhĂ„lla en allmĂ€ngiltig id-handling och dĂ€rmed ges tillrĂ€ckliga förutsĂ€ttningar för att kunna bo och leva i landet?

Vi kan med relativt stor sĂ€kerhet sĂ€ga att den som registreras i asylförfarandet Ă€r densamme som sedan folkbokförs. Överhuvudtaget Ă€r det rimligt att anta att vi i Sverige har god kĂ€nnedom om utlĂ€nningens identitet i Sverige nĂ€r han eller hon vistas i landet. Vi vet ocksĂ„ att utlĂ€nningen inte sökt asyl i nĂ„got annan land inom EU sedan 2003. Redan fingeravtrycken ger oss en mycket tillförlitlig information om vilken person det Ă€r frĂ„ga om. Tillförlitligheten ökar ytterligare om man Ă€ven beaktar den information som erhĂ„lls genom biometriska data och genom sĂ„dan teknik som t.ex. ansiktsigenkĂ€nningssystem. Den tekniska utvecklingen leder tveklöst till att informationen om den fysiska person som man önskar identifiera blir allt bĂ€ttre och mer tillförlitlig. De databaser som finns Ă€r visserligen inte vĂ€rldsomfattande och har inte varit i bruk nĂ„gon lĂ€ngre tid (EU:s databas togs i bruk Ă„r 2003), men med tiden minskar möjligheterna att kringgĂ„ systemet och utrymmet för att utnyttja luckor blir allt mindre.

Det vi inte kan sÀga sÀkert Àr vad personen ifrÄga gjort innan han eller hon kom till Sverige. Men detta beror snarast pÄ att man inte i alla delar av vÀrlden har tillrÀckligt tillförlitligt informations- och registreringssystem. Skulle det finnas tillförlitliga kÀllor över hela vÀrlden skulle det nu aktuella problemet knappast existera. Man skulle ju dÄ kunna jÀmföra den information vi har med andra informationskÀllor och sÀkerstÀlla att det Àr frÄga om samma person.

75

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

Man kan ocksÄ frÄga sig vad som egentligen Àr en persons rÀtta identitet. Kan man tÀnka sig att det finns personer som Ànnu inte fÄtt nÄgon identitet? Eller, nÄgot omformulerat, Àr det en förutsÀttning för att man ska fÄ en identitet att det finns nÄgon form av registreringsförfarande? Det förekommer att lÀnder registrerar familjer utan att urskilja familjens alla familjemedlemmar. Det Àr inte sjÀlvklart att alla mÀnniskor har en tidigare registrerad identitet och skulle en sÄdan person söka asyl i Sverige blir den svenska identifieringen i nÄgon mÄn en första bekrÀftelse pÄ personens identitet.

DÀrtill mÄste man inse att det inte finns och aldrig kommer att finnas ett fullstÀndigt sÀkert system. Oavsett hur tekniskt avancerat och vÀrldsomfattande ett system Àn blir sÄ Àr det orealistiskt att tro att inte Àven detta system har brister som oÀrliga personer kan utnyttja. Om inte annat kommer den s.k. mÀnskliga faktorn alltid att se till att det Àr sÄ.

Vad Ă„stadkommer man om man underlĂ„ter att ge id-kort till t.ex. folkbokförda utlĂ€nningar med uppehĂ„llsrĂ€tt eller uppehĂ„llstillstĂ„nd i Sverige? Man kan med sĂ€kerhet sĂ€ga att Ă„tminstone vissa flyktingar, som flytt utan möjligheter att skaffa id-handlingar frĂ„n hemlandet och som fĂ„tt en fristad i Sverige, i mĂ„nga avseenden blir utestĂ€ngda frĂ„n det svenska samhĂ€llet trots att de har rĂ€tt att bo hĂ€r. Man kan ocksĂ„ vara förhĂ„llandevis sĂ€ker pĂ„ att i vart fall tillrĂ€ckligt skickliga brottslingar som har tillrĂ€ckliga medel kommer att hitta svagheter i systemet och utnyttja dem. Även om man bortser frĂ„n möjligheten att göra sĂ„ goda förfalskningar sĂ„ att man lurar Ă€ven de bĂ€sta sĂ€kerhetssystemen, sĂ„ finns det andra sĂ€tt att utföra sĂ„dana kriminella handlingar som sĂ€kerhetsĂ„tgĂ€rderna syftar till att motverka, som t.ex. penningtvĂ€tt och terrorism. T.ex. förekommer det i vart fall i andra kriminella sammanhang att man anvĂ€nder sig av s.k. mĂ„lvakter för transaktioner som brottslingarna sjĂ€lva inte kan utföra.

Man kan frÄga sig om det inte snarare Àr sÄ att man förbÀttrar sÀkerheten om staten ser till att alla utlÀnningar som Àr varaktigt bosatta i Sverige fÄr ett allmÀngiltigt id-kort. Man kan med tillrÀcklig sÀkerhet sÀga att innehavaren av id-kortet Àr identifierad i Sverige sÄ till vida att bl.a. dennes personuppgifter och vissa biometriska data finns lagrade och att utlÀnningen bÄde har uppehÄllstillstÄnd eller uppehÄllsrÀtt och Àr folkbokförd i landet med sÄvÀl namn som adress och andra personuppgifter. Med dessa uppgifter lagrade finns det liten risk att denna person skulle Äter-

76

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

komma med avvikande personuppgifter och fÄ ett annat id-kort. Det kan i sammanhanget nÀmnas att som ett led i landets nya strategi för grÀnskontroll planerar Storbritannien att införa obligatoriska id-kort för utlÀnningar som stannar i landet i mer Àn sex mÄnader.

Syftet med bankernas identifieringskrav Ă€r – förutom att minska risken för finansiella förluster – att förhindra att kriminella lyckas understödja terrorism, penningtvĂ€tt och liknande allvarlig brottslighet. Att vĂ€gra t.ex. flyktingar utan id-handlingar tillgĂ„ng ens till de mest elementĂ€ra betalningstjĂ€nsterna förefaller vara en förhĂ„llandevis trubbig Ă„tgĂ€rd. Det mĂ„ste rimligen finnas effektivare Ă„tgĂ€rder för att i bankvĂ€rlden komma tillrĂ€tta med organiserad brottslighet, bl.a. kanske genom att utveckla bĂ€ttre riskbedömningsrutiner i enlighet med FATF:s synpunkter; se avsnitt 6.2.2.

TillgÄngen till de grundlÀggande betaltjÀnsterna m.m.

Staten har tagit ett sÀrskilt ansvar för att alla i samhÀllet har tillgÄng till de grundlÀggande betaltjÀnsterna.TPF1FPT Med grundlÀggande betaltjÀnster avses betalningsförmedling, uttag av kontanter samt hantering av dagskassor för nÀringsidkare och ideella föreningar. För nÀrvarande uppfylls detta genom att Svensk Kassaservice tillhandahÄller dessa tjÀnster. Av detta ansvar torde följa att det Àr ett statligt ansvar att alla i samhÀllet Àven har rimliga möjligheter att skaffa sig en allmÀngiltig id-handling, som ju i praktiken Àr en förutsÀttning för att fÄ tillgÄng till de grundlÀggande betaltjÀnsterna.

Det bör Àven beaktas att kravet pÄ att uppvisa id-kort ökat markant sedan 1970-talet och att staten tillsammans med övriga aktörer i samhÀllet bÀr en del av ansvaret för detta. I dagens samhÀlle Àr det pÄ mÄnga omrÄden nÀrmast omöjligt att Ästadkomma nÄgot utan nÄgon form av id-handling. Inom en snar framtid kommer det troligen att finnas ett utbyggt system som inkluderar möjligheten att med ett id-kort Àven legitimera sig elektroniskt. I takt med att kraven pÄ uppvisande av id-kort ökat i samhÀllet bör rimligen Àven statens ansvar för att invÄnarna har tillgÄng till idkort ha ökat.

1TP PT Proposition 2006/07:55 angÄende statens ansvar för vissa betaltjÀnster.

77

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

Utredningens slutsats

Man kan redan av direktiven till denna utredning direkt utlĂ€sa att staten anser sig ha nĂ„gon form av ansvar för att Ă€ven utlĂ€nningar som vistas i landet har möjlighet att skaffa id-kort. Med hĂ€nsyn till detta samt till dels det allmĂ€nna ansvaret för landets invĂ„nare och dels till ansvaret för tillgĂ€ngligheten av grundlĂ€ggande betaltjĂ€nster, bör man sammanfattningsvis kunna sĂ€ga att staten har ett ansvar för att alla i samhĂ€llet har rimliga möjligheter att skaffa sig en allmĂ€ngiltig id-handling. Man kan för övrigt – med beaktande av de rĂ„dande problemen – frĂ„ga sig om det finns nĂ„gon realistisk lösning som inte förutsĂ€tter ett statligt ansvar; detta behandlas mer utförligt i avsnitt 6.3.

Det Àr sÄledes utredningens uppfattning att staten bör ta ett större ansvar för att landets invÄnare har tillgÄng till en allmÀngiltig id-handling.

6.2Vissa grundlÀggande krav betrÀffande en idhandling

Det Àr framförallt tvÄ saker som mÄste beaktas för att staten ska kunna uppfylla sitt ansvar. Dels mÄste id-handlingen vara tillrÀckligt tillgÀnglig för de som behöver en sÄdan handling och dels mÄste id-handlingen ha tillrÀckligt hög tillförlitlighet för att den ska kunna bli allmÀnt accepterad.

6.2.1Id-handlingen mÄste vara tillrÀckligt tillgÀnglig

Utredningens bedömning: Det statliga ansvaret att pÄ ansökan tillhandahÄlla en allmÀngiltig id-handling bör omfatta de som Àr folkbokförda i Sverige.

Krav pÄ anknytning

Även om id-handlingen ska vara tillgĂ€nglig för dem som behöver en sĂ„dan handling Ă€r det med nödvĂ€ndighet viktigt att göra vissa avgrĂ€nsningar. Man mĂ„ste t.ex. stĂ€lla krav pĂ„ nĂ„gon form av anknytning till Sverige.

78

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

I utredningsdirektiven talas om personer som inte Àr svenska medborgare men som har rÀtt att vara bosatta i Sverige. Det Àr dock inte rimligt att alla utlÀnningar som har rÀtt att bo i Sverige ska omfattas, eftersom det enligt gemenskapsrÀtten gÀller som huvudregel att alla unionsmedborgare och deras familjemedlemmar har rÀtt att bo hÀr Àven om de i och för sig aldrig satt sin fot i landet och inte heller avser att göra det. En starkare form av anknytning till landet bör krÀvas.

Statens ansvar gÀller alla i samhÀllet. DÀrmed bör avses alla som ingÄr i det svenska samhÀllet. Dit bör dock inte rÀknas turister och andra som besöker landet tillfÀlligt, Àven om de i och för sig i nÄgon mÄn Àr en del av samhÀllet den tid de befinner sig hÀr.

Asylsökande bör inte omfattas. Dessa har rest in i landet utan tillstĂ„nd – vilket i och för sig Ă€r naturligt för en skyddsbehövande – och invĂ€ntar besked om de ska beviljas tillstĂ„nd att stanna i landet. Om utlĂ€nningen inte fĂ„r ett uppehĂ„llstillstĂ„nd ska han eller hon lĂ€mna landet. SĂ„ lĂ€nge nĂ„got uppehĂ„llstillstĂ„nd inte beviljats Ă€r utlĂ€nningens vistelse i landet sĂ„dan att man inte med nĂ„gon sĂ€kerhet kan sĂ€ga om denne i framtiden kommer att ingĂ„ i det svenska samhĂ€llet. DĂ€rtill hör att Migrationsverkets identitetsutredning pĂ„gĂ„r sĂ„ lĂ€nge utlĂ€nningen Ă€r asylsökande och att personen ifrĂ„ga (Ă€nnu) inte Ă€r folkbokförd. Det förefaller mindre Ă€ndamĂ„lsenligt att lĂ„ta ansvaret omfatta Ă€ven personer i ett sĂ„ tidigt skede. LMA-kortet Ă€r i det skedet en adekvat handling som fĂ„r anses vara tillrĂ€cklig. Det finns för övrigt gemenskapsrĂ€ttsliga bestĂ€mmelser som reglerar vilka miniminormer som ska gĂ€lla för mottagande av asylsökande inom EUTPF2FPT. Av dessa följer inte nĂ„got krav pĂ„ att asylsökande ska ha tillgĂ„ng till allmĂ€ngiltiga id-kort.

Det Àr inte rimligt att stÀlla högre krav pÄ anknytning till landet Àn vad som gÀller för att en person ska fÄ bli folkbokförd. Folkbokföringssystemet Àr ett centralt system i det svenska samhÀllet pÄ vilket mycket annat i samhÀllet vilar och det utgör en naturlig utgÄngspunkt i mÄnga sammanhang. Det bör dÀrför ocksÄ vara en naturlig utgÄngspunkt i den nu aktuella frÄgan. Det skulle alltsÄ innebÀra att en förutsÀttning för att omfattas av statens ansvar att tillhandahÄlla en allmÀngiltig id-handling Àr att man Àr folkbokförd i landet. Det innebÀr Àven att en utlÀnning normalt mÄste ha antingen uppehÄllsrÀtt eller uppehÄllstillstÄnd, eftersom det Àr förutsÀttningar för att kunna bli folkbokförd.

2TP PT RĂ„dets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna, EUT L 031, 06.02.2003, s. 18–25, (Celex 32003L0009).

79

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

Det Àr visserligen tÀnkbart att anvÀnda sig av ett annat bosÀttningsbegrepp, som t.ex. det som gÀller för socialförsÀkringssystemet. Men man ska dÄ Àven beakta att folkbokföringsdatabasen Àr ett register som innehÄller för identitetsbedömningen viktiga uppgifter som bl.a. adress och eventuella slÀktskap. Vidare Àr vissa uppgifter i databasen tillgÀnglig, dels genom det statliga personadressregistret (SPAR), dels genom en bred samverkan med andra myndigheter i form av direktÄtkomst till folkbokföringsdatabasen. Vid affÀrsförhÄllanden anvÀnds uppgiften om personnummer ihop med SPAR för att kontrollera folkbokföringsadressen. Om man knyter an till folkbokföringssystemet vinner man alltsÄ vissa ytterligare fördelar. Det skulle vara ett enkelt och bra alternativ att rÀtten till en allmÀngiltig id-handling knyts till folkbokföringsreglerna.

Det Àr mindre lÀmpligt att lÄta systemet innefatta Àven de som har samordningsnummer och som bor och arbetar i Sverige. Det gÀller bl.a. utlÀnningar som arbetar i landet under kortare tid Àn ett Är, diplomater och anstÀllda vid vÀrdlandsmyndigheter; jÀmför 5 § folkbokföringsförordningen (1991:749). Systemet med samordningsnummer Àr inte lika utvecklat som folkbokföringen. FÀrre personuppgifter finns tillgÀngliga och tilldelningen av nummer sker enligt andra principer, bl.a. ligger identitetskontrollen hos den myndighet som rekvirerar ett nummer istÀllet för hos Skatteverket. Det Àr en stor risk att banker m.fl. kanske skulle anse att ett sÄdant system för utfÀrdande av id-kort skulle vara alltför osÀkert. HÀr kan Àven anmÀrkas att uppgifter om personer med samordningsnummer inte ingÄr i SPAR. Det Àr för övrigt rimligt att anta att diplomater och anstÀllda vid vÀrdlandsmyndigheter har tillrÀckligt goda möjligheter att identifiera sig nÀr sÄ behövs. Skulle man anse att de som vistas i landet kortare tid Àn vad som krÀvs för att bli folkbokförd i Sverige borde omfattas av ett allmÀnt svenskt samhÀllsansvar, bör den frÄgan lÀmpligen behandlas samtidigt med den översyn TPF3FPT som pÄbörjats av folkbokföringslagen (1991:481).

Folkbokföringssystemet

Enligt 3 § folkbokföringslagen ska den folkbokföras som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att regelbundet tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett Är.

3TP PT Fi 2007:11 Folkbokföringen i framtiden, Dir. 2007:123.

80

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

Även den som kan antas komma att regelmĂ€ssigt tillbringa sin dygnsvila bĂ„de inom och utom landet och som med hĂ€nsyn till samtliga omstĂ€ndigheter fĂ„r anses ha sitt egentliga hemvist hĂ€r ska folkbokföras. Det finns vissa sĂ€rskilda regler för barn som föds i Sverige.

En utlÀnning som Àr skyldig att ha uppehÄllstillstÄnd ska enligt 4 § inte folkbokföras om han saknar sÄdant tillstÄnd och det inte finns synnerliga skÀl för att han ÀndÄ folkbokförs. En utlÀnning som beviljats s.k. uppehÄllstillstÄnd efter tillfÀlligt skydd (21 kap. 2, 3, 4 och 6 §§ utlÀnningslagen) ska inte folkbokföras, om utlÀnningen kan antas komma att vistas i landet med stöd av det beviljade tillstÄndet under kortare tid Àn tre Är. Detta gÀller dock inte om utlÀnningen fÄtt en flyktingförklaring eller ett resedokument eller om det i övrigt föreligger synnerliga skÀl för folkbokföring.

Den som fÄr anses ha sitt egentliga hemvist utom landet eller som kan antas under sin normala livsföring komma att regelmÀssigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett Är, ska enligt 20 § avregistreras. Det finns sÀrskilda regler för den som flyttar inom norden. Detsamma gÀller för den som oavbrutet under tvÄ Är saknat kÀnt hemvist. Den som avlider eller dödförklaras ska avregistreras.

Som tidigare nÀmnts har det nyligen tillsatts en utredning som har till uppgift att göra en allmÀn översyn av folkbokföringslagen.TPF4FPT

Den svenska integrationspolitiken m.m.

Utredningen ska Àven beakta mÄlen för den svenska integrationspolitiken.TPF5FPT

MÄlen för integrationspolitiken innebÀr bl.a. att alla som har rÀtt att bo i Sverige ska ha lika rÀttigheter, skyldigheter och möjligheter, att samhÀllets mÄngfald ska ligga till grund för samhÀllsgemenskapen samt att samhÀllet ska vara fritt frÄn diskriminering.TPF6FPT

En central utgÄngspunkt Àr att sÀrlösningar som riktar sig till utlÀnningar som grupp bör begrÀnsas till insatser och ÄtgÀrder som kan behövas under den första tiden i Sverige.TPF7FPT För flyktingar och

4TP PT Fi 2007:11 Folkbokföringen i framtiden, Dir. 2007:123. 5TP PT 15 § Kommittéförordningen (1998:1474).

6TP PT se bl.a. prop. 2007/08:1, utgiftsomrÄde 13, s. 16.

7TP PT prop. 1997/98:16, s. 19 ff. Jfr. Àven riksdagens socialförsÀkringsutskotts betÀnkande 2001/02:SfU15 samt Riksrevisionens rapport RiR 2005:5.

81

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

vissa av deras anhöriga finns sÀrskilda introduktionsinsatser, t.ex. hjÀlp till bosÀttning och rÀtt till ett introduktionsprogram i bosÀttningskommunen. Dessa initiala, gemensamma behov Àr dock övergÄende. Efter introduktionstiden, som kan vara olika lÄng för olika personer men som generellt anses vara omkring 2 till 3 Är, ska personer med utlÀndsk bakgrund endast fÄ insatser frÄn den generella politiken och dess generella insatser.

Orsaken till att sĂ€rlösningar bör undvikas Ă€r framförallt att samhĂ€llet inte ska peka ut personer med utlĂ€ndsk bakgrund som annorlunda. Personer med utlĂ€ndsk bakgrund utgör inte en homogen grupp och alla med den bakgrunden kan inte antas ha samma behov.TPF8FPT Genom att myndigheter undviker sĂ€rlösningar inom den generella politiken upprĂ€tthĂ„ller eller skapar man inte heller en skillnad mellan ”svenskar” och ”invandrare”.

Det Àr mot bakgrund av vad som nu anförts tveksamt om det Àr förenligt med de integrationspolitiska mÄlen att införa en sÀrskild id-handling endast för utlÀndska medborgare som Àr folkbokförda i Sverige. En bÀttre lösning Àr dÀrför att lÄta ett nytt eller förÀndrat system gÀlla Àven svenska medborgare.

Ett ytterligare skÀl till att ett sÄdant system ska omfatta Àven svenska medborgare Àr den osÀkerhet som finns nÀr det gÀller möjligheten att erhÄlla id-kort sedan Svensk Kassaservice avvecklats.

6.2.2Id-handlingen mÄste vara tillrÀckligt tillförlitlig

Utredningens bedömning: För att den id-handling som beskrivs i avsnitt 6.2.1 ska kunna anses tillrÀckligt tillförlitlig bör den uppnÄ en sÀkerhetsnivÄ som motsvarar den som i dag gÀller för SIS-mÀrkta id-kort.

För att en id-handling ska vara anvÀndbar mÄste det finnas ett brett förtroende för handlingen. Det gÀller bÄde utfÀrdandeprocessen och id-handlingen som sÄdan. Det Àr i och för sig ingen svÄr sak att konstruera en handling som innehÄller personuppgifter och som ger sken av att vara ett identitetsbevis, men om viktiga samhÀllsfunktioner, som t.ex. bankerna, inte anser att handlingen Àr tillrÀckligt tillförlitlig faller hela syftet med id-handlingen. Det Àr

8TP PT Bet. 1997/98:SfU6 s. 20.

82

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

dÀrför av stor betydelse att beakta bl.a. de krav som bankerna stÀller pÄ en id-handling samt de regler som i övrigt gÀller för bankerna.

Samtidigt Àr det angelÀget att pÄpeka att det knappast finns nÄgot system för identifiering som Àr absolut sÀkert. Det finns olika identifieringsregler och rutiner, men alla system har nÄgon form av osÀkerhetsmoment inbyggt. Det finns alltid en viss risk för att missbruk, misstag eller andra felkÀllor ska orsaka fel. Det handlar nÀrmast om att hitta en rimlig nivÄ för identifieringen som uppfyller bÄde sÀkerhetskrav och tillgÀnglighet för den breda allmÀnheten.

NÀrmare om bankernas allmÀnna identitetskontroll

Bankerna ska följa identifieringsbestÀmmelserna i SBC 151, som gÀller identifieringen i samband med att id-kort utfÀrdas. För bankernas övriga kundkontakter gÀller andra identifieringsregler. Det kan vara av vÀrde att Àven fördjupa sig nÄgot i dessa regler. Dessa regler Àr alltsÄ inte direkt tillÀmpliga pÄ identifieringsförfarandet i samband med att id-kort ska utfÀrdas, men har ÀndÄ indirekt betydelse eftersom id-kortet Àr den centrala handlingen i bankernas identitetskontroll i alla andra bankÀrenden.

Bankerna har inte samma rÀtt att sjÀlva vÀlja sina kunder som privata företag i allmÀnhet har. För banker gÀller den s.k. kontraheringsplikten. Den innebÀr att en bank Àr skyldig att ta emot insÀttningar av var och en, dvs. bankerna Àr skyldiga att acceptera en kund som vill öppna ett konto och sÀtta in pengar. Denna plikt följer av 11 b § lagen (1995:1571) om insÀttningsgaranti.

En viktig grundregel Àr att bankerna ska identifiera sina kunder, bl.a. nÀr en affÀrsförbindelse inleds. Detta följer av lagen (1993:768) om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt. Identiteten ska kontrolleras Àven nÀr det Àr frÄga om transaktioner som uppgÄr till ett belopp om minst 15 000 euroTPF9FPT eller om det finns misstankar om penningtvÀtt eller finansiering av terrorism. Detsamma gÀller enligt tredje penningtvÀttdirektivet om det rÄder osÀkerhet om tidigare kunduppgifters tillförlitlighet och tillrÀcklighet.

9TP PT Jfr. dock den grÀns om 1 000 euro som följer av Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som ska Ätfölja överföringar av medel, EUT L 345, 8.12.2006, s. 1, (Celex 32006R1781).

83

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

NÀrmare anvisningar finns i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2005:5) och allmÀnna rÄd om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt och finansiering av sÀrskilt allvarlig brottslighet i vissa fall. Enligt dessa föreskrifter ska en identitetskontroll utföras med ledning av giltiga certifierade id-kort, andra id-kort som godkÀnts av bankerna som id-handling eller körkort. Kontrollen kan Àven utföras med hjÀlp av pass som utfÀrdats efter utgÄngen av 1997. NÀr det gÀller utlÀndska medborgare som saknar ett giltigt certifierat svenskt id-kort, ett annat svenskt id-kort som godkÀnts av bankerna eller ett svenskt körkort, ska identitetskontrollen utföras med ledning av giltigt pass eller andra id-handlingar utfÀrdade av en myndighet eller en annan behörig utfÀrdare, vilka visar medborgarskap. Om det bedöms nödvÀndigt för att sÀkerstÀlla kundens identitet ska ytterligare underlag inhÀmtas, sÄsom bankintyg eller andra referenser frÄn kundens hemland. BetrÀffande utlÀndskt pass eller en annan utlÀndsk id-handling, ska en kopia av handlingen alltid bevaras.

Tredje penningtvÀttdirektivet

Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om ÄtgÀrder för att förhindra att det finansiella systemet anvÀnds för penningtvÀtt och finansiering av terrorismTPF10FPT (tredje penningtvÀttdirektivet) Àr av central betydelse för bankernas allmÀnna identitetskontroll. Direktivet bygger, liksom tidigare direktiv, i huvudsak pÄ de rekommendationer som utfÀrdats av Financial Action Task Force on Money Laundering; se nedan. Tredje penningtvÀttdirektivet anger bl.a. de grundkrav som ska gÀlla för den kundkontroll som banker m.fl. ska ha.

Utredningen om Ă„tgĂ€rder mot penningtvĂ€tt och terroristbekĂ€mpning har i sitt betĂ€nkandeTPF11FPT lĂ€mnat förslag till hur tredje penningtvĂ€ttdirektivet ska genomföras i svensk rĂ€tt. Bl.a. föreslĂ„s att de mer detaljerade identifieringsreglerna – som för nĂ€rvarande följer av FFFS 2005:5 – ska tas in i en ny förordning. Tredje penningtvĂ€ttdirektivet ska vara genomfört senast den 15 december 2007. Direktivet skĂ€rper bl.a. kraven pĂ„ kundkĂ€nnedom.

10TP PT EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060).

11TP PT SOU 2007:23 Genomförande av tredje penningtvÀttdirektivet.

84

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

FATF och Baselkommittén

De svenska reglerna styrs delvis av de synpunkter och riktlinjer som utfÀrdas av tvÄ betydelsefulla internationella aktörer: Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF) och The Basel Committee on Banking Supervision (Baselkommittén). Finansmarknadens aktörer och Finansinspektionen beaktar de riktlinjer och synpunkter som FATF och Baselkommittén meddelar. Dessa riktlinjer tar sikte pÄ bankers identifieringsrutiner i andra bankÀrenden Àn Àrenden om utfÀrdande av id-kort, men de har som nÀmnts ovan en indirekt betydelse för identifieringen i samband med utfÀrdande av id-kort, vilket gör att det finns anledning att kort beskriva dessa bÄda organisationer.

FATF bildades av G-7 lÀnderna vid ett möte i Paris 1989. FATF har till syfte att understödja och samordna internationella ÄtgÀrder mot penningtvÀtt. Sverige Àr medlem. FATF har till uppgift bl.a. att ge ut rekommendationer för hur penningtvÀtt ska kunna motarbetas och att utvÀrdera de ÄtgÀrder som medlemslÀnderna vidtagit. Sverige utvÀrderades senast i februari 2006 och en uppföljning ska ske i februari 2008. Den senaste utvÀrderingen gav en del kritik till det svenska systemet. Kraven gÀllande identifieringsplikt ansÄgs uppfyllda, men dÀremot saknades bindande regler avseende kundkÀnnedom. Exempelvis kritiserades Sverige för att det inte Àr förbjudet att öppna kundkonto för en ny kund vid bristande kundkÀnnedom.

Baselkommittén Àr ett viktigt samarbetsorgan för riksbanker och för myndigheter som utövar tillsyn över banker. Kommittén har till syfte att underlÀtta internationellt samarbete. Den utfÀrdar riktlinjer och standarder inom omrÄden som medlemmarna bestÀmmer. Som exempel kan nÀmnas riktlinjer för kundidentifiering och Customer Due Diligence samt för ÄtgÀrder mot penningtvÀtt och terrorism. Sverige Àr medlem liksom bl.a. Kanada, Japan, USA och flera av EU:s medlemslÀnder. Sverige representeras av Sveriges riksbank och Finansinspektionen.

Den utveckling av identifieringsrutinerna som drivs av EU, FATF och Baselkommittén visar att sjÀlva identifieringen av kunden mÄste vÀgas in i en allmÀn kundkÀnnedom. Man talar om att en bank ska kÀnna sin kund.

85

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

KundkÀnnedom

Att enbart identifiera en kund genom ett dokument kommer framöver inte att vara tillrĂ€ckligt för att uppfylla de krav som EU, FATF och BaselkommittĂ©n stĂ€ller. Identifieringen av kunden kommer Ă€ven fortsĂ€ttningsvis att vara viktig för bankerna – det Ă€r direkt avgörande för vilka affĂ€rer bankerna kan gĂ„ in i – men kraven Ă€r alltsĂ„ numera att man inte bara ska identifiera kunden utan att man Ă€ven ska lĂ€ra kĂ€nna sin kund och förstĂ„ affĂ€rsförhĂ„llandet med kunden. Bankerna ska ta reda pĂ„ vilka produkter och tjĂ€nster kunden vill anvĂ€nda och hur kunden avser att anvĂ€nda exempelvis ett bankkonto. Av den informationen ska bankerna bedöma bl.a. vilka risker det finns för att bankens tjĂ€nster utnyttjas för penningtvĂ€tt och finansiering av terrorism.

De riktlinjer och den kritik som nÀmnts ovan ingÄr i arbetet med genomförandet av det tredje penningtvÀttsdirektivet i Sverige, vilket innebÀr att bl.a. kundkÀnnedomsprincipen kommer att behandlas i den nya lagstiftningen om bekÀmpning av penningtvÀtt och finansiering av terrorism.

Det Ă€r för utredningens del inte nödvĂ€ndigt att sĂ€rskilt ta hĂ€nsyn till FATF:s och BaselkommittĂ©ns riktlinjer och standarder utöver vad som redan beaktats vid utformandet av de svenska reglerna för kundidentifiering. De tillkommande krav pĂ„ att banker ska inte bara identifiera utan Ă€ven kĂ€nna sin kund ligger utanför det omrĂ„de som denna utredning har att behandla. Det Ă€r för utredningen nĂ€rmast frĂ„ga om att se till att grundförutsĂ€ttningen för att kunna bli bankkund – dvs. att det finns tillgĂ„ng till en allmĂ€ngiltig id-handling – omfattar Ă€ven utlĂ€nningar som Ă€r folkbokförda i Sverige.

SIS-standard

För att en id-handling allmÀnt ska komma att anses som tillrÀckligt tillförlitlig bör den uppnÄ en sÀkerhetsnivÄ som motsvarar den som i dag gÀller för SIS-mÀrkta id-kort; se avsnitt 2.5. Denna nivÄ har utvecklats av aktörerna pÄ marknaden efter de behov som finns och efter de internationella överenskommelser m.m. som ska beaktas. Om en motsvarande nivÄ uppnÄs kan man med förhÄllandevis stor sÀkerhet sÀga att id-handlingen skulle bli allmÀnt accepterad. Det skulle inte vara ÀndamÄlsenligt att tillÀmpa lÀgre krav Àn vad som

86

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

gĂ€ller i dag, eftersom lĂ€gre krav skulle medföra en stor risk för att viktiga samhĂ€llsfunktioner – framförallt bankerna – skulle anse att handlingen inte Ă€r tillrĂ€ckligt tillförlitlig.

6.2.3Utredningens slutsats

I enlighet med vad som anförts ovan Àr det utredningens uppfattning att det statliga ansvaret att pÄ ansökan tillhandahÄlla en allmÀngiltig id-handling bör omfatta de som Àr folkbokförda i Sverige samt att id-handlingen bör uppnÄ en sÀkerhetsnivÄ som motsvarar den som i dag gÀller för SIS-mÀrkta id-kort.

6.3Olika sÀtt för staten att uppfylla ansvaret för att det finns tillgÄng till id-handlingar

6.3.1Det finns tvÄ olika tillvÀgagÄngssÀtt

Utredningen har funnit att staten bör ta ett större ansvar för att landets invÄnare har tillgÄng till en allmÀngiltig id-handling. Det finns i huvudsak tvÄ olika tillvÀgagÄngssÀtt för att uppfylla detta ansvar.

Det ena alternativet Àr att anvÀnda de möjligheter som finns för att Ästadkomma förÀndringar i det befintliga systemet med SIS- mÀrkta id-kort. Det andra alternativet Àr att införa ett nytt system som tillhandahÄller folkbokförda personer ett allmÀngiltigt id-kort. Dessa tvÄ tillvÀgagÄngssÀtt behandlas i det följande.

6.3.2FörÀndra det befintliga systemet

De enda tvÄ befintliga id-handlingar som Àr allmÀngiltiga och tillgÀngliga Àven för utlÀnningar bosatta i Sverige Àr körkortet och det SIS-mÀrkta id-kortet. Det Àr inte aktuellt att i detta sammanhang övervÀga förÀndringar i tillgÀngligheten av körkort. DÀrmed ÄterstÄr att övervÀga hur systemet med SIS-mÀrkta id-kort kan pÄverkas.

87

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

Frivilliga överenskommelser

Det Àr tÀnkbart att staten genom frivilliga överenskommelser med DNV och bankerna skulle kunna Ästadkomma nödvÀndiga förÀndringar. Liknande förhandlingar genomfördes pÄ 1970-talet. Det skulle dock bli svÄrt att utvÀrdera resultatet av förhandlingarna eftersom de exakta utfÀrdanderegler som sedan tillÀmpas inte Àr offentliga. Det Àr överhuvudtaget ett system som skulle medföra svÄrigheter att bedöma sÄdant som tillgÀnglighet, rÀttssÀkerhet och förutsÀgbarhet.

Staten skulle sannolikt behöva föra stĂ€ndigt Ă„terkommande förhandlingar om detaljförĂ€ndringar eftersom det realistiskt sett bör dyka upp nya problem i en allt mer förĂ€nderlig vĂ€rld. Teknikutvecklingen och samhĂ€llsutvecklingen Ă€r sĂ„dan att man bör rĂ€kna med att det inom id-kortsomrĂ„det regelbundet kommer att kunna uppstĂ„ nya problem eller andra svĂ„righeter som snabbt behöver beaktas ur det samhĂ€llsperspektiv som staten – men inte marknaden – ansvarar för. Att dĂ„ förlita sig enbart till frivilliga överenskommelser kan visa sig vara mindre Ă€ndamĂ„lsenligt.

Ett annat skÀl som talar mot frivilliga överenskommelser som framkomlig vÀg Àr den omstÀndigheten att dagens system Àr utformat efter marknadsaktörernas önskemÄl. Incitamenten för att förÀndra systemet sÄ att allmÀnheten i större utstrÀckning fÄr tillgÄng till id-kort Àr knappast stora. DÀrtill gÀller att en förutsÀttning för en lyckad lösning pÄ problemen Àr att fler Àn bara bankkunder fÄr tillgÄng till id-kort. DÀrvid ska beaktas att de lÄngtgÄende kraven pÄ bankerna att kÀnna sina kunder Àven kan omfatta utfÀrdandet av id-kort, vilket innebÀr att det finns en risk att id-kort inte kan utfÀrdas med mindre Àn att banken fÄtt bygga upp en kundrelation med id-kortskunden under en viss tid. Det innebÀr kanske alltsÄ att Àven om bankerna skulle gÄ med pÄ att utfÀrda id-kort till personer som inte Àr bankkunder i egentlig mening, sÄ skulle bankerna ÀndÄ behöva bygga upp en viss kundrelation inför utfÀrdandet av id-kort.

Posten AB

En tÀnkbar möjlighet som i nÄgon mÄn kunde öka den statliga insynen vore om Posten AB valde att fortsÀtta att utfÀrda id-kort i egen regi efter det att Svensk Kassaservice avvecklats. Det Àr

88

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

Posten som Àr certifierat av DNV för den utfÀrdandeverksamhet som Svensk Kassaservice utför i dag och det Àr dÀrför tÀnkbart att Posten vÀljer att behÄlla denna verksamhet. Det skulle innebÀra att staten som Àgare skulle kunna ha en bÀttre insyn. Posten skulle emellertid i sÄ fall behöva bygga upp en helt ny infrastruktur eftersom den befintliga försvinner i och med att de kontor som Svensk Kassaservice har i dag inte kommer att finnas kvar. Posten skulle alltsÄ behöva skaffa bl.a. kontor, teknisk utrustning, uppkoppling till SPAR samt utbildad personal. Posten har visserligen ett utbyggt kontaktnÀt för företag, som bestÄr av omkring 360 s.k. företagscenter runt om i landet, men dessa har placerats med beaktande av företagens behov, t.ex. i industriomrÄden, och Àr i dagslÀget inte nÄgot som privatpersoner anvÀnder. Det Àr vanligt att andra företag tillhandahÄller Posten utlÀmningsstÀllen för privatpersoner, som t.ex. mataffÀrer. Dessa Àr emellertid knappast lÀmpliga som utfÀrdandeplatser för id-kort.

Det Ă€r i dag för utredningen osĂ€kert om Posten kommer att utfĂ€rda id-kort sedan Svensk Kassaservice avvecklats. Det Ă€r dessutom knappast troligt att Posten – om bolaget Ă€ndĂ„ skulle fortsĂ€tta att utfĂ€rda id-kort – skulle tillĂ€mpa andra utfĂ€rdanderegler Ă€n de som gĂ€ller för Svensk Kassaservice i dag. Med all sannolikhet skulle alltsĂ„ situationen Ă€ven i sĂ„dant fall vara densamma som den Ă€r i dag, vilket ju Ă€r ett av skĂ€len till att denna utredning tillsatts. Det kan för övrigt pĂ„pekas att det i dag inte finns nĂ„got uttryckt krav pĂ„ Posten att tillhandahĂ„lla allmĂ€nheten en allmĂ€ngiltig idhandling.

Försöka pÄverka genom SIS

Som tidigare nÀmnts Àr statens inflytande över de SIS-mÀrkta idkorten i dag mycket begrÀnsat. Inflytandet inskrÀnker sig till att staten uppdragit Ät SIS att utfÀrda standarder. Dagens system styrs i stÀllet av marknadens aktörer efter deras behov. Det innebÀr inte bara att det endast finns smÄ möjligheter att Ästadkomma förÀndringar utan Àven att risken finns att marknaden skulle vÀlja att inte följa dessa förÀndringar.

Det Àr knappast möjligt att genom att pÄverka SIS införa förÀndringar. Dels ansvarar SIS i dagslÀget inte för de identifieringsregler som nu Àr aktuella, dels har staten i och för sig redan i dag möjlighet att vara med och pÄverka pÄ samma sÀtt och med i

89

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

princip samma tyngd som andra branschaktörer. Det Àr alltsÄ knappast en framkomlig vÀg att genom det mycket allmÀnt hÄllna uppdraget till SIS om att utfÀrda standarder i Sverige försöka styra vissa detaljregler i en viss bransch.

Författningsreglering

Det vore kanske tÀnkbart att öka statens inflytande genom att lagreglera centrala delar av det befintliga systemet och pÄ sÄ sÀtt Ästadkomma förÀndringar. En svÄrighet med en sÄdan lösning Àr att det skulle krÀvas omfattande och detaljerade regler som sannolikt skulle medföra ett stelbent och oflexibelt system. Det skulle förmodligen förutsÀtta regelbundna utvÀrderingar av hur reglerna efterlevs och av de förÀndringsbehov som aktualiseras. Som anförts ovan skulle sÄdana utvÀrderingar försvÄras av den inskrÀnkning i insynen som följer av bl.a. banksekretessen. Det skulle alltsÄ kunna bli svÄrt att avgöra om tillÀmpningen Àr tillrÀckligt förutsÀgbar och rÀttssÀker samt om id-korten Àr tillrÀckligt tillgÀngliga för allmÀnheten.

DÀrtill gÀller att det i vart fall delvis skulle handla om att bedöma privata aktörers förutsÀttningar. Bankernas utfÀrdande av id-kort Àr underkastade sÄdana vanliga marknadsregler som t.ex. utbud och efterfrÄgan och riskerna för att drabbas av skadestÄndsansprÄk. Ett författningsreglerat system som bygger pÄ det befintliga, av marknaden skapade, systemet löper alltsÄ stor risk att bli alltför stelt och oflexibelt och skulle inte vara anpassat till marknadens förutsÀttningar.

Man skulle visserligen kunna tÀnka sig att man följer upp en författningsreglering med att utse en tillsynsmyndighet för tillverkningen och utfÀrdandet av id-kort samt att denna myndighet ges rÀtt att utfÀrda föreskrifter. En tÀnkbar myndighet skulle kunna vara Finansinspektionen. De ovan nÀmnda problemen kvarstÄr dock i huvudsak Àven med en sÄdan lösning. Dessutom finns det viss risk att man gör intrÄng pÄ de rÀttigheter som tillhör DNV i egenskap av certifieringsorgan. Varje instruktion frÄn tillsynsmyndigheten som inte Àr förenlig med DNV:s syn pÄ saken inskrÀnker tveklöst de rÀttigheter som följer av DNV:s avtal med SIS. DÀrtill bör understrykas vad som sagts ovan, nÀmligen att det Àr ett allmÀnt problem att bygga upp en författningsreglering över ett system som byggts upp utifrÄn privata aktörers perspektiv och

90

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

behov nÀr författningsregleringen har ett delvis annat syfte Àn syftet med det nuvarande systemet.

Det tycks alltsÄ inte heller vara ett realistiskt alternativ att försöka komma till rÀtta med problemet genom att författningsreglera det nuvarande systemet.

6.3.3Införa ett nytt system

Förutom de specifika problem som gĂ€ller för respektive alternativ som redovisats ovan, gĂ€ller för alla de berörda alternativen det övergripande problemet att det befintliga systemet förutsĂ€tter att den som vill ha id-kort mĂ„ste vara inte bara bankkund utan Ă€ven ha varit kund hos en bank sĂ„ lĂ€nge att banken ifrĂ„ga anser det tillrĂ€ckligt för att den enskilde ska bli betrodd med id-kort. Det kan knappast vara tillfredsstĂ€llande ur det statliga perspektivet – om att i princip alla som Ă€r folkbokförda i Sverige ska omfattas – att endast bankkunder ska ha rĂ€tt till ett allmĂ€ngiltigt id-kort. Inte heller synes det vara en lĂ€mplig lösning att pĂ„tvinga bankerna ett ansvar för att utfĂ€rda id-kort Ă€ven till personer som inte Ă€r kunder i banken. Detta utgör det frĂ€msta skĂ€let till att det inte kan anses vara ett fullgod lösning att försöka pĂ„verka det befintliga systemet. Snarare Ă€r det sĂ„ att dagens system Ă€r en marknadslösning i vilken det finns vissa brister som marknaden inte kommit till rĂ€tta med. Sammanfattningsvis Ă€r det alltsĂ„ utredningens uppfattning att det inte Ă€r en bra lösning att försöka pĂ„verka det befintliga systemet.

Om man inför ett nytt system som bygger pÄ att ett annat organ utfÀrdar id-kort kan alla de problem som behandlats ovan beaktas. Det skulle inte vara nödvÀndigt att pÄtvinga bankerna oönskat ansvar och det nya systemet skulle inte tyngas av de hÀnsyn som mÄste tas till marknadens behov. IstÀllet finns möjligheten att utforma ett system som Àr anpassat till just det samhÀllsbehov som utredningen har till syfte att tillfredsstÀlla. Det Àr möjligt att vÀlja den utfÀrdare som har bÀst förtroende i samhÀllet och som har mest erfarenhet av bÄde identitetsbedömningar och bevisbedömningar i allmÀnhet. Med ett nytt system bör det ocksÄ vara möjligt att utforma det sÄ att systemet uppfyller Àven högt stÀllda krav pÄ tillgÀnglighet, rÀttssÀkerhet och förutsÀgbarhet. Om man dÀrtill vid avvÀgningarna av hur det nya systemet bör utformas strÀvar efter att utnyttja befintlig infrastruktur och kunnande i största möjliga mÄn, bör det inte behöva föranleda nÄgra större merkostnader att

91

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

införa ett nytt system. Ett nytt system kan dessutom bidra till en mer lÄngsiktig lösning pÄ de problem som finns i dag.

Ett nytt system skulle i viss mÄn kunna ses som ett konkurrerande system till bankernas utfÀrdande av id-kort, men det har inte till utredningen framförts nÄgra sÄdana synpunkter. Snarare skulle det sannolikt uppskattas om ett tillförlitligt organ bedömde och garanterade identiteter, inte minst med beaktande av risken för att Ädra sig skadestÄndsansprÄk vid felaktigt utfÀrdade idkort.

Sammanfattningsvis Àr det utredningens uppfattning att övertygande skÀl talar för att det Àr ett mindre lÀmpligt alternativ att försöka förÀndra det befintliga systemet med SIS-mÀrkta id-kort och att starka skÀl istÀllet talar för att ett nytt system med id-kort införs.

6.4En myndighet bör fÄ i uppdrag att ta fram ett nytt id-kort

Utredningens bedömning: Problemet för utlÀnningar att fÄ idhandlingar löses bÀst genom att en myndighet ges i uppdrag att ta fram ett nytt allmÀngiltigt id-kort.

I enlighet med vad som anförts i föregÄende avsnitt anser utredningen att staten bör ta sitt ansvar genom att ge nÄgon i uppdrag att ta fram ett nytt id-kort. Syftet med id-kortet ska i första hand vara att en bred allmÀnhet fÄr tillgÄng till en allmÀngiltig idhandling. Id-kortet mÄste uppfylla de krav pÄ tillförlitlighet som gÀller för dagens allmÀngiltiga id-kort.

Vid övervÀgandena om vem som ska anförtros ansvaret att ta fram och utfÀrda den nya id-handlingen ska beaktas att avslagsbeslut ur rÀttssÀkerhetssynpunkt bör kunna överklagas. I det nuvarande systemet gÀller att en banktjÀnstemans beslut att inte utfÀrda id-kort inte kan överklagas i egentlig mening. Det finns vissa möjligheter att gÄ vidare till tjÀnstemannens överordnade eller en person med den typen av ansvar, men det Àr dÄ inte frÄga om en formell möjlighet till överklagande. Det mÄste vara mer rÀttssÀkert och förutsÀgbart med ett system som innehÄller en definierad struktur för överklagande med tydliga regler för hur det ska gÄ till.

92

SOU 2007:100 UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden

NÄgon form av Äterkallelseregler kommer Àven att vara nödvÀndiga och motsvarande rÀttssÀkerhetsaspekter gör sig gÀllande Àven för sÄdana beslut. I dagens system finns inga regler som medger att en bank fÄr Äterkalla ett id-kort. Utredningen har inte fördjupat sig i frÄgan om det ens Àr praktiskt möjligt att införa sÄdana regler för banker. Men det bör vara önskvÀrt att det finns Äterkallelsemöjligheter i vissa situationer, som exempelvis att centrala personuppgifter som framgÄr av id-kortet inte lÀngre stÀmmer. Det mÄste anses stÀrka tillförlitligheten i systemet om idkort Äterkallas nÀr de i vÀsentliga delar inte lÀngre överensstÀmmer med verkligheten. Det Àr knappast önskvÀrt att ett id-kort som utvisar t.ex. ett gammalt, numera Àndrat personnummer fortfarande ska tillÄtas gÀlla. För att Äterkallelse inte ska ske pÄ godtyckliga grunder Àr det nödvÀndigt med bestÀmmelser som reglerar hur det ska gÄ till.

Det Àr viktigt att det kan sÀkerstÀllas att innehavaren vid varje tidpunkt uppfyller förutsÀttningarna för innehav av det nya idkortet. För att uppnÄ detta mÄste bl.a. ett sÀrskilt register inrÀttas. Det finns i dag inget motsvarande system för SIS-mÀrkta id-kort. Bankerna har naturligtvis registrerat vilka som fÄtt id-kort utfÀrdade, men nÄgra egentliga kontroller av om de uppgifter som angavs vid utfÀrdandetillfÀllet fortfarande gÀller görs inte. I det nya systemet bör utfÀrdaren hÄlla sig uppdaterad med information frÄn i vart fall folkbokföringsregistret. En myndighet kan till skillnad frÄn andra organ fÄ tillgÄng till sÄdana uppgifter till sjÀlvkostnadspris. Skulle viktiga uppgifter Àndras i det registret bör utfÀrdaren ha en organisation för hur den aktuella personens id-kort Äterkallas. En förutsÀttning för detta Àr att det finns ett register.

Det ska ocksĂ„ beaktas att det i likhet med vad som gĂ€ller för pass och nationella id-kort bör kunna sĂ€kerstĂ€llas att man endast kan ha ett giltigt registrerat id-kort av den nu föreslagna sorten. Det Ă€r visserligen möjligt redan i dag att fĂ„ flera id-kort genom att bĂ„de ansöka om ett nationellt id-kort och ett SIS-mĂ€rkt id-kort, samt – om utredningens förslag genomförs – Ă€ven ett id-kort för folkbokförda personer. Dessa möjligheter kommer att kvarstĂ„ Ă€ven efter det att det nu föreslagna systemet trĂ€tt i kraft. Men det bör i vart fall undvikas att flera id-kort av samma slag finns i cirkulation. Detta Ă€r en av förutsĂ€ttningarna för att det nya systemet ska komma att betraktas som tillrĂ€ckligt tillförlitligt. Den som tvekar om en persons identitet ska kunna förlita sig pĂ„ att det i vart fall bara finns ett id-kort av den nu föreslagna sorten.

93

UtgÄngspunkter och allmÀnna övervÀganden SOU 2007:100

Det Àr alltsÄ viktigt att det införs möjligheter till och regler om överklagande och tydliga regler för Äterkallande samt att det upprÀttas ett register. Alla dessa uppgifter Àr av sÄdant slag som normalt Äligger en myndighet. I vart fall vissa beslut inom dessa omrÄden kommer att utgöra myndighetsutövning. Om ansvaret för utfÀrdande av det nya id-kortet anförtros en myndighet kommer behovet av överklagandemöjligheter enkelt att kunna tillgodoses. Detsamma gÀller för regler om Äterkallelse och registerhÄllning. Kravet pÄ tillgÀnglighet, rÀttssÀkerhet och förutsÀgbarhet bör dÀrigenom gott och vÀl kunna tillgodoses. Sammantaget Àr det utredningens uppfattning att dessa uppgifter Àr av sÄdant slag att de bör anförtros en myndighet.

94

7 Ett nytt id-kort

7.1Polisen ska utfÀrda det nya id-kortet

Utredningens förslag: Det införs ett nytt id-kort i Sverige. Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att ta fram det nya id-kortet. Polismyndigheterna ska utfÀrda det nya id-kortet.

7.1.1AllmÀnt

Det bör införas ett nytt id-kort i Sverige. Utredningen har i avsnitt 6.4 funnit att ansvaret för det nya id-kortet bör anförtros en myndighet. Det finns flera tÀnkbara lösningar. Ansvaret kan lÀggas pÄ en befintlig myndighet, men man kan Àven tÀnka sig att flera myndigheter delar pÄ ansvaret eller att en ny myndighet inrÀttas för den nu aktuella uppgiften.

Det mÄste anses mindre lÀmpligt att flera myndigheter delar pÄ ansvaret för utfÀrdande av id-kortet. En sÄdan lösning riskerar att försÀmra förutsÀgbarheten i systemet eftersom det kan uppstÄ skillnader i hur utfÀrdandebestÀmmelserna tillÀmpas inom de olika myndigheterna. Det vore direkt olÀmpligt om skillnaderna skulle vara sÄdana att samhÀllets tilltro för id-kortet varierade beroende pÄ vilken av myndigheterna som utfÀrdat handlingen, men Àven mindre skillnader i tillÀmpningen skulle minska förtroendet för idkortet.

Om flera myndigheter delar pÄ ansvaret vore det nödvÀndigt att upprÀtthÄlla parallella system, bl.a. nÀr det gÀller utrustning, utbildad personal och direktÄtkomst till folkbokföringsregistret. Det Àr dÀrvid utredningens bedömning att det inom en snar framtid kommer att krÀvas att den som utfÀrdar id-kortet inte bara har fotostationer med möjligheter att lagra digitala bilder och namnteckningar utan Àven utrustning som elektroniskt kan lagra finger-

95

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

avtryck. Det skulle dÀrtill vara nödvÀndigt antingen att föra separata register för varje myndighet, vilket knappast gynnar sÀkerheten i systemet, eller att utforma ett register som alla utfÀrdande myndigheter har Ätkomst till och ansvar för. Med beaktande av det anförda kan det knappast anses samhÀllsekonomiskt försvarbart att lÄta flera myndigheter dela pÄ ansvaret för det nya id-kortet. Det Àr dÀrför utredningens uppfattning att ansvaret bör ligga pÄ endast en myndighetsorganisation. DÀrmed torde det inte vara aktuellt att t.ex. lÄta lÀnsstyrelserna eller kommunerna ansvara för det nya systemet.

Utredningen har övervÀgt vilka andra myndigheter som skulle kunna vara lÀmpliga att ansvara för det nya id-kortet.

VÀgverkets verksamhet synes vara relativt avlÀgsen den verksamhet som utfÀrdande av id-kort innebÀr. Visserligen utfÀrdar verket körkort som Àven kan anvÀndas som id-handling vilket skulle kunna innebÀra vissa fördelar, men myndighetens erfarenhet av bevisvÀrderingsfrÄgor och identitetsbedömningar torde vara begrÀnsad. Det kan ocksÄ bli svÄrhanterat att tillÀmpa tvÄ liknande men inte identiska utfÀrdandeförfaranden, vilket sannolikt skulle bli fallet eftersom de tvÄ olika handlingarna har skilda syften och olika lÀmplighetsövervÀganden dÀrmed gör sig gÀllande. Det primÀra syftet med körkortet Àr att det ska vara en bevishandling för lÀmpligheten som förare. DÀrtill ska beaktas att det i ett internationellt perspektiv Àr ovanligt att körkortet utgör en allmÀngiltig id-handling och att det i ett lÀngre perspektiv finns en viss risk för att körkortets betydelse som id-handling kan komma att avta. VÀgverkets roll som utfÀrdare av en allmÀngiltig id-handling skulle i sÄdant fall bli Àn mer tveksam.

Finansinspektionen utfÀrdar inte nÄgon allmÀngiltig id-handling och saknar den infrastruktur som Àr nödvÀndig för verksamheten. Myndigheten sysslar frÀmst med en övervakande verksamhet, vilket synes vara mindre lÀmpligt att förena med den nu aktuella utförande verksamheten. Finansinspektionen har dessutom inte nÄgon organisation ute i landet.

De myndigheter som enligt utredningens uppfattning i första hand bör övervĂ€gas Ă€r Migrationsverket, Skatteverket och Polisen. Dessa behandlas i avsnitt 7.1.2–7.1.4.

Slutligen ska Àven sÀgas att det i och för sig Àr tÀnkbart att man inrÀttar en ny myndighet, men med beaktande av att det enligt utredningens uppfattning finns godtagbara befintliga myndigheter

96

SOU 2007:100 Ett nytt id-kort

som kan ÄlÀggas ansvaret för det nya id-kortet, saknas det skÀl att föreslÄ den kostsamma lösningen att inrÀtta en ny myndighet.

7.1.2Migrationsverket

Migrationsverket Àr den myndighet som vanligtvis först har anledning att göra en identitetskontroll av en utlÀnning som kommit till Sverige. Det kan vara frÄga om en identitetsutredning i ett Àrende om uppehÄllstillstÄnd, eller en identitetskontroll vid en registrering eller ansökan om uppehÄllskort enligt reglerna om uppehÄllsrÀtt. Identitetsutredningar i asylÀrenden, dÀr det vanligtvis görs de mest omfattande identitetsutredningarna, genomförs pÄ sju platser i landet.

Migrationsverket kommer dock inte i direkt kontakt med alla utlÀnningar i Sverige. Verket kommer t.ex. inte i direkt kontakt med de utlÀnningar som söker uppehÄllstillstÄnd vid utlandsmyndigheterna., Detsamma gÀller de personer som utnyttjar sin uppehÄllsrÀtt i landet men som inte anmÀler sig till Migrationsverket.

Verket har genom sin verksamhet fĂ„tt en gedigen erfarenhet av identitetsprövning. Detta tillsammans med det faktum att verket redan i dag utfĂ€rdar en handling som i vissa sammanhang kan fungera som en id-handling, det s.k. LMA-kortet, talar för Migrationsverket som ansvarig myndighet för det nya id-kortet. Å andra sidan har vanligtvis inte den utlĂ€nning som genomgĂ„r verkets identitetsprövning – i vart fall inte om det Ă€r frĂ„ga om en asylsökande – blivit folkbokförd Ă€nnu och förutsĂ€ttningarna för att fĂ„ det nya id-kortet Ă€r alltsĂ„ som regel inte uppfyllda ens nĂ€r Ă€rendet avslutas hos verket. Migrationsverket skulle sĂ„ledes vara tvunget att lĂ€gga upp ett nytt Ă€rende nĂ€r utlĂ€nningen senare ansöker om id-kort. Detta gĂ€ller i Ă€n högre grad för den utlĂ€nning som beviljats uppehĂ„llstillstĂ„nd först i migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen. DĂ€rtill hör att verket tillĂ€mpar andra beviskrav för identifiering Ă€n de beviskrav som gĂ€ller vid utfĂ€rdande av allmĂ€ngiltiga id-handlingar; se kapitel 3.

Även om Migrationsverket utfĂ€rdar LMA-kort saknar verket erfarenhet av de regler och andra förutsĂ€ttningar som gĂ€ller för utfĂ€rdande av allmĂ€ngiltiga id-handlingar i Sverige. Ett annat viktigt skĂ€l som talar mot Migrationsverket Ă€r att det nya id-kortet enligt utredningens förslag ska kunna utfĂ€rdas Ă€ven till svenska med-

97

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

borgare, vilket medför att ansvaret för id-kortet framstÄr som en alltför verksamhetsfrÀmmande uppgift för Migrationsverket.

7.1.3Skatteverket

Skatteverket Àr den myndighet som ansvarar för det centrala systemet med folkbokföring. Verket behandlar i stort sett alla de personuppgifter som Àr av betydelse för det nya id-kortet. Verket tar dock inte nÄgot fotografi av de som folkbokförs och systemet Àr i dag inte utformat för att kunna behandla fotografier.

Till skillnad frÄn vad som gÀller för Migrationsverkets beslut om uppehÄllstillstÄnd skulle en ansökan om id-kort kunna komma som en naturlig förlÀngning av Skatteverkets beslut att folkbokföra sökanden. Skatteverket framstÀller dÀrtill redan i dag personbevis som visserligen inte Àr nÄgon id-handling men som Àr en för identiteten betydelsefull handling eftersom den utvisar bl.a. namn, personnummer, slÀktskap och bostadsadress. Enligt planerna för Skatteverkets framtida organisation kommer det att finnas omkring 70 skattekontor och 82 servicekontor runt om i landet, vid vilka det i och för sig förmodligen skulle kunna vara möjligt att ta emot ansökningar om id-kort.

Ett skÀl som talar mot Skatteverket Àr att verket inte har nÄgon större erfarenhet av att faststÀlla en persons identitet. Enligt 1 § folkbokföringslagen ska Skatteverket faststÀlla en persons bosÀttning och registrera vissa personuppgifter. Mer erfarna handlÀggare kan ha en mycket god förmÄga att bedöma identiteten hos en sökande men det Àr svÄrt att i landets alla skattekontor som skulle ta emot ansökningarna upprÀtthÄlla en sÄdan hög nivÄ. Dessutom utgÄr Skatteverkets folkbokföringsverksamhet mer frÄn registreringen Àn frÄn identifieringen. Ska man vara riktigt noga sÄ folkbokförs inte den fysiska person som lÀmnar in ansökan utan den person vars identitet framgÄr av inlÀmnade handlingar och andra registeruppgifter. Den identitetskontroll som sker hos Skatteverket har alltsÄ inte riktigt samma betydelse som den kontroll som sker i samband med en ansökan om id-kort. Verkets identitetskontroll genomförs i första hand för att sÀkerstÀlla att den person vars identitet framgÄr av inlÀmnade handlingar ska bli korrekt registrerad, inte att det Àr denna rÀtta fysiska personen som lÀmnat in ansökan.

98

SOU 2007:100 Ett nytt id-kort

Ett annat skÀl som talar mot Skatteverket Àr att verket för nÀrvarande inte utfÀrdar handlingar som i nÄgot sammanhang kan anvÀndas som identitetsbevis. Personbeviset, som bl.a. saknar fotografi, Àr visserligen en viktig handling i mÄnga sammanhang men kan endast tillsammans med andra handlingar utgöra tillrÀcklig bevisning för identiteten.

Om Skatteverket skulle fÄ ansvaret för att utfÀrda id-kort skulle det vara nödvÀndigt att ett system och en organisation för den nya verksamheten byggdes upp frÄn grunden, vilket skulle innebÀra stora kostnader. Verket skulle behöva införskaffa ny utrustning och genomföra omfattande utbildningsinsatser vid landets samtliga kontor. Det kan dÀrvid pÄpekas att det visserligen bör vara möjligt att bygga upp ett system som elektroniskt överför det fotografi som tas av Migrationsverket. Det förÀndrar emellertid inte det faktum att Skatteverket ÀndÄ skulle vara tvunget att ta ett eget fotografi vid ansökningstillfÀllet och lagra detta i ett register för att upprÀtthÄlla en tillrÀckligt hög sÀkerhetsnivÄ.

7.1.4Polisen

Rikspolisstyrelsen Àr den centrala förvaltningsmyndigheten för Polisen och den har föreskriftsrÀtt för polisvÀsendet. Det finns 21 polismyndigheter i landet. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna samverkar i en organisatorisk enhet, som i denna utredning emellanÄt benÀmns Polisen.

Polismyndigheterna utfÀrdar som passmyndighet redan i dag resehandlingar vilka Àven accepteras som allmÀngiltiga id-hand- lingar. UtfÀrdandet sker pÄ omkring 100 platser runt om i landet, vilket innebÀr att det finns goda förutsÀttningar för en bra tillgÀnglighet för allmÀnheten.

Polisen har ett mycket gott anseende och hög trovÀrdighet hos allmÀnheten bÄde pÄ grund av att den redan i dag utfÀrdar pÄlitliga id-handlingar samt pÄ grund av att Polisen har en stor erfarenhet av identitetskontroll. Polismyndigheterna bör tillhöra de myndigheter som Àr skickligast pÄ att avgöra om en person styrkt sin identitet. Det finns knappast nÄgon som skulle tvivla pÄ att Polisen skulle göra ett tillrÀckligt tillförlitligt arbete.

UtfÀrdande av id-handlingar tillhör inte Polisens egentliga verksamhetsomrÄde Àven om det Àr polismyndigheterna som utfÀrdar det nationella id-kortet. Identitetsbedömningar Àr i och för sig ett

99

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

inte ovanligt inslag i den dagliga verksamheten, bl.a. i sÄdana kontroller som anges i 9 kap. 9 § utlÀnningslagen (2005:716). Enligt utredningens uppfattning Àr inte ansvaret för att utfÀrda det nya idkortet sÄ verksamhetsfrÀmmande för Polisen att det av det skÀlet vore otÀnkbart att ÄlÀgga Polisen ansvaret.

DÀrtill skulle Polisens verksamhet med att utfÀrda pass och nationella id-kort underlÀttas nÄgot om Polisen Àven förfogade över registret för det nya id-kortet eftersom Polisen dÄ skulle ha en informationskÀlla som möjliggör förenklingar i identifieringen av sökande. Skulle det rÄda oklarheter kring en handlings Àkthet eller en sökandes identitet Àr det möjligt att det finns uppgifter av betydelse i registret för det nya id-kortet.

Det befintliga systemet med utfÀrdande av nationella id-kort Àr effektivt och tillförlitligt. Systemet finns beskrivet i avsnitt 2.4. Dessutom bör det finnas fördelar med att det redan finns ett befintligt system och en befintlig organisation för utfÀrdande av idhandlingar. Det nya id-kortet kommer visserligen inte att vara en resehandling, men i övrigt Àr skillnaderna mot det nationella idkortet knappast sÄ stora att det skulle saknas möjligheter att anvÀnda sig av delar av den befintliga strukturen. Snarare bör det vara ett rimligt antagande att det finns stora vinster med att utse Polisen som ansvarigt organ. Det gÀller sÄvÀl teknisk utrustning och kunnig personal som fungerande rutiner och organisation för att utfÀrda kompletterande föreskrifter.

Svenska medborgare Àr redan vana vid att vÀnda sig till Polisen för att fÄ handlingar som kan anvÀndas som id-handlingar. Det Àr en fördel om allmÀnheten pÄ en och samma expedition kan söka, avhÀmta och fÄ information om id-handlingar. Det bör vara en efterstrÀvansvÀrd samhÀllsservice att den enskilde bara behöver vÀnda sig till en myndighet nÀr det gÀller frÄgor om id-handlingar och identifiering.

Dessutom finns det ur sÀkerhetssynpunkt en sÀrskild fördel med att en annan oberoende myndighet granskar den identifiering som gjorts i tidigare led av Migrationsverket och Skatteverket, som bÄda haft ett nÄgot annat syfte med sina identitetskontroller.

Sammantaget finns det enligt utredningens uppfattning starka skÀl som talar för att Polisen ska ansvara för det nya id-kortet.

100

SOU 2007:100 Ett nytt id-kort

7.1.5Sammanfattande bedömning

Sammanfattningsvis anser utredningen att ansvaret för det nya idkortet bör lÀggas pÄ en myndighet och att det bÀsta alternativet Àr att ge Polisen ansvaret. Det saknas enligt utredningens uppfattning skÀl att föreslÄ att det inrÀttas en ny myndighet med ansvar för det nya id-kortet och det Àr olÀmpligt att lÄta flera myndigheter dela pÄ ansvaret.

Migrationsverket och Skatteverket har i kontakter med utredningen uppgett att de inte vill ha ansvaret för det nya id-kortet. Det finns visserligen skĂ€l som talar för bĂ„da myndigheterna, men i bĂ„da fallen finns det Ă€ven betydande skĂ€l som talar mot. Eftersom Polisen redan i dag utfĂ€rdar handlingar som accepteras som allmĂ€ngiltiga id-handlingar skulle man – om Skatteverket eller Migrationsverket valdes som ansvarig myndighet – skapa ett system som innebar att det skulle finnas tvĂ„ myndigheter som bĂ„da utfĂ€rdade allmĂ€ngiltiga id-handlingar. Detta mĂ„ste anses vara mindre lĂ€mpligt.

Det Àr mycket som talar för att Polisen Àr bÀst lÀmpad att utfÀrda id-kortet och det finns fÄ skÀl som talar mot. Rikspolisstyrelsen har emellertid vid kontakter som utredningen haft med myndigheten uppgett att ansvaret för det nya id-kortet inte bör lÀggas pÄ Polisen. Rikspolisstyrelsen har dÀrvid Äberopat i huvudsak följande skÀl. Rikspolisstyrelsen har i dag inget uppdrag att tillhandahÄlla allmÀnheten ett rent id-kort. Pass och nationellt idkort, för vilka Rikspolisstyrelsen har ett ansvar, Àr resedokument. De Àr Àven godkÀnda av privata aktörer som en allmÀn id-handling. Behovet för boende i Sverige att inneha ett id-kort Àr inte kopplat till krav frÄn Polisen. Privata aktörer har tidigare meddelat att de kan tillgodose detta behov, dÄ krav betrÀffande id-handlingar huvudsakligen uppstÀlls av dem. DÄ dessa aktörer nu inte kan leva upp till löftet framstÄr inte argumenten som övertygande att Polisen ska hantera frÄgan.

Det Ă€r visserligen riktigt att utfĂ€rdande av id-handlingar inte tillhör Polisens kĂ€rnverksamhet, men det kan Ă„ andra sidan inte sĂ€gas vara verksamhetsfrĂ€mmande. Den omstĂ€ndigheten att det nationella id-kortet – till skillnad frĂ„n det nya id-kortet – Ă€r en resehandling gör knappast nĂ„gon större skillnad i det sammanhanget. Snarare framstĂ„r det som naturligt att uppgiften att utfĂ€rda id-kortet lĂ€ggs pĂ„ samma myndighet som utfĂ€rdar nationella idkort i Sverige. Man skulle till och med kunna sĂ€ga att det vore

101

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

mÀrkligt och ineffektivt om staten hade tvÄ olika myndigheter som bÄda hade till uppgift att utfÀrda allmÀngiltiga id-handlingar.

Utredningen anser alltsÄ att mycket övertygande skÀl talar för att Polisen bör ha ansvaret för det nya id-kortet. Utredningen föreslÄr dÀrför att Polisen fÄr ansvaret genom att Rikspolisstyrelsen ges i uppdrag att ta fram ett nytt id-kort och att polismyndigheterna ska utfÀrda det nya id-kortet.

Eftersom det inte Àr frÄga om en resehandling (se avsnitt 7.2) bör det knappast finnas nÄgot behov av att utfÀrda id-kortet utomlands, pÄ det sÀtt som i dag görs betrÀffande det nationella idkortet. Utlandsmyndigheter ska sÄledes inte utfÀrda de nu aktuella id-korten.

7.2Id-kortet blir inte ett resedokument

Utredningens bedömning: Id-kortet fÄr inte status som resedokument.

Till skillnad frÄn det nationella id-kortet bör det nu föreslagna idkortet inte att bli en resehandling.

Inför att det nationella id-kortet skulle införas övervÀgdes om Àven utlÀnningar skulle fÄ tillgÄng till den id-handlingen. MÄlsÀttningen var frÄn början att erbjuda alla som stadigvarande lever i Sverige samt svenska medborgare utomlands möjligheten att fÄ ett sÄdant id-kort. Det förslag som togs fram liknade utseendemÀssigt kortet för svenska medborgare med den enda skillnaden att pÄ kortet för svenska medborgare skulle anges medborgarskap, medan korten för utlÀndska medborgare i stÀllet skulle innehÄlla en uppgift om uppehÄllstillstÄnd i Sverige. Andra medlemslÀnder var dock inte positiva till detta och det ansÄgs inte sannolikt att idkortet skulle godkÀnnas som resedokument av samtliga lÀnder inom EU. Man ansÄg dÀrför frÄn svenskt hÄll att det saknades förutsÀttningar för att lÄta Àven utlÀndska medborgare som stadigvarande bor i landet fÄ tillgÄng till det svenska nationella id-kortet.

Det har inte framkommit nÄgot behov av att det behövs en ny svensk resehandling. Redan i dag finns möjligheten att fÄ ett frÀmlingspass och svenska medborgare kan fÄ det nationella idkortet. Det behov som utredningen funnit gÀller inte möjligheten att resa med en id-handling utan det handlar istÀllet om att kunna

102

SOU 2007:100 Ett nytt id-kort

identifiera sig i Sverige. Det saknas alltsÄ anledning att försöka att internationellt förankra id-kortet som en resehandling.

Inte heller behöver de internationella standarder som gÀller för resehandlingar uppfyllas. I de fall utredningen föreslÄr att sÄdana standarder ÀndÄ ska beaktas, beror det pÄ att de sÀkerhetsövervÀganden som ligger bakom dessa Àven gör sig gÀllande för det nya id-kortet.

7.3FörutsÀttningar för att erhÄlla det nya id-kortet

Utredningens förslag: Den som fyllt 16 Är och som Àr folkbokförd i Sverige ska ha möjlighet att efter ansökan erhÄlla det nya id-kortet.

Det Àr viktigt att id-handlingen Àr tillgÀnglig för en bred allmÀnhet. Det Àr dock med nödvÀndighet viktigt att göra vissa avgrÀnsningar.

Ett rimligt krav Àr i enlighet med vad som anförs i avsnitt 6.2.1 att personen ifrÄga ska vara folkbokförd i Sverige. Mycket annat i samhÀllet vilar pÄ folkbokföringssystemet och det Àr dÀrför en naturlig utgÄngspunkt för ett system dÀr landets invÄnare tillhandahÄlls en allmÀngiltig id-handling.

Av framförallt integrationspolitiska hÀnsyn bör id-kortet inte begrÀnsas till att bara gÀlla utlÀnningar. Det synes mindre lÀmpligt att införa ett sÀrskilt id-kort som bara utlÀnningar har. Det finns knappast heller nÄgot bÀrande skÀl för att införa ett id-kort som direkt eller indirekt identifierar innehavaren som utlÀnning. Snarare bör det vara vÀrdefullt för integrationsarbetet i landet att samma typ av kort och villkor gÀller för alla som Àr folkbokförda i Sverige oavsett nationalitet. Det bör Àven beaktas att det inte kan uteslutas att det kan finnas svenska medborgare som har skÀl att föredra det nya id-kortet före det nationella id-kortet.

Om Àven svenska medborgare tillÄts ansöka om det nya idkortet finns det dÀrtill större möjligheter att införa regler om Äterkallande av det nationella id-kortet nÀr det gÀller bl.a. personer som Àr intagna pÄ kriminalvÄrdsanstalt. I dagslÀget Àr en av svÄrigheterna med att införa sÄdana regler att intagna i mÄnga fall saknar andra id-handlingar, eftersom bÄde pass och körkort regelmÀssigt Äterkallas om det Àr frÄga om mer allvarlig brottslighet. TillgÄngen till en allmÀngiltig id-handling Àr viktig för arbetet med att för-

103

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

bereda personer som avtjÀnar fÀngelsestraff för tillvaron utanför anstalten; se avsnitt 4.6. Om det nu aktuella id-kortet införs, kan dessa personer istÀllet ansöka om det nya id-kortet.

En avgrÀnsning som innebÀr att man mÄste vara folkbokförd medför att svenska medborgare som bor utomlands inte kan fÄ ett sÄdant id-kort eftersom de inte Àr folkbokförda i landet. Detta Àr dock fullt rimligt eftersom syftet med det nya id-kortet Àr att man ska kunna identifiera sig i Sverige. Den svenska medborgare som bor utomlands och som ÀndÄ vill ha ett id-kort utfÀrdat enligt svenska regler kan istÀllet ansöka om ett nationellt id-kort.

I vissa lÀnder finns en ÄldergrÀns för id-kort. NÄgon sÄdan finns inte för det nationella id-kortet, vilket bl.a. bör bero pÄ att kortet Àr en resehandling vilket Àven smÄ barn mÄste kunna ha tillgÄng till pÄ samma sÀtt som nÀr det gÀller tillgÄngen till pass. Det nu aktuella id-kortet Àr dock inte nÄgon resehandling. Behovet av ett id-kort bör snarare vara knutet till behovet av att kunna utöva sin rÀttshandlingsförmÄga. SÄdan förmÄga kan man fÄ i viss begrÀnsad omfattning redan frÄn det att man fyllt 16 Är. Enligt 9 kap. 3 § förÀldrabalken fÄr den som har fyllt 16 Är sjÀlv rÄda över vad han eller hon förvÀrvat genom eget arbete. Samma ÄldergrÀns gÀller för den som vill anmÀla flyttning till Skatteverket. En motsvarande ÄldersgrÀns för det nu aktuella id-kortet synes lÀmplig.

Det saknas skÀl att införa andra begrÀnsningar betrÀffande vilka som ska ha rÀtt att ansöka om id-kortet. I passlagen regleras ett antal förhÄllanden som utgör hinder mot att pass utfÀrdas, t.ex. att sökanden Àr anhÄllen, hÀktad eller efterlyst. Syftet med dessa begrÀnsningar Àr att man vill kunna hindra vissa personer att lÀmna landet. NÄgra sÄdana skÀl saknas för det nu aktuella id-kortet, eftersom det inte kommer att vara en resehandling.

7.4Det nya id-kortet regleras i en ny förordning

Utredningens förslag: Det nya id-kortet regleras i en ny förordning.

Det nationella id-kortet regleras i dag i en sĂ€rskild förordning; förordningen om nationellt identitetskort. Även det nya id-kortet bör dĂ€rför regleras i en sĂ€rskild förordning. Dessa bĂ„da id-

104

SOU 2007:100 Ett nytt id-kort

handlingar bör regleras pÄ liknande sÀtt med tanke pÄ de stora likheterna dem emellan.

Det finns i och för sig skĂ€l som talar för att regleringen istĂ€llet bör ske i en sĂ€rskild lag. Det gĂ€ller framförallt pĂ„ grund av nödvĂ€ndigheten att införa regler om bl.a. Ă„terkallelse och registerhĂ„llning. Det Ă€r en allmĂ€n mĂ„lsĂ€ttning att ett myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett sĂ€rskilt kĂ€nsligt innehĂ„ll ska regleras i lag. Även Ă„terkallelsebestĂ€mmelser Ă€r av sĂ„dan natur att lagreglering eventuellt vore att föredra.

I den mÄn man skulle anse att övervÀgande skÀl talar för att det nya id-kortet bör regleras i lag, bör detta i sÄ fall beredas i ett sammanhang för bÄda id-korten. Utredningen har dÀrför stannat för att den för dagen lÀmpligaste lösningen Àr att Àven det nya idkortet regleras i en ny förordning. Och det finns i och för sig inga hinder mot att pÄ detta sÀtt i en förordning styra en myndighet.

Den avgift som kommer att behöva tas ut för utfÀrdandet av idkortet bör ses som en offentligrÀttsligt tvingande avgift som förutsÀtter beslut av riksdagen. Som jÀmförelse kan nÀmnas att avgifter för körkort och pass har ansetts som tvingande avgifter.TPF1FPT Det rÀcker dock med ett bemyndigande av riksdagen och behöver alltsÄ inte uttryckas i lag; jÀmför 8 kap. 3 och 9 §§ regeringsformen.

7.5Id-kortets utformning

Utredningens förslag: Det nya id-kortet ska uppfylla vedertagen standard och utformas pÄ ett tillrÀckligt sÀkert sÀtt sÄ att det fÄr ett mycket gott skydd mot förfalskning och manipulation. Kortet ska inte vara förvÀxlingsbart med det nationella id-kortet. Rikspolisstyrelsen fÄr i uppgift att utfÀrda nÀrmare föreskrifter om vilka sÀkerhetskriterier som ska gÀlla och vilka uppgifter som ska framgÄ av id-kortet.

Det Àr angelÀget att id-kortet fÄr ett mycket gott skydd mot förfalskning och manipulation och det Àr viktigt att kortet accepteras som en fullgod id-handling. SIS standard för id-kort bör dÀrför uppnÄs. Standarden har behandlats i avsnitt 2.5. Det Àr frÄga om att uppnÄ en sÀkerhetsnivÄ som motsvarar de krav som i dag

1TP PT Riksrevisionens rapport RiR 2004:17.

105

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

stÀlls pÄ utformning och tekniska detaljer som uttryckligen anges i standarden SS 61 43 14.

Vid införandet av det nationella id-kortet anfördes att det nationella id-kortet mÄste ha flera olika typer av sÀkerhetskriterier som kompletterar varandra och att det var viktigt att vid upphandlingen ha en kravspecifikation som i detalj beskrev vilka sÀkerhetskriterier som skulle ingÄ i kortet. Detsamma bör gÀlla för det nya id-kortet och vid arbetet med att utforma dessa kriterier och krav bör det nationella id-kortets motsvarigheter utgöra en bra utgÄngspunkt. Det bör överlÄtas pÄ Rikspolisstyrelsen att ta fram de nÀrmare krav som ska gÀlla.

Kortet bör inte utformas pÄ ett sÄdant sÀtt att det uppstÄr en risk för förvÀxling med det nationella id-kortet. I annat fall finns risken att man i andra lÀnder inom unionen förleds att tro att idkortet Àr en resehandling. Det finns risk för att den kritik, som andra lÀnder inom EU anförde mot Sverige i samband med de initiala planerna pÄ att utfÀrda svenska nationella id-kort Àven till utlÀnningar, se avsnitt 7.2, upprepas betrÀffande det nya id-kortet, om det blir alltför likt det nationella id-kortet. Det finns dÀrför anledning att lÄta det uttryckligen framgÄ av id-kortet att det inte Àr en resehandling.

Medborgarskap bör inte framgĂ„ av id-kortet. Det Ă€r enligt konventioner och internationell sedvanerĂ€tt varje land som avgör vilka som Ă€r landets medborgare och det synes mindre lĂ€mpligt att en svensk myndighet uttalar sig i sĂ„dana frĂ„gor betrĂ€ffande personer som inte Ă€r svenska medborgare. Inte heller Ă€r det lĂ€mpligt att ange uppgifter av typen ”uppgivet medborgarskap” eller liknande. Id-kortet bör inte innehĂ„lla uppgifter som endast bygger pĂ„ vad sökanden uppgivit utan att uppgifterna kunnat faststĂ€llas av den utfĂ€rdande myndigheten.

Inte heller Àr det lÀmpligt att id-kortet innehÄller uppgift om födelseland eller födelseplats. Integrationspolitiska skÀl, se avsnitt 6.2.1, talar för att sÄdana uppgifter bör undvikas. Det kan vara vÀrt att notera att frÄgan har uppmÀrksammats tidigare i riksdagsdebatten. I motion 2000/01:Sf611 yrkades att uppgift om bosÀttningsland och inte födelseland ska anges pÄ id-handlingar. Det anfördes bl.a. att det Àr angelÀget att vanliga id-handlingar inte skiljer svenska medborgare frÄn andra och att det centrala i sammanhanget Àr bosÀttningslandet. Riksdagens socialförsÀkringsutskott delade i princip denna Äsikt och menade att som huvudregel bör födelseland inte anges pÄ id-handlingar. Utskottet hÀnvisade

106

SOU 2007:100 Ett nytt id-kort

dock till det dÄ pÄgÄende arbetet med att ta fram ett nationellt idkort och avstyrkte dÀrför förslaget. FrÄgan har enligt vad utredningen kunnat erfara inte tagits upp pÄ nytt efter det att det blev bestÀmt att det nationella id-kortet inte skulle utfÀrdas till utlÀndska medborgare.

Det pĂ„gĂ„r arbete bĂ„de nationellt och internationellt med att förbĂ€ttra sĂ€kerheten för id-handlingar med hjĂ€lp av s.k. biometriska data. Bl.a. kommer svenska pass att senast den 28 juni 2009 Ă€ven innehĂ„lla fingeravtryck, se avsnitt 2.2. Biometri Ă€r den teknik som gör det möjligt att bearbeta en persons fysiska sĂ€rdrag, exempelvis dennes fingeravtryck, ansikte eller ögon, till en unik digital profil. Med hjĂ€lp av denna profil kan den rĂ€tte innehavaren identifieras med mycket smĂ„ felmarginaler. Det finns enligt utredningens uppfattning anledning att övervĂ€ga om biometrisk information ska införas Ă€ven för det nu föreslagna id-kortet. ÖvervĂ€gandena bör emellertid göras samordnat för det nationella id-kortet och för det nya id-kortet och frĂ„gan bör dĂ€rför lĂ€mpligen beredas av Rikspolisstyrelsen.

Detsamma gÀller möjligheten att i id-kortet införa en funktion för lagring av information. Verket för Förvaltningsutveckling, Verva, har regeringens uppdrag att leda och samordna statsförvaltningens utvecklingsarbete avseende sÀkert elektroniskt informationsutbyte och sÀker hantering av elektroniska handlingar.TPF2FPT Uppdraget ska slutredovisas till regeringen senast den 13 juni 2008. Verva lÀmnade en delrapport den 15 juni 2007.TPF3FPT Enligt en fÀrdplan som presenteras i delrapporten arbetar Rikspolisstyrelsen med att anpassa det nationella id-kortet till att kunna hantera lagring av sÄdan elektronisk information. Det Àr ett rimligt antagande att motsvarande bör gÀlla Àven för det nu föreslagna id-kortet, men Àven denna frÄga bör nÀrmare beredas av Rikspolisstyrelsen.

Det bör överlÄtas pÄ Rikspolisstyrelsen att utfÀrda nÀrmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska framgÄ av id-kortet. Det bör dock i vart fall framgÄ uppgifter om sökandens namn, personnummer, namnteckning, ansiktsbild, giltighetstid samt viss biometrisk information. Det bör Àven framgÄ att det Àr Polisen som har utfÀrdat kortet och att kortet inte Àr en resehandling.

2TP PT Regeringsbeslut den 30 november 2006, Fi2006/6773 och Fi2006/967. 3TP PT Verva 2007:13.

107

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

7.6UtfÀrdanderegler

Utredningens förslag: Det införs en allmÀn bestÀmmelse om att sökanden ska styrka sin identitet. I de fall fullgoda idhandlingar saknas ska en allmÀn trovÀrdighetsbedömning av intygsgivare ingÄ som ett led i en helhetsbedömning av den identitetsbevisning som presenterats. Det överlÄts pÄ Rikspolisstyrelsen att utfÀrda nÀrmare föreskrifter om hur identiteten ska styrkas.

Regler införs om personlig instÀllelse, undertecknande, fotografering, utlÀmnande, avslag samt giltighetstid.

En ansökningsavgift ska erlĂ€ggas vid ansökan om det nya idkortet. För prövning av ansökan gĂ€ller i övrigt bestĂ€mmelserna i 11–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191).

Styrkande av identiteten

BestÀmmelserna om hur styrkande av identiteten ska gÄ till Àr centrala. PÄ samma sÀtt som för det nationella id-kortet bör det införas ett grundkrav pÄ att sökanden ska styrka sin identitet. Identiteten bör kunna styrkas antingen genom att uppvisa en fullgod id-handling eller genom ett intygsförfarande. Det bör överlÄtas pÄ Rikspolisstyrelsen att utfÀrda nÀrmare föreskrifter för hur identifieringen ska gÄ till vid utfÀrdandet av id-kortet. Det finns dock anledning att sÀga nÄgot om vad dessa bestÀmmelser bör innehÄlla.

En lÀmplig utgÄngspunkt bör vara bestÀmmelserna i tredje penningtvÀttdirektivet. Direktivet gÀller visserligen inte för utfÀrdande av id-kort, men har ÀndÄ en indirekt betydelse eftersom ett utfÀrdat id-kort ensamt kan utgöra tillrÀckligt identitetsbevis i sÄdana situationer dÄ direktivet Àr tillÀmpligt. Man kan sÄledes ta ansats frÄn direktivets huvudregel i artikel 8 som anger att en identitet styrks pÄ grundval av handlingar, uppgifter eller upplysningar frÄn tillförlitliga kÀllor. Identifieringen ska enligt direktivet göras enligt en riskbaserad analys, vilket bör innebÀra att bevisbehovet kan variera nÄgot frÄn fall till fall. Det synes sÄledes nÀrmast vara frÄga om att det i varje enskilt fall ska göras en helhetsbedömning av den presenterade identitetsbevisningen. Denna uppfattning delas av utredningen om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt och terrorismfinansiering som dÀrvid tolkat direktivets

108

SOU 2007:100 Ett nytt id-kort

bestÀmmelser sÄ att enbart kundens egna uppgifter inte Àr tillrÀcklig bevisning, men att det kan rÀcka om uppgifterna fÄr stöd av uppgifter frÄn andra personer eller handlingar.TPF4FPT Den utredningen har föreslagit att penningtvÀttdirektivet genomförs i denna delen framförallt genom att det införs en bestÀmmelse i lagen (1993:768) om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt, enligt vilken identifiering ska ske genom kontroll av id-handling, registerutdrag eller pÄ annat tillförlitligt sÀtt.

Som fullgoda id-handlingar bör rÀknas svenskt körkort, svenskt vanligt pass, SIS-mÀrkt id-kort, nationellt id-kort samt det nya idkortet. Vidare bör Àven pass som utfÀrdats av andra lÀnder godtas som fullgod id-handling om passet uppfyller motsvarande sÀkerhetsstandarder som gÀller för svenskt pass. Det kan dÀrvid nÀmnas att det i Finansinspektionens föreskrifter och allmÀnna rÄd om ÄtgÀrder mot penningtvÀtt och finansiering av sÀrskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, FFFS 2005:5, anges att vid de identitetskontroller som omfattas av föreskrifterna kan pass som utfÀrdats efter utgÄngen av 1997 godtas. En sÄdan motsvarande regel bör kunna vara tÀnkbar. I vart fall bör som huvudregel pass som utfÀrdats av andra lÀnder inom EU godtas eftersom de uppfyller de sÀkerhetsstandarder som föreskrivs av EU; se avsnitt 2.2.

Den som saknar fullgod id-handling ska istÀllet visa upp ett skriftligt intyg av en intygsgivare som Àr personligen nÀrvarande vid bestÀllningen av id-kortet. Det Àr sjÀlvklart att Àven intygsgivaren ska kunna styrka sin identitet. Till exempel bör arbetsgivare och uppdragsgivare kunna vara intygsgivare. TPF5FPT Det Àr dock tveksamt om det i tillÀmpningsföreskrifterna ska anges en uttömmande upprÀkning av godtagbara intygsgivare. En sÄdan ordning skulle bli alltför stelbent och egentligen inte gagna syftet med bestÀmmelsen. Identifieringsföreskrifterna bör dÀrför inte ha Rikspolisstyrelsens föreskrifter för passTPF6FPT som förebild, eftersom dessa endast anger vissa familjemedlemmar som godtagbara intygsgivare. Det Àr inget som sÀger att t.ex. alla familjemedlemmar eller arbetsgivare Àr tillförlitliga intygsgivare bara för att den intygande tillhör en sÄdan kategori. Snarare blir det frÄga om att i varje enskilt fall göra en allmÀn trovÀrdighetsbedömning av intygsgivaren som ett led i en helhetsbedömning av den

4TP PT SOU 2007:23, Genomförande av tredje penningtvÀttdirektivet, s. 206.

5TP PT JÀmför Àven SBC 151, utgÄva 13, avsnitt U 5.5.

6TP PT JÀmför 2 kap. 2 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter (RPSFS 2001:3) och allmÀnna rÄd om passhantering vid polismyndigheterna, FAP 530-1.

109

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

presenterade identitetsbevisningen. Eftersom det införs en möjlighet att överklaga beslut om id-kort, se avsnitt 7.9, sÄ kommer det med all sannolikhet att utvecklas en domstolspraxis kring dessa frÄgor, vilket ytterligare bör stÀrka systemets tillförlitlighet.

Eftersom Polisen kan kontrollera folkbokföringsuppgifter direkt mot folkbokföringsdatabasen Àr det inte nödvÀndigt att avkrÀva sökanden ett personbevis.

Övriga utfĂ€rdanderegler

Som utgÄngspunkt bör i övrigt de utfÀrdanderegler som gÀller för nationella id-kort vara vÀl lÀmpade Àven för utfÀrdande av de nya id-korten. Det bör sÄledes anges att en ansökan ska göras personligen samt att ansökan ska undertecknas av sökanden i nÀrvaro av Polisens handlÀggare. Möjligheten att slippa underteckna ansökan pÄ den grunden att man inte kan skriva sitt namn synes vara knuten till smÄ barns oförmÄga att skriva. I och med att en nedre ÄldersgrÀns om 16 Är införs saknas skÀl att införa en motsvarande regel för det nya id-kortet.

Det finns enligt utredningens uppfattning inte nÄgot behov av att ange att en ansökan ska göras skriftligen pÄ ett sÀrskilt formulÀr. Det bör vara bÀttre att ansökan görs elektroniskt med hjÀlp av den utrustning som Polisen redan i dag har till sitt förfogande. Ett förfarande dÀr sökanden Àven ska fylla i en pappersblankett synes vara onödigt.

Det bör införas en regel om att sökanden ska vara skyldig att i samband med ansökan lÄta den utfÀrdande myndigheten ta en bild i digitalt format av sökandens ansikte.

I likhet med vad som gĂ€ller för det nationella id-kortet bör det införas en bestĂ€mmelse om att en ansökningsavgift ska erlĂ€ggas vid ansökan om det nya id-kortet samt en hĂ€nvisning till bestĂ€mmelserna i 11–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191). FrĂ„gan om avgiftens storlek behandlas i avsnitt 8.1.

Det bör ocksÄ införas en bestÀmmelse om att en ansökan om ett id-kort ska avslÄs om sökanden inte har iakttagit utfÀrdandereglerna och inte heller har följt en uppmaning att avhjÀlpa bristen. Motsvarande regel i förordningen om nationella id-kort utgör en lÀmplig förebild.

Id-kortet bör utfÀrdas med en giltighetstid av högst fem Är. I de fall dÀr man redan vid utfÀrdandet vet att det finns en tidsgrÀns för

110

SOU 2007:100 Ett nytt id-kort

personens vistelse i landet – t.ex. genom att det finns ett tidsbegrĂ€nsat uppehĂ„llstillstĂ„nd – bör vistelsens lĂ€ngd komma till uttryck i giltighetstiden. Det Ă€r inte lĂ€mpligt att ett id-kort som utfĂ€rdats av en svensk myndighet fortfarande skulle gĂ€lla för en person som inte lĂ€ngre har rĂ€tt att uppehĂ„lla sig i landet. Giltighetstiden bör dĂ€rför inte vara lĂ€ngre Ă€n ett uppehĂ„llstillstĂ„nds varaktighet.

Av sÀkerhetsskÀl bör id-kortet endast lÀmnas ut till sökanden personligen.

7.7Register

Utredningens förslag: Motsvarande registerregler som gÀller för det nationella id-kortet ska gÀlla Àven för upprÀttande av register för det nya id-kortet; det gÀller bestÀmmelser om personuppgiftsansvarig, registrets ÀndamÄl, uppgifter som ska registreras, gallring, rÀttelse och skadestÄnd samt sÀrskilda regler om hantering av digital ansiktsbild.

Det införs en regel om att registret fÄr, med de begrÀnsningar som följer av bestÀmmelsen om registerinnehÄll, tillföras uppgifter frÄn Skatteverkets folkbokföringsdatabas.

Det införs Àven en regel om att polismyndigheterna genast ska anmÀla till Skatteverket om det finns misstanke om att en uppgift som Àr hÀmtad ur folkbokföringsdatabasen Àr oriktig.

Det bör upprÀttas ett register över id-korten. Registret Àr nödvÀndigt för att det ska gÄ att kontrollera att ett uppvisat id-kort Àr giltigt. SÀkerheten i systemet ökar om det förs register över de idkort som gÀller. Det minimerar ocksÄ risken att flera id-kort utfÀrdas till samma person.

Ansvaret för upprĂ€ttandet av registret bör ligga pĂ„ Rikspolisstyrelsen. BĂ„de Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna bör fĂ„ föra in uppgifter i registret. Rikspolisstyrelsen bör vara personuppgiftsansvarig. ÄndamĂ„let med registret Ă€r att ge information om sĂ„dana uppgifter som behövs för att id-kort ska kunna utfĂ€rdas och kontrolleras.

De gallringsregler som gÀller för det nationella id-kortet synes lÀmpliga Àven för det nya id-kortet. Detsamma gÀller reglerna om hantering av digital ansiktsbild.

111

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

PÄ motsvarande sÀtt som i förordningen om nationella id-kort bör det införas en hÀnvisning till bestÀmmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rÀttelse och skadestÄnd.

De uppgifter som Àr av betydelse och som bör registreras Àr uppgifter om sökandens fullstÀndiga namn, personnummer, lÀngd, kön, dag för utfÀrdandet av id-kortet, kortnummer, giltighetstid, sökandens namnteckning samt en kopia av den ansiktsbild som idkortet har försetts med. Vidare bör uppgift om den bevisning som anvÀnts för att styrka identiteten registreras. Registret bör Àven innehÄlla uppgift om beslut om ansökan har avslagits eller Äterkallats samt uppgift om vad som har utgjort grund för ett sÄdant beslut.

Eftersom Polisen fÄr direktÄtkomst till folkbokföringsdatabasen finns det inte nÄgon anledning att registrera de ytterligare uppgifter som framgÄr av den databasen, som exempelvis bostadsadress och medborgarskap.

Polisens hantering av personuppgifter görs i likhet med Skatteverkets motsvarande hantering i syfte att upprÀtthÄlla ett aktuellt register över personuppgifter i den omfattning som följer av respektive verksamhets syfte. Det följer dÀrav ett behov av att ha möjlighet att hÀmta uppgifter frÄn folkbokföringsdatabasen samt att uppdatera id-kortsregistret nÀr Skatteverket registrerar nya personuppgifter av betydelse; se avsnitt 7.8. Det bör dÀrför införas bestÀmmelser om att id-kortsregistret fÄr tillföras uppgifter frÄn Skatteverkets folkbokföringsdatabas. Det innebÀr Àven att den som ansöker om id-kort inte behöver skaffa fram ett personbevis eller andra liknande bevis eftersom uppgifterna istÀllet kan hÀmtas direkt ur folkbokföringsregistret.

PÄ motsvarande sÀtt Àr Skatteverket betjÀnt av att Polisen underrÀttar Skatteverket om det finns anledning att misstÀnka att en personuppgift som Àr hÀmtad ur folkbokföringsdatabasen Àr oriktig. En sÄdan misstanke kan exempelvis uppkomma i samband med brister i identifiering eller vid Äterkallelse.

112

SOU 2007:100 Ett nytt id-kort

7.8Återkallelse

Utredningens förslag: Återkallelse ska kunna ske om hinder mot bifall till ansökan förelĂ„g vid tiden för id-kortets utfĂ€rdande och hindret bestĂ„r, om nĂ„gon vĂ€sentlig uppgift som framgĂ„r av id-kortet inte lĂ€ngre gĂ€ller eller om nĂ„gon annan Ă€n den för vilken ett id-kort Ă€r utstĂ€llt förfogar över kortet.

Det införs regler om vilka polismyndigheter som fÄr besluta om Äterkallelse samt om att en polismyndighet som Àr behörig att besluta i Àrenden om Äterkallelse sÄ snart som möjligt ska ta upp ett sÄdant Àrende om myndigheten fÄr kÀnnedom om att en sÄdan omstÀndighet som avses i föregÄende stycke föreligger.

Det införs Àven regler om makulering.

SkÀl för Äterkallelse

Återkallelse bör fĂ„ ske om hinder mot bifall till ansökan förelĂ„g vid tiden för id-kortets utfĂ€rdande och hindret bestĂ„r. En sĂ„dan bestĂ€mmelse, som finns för bĂ„de passet och för det nationella idkortet, synes vĂ€l avvĂ€gd. Uppdagas det i efterhand att förutsĂ€ttningarna för id-kortet inte var uppfyllda vid utfĂ€rdandet Ă€r det inte rimligt att det utfĂ€rdade id-kortet ska fĂ„ fortsĂ€tta att gĂ€lla. Det kan t.ex. vara frĂ„ga om att en person fĂ„tt ett id-kort i en annans namn. Det kan dock godtas att id-kortet fĂ„r behĂ„lla sin giltighet om hindret undanröjts. Om en person t.ex. visar sig inte ha varit folkbokförd vid utfĂ€rdandetillfĂ€llet bör alltsĂ„ id-kortet Ă„terkallas sĂ„vida inte personen dĂ€refter blivit folkbokförd.

Återkallelse bör Ă€ven fĂ„ ske om nĂ„gon annan Ă€n den för vilket ett id-kort Ă€r utstĂ€llt förfogar över kortet. En motsvarande Ă„terkallanderegel finns för pass och nationella id-kort. Det Ă€r rimligt att id-kortet Ă„terkallas om innehavaren exempelvis har överlĂ„tit kortet till en annan person. I förarbetena till passlagen övervĂ€gdes Ă€ven om motsvarande regler för pass skulle förenas med en ”karenstid” under vilken en som missbrukat sitt pass pĂ„ ovannĂ€mnda sĂ€tt inte skulle fĂ„ ha rĂ€tt till ett nytt pass.TPF7FPT SĂ„ blev emellertid inte fallet.

DÀrutöver behövs en Äterkallelseregel för det fall att innehavaren Àndrar vÀsentliga personuppgifter eller att det pÄ annat sÀtt

7TP PT Prop. 1977/78:156 s. 29 f. och 116 f.

113

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

framkommer att vÀsentliga personuppgifter som framgÄr av idkortet inte Àr korrekta. Det Àr inte lÀmpligt att en person som t.ex. byter namn har ett id-kort som inte utvisar det rÀtta namnet. Det kan bli sÀrskilt förvirrande om det finns flera giltiga id-kort, som exempelvis bÄde det nu föreslagna id-kortet och ett SIS-mÀrkt idkort. Risken vore dÄ att de bÄda giltiga id-korten inte innehÄller samma personuppgifter. I en sÄdan situation Àr det viktigt att man i vart fall kan lita pÄ det nu föreslagna id-kortet. Det förekommer Àven att personnummer Àndras och om sÄ sker Àr det sÀrskilt angelÀget att id-kortet Äterkallas.

De övriga Ă„terkallelseregler som gĂ€ller för det nationella idkortet – det gĂ€ller situationer dĂ€r det svenska medborgarskapet upphör – Ă€r inte tillĂ€mpliga i detta sammanhang.

Förfaranderegler i övrigt

De förfaranderegler för Äterkallelse som i övrigt gÀller för det nationella id-kortet synes lÀmpliga att införa Àven för det nya idkortet. Med nÄgra fÄ undantag föreslÄs motsvarande regler för det nu aktuella id-kortet. Det handlar om regler för beslutsbehörighet, skyldighet att fatta beslut samt makulering.

Som utgÄngspunkt bör polismyndigheten pÄ den ort dÀr kortinnehavaren uppehÄller sig nÀr Àrendet tas upp fÄ besluta om Äterkallelse av ett id-kort. DÀrtill bör Àven den polismyndighet som har utfÀrdat kortet fÄ fatta sÄdant beslut. Motsvarande bestÀmmelser finns för det nationella id-kortet och de synes vÀl avvÀgda.

Vidare bör det införas en regel som uttryckligen anger att en polismyndighet som Àr behörig att besluta i Àrenden om Äterkallelse ska sÄ snart som möjligt ta upp ett sÄdant Àrende om myndigheten fÄr kÀnnedom om att en sÄdan omstÀndighet som kan medföra Äterkallelse föreligger.

DĂ€remot synes det inte nödvĂ€ndigt att – sĂ„ som förordningen om nationellt id-kort Ă€r utformad – införa bestĂ€mmelser om underrĂ€ttelse- och överlĂ€mnandeskyldigheter för utfĂ€rdande myndigheter. Till skillnad frĂ„n det nationella id-kortet Ă€r det bara Polisen som fĂ„r utfĂ€rda det nya id-kortet, vilket bör innebĂ€ra att sĂ„dana regler nĂ€rmast blir en intern frĂ„ga för Polisen och dĂ€rmed onödiga att förordningsreglera.

Slutligen Àr det naturligt att motsvarande makuleringsregler som gÀller för Äterkallade nationella id-kort gÀller Àven för det nu före-

114

SOU 2007:100 Ett nytt id-kort

slagna id-kortet. En polismyndighet ska alltsÄ makulera ett id-kort som har Äterkallats. Makulering ska ocksÄ ske nÀr innehavaren ansöker om ett nytt id-kort eller, om innehavaren har behov av det tidigare id-kortet under handlÀggningstiden, nÀr det nya kortet lÀmnas ut.

7.9Överklagande m.m.

Utredningens förlag: Det införs en bestÀmmelse i den nya förordningen om att det i 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestÀmmelser om överklagande hos allmÀn förvaltningsdomstol.

Beslut som meddelas av en polismyndighet enligt den nya förordningen ska gÀlla omedelbart.

Ytterligare föreskrifter om verkstÀlligheten av förordningen ska fÄ meddelas av Rikspolisstyrelsen.

En innehavare av ett id-kort ska ha rÀtt att hos en polismyndighet kontrollera den information som har sparats i lagringsmediet i id-kortet.

Det införs en bestÀmmelse i sekretessförordningen om att sekretess ska gÀlla Àven Rikspolisstyrelsens centrala register för id-kortet.

Det Àr viktigt att det finns möjligheter att överklaga Àrenden om utfÀrdande av id-kort. Det Àr av central betydelse för rÀttssÀkerheten. DÀrigenom sÀkerstÀlls möjligheten att fler Àn en instans bedömer ett Àrende. Eftersom det genom 22 a § förvaltningslagen (1986:223) blir en domstol som utgör överklagandeinstans tillförs systemet dessutom erfarenhet av bevisvÀrdering och dÀrtill goda möjligheter att fÄ utvecklat en tydlig praxis för de frÄgor som kan tÀnkas bli svÄrbedömda. Genom möjligheten till domstolsprövning torde ocksÄ förtroendet för och tillförlitligheten till det nya idkortet bli tillfredsstÀllande.

Det saknas anledning att för det nya id-kortet avvika frÄn de bestÀmmelser om överklagande och besluts giltighet som gÀller för det nationella id-kortet. Det har dock inte framkommit nÄgot skÀl för att införa en sÄdan regel om Regeringskansliets möjlighet att i sÀrskilda fall fÄ medge avvikelse frÄn förordningen som finns i förordningen om nationellt identitetskort. SÄdana undantags-

115

Ett nytt id-kort SOU 2007:100

möjligheter torde ta sikte pÄ utfÀrdandet av resehandlingar i vissa fall och behövs dÀrför inte nÀr det gÀller det nu aktuella id-kortet.

RÀtten för en innehavare av ett nationellt id-kort att kontrollera den information som har sparats i lagringsmediet i kortet följer av artikel 4 i rÄdets förordning (EG) nr 2252/2004 av den 13 december 2004 om standarder för sÀkerhetsdetaljer och biometriska kÀnnetecken i pass och resehandlingar som utfÀrdas av medlemsstaterna.TPF8FPT Förordningen gÀller enbart resehandlingar vilket alltsÄ innebÀr att det inte finns nÄgot gemenskapsrÀttsligt krav pÄ att motsvarande ska gÀlla Àven för id-kort som inte Àr resehandlingar. BestÀmmelsen har dock tillkommit av rÀttssÀkerhetsskÀl och det förefaller rimligt att motsvarande hÀnsyn bör tas Àven nÀr det gÀller det nu aktuella id-kortet. Dessutom gÀller sÄdan insyn betrÀffande det nationella id-kortet och det faller sig dÀrför naturligt att det införs samma möjligheter för innehavare av det nya id-kortet.

Det har bl.a. i avsnitt 7.6 framhÄllits att det finns behov av att medge Rikspolisstyrelsen rÀtt att utfÀrda ytterligare föreskrifter om verkstÀlligheten av den nya förordningen.

Det behöver införas ett tillÀgg i sekretessförordningen om att sekretess gÀller för uppgifterna i Rikspolisstyrelsens register för det nu aktuella id-kortet. Motsvarande sekretesskydd som gÀller för det nationella id-kortet bör vara tillrÀckligt.

8TP PT EUT L 385, 29.12.2004, s. 1 (Celex 32004R2252).

116

8 Förslagets genomförande

8.1Konsekvensbeskrivning

Utredningens bedömning: Utredningens förslag bör i allt vÀsentligt inte ha nÄgra negativa kostnadsekonomiska konsekvenser.

AllmÀnt om de förÀndringar förslagen innebÀr

Enligt utredningsdirektiven ska utredningen analysera om ett genomförande av förslagen skulle innebÀra en förÀndring av det offentliga Ätagandet och om förslagen skulle riskera att leda till att kraven pÄ statliga insatser ökar samt i övrigt redogöra för eventuella förÀndringar för stat, kommuner, landsting, företag och enskilda.

Utredningens förslag gÄr ut pÄ att det offentliga Ätagandet ska öka genom att staten ska ta ett större ansvar för att landets invÄnare har tillgÄng till en allmÀngiltig id-handling. Detta finns sÀrskilt motiverat i kapitel 6.

Utredningens förslag innebÀr vissa kostnadsbesparingar för staten eftersom utredningen föreslÄr att Polisen ska hÀmta personuppgifter direkt frÄn folkbokföringsdatabasen, vilket innebÀr att Skatteverket inte behöver framstÀlla personbevis i detta sammanhang.

Vissa kommuner har som nÀmnts i kapitel 4 uppmÀrksammat problemet med att en del kommuninvÄnare inte kan fÄ id-kort. De eventuella problem som kommunerna uppmÀrksammat bör dock i huvudsak lösas genom införandet av det nya id-kortet.

Utredningens förslag förÀndrar inte möjligheterna för företag att utfÀrda id-kort till sina anstÀllda och för banker att utfÀrda id-kort till sina kunder. Ett nytt system skulle i viss mÄn kunna ses som ett

117

Förslagets genomförande SOU 2007:100

konkurrerande system till bankernas utfÀrdande av id-kort, men det har inte till utredningen framförts nÄgra sÄdana synpunkter. Snarare skulle det sannolikt uppskattas om ett tillförlitligt organ bedömde och garanterade identiteten.

Den negativa pĂ„verkan för företag som utredningen kunnat se gĂ€ller fotohandlare. För fotohandlarna innebĂ€r förslaget att man fortsĂ€tter pĂ„ den redan inslagna vĂ€gen att i allt mindre omfattning godta sökandens medhavda fotografier. Detta betyder att fotohandlarnas marknadssituation blir allt besvĂ€rligare. Det Ă€r dock av sĂ€kerhetsskĂ€l som Polisen ska ta fotografiet i samband med att ansökan görs vid en personlig instĂ€llelse. Om sökanden har tagit med sig ett eget foto kan man inte sĂ€kert veta om personen pĂ„ fotografiet Ă€r densamma som sökanden. Genom att Polisen tar fotografiet pĂ„ plats förbĂ€ttras sĂ€kerheten. Det finns i dag avancerade ansiktsigenkĂ€nningssystem som med stor sĂ€kerhet kan jĂ€mföra elektroniskt lagrade fotografier. Möjligheten att anvĂ€nda sĂ„dana system försvĂ„ras om man godtar medhavda fotografier. Dagens system för det nationella id-kortet bygger bl.a. pĂ„ att det fotografi som kan ses med blotta ögat Ă€ven finns lagrat elektroniskt i id-kortet. Detta följer i sin tur av att det svenska systemet – liksom mĂ„nga andra lĂ€nders system – Ă€r utformat för att uppfylla de internationella sĂ€kerhetsstandarder som föreskrivs av EU och av ICAO; se avsnitt 2.2 och 2.4.

Syftet med utredningens förslag Àr att enskilda i större utstrÀckning ska fÄ tillgÄng till en sÄdan allmÀngiltig id-handling som alla behöver i dagens samhÀlle. SÄvitt utredningen kan bedöma innebÀr förslaget en klar förbÀttring för framförallt utlÀnningar som Àr folkbokförda i landet, men Àven svenska medborgare omfattas. DÀremot innebÀr förslaget inte nÄgra förÀndringar för dem som inte Àr folkbokförda i landet. Det gÀller sÀrskilt de som arbetar i landet under kortare tid, diplomater, anstÀllda vid vÀrdlandsmyndigheter, asylsökande och svenska medborgare bosatta utomlands. Diplomater och anstÀllda vid vÀrdlandsmyndigheter torde kunna anvÀnda sig av andra handlingar dÄ de behöver identifiera sig. Svenska medborgare har möjlighet att istÀllet ansöka om ett nationellt id-kort och kan dÀrför knappast anses negativt berörda av utredningens förslag. För asylsökande kvarstÄr dock problemet med att inte ha ett id-kort. Det Àr dock enligt utredningens uppfattning mindre ÀndamÄlsenligt att lÄta det nya systemet omfatta Àven personer i ett sÄ tidigt skede som asylsökande Àr. Migrationsverkets identitetsutredning Àr Ànnu inte avslutad och sÄ

118

SOU 2007:100 Förslagets genomförande

lÀnge nÄgot uppehÄllstillstÄnd inte beviljats Àr utlÀnningens vistelse i landet sÄdan att man inte med nÄgon sÀkerhet kan sÀga om denne i framtiden kommer att ingÄ i det svenska samhÀllet. LMA-kortet Àr i det skedet en adekvat handling som fÄr anses vara tillrÀcklig, vilket för övrigt överensstÀmmer med de gemenskapsrÀttsliga regler som gÀller. Skulle man anse att de som vistas i landet kortare tid Àn vad som krÀvs för att bli folkbokförd i Sverige borde omfattas av ett allmÀnt svenskt samhÀllsansvar, bör den frÄgan behandlas samtidigt med den översyn som pÄbörjats av folkbokföringslagen.TPF1FPT

En utgÄngspunkt för utredningen har varit att alla utlÀnningar som Àr folkbokförda hÀr i landet och som behöver ett id-kort ocksÄ ska fÄ tillgÄng till en sÄdan handling. Man mÄste emellertid rÀkna med att det i praktiken inte blir möjligt för riktigt alla att fÄ ett idkort. Om en person t.ex. helt saknar bÄde id-handlingar och möjligheter att genom intyg styrka vem han eller hon Àr kommer Polisen sannolikt att behöva avslÄ en ansökan om id-kort. Det Àr emellertid omöjligt att bedöma i vilken omfattning detta kommer att ske. Genom möjligheten till överklagande kommer dock en praxis sÄ smÄningom att kunna utvecklas som nÀrmare anger de minimikrav som kommer att gÀlla för att en persons identitet ska anses vara styrkt.

Omfattningen av antalet sökande

En utgÄngspunkt för bedömningen av hur mÄnga som skulle kunna tÀnkas ansöka om det nya id-kortet Àr antalet id-kort som utfÀrdas av Svensk Kassaservice, vilket Àr omkring 100 000 varje Är. Av dessa utfÀrdades förra Äret 37 procent efter det att ett intygsförfarande tillÀmpats. Motsvarande siffra för 2007 Àr 25 procent. Det innebÀr alltsÄ att det i Är utfÀrdats omkring 10 000 fÀrre id-kort dÀr sökanden Äberopat ett intygsförfarande. Det Àr möjligt att detta motsvarar det behov som finns.

Om man utgÄr frÄn det totala antal id-kort som Svensk Kassaservice utfÀrdar varje Är, dvs. omkring 100 000 id-kort, bör man samtidigt beakta att det nya id-kortet sannolikt kommer att bli dyrare Àn det id-kort Svensk Kassaservice utfÀrdar. Som jÀmförelse kan nÀmnas att i dag kostar Svensk Kassaservice id-kort för vuxna 225 kr eller 350 kr om man identifierar sig med hjÀlp av ett intygsförfarande. Priset för id-kort som utfÀrdas av bankerna

1TP PT Fi 2007:11 Folkbokföringen i framtiden, Dir. 2007:123.

119

Förslagets genomförande SOU 2007:100

varierar beroende pÄ bank, men det Àr vanligtvis lÀgre Àn vad det kostar att fÄ ett pass. Ett vanligt pris Àr 300 kr, men det förekommer Àven att id-kortet tillhandahÄlls kostnadsfritt i samband med vissa erbjudanden. Det förekommer t.ex. att unga erbjuds idkort mot att de samtidigt öppnar konto i banken. Det bör sÄledes vara ett rimligt antagande att en del av de som i dag ansöker om idkort hos Svensk Kassaservice i fortsÀttningen kommer att fÄ idkort av bankerna.

Eftersom det Ànnu Àr oklart om Posten kommer att utfÀrda idkort nÀr Svensk Kassaservice avvecklas Àr det i nulÀget omöjligt att med nÄgon högre grad av sÀkerhet sÀga hur mÄnga som kommer att ansöka om det nya id-kortet.

Det kan nÀmnas att omkring 42 000 nationella id-kort utfÀrdades 2006 och att den siffran ökar för 2007. Det Àr möjligt att en del av dem som hittills fÄtt id-kort utfÀrdade av Svensk Kassaservice fortsÀttningsvis kommer att ansöka om nationellt id-kort.

Rikspolisstyrelsen har uppgett att det inte kommer att pĂ„verka Polisens verksamhet pĂ„tagligt om utfĂ€rdandeupplagan skulle komma att uppgĂ„ till 80 000–100 000 handlingar per Ă„r. Eftersom de polisexpeditioner som hanterar utfĂ€rdande av pass och nationella id-kort har en berĂ€knad kapacitet att klara av de mest intensiva perioderna, Ă€r bedömningen att de har kapacitet att Ă€ven hantera den ökade belastning som de nya id-korten medför.

Kostnaden för id-kortet

UtgÄngspunkten bör vara att id-kortet ska finansieras fullt ut genom en avgift. En ansökningsavgift ska dÀrför betalas pÄ samma sÀtt som gÀller för pass och nationellt id-kort. Den avgift som gÀller för ansökan om nationellt id-kort motsvarar de kostnader Polisen har för att utfÀrda handlingen. Kostnaden för att ansöka om ett nationellt id-kort Àr 400 kr. Eftersom samma utrustning och personal kommer att anvÀndas för det nu aktuella id-kortet kan man utgÄ frÄn att kostnaden för tillverkning och utfÀrdande av det nya id-kortet inte kommer att överstiga kostnaden för det nationella id-kortet. Avgiften bör i enlighet med vad som anförts i avsnitt 7.4 ses som en offentligrÀttsligt tvingande avgift som förutsÀtter beslut av riksdagen.

120

SOU 2007:100 Förslagets genomförande

Behovet av initiala insatser

Det kommer att finnas ett initialt behov av extra insatser inför införandet av det nya id-kortet. Det gÀller framförallt upphandling, utbildningsinsatser, utformning av regelverk samt införskaffande av eventuell extra utrustning. Rikspolisstyrelsen kommer Àven att behöva ta fram ett underlag till regeringen för beslut om ansökningsavgiftens storlek.

Utbildningsinsatsen kommer sannolikt gÄ till sÄ att lÀnsinstruktörer frÄn polismyndigheterna samlas under en dag och att dessa dÀrefter sköter utbildningen av handlÀggare pÄ polismyndigheterna. Man behöver Àven ta fram en anvÀndarmanual.

Det Àr enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning svÄrt att uppskatta i vilken omfattning det kommer att behöva införskaffas ny utrustning och teknik, eftersom detta Àr beroende av vad som blir resultatet av upphandlingsförfarandet. Om det blir en annan leverantör Àn den nuvarande AB Svenska Pass kommer tekniken att behöva justeras i en omfattning som för nÀrvarande inte Àr kÀnd. Under alla omstÀndigheter kommer man sannolikt att behöva förhandla om kompletterande avtal med Àgaren till fotostationerna.

Sammanfattning

Med beaktande av dels att id-kortet ska finansieras fullt ut genom avgift, dels att polismyndigheternas nuvarande kapacitet Àr sÄdan att man inom den befintliga verksamheten kommer att kunna hantera den ökade belastning som de nya id-korten medför, bör utredningens förslag inte medföra nÄgra större merkostnader för Polisen. De initiala insatser som blir nödvÀndiga torde vara en i sammanhanget högst begrÀnsad kostnad av engÄngskaraktÀr.

Utredningens förslag gÄr ut pÄ att det offentliga Ätagandet ska öka. Förslagen bör inte föranleda nÄgra direkta förÀndringar för kommuner och landsting. Möjligheterna för företag att utfÀrda idkort till sina anstÀllda och för banker att utfÀrda id-kort till sina kunder pÄverkas inte i nÄgon nÀmnvÀrd omfattning.

Den negativa pÄverkan för företag som utredningen kunnat se gÀller fotohandlare som fÄr försÀmrade möjligheter i sin nÀringsverksamhet. Detta beror dock pÄ att det i enlighet med internationella sÀkerhetsstandarder bedöms vara viktigt för sÀkerheten

121

Förslagets genomförande SOU 2007:100

och tillförlitligheten i systemet att fotografiet tas av den utfÀrdande myndigheten.

Enligt utredningens uppfattning innebÀr förslaget en klar förbÀttring för utlÀnningar som Àr folkbokförda i landet, men Àven för svenska medborgare som Àr folkbokförda, vilka omfattas av förslaget.

8.2IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

Utredningens förslag: Den nya ordningen bör trÀda i kraft den 1 januari 2009.

IkrafttrÀdande

Den nya ordningen bör, med beaktande av de stora svÄrigheter det innebÀr för enskilda att inte ha tillgÄng till en allmÀngiltig idhandling, trÀda i kraft sÄ snart som möjligt.

Inför att systemet med det nya id-kortet ska införas kommer man enligt Rikspolisstyrelsens bedömning att behöva genomföra ett upphandlingsförfarande för de tjÀnster m.m. som krÀvs för att kunna utfÀrda id-kortet.

Rikspolisstyrelsen har bedömt att ett nytt system skulle kunna tas i bruk ett Är efter det att arbetet med att ta fram ett upphandlingsunderlag pÄbörjas. Enligt berÀkningen bör det ta omkring sex mÄnader innan ett upphandlingsunderlag kan ges ut. Anbudstiden bör bli tvÄ mÄnader. DÀrefter bör det ta omkring en mÄnad att utvÀrdera anbuden och att fatta beslut. Slutligen kommer det uppskattningsvis att ta tre mÄnader att införa det nya systemet. Om arbetet med att ta fram ett upphandlingsunderlag pÄbörjas omedelbart, skulle det alltsÄ ÀndÄ innebÀra att det nya systemet kan tas i bruk tidigast den 1 januari 2009.

Det Àr önskvÀrt att den nya ordningen kan införas pÄ kortare tid Àn den ovan uppskattade, helst redan under hösten 2008, men det Àr svÄrt att nÀrmare precisera förutsÀttningarna för detta. En omstÀndighet som har betydelse Àr förstÄs hur lÄng tid det tar innan Rikspolisstyrelsen fÄr sitt uppdrag. Om frÄgan bedöms brÄdskande torde det inte föreligga nÄgot hinder mot att Rikspolisstyrelsen redan innan regeringen tagit slutlig stÀllning till utredningens förslag fÄr i uppdrag att förbereda ett genomförande.

122

SOU 2007:100 Förslagets genomförande

ÖvergĂ„ngsbestĂ€mmelser

Det saknas anledning att införa nÄgra sÀrskilda övergÄngsbestÀmmelser.

123

9 Författningskommentar

9.1Förslaget till förordning om identitetskort för folkbokförda i Sverige

1 §

I avsnitt 7.3 behandlas förutsÀttningarna för att fÄ id-kort. SkÀlen till att Polisen föreslÄs vara ansvarig myndighet finns angivna i avsnitt 7.1.

2 §

BestÀmmelsen, som motsvarar 2 § första meningen förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.6.

3 §

BestÀmmelsen motsvarar 3 § förordningen om nationellt identitetskort, med ett par skillnader.

Möjligheten att slippa underteckna ansökan pÄ den grunden att man inte kan skriva sitt namn synes vara knuten till smÄ barns oförmÄga att skriva. I och med att en nedre ÄldersgrÀns om 16 Är införs saknas skÀl att införa en motsvarande regel för det nya idkortet.

Det saknas anledning att sökanden ska behöva styrka sitt medborgarskap pÄ motsvarande sÀtt som gÀller för det nationella idkortet.

Eftersom id-kortet inte kommer att utfÀrdas utomlands, saknas behov av föreskrifter till utlandsmyndigheter.

BestÀmmelsen behandlas i huvudsak i avsnitt 7.6. FrÄgan om makulering behandlas i avsnitt 7.8.

125

Författningskommentar SOU 2007:100

4 §

BestÀmmelsen, som motsvarar 4 § förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.7.

5 §

BestÀmmelsen motsvaras nÀrmast av 5 § förordningen om nationellt identitetskort, men med den skillnaden att giltighetstiden kan bestÀmmas till en kortare tidsperiod Àn fem Är av andra skÀl Àn det som anges i förordningen om nationellt identitetskort. Enligt den förordningen kan giltighetstiden kortas om medborgarskapet berÀknas upphöra inom en kortare tid Àn fem Är. Detta Àr inte ett aktuellt skÀl för det nya id-kortet. DÀremot bör id-kortet utfÀrdas för kortare tid Àn fem Är om sökanden har ett uppehÄllstillstÄnd som gÀller i mindre Àn fem Är.

BestÀmmelsen behandlas i avsnitt 7.6.

6 §

Av sÀkerhetsskÀl bör id-kortet endast lÀmnas ut till sökanden personligen. BestÀmmelsen motsvarar 6 § första meningen förordningen om nationellt identitetskort.

7 §

BestÀmmelsen, som motsvarar 8 § förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.6.

8 §

BestÀmmelsen i 8 § 1 motsvarar 9 § andra stycket första meningen förordningen om nationellt identitetskort.

BestÀmmelsen i 8 § 2 har inte nÄgot motsvarighet i förordningen om nationellt identitetskort. BestÀmmelsen tar sikte pÄ de fall dÄ innehavaren Àndrar vÀsentliga personuppgifter samt de fall dÄ det pÄ annat sÀtt kommer fram att vÀsentliga personuppgifter som framgÄr av id-kortet inte Àr korrekta. De personuppgifter som

126

SOU 2007:100 Författningskommentar

framgÄr av folkbokföringen bör stÀmma överens med de personuppgifter som framgÄr av id-kortet. Det Àr inte lÀmpligt att en person som t.ex. byter namn har ett gÀllande id-kort som inte utvisar det rÀtta namnet. Det förekommer Àven att personnummer Àndras och om sÄ sker Àr det sÀrskilt angelÀget att id-kortet Äterkallas. Med vÀsentliga uppgifter avses dÀremot inte mindre betydelsefulla skillnader som t.ex. smÀrre skillnader i kortinnehavarens lÀngd. Eftersom Polismyndigheten har tillgÄng till den information som finns i Skatteverkets folkbokföringsdatabas bör regeln inte innebÀra nÄgra större praktiska hinder.

BestÀmmelsen i 8 § 3 motsvarar 9 § andra stycket andra meningen förordningen om nationellt identitetskort.

ÅterkallelsebestĂ€mmelserna behandlas i avsnitt 7.8.

9 §

BestÀmmelsen, som motsvarar 10 § förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.8.

10 §

BestÀmmelsen motsvarar 11 § första meningen förordningen om nationellt identitetskort. Behörighetsregeln behandlas i avsnitt 7.8.

11 §

BestÀmmelsen motsvarar 14 § förordningen om nationellt identitetskort. Reglerna om register behandlas i avsnitt 7.7. Motiven till varför Polisen ska vara ansvarig finns i avsnitt 7.1

12 §

Avsikten med bestÀmmelsen Àr att det uttryckligen ska framgÄ att registret fÄr tillföras uppgifter frÄn Skatteverkets folkbokföringsdatabas i den omfattning som 14 § tillÄter. Detta behandlas i avsnitt 7.7. BestÀmmelsen saknar motsvarighet i förordningen om nationellt identitetskort.

127

Författningskommentar SOU 2007:100

13 §

BestÀmmelsen, som motsvarar 15 § förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.7.

Med verksamhet avses framförallt Àrenden om utfÀrdande och Äterkallande av id-kort.

14 §

BestÀmmelsen motsvarar 16 § förordningen om nationellt identitetskort. FjÀrde punkten Àr dock ny. Syftet med den bestÀmmelsen Àr att Àven den bevisning som Äberopas till styrkande av sökandens identitet ska kunna lagras i registret. Detta Àr viktig information som bör lagras Àven nÀr ansökan bifallits. JÀmför femte punkten enligt vilken motsvarande uppgifter kan omfattas nÀr en ansökan avslagits eller Äterkallats. Till skillnad frÄn Àrenden som gÀller nationella id-kort dÀr enbart svenska medborgare kan komma i frÄga, kommer det att bli aktuellt med en klart större spridning pÄ den bevisning som Äberopas till styrkande av den egna identiteten. För att kunna upprÀtthÄlla en tillrÀcklig sÀkerhet och trovÀrdighet i systemet ska uppgifter om denna bevisning registreras.

RegisterbestÀmmelserna behandlas i avsnitt 7.7.

15 §

BestÀmmelsen, som motsvarar 17 § förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.7.

16 §

BestÀmmelsen, som motsvarar 18 § förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.7.

17 §

BestÀmmelsen, som inte har nÄgon motsvarighet i förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.7. JÀmför 2 § folkbokföringsförordningen (1991:749) med den Àndring som följer av

128

SOU 2007:100 Författningskommentar

förordningen (2007:805) om Àndring i folkbokföringsförordningen. JÀmför Àven 14 § förordningen (1998:1234) om det statliga personadressregistret.

18 §

BestÀmmelsen, som motsvarar 19 § förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.7.

19 §

BestÀmmelsen motsvarar 20 § förordningen om nationellt identitetskort.

RÀtten för en innehavare av ett nationellt id-kort att kontrollera den information som har sparats i lagringsmediet i kortet följer av gemenskapsrÀttsliga bestÀmmelser (se avsnitt 7.9) som visserligen enbart gÀller resehandlingar vilket alltsÄ innebÀr att det inte finns nÄgot gemenskapsrÀttsligt krav pÄ att motsvarande ska gÀlla Àven för det nya id-kortet. Reglerna har dock tillkommit av rÀttssÀkerhetsskÀl och det Àr rimligt att motsvarande gÀller Àven betrÀffande det nu aktuella id-kortet. Dessutom gÀller sÄdan insyn betrÀffande det nationella id-kortet.

20 §

BestÀmmelsen motsvarar 21 § förordningen om nationellt identitetskort. Reglerna om makulering behandlas i avsnitt 7.8.

21 §

BestÀmmelsen motsvarar 22 § förordningen om nationellt identitetskort. BestÀmmelserna om överklagande behandlas i avsnitt 7.9.

129

Författningskommentar SOU 2007:100

22 §

BestÀmmelsen, som motsvarar 23 § förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.9.

23 §

BestÀmmelsen motsvarar 24 § första stycket första meningen förordningen om nationellt identitetskort.

PÄ samma sÀtt som för det nationella id-kortet finns det ett behov av att Rikspolisstyrelsen utfÀrdar kompletterande föreskrifter betrÀffande det nya id-kortet. Det gÀller framförallt de nÀrmare regler som ska gÀlla för utfÀrdandet av id-kortet och dÄ sÀrskild hur identiteten ska styrkas. FrÄgan om hur identiteten kan styrkas behandlas i avsnitt 7.6.

Även annat kan komma att behövas regleras. I motsvarande föreskrifter för passhanteringen vid polismyndigheterna finns exempelvis bestĂ€mmelser om ansökningsblankett, fotografi och vĂ„rdnadshavares medgivande.

24 §

BestÀmmelsen, som motsvarar 25 § första och andra styckena förordningen om nationellt identitetskort, behandlas i avsnitt 7.6.

9.2Förslaget till förordning om Àndring av sekretessförordningen (1980:657)

För att uppnÄ motsvarande sekretesskydd som gÀller för det nationella id-kortet införs ett Àndring i sekretessförordningen som innebÀr att sekretess gÀller Àven för uppgifterna i Rikspolisstyrelsens register för det nu aktuella id-kortet.

130

Bilaga

Kommittédirektiv

Identitetskort för personer som inte har Dir.
svenskt medborgarskap 2007:56
   

Beslut vid regeringssammantrÀde den 19 april 2007

Sammanfattning av uppdraget

En sÀrskild utredare skall utreda hur det kan sÀkerstÀllas att det finns möjlighet för personer som inte Àr svenska medborgare men som har rÀtt att vara bosatta i Sverige att fÄ identitetskort (id-kort).

I uppdraget ingÄr att övervÀga och lÀmna förslag om vilken myndighet eller annat organ som skall ha ansvaret för att pÄ ett tillförlitligt sÀtt utfÀrda sÄdana id-kort och om den nÀrmare avgrÀnsningen av vilka kategorier av personer som skall omfattas.

Vidare skall utredaren övervÀga och lÀmna förslag om hur personer som saknar svenska identitetshandlingar skall kunna styrka sin identitet vid ansökan om id-kort.

Utredaren skall redovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 2007.

Bakgrund

Det finns olika typer av identitetskort i Sverige i dag. Förutom körkortet, som utfÀrdas av VÀgverket, finns det s.k. SIS-mÀrkta idkort och nationella identitetskort.

För att fÄ utfÀrda SIS-mÀrkta id-kort krÀvs ett sÀrskilt tillstÄnd frÄn certifieringsorganet Det Norske Veritas Certifikation AB (DNV). Normalt ger ett sÄdant tillstÄnd rÀtt att utfÀrda id-kort till personer som har en direkt anknytning till utfÀrdaren, t.ex. genom anstÀllning. DÀrutöver har Posten AB (Posten) och bankerna tillstÄnd att utfÀrda id-kort till allmÀnheten. Bankerna utfÀrdar normalt endast kort till sina kunder. NÀr kundförbindelse inleds har bankerna att beakta det identifieringskrav som finns i

131

Bilaga SOU 2007:100

lagstiftningen för att bekÀmpa penningtvÀtt och finansiering av terrorism. Eftersom alla personer i Sverige anses vara kunder hos Posten kan alla som uppfyller de krav som redovisas i det följande fÄ kort genom dotterbolaget Svensk Kassaservice AB. Regeringen har nyligen till riksdagen överlÀmnat propositionen 2006/07:55

Statens ansvar för vissa betaltjÀnster. I propositionen föreslÄs att Posten fÄr möjlighet att pÄbörja en avveckling av Svensk Kassaservice under andra halvÄret 2008.

Reglerna för utfÀrdande av SIS-mÀrkta id-kort finns angivna i

SÀrskilda bestÀmmelser för certifiering av överensstÀmmelse med standard (SBC 151) hos DNV. Enligt dessa bestÀmmelser skall den som bestÀller ett id-kort vara folkbokförd i Sverige och kunna styrka sin identitet genom en fullgod identitetshandling. Fullgod identitetshandling Àr enligt bestÀmmelserna svenskt körkort, svenskt pass i vinröd bok eller certifierat tjÀnste- och id-kort. Om det saknas en fullgod identitetshandling krÀvs enligt SBC 151 personbevis, skriftligt intyg och intygande av en intygsgivare som Àr personligen nÀrvarande vid bestÀllning av id-kortet.

BestÀmmelser om nationella id-kort finns i förordningen (2005:661) om nationellt identitetskort. Korten utfÀrdas endast för svenska medborgare. SkÀlet till att de nationella id-korten infördes var att de skulle kunna anvÀndas för att styrka svenskt medborgarskap i samband med resor inom SchengenomrÄdet. De nationella id-korten kan Àven anvÀndas för legitimering i olika sammanhang inom landet. Rikspolisstyrelsen utfÀrdar de nationella id-korten.

Behov av utredning

Det Àr i vissa fall svÄrt för personer som inte Àr svenska medborgare att fÄ id-kort. Bland annat har Svensk Kassaservice fr.o.m. den 1 januari 2007 skÀrpt sina krav. De nya kraven innebÀr att en sökande som saknar fullgod svensk legitimation skall ha med sig en person som, förutom att han eller hon skall inneha en godkÀnd svensk id-handling, skall vara en nÀra slÀkting. Med nÀra slÀkting avses maka eller make, registrerad partner, vÄrdnadshavare eller myndigt barn. Syskon kan vara intygsgivare, om detta kan styrkas med ett personbevis, exempelvis ett s.k. familjebevis. Eftersom sambor inte finns registrerade i folkbokföringen godtas de inte som intygsgivare.

132

SOU 2007:100 Bilaga

SkÀlen till att strÀngare krav infördes var att man upptÀckt att vissa personer uppgivit falsk identitet vid bestÀllning av SIS-mÀrkta id-kort och att intygsgivare lÀmnat oriktiga uppgifter. Risken för felaktigt utfÀrdade id-kort anses av Svensk Kassaservice vara mindre, om intygsgivaren kan styrka sitt slÀktskap.

Personer som nyligen har invandrat till Sverige saknar ofta bÄde fullgod svensk identitetshandling och nÀra slÀktingar av det slag som krÀvs enligt de nya reglerna. De nekas dÀrför ofta SIS-mÀrkt id-kort. Eftersom de inte Àr svenska medborgare har de inte heller möjlighet att fÄ nationellt id-kort.

Avsaknaden av id-kort innebÀr inte sÀllan problem i kontakt med viktiga funktioner i samhÀllet sÄsom sjukvÄrd, apotek, bank och post. Detta drabbar Àven personer som Àr medborgare i andra medlemsstater i EU och har uppehÄllsrÀtt i Sverige. Det Àr viktigt att sÀkerstÀlla upprÀtthÄllandet av den fria rörligheten inom EU i enlighet med EG-fördraget och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rÀtt att fritt röra sig och uppehÄlla sig inom medlemsstaternas territorierTPF1FPT.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har fÄtt ett antal anmÀlningar frÄn personer som har nekats id-kort pÄ grund av att de bÄde saknar svensk legitimation och nÀra slÀktingar hÀr i landet som kan intyga deras identitet. DO utreder om det Àr frÄga om s.k. indirekt etnisk diskriminering.

Det Àr naturligtvis av stor vikt att det finns tillfredsstÀllande rutiner för utfÀrdande av id-kort i Sverige och att de id-kort som utfÀrdas Àr tillförlitliga. Tillförlitligheten Àr inte minst viktig för den finansiella marknaden men Àven för samhÀllet i stort.

Att den som utfÀrdar id-kort stÀller krav pÄ styrkande av sökandens identitet Àr givetvis helt motiverat. Det Àr dock viktigt att personer med rÀtt att vara bosatta och arbeta i Sverige har möjlighet att fÄ ett svenskt id-kort, Àven om de inte har nÀra slÀktingar hÀr i landet.

Det finns dÀrför behov av att utreda hur personer som har rÀtt att vara bosatta i Sverige men saknar svenskt medborgarskap skall kunna intyga sin identitet pÄ ett tillfredsstÀllande sÀtt.

Det behöver Àven sÀkerstÀllas att det finns ett organ som utfÀrdar id-korten. Det bör dÀrför övervÀgas om nÄgon myndighet

1TP PT EUT L 158, 30.4.2004, s.77-123 (Celex 32004L0038).

133

Bilaga SOU 2007:100

eller nÄgot annat organ bör ges i uppdrag att svara för utfÀrdandet av id-kort för icke svenska medborgare som Àr bosatta i Sverige.

Uppdraget

En sÀrskild utredare skall utreda hur det kan sÀkerstÀllas att det finns möjlighet för personer som inte Àr svenska medborgare men som har rÀtt att vara bosatta i Sverige att fÄ id-kort.

I uppdraget ingÄr att övervÀga och lÀmna förslag om vilken myndighet eller annat organ som skall ha ansvaret för att pÄ ett tillförlitligt sÀtt utfÀrda sÄdana id-kort och om den nÀrmare avgrÀnsningen av vilka kategorier av personer som skall omfattas.

Vidare skall utredaren övervÀga och lÀmna förslag om hur personer som saknar svenska identitetshandlingar skall kunna styrka sin identitet vid ansökan om id-kort.

Erfarenheter av hur frÄgan har lösts i andra lÀnder skall tas tillvara. Det gÀller sÀrskilt erfarenheterna i de övriga nordiska lÀnderna.

Utredaren skall lÀmna de författningsförslag som behövs. Utredaren skall analysera om ett genomförande av utredarens

förslag skulle innebÀra en förÀndring av det offentliga Ätagandet och om förslagen skulle riskera att leda till att kraven pÄ statliga insatser ökar samt i övrigt redogöra för eventuella förÀndringar för stat, kommuner, landsting, företag och enskilda.

Utredaren skall i utredningsarbetet ha kontakt med bl.a. Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Skatteverket, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Posten AB, Svenska Bankföreningen samt Sveriges Kommuner och Landsting.

Utredaren skall redovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 2007.

(Integrations- och jÀmstÀlldhetsdepartementet)

134

Statens offentliga utredningar 2007

Kronologisk förteckning

1.TelefonförsÀljning. Jo.

2.FrÄn socialbidrag till arbete.

+Bilaga. Fördjupningsstudier.

+LÀttlÀst. Sammanfattning. S.

3.FörÀldraskap vid assisterad befruktning. Ju.

4.Trafikinspektionen

– en myndighet för sĂ€kerhet och skydd inom transportomrĂ„det. N.

5.Summa summarum – en fristĂ„ende myndighet för utredning av anmĂ€lningar om brott av poliser och Ă„klagare? Ju.

6.MÄlsÀgandebitrÀdet.

Ett aktivt stöd i rÀttsprocessen. Ju.

7.Den nya inskrivningsmyndigheten. M.

8.Nya förutsÀttningar för ekobrottsbekÀmpning. Ju.

9.Svenskan i vÀrlden. UD.

10.HÄllbar samhÀllsorganisation med utvecklingskraft. Fi.

11.Regional utveckling och regional samhÀllsorganisation. Fi

12.HÀlso- och sjukvÄrden. Fi.

13.Staten och kommunerna – uppgifter, struktur och relation. Fi.

14.Renovering av bostadsmarknad efterlyses! Om ungas möjligheter till en egen bostad. Rapport nr 1:

Om bara nÄgon kunde sÀga vad jag ska göra för att fÄ en bostad sÄ skulle jag göra det.

Rapport nr 2: MĂ„ste man ha tur?

Studier av yngre pÄ bostadsmarknaden i svenska stÀder.

Rapport nr 3:

Effektiv bostadsservice och förmedling av bostĂ€der – ur ett dubbelt anvĂ€ndarperspektiv.

Rapport nr 4:

Unga vuxna pÄ bolÄnemarknaden. M.

15.Stöd för framtiden – om förutsĂ€ttningar för jĂ€mstĂ€lldhetsintegrering.

Idébok:

JÀmstÀlld medborgarservice. Goda rÄd om jÀmstÀlldhetsintegreringen. En idébok för chefer och strateger.

Metodbok:

JÀmStöd Praktika. Metodbok för jÀmstÀlldhetsintegrering. IJ.

16.Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag. S.

17.Äktenskap för par med samma kön. VigselfrĂ„gor. Ju.

18.Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösa ungdomar. N.

19.Friskare tĂ€nder – till rimliga kostnader. S.

20.Administrativa sanktioner pÄ yrkesfiskets omrÄde. Jo.

21.GMO-skador i naturen och Miljöbalkens försÀkringar. M.

22.Skyddet för den personliga integriteten. KartlÀggning och analys. Del 1+2. Ju.

23.Genomförande av tredje penningtvÀttsdirektivet. Fi.

24.VeterinÀr fÀltverksamhet i nya former. Jo.

25.Plats för tillvÀxt? Fi.

26.Alternativ tvistlösning. Ju.

27.Auktorisation av patentombud. N.

28.Tydliga mÄl och kunskapskrav i grundskolan. Förslag till nytt mÄl- och uppföljningssystem. U.

29.Hur tillÀmpas expropriationslagens ersÀttningsbestÀmmelser? Ju.

30.TvÄ nya statliga specialskolor. + LÀttlÀst+ Daisy. U.

31.Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser. Fö.

32.TillvÀxt genom turistnÀringen. N.

33.SlÀpvagnskörning med B-körkort

– nĂ€r kan de nya EU-reglerna börja tillĂ€mpas? N.

34.SkolgÄng för barn som skall avvisas eller utvisas. Ju.

35.Flyttning och pendling i Sverige. Fi.

36.Bioenergi frĂ„n jordbruket – en vĂ€xande resurs. + Bilagedel. Jo.

37.VĂ„rd med omsorg – möjligheter och hinder. S.

38.KunskapslÀget pÄ kÀrnavfallsomrÄdet 2007. Nu levandes ansvar, framtida generationers frihet. M.

39.Framtidens polis. Ju.

40.Valsystem och representationseffekter. En jÀmförande studie av 25 lÀnder. Ju.

41.Misstroendeförklaring och regeringsbildning 1994–2006. RegeltillĂ€mpning och författningspolitiska alternativ. Ju.

42.FrÄn statsminister till president? Sveriges regeringschef i ett jÀmförande perspektiv. Ju.

43.BÀttre arbetsmiljöregler II. Skyddsombud, bestÀllaransvar, byggarbetsplatser m.m. A.

44.Tsunamibanden. Fi.

45.Utökat elektroniskt informationsutbyte. Fi.

46.AnsvarsfrÄgan vid odling av genmodifierade grödor. Jo.

47.Den osynliga infrastrukturen

–om förbĂ€ttrad samordning av offentlig IT-standardisering. N.

48.Patientdata och lÀkemedel m.m. S.

49.Organisationsform för VTI och SIKA. N.

50.MÄngfald Àr framtiden. Ku.

51.Riksbankens finansiella oberoende. Fi.

52.BeslutanderÀtt vid gemensam vÄrdnad m.m. Ju.

53.Sjukhusens lÀkemedelsförsörjning. S.

54.Barnet i fokus

En skÀrpt lagstiftning mot barnpornografi. Ju.

55.Betalningstider i nÀringslivet. N.

56.Revisionsutskott m.m.; Genomförande av 2006 Ärs revisorsdirektiv. Ju.

57.Etiskt godkÀnnande av djurförsök

–nya former för överprövning. Jo.

58.Hamnstrategi – strategiska hamnnoder i det svenska godstransportsystemet. N.

59.Strategiska godsnoder i det svenska transportsystemet – ett framtidsperspektiv. N.

60.Sverige inför klimatförĂ€ndringarna – hot och möjligheter. DVD medföljer. M.

+ engelsk översÀttning.

61.Deluppföljning 2 av den kommunalekonomiska utjĂ€mningen – med förslag till förĂ€ndringar i kostnadsutjĂ€mningen. Fi.

62.UtjĂ€mning av kommunernas LSS-kost- nader – översyn och förslag. Fi.

63.En bÀttre viltförvaltning med inriktning pÄ Àlg. Jo.

64.Studiestödsdatalag. U.

65.Domstolarnas handlÀggning av Àrenden. Ju.

66.Rörelser i tiden. IJ.

67.Regeringsformen ur ett könsperspektiv. En övergripande genomgÄng. Ju.

68.Ett decennium med personval. Erfarenheter och utfall. Ju.

69.BestÀmmelser om domstolarna

i regeringsformen. Expertgruppsrapport. Ju.

70.Framtidens flygplatser – utveckling av det svenska flygplatssystemet. N.

71.En starkare företagsinteckning. Ju.

72.Kommunal kompetens i utveckling. Fi.

73.Kostnader för personlig assistans. SkÀrpta regler för utbetalning, anvÀndning och Äterbetalning av assistansersÀttning. S.

74.UpplÄtelse av den egna bostaden. Fi.

75.Att styra staten – regeringens styrning av sin förvaltning. Fi.

76.Lagring av trafikuppgifter för brottsbekÀmpning. Ju.

77.En svensk veteranpolitik, del 1. Ansvaret för personalen före, under och efter internationella militÀra insatser. Fö.

78.Bolagisering för ökad konkurrens och effektivitet – förslag om att bolagisera vissa konsult- och entreprenadverksamheter i Banverket och VĂ€gverket. N.

79.Tre nya skolmyndigheter. U.

80.Reach – genomförande och sanktioner. M.

81.Resurser för kvalitet. U.

82.Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjÀnsten. + LÀttlÀst + daisy. S.

83.Standarder och tillvÀxt: en kommenterad forskningsöversikt. Standards and growth: a research review. N.

84.VĂ€rdet av valdeltagande. Ju.

85.Olika former av normkontroll. Expertgruppsrapport. Ju.

86.BĂ€ttre djurskydd – mindre krĂ„ngel. Jo.

87.Ökad likvĂ€rdighet för elever med funktionshinder. +LĂ€ttlĂ€st. + Daisy. U.

88.Att lÀra nÀra.

Stöd till kommuner för verksamhetsnÀra kompetensutveckling inom omsorg och vÄrd av Àldre. S.

89.Rovdjuren och deras förvaltning. M.

90.Straffskalan för mord. Ju.

91.Ny företagshĂ€lsovĂ„rd – ny kunskapsförsörjning. S.

92.Urkunden I Tiden

– en straffrĂ€ttslig anpassning. Ju.

93.Den kommunala sjÀlvstyrelsens grundlagsskydd. Expertgruppsrapport. Ju.

94.Folkomröstning i Europa.

RÀttslig reglering och förekomst av folkomröstningar i 32 europeiska stater. Ju.

95.TjÀnster utan grÀnser? Internationalisering av offentliga sektorns tjÀnster. Fi.

96.Avgifter. Fi.

97.Vissa metrologifrÄgor. N.

98.KarriÀr för kvalitet. U.

99.Förhandsprövning av nÀttariffer m.m. N.

100.Id-kort för folkbokförda i Sverige. IJ.

Statens offentliga utredningar 2007

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

FörÀldraskap vid assisterad befruktning. [3]

Summa summarum – en fristĂ„ende myndighet för utredning av anmĂ€lningar om brott av poliser och Ă„klagare? [5]

MÄlsÀgandebitrÀdet.

Ett aktivt stöd i rÀttsprocessen. [6]

Nya förutsÀttningar för ekobrottsbekÀmpning. [8]

Äktenskap för par med samma kön. VigselfrĂ„gor. [17]

Skyddet för den personliga integriteten. KartlÀggning och analys. Del 1+2. [22]

Alternativ tvistlösning. [26]

Hur tillÀmpas expropriationslagens ersÀttningsbestÀmmelser? [29]

SkolgÄng för barn som skall avvisas eller utvisas. [34]

Framtidens polis. [39]

Valsystem och representationseffekter. En jÀmförande studie av 25 lÀnder. [40]

Misstroendeförklaring och regeringsbildning 1994–2006.

RegeltillÀmpning och författningspolitiska alternativ. [41]

FrÄn statsminister till president? Sveriges regeringschef i ett jÀmförande perspektiv. [42]

BeslutanderÀtt vid gemensam vÄrdnad m.m. [52]

Barnet i fokus

En skÀrpt lagstiftning mot barnpornografi. [54]

Revisionsutskott m.m.; Genomförande av 2006 Ärs revisorsdirektiv. [56]

Domstolarnas handlÀggning av Àrenden. [65]

Regeringsformen ur ett könsperspektiv. En övergripande genomgÄng. [67]

Ett decennium med personval. Erfarenheter och utfall. [68]

BestÀmmelser om domstolarna i regeringsformen. Expertgruppsrapport. [69]

En starkare företagsinteckning. [71]

Lagring av trafikuppgifter för brottsbekÀmpning. [76]

VĂ€rdet av valdeltagande. [84]

Olika former av normkontroll. Expertgruppsrapport. [85]

Straffskalan för mord. [90]

Urkunden I Tiden

– en straffrĂ€ttslig anpassning [92]

Den kommunala sjÀlvstyrelsens grundlagsskydd. Expertgruppsrapport. [93]

Folkomröstning i Europa.

RÀttslig reglering och förekomst av folkomröstningar i 32 europeiska stater. [94]

Utrikesdepartementet

Svenskan i vÀrlden. [9]

Försvarsdepartementet

Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser. [31]

En svensk veteranpolitik, del 1.

Ansvaret för personalen före, under och efter internationella militÀra insatser. [77]

Socialdepartementet

FrÄn socialbidrag till arbete.

+Bilaga. Fördjupningsstudier.

+LÀttlÀst. Sammanfattning. [2]

Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag. [16)

Friskare tĂ€nder – till rimliga kostnader. [19]

VĂ„rd med omsorg – möjligheter och hinder. [37]

Patientdata och lÀkemedel m.m. [48] Sjukhusens lÀkemedelsförsörjning. [53]

Kostnader för personlig assistans.

SkÀrpta regler för utbetalning, anvÀndning och Äterbetalning av assistansersÀttning. [73]

Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjÀnsten. + LÀttlÀst + daisy. [82]

Att lÀra nÀra.

Stöd till kommuner för verksamhetsnÀra kompetensutveckling inom omsorg och vÄrd av Àldre. [88]

Ny företagshĂ€lsovĂ„rd – ny kunskapsförsörjning [91]

Finansdepartementet

HÄllbar samhÀllsorganisation med utvecklings-

kraft. [10]

Regional utveckling och regional samhÀllsorganisation. [11]

HÀlso- och sjukvÄrden. [12]

Staten och kommunerna – uppgifter, struktur och relationer. [13]

Genomförande av tredje penningtvÀttsdirektivet. [23]

Plats för tillvÀxt? [25]

Flyttning och pendling i Sverige. [35] Tsunamibanden. [44]

Utökat elektroniskt informationsutbyte. [45] Riksbankens finansiella oberoende. [51]

Deluppföljning 2 av den kommunalekonomiska utjĂ€mningen – med förslag till förĂ€ndringar i kostnadsutjĂ€mningen. [61]

UtjÀmning av kommunernas LSS-kostnader

– översyn och förslag. [62] Kommunal kompetens i utveckling. [72] UpplĂ„telse av den egna bostaden. [74]

Att styra staten – regeringens styrning av sin förvaltning. [75]

TjÀnster utan grÀnser?

Internationalisering av offentliga sektorns tjÀnster. [95]

Avgifter. [96]

Utbildningsdepartementet

Tydliga mÄl och kunskapskrav i grundskolan. Förslag till nytt mÄl- och uppföljningssystem. [28]

TvÄ nya statliga specialskolor. + LÀttlÀst+ Daisy. [30]

Studiestödsdatalag. [64]

Tre nya skolmyndigheter. [79] Resurser för kvalitet. [81]

Ökad likvĂ€rdighet för elever med funktionshinder. +LĂ€ttlĂ€st. + Daisy. [87]

KarriÀr för kvalitet. [98]

Jordbruksdepartementet

TelefonförsÀljning. [1]

Administrativa sanktioner pÄ yrkesfiskets omrÄde. [20]

VeterinÀr fÀltverksamhet i nya former. [24]

Bioenergi frĂ„n jordbruket – en vĂ€xande resurs. + Bilagedel. [36]

AnsvarsfrÄgan vid odling av genmodifierade grödor. [46]

Etiskt godkÀnnande av djurförsök

– nya former för överprövning. [57]

En bÀttre viltförvaltning med inriktning pÄ Àlg. [63]

BĂ€ttre djurskydd – mindre krĂ„ngel. [86]

Miljödepartementet

Den nya inskrivningsmyndigheten. [7]

Renovering av bostadsmarknad efterlyses! Om ungas möjligheter till en egen bostad. Rapport nr 1:

Om bara nÄgon kunde sÀga vad jag ska göra för att fÄ en bostad sÄ skulle jag göra det. Rapport nr 2:

MĂ„ste man ha tur?

Studier av yngre pÄ bostadsmarknaden i svenska stÀder.

Rapport nr 3:

Effektiv bostadsservice och förmedling av bostĂ€der – ur ett dubbelt anvĂ€ndarperspektiv.

Rapport nr 4:

Unga vuxna pÄ bolÄnemarknaden. [14]

GMO-skador i naturen och Miljöbalkens försÀkringar. [21]

KunskapslÀget pÄ kÀrnavfallsomrÄdet 2007. Nu levandes ansvar, framtida generationers frihet. [38]

Sverige inför klimatförĂ€ndringarna – hot och möjligheter. DVD medföljer. [60]

+ engelsk översÀttning.

Reach – genomförande och sanktioner. [80] Rovdjuren och deras förvaltning. [89]

NĂ€ringsdepartementet

Trafikinspektionen

– en myndighet för sĂ€kerhet och skydd inom transportomrĂ„det. [4]

Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösa ungdomar. [18]

Auktorisation av patentombud. [27] TillvÀxt genom turistnÀringen. [32]

SlÀpvagnskörning med B-körkort

– nĂ€r kan de nya EU-reglerna börja tillĂ€mpas? [33]

Den osynliga infrastrukturen

– om förbĂ€ttrad samordning av offentlig IT-standardisering. [47]

Organisationsform för VTI och SIKA. [49] Betalningstider i nÀringslivet. [55]

Hamnstrategi – strategiska hamnnoder

i det svenska godstransportsystemet. [58]

Strategiska godsnoder i det svenska transportsystemet – ett framtidsperspektiv. [59]

Framtidens flygplatser – utveckling av det svenska flygplatssystemet. [70]

Bolagisering för ökad konkurrens och effektivitet – förslag om att bolagisera vissa konsult- och entreprenadverksamheter i Banverket och VĂ€gverket. [78]

Standarder och tillvÀxt: en kommenterad forskningsöversikt. Standards and growth: a research review. [83]

Vissa metrologifrÄgor. [97] Förhandsprövning av nÀttariffer m.m. [99]

Integrations- och jÀmstÀlldhetsdepartementet

Stöd för framtiden – om förutsĂ€ttningar för jĂ€mstĂ€lldhetsintegrering.

Idébok:

JÀmstÀlld medborgarservice. Goda rÄd om jÀmstÀlldhetsintegreringen. En idébokför chefer och strateger.

Metodbok:

JÀmStöd Praktika. Metodbok för jÀmstÀlldhetsintegrering. [15]

Rörelser i tiden. [66]

Id-kort för folkbokförda i Sverige.[100]

Kulturdepartementet

MÄngfald Àr framtiden. [50]

Arbetsmarknadsdepartementet

BÀttre arbetsmiljöregler II. Skyddsombud, bestÀllaransvar, byggarbetsplatser m.m. [43]