den 23 september

Svar på fråga

2007/08:1641 Miljömålskalkning

Miljöminister Andreas Carlgren

Ann-Kristine Johansson har frågat mig hur jag ser på nivån av kalkningsanslagen och om jag avser att ta några initiativ när det gäller anslaget.

Försurningen av sjöar och vattendrag i Sverige beror i första hand på surt nedfall, varav den allra största delen kommer från andra länder. En långsiktig lösning förutsätter därför internationellt samarbete. Detta har länge varit Sveriges huvudinriktning för att rädda våra sjöar och vi har också varit framgångsrika. Utsläppen av framför allt svaveldioxid minskar därför nu och minskningen blir på sikt omfattande, varför även kalkningsbehovet med tiden kan minska. Där är vi dock inte ännu, bland annat på grund av att återhämtningen kräver tid och många vatten fortfarande är försurade.

Återhämtningen från försurning sker nu med olika hastighet i olika delar av landet och kommer att kräva olika typer av insatser utifrån regionala och lokala förhållanden. Innan det sura nedfallet har minskat tillräckligt är kalkning en nödvändig åtgärd för att temporärt motverka effekterna av försurningen och därigenom uppfylla de mål och krav som miljömålsarbetet respektive vattendirektivet anger. Vi kalkar numera med omkring 200 000 ton kalk för ungefär 200 miljoner kronor per år. Det är den mest omfattande kalkningsinsatsen i världen. Omkring 20 000 sjöar bedöms vara försurade och omkring 100 000 kilometer rinnande vatten. Detta utgör omkring 20 procent av landets sjöar och 10 procent av dess sjöyta. I dag kalkas runt 7 000 sjöar för att få effekter i sjöar och nedströms belägna vattendrag och dessutom ytterligare 10 000 kilometer rinnande vatten.

Värmland är ett av de mest försurningspåverkade länen och är det län som i dag får mest kalkningsmedel – 29 miljoner kronor. Efter hand som behovet av kalkning minskar eller helt upphör i främst de mer nordliga länen kommer resurser att kunna överföras till de områden som är mest utsatta.

Som Ann-Kristine Johansson påpekar är kalkning viktigt också ur ett landsbygdsperspektiv och ger mångfalt tillbaka. Jag bedömer därför att verksamheten med kalkning kommer att fortsätta i oförminskad skala och att några nya initiativ från min sida inte behövs i dagsläget.