den 14 mars
Fråga
2007/08:956 Sanering av förorenade områden
av Aleksander
Gabelic (s)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
Enligt
Naturvårdsverket finns det 15 000 platser i vårt
land som behöver saneras efter miljöskadlig verksamhet. Den som har orsakat
skadorna är skyldig att sanera, men ibland finns det företaget inte kvar. Då
har nästa markägare ansvaret i stället. Marknaden har ansvaret för att lösa
detta och det fungerar också relativt bra i storstadsområden, där
exploateringstrycket ger höga markpriser. Men i mindre kommuner går det mycket
trögare, lönsamheten är mindre. Möjlighet finns att söka statliga medel, men
det kräver att kommunen där objektet ligger går in som huvudman för
saneringsarbetet och bidrar med 10 procent av den kostnad som finansieras med
allmänna medel. Man kan få nedsättning, men då ska det göras en
”skälighetsbedömning” enligt miljöbalken. Detta ger tyvärr inte den
förutsägbarhet som behövs, varken för markägare eller för kommun. Risken finns
att de små kommunerna aldrig får möjlighet att sanera allvarligt förorenade
platser som är mycket riskabla för människors hälsa och miljö, eftersom
företagen inte har råd och kommunen inte har ett tillräckligt stort
skatteunderlag för att gå in med 10 procent. Ett sådant exempel i mitt eget län
är Boxholms kommun. De små kommunerna har inte heller möjlighet att arbeta
förebyggande för att undersöka och sanera kända förorenade områden. Regler
kring kommunernas medfinansiering vid sanering av förorenad mark bör ses över.
Dagens system riskerar att hota såväl människors hälsa som företagens tillväxt.
Med
anledning av ovanstående vill jag fråga miljöministern:
Vad
avser ministern att vidta för åtgärder för att företag och kommuner inte ska
drabbas av den oförutsägbarhet som finns kring finansiering av sanering av
förorenade områden i dag?