den 14 mars

Fråga

2007/08:956 Sanering av förorenade områden

av Aleksander Gabelic (s)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Enligt Naturvårdsverket finns det 15 000 platser i vårt land som behöver saneras efter miljöskadlig verksamhet. Den som har orsakat skadorna är skyldig att sanera, men ibland finns det företaget inte kvar. Då har nästa markägare ansvaret i stället. Marknaden har ansvaret för att lösa detta och det fungerar också relativt bra i storstadsområden, där exploateringstrycket ger höga markpriser. Men i mindre kommuner går det mycket trögare, lönsamheten är mindre. Möjlighet finns att söka statliga medel, men det kräver att kommunen där objektet ligger går in som huvudman för saneringsarbetet och bidrar med 10 procent av den kostnad som finansieras med allmänna medel. Man kan få nedsättning, men då ska det göras en ”skälighetsbedömning” enligt miljöbalken. Detta ger tyvärr inte den förutsägbarhet som behövs, varken för markägare eller för kommun. Risken finns att de små kommunerna aldrig får möjlighet att sanera allvarligt förorenade platser som är mycket riskabla för människors hälsa och miljö, eftersom företagen inte har råd och kommunen inte har ett tillräckligt stort skatteunderlag för att gå in med 10 procent. Ett sådant exempel i mitt eget län är Boxholms kommun. De små kommunerna har inte heller möjlighet att arbeta förebyggande för att undersöka och sanera kända förorenade områden. Regler kring kommunernas medfinansiering vid sanering av förorenad mark bör ses över. Dagens system riskerar att hota såväl människors hälsa som företagens tillväxt.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljöministern:

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att företag och kommuner inte ska drabbas av den oförutsägbarhet som finns kring finansiering av sanering av förorenade områden i dag?