den 24 januari
Fråga
2007/08:633 Rätten för levande fäbodar att överklaga
beslut om ersättning
av Ulla
Andersson (v)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Levande
fäbodar är ett kulturhistoriskt arv som vi måste försöka bevara. De har än i
dag en stor betydelse, dels för att förstå hur många tidigare levde, dels för
att möjliggöra en god djurhållning, öppna landskap och för att utveckla
turismen. Staten har ett ansvar för att underlätta för de få människor som i dag
har valt att jobba med och på en levande fäbod.
För en
levande fäbod tar det oerhört lång tid att ersätta ett djur som dött, jag
skulle kunna uttrycka det som att det behövs en inskolning av det nya djuret i
hjorden och den inskolningen kan också behöva följa årstider.
I viltskadeförordningen
(SFS nr:2001:724) görs en åtskillnad mellan rennäringen och levande fäbodar i
möjligheterna till överklagan när tamboskap blivit
skadat eller dödat av rovdjur. Rennäringen har, med all rätt, rätt att överklaga
ett beslut men inte en levande fäbod. Det är svårt för en utomstående att
förstå varför denna åtskillnad görs i förordningen. Staten borde genom sitt
ansvar för fäbodskulturen och för rovdjurspolitiken skapa regelverk som gör att
de båda får bästa möjliga förutsättningar att leva vidare.
Utifrån
ovanstående vill jag fråga jordbruksminister Eskil Erlandsson följande:
Avser
ministern att ändra i viltskadeförordningen så att även andra, till exempel levande
fäbodar, kan få rätt att överklaga beslut om ersättningar?