den 24 januari

Fråga

2007/08:633 Rätten för levande fäbodar att överklaga beslut om ersättning

av Ulla Andersson (v)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Levande fäbodar är ett kulturhistoriskt arv som vi måste försöka bevara. De har än i dag en stor betydelse, dels för att förstå hur många tidigare levde, dels för att möjliggöra en god djurhållning, öppna landskap och för att utveckla turismen. Staten har ett ansvar för att underlätta för de få människor som i dag har valt att jobba med och på en levande fäbod.

För en levande fäbod tar det oerhört lång tid att ersätta ett djur som dött, jag skulle kunna uttrycka det som att det behövs en inskolning av det nya djuret i hjorden och den inskolningen kan också behöva följa årstider.

I viltskadeförordningen (SFS nr:2001:724) görs en åtskillnad mellan rennäringen och levande fäbodar i möjligheterna till överklagan när tamboskap blivit skadat eller dödat av rovdjur. Rennäringen har, med all rätt, rätt att överklaga ett beslut men inte en levande fäbod. Det är svårt för en utomstående att förstå varför denna åtskillnad görs i förordningen. Staten borde genom sitt ansvar för fäbodskulturen och för rovdjurspolitiken skapa regelverk som gör att de båda får bästa möjliga förutsättningar att leva vidare.

Utifrån ovanstående vill jag fråga jordbruksminister Eskil Erlandsson följande:

Avser ministern att ändra i viltskadeförordningen så att även andra, till exempel levande fäbodar, kan få rätt att överklaga beslut om ersättningar?