den 5 augusti

Fråga

2007/08:1517 Dialekternas ställning

av Hans Wallmark (m)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Det pågår ett angeläget arbete inom Kulturdepartementet att stärka svenska språkets ställning. Minoritetsspråken uppmärksammas, bland annat genom en offentlig utfrågning i kulturutskottets regi under våren 2008. Samtidigt är det viktigt att inte bortse från att det i Sverige talas många dialekter, något som för åtskilliga är en väsentlig kultur- och identitetsbärare. Att få använda sig av dialekt är inte alldeles självklart. I medierna har förts en diskussion sedan en krönikör i en Stockholmstidning hävdat: ”Gotländska kan låta trevligt i måttliga doser, medan utpräglad skånska, särskilt malmöitiskan, är en styggelse, inte bara i radio utan i de flesta offentliga sammanhang.”

Älvdalsmål, gotländska, bondmål från Lule respektive Pite älvdalar tillsammans med exempelvis olika former av skånska utgör viktiga dialekter. Det är angeläget att dessa värnas och får leva kvar, även med plats i det offentliga rummet och det offentliga samtalet.

Avser statsrådet att vidta några åtgärder, exempelvis i samband med en svensk språklag, för att också säkra förutsättningarna för de många dialekter som talas i landet som just kultur- och traditionsbärare?