den 5 augusti
Fråga
2007/08:1517 Dialekternas ställning
av Hans
Wallmark (m)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Det
pågår ett angeläget arbete inom Kulturdepartementet att stärka svenska språkets
ställning. Minoritetsspråken uppmärksammas, bland annat genom en offentlig
utfrågning i kulturutskottets regi under våren 2008. Samtidigt är det viktigt
att inte bortse från att det i Sverige talas många dialekter, något som för
åtskilliga är en väsentlig kultur- och identitetsbärare. Att få använda sig av
dialekt är inte alldeles självklart. I medierna har förts en diskussion sedan
en krönikör i en Stockholmstidning hävdat: ”Gotländska kan låta trevligt i
måttliga doser, medan utpräglad skånska, särskilt malmöitiskan, är en
styggelse, inte bara i radio utan i de flesta offentliga sammanhang.”
Älvdalsmål,
gotländska, bondmål från Lule respektive Pite älvdalar tillsammans med
exempelvis olika former av skånska utgör viktiga dialekter. Det är angeläget
att dessa värnas och får leva kvar, även med plats i det offentliga rummet och
det offentliga samtalet.
Avser
statsrådet att vidta några åtgärder, exempelvis i samband med en svensk
språklag, för att också säkra förutsättningarna för de
många dialekter som talas i landet som just kultur- och traditionsbärare?