den 18 april
Fråga
2007/08:1127 Sveriges inre vattenvägar
av Lars Mejern
Larsson (s)
till
statsrådet Åsa Torstensson (c)
Sverige
anmälde vid inträdet i EU att man har inre vattenvägar och de som angavs var
bland annat Mälaren–Södertälje kanal och Vänern–Göta älv. Sverige framhöll dock
att trafiken på dessa inlandssystem är att betrakta som havssjöfart och ska i
princip behandlas lika som annan sjöfart, detta till skillnad från kontinenten
där man betraktar inlandssjöfarten som en del av det övriga landtransportsystemet.
Sverige har alltsedan inträdet hävdat särarten på vår inlandssjöfart och därmed
undgått att omfattas av de direktiv och stöd som finns och som lagts för
inlandssjöfarten på kontinenten. Motiveringen har varit att det är en annan
karaktär på den svenska inlandssjöfarten.
Sverige
har således inte engagerat sig i de speciella EU-program som finns för
utveckling av de inre vattenvägarna. Det senaste, Naiades, är ett brett upplagt
aktionsprogram som syftar till att på flera områden höja kvaliteten på de inre
vattenvägarna bland annat genom bidrag för att bygga bort flaskhalsar och
stärka marknaden. Inland Waterway Transport (IWT) erbjuder en möjlighet att
möta flera av de utmaningar som hänger samman med den ekologiska hållbarheten i
dagens transporter. Rent allmänt krävs ökade ansträngningar för att förbättra
IWT-sektorns fördelar och utnyttja den enorma
transportpotential som de inre vattenvägarna i Sverige erbjuder. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas tillförlitligheten i infrastrukturen och kopplingar
till andra transportsätt, särskilt i inlandshamnar och kusthamnar. Ökade
ansträngningar bör göras för att inlandssjöfarten ska bli mer hållbar, bland
annat genom användning av renare bränslen. Nya marknader skulle kunna nås där
man ännu inte har beaktat möjligheten med transporter längs inre vattenvägar.
Jag
vill mot bakgrund av ovanstående fråga vad statsrdået tänker göra för att
utveckla transportmöjligheterna längs Sveriges inre vattenvägar.