den 18 april

Fråga

2007/08:1127 Sveriges inre vattenvägar

av Lars Mejern Larsson (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Sverige anmälde vid inträdet i EU att man har inre vattenvägar och de som angavs var bland annat Mälaren–Södertälje kanal och Vänern–Göta älv. Sverige framhöll dock att trafiken på dessa inlandssystem är att betrakta som havssjöfart och ska i princip behandlas lika som annan sjöfart, detta till skillnad från kontinenten där man betraktar inlandssjöfarten som en del av det övriga landtransportsystemet. Sverige har alltsedan inträdet hävdat särarten på vår inlandssjöfart och därmed undgått att omfattas av de direktiv och stöd som finns och som lagts för inlandssjöfarten på kontinenten. Motiveringen har varit att det är en annan karaktär på den svenska inlandssjöfarten.

Sverige har således inte engagerat sig i de speciella EU-program som finns för utveckling av de inre vattenvägarna. Det senaste, Naiades, är ett brett upplagt aktionsprogram som syftar till att på flera områden höja kvaliteten på de inre vattenvägarna bland annat genom bidrag för att bygga bort flaskhalsar och stärka marknaden. Inland Waterway Transport (IWT) erbjuder en möjlighet att möta flera av de utmaningar som hänger samman med den ekologiska hållbarheten i dagens transporter. Rent allmänt krävs ökade ansträngningar för att förbättra IWT-sektorns fördelar och utnyttja den enorma transportpotential som de inre vattenvägarna i Sverige erbjuder. Särskild uppmärksamhet bör ägnas tillförlitligheten i infrastrukturen och kopplingar till andra transportsätt, särskilt i inlandshamnar och kusthamnar. Ökade ansträngningar bör göras för att inlandssjöfarten ska bli mer hållbar, bland annat genom användning av renare bränslen. Nya marknader skulle kunna nås där man ännu inte har beaktat möjligheten med transporter längs inre vattenvägar.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga vad statsrdået tänker göra för att utveckla transportmöjligheterna längs Sveriges inre vattenvägar.