Interpellation
2007/08:87 Verksamhet med programmerade datorer för spel
av Monica Green
(s)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
I
en dom från Regeringsrätten meddelades den 13 september att ”verksamhet med
programmerade datorer för spel” är att anse som tillståndspliktig verksamhet.
Detta
innebär att landets samtliga Internetcaféer nu står inför en ansökningsavgift
på 2 000 kronor per dator, dock högst 16 500 kronor för en
tvåårsperiod. Dessutom medföljer konsekvensen att ett Internetcafé också får
införa åldersbegränsningar för användandet av datorerna, något som kommer att
påverka de många ungdomar som utgör en del av den kultur som finns kring
datorer och Internet.
Lagen
om anordnande av visst automatspel är 20 år gammal och inte tidsenlig. Vårt
användande av Internet och de produkter och verktyg som har utvecklats för
datorerna har ändrats fundamentalt under de senaste 20 åren. Vi får därför
fråga oss om inte lagen i hög grad står i vägen för utvecklingen mer än den
hjälper till att skydda mot spelmissbruk. Vilka åtgärdar tänker statsrådet
vidta för att säkra att lotterilagen får en tidsenlig utformning?
Det
finns ingen tvekan om att vi måste försöka stävja det ökande spelmissbruket,
men samtidigt är det av oerhört stor vikt att vi fortsätter att driva på den
utveckling och satsning som gör att Sverige ligger långt framme som IT-nation.
Det är dessutom en fråga om rättvisa och ökande klyftor i samhället.
När de
som nu inte har tillgång till dator i hemmet får minskade möjligheter att använda
ett Internetcafé drabbar det de svaga i samhället på samma sätt som när regeringen
nu väljer att ta bort hem-pc-reformen. Uppemot en tredjedel av befolkningen
står antingen frivilligt eller ofrivilligt utanför IT-samhället och får svårare
att upparbeta den IT-kompetens som så väl behövs i ett modernt samhälle. Nu lär
det blir fler.
En
dator på ett Internetcafé kan visserligen användas för lotteri, men även för
jobb- och bostadsletande, skolarbete eller kontakt med nära och kära på andra
sidan jorden.
Vilka åtgärder
tänker statsrådet vidta för inte utestänga utsatta grupper från IT-samhället,
samtidigt som lagen även i fortsättningen skyddar mot ett ökande spelmissbruk?