den 14 maj
Interpellation
2007/08:788 Kommunismens brott och skolan
av Hans
Wallmark (m)
till
utbildningsminister Jan Björklund (fp)
I
december 2006 breddade regeringen uppdraget för Forum för levande historia.
Även kommunismens brott mot mänskligheten ska uppmärksammas. Det är ett viktigt
tillkännagivande och något som det har väckts motioner om i riksdagen under
flera år.
För
många framstår det som en logisk och självklar förlängning av det arbete som
redan inletts. Nazismen och kommunismen räknas till de två fruktansvärda
tvillingideologier som fötts under det blodiga 1900-talet. För vissa länder och
folk kom lättnaden och glädjen över att bli av med Tredje rikets
ockupationstrupper och systematiska förföljelser att snabbt förvandlas till ny
sorg och nytt lidande genom Röda arméns framfart och ohyggligheter utförda av
så kallade socialistiska folkdemokratier.
Under
2008 har det första materialet kring dessa frågor presenterats av Forum för
levande historia. Det handlar bland annat om en faktabok, en elevhandledning
samt en mindre utställning på turné vid några av landets bibliotek.
Överintendent
Eskil Franck vid Forum för levande historia konstaterar att det nya bredare
uppdraget känns naturligt i förhållande till myndighetens huvudinriktning. Han
skriver bland annat i sitt förord till den nya faktaboken: ”Arbetet ligger väl
i linje med myndighetens kärnverksamhet: att med utgångspunkt i Förintelsen och
andra brott mot mänskligheten främja demokrati, tolerans och mänskliga
rättigheter. Brott mot mänskligheten måste uppmärksammas. Oavsett vilken regim
som utförde de fasansfulla brotten, oavsett var de skedde.”
Forum
för levande historia finansieras med medel som går via Kulturdepartementet. En
uttalat viktig målgrupp är dock landets elever. Material har sänts till
skolorna. På många håll har lärare och skolledningar seriöst och målmedvetet arbetat
med mångfaldsfrågor så att intoleransens mekanismer uppmärksammats. Tillgången
till ett pedagogiskt utformat material som berör kommunistiska regimers brott
mot mänskligheten borde i det sammanhanget vara ett gott komplement och givande
faktaunderlag. Samtidigt har det tidigare i debatten från någon skola hävdats
att den typen av påstått styrt material inte ska tas in till skolbiblioteket.
Även om ansvaret axlas lokalt finns det anledning att vara tydlig om det
önskvärda.
Även
inom den högre utbildningen har kritiska röster hörts på ett helt annat sätt då
kommunismens brott mot mänskligheten uppmärksammas än i förhållande till
nazismens brott. Akademiska lärare och forskare har i upprop tagit avstånd från
vad som ses som en statligt styrd historiesyn. Även i det sammanhanget är
tydlighet önskvärd. Vilka områden och epoker som ska studeras eller lyftas fram
är ju inte samma sak som att slutsatser och på förhand gjorda analyser
beställs. Nog finns det skäl att hysa sådan tilltro till företrädare för
svenska universitet och högskolor att de klarar av att värna sin akademiska
integritet.
I
samband med Forum för levande historias första år skapades möjligheter för
svensk forskning att via pengar förmedlade av Vetenskapsrådet undersöka
Sveriges och svenskars förhållande till nazismen. Bland annat via Södertörns
högskola har några intressanta böcker på detta tema lagts fram med nya detaljer
och fakta. Liknande behov finns även vad gäller Sveriges och svenskars
förhållande till kommunismen och de kommunistiska staterna. Nog finns det ett
tomrum att fylla vad gäller akademiska arbeten om kontakter, infiltration,
utländska säkerhetstjänsters verksamhet samt överföring av pengar mellan
kommunistiska regimer och enskilda personer samt organisationer i Sverige.
Mina
frågor till statsrådet Jan Björklund och chefen för Utbildningsdepartementet är:
Är det
material som Forum för levande historia tagit fram tillräckligt i omfattning
för att kunna användas i skolor och undervisning, eller avser ministern att ta
initiativ till att materialet görs mera omfångsrikt?
Avser
utbildningsministern att fästa avseende vid och agera med anledning av de
kritiska röster som vänder sig mot vad som sägs vara en statligt sanktionerad
historiesyn?
Kan
utbildningsministern tänka sig att ta initiativ till att medel fördelas via
exempelvis Vetenskapsrådet i syfte att bredda och fördjupa kunskaps- och
vetenskapsgrunden vad gäller Sveriges och svenskars förhållande till
kommunistiska regimer under 1900-talet?