den 13 maj
Interpellation
2007/08:741 EU-definition av betesmark och målet om ett
levande odlingslandskap
av Tina Ehn
(mp)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Definitionen
av betesmarker i gårdsstödet har ändrats. Bakgrunden till föreskriftsändringen
är att EU-kommissionen menar att Sverige har en definition som tillåter för
många träd på markerna och hotar Sverige med höga böter, som fortsatt har beviljat
stöd på marker med fler än 50 träd per hektar.
Men
föreskrifterna kanske inte behöver inte ändras just på detta sätt.
Betesmark
som innehåller fler än 50 träd per hektar ska nu klassas som skog och inte ge
motsvarande ersättning som annan betesmark. Men i flera delar av vårt land är
det regel snarare än undantag att de mest värdefulla hagmarkerna är
trädbevuxna. Faktum är att merparten av de värdefullaste hagmarkstyper vi har i
Sverige är skogbeklädda. Ekhagarna i Mälardalen är ett bra exempel.
Gårdsstödet
i Jordbruksverkets föreskrifter har ändrats och skickar en signal till
lantbrukare med betesmarksersättningar att deras insats som naturvårdare inte
längre är önskad. Det är olyckligt. Om miljömålet ska uppnås behövs en fortsatt
hävd av betesmarkerna och för att klara detta är lönsamma, betesinriktade
företag med framtidstro centrala.
Det
beslut som nu är taget innebär också att det finns en uppenbar och allvarlig
risk att lantbrukare hugger ned värdefulla träd i betesmarker och på det sättet
minskar den biologiska mångfalden i dessa marker.
I
biotopkarteringar som genomförs i hela EU finns biotoptypen trädklädda
betesmarker definierad. Någon biotopkartering har dock inte genomförts för att
fastställa att just 50 träd per hektar är en lämplig gräns. Effekterna kommer
ju att skilja sig åt över landet. Det råder stora regionala skillnader kring
vad trädbärande betesmarker är. Värden knutna till träden har inte heller
uppmärksammats eller erkänts av alla länsstyrelser i lika hög grad.
Sverige
borde tydligare verka för att definitionen av betesmarker lämnas till
medlemsländerna att fatta beslut om. Dessutom bör man ta initiativ till en
öppen diskussion om hur man på bästa sätt ersätter kollektiva nyttigheter
knutna till odlingslandskapet.
Miljöpartiet
anser att regeringen borde försvara den svenska bonden och den svenska naturen
i stället för att låta EU-kommissionen avgöra hur den svenska naturen och
landskapet bör vara utformade.
Med
anledning av vad som anförts vill jag ställa följande frågor till ministern:
Avser
ministern att verka för möjlighet till en regional anpassning av den nya
definitionen?
Hur
avser ministern att verka för att Sverige ska lyckas säkra hävden på dessa
betesmarker samt därigenom säkra den biologiska
mångfalden?