den 13 maj

Interpellation

2007/08:741 EU-definition av betesmark och målet om ett levande odlingslandskap

av Tina Ehn (mp)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Definitionen av betesmarker i gårdsstödet har ändrats. Bakgrunden till föreskriftsändringen är att EU-kommissionen menar att Sverige har en definition som tillåter för många träd på markerna och hotar Sverige med höga böter, som fortsatt har beviljat stöd på marker med fler än 50 träd per hektar.

Men föreskrifterna kanske inte behöver inte ändras just på detta sätt.

Betesmark som innehåller fler än 50 träd per hektar ska nu klassas som skog och inte ge motsvarande ersättning som annan betesmark. Men i flera delar av vårt land är det regel snarare än undantag att de mest värdefulla hagmarkerna är trädbevuxna. Faktum är att merparten av de värdefullaste hagmarkstyper vi har i Sverige är skogbeklädda. Ekhagarna i Mälardalen är ett bra exempel.

Gårdsstödet i Jordbruksverkets föreskrifter har ändrats och skickar en signal till lantbrukare med betesmarksersättningar att deras insats som naturvårdare inte längre är önskad. Det är olyckligt. Om miljömålet ska uppnås behövs en fortsatt hävd av betesmarkerna och för att klara detta är lönsamma, betesinriktade företag med framtidstro centrala.

Det beslut som nu är taget innebär också att det finns en uppenbar och allvarlig risk att lantbrukare hugger ned värdefulla träd i betesmarker och på det sättet minskar den biologiska mångfalden i dessa marker.

I biotopkarteringar som genomförs i hela EU finns biotoptypen trädklädda betesmarker definierad. Någon biotopkartering har dock inte genomförts för att fastställa att just 50 träd per hektar är en lämplig gräns. Effekterna kommer ju att skilja sig åt över landet. Det råder stora regionala skillnader kring vad trädbärande betesmarker är. Värden knutna till träden har inte heller uppmärksammats eller erkänts av alla länsstyrelser i lika hög grad.

Sverige borde tydligare verka för att definitionen av betesmarker lämnas till medlemsländerna att fatta beslut om. Dessutom bör man ta initiativ till en öppen diskussion om hur man på bästa sätt ersätter kollektiva nyttigheter knutna till odlingslandskapet.

Miljöpartiet anser att regeringen borde försvara den svenska bonden och den svenska naturen i stället för att låta EU-kommissionen avgöra hur den svenska naturen och landskapet bör vara utformade.

Med anledning av vad som anförts vill jag ställa följande frågor till ministern:

Avser ministern att verka för möjlighet till en regional anpassning av den nya definitionen?

Hur avser ministern att verka för att Sverige ska lyckas säkra hävden på dessa betesmarker samt därigenom säkra den biologiska mångfalden?