den 13 maj

Interpellation

2007/08:693 Den politiska situationen i Zimbabwe

av Carina Hägg (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

President Mugabe driver i Zimbabwe med autokrati bort invånarna från det hopp vi såg i samband med valet. Vi har med växande oro kunnat följa utvecklingen i Zimbabwe. Redan 2002 införde EU riktade åtgärder i form av visumrestriktioner, förbud mot vapenexport och frysning av ekonomiska tillgångar för ledande företrädare inom regeringspartiet Zanu-PF. Dessförinnan hade Sverige brutit sitt bilaterala biståndssamarbete.

Enligt den senaste Human Development Report levde 83 procent av befolkningen på mindre än två dollar om dagen 2004. Den höga arbetslösheten i kombination med den eskalerande inflationen gör att befolkningen får allt svårare att försörja sig, vilket är ett svar på varför miljoner människor lämnat sina hem och sitt hemland. Att människor vänder tillbaka till Zimbabwe för att delta i valen nyligen visade också stödet för en demokratisk utveckling som svar på landets problem. Enligt valkommissionen segrade oppositionen i parlamentsvalen – ett resultat som jag välkomnade, och jag har även gratulerat oppositionspartiet MDC med dess ledare Morgan Tsvangirai till segern. Men jag har även konstaterat att före detta finansministern för Zanu-PF Simba Mokonis kandidatur synliggjort det växande missnöjet även inom regeringspartiet.

Våldsnivån trappas nu upp och det rapporteras om gripanden. De så kallade krigsveteranerna kan också beskrivas som paramilitära grupper. Oro för ett inflöde av vapen har konstaterats och mötts med krav på ytterligare förebyggande åtgärder. Hanteringen av valprocessen har följts av massiv kritik.

Om nästa valomgång drar ut på tiden förvärras situationen ytterligare. Människor avråds till följd av den instabila situationen från att resa till landet och informationen utåt stryps. Förutsättningarna för transporter är besvärliga och telekommunikationerna är begränsade. Och når remitteringar från diasporan fram till anhöriga? Grannländerna, SADC och Afrikanska unionen har ett ansvar för att uppnå en samlad strategi för att nå en diplomatisk lösning. Vidare har FN, men även vi alla, ett ansvar. Det kommer framöver att krävas breda och långsiktiga insatser till stöd för zimbabwiernas egna strävanden för att återuppbygga det som raserats under den nuvarande regimen. Men ännu veckor efter valet fortsätter eländet samtidigt som valaffischerna hänger kvar utmed brödköerna.

På vilket sätt kommer Sverige att följa förberedelserna inför, men även under, den förväntade andra valomgången i Zimbawe?

Avser utrikesminister Carl Bildt att ta initiativ till åtgärder inom EU för att bryta den politiska, humanitära och ekonomiska krisen i Zimbabwe?

Vilken samlad strategi har utrikesministern verkat för i Sverige och inom EU för ett demokratiskt Zimbabwe fritt från förtryck och övergrepp?