den 13 maj
Interpellation
2007/08:693 Den politiska situationen i Zimbabwe
av Carina Hägg
(s)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
President
Mugabe driver i Zimbabwe med autokrati bort invånarna från det hopp vi såg i
samband med valet. Vi har med växande oro kunnat följa utvecklingen i Zimbabwe.
Redan 2002 införde EU riktade åtgärder i form av visumrestriktioner, förbud mot
vapenexport och frysning av ekonomiska tillgångar för ledande företrädare inom
regeringspartiet Zanu-PF. Dessförinnan hade Sverige brutit sitt bilaterala
biståndssamarbete.
Enligt
den senaste Human Development Report levde 83 procent av befolkningen på mindre
än två dollar om dagen 2004. Den höga arbetslösheten i kombination med den
eskalerande inflationen gör att befolkningen får allt svårare att försörja sig,
vilket är ett svar på varför miljoner människor lämnat sina hem och sitt
hemland. Att människor vänder tillbaka till Zimbabwe för att delta i valen
nyligen visade också stödet för en demokratisk utveckling som svar på landets
problem. Enligt valkommissionen segrade oppositionen i parlamentsvalen – ett
resultat som jag välkomnade, och jag har även gratulerat oppositionspartiet MDC
med dess ledare Morgan Tsvangirai till segern. Men jag har även konstaterat att
före detta finansministern för Zanu-PF Simba Mokonis kandidatur synliggjort det
växande missnöjet även inom regeringspartiet.
Våldsnivån
trappas nu upp och det rapporteras om gripanden. De så kallade krigsveteranerna
kan också beskrivas som paramilitära grupper. Oro för ett inflöde av vapen har
konstaterats och mötts med krav på ytterligare förebyggande åtgärder.
Hanteringen av valprocessen har följts av massiv kritik.
Om
nästa valomgång drar ut på tiden förvärras situationen ytterligare. Människor
avråds till följd av den instabila situationen från att resa till landet och
informationen utåt stryps. Förutsättningarna för transporter är besvärliga och
telekommunikationerna är begränsade. Och når remitteringar från diasporan fram
till anhöriga? Grannländerna, SADC och Afrikanska unionen har ett ansvar för
att uppnå en samlad strategi för att nå en diplomatisk lösning. Vidare har FN,
men även vi alla, ett ansvar. Det kommer framöver att krävas breda och
långsiktiga insatser till stöd för zimbabwiernas egna strävanden för att
återuppbygga det som raserats under den nuvarande regimen. Men ännu veckor
efter valet fortsätter eländet samtidigt som valaffischerna hänger kvar utmed
brödköerna.
På
vilket sätt kommer Sverige att följa förberedelserna inför, men även under, den
förväntade andra valomgången i Zimbawe?
Avser
utrikesminister Carl Bildt att ta initiativ till åtgärder inom EU för att bryta
den politiska, humanitära och ekonomiska krisen i Zimbabwe?
Vilken
samlad strategi har utrikesministern verkat för i Sverige och inom EU för ett
demokratiskt Zimbabwe fritt från förtryck och övergrepp?