den 4 april

Interpellation

2007/08:558 Villkoren för dem som arbetar inom den fria scenkonsten

av Siv Holma (v)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Inför valet 2006 utlovade den dåvarande oppositionen förbättringar för den fria scenkonsten. Men budgeten för 2007 innebar tvärtom en sänkning av anslaget, när ett engångsanslag togs bort och ersattes av ett 2 miljoner kronor lägre anslag. Och nu är man, om vi ser till inflationen, nere på 2002 års anslagsnivå, ett år då det efter hårda påtryckningar från Vänsterpartiet tillkommit en höjning av anslaget som motsvarade en tredjedel av den eftersläpning som Kulturrådets utredare konstaterat.

I stället för att fullfölja den påbörjade höjningen av anslaget låter regeringen nu en redan fattig bransch bli ännu fattigare. Därmed hindras också nya scenkonstgrupper att komma in i systemet. Var det så här ni menade när ni före valet talade om de fria, kreativa entreprenörerna som en ny regering skulle ge livsrum?

Samtidigt som nedskärning och inflation tillåtits urholka anslaget till den fria scenkonsten ytterligare har a-kassan försämrats – en åtgärd som enligt vad kulturministern utlovat skulle kompenseras med andra, positiva, åtgärder. Det nya sättet att räkna ut dagpenningen, som inte utgår från den gamla lönen utan från ett inkomstsnitt, innebär en drastisk försämring säger exempelvis Ingrid Kyrö som ledde arbetet med Kulturrådets översyn av de fria grupperna. Om man nu verkligen tycker att de fria grupperna är så viktiga som man sade före valet vore det, säger Kyrö, en rakryggad hållning att säga ”det är oacceptabelt att låta a-kassan bli en del av systemet, därför höjer vi anslagen”. Alternativet vore att säga: ”mer pengar till färre grupper”, men inte heller det har regeringen sagt. I stället hör vi ständigt att man ska minska antalet människor som ”lever på bidrag”. Dock säger man aldrig att en Dramatenskådespelare lever på bidrag; varför då en skådespelare som jobbar inom den fria scenkonsten – den som man sagt sig vara så mån om och som står för merparten av alla teater- och dansföreställningar i skolan och detta till en kostnad som ur en löntagares synvinkel är skrämmande låg?

Ytterligare en fråga som i hög grad berör den fria scenkonsten är bristen på trygghetssystem för konstnärer. I ett frågesvar den 13 februari i år (Dnr NN2008/1084/ENT) säger ministern att en utredning för närvarande arbetar intensivt för att kunna lämna förslag till den 29 augusti när det gäller trygghetssystem för företagare. Det sägs i svaret att regeringen ser företagare inom kulturella och kreativa näringar som viktiga aktörer för ett växande näringsliv. Vi frågar oss på vilket vis detta kommer att gynna aktörerna inom den fria scenkonsten.

Jag vill fråga kulturministern:

1. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att uppfylla de löften som gavs före valet till dem som arbetar inom den fria scenkonsten?

2. På vilket vis avser ministern att kompensera den fria scenkonsten för försämringarna inom a-kassan?

3. Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att tillgodose behovet av trygghetssystem för den fria scenkonsten?