Interpellation
2007/08:558 Villkoren för dem som arbetar inom den fria
scenkonsten
av Siv Holma
(v)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Inför
valet 2006 utlovade den dåvarande oppositionen förbättringar för den fria
scenkonsten. Men budgeten för 2007 innebar tvärtom en sänkning av anslaget, när
ett engångsanslag togs bort och ersattes av ett 2 miljoner kronor lägre anslag.
Och nu är man, om vi ser till inflationen, nere på 2002 års anslagsnivå, ett år
då det efter hårda påtryckningar från Vänsterpartiet tillkommit en höjning av
anslaget som motsvarade en tredjedel av den eftersläpning som Kulturrådets
utredare konstaterat.
I stället
för att fullfölja den påbörjade höjningen av anslaget låter regeringen nu en
redan fattig bransch bli ännu fattigare. Därmed hindras också nya
scenkonstgrupper att komma in i systemet. Var det så här ni menade när ni före
valet talade om de fria, kreativa entreprenörerna som en ny regering skulle ge
livsrum?
Samtidigt
som nedskärning och inflation tillåtits urholka anslaget till den fria
scenkonsten ytterligare har a-kassan försämrats – en åtgärd som enligt vad
kulturministern utlovat skulle kompenseras med andra, positiva, åtgärder. Det
nya sättet att räkna ut dagpenningen, som inte utgår från den gamla lönen utan
från ett inkomstsnitt, innebär en drastisk försämring säger exempelvis Ingrid
Kyrö som ledde arbetet med Kulturrådets översyn av de fria grupperna. Om man nu
verkligen tycker att de fria grupperna är så viktiga som man sade före valet
vore det, säger Kyrö, en rakryggad hållning att säga ”det är oacceptabelt att
låta a-kassan bli en del av systemet, därför höjer vi anslagen”. Alternativet
vore att säga: ”mer pengar till färre grupper”, men inte heller det har
regeringen sagt. I stället hör vi ständigt att man ska minska antalet människor
som ”lever på bidrag”. Dock säger man aldrig att en Dramatenskådespelare lever
på bidrag; varför då en skådespelare som jobbar inom den fria scenkonsten – den
som man sagt sig vara så mån om och som står för merparten av alla teater- och
dansföreställningar i skolan och detta till en kostnad som ur en löntagares
synvinkel är skrämmande låg?
Ytterligare
en fråga som i hög grad berör den fria scenkonsten är bristen på
trygghetssystem för konstnärer. I ett frågesvar den 13 februari i år (Dnr
NN2008/1084/ENT) säger ministern att en utredning för närvarande arbetar
intensivt för att kunna lämna förslag till den 29 augusti när det gäller
trygghetssystem för företagare. Det sägs i svaret att regeringen ser företagare
inom kulturella och kreativa näringar som viktiga aktörer för ett växande
näringsliv. Vi frågar oss på vilket vis detta kommer att gynna aktörerna inom
den fria scenkonsten.
Jag
vill fråga kulturministern:
1. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för
att uppfylla de löften som gavs före valet till dem som arbetar inom den fria
scenkonsten?
2. På vilket vis avser ministern att kompensera
den fria scenkonsten för försämringarna inom a-kassan?
3. Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för
att tillgodose behovet av trygghetssystem för den fria scenkonsten?