den 3 april

Interpellation

2007/08:555 Sveriges förhållande till ESK-rättigheterna

av Bodil Ceballos (mp)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den 31 mars inleds slutförhandlingarna om ett tilläggsprotokoll till ESK-konventionen, (IKESKR, Konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna), där bland annat rätten till mat ingår. Detta är en av de viktigaste processerna som pågår just nu för att stärka ESK-rättigheterna. Sverige deltar i dessa förhandlingar.

Det är viktigt att detta tilläggsprotokoll blir heltäckande och av samma kvalitet som de uppföljningsmekanismer som finns till övriga konventioner för mänskliga rättigheter.

De båda konventionerna från 1966 om mänskliga rättigheter som trädde i kraft 1976 har samma dignitet. På världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993 fastslogs att alla mänskliga rättigheter är universella, odelbara och ömsesidigt beroende. Rättigheterna är individuella och de båda konventionerna ömsesidigt stödjande. Men västvärlden inklusive Sverige fortsätter att behandla vissa mänskliga rättigheter som ”viktigare” än andra. Detta märks tydligt i den nya skrivelsen om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik, 2007/08:109, där ESK-rättigheterna är oroväckande frånvarande. Regeringen tycks tro att ESK-rättigheterna uppfylls automatiskt om de medborgerliga och politiska rättigheterna infrias.

Genom att också ESK-konventionen får en kraftfull uppföljningsmekanism kan människors ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillgodoses på ett effektivare sätt och rättigheternas lika värde äntligen infrias. De flesta staterna i utvecklingsländer är för ett starkt tilläggsprotokoll. Sverige däremot fortsätter att tvivla på att ett tilläggsprotokoll är rätt sätt att uppfylla ESK-rättigheterna. I förhandlingarna har Sveriges regering velat införa en hög tröskel för klagomål som ska tas upp, vilket i praktiken begränsar möjligheten för individer att få upprättelse.

Människor behöver en möjlighet att individuellt kunna klaga på sina regeringar inom FN-systemet om och när deras rätt att överleva kränks av den egna regeringen. Det gäller till exempel när människor diskrimineras i tillgång till sociala stödprogram, människor som fördrivs från sin mark och därigenom förlorar sina försörjningsmöjligheter eller människor i slumområden vars tillgång till vatten stryps. Alla dessa exempel visar på kränkningar av rätten till försörjning.

En av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är rätten till mat. FN:s generalförsamling antog en resolution om Rätten till mat den 21 november 2007, Resolution on The Right to Food (Document A/C.3/62/L.53).

Resolutionen säger att det är oacceptabelt att mer än sex miljoner barn dör av hungerrelaterade sjukdomar före sin femte födelsedag och att det finns 854 miljoner undernärda människor totalt i världen. I resolutionen konstateras att antalet undernärda människor har ökat de senaste åren trots att vi skulle kunna föda tolv miljarder människor, det vill säga dubbelt så många som jordens nuvarande befolkning.

Man påminner om vikten av New York-deklarationen Action Against Hunger and Poverty och konstaterar att löftet från FAO:s toppmöte World Food Summit 1996 om att halvera antalet svältande på 20 år inte kommer att hållas.

Generalförsamlingen uppmanar till sist kraftfullt staterna att prioritera Rätten till mat i sina utvecklingsstrategier.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesministern:

1. Avser ministern att driva att fattiga människor ska få bättre möjligheter att få upprättelse genom att skynda på förhandlingarna om tilläggsprotokollet till ESK-konventionen?

2. Avser ministern att lyfta de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna och ge dem samma värde som vi i Sverige ger de medborgerliga och politiska?

3. Avser ministern att förtydliga regeringens uppfattning om Rätten till mat?

4. Vad avser ministern att göra med anledning av FN:s resolution från den 21 nov 2007, The Right to Food (Document A/C.3/62/L.53)?