den 3 april
Interpellation
2007/08:555 Sveriges förhållande till ESK-rättigheterna
av Bodil
Ceballos (mp)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Den
31 mars inleds slutförhandlingarna om ett tilläggsprotokoll till
ESK-konventionen, (IKESKR, Konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna), där bland annat rätten till mat ingår. Detta är en av de
viktigaste processerna som pågår just nu för att stärka ESK-rättigheterna.
Sverige deltar i dessa förhandlingar.
Det är
viktigt att detta tilläggsprotokoll blir heltäckande och av samma kvalitet som
de uppföljningsmekanismer som finns till övriga konventioner för mänskliga
rättigheter.
De båda
konventionerna från 1966 om mänskliga rättigheter som trädde i kraft 1976 har
samma dignitet. På världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993
fastslogs att alla mänskliga rättigheter är universella, odelbara och
ömsesidigt beroende. Rättigheterna är individuella och de båda konventionerna
ömsesidigt stödjande. Men västvärlden inklusive Sverige fortsätter att behandla
vissa mänskliga rättigheter som ”viktigare” än andra. Detta märks tydligt i den
nya skrivelsen om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik, 2007/08:109,
där ESK-rättigheterna är oroväckande frånvarande. Regeringen tycks tro att
ESK-rättigheterna uppfylls automatiskt om de medborgerliga och politiska
rättigheterna infrias.
Genom
att också ESK-konventionen får en kraftfull uppföljningsmekanism kan människors
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillgodoses på ett effektivare
sätt och rättigheternas lika värde äntligen infrias. De flesta staterna i
utvecklingsländer är för ett starkt tilläggsprotokoll. Sverige däremot
fortsätter att tvivla på att ett tilläggsprotokoll är rätt sätt att uppfylla
ESK-rättigheterna. I förhandlingarna har Sveriges regering velat införa en hög
tröskel för klagomål som ska tas upp, vilket i praktiken begränsar möjligheten
för individer att få upprättelse.
Människor
behöver en möjlighet att individuellt kunna klaga på sina regeringar inom
FN-systemet om och när deras rätt att överleva kränks av den egna regeringen.
Det gäller till exempel när människor diskrimineras i tillgång till sociala
stödprogram, människor som fördrivs från sin mark och därigenom förlorar sina
försörjningsmöjligheter eller människor i slumområden vars tillgång till vatten
stryps. Alla dessa exempel visar på kränkningar av rätten till försörjning.
En av
de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är rätten till mat. FN:s
generalförsamling antog en resolution om Rätten till mat den 21 november 2007,
Resolution on The Right to Food (Document A/C.3/62/L.53).
Resolutionen
säger att det är oacceptabelt att mer än sex miljoner barn dör av
hungerrelaterade sjukdomar före sin femte födelsedag och att det finns 854
miljoner undernärda människor totalt i världen. I resolutionen konstateras att
antalet undernärda människor har ökat de senaste åren trots att vi skulle kunna
föda tolv miljarder människor, det vill säga dubbelt så många som jordens
nuvarande befolkning.
Man
påminner om vikten av New York-deklarationen Action Against Hunger and Poverty
och konstaterar att löftet från FAO:s toppmöte World Food Summit 1996 om att
halvera antalet svältande på 20 år inte kommer att hållas.
Generalförsamlingen
uppmanar till sist kraftfullt staterna att prioritera Rätten till mat i sina
utvecklingsstrategier.
Med
anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesministern:
1. Avser ministern att driva att fattiga människor
ska få bättre möjligheter att få upprättelse genom att skynda på
förhandlingarna om tilläggsprotokollet till ESK-konventionen?
2. Avser ministern att lyfta de ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheterna och ge dem samma värde som vi i Sverige
ger de medborgerliga och politiska?
3. Avser ministern att förtydliga regeringens
uppfattning om Rätten till mat?
4. Vad avser ministern att göra
med anledning av FN:s resolution från den 21 nov 2007, The Right to Food
(Document A/C.3/62/L.53)?