den 19 oktober

Interpellation

2007/08:53 Kvinnors situation i irakiska Kurdistan

av Jacob Johnson (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Det traditionella förtrycket av kvinnor och barn i Irak har under senare år ökat i omfattning och tagit sig alltmer skrämmande uttryck. Detta gäller såväl i södra som i norra Irak. Irakiska Kurdistan, där förhållandena allmänt anses som stabilare och lugnare än i övriga Irak, utgör inget undantag. Snarare ser förhållandena när det gäller irakiska Kurdistan ut att vara värre där än i övriga landet. Under de senaste månaderna har enligt Protection Center for Children´s Rights in Iraq (CPCI) 70 kvinnor mördats och 201 kvinnor begått självmord i irakiska Kurdistan – flera kvinnor genom att sätta eld på sig själva.

Kvinnorna trängs även tillbaka på en rad andra områden. Den kurdiska tidningen Kurdistani Nwe publicerade den 11 september 2007 ett reportage, där man berättade att 2 471 flickor tvingats lämna grundskola och gymnasier i irakiska Kurdistan.

Det kurdiska samhället i norra Irak är på väg in i en modernisering och har anträtt vägen mot en demokratisering. En modernisering och demokratisering värd namnet kan inte inskränka sig till en ekonomisk utveckling i allmänhet och genomförande av regelbundet återkommande politiska val. En demokratisk utveckling värd namnet måste även omfatta en genomgripande förändring av förhållandet mellan män och kvinnor och kvinnoförtrycket måste aktivt bekämpas av den regionala regeringen i norra Irak, irakiska Kurdistan.

Det skulle kunna ske genom att kroppslig och psykisk aga av barn förbjuds, att den regionala regeringen i irakiska Kurdistan ratificerar barnkonventionen, förbjuder allt slags våld mot kvinnor och barn och ställer alla förövare inför rätta och bestraffar dem. Misshandel, dråp och mord på kvinnor ska inte bestraffas lindrigare än brott förövade mot män. Skolsystemet måste moderniseras så att flickor ges samma möjligheter som pojkar till utbildning.

Sverige som stat, svenska organisationer och medborgare har omfattande kontakter med det kurdiska samhället och är engagerade i utvecklingen i nNorra Irak. Det vore därför rimligt att Sverige som stat i sina kontakter med den regionala regeringen i norra Irak utvecklade skarp kritik mot det traditionellt betingade förtrycket av kvinnor och barn i irakiska Kurdistan.

Jag vill fråga utrikesministern:

1. Vad avser utrikesministern att göra för att understödja kampen mot det traditionella förtrycket av kvinnor, vilket förvärrats under de senaste åren av krig och ockupation i Irak?

2. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att för Sveriges del som stat och inom EU förmå den regionala regeringen i irakiska Kurdistan att ratificera FN:s barnkonvention?

3. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att få den regionala regeringen i irakiska Kurdistan att förmå regionens domstolväsende att döma brott mot kvinnor och barn efter samma straffskalor som för brott mot män?

4. Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att förmå Sverige och andra länder inom EU att understödja kvinnors och barns rätt till utbildning på samma villkor som män i irakiska Kurdistan?