den 17 oktober
Interpellation
2007/08:48 Bättre äldreomsorg för döva, dövblinda och
hörselskadade
av Eva Olofsson
(v)
till
statsrådet Maria Larsson (kd)
Äldre
dövas situation är speciellt utsatt. Genom kommunikationshandikappet att inte
höra är risken extra stor för ensamhet och isolering. Kontakten med grannar
blir ofta väldigt ytlig utan ett gemensamt språk. Det är inte lätt att hitta
nya vänner när nätverket glesnar. Ibland blir också kontakt med barn och
barnbarn krånglig när barnens partners och barnbarnen inte kan teckenspråk.
Kommunens erbjudande av träffpunkter, kultur och fritidsaktiviteter är inte
meningsfulla när man inte hör det som sker och inte kan prata med övriga
deltagare. Oron finns för att inte kunna göra sig förstådd om något skulle hända.
Ofta har de äldre döva på grund av att svenskan är deras andra språk också
svårt att förstå den kommunala informationen.
Möjligheterna
att få teckenspråkig hemtjänst eller plats på teckenspråkigt äldreboende saknas
ofta. Kunskapen om vad det innebär att vara döv eller hörselskadad och
teckenspråkig är ofta mycket bristfällig i kommunerna och även inom de delar av
hälso- och sjukvården som inte arbetar direkt gentemot döva eller hörselskadade.
En så enkel sak som att det inte går att utföra sysslor samtidigt som
undersköterskan teckenspråkar med den döve är inte en självklarhet.
För den
äldre döve är dövsamhället med de dövas föreningar ofta tryggheten och
möjligheten att träffa andra teckenspråkiga för gemenskap och samtal. Men oron
finns där; vad händer när jag inte längre orkar ta mig hemifrån? När jag behöver
plats på äldreboende, ska jag då hamna på ett boende där samtalet med andra
består av några rader på en papperslapp och hamna i utanförskap och isolering?
Kommer jag att glömma mitt språk när det inte finns någon att tala med?
I dag
finns vad vi känner till teckenspråkig hemtjänst i Göteborg sedan 20 år
tillbaka. Teckenspråkiga äldreboendeplatser finns i Malmö, Stockholm och är på
gång i Göteborg. I Umeå där Dövas förening är mycket aktiv i frågan har vad jag
vet inget beslut fattats ännu. Det är inte heller en självklarhet för
stadsdelar och kommuner att bevilja plats på ett teckenspråkigt äldreboende.
När äldreboendet i Malmö startade fick flera överklaga för att få rätt till en
plats där.
Det är
kommunernas ansvar att ha en god äldreomsorg för sina innevånare. Äldre döva är
dock en liten men mycket sårbar grupp där det behövs insatser på nationell
nivå. Det behövs en bättre kunskap om hur det ser ut för äldre döva i Sverige.
Teckenspråkig äldreomsorg är en av de viktigaste frågorna för Dövas förening
och självklart för Dövas pensionärsförening.
Jag
vill därför fråga den ansvariga ministern Maria Larsson:
1. Vad avser statsrådet att göra för att åtgärda
den bristfälliga kunskapen om äldre dövas, dövblindas och hörselskadades
situation?
2. Vad avser statsrådet att göra för att döva, dövblinda
och hörselskadade ska kunna få teckenspråkig hemtjänst och, när det behövs,
plats på en teckenspråkig äldreboendeenhet?