den 5 mars

Interpellation

2007/08:466 Utsorteringskedjan och jämställdheten

av LiseLotte Olsson (v)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Regeringen föreslår i remisserna Ny rehabiliteringskedja och Ettårsgräns för sjukpenning och införande av förlängd sjukpenning historiska försämringar av sjukförsäkringen. Bland samtliga som under 2007 fick sjukpennig eller sjuk- och aktivitetsersättning var 60 procent kvinnor. Därför slår försämringarna hårt mot kvinnor. Reglerna ska träda i kraft redan vid halvårsskiftet 2008. Men förslaget saknar en analys ur jämställdhetssynpunkt.

Regeringen skriver i sin egen remiss att förslagen kommer att öka behovet av försörjningsstöd. Sveriges Kommuner och Landsting, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen befarar också att förslaget kommer att resultera i ett ökat behov av försörjningsstöd och därmed en övervältring av kostnader på kommunerna.

Riksdagens jämställdhetspolitiska mål föreskriver att ”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv” samt att ”kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut”. Förslaget om rehabiliteringskedja kommer att öka de ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män och strider därigenom mot de av riksdagen uppsatta jämställdhetspolitiska målen.

Göteborgs stad skriver i sitt remissvar: ”Eftersom kommunens kostnader för försörjningsstöd väntas öka är det rimligt att anta att det är kvinnor i högre utsträckning än män som kommer att bli tvungna att ansöka om försörjningsstöd hos kommunen. En kvinna är dock inte berättigad till något försörjningsstöd om hon är sambo eller gift med en person som har lön. Med andra ord finns det stor risk för att förslaget kommer att få betydande negativ inverkan för samhällets arbete att undanröja de ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män.”

JämO:s svar till remisserna framför också kritik mot att förslaget saknar ett könsperspektiv i konsekvensanalysen, vilket strider mot regeringens plan för jämställdhetsintegrering. JämO skriver: ”Problemet med ökad sjukfrånvaro under de senaste decennierna handlar till allra största del om kvinnor som grupp. Att arbetsgruppen inte tagit någon hänsyn till detta är anmärkningsvärt. Arbetsgruppen borde undersökt de orsaker som ligger bakom de höga sjukskrivningstalen ur ett könsperspektiv. Den forskning vilken undersöker denna problematik har inte beaktats.”

Förslaget om rehabiliteringskedja innebär ett systemskifte i sjukförsäkringen eftersom regeringen föreslår införande av en diagnosbaserad sjukpenning. Regeringen pekar särskilt ut ”diffusa diagnoser”, psykiska diagnoser och sjukdomar i det muskulöskeletala systemet som sjukdomar som i framtiden inte ska berättiga till sjukpenning mer än sex månader eller sjukersättning.

Enligt Försäkringskassan står psykiska sjukdomar och syndrom för en tredjedel av alla nybeviljade sjukersättningsärenden mellan 2002 och 2005. Det vanligaste är depression. Sjukdomar i det muskulöskeletala systemet står också för cirka en tredjedel av diagnoserna, det vanligaste är ryggvärk. Både psykiska sjukdomar och syndrom samt sjukdomar i det muskulöskeletala systemet är enligt Försäkringskassans statistik vanligare bland kvinnor än bland män.

Regeringen gör miljardbesparingar på sjuka, trots att överskotten i sjukförsäkringen uppgår till 14 miljarder kronor 2008 enligt Försäkringskassan. Förslaget om ”rehabiliteringskedja” innehåller varken förslag på förbättrad rehabilitering eller stärkta möjligheter att få jobb för personer som drabbats av ohälsa. Eftersom förslaget kommer att innebära ett ökat behov av försörjningsstöd skulle det mer korrekt kunna beskrivas som en utsorteringskedja. Försämringarna slår särskilt hårt mot kvinnor och skadar tilliten till välfärdssamhället på oöverskådlig sikt.

Mot bakgrund av det som anförs vill jag fråga statsrådet:

1. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att göra en analys av förslaget ur jämställdhetssynpunkt?

2. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att rehabiliteringskedjan inte ska strida mot riksdagens uppsatta jämställdhetspolitiska mål?