den 27 februari

Interpellation

2007/08:446 Strategi för att få stora internationella idrottsevenemang till Sverige

av Hans Backman (fp)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Internationella idrottsevenemang är inte bara en fråga för idrotten – de är också en näringspolitisk fråga. Det är hög tid att också Sverige får en strategi för att få hit stora internationella idrottsevenemang.

Sedan länge har det stått klart att stora internationella evenemang inom idrotten har en potential att inbringa stora intäkter för samhället. Vissa intäkter kan mätas ekonomiskt i reda skattekronor. Andra kommer i mer svårmätbara storheter som ett ökat intresse för idrottande i en era där problem med stillasittande och övervikt diskuteras snart sagt varje dag. Under de tolv år som Socialdemokraterna satt vid makten efterlyste också idrottsrörelsen och vi inom Folkpartiet liberalerna en tydlig strategi för hur Sverige ska gå till väga för att locka hit stora idrottsevenemang utan att något hände.

Trots den samhällsnytta de stora evenemangen gör på olika plan är det oftast den arrangerande idrottsorganisationen tillsammans med berörd kommun som ensam tvingas stå för riskerna. Ett exempel är friidrotts-VM i Göteborg 1995, som enligt den gjorda utvärderingen genererade avsevärda samhällsintäkter, men ändå medförde ett stort ekonomiskt avbräck för Friidrottsförbundet. Denna situation har lett till att många idrottsförbund i dag säger sig vara tveksamma till att söka arrangörskap för stora internationella mästerskap eftersom de inte vill riskera sin framtida verksamhet. Det gäller också idrottsrörelsen som helhet.

Med tanke på evenemangens samhällsbetydelse anser Folkpartiet liberalerna att det är viktigt att slå fast att de inte enbart ska betraktas som en fråga för idrotten och idrottspolitiken utan lika mycket som en näringspolitisk fråga. Det innebär att alla berörda parter – idrottens organisationer, besöksnäringen, kommunerna och staten – involveras i diskussionerna och tar sin del av de ekonomiska riskerna och möjligheterna. Det bör även understrykas att en strategi för att locka internationella evenemang måste innehålla mycket mer än regleringar av hur utfästelser om eventuella statliga garantier ska gå till. En strategi är en färdplan som beskriver hur vi ska samla oss som nation för att kunna hävda oss i den internationella konkurrensen för att få möjligheten att arrangera dessa evenemang.

Den internationella konkurrensen om arrangörskapet för stora idrottsevenemang har hårdnat. I många länder har särskilda organisationer, med deltagande från olika berörda parter, skapats för att stötta såväl ansökningar inför som senare genomförande av evenemang. Det är därför hög tid att också Sverige får en strategi för att få hit stora internationella idrottsevenemang.

Den 17 september 2006 gav svenska folket Allians för Sverige möjligheten att föra in landet i en ny, mer hoppfull och mer rättvis riktning. Det dröjde bara 19 dagar innan statsministern i regeringsförklaringen meddelade att regeringen hade som mål att Sverige aktivt skulle verka för att få fler stora internationella idrottsevenemang till vårt land.

Sedan dess har regeringen aktivt arbetat med att lösa de många och omfattande utmaningar som ligger framför oss. Utanförskapet har pressats tillbaka, klyftorna i samhället har minskat och de med minst pengar kvar i slutet på varje månad har genom jobbavdraget fått de marginaler som gör det lite lättare att få ekonomin att gå ihop. Mycket arbete återstår dock och arbetet med att ta fram en strategi för att uppfylla den framsynta målsättningen från regeringsförklaringen med att få hit stora internationella idrottsevenemang är ett sådant område.

Sverige bör samla sig till en gemensam ansträngning för att få hit flera av de spännande idrottsevenemang som närmar sig. För varje dag som går ökar riskerna att vi tvingas säga nej till intressanta evenemang som skulle kunna lyfta vårt land. Möjligheten att arrangera EM i fotboll 2016 tillsammans med Norge är ett exempel, möjligheten att ordna vinter OS 2018 ett annat. Det väsentliga i nuläget är inte att föra en diskussion om vilket departement eller person som har gjort vad, utan det är att snarast leverera en genomtänkt och effektiv strategi för hur vi får hit de stora internationella idrottstävlingarna. I detta arbete kan regeringen räkna med ett aktivt och energiskt stöd från mig och Folkpartiet liberalerna.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth:

Avser statsrådet att vidta åtgärder som innebär att den utlovade strategin för hur vi får hit de stora internationella idrottsevenemangen tas fram?