den 8 februari

Interpellation

2007/08:386 Åtgärder mot ökningen av antalet hivsmittade

av Ulf Holm (mp)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Enligt preliminära siffror från Smittskyddsinstitutet har hiv ökat med 20 procent på ett år, från 390 fall 2006 till beräknade 500 fall 2007. Man beräknar också att i stort sett hela ökningen beror på ökad smitta inom Sverige, huvudsakligen bland intravenösa missbrukare och bland män som har sex med män. RFSL har samtidigt undersökt nya hivfall och kan konstatera att i mitt eget hemlän Skåne har antalet smittade bland män som har sex med män i princip fördubblats från 18 fall 2006 till 33 fall 2007. Ansvariga läkare i Malmö tror också att ökningen fortsätter under 2008 samtidigt som ökningen följs av en kraftig ökning också bland heterosexuella. Samtidigt med ökningen av hiv kan man se en kraftig ökning av såväl klamydia som syfilis. Denna utveckling är givetvis oroande.

Orsakerna är nog flera men en bidragande orsak är säkert att hiv och aids inte längre uppfattas som ett dödshot eftersom det i dag finns bromsmediciner som gör att hivsmittade kan leva nästan som vanligt. Detta är givetvis en missuppfattning; man kan inte leva som vanligt även om man givetvis kan ha ett både långt och rikt liv tack vare medicinen. Självklart påverkar det hela livssituationen, men man dör inte längre inom ett par år. Samtidigt florerar det mängder av missuppfattningar och okunskap kring smittrisker. Det är lätt att tro att det är bland gruppen unga som ökningen är störst men så tycks det inte vara. I stället är det i åldersgruppen 30–39 år som den stora ökningen skett. Å andra sidan tycks det, inte bara rapporterat från kvällstidningarna, vara fler ungdomar som ägnar sig åt oskyddat sex. Det finns ett annat slags riskbeteende än tidigare. Detta innebär att faran med en än större spridning av bland annat hiv kan öka dramatiskt framöver ifall inte åtgärder vidtas i större utsträckning än man kan med dagens resurser. Den preventiva verksamheten behöver stärkas, dock inte i form av nya utredningar och utvärderingar; sådana görs redan kontinuerligt. Det som saknas är mer konkret handling och större ekonomiska resurser för att kunna nå ut till olika målgrupper.

År 2006 instiftade regeringen storslaget ett nationellt råd för samordning av arbetet mot hiv och STI, sexuellt överförbara infektioner. Men sedan deras då nyvalda ordförande blev minister har regeringen ännu inte tillsatt någon ny ordförande. Givetvis innebär detta att arbetet i rådet blir lidande. Det visar också att regeringen inte tycks ta så allvarligt på rådets arbete och helt enkelt inte bryr sig om rådets framtid och det viktiga arbetet. Inte heller har det skett någon stor ökning av medel från statsmakten för att sprida kunskap om hiv och för det förebyggande arbetet. Anslagen har i princip varit oförändrade, trots högkonjunktur och att pengar tycks finnas med tanke på alla sänkta skatter för den absolut rikaste manliga delen av befolkningen som regeringen genomfört. I det sammanhanget är några miljoner mer i förebyggande arbete småpengar, men ack så viktiga.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:

1. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för det förebyggande arbetet med att öka allmänhetens kunskaper om hivsmitta och riskerna med oskyddat sex?

2. Avser statsrådet att verka för att mer pengar avsätts i statsbudgeten för hivprevention?

3. Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att inom en mycket kort framtid presentera en ny ordförande i Rådet för samordning av arbetet mot hiv och STI?