Interpellation
2007/08:292 EPA och rättvisa handelsregler
av Hans Linde
(v)
till
statsrådet Ewa Björling (m)
Ska
fattigdomen i världen och klyftorna mellan och inom länder minska krävs ökat
bistånd, skuldavskrivningar och inte minst rättvisa handelsregler. Tyvärr är
det bara att konstatera att utvecklingen på handelsområdet går åt fel håll och
att EU tillsammans med den svenska regeringen har ett stort ansvar för detta.
Sedan
förhandlingarna inom WTO stannade upp har det blivit allt vanligare att
handelsavtal sluts direkt mellan regioner och länder. USA intar allt oftare
denna position, men även EU använder sig alltmer av ett sådant förfaringssätt.
EU
förhandlar just nu Europeiska partnerskapsavtalet (EPA) med bland annat ett
antal afrikanska länder. Bortom retoriken om partnerskap med Afrika och
utveckling på afrikanernas villkor är EPA på väg att bli en ordentlig backlash
för utveckling och fattigdomsbekämpning.
Av de
78 länder som förhandlar EPA tillhör 40 de minst utvecklade i världen. I takt
med att förhandlingarna framskrider höjs allt fler kritiska röster, inte minst
från Afrika. Många menar att det är orimligt att tro att dessa länders företag
och bönder skulle klara av konkurrensen på en öppen marknad från europeiska
storföretag och Europas högt subventionerade industrijordbruk.
EU
kritiseras hårt för att man genom EPA skulle försämra fattiga länders möjlighet
att minska fattigdomen. Bland annat har kritiken från den afrikanska
fackföreningsrörelsen varit mycket stark. Flexibiliteten är liten, samtidigt
som långtgående krav ställs på de afrikanska länderna. Inte heller tas hänsyn till skillnader i utveckling
mellan berörda länder och EU.
Enligt en rad konsekvensanalyser av EPA kommer Afrika att
förlora stora summor på dessa påtvingade avregleringar, vars snabba takt man
inte valt själv. Antalet varningar för såväl ekonomiska som sociala katastrofer
för länderna i södra Afrika ökar. Ett exempel är en analys gjord av
Internationella valutafonden och EU-kommissionen. Enligt den skulle Kenya förlora 65
procent av sin industri, 12 procent av statsinkomsterna och miljontals
arbetstillfällen på landsbygden – Kenya skulle behöva utesluta mer än hälften
av förslagen till handelsöppningar i EPA för att inte drabbas.
Parallellt
med detta driver EU på för att de så kallade Singaporefrågorna ska vävas in i
EPA – frågor som rör utländska investeringar, offentlig upphandling och
konkurrenspolicy – detta trots att världens utvecklingsländer redan tidigare,
inom WTO-förhandlingar, har motsatt sig dessa. Men nu väljer man alltså att på
ett mycket tvivelaktigt sätt lyfta in dem ”bakvägen”. Risken är stor att man
helt förlorar kontrollen över villkoren för utländska investeringar och att
profiten försvinner utomlands. Därmed är sannolikheten också stor att den
inhemska produktionen ödeläggs.
Om EU
och Sverige fortsätter att driva igenom handelsavtalet EPA utan att lyssna på
kritiken riskerar man att sätta spiken i kistan för millenniemålen och därmed
stoppa en utveckling mot minskad fattigdom i Afrika. Trots att partnerskap och
ägandeskap har blivit de nya modeorden i relationen mellan EU och Afrika
försöker EU nu köra över de afrikanska länderna och påtvinga dem ett
handelsavtal som de till stora delar inte vill ha.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:
1. Vad avser statsrådet att göra för att EPA ska
ta sin grund i fattigdoms- och människorättsperspektiven som borde vara
vägledande i enlighet med Politik för global utveckling?
2. Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att
EPA-avtalet ska ta sin utgångspunkt i Afrikas rätt att på sina egna villkor
formulera sina egna fattigdoms- och utvecklingsstrategier?
3. Hur avser statsrådet att agera inom EU för att
förhindra att man inom ramen för EPA inkluderar de så kallade Singaporefrågorna?