den 29 november

Interpellation

2007/08:247 Förbifart Stockholm

av Karin Svensson Smith (mp)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Vägverket har föreslagit att det ska byggas en så kallad nord-sydlig vägförbindelse väster om Stockholm. Den sexfiliga motorleden går under namnet Förbifart Stockholm och Vägverket avser att inom kort lämna in en ansökan om tillåtlighet till regeringen. Vägen beräknas i dagsläget kosta ca 25 miljarder kronor.

Planerna är inte nya. Samma motorled har föreslagits och avslagits i snart 50 år, även om dragningen och namnet har varierat. Redan under början av 1960-talet planerades en motorled väster om Stockholm och vägen fick namnet Kungshattsleden, på 1980-talet kallades den Västerleden och utgjorde en del av Dennispaketet. Sedan överenskommelsen sprack har Vägverket döpt om projektet till Förbifart Stockholm.

I grunden handlar det om en motorled som börjar vid Kungens kurva på E 4 söder om Stockholm. Leden går sedan i en båge åt nordväst över Mälaröarna för att åter ansluta till E 4 vid Häggvik i norr. Tidiga förslag utgick från att leden skulle gå i markplan, men detta bedömdes redan under Dennis-eran som omöjligt på grund av folkopinionen. Vägverket har därför föreslagit att Förbifart Stockholm huvudsakligen ska gå under jord.

Det nuvarande förslaget består av drygt 20 kilometer sexfilig motorväg, varav 16 kilometer i tunnlar. Kostnaden är beräknad till minst 25 miljarder kronor, ungefär lika mycket som det samlade svenska biståndet, eller 1,2 miljarder per kilometer. Byggnadstiden beräknas till åtta år och tidigaste byggstart är år 2011.

Vägverkets planer har kritiserats från många håll, både lokalt och nationellt, inte minst från myndigheter såsom Naturvårdsverket och Statens institut för kommunikationsanalys (Sika) samt från delar av forskarkåren. Kritiken påtalar problem av olika slag, men den kanske allvarligaste slutsatsen är att Förbifart Stockholm anses få en strukturerande funktion i regionens samhälls- och trafiksystem. Projektet leder till en utglesning av staden, etablering av nya bostadsområden som är svåra att försörja med kollektivtrafik och blir en regional motor för ökad klimatpåverkan.

Förbifart Stockholm är en central del i en politik som skapar kraftiga ökningar av trafiken och dess miljö- och hälsokonsekvenser, inte minst dess klimatpåverkan. Politiken uppvisar påfallande likheter med de tankegångar som har skapat trafik- och stadsmiljöer som Los Angeles och Bangkok. Staden ska smetas ut, växa och trafikeras av ännu fler bilar som kör på nya motorleder. Samtidigt dräneras mindre städer i regionen på både näringsliv och arbetskraft.

Vägverket väljer emellertid att se motorleden som ett isolerat projekt som inte påverkar utvecklingen av trafiken i regionen. Biltrafiken kommer att öka nästan lika mycket oavsett om motorleden byggs eller ej, menar man på oklara grunder.

Men när vi som politiker kan se i de regionala planerna att en fortsatt utveckling i samma riktning som hittills leder till 40 procents ökning av klimatutsläppen i regionen, då har vi ett ansvar. Vi kan välja att inte göra något nytt, att bara fortsätta i samma gamla hjulspår som tidigare, bygga de vägar som Vägverket föreslår och acceptera utvecklingen. Detta menar jag är ansvarslöst. Det enda ansvarsfulla är att vidta åtgärder som leder utvecklingen in i andra banor.

I en färsk rapport från Naturvårdsverket slås också fast att tekniska framsteg i fordonen och införandet av förnybara bränslen inte på långa vägar kommer att räcka för att nå de klimatmål som har satts upp av Sverige och EU. Utöver detta krävs en förändrad livsstil med bland annat minskad bilism.

Regeringen har lovat att under mandatperioden investera 340 miljoner kronor i ett program för hållbara städer. Inriktningen på detta stöd ska bland annat vara att öka kollektivtrafiken och minska trafikens klimatpåverkan. Investeringen är välkommen och behövs, men det belopp som utlovats bör ställas mot de 25 miljarder som regeringen vill att staten ska satsa på en ny motorled som verkar i motsatt riktning.

Beslutsunderlaget från Vägverket har stora brister vad gäller information i grundläggande frågor. Mest anmärkningsvärt är att det är svårt att urskilja vad syftet är; vilket eller vilka motiv ligger bakom Vägverkets vilja att bygga en ny motorled för 25 miljarder? Sika konstaterar lakoniskt att utgångspunkten helt enkelt verkar ha varit att bygga en motorled. Detta har varit målet för hela planeringsprocessen.

Det är alltså oklart varför motorleden byggs, vilka som ska använda den och hur den ska betalas. Vad som växer fram är en bild av att Förbifart Stockholm är Vägverkets våta dröm sedan 50 år och att man motiverar den med allehanda mer eller mindre illa underbyggda antaganden och påståenden.

Självklart är detta – om det stämmer – inte en acceptabel ordning. Samhälls- och trafikplanering ska styras av demokratiska processer och politiska beslut som utgår från väl underbyggda underlag, inte vilka personliga visioner som finns hos dem som föreslår projekt eller beslutar om dem.

Sanningen verkar vara att Förbifart Stockholm i första hand är avsedd att möjliggöra exploatering av nya markområden, skapa en utsmetad stadsstruktur och ny biltrafik i regionen.

I det förslag till regionalt trafikpaket som nyligen överlämnades till regeringen av dess förhandlingsman Carl Cederschiöld framgår att man räknar med en mycket kraftig ökning av bilresandet i Stockholms län. En given följd av detta är också en mycket kraftig ökning av dess klimatpåverkan.

Trots att det borde vara uppenbart att en ansvarsfull klimatpolitik i första hand ska inriktas på att söka nya vägar – bildligt talat – som gör att denna utveckling kan undvikas, väljer Cederschiöld och regeringen att blunda för problemet och köra på i samma gamla spår. Hans förslag är ytterligare en stor byggsten i det som har skapat klimatproblemet.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Hur ämnar statsrådet agera för att säkerställa att Vägverket och andra myndigheter inte driver kostsamma infrastrukturprojekt såsom Förbifart Stockholm som ett egenvärde?

Hur ämnar statsrådet agera för att öka andelen resor som sker med kollektivtrafik i den region som berörs av Förbifart Stockholm, i enlighet med regeringens satsning på hållbara städer?

Vad ämnar statsrådet göra för att bromsa biltrafikens tillväxt i Sveriges storstadsområden?