den 29 november
Interpellation
2007/08:247 Förbifart Stockholm
av Karin
Svensson Smith (mp)
till
statsrådet Åsa Torstensson (c)
Vägverket
har föreslagit att det ska byggas en så kallad nord-sydlig vägförbindelse
väster om Stockholm. Den sexfiliga motorleden går under namnet Förbifart
Stockholm och Vägverket avser att inom kort lämna in en ansökan om tillåtlighet
till regeringen. Vägen beräknas i dagsläget kosta ca 25 miljarder kronor.
Planerna
är inte nya. Samma motorled har föreslagits och avslagits i snart 50 år, även
om dragningen och namnet har varierat. Redan under början av 1960-talet
planerades en motorled väster om Stockholm och vägen fick namnet
Kungshattsleden, på 1980-talet kallades den Västerleden och utgjorde en del av
Dennispaketet. Sedan överenskommelsen sprack har Vägverket döpt om projektet
till Förbifart Stockholm.
I
grunden handlar det om en motorled som börjar vid Kungens kurva på E 4
söder om Stockholm. Leden går sedan i en båge åt nordväst över Mälaröarna för
att åter ansluta till E 4 vid Häggvik i norr. Tidiga förslag utgick från
att leden skulle gå i markplan, men detta bedömdes redan under Dennis-eran som
omöjligt på grund av folkopinionen. Vägverket har därför föreslagit att
Förbifart Stockholm huvudsakligen ska gå under jord.
Det nuvarande
förslaget består av drygt 20 kilometer sexfilig motorväg, varav 16 kilometer i
tunnlar. Kostnaden är beräknad till minst 25 miljarder kronor, ungefär lika
mycket som det samlade svenska biståndet, eller 1,2 miljarder per kilometer.
Byggnadstiden beräknas till åtta år och tidigaste byggstart är år 2011.
Vägverkets
planer har kritiserats från många håll, både lokalt och nationellt, inte minst
från myndigheter såsom Naturvårdsverket och Statens institut för
kommunikationsanalys (Sika) samt från delar av forskarkåren. Kritiken påtalar
problem av olika slag, men den kanske allvarligaste slutsatsen är att Förbifart
Stockholm anses få en strukturerande funktion i regionens samhälls- och
trafiksystem. Projektet leder till en utglesning av staden, etablering av nya
bostadsområden som är svåra att försörja med kollektivtrafik och blir en
regional motor för ökad klimatpåverkan.
Förbifart
Stockholm är en central del i en politik som skapar kraftiga ökningar av
trafiken och dess miljö- och hälsokonsekvenser, inte minst dess klimatpåverkan.
Politiken uppvisar påfallande likheter med de tankegångar som har skapat
trafik- och stadsmiljöer som Los Angeles och Bangkok. Staden ska smetas ut,
växa och trafikeras av ännu fler bilar som kör på nya motorleder. Samtidigt dräneras
mindre städer i regionen på både näringsliv och arbetskraft.
Vägverket
väljer emellertid att se motorleden som ett isolerat projekt som inte påverkar
utvecklingen av trafiken i regionen. Biltrafiken kommer att öka nästan lika
mycket oavsett om motorleden byggs eller ej, menar man på oklara grunder.
Men när
vi som politiker kan se i de regionala planerna att en fortsatt utveckling i
samma riktning som hittills leder till 40 procents ökning av klimatutsläppen i
regionen, då har vi ett ansvar. Vi kan välja att inte göra något nytt, att bara
fortsätta i samma gamla hjulspår som tidigare, bygga de vägar som Vägverket
föreslår och acceptera utvecklingen. Detta menar jag är ansvarslöst. Det enda
ansvarsfulla är att vidta åtgärder som leder utvecklingen in i andra banor.
I en
färsk rapport från Naturvårdsverket slås också fast att tekniska framsteg i
fordonen och införandet av förnybara bränslen inte på långa vägar kommer att
räcka för att nå de klimatmål som har satts upp av Sverige och EU. Utöver detta
krävs en förändrad livsstil med bland annat minskad bilism.
Regeringen
har lovat att under mandatperioden investera 340 miljoner kronor i ett program
för hållbara städer. Inriktningen på detta stöd ska bland annat vara att öka
kollektivtrafiken och minska trafikens klimatpåverkan. Investeringen är
välkommen och behövs, men det belopp som utlovats bör ställas mot de 25
miljarder som regeringen vill att staten ska satsa på en ny motorled som verkar
i motsatt riktning.
Beslutsunderlaget
från Vägverket har stora brister vad gäller information i grundläggande frågor.
Mest anmärkningsvärt är att det är svårt att urskilja vad syftet är; vilket
eller vilka motiv ligger bakom Vägverkets vilja att bygga en ny motorled för 25
miljarder? Sika konstaterar lakoniskt att utgångspunkten helt enkelt verkar ha
varit att bygga en motorled. Detta har varit målet för hela
planeringsprocessen.
Det är
alltså oklart varför motorleden byggs, vilka som ska använda den och hur den
ska betalas. Vad som växer fram är en bild av att Förbifart Stockholm är
Vägverkets våta dröm sedan 50 år och att man motiverar den med allehanda mer
eller mindre illa underbyggda antaganden och påståenden.
Självklart
är detta – om det stämmer – inte en acceptabel ordning. Samhälls- och
trafikplanering ska styras av demokratiska processer och politiska beslut som
utgår från väl underbyggda underlag, inte vilka personliga visioner som finns
hos dem som föreslår projekt eller beslutar om dem.
Sanningen
verkar vara att Förbifart Stockholm i första hand är avsedd att möjliggöra
exploatering av nya markområden, skapa en utsmetad stadsstruktur och ny
biltrafik i regionen.
I det
förslag till regionalt trafikpaket som nyligen överlämnades till regeringen av
dess förhandlingsman Carl Cederschiöld framgår att man räknar med en mycket
kraftig ökning av bilresandet i Stockholms län. En given följd av detta är
också en mycket kraftig ökning av dess klimatpåverkan.
Trots
att det borde vara uppenbart att en ansvarsfull klimatpolitik i första hand ska
inriktas på att söka nya vägar – bildligt talat – som gör att denna utveckling
kan undvikas, väljer Cederschiöld och regeringen att blunda för problemet och
köra på i samma gamla spår. Hans förslag är ytterligare en stor byggsten i det
som har skapat klimatproblemet.
Med
anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Hur
ämnar statsrådet agera för att säkerställa att Vägverket och andra myndigheter
inte driver kostsamma infrastrukturprojekt såsom Förbifart Stockholm som ett
egenvärde?
Hur
ämnar statsrådet agera för att öka andelen resor som sker med kollektivtrafik i
den region som berörs av Förbifart Stockholm, i enlighet med regeringens
satsning på hållbara städer?
Vad
ämnar statsrådet göra för att bromsa biltrafikens
tillväxt i Sveriges storstadsområden?