den 25 september

Interpellation

2007/08:21 Situationen i Burma

av Magdalena Streijffert (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Burma styrs sedan 1962 av en av världens hårdaste militärjuntor. Åsiktsförtryck, tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter, tortyr och slavarbete är en del av vardagen. Hundratusentals människor har tvingats fly landet och lever under svåra förhållanden i flyktingläger i Burmas grannländer. Efter år av vanstyre och förtryck är Burma ett av världens fattigaste länder. Militärjuntan skyr inga medel och utbredda brott mot de mänskliga rättigheterna rapporteras från organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och FN.

Omfattande studentledda protester 1988 ledde till en massaker liknande den vid Himmelska fridens torg men tvingade fram ett parlamentsval. Oppositionen segrade men valsegrarna fängslades, bland dem ledaren för oppositionspartiet och mottagaren av Nobels fredspris, Aung San Suu Kyi. Valet ledde inte till några förändringar utan juntan fortsatte att styra med järnhand, men lovade att en ny konstitution skulle skrivas. Den är i dag fortfarande inte färdig.

I dagens Burma trakasseras, torteras, fängslas och mördas oppositionella. Sexuellt våld används systematiskt för att kuva, kontrollera och fördriva befolkningen. Säkerhetspolisen försöker genom påtvingat angiveri vända burmeserna mot varandra. Miljoner lever i landsflykt. Tvångsomflyttningar av etniska minoriteter kväser spillrorna av det väpnade motståndet. Den demokratiska oppositionens antivåldsmetoder och budskap om jämlikhet mellan etniska grupper bemöter regimen med våld och övergrepp. Omvärldens politik för ett demokratiskt Burma under senare år, att locka militären till förhandlingsbordet genom ökade kontakter med juntan (så kallat engagement) har misslyckats.

De demonstrationer, i protest mot chockhöjning av bränslepriser, som nu pågår i Burma är de största sedan studentupproret 1988. Under den kommande veckan ska juntan samlas, och omvärlden tror att det är under det mötet som Burmas framtid kommer att avgöras. Antingen gör den ingenting åt det folkliga missnöjet och blir en sårbar militärregim. Detta skulle kunna möjliggöra förändring i landet. Eller så gör den som 1988, 1990 och 1996 och slår ned protester med våld. I så fall riskerar den folklig vrede eftersom munkarna vördas högt.

Folket i Burma behöver nu omvärldens stöd. Utrikesminister Carl Bildt uttalade sig den 25 augusti, då han fördömde de arresteringar som gjorts i Burma. Vad som händer i Burma nu är historiskt; inte sedan 1988 har liknande aktivitet skett. Det närmar sig en kritisk brännpunkt.

Min fråga till utrikesminister Carl Bildt är därför följande:

Vilka ytterligare åtgärder avser utrikesministern att vidta för att ge folket i Burma sitt stöd för ett demokratiskt och fritt land?