den 21 november

Interpellation

2007/08:200 Kriminalvårdens ekonomi

av Lena Olsson (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Kriminalvården står inför stora ekonomiska svårigheter. Eftersom det inte finns några möjligheter att spara pengar på lokaler är personalneddragningar den enda lösningen. Stockholmsregionen räknar med personalneddragningar på ca 5 procent för att få budgeten att gå ihop.

Regeringen satsar stora resurser på framför allt polis och åklagare, vilket kommer att få konsekvenser för kriminalvården i form av högre beläggning. Ändå minskar resurserna. Den låga pris- och löneomräkningen urholkar anslaget med nästan 100 miljoner samtidigt som pengar plockas bort för att finansiera annan verksamhet.

Personal är ju central för att verksamheten ska fungera och för att kriminalvården ska vara just en vårdinstans och inte förvaring. På anstalter och häkten går man alltmer mot att bara kunna utföra de allra mest basala arbetsuppgifterna. Programverksamhet och vardagliga samtal med de intagna blir något som prioriteras bort. Möjligheterna och utrymmet för att erbjuda arbete och utbildning som sedan kan leda till arbete utanför anstalterna beskärs även de.

Regeringens kriminalvårdspolitik kräver dessutom ännu fler platser i framtiden på grund av intresset för straffhöjningar. Jag menar att regeringen inte tar sitt ansvar när rättspolitiken saknar balans.

Kriminalvården måste flytta tillbaka fokus till huvuduppdraget: att förebygga brott. Därför har vi föreslagit förstärkningar i reda pengar med 170 miljoner kronor för 2008. Men vi anser också att den tidigare normen om halvtidsfrigivning ska återinföras från den 1 juli 2008. Detta frigör nästan 1 miljard kronor som vi dels vill satsa tillbaka i kriminalvården, dels slussa vidare till den förebyggande verksamheten i missbrukarvård och psykiatri.

Regeringens besparingar på arbetsmarknadspolitiken drabbar även kriminalvården genom att verksamhet riktad mot intagna i anstalt och klienter inom frivården hotas. Dessa verksamheter har varit mycket lyckade och viktiga ur ett brottsförebyggande perspektiv. Dessa verksamheter är betydligt mer framgångsrika än arbeten inom kriminalvården som handlar om självförvaltning eller om enklare beställningsuppdrag. Därför borde dessa satsningar ses som en framtidsväg att gå; i stället får man skära ned.

Mina frågor till justitieminister Beatrice Ask är:

1. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att programverksamheten inom kriminalvården ska kunna upprätthållas?

2. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att arbetslinjen inom kriminalvården ska kunna upprätthållas?