den 20 november

Interpellation

2007/08:191 Situationen i Israel och Palestina

av Désirée Pethrus Engström (kd)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Konflikten mellan Israel och Palestina är en långvarig konflikt som ofta upplevs som olöslig. På båda sidor lever människor under olika former av press. Säkerhetsfrågorna i regionen är en ständigt återkommande diskussion som inte tycks finna någon lösning. Flyktingfrågan liksom hur man ska lösa frågan om Jerusalems framtida status är frågor som ofta verkar ha gått i stå. Världssamfundet har under decennier försökt lösa konflikten utan någon större framgång. Samtidigt får vi aldrig ge upp hoppet om att ge människor en bättre framtid där de kan leva i fred och frihet. Europabygget handlade om att starta en fredsprocess via ett ömsesidigt handelsberoende. Kanske kan man hitta någon liknande modell för Israel–Palestina-konflikten.

Vid ett besök nyligen i regionen med en parlamentarisk delegation från Sveriges riksdag framkom att situationen alltmer försvåras för olika grupper. Den handel som trots allt funnits mellan israeler och palestinier har nu mer eller mindre dött, sedan muren byggts. Områden kan inte längre ha kontakt med varandra vilket försämrar möjlighet till dialog och utbyte mellan medborgare från de olika sidorna. Efter valet där Hamas tog makten och det internationella samfundet drog tillbaka handeln har fattigdomen ökat markant. Personer som arbetar i offentlig sektor har inte fått ut sina löner vilket drabbat hela familjer. Gaza har stängts av från omvärlden och endast de mest basala matleveranser kommer in – det ökar risken för smuggling och därmed ökad kriminalitet. Fattigdomen i de palestinska områdena är stor och man räknar nu med att ca 80 procent av befolkningen lever i fattigdom. Bnp har minskat med 40 procent på något år och 34 procent av befolkningen är beroende av matleveranser(1,3 miljoner personer).

Byggnationen av muren mellan Israel och de palestinska områdena har ökat motsättningarna i området. Gröna linjen är 320 kilometer medan muren är 712 kilometer enligt ett FN-organ, OCHA. Antalet bosättningar fortsätter att öka i antal och under 2005 kom 9 000 bosättare till 21 olika platser. Palestiniernas liv kringskärs alltmer och de har svårt att röra sig och ta sig till arbete, sjukvård men också för sociala kontakter då resor som tidigare tog 15 minuter nu kan ta två timmar på grund av murar, vägspärrar med mera.

I detta prekära läge ökar motsättningarna och vägen till fred syns alltmer långt borta. För att bryta det dödläge som varat i flera år och där reella fredsförhandlingar inte ägt rum på ungefär sju år krävs nu åtgärder som kan öka stabiliteten i regionen. Det är oroväckande med den radikalisering som nu pågår i de palestinska områdena men framför allt i Gaza. Det gynnar inte fredssträvanden i området. Den radikalisering som ökar missgynnar särskilt två grupper. Det gäller kvinnor men också de kristna som finns i området. Många kristna försöker lämna området på grund av att det inte går att försörja sig längre på handel, men de riskerar också att utsättas för trakasserier av de fundamentalistiska krafterna om de får mer utrymme och om religionsfriheten beskärs. De palestinska förhandlarna säger att de vill ha en sekulär stat, vilket måste uppmuntras i syfte att stärka religionsfriheten.

För kvinnorna har situationen nämnvärt försämrats de senaste åren. Kvinnor tvingas i allt större utsträckning att underkasta sig ett patriarkaliskt system med begränsat handlingsutrymme. Kvinnor ska ha lika rättigheter som män enligt FN:s kvinnokonvention. Därför måste det internationella samfundet nu agera för kvinnors fred och frihet i området. Dessutom måste kvinnor involveras i fredsförhandlingar enligt FN:s resolution 1325. Det innebär att kvinnors särskilda situation i krig och konflikter ska uppmärksammas.

Inom en snar framtid kommer förhoppningsvis ett möte att äga rum i Annapolis utanför Washington med USA:s utrikesminister Rice och de två parterna. Det kan förhoppningsvis bli en start på en långsiktig lösning på konflikten.

Sverige har ett gott rykte internationellt vad gäller fred och frihet. Sverige borde kunna ta på sig att anordna en Stockholmskonferens i syfte att komma vidare i fredsförhandlingarna. Sverige har som neutral stat en viktig roll att spela och har goda kontakter med båda parter, vilket borde användas.

Vad avser ministern att göra för att uppmärksamma situationen för de kristna grupperna i Palestina?

Vad avser ministern att göra för att uppmärksamma kvinnornas situation i de palestinska områdena?

Vad avser ministern att göra för att ta initiativet till en fredskonferens i Stockholm i en nära framtid?