den 20 november
Interpellation
2007/08:191 Situationen i Israel och Palestina
av Désirée
Pethrus Engström (kd)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Konflikten
mellan Israel och Palestina är en långvarig konflikt som ofta upplevs som
olöslig. På båda sidor lever människor under olika former av press.
Säkerhetsfrågorna i regionen är en ständigt återkommande diskussion som inte
tycks finna någon lösning. Flyktingfrågan liksom hur man ska lösa frågan om
Jerusalems framtida status är frågor som ofta verkar ha gått i stå.
Världssamfundet har under decennier försökt lösa konflikten utan någon större
framgång. Samtidigt får vi aldrig ge upp hoppet om att ge människor en bättre
framtid där de kan leva i fred och frihet. Europabygget handlade om att starta
en fredsprocess via ett ömsesidigt handelsberoende. Kanske kan man hitta någon
liknande modell för Israel–Palestina-konflikten.
Vid ett
besök nyligen i regionen med en parlamentarisk delegation från Sveriges riksdag
framkom att situationen alltmer försvåras för olika grupper. Den handel som
trots allt funnits mellan israeler och palestinier har nu mer eller mindre
dött, sedan muren byggts. Områden kan inte längre ha kontakt med varandra
vilket försämrar möjlighet till dialog och utbyte mellan medborgare från de
olika sidorna. Efter valet där Hamas tog makten och det internationella samfundet
drog tillbaka handeln har fattigdomen ökat markant. Personer som arbetar i
offentlig sektor har inte fått ut sina löner vilket drabbat hela familjer. Gaza
har stängts av från omvärlden och endast de mest basala matleveranser kommer in
– det ökar risken för smuggling och därmed ökad kriminalitet. Fattigdomen i de
palestinska områdena är stor och man räknar nu med att ca 80 procent av befolkningen
lever i fattigdom. Bnp har minskat med 40 procent på något år och 34 procent av
befolkningen är beroende av matleveranser(1,3 miljoner personer).
Byggnationen
av muren mellan Israel och de palestinska områdena har ökat motsättningarna i
området. Gröna linjen är 320 kilometer medan muren är 712 kilometer enligt ett
FN-organ, OCHA. Antalet bosättningar fortsätter att öka i antal och under 2005
kom 9 000 bosättare till 21 olika platser. Palestiniernas liv kringskärs
alltmer och de har svårt att röra sig och ta sig till arbete, sjukvård men
också för sociala kontakter då resor som tidigare tog 15 minuter nu kan ta två
timmar på grund av murar, vägspärrar med mera.
I detta
prekära läge ökar motsättningarna och vägen till fred syns alltmer långt borta.
För att bryta det dödläge som varat i flera år och där reella fredsförhandlingar
inte ägt rum på ungefär sju år krävs nu åtgärder som kan öka stabiliteten i
regionen. Det är oroväckande med den radikalisering som nu pågår i de
palestinska områdena men framför allt i Gaza. Det gynnar inte fredssträvanden i
området. Den radikalisering som ökar missgynnar särskilt två grupper. Det
gäller kvinnor men också de kristna som finns i området. Många kristna försöker
lämna området på grund av att det inte går att försörja sig längre på handel,
men de riskerar också att utsättas för trakasserier av de fundamentalistiska
krafterna om de får mer utrymme och om religionsfriheten beskärs. De
palestinska förhandlarna säger att de vill ha en sekulär stat, vilket måste
uppmuntras i syfte att stärka religionsfriheten.
För kvinnorna
har situationen nämnvärt försämrats de senaste åren. Kvinnor tvingas i allt
större utsträckning att underkasta sig ett patriarkaliskt system med begränsat
handlingsutrymme. Kvinnor ska ha lika rättigheter som män enligt FN:s
kvinnokonvention. Därför måste det internationella samfundet nu agera för
kvinnors fred och frihet i området. Dessutom måste kvinnor involveras i
fredsförhandlingar enligt FN:s resolution 1325. Det innebär att kvinnors
särskilda situation i krig och konflikter ska uppmärksammas.
Inom en
snar framtid kommer förhoppningsvis ett möte att äga rum i Annapolis utanför
Washington med USA:s utrikesminister Rice och de två parterna. Det kan
förhoppningsvis bli en start på en långsiktig lösning på konflikten.
Sverige
har ett gott rykte internationellt vad gäller fred och frihet. Sverige borde
kunna ta på sig att anordna en Stockholmskonferens i syfte att komma vidare i
fredsförhandlingarna. Sverige har som neutral stat en viktig roll att spela och
har goda kontakter med båda parter, vilket borde användas.
Vad
avser ministern att göra för att uppmärksamma situationen för de kristna
grupperna i Palestina?
Vad
avser ministern att göra för att uppmärksamma kvinnornas situation i de palestinska områdena?
Vad
avser ministern att göra för att ta initiativet till en fredskonferens i
Stockholm i en nära framtid?