den 16 november
Interpellation
2007/08:175 Jämställdhet
av Carina
Adolfsson Elgestam (s)
till
integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Kvinnor
och män ska ha samma möjlighet att forma samhället och sina egna liv. Ett
jämställt Sverige förutsätter en jämställd arbetsmarknad. Vi har i dag en
arbetsmarknad som är starkt könsmässigt uppdelad. Den offentliga sektorn
domineras av kvinnorna – en sektor där löneläget är lågt. Det är kvinnorna som
arbetar inom förskolan, i vården och i kommunerna. Det är kvinnorna som sliter
ut sig i förtid genom tunga lyft. Det är kvinnorna som blir utbrända inom
vården av all stress. Det är kvinnorna som är springvikarier inom skolan.
Inom den
privata sektorn är det ofta kvinnorna som får fungera som dragspel för att få
branscher som till exempel hotell och restaurang att fungera. Kvinnor som
arbetar deltid eller går på olika vikariat har en mycket osäker ställning på
arbetsmarknaden vilken bidrar till att dessa kvinnor stannar hemma längre
perioder med barnen än männen. Saknar man en fast anställning är risken större
att man tappar kontakten med arbetsmarknaden, vilket i sin tur bidrar till att
det blir allt svårare att komma tillbaka. Heltid ska vara en rättighet, deltid
en möjlighet.
Alltför
få män tar ut sin föräldraledighet eller tar endast ut en kortare period,
vilket innebär att kvinnorna tar ut den större delen av föräldraledigheten.
Detta medför att kvinnornas ställning på arbetsmarknaden blir mera osäker än
männens. Om fler män är föräldralediga kommer kvinnorna att få en bättre
förankring på arbetsmarknaden, vilket skulle bidra till höjda lönenivåer för
kvinnorna. För männen är det positivt i den meningen att de får en bättre
kontakt med sina barn och blir mer delaktiga. Männen får möjlighet att spela en
större roll än tidigare i sina barns liv. Både män och kvinnor måste ta ansvar
för hem och familj.
Det är
oerhört viktigt att både män och kvinnor kan stå på egna ben ekonomiskt. Livet
kan plötsligt förändras och ta en negativ vändning genom att man blir övergiven
av sin partner eller att man råkar ut för en olycka som ställer livet på ända.
Vi kan inte ta livet för givet. Både män och kvinnor måste stå rustade för att
livet kan förändras. Därför måste kvinnor och män ges samma möjligheter. Vi kan
inte längre acceptera att mäns och kvinnors villkor är så olika. Vi måste ge
våra barn samma möjligheter att utvecklas och ta för sig, oavsett om de är
tjejer eller killar. Det är inte rimligt att man som kvinna ska hamna i ett
sämre läge på arbetsmarknaden på grund av kön. Det är inte rimligt att man som
kvinna ska behöva vara rädd för att utsättas för sexuella trakasserier och våld
från män. Det är inte rimligt att man som kvinna ska behöva ta det största
ansvaret för hem och familj.
Det är
därför med stor oro för det fortsatta jämställdhetsarbetet som jag har tagit
del av jämställdhetsministerns aviserade förändringar på departementets
jämställdhetsenhet. Omorganisationer och personalförändringar är att vänta. Det
är oerhört viktigt att regeringen driver på jämställdhetsarbetet i det svenska
samhället.
När man
läser i budgetpropositionen upptäcker man att regeringen har en mycket
gammaldags syn på jämställdhetsfrågor. Regeringen utgår nämligen i sina
analyser från att den som har störst inkomst i ett förhållande ska dela med sig
till den svagare partnern. Oftast är det mannen som tjänar mer än kvinnan.
Regeringen utgår i sina beräkningar från att man har gemensam ekonomi. I de
siffror som regeringen visar upp framstår det som om regeringens politik får
mer jämlika effekter än vad den i verkligheten får.
Riksdagens
utredningstjänst har räknat om siffrorna utifrån den enskilda individen och får
då fram helt andra siffror. Det visar sig att regeringens budget ger mannen
1 900 kronor mer per år i plånboken i förhållande till kvinnan som endast
får 1 000 kronor mer per år i plånboken. Det är lätt att slås av tanken
att regeringen försöker dölja det faktum att de förslag som presenteras i
budgeten faktiskt bidrar till att vidmakthålla ojämlikheten mellan män och
kvinnor.
Jag
vill därför fråga jämställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för
att ge män och kvinnor samma ekonomiska möjligheter.
Jag
vill fråga jämtställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att
kvinnor ska få samma möjligheter som män att arbeta heltid.
Jag
vill fråga jämställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att
fler män än i dag ska ta ut en större del av föräldraförsäkringen.