den 16 november

Interpellation

2007/08:175 Jämställdhet

av Carina Adolfsson Elgestam (s)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Kvinnor och män ska ha samma möjlighet att forma samhället och sina egna liv. Ett jämställt Sverige förutsätter en jämställd arbetsmarknad. Vi har i dag en arbetsmarknad som är starkt könsmässigt uppdelad. Den offentliga sektorn domineras av kvinnorna – en sektor där löneläget är lågt. Det är kvinnorna som arbetar inom förskolan, i vården och i kommunerna. Det är kvinnorna som sliter ut sig i förtid genom tunga lyft. Det är kvinnorna som blir utbrända inom vården av all stress. Det är kvinnorna som är springvikarier inom skolan.

Inom den privata sektorn är det ofta kvinnorna som får fungera som dragspel för att få branscher som till exempel hotell och restaurang att fungera. Kvinnor som arbetar deltid eller går på olika vikariat har en mycket osäker ställning på arbetsmarknaden vilken bidrar till att dessa kvinnor stannar hemma längre perioder med barnen än männen. Saknar man en fast anställning är risken större att man tappar kontakten med arbetsmarknaden, vilket i sin tur bidrar till att det blir allt svårare att komma tillbaka. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.

Alltför få män tar ut sin föräldraledighet eller tar endast ut en kortare period, vilket innebär att kvinnorna tar ut den större delen av föräldraledigheten. Detta medför att kvinnornas ställning på arbetsmarknaden blir mera osäker än männens. Om fler män är föräldralediga kommer kvinnorna att få en bättre förankring på arbetsmarknaden, vilket skulle bidra till höjda lönenivåer för kvinnorna. För männen är det positivt i den meningen att de får en bättre kontakt med sina barn och blir mer delaktiga. Männen får möjlighet att spela en större roll än tidigare i sina barns liv. Både män och kvinnor måste ta ansvar för hem och familj.

Det är oerhört viktigt att både män och kvinnor kan stå på egna ben ekonomiskt. Livet kan plötsligt förändras och ta en negativ vändning genom att man blir övergiven av sin partner eller att man råkar ut för en olycka som ställer livet på ända. Vi kan inte ta livet för givet. Både män och kvinnor måste stå rustade för att livet kan förändras. Därför måste kvinnor och män ges samma möjligheter. Vi kan inte längre acceptera att mäns och kvinnors villkor är så olika. Vi måste ge våra barn samma möjligheter att utvecklas och ta för sig, oavsett om de är tjejer eller killar. Det är inte rimligt att man som kvinna ska hamna i ett sämre läge på arbetsmarknaden på grund av kön. Det är inte rimligt att man som kvinna ska behöva vara rädd för att utsättas för sexuella trakasserier och våld från män. Det är inte rimligt att man som kvinna ska behöva ta det största ansvaret för hem och familj.

Det är därför med stor oro för det fortsatta jämställdhetsarbetet som jag har tagit del av jämställdhetsministerns aviserade förändringar på departementets jämställdhetsenhet. Omorganisationer och personalförändringar är att vänta. Det är oerhört viktigt att regeringen driver på jämställdhetsarbetet i det svenska samhället.

När man läser i budgetpropositionen upptäcker man att regeringen har en mycket gammaldags syn på jämställdhetsfrågor. Regeringen utgår nämligen i sina analyser från att den som har störst inkomst i ett förhållande ska dela med sig till den svagare partnern. Oftast är det mannen som tjänar mer än kvinnan. Regeringen utgår i sina beräkningar från att man har gemensam ekonomi. I de siffror som regeringen visar upp framstår det som om regeringens politik får mer jämlika effekter än vad den i verkligheten får.

Riksdagens utredningstjänst har räknat om siffrorna utifrån den enskilda individen och får då fram helt andra siffror. Det visar sig att regeringens budget ger mannen 1 900 kronor mer per år i plånboken i förhållande till kvinnan som endast får 1 000 kronor mer per år i plånboken. Det är lätt att slås av tanken att regeringen försöker dölja det faktum att de förslag som presenteras i budgeten faktiskt bidrar till att vidmakthålla ojämlikheten mellan män och kvinnor.

Jag vill därför fråga jämställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att ge män och kvinnor samma ekonomiska möjligheter.

Jag vill fråga jämtställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att kvinnor ska få samma möjligheter som män att arbeta heltid.

Jag vill fråga jämställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att fler män än i dag ska ta ut en större del av föräldraförsäkringen.