den 16 november
Interpellation
2007/08:173 A-kassans hundradagarsregel
av Ulf Holm
(mp)
till
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
I
reglerna för att kunna få a-kassa har regeringen tagit bort att de som drabbas
av arbetslöshet ska kunna begränsa arbetssökande till sitt närområde de första
100 arbetslösa dagarna. Det krävs också av arbetslösa att de mer eller mindre
omedelbart ska vara beredda att byta yrke.
Argumenten
för dessa förändringar är minst sagt oklara. Bland annat har det hänvisats till
att arbetsförmedlingarna har framfört önskemål om detta. Det är ett mycket tunt
argument enligt min mening, särskilt som den nya regeringen inte precis gjort
sig känd för att ha en lyssnande och tillmötesgående attityd gentemot
myndigheterna som verkar på arbetsmarknadens områden.
Nu när
lagstiftningen är i bruk kan vi se vilka konsekvenserna blir. I LO-tidningen
den 9 november 2007 skildras hur regelverket slår mot en familj på ett
hänsynslöst sätt. Rebecka Magnusson i Luleå hänvisas till att ta en provanställning
på deltid i Karlskrona, det vill säga 140 mil bort. Hade Rebecka varit
ensamstående kanske hon hade sett en chans med detta ”erbjudande”. Men så är
inte fallet. Rebecka är gift och har en dotter på två år. Tackar Rebecka nej
till detta jobb kan arbetsförmedlingen dra in a-kassan.
Just
dessa inhumana familjefientliga konsekvenser var vi många som varnade för. Men
regeringen ignorerade varningarna och hävdade tvärtom att det inte var någon
risk med denna regelförändring och att man visst skulle ta hänsyn till
individuella förhållanden.
Vid
statsministerns frågestund den 29 mars 2007 besvarade statsministern en fråga
från mig gällande skyldigheten för arbetslösa att ta arbete på annan ort.
Slutklämmen i statsministerns svar var:
”Det
står också att man ska ta hänsyn till individuella förhållanden.”
(Anf. 59)
I arbetsmarknadsutskottets
betänkande 2006/07:AU13, Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken,
anförde utskottsmajoriteten (s. 31) följande:
”Det
ska dock poängteras att rimlig hänsyn ska tas till den sökandes förutsättningar
för arbetet och andra personliga förhållanden vid prövning av om ett arbete kan
anses lämpligt. Det betyder att man även i fortsättningen kommer att kunna väga
in den arbetssökandes möjligheter att arbeta inom ett annat yrkesområde,
pendla, veckopendla, flytta etc. Utskottet vill särskilt peka på att en
sökande, enligt IAF:s föreskrifter om lämpligt arbete, under en skälig
övergångsperiod får begränsa sitt sökområde geografiskt av familjeskäl.”
Med det
borde det vara uppenbart att det sätt som arbetsförmedlingen tolkat reglerna
inte ligger i linje med vad regeringen och den borgerliga utskottsmajoriteten
anfört.
Mot
bakgrund av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsministern:
Avser
ministern att ta initiativ som syftar till att lösa ovan beskrivna problem?