den 20 september

Interpellation

2007/08:17 Regeringens EU-arbetsprogram och HBT-frågorna

av Ulf Holm (mp)

till statsrådet Cecilia Malmström (fp)

Den 2 augusti 2007 presenterade statsrådsberedningen regeringens EU-arbetsprogram för hösten 2007. I detta står: ”Sverige ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet och driva svenska prioriteringar på ett aktivt och effektivt sätt.”

Arbetsprogrammet beskriver många politiska områden som ska lyftas fram av regeringen i EU-arbetet. För mig är inte det viktigaste att Sverige ska tillhöra kärnan i EU-arbetet utan det viktigaste är att regeringen driver rätt politiska frågor och detta med stor kraft.

Ett sådant politiskt område som jag och Miljöpartiet anser ska lyftas fram med kraft i EU är frågor som rör öppenhet och tolerans för homo‑, bisexuella och transpersoner, även om vi för den delen inte vill ge EU mer maktbefogenheter. Skälen till detta är uppenbara för alla som följer nyhetssändningar och medier. Vi ser en ökande homo- och transfobi som breder ut sig, och då särskilt i de nya EU-medlemsländerna.

Med stor förvåning kan jag dock konstatera att HBT-frågorna helt saknas i regeringens prioriteringar för EU-frågorna den närmaste tiden. Detta anser jag vara mycket olyckligt. Respekt för och skydd av mänskliga rättigheter är långt ifrån verklighet för många HBT-personer i EU-länderna. Många blir dagligen kränkta och misshandlade på grund av sin sexuella läggning eller identitet.

Exempel på nyheter som vi fått det senaste året både från andra EU-länder och länder i grannskapet är att vice premiärminister Roman Giertych i Polen ville ha ett förbud mot både aborter och det som han kallade ”homosexuell propaganda”. Polens premiärminister tog tack och lov avstånd från uttalandena men skadan var redan skedd – jag är tyvärr övertygad om att dessa hatattacker mot HBT-personer uppmuntrar till hatbrott, såväl i Polen som i länder runt omkring. Vi ser också en situation där homo- och transfobi går hand i hand med rasism, främlingsfientlighet och fascism.

Inställningen till homo- och bisexuella samt transpersoner varierar över EU men fortfarande vågar få HBT-personer öppet och utan rädsla visa sin kärlek för sin man eller kvinna. Fortfarande är trygghet för HBT-personer något exklusivt, något som upplevs bland de närmaste, i det närmaste kvarteret eller på Pridefestivaler. I Polen och Lettland uttrycker, som nämnts ovan, företrädare för regeringarna öppet sin avsky och sitt hat mot HBT-personer. I Polen bestraffas personer som undervisar om homo- och bisexualitet samt transpersoner och avskedas av ansvarig minister. I Lettland förbjuder den lagstiftande församlingen äktenskap mellan samkönade och stryker uttryckligen formuleringar som ska skydda HBT-personer mot diskriminering i arbetslivet.

Det finns i dag ingen enhetlig definition av homo- och transfobiska brott i Europa eller EU. Det finns inte heller någon samstämmig definition av vilka aktiviteter som är homo- och transfobiska. Det saknas även statistik och samlad information över hur utbredd homo- och transfobi är i Europa. Vad som finns är de enskilda ländernas lagstiftningar, uppgifter i medierna och personliga upplevelser av enskilda och företrädare för olika organisationer.

Jag har tidigare i en interpellationsdebatt med EU-ministern och i en motion i riksdagen krävt att regeringen ska ta initiativ till en HBT-pakt i EU, vilket hon avvisat. Dock är ministern positiv och har lovat att HBT-frågorna står högt uppe på regeringens dagordning. Tyvärr visar det sig inte i regeringens nu antagna arbetsprogram, vilket jag beklagar.

Den övergripande frågan är givetvis varför regeringen inte har med HBT-frågorna i det antagna arbetsprogrammet. Inte minst är detta märkligt då det i regeringsförklaringen 2006 tydligt markerades att HBT-frågorna är av stor vikt, framför allt i kontakter med andra länder.

Jag vill mot bakgrund av det som framförts ovan fråga vilka initiativ statrådet kommer att ta för att lyfta fram frågor kring homo‑, bisexuella och transpersoner i EU.