Regeringens proposition 2007/08:40

Återförsäkring

Prop.

 

2007/08:40

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 november 2007

Fredrik Reinfeldt

Mats Odell

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Denna proposition innehåller förslag till ändringar i försäkrings-

 

rörelselagen (1982:713) och lagen (1998:293) om utländska försäk-

 

ringsgivare och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige i syfte att

 

genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/68/EG) av den

 

16 november 2005 om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv

 

73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG

 

(återförsäkringsdirektivet).

 

Förslagen innebär att försäkringsbolag som bara meddelar åter-

 

försäkring (återförsäkringsbolag) i än högre grad kommer att omfattas av

 

samma rörelseregler som gäller för direkt försäkring.

 

För återförsäkringsbolag införs särskilda placeringsregler av mer

 

kvalitativ art. Derivatinstrument får användas som skuldtäckningstill-

 

gång, om de sänker den finansiella risken i bolaget eller effektiviserar

 

förvaltningen av bolagets skuldtäckningstillgångar.

 

För försäkringsbolag som bedriver både direkt skadeförsäkringsrörelse

 

och återförsäkring av viss större omfattning höjs kravet på minsta

 

kapitalbas (garantibeloppet) från 2 till 3 miljoner euro.

 

För samtliga försäkringsbolag föreslås att tillgångar som huvudregel

 

ska värderas till verkligt värde i skuldtäckningssammanhang.

 

Begränsningen för enhandsengagemang avseende andelar i invester-

 

ingsfonder som förvaltas av samma fondbolag utmönstras. Vidare

 

föreslås att högst 25 procent av skuldtäckningstillgångarna får placeras i

 

säkerställda obligationer utfärdade av samma emittent.

 

Utländska försäkringsgivare ska som huvudregel tillämpa motsvarande

 

bestämmelser som svenska försäkringsbolag när de driver åter-

 

försäkringsverksamhet i Sverige. På samma sätt som för direkt försäkring

1

 

görs dock en skillnad mellan försäkringsgivare från annat EES-land, som omfattas av hemlandstillsyn, och försäkringsgivare från tredje land, som i större omfattning ska omfattas av svenska regler.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 2008.

Prop. 2007/08:40

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut ................................................................

50H

2

Lagtext

.............................................................................................

61H

 

2.1

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

 

 

 

(1982:713) .........................................................................

62H

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och

 

 

tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige .................

36H

3

Ärendet och dess beredning ...........................................................

49H

4

Bakgrund........................................................................................

51H

 

4.1

Återförsäkring och nuvarande EG-reglering ...................

516H

 

4.2

Återförsäkringsdirektivet.................................................

517H

 

4.3

Regleringen av återförsäkringsverksamhet i Sverige ......

528H

4.4Något om pågående förändringsarbete på

 

 

försäkringsområdet..........................................................

539H

5

Allmänna utgångspunkter ..............................................................

5410H

6

Överväganden och förslag..............................................................

5611H

 

6.1

Tillämpningsområde och definitioner..............................

5612H

 

6.2

Tillstånd för återförsäkringsföretag .................................

6213H

 

6.3

Villkor för utövande av återförsäkringsverksamhet ........

6914H

 

 

6.3.1

Principer och metoder för finansiell

 

 

 

 

tillsyn .............................................................

6915H

 

 

6.3.2

Kvalificerade innehav.....................................

7416H

 

 

6.3.3

Tystnadsplikt och informationsutbyte ............

771 H

 

 

6.3.4

Skyldigheter för revisorer...............................

81H

 

 

6.3.5

Försäkringstekniska avsättningar i

 

 

 

 

återförsäkringsbolag .......................................

8219H

 

 

6.3.6

Utjämningsreserv............................................

8420H

 

 

6.3.7

Skuldtäckning.................................................

8721H

 

 

6.3.8

Begränsningar för enhandsengagemang .........

9122H

 

 

6.3.9

Särskilda placeringsregler i

 

 

 

 

återförsäkringsbolag .......................................

9423H

 

 

6.3.10

Registerföring av

 

 

 

 

skuldtäckningstillgångar...............................

10124H

 

 

6.3.11

Försäkringstekniska riktlinjer och

 

 

 

 

underlag samt placeringsriktlinjer ................

10225H

 

 

6.3.12

Kapitalbasen .................................................

10326H

 

 

6.3.13

Solvensmarginalen .......................................

10927H

 

 

6.3.14

Garantifonden (garantibeloppet)...................

11328H

 

 

6.3.15

Tillsynsfrågor ...............................................

11529H

 

6.4

Finansiell återförsäkring och specialföretag..................

12030H

6.5Återförsäkringsföretag med hemland inom EES som

driver verksamhet i Sverige...........................................

1223 H

6.6Återförsäkringsföretag från tredje land som bedriver

verksamhet i Sverige .....................................................

12532H

6.7Återförsäkringsföretag från tredje land med

dotterföretag i Sverige ...................................................

12733H

Prop. 2007/08:40

3

6.8

Övriga bestämmelser om återförsäkring ........................

12934H

Prop. 2007/08:40

6.9

Försäkringsgrupper ........................................................

13235H

 

6.10

Ikraftträdande- och övergångsfrågor..............................

13336H

 

6.11Ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares

 

 

och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige .........

13637H

7

Ekonomiska konsekvenser............................................................

13938H

 

7.1

Konsekvenser för myndigheter ......................................

13939H

 

7.2

Konsekvenser för försäkringsbolag................................

13940H

8

Författningskommentarer .............................................................

141H

 

8.1

Förslaget till lag om ändring i

 

 

 

försäkringsrörelselagen (1982:713)................................

14142H

8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och

 

tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ................

15043H

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av

 

 

den 16 november 2005 om återförsäkring och om

 

 

ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG

 

 

samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG........................

15444H

Bilaga 2

Återförsäkringspromemorians lagförslag ...........................

20445H

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser

 

 

(återförsäkringspromemorian) ............................................

22746H

Bilaga 4

Kompletteringspromemorians lagförslag ...........................

22847H

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser

 

 

(kompletteringspromemorian) ............................................

24648H

Bilaga 6

Lagrådsremissen lagförslag ................................................

24749H

Bilaga 7

Lagrådets yttrande ..............................................................

29050H

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 november

 

 

2007 .....................................................................................

29451H

Rättsdatablad ........................................................................................

295H

4

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2007/08:40

Regeringen föreslår att riksdagen antar regerings förslag till

1.lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

2.lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

5

2

Lagtext

Prop. 2007/08:40

2.1Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs0F1 i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)1F2 dels att 1 kap. 3, 8 a och 10 §§, 1 a kap. 7 §, 2 a kap. 1 och 4 §§, 7 kap.

1–3, 9, 9 a, 10, 10 c, 10 f, 10 g, 11, 23, 24 och 25–27 §§, 7 a kap. 1 §, 12 kap. 9 a § samt 19 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 3 b, 9 g och 9 h §§ samt 7 kap. 15 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 kap.

 

3

 

3 §2F

Ett försäkringsbolag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse,

om det inte finns särskilda skäl för det.

 

 

 

 

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §

(direkt

livförsäkringsrörelse)

får

(direkt

livförsäkringsrörelse)

får

förenas endast med direkt skade-

förenas endast med direkt skade-

försäkringsrörelse

som

avses

i

försäkringsrörelse

som

avses

i

2 kap.

3 a §

första

stycket

2 kap.

3 a §

första

stycket

klasserna 1 och 2 samt med rörelse

klasserna 1 och 2 samt med rörelse

avseende återförsäkring

(indirekt

avseende återförsäkring av försäk-

försäkring) av försäkring enligt

ring enligt någon av dessa klasser

någon av dessa klasser och av

och av livförsäkring, om inte

livförsäkring, om inte annat följer

något annat följer av tredje

av tredje stycket.

 

 

 

stycket.

 

 

 

 

Utöver vad som följer av andra stycket får direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse bedrivas i samma försäkringsbolag, om sådan verksamhet samtidigt bedrevs vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, den 2 maj

1992.

 

 

 

Direkt livförsäkringsrörelse

och

Direkt livförsäkringsrörelse

och

skadeförsäkringsrörelse

som

skadeförsäkringsrörelse

som

bedrivs i samma försäkringsbolag

bedrivs i samma försäkringsbolag

enligt andra eller tredje stycket

enligt andra eller tredje stycket ska

skall hållas åtskilda hos bolaget.

hållas åtskilda hos bolaget.

 

Särskilda bestämmelser finns i 5 kap. 1 § om försäkringsbolagets upp- låning.

3 b §

Med återförsäkring förstås i

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EGT L 323, 9.12.2005 s. 1, Celex 32005L0068).

2Lagen omtryckt 1995:1567.

3Senaste lydelse 1999:1124.

6

denna lag verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller av en medlem i en försäkringssamman- slutning inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet (EES).

Med återförsäkringsbolag avses ett försäkringsbolag som har fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring.

Ett återförsäkringsbolag får inte driva annan rörelse än åter- försäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8 a §3F

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett

försäkringsbolag

skall,

Ett försäkringsbolag ska, utöver

utöver

tillgångar

 

motsvarande

tillgångar

som

 

krävs

för

försäkringstekniska

 

avsättningar

skuldtäckning enligt 7 kap. 9 §, vid

enligt

7 kap.

1 §,

vid

varje

varje tidpunkt ha en tillräcklig

tidpunkt

ha

en

 

tillräcklig

kapitalbas. Bestämmelser om vilka

kapitalbas. Bestämmelser om vilka

poster kapitalbasen får omfatta och

poster kapitalbasen får omfatta och

om

avräkning

från

den finns

i

om avräkning

från

 

den finns

i

7 kap.

22 och

24 a §§

och

26 §

7 kap.

22

och

24 a §§

och 26 §

femte stycket för livförsäk-

fjärde stycket för livförsäk-

ringsrörelse samt i 7 kap. 24 och

ringsrörelse samt i 7 kap. 24 och

24 a §§ och 27 § fjärde stycket för

24 a §§ och 27 § fjärde stycket för

skadeförsäkringsrörelse.

 

 

 

skadeförsäkringsrörelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid utövandet av verksamheten

När

verksamheten

utövas

ska

skall kapitalbasen minst uppgå till

kapitalbasen minst uppgå till en

en nivå som beräknas med

nivå

 

som

 

beräknas

med

utgångspunkt i verksamhetens art

utgångspunkt i verksamhetens art

och

omfattning

(solvensmarg-

och

omfattning

(solvensmarg-

inalen) enligt

bestämmelserna

i

inalen)

enligt

bestämmelserna

i

7 kap.

 

23 §

för

 

livförsäk-

7 kap.

23 §

för

 

livförsäk-

ringsrörelse och i 7 kap. 25 § för

ringsrörelse och i 7 kap. 25 § för

skadeförsäkringsrörelse.

 

Dock

skadeförsäkringsrörelse. Dock ska

skall

kapitalbasen

 

aldrig

vara

kapitalbasen aldrig vara mindre än

mindre än det garantibelopp som

det

garantibelopp

som

anges

i

anges i 7 kap. 26 § för livförsäk-

7 kap.

26 §

för

livförsäkrings-

ringsrörelse och i 7 kap. 27 § för

rörelse

och

i

7 kap.

27 §

för

skadeförsäkringsrörelse.

 

 

 

skadeförsäkringsrörelse.

 

 

 

När

ett

försäkringsbolag

bildas

När

ett försäkringsbolag bildas

skall kapitalbasen minst uppgå till

ska kapitalbasen minst uppgå till

garantibeloppet.

 

 

 

 

 

 

garantibeloppet.

 

 

 

 

 

 

Om

kapitalbasen

understiger

Om

kapitalbasen

understiger

solvensmarginalen

eller

garanti-

solvensmarginalen

eller

garanti-

4 Senaste lydelse 2006:533.

Prop. 2007/08:40

7

beloppet skall Finansinspektionen vidta åtgärder enligt bestäm- melserna i 19 kap. 11 § fjärde, sjätte och sjunde styckena.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in poster i kapitalbasen och räkna av poster från den enligt 7 kap. 22, 24 och 24 a §§ samt 7 a kap. 4 §, och om omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas.

beloppet ska Finansinspektionen vidta åtgärder enligt bestäm- melserna i 19 kap. 11 § fjärde, sjätte och sjunde styckena.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in poster i kapitalbasen och räkna av poster från den enligt 7 kap. 22, 24 och 24 a §§ samt 7 a kap. 4 §, och om omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt ska beräknas.

9 g §

Med behörig myndighet förstås i denna lag en utländsk myndighet inom EES som har behörighet att utöva tillsyn över utländska försäkringsföretag eller tjänstepensionsinstitut.

9 h §

Med specialföretag förstås i denna lag ett utländskt företag som, utan att vara försäk- ringsföretag, övertar risker från ett försäkringsföretag och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagets skyldigheter enligt avtal om riskövertagande.

5

10 §4F

Undantag från denna lag får medges i fråga om mottagna återförsäkringar, i den mån det prövas skäligt. Undantag för ett mottagande bolag som avses i tredje stycket 3 skall vara förenligt med EG:s rättsakter i fråga om direkt försäkring.

Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges

5 Senaste lydelse 2003:510.

Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag i

Prop. 2007/08:40

8

som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning.

I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges helt eller till vissa delar för

1.ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksam- heten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket behandlas som underordnad, bolagsordningen innehåller bestämmelser som i enlighet med 7 § medger uttaxering från delägare, den årliga premie- inkomsten från skadeförsäkrings- rörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande fem miljoner euro, samt att minst hälften av premieinkomsten kommer från bolagets delägare,

2.lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 euro,

3.ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkrings- avtalen.

Frågor om medgivanden enligt första–tredje styckena prövas av

Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

enskilda fall beslutas som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning.

I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag i ett enskilt fall beslutas helt eller till vissa delar för

1.ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksam- heten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket behandlas som underordnad, bolagsordningen innehåller bestämmelser som i enlighet med 7 § tillåter uttaxering från delägare, den årliga premie- inkomsten från skadeförsäkrings- rörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande fem miljoner euro, samt att minst hälften av premieinkomsten kommer från bolagets delägare, och

2.lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 euro.

Finansinspektionen fattar beslut enligt denna paragraf. Regeringen prövar dock ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt.

Prop. 2007/08:40

9

1 a kap.

Prop. 2007/08:40

 

6

 

 

7 §5F

 

I fråga om europabolag med ett

I fråga om europabolag med ett

sådant förvaltningssystem som

sådant förvaltningssystem

som

avses i artiklarna 39–42 i SE-

avses i artiklarna 39–42 i SE-

förordningen (dualistiskt organise-

förordningen (dualistiskt organise-

rade europabolag) skall vad som

rade europabolag) ska vad som

sägs i följande bestämmelser i

sägs i följande bestämmelser i

denna lag om styrelsen eller dess

denna lag om styrelsen eller dess

ledamöter tillämpas på tillsyns-

ledamöter tillämpas på tillsyns-

organet eller dess ledamöter:

organet eller dess ledamöter:

 

2 kap. 3 § femte stycket 3 om ledningsprövning,

7 a kap. 10 § om tystnadsplikt,

8 kap. 1 § femte stycket om suppleanter,

8 kap. 2 § första stycket om förtida avgång,

8 kap. 4 § om bosättningskrav och obehörighetsgrunder,

8 kap. 6 § om anmälan av aktieinnehav,

8 kap. 10 § tredje stycket om protokoll,

8 kap. 11 § första stycket andra meningen om beslutsunderlag,

8 kap. 11 § första stycket tredje meningen om inträde av suppleant, 8 kap. 12 § första stycket om jäv,

8 kap. 17 § om registrering,

9 kap. 12 § om upplysningsplikt mot bolagsstämman,

9 kap. 20 § om klander av bolagsstämmobeslut,

9 kap. 21 § om talan mot bolaget och skiljeförfarande, 10 kap. 5 § om revisorsjäv,

10 kap. 9 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn, 10 kap. 11 § första stycket om revisionsberättelsen,

11 kap. 11 § om jäv för lekmannarevisorer,

11 kap. 14 § om lekmannarevisorns granskningsrapport, 12 kap. 12 och 13 §§ om förbud mot vissa lån m.m.,

14 kap. 3 § om tvångslikvidation,

14 kap. 18 § andra–fjärde styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation,

16 kap. 1 och 4–6 §§ om skadestånd,

19 kap. 8 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen, 19 kap. 9 § andra stycket om rätt för Finansinspektionen att närvara vid

styrelsesammanträde och delta i överläggningarna,

19 kap. 11 § andra stycket 4 om

19 kap. 11 § andra stycket om

föreläggande att vidta rättelse,

föreläggande att vidta rättelse,

19 kap. 16 § första meningen om förbud för en ledamot i Finans- inspektionens styrelse eller en befattningshavare hos inspektionen att ingå i ett svenskt försäkringsbolags styrelse, och

20 kap. 4 a § om avregistrering av ledamot.

6 Senaste lydelse 2004:578.

10

2 a kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §6F

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett

försäkringsbolag

som

avser

Ett försäkringsbolag som inte är

att upprätta en filial, agentur eller

ett återförsäkringsbolag

 

och

som

annat

 

liknande

 

driftställe

avser att upprätta en filial, agentur

(sekundäretablering)

i

ett

annat

eller

annat

liknande

driftställe

EES-land skall underrätta Finans-

(sekundäretablering)

i

ett

annat

inspektionen.

 

 

 

 

 

 

 

 

EES-land ska underrätta Finans-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inspektionen

innan verksamheten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

påbörjas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Underrättelsen

 

enligt

 

första

Underrättelsen

 

enligt

första

stycket skall innehålla

 

 

 

 

stycket ska innehålla

 

 

 

 

 

1. uppgift

om

i

vilket

 

land

1. uppgift

om

i

vilket

 

land

sekundäretableringen

skall

upp-

sekundäretableringen

ska

upp-

rättas,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

rättas,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. en plan

för

den

 

tilltänkta

2. en plan för

den

 

tilltänkta

verksamheten, med angivande av

verksamheten, med angivande av

sekundäretableringens

organisa-

sekundäretableringens

 

organisa-

tion och vilket slags försäk-

tion och vilket slags försäk-

ringsverksamhet som skall

drivas

ringsverksamhet

som ska

drivas

där,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

där,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3. uppgift

om

sekundäretable-

3. uppgift

om

 

sekundäretable-

ringens adress,

 

 

 

 

 

 

 

ringens adress, och

 

 

 

 

 

 

4. uppgift

om

vem

 

som

är

4. uppgift

om

vem

 

som

är

företrädare

 

för

 

sekundäreta-

företrädare

 

för

 

sekundäreta-

bleringen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

bleringen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om ett försäkringsbolag från en

Om ett försäkringsbolag från en

sekundäretablering

skall

meddela

sekundäretablering

ska

 

meddela

försäkringar

som

anges

i

2 kap.

försäkringar

som

anges

 

i

2 kap.

3 a §

första

stycket

10

(motor-

3 a §

första

stycket

10

(motor-

fordonsansvar)

och

 

som

 

inte

fordonsansvar)

och

som

 

inte

uteslutande avser

försäkring

av

uteslutande

avser

försäkring

av

fraktförares ansvar, skall under-

fraktförares ansvar, ska under-

rättelsen

enligt

 

första

stycket

rättelsen

enligt

 

första

stycket

dessutom

innehålla

en

försäkran

dessutom

innehålla

en

 

försäkran

att

bolaget

 

är

 

medlem

i

om att bolaget är medlem i

motsvarigheten

till

Trafikförsäk-

motsvarigheten

till

Trafikförsäk-

ringsföreningen

 

i

 

sekundär-

ringsföreningen

 

i

 

sekundär-

etableringens EES-land och i det

etableringens EES-land och i det

landets nationella garantifond.

 

landets nationella garantifond.

 

Varje gång ett försäkringsbolag

Varje gång ett försäkringsbolag

åtar sig ett uppdrag att från en

åtar sig ett uppdrag att från en

sekundäretablering

 

 

 

meddela

sekundäretablering

 

 

 

meddela

tjänstepensionsförsäkring,

 

skall

tjänstepensionsförsäkring,

 

ska

bolaget

lämna

en

 

särskild

bolaget

lämna

en

 

särskild

underrättelse

till

Finansinspek-

underrättelse

till

Finansinspek-

tionen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tionen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Underrättelsen

 

enligt

 

fjärde

Underrättelsen

 

enligt

fjärde

7 Senaste lydelse 2005:1121.

Prop. 2007/08:40

11

stycket skall innehålla

 

 

 

stycket ska innehålla

 

 

1. uppgift

om

den som

i

1. uppgift

om

den

som i

egenskap

av

arbetsgivare

skall

egenskap

av

arbetsgivare

ska

betala försäkringspremierna, och

betala försäkringspremierna, och

2. uppgift om det huvudsakliga

2. uppgift om det huvudsakliga

innehållet i de överenskommelser

innehållet i de överenskommelser

som skall ligga till grund för

som ska ligga till grund för

försäkringarna.

 

 

 

 

försäkringarna.

 

 

 

 

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen bestämmer

får

meddela föreskrifter om vad den i

meddela föreskrifter om vad den i

andra stycket 2 angivna verk-

andra stycket 2 angivna verk-

samhetsplanen i övrigt skall inne-

samhetsplanen i övrigt ska inne-

hålla.

 

 

 

 

 

 

 

hålla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 §7F

 

 

 

 

 

 

Om

ett

försäkringsbolag

avser

Om

ett

försäkringsbolag

som

att från Sverige eller från en

inte är ett återförsäkringsbolag

sekundäretablering i ett annat land

avser att från Sverige eller från en

inom

EES

meddela

försäkringar

sekundäretablering i ett annat land

för risker belägna i eller för

inom

EES

meddela försäkringar

åtaganden som skall fullgöras i ett

för risker belägna i eller för

tredje EES-land, och detta skall

åtaganden som ska fullgöras i ett

ske

utanförmedling

av

 

en

tredje EES-land, och detta ska ske

sekundäretablering

i

det

landet

utan förmedling av en sekundär-

(gränsöverskridande

verksamhet)

etablering i det landet (gräns-

skall bolaget underrätta Finans-

överskridande

verksamhet),

ska

inspektionen om det. I under-

bolaget

underrätta

Finans-

rättelsen skall det anges vilket

inspektionen om det. I under-

eller vilka slag av risker eller

rättelsen ska det anges vilket eller

åtaganden

försäkringarna

skall

vilka slag av risker eller åtaganden

omfatta.

 

 

 

 

 

 

försäkringarna ska omfatta.

 

Varje gång ett försäkringsbolag

Varje gång ett försäkringsbolag

åtar sig ett uppdrag att genom

åtar sig ett uppdrag att genom

gränsöverskridande

verksamhet

gränsöverskridande

verksamhet

meddela

tjänstepensionsförsäk-

meddela

tjänstepensionsförsäk-

ring, skall bolaget lämna en

ring, ska bolaget lämna en särskild

särskild

underrättelse

 

till

underrättelse

till

Finansinspek-

Finansinspektionen.

 

 

 

tionen.

 

 

 

 

 

Underrättelsen

enligt

andra

Underrättelsen

enligt

andra

stycket skall innehålla

 

 

 

stycket ska innehålla

 

 

1. uppgift om den som i egen-

1. uppgift om den som i egen-

skap av arbetsgivare skall betala

skap av arbetsgivare ska betala

försäkringspremierna, och

 

 

försäkringspremierna, och

 

 

2. uppgift om det huvudsakliga

2. uppgift om det huvudsakliga

innehållet i de överenskommelser

innehållet i de överenskommelser

som skall ligga till grund för

som ska ligga till grund för

försäkringarna.

 

 

 

 

försäkringarna.

 

 

 

 

8 Senaste lydelse 2005:1121.

Prop. 2007/08:40

12

Bestämmelserna i första stycket gäller inte när bolag i annan egenskap än ledande försäkringsgivare deltar i koassuransavtal (samförsäkring)

avseende stora risker.

 

 

Med stora risker avses

 

 

1. de försäkringar som anges i

1. de försäkringar som anges

i

2 kap. 3 a § första stycket 4–7 och

2 kap. 3 a § första stycket 47, 11

11–12,

och 12,

 

2. de försäkringar som anges i

2. de försäkringar som anges

i

2 kap. 3 a § första stycket 14–15,

2 kap. 3 a § första stycket 14 och

om försäkringstagaren är närings-

15, om försäkringstagaren

är

idkare och den försäkrade risken

näringsidkare och den försäkrade

avser näringsverksamheten, och

risken avser näringsverksamheten,

 

och

 

3. de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8–10, 13 och 16, om försäkringstagaren är näringsidkare och minst två av följande förutsättningar är uppfyllda enligt senast fastställda resultat- och balansräkning:

a)försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 6 200 000 euro,

b)försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 12 800 000 euro,

c)försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer anställda.

Om försäkringstagaren ingår i

Om försäkringstagaren ingår i

en koncern som avger koncern-

en koncern som avger koncern-

redovisning skall förutsättningarna

redovisning, ska förutsättningarna

i femte stycket 3 gälla koncernen.

i femte stycket 3 gälla koncernen.

7 kap.

9

1 §8F

Ett försäkringsbolags försäk- ringstekniska avsättningar skall motsvara belopp som erfordras för att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkrings- tekniska avsättningarna skall motsvara bolagets ansvarighet för

1. försäkringsfall, förvaltnings- kostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i skadeför- säkringsrörelse (ej intjänade premier och kvardröjande risker) respektive livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättning),

Ett försäkringsbolags försäk- ringstekniska avsättningar ska motsvara belopp som krävs för att bolaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkrings- tekniska avsättningarna ska motsvara bolagets ansvarighet för

1. försäkringsfall, förvaltnings- kostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i skadeför- säkringsrörelse (ej intjänade premier och kvardröjande risker) respektive livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättning),

9 Senaste lydelse 1999:600.

Prop. 2007/08:40

13

2.inträffade oreglerade försäk- ringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring), och som inte omfattas av 1 eller 2,

4.sådan återbäring inom livförsäkringsrörelse som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring),

5.förlustutjämning för kredit-

försäkring som avses i 12 kap. 9 a § (utjämningsavsättning) upp till det belopp för avsättningens storlek som anges i första stycket andra meningen nämnda paragraf, och

6. fondförsäkringar som försäk- ringstagarna eller andra ersätt- ningsberättigade bär placerings- risken för (fondförsäkrings- åtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken).

Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall vid beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska avsättningar endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen belöper på bolaget.

Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäk- ringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om de försäkringstekniska avsättning- arnas innehåll och beräkning.

2.inträffade oreglerade försäk- ringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring), och som inte omfattas av 1 eller 2,

4.sådan återbäring inom livförsäkringsrörelse som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och

5. fondförsäkringar som försäk- ringstagarna eller andra ersätt- ningsberättigade bär placerings- risken för (fondförsäkrings- åtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken).

Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, ska vid beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska avsättningar endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen avser det bolaget.

Avsättning för oreglerade skador ska beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäk- ringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättning- arnas innehåll och beräkning.

Prop. 2007/08:40

14

2 §9F10

Avsättningen för ej intjänade premier skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje försäk- ringsavtal. Avsättningen för kvar- dröjande risker skall avse ett för bolaget beräknat tillägg som utöver avsättningen för ej intjänade premier kan anses behövligt för att täcka framtida kostnader som har samband med ingångna försäkringsavtal. En försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får dock användas, om avsättningen beräknad enligt en sådan metod ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

Livförsäkringsavsättningen skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättning- arna för varje livförsäkringsavtal beräknat enligt tredje stycket. I avsättningen skall det tillägg inräknas som behövs för att täcka alla förluster på grund av att försäkringarna upphör i förtid. En annan försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättning- arna får användas, om den ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

Livförsäkringsavsättningen för ett livförsäkringsavtal utgörs av skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för försäkringsavtalet och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för försäkringsavtalet (prospektiv beräkningsmetod). En annan försäkringsmatematiskt

10 Senaste lydelse 2005:1121.

Avsättningen för ej intjänade premier ska beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje försäk- ringsavtal. Avsättningen för kvar- dröjande risker ska avse ett för bolaget beräknat tillägg som utöver avsättningen för ej intjänade premier kan anses behövligt för att täcka framtida kostnader som har samband med ingångna försäkringsavtal. En försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får dock användas, om avsättningen beräknad enligt en sådan metod ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

Livförsäkringsavsättningen för direkt försäkring ska beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje livförsäkringsavtal beräknat enligt tredje stycket. I avsättningen ska det tillägg inräknas som behövs för att täcka alla förluster på grund av att försäkringarna upphör i förtid. En annan försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får användas, om den ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

Livförsäkringsavsättningen för ett livförsäkringsavtal om direkt försäkring utgörs av skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för försäkringsavtalet och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att ta ut för försäkringsavtalet (prospektiv beräkningsmetod). En

Prop. 2007/08:40

15

vedertagen

beräkningsmetod

får

annan

försäkringsmatematiskt

användas,

om

 

avsättningen

vedertagen

beräkningsmetod

får

beräknad enligt en sådan metod

användas,

om

 

avsättningen

inte blir lägre än om en prospektiv

beräknad enligt en sådan metod

beräkningsmetod

hade använts

inte blir lägre än om en prospektiv

eller om den metoden inte är

beräkningsmetod

hade använts

möjlig att tillämpa för försäk-

eller om den metoden inte är

ringsavtalet.

 

 

 

 

möjlig att tillämpa för försäk-

 

 

 

 

 

 

ringsavtalet.

 

 

 

Beräkningen enligt

andra

och

Beräkningen enligt

andra

och

tredje styckena skall grundas på

tredje styckena ska grundas på

antaganden

om

dödlighet

och

antaganden om

dödlighet

och

andra

riskmått,

räntesats

samt

andra riskmått,

räntesats

samt

driftskostnader som var för sig är

driftskostnader som var för sig är

betryggande.

 

 

 

 

betryggande.

 

 

 

I verksamhet avseende tjänste-

I verksamhet avseende tjänste-

pensionsförsäkring skall de antag-

pensionsförsäkring ska de antag-

anden som avses i fjärde stycket

anden som avses i fjärde stycket

göras på ett aktsamt sätt.

 

göras på ett aktsamt sätt.

 

Beräkningen av de försäkrings-

Beräkningen av de försäkrings-

tekniska avsättningarna i verk-

tekniska avsättningarna i verk-

samhet

avseende

tjänstepen-

samhet

avseende

tjänstepen-

sionsförsäkring skall utföras minst

sionsförsäkring ska utföras minst

en gång om året.

 

 

 

en gång om året.

 

 

 

Finansinspektionen får i enskilda fall besluta om undantag från vad som anges i sjätte stycket. Beräkningarna måste dock alltid utföras minst vart tredje år.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning av livförsäkringsavsättningar.

11

3 §10F

Ett försäkringsbolag som avses i 9 § skall upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer. Sådana riktlinjer skall innehålla principerna för

1.hur premier bestäms,

2.beräkning av försäkrings- tekniska avsättningar,

3.återköp och belåning av försäkringar,

4.fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade,

5.avgivande och mottagande av återförsäkring, samt

6.hur soliditeten skall tillgo- doses.

Ett försäkringsbolag ska upprätta och följa försäkrings- tekniska riktlinjer. Sådana rikt- linjer ska innehålla principerna för

1.hur premier bestäms,

2.beräkning av försäkrings- tekniska avsättningar,

3.återköp och belåning av försäkringar,

4.fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade,

5.avgivande och mottagande av återförsäkring, samt

6.hur soliditeten ska tillgodoses.

11 Senaste lydelse 1999:600.

Prop. 2007/08:40

16

De försäkringstekniska riktlin-

De försäkringstekniska riktlin-

jerna skall kompletteras med ett

jerna ska kompletteras med ett

försäkringstekniskt

beräknings-

försäkringstekniskt

beräknings-

underlag.

Underlaget

skall

underlag. Underlaget ska innehålla

innehålla de

antaganden

som

de antaganden som behövs för att

behövs för att beräkna

 

 

beräkna

 

 

1. premier,

försäkringstekniska

1. premier,

försäkringstekniska

avsättningar,

tekniska återköps-

avsättningar,

tekniska återköps-

värden och belåningsvärden,

 

värden och belåningsvärden,

2. gränserna för skyldigheten att

2. gränserna för skyldigheten att

teckna återförsäkring och begräns-

teckna återförsäkring och begräns-

ningarna för mottagen återför-

ningarna för mottagen återför-

säkring,

 

 

 

säkring,

 

 

3. fördelningen av

återbäring,

3. fördelningen av

återbäring,

samt

 

 

 

samt

 

 

4. soliditetsreserver.

 

 

4. soliditetsreserver.

 

Om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant beräkningsunderlag får bolaget helt eller delvis avstå från att upprätta det.

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

 

9 §11F

 

 

 

Ett försäkringsbolag som driver

Ett försäkringsbolag

ska

ha

direkt försäkringsrörelse skall ha

tillgångar

för skuldtäckning

som

tillgångar till ett belopp som

minst uppgår till ett belopp som

motsvarar

 

försäkringstekniska

motsvarar

 

 

 

avsättningar för egen räkning, med

1. försäkringstekniska

avsätt-

tillägg av värdet av reserv-

ningar för egen räkning,

 

 

deposition som en återförsäkrings-

2. värdet

av reservdeposition

givare har ställt hos bolaget,

som en återförsäkringsgivare har

placerade i enlighet med 9 a–10 e,

ställt hos bolaget, och

 

 

12, 13 och 29 §§ (skuldtäckning).

3. utjämningsreserv för kredit-

 

 

 

 

 

försäkring enligt 12 kap. 9 a §.

 

Om ett

annat försäkringsbolag

Skuldtäckningstillgångarna

ska

än som avses i första stycket driver

placeras och värderas enligt 9 a–

sådan återförsäkringsrörelse

som

10 f, 12, 13, 15 och 29 §§.

 

 

avses i 11 a § första stycket 3 skall

 

 

 

 

bolaget ha tillgångar till ett

 

 

 

 

belopp som behövs för att

 

 

 

 

säkerställa

 

försäkringstagarnas

 

 

 

 

förmånsrätt

enligt

4 a §

 

 

 

 

förmånsrättslagen

(1970:979).

 

 

 

 

För sådana tillgångar gäller 9 a-

 

 

 

 

10 g §§

i

tillämpliga

delar

 

 

 

 

(särskild skuldtäckning).

Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses de försäkringstekniska avsättningarna inklusive mottagen återförsäkring och

med avdrag för avgiven återförsäkring.

 

Om avgiven återförsäkring inte

Om avgiven återförsäkring inte

12 Senaste lydelse 2005:1121.

 

Prop. 2007/08:40

17

bidrar till att minska bolagets risktagande, får Finansinspek- tionen för visst fall bestämma att avdrag inte får göras för sådan återförsäkring.

bidrar till

att minska bolagets

Prop. 2007/08:40

risktagande,

får

Finansinspek-

 

tionen i ett enskilt fall besluta att

 

avdrag inte får göras för sådan

 

återförsäkring. Om den som har

 

mottagit

återförsäkringen

är

 

auktoriserad i en annan stat inom

 

EES, får avdrag inte vägras av

 

skäl som har sin grund i bristande

 

sundhet

i

återförsäkrings-

 

företagets

eller

försäkringsföre-

 

tagets finanser.

 

 

 

 

13

 

 

 

 

 

 

 

9 a §12F

 

 

 

 

Utöver

de begränsningar, som

De tillgångar som används för

följer av 10–10 e §§, skall följande

skuldtäckning ska placeras så att

gälla för de tillgångar som

lämplig

riskspridning uppnås.

används

för

skuldtäckning.

Tillgångarna ska, med beaktande

Tillgångarna skall placeras på ett

av

bolagets försäkringsåtaganden

sådant sätt att lämplig risk-

och

förändringar

i

tillgångarnas

spridning

uppnås.

Tillgångarna

framtida

värde

och

avkastning,

skall, med beaktande av bolagets

placeras så att bolagets betal-

försäkringsåtaganden och

föränd-

ningsberedskap

är

tillfreds-

ringar i

tillgångarnas

framtida

ställande

och

den

förväntade

värde och avkastning, placeras så

avkastningen tillräcklig.

att bolagets betalningsberedskap är

 

 

 

 

 

tillfredsställande och den förvän- tade avkastningen tillräcklig.

14

10 §13F

För skuldtäckning som avses i 9 § får, med de begränsningar som anges i andra–sjätte styckena och 10 a–10 d §§, följande tillgångar användas:

1.Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.

2.Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska gemenskaperna eller utländska stater eller centralbanker svarar för.

3.Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för.

4.Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella organisationer svarar för.

5.Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1–4 svarar för fordran. Ett försäkringsbolag som ingår i en koncern och vars verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får för skuldtäckning även använda fordringar som bolag inom koncernen

13Senaste lydelse 1995:779.

14Senaste lydelse 2007:532.

18

svarar för. Om en fordran enligt denna punkt varit förfallen till betalning Prop. 2007/08:40 längre tid än tre månader, får den dock inte användas för skuldtäckning.

5a. Fordringar på

premier

för

5a. Fordringar på

premier

för

skadeförsäkring

får,

när

flera

skadeförsäkring

får,

när

flera

premieperioder

avtalats

och

premieperioder

avtalats

och

fordringarna avser premier

som

fordringarna avser premier

som

inte förfallit till betalning för andra

inte förfallit till betalning för andra

perioder än den första, användas

perioder än den första, användas

för skuldtäckning upp till det

för skuldtäckning upp till det

belopp

som

svarar

mot

belopp

som

svarar

mot

avsättningen

för

försäkrings-

avsättningen

för

försäkrings-

åtagandet, om avsikten är att

åtagandet, om avsikten är att

åtagandet skall sägas upp vid

åtagandet ska sägas upp vid

dröjsmål med betalningen.

 

dröjsmål med betalningen.

 

6.Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets livförsäkringsbrev, inom återköpsvärdet.

7.Medel på konto i bank, kreditmarknadsföretag eller utländskt kreditinstitut.

8.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för. Med kreditinstitut avses bank, kreditmarknadsföretag, Svenska skepps- hypotekskassan och Sveriges allmänna hypoteksbank.

9.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för.

10.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.

11.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 12.

12.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgångar som anges i 13.

13.Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom.

14. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 8–10 svarar för och som panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. Panträtten skall ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om andelens storlek och om värdering av fastigheter och tomträtter för tillämpningen av

14. Skuldförbindelser

 

som

 

fysiska personer och andra subjekt

 

än de som anges i 1–4 och 8–10

 

svarar för och som panträtt i

 

fastighet

eller

tomträtt

lämnats

 

som säkerhet för. Panträtten ska

 

ligga inom en viss andel av

 

fastighetens

eller

tomträttens

 

värde.

Regeringen

eller den

 

myndighet

som

regeringen

 

bestämmer

får

 

meddela

 

föreskrifter om andelens

storlek

 

och om värdering av fastigheter

 

och tomträtter för tillämpningen av

19

bestämmelserna i denna punkt.

bestämmelserna i denna punkt.

Prop. 2007/08:40

15.Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 8–10 svarar för och som annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för.

16.Kassa.

17.Andelar i investeringsfonder och i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, om de förvaltade tillgångarna huvudsakligen består av tillgångar som får användas för skuldtäckning. Vid tillämpningen av denna punkt krävs inte en sådan anmälan från fondförvaltaren som avses i nämnda paragraf.

18.Beslutad överskjutande skatt.

19.Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkrings- bolaget (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkrings- tagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.

Andra fondpapper än sådana som avses i 10 a § första stycket 1, får bara användas för skuldtäckning om de är kortfristigt realiserbara eller är föremål för handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES.

Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett privat aktiebolag får användas för skuldtäckning under förutsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första stycket 1.

Utländska tillgångar som avses i första stycket 2–4, 7 och 9–12 får användas för skuldtäckning i den mån det följer av föreskrifter som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt

1.såvitt angår första stycket 2, om vilka utländska stater och utländska centralbanker som avses,

2.såvitt angår första stycket 4, om vilka internationella organisationer som avses, samt

3. såvitt angår första stycket 3, 7

3. såvitt angår första stycket 3, 7

och 9–12, om vilka stater de

och 9–12, om vilka stater de

rättssubjekt som avses skall vara

rättssubjekt som avses ska vara

belägna eller ha sitt säte i.

belägna eller ha sitt säte i.

Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt.

För att tillgångar enligt första

För att tillgångar enligt första

 

stycket 13 skall få användas för

stycket 13 ska få användas för

 

skuldtäckning

skall byggnader

skuldtäckning ska byggnader som

 

som hör till fastigheter och

hör till fastigheter och tomträtter

 

tomträtter

vara

brandförsäkrade.

vara brandförsäkrade. Detsamma

 

Detsamma

gäller

byggnader som

gäller byggnader som hör till

 

hör till fastigheter och tomträtter

fastigheter

och

tomträtter

som

 

som

utgör

 

säkerhet

för

utgör säkerhet för skuldförbindel-

 

skuldförbindelser

enligt

första

ser enligt första stycket 14.

 

 

stycket 14.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förlagsbevis

och förlagsandels-

Förlagsbevis och förlagsandels-

 

bevis skall vid tillämpningen av

bevis ska vid tillämpningen av

 

bestämmelserna i 10 b och 10 c §§

bestämmelserna i 10 b och 10 c §§

 

jämställas

med

tillgångar

som

jämställas

med

tillgångar

som

 

anges i första stycket 11 och 12.

anges i första stycket 11 och 12.

20

Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som ska skuldtäckas:
1. Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande ska gälla för andelar i sådan egendom.
2. Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, om inte något annat följer av 3 eller 4.
3. Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av sådana

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får användas för skuldtäckning.

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, besluta att även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får användas för skuldtäckning.

Obligationer eller andra skuldförbindelser och aktier eller andra värdepapper utgivna av ett specialföretag får användas för skuldtäckning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om förutsättningarna för användning av dessa tillgångar för skuldtäckning.

15

10 c §14F Värdet av en enskild placering

får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuldtäckas:

1.Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom.

2.Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3.

3.Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av sådana

15 Senaste lydelse 2004:53.

Prop. 2007/08:40

21

tillgångar

får uppgå

 

till högst

tillgångar får

uppgå till

högst

40 procent av det belopp som skall

40 procent av det belopp som ska

skuldtäckas. Andelen

aktier

eller

skuldtäckas. Andelen

aktier eller

andra

värdepapper

som

kan

andra

värdepapper

som

kan

jämställas med aktier från samma

jämställas med aktier från samma

emittent får dock inte överstiga

emittent får dock inte överstiga

fem procent av det belopp som

fem procent av det belopp som ska

skall skuldtäckas.

 

 

 

 

skuldtäckas.

 

 

 

 

 

 

4. Tio procent om placeringen

4. Tjugofem

 

procent

om

utgörs av andelar i invester-

placeringen utgörs av skuld-

ingsfonder eller sådana fond-

förbindelser

från

samma

emittent

företag som avses i 1 kap. 7 §

utgivna

enligt

lagen

(2003:1223)

lagen (2004:46) om invester-

om utgivning

 

av

säkerställda

ingsfonder

 

som

förvaltas

av

obligationer

eller

motsvarande

samma

fondförvaltare,

om

inte

utländska skuldförbindelser.

 

annat

medges

av

 

Finans-

Det sammanlagda innehavet av

inspektionen.

 

 

 

 

 

placeringar enligt första stycket 2–

 

 

 

 

 

 

 

 

4 som härrör från samma emittent

 

 

 

 

 

 

 

 

eller låntagare får uppgå till högst

 

 

 

 

 

 

 

 

tjugofem procent

av

det

belopp

 

 

 

 

 

 

 

 

som ska skuldtäckas.

 

 

 

Begränsningarna i första stycket

Begränsningarna i första stycket

2 och 3 skall tillämpas på mot-

2–4 ska tillämpas på motsvarande

svarande sätt för grupper av

sätt för grupper av emittenter eller

emittenter

eller

låntagare

med

låntagare

 

med

 

inbördes

inbördes

 

anknytning.

 

Med

en

anknytning. Med en sådan grupp

sådan grupp avses två eller flera

avses två eller flera fysiska eller

fysiska

eller

juridiska

personer

juridiska personer som utgör en

som utgör en helhet från

helhet från risksynpunkt därför att

risksynpunkt därför att någon av

någon av dem har, direkt eller

dem har, direkt eller indirekt,

indirekt,

ägarinflytande

över en

ägariflytande över en eller flera av

eller flera av de övriga i gruppen,

de övriga i gruppen, eller de utan

eller därför att de, utan att stå i

att stå i sådant förhållande har

sådant förhållande, har sådan

sådan inbördes

anknytning

att

inbördes

anknytning

att

någon

någon eller samtliga av de övriga

eller samtliga av de övriga kan

kan råka

i

betalningssvårigheter

råka i betalningssvårigheter om en

om en av dem drabbas av

av dem drabbas av finansiella

finansiella problem.

 

 

 

problem.

 

 

 

 

 

 

Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första

stycket 1–5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning.

 

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

inom de ramar som anges i första

inom de ramar som anges i första

stycket

meddela

 

ytterligare

stycket meddela

föreskrifter

om

föreskrifter om lämplig risk-

lämplig riskspridning.

 

 

spridning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finansinspektionen

får,

om

det

Finansinspektionen

får, om

det

finns

särskilda

skäl,

medge

finns särskilda skäl, i ett enskilt

tillfälliga

avvikelser

från

de

fall

besluta

om

tillfälliga

begränsningar som

anges

i första

avvikelser från de begränsningar

Prop. 2007/08:40

22

De tillgångar som används för skuldtäckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.
Regeringen eller den myndighet
Fordringar på någon annan än försäkringstagare ska beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget.

stycket.

som anges i första stycket.

10 f §15F16 Fordringar på annan än

försäkringstagare skall beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall värderas enligt tredje–sjätte styckena. Vid värderingen skall avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Tillgångar som hänförs till posterna C.II.2 och 4, C.III samt C.IV i uppställningsformen för balansräkningen i bilaga 1 till lagen (1995:1560) om årsredo- visning i försäkringsföretag skall värderas till verkligt värde. Obligationer eller andra skuld- förbindelser som är avsedda att säkerställa försäkringsåtaganden genom att innehas till förfall eller konvertering får dock värderas med utgångspunkt i anskaff- ningsvärdet om de vid tidpunkten för förfall eller konvertering kan inlösas eller avyttras till ett värde som är tillfredsställande med hänsyn till de försäkrings- åtaganden som säkerställs. Om en obligation eller annan skuld- förbindelse värderas med utgångs- punkt i anskaffningsvärdet skall den värderingsmetoden tillämpas till förfallo- eller konverterings- tidpunkten. En obligation eller skuldförbindelse som värderas med utgångspunkt i anskaff- ningsvärdet får inte avyttras före förfallo- eller konverterings- tidpunkten. Om det finns synnerliga skäl får Finans- inspektionen medge undantag från förbudet att avyttra.

Regeringen eller den myndighet

16 Senaste lydelse 1999:600.

Prop. 2007/08:40

23

som regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om vilket värde som tillgångar som anges i 10 § första stycket 13 högst får tas upp till.

som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.värdering till verkligt värde,

och

2.vilket värde som tillgångar som anges i 10 § första stycket 13 högst får tas upp till.

Tillgångar som inte omfattas av tredje och fjärde styckena skall

värderas enligt

4 kap. lagen

(1995:1560) om

årsredovisning i

försäkringsföretag.

För sådana aktier i dotterbolag, som med stöd av 10 a § första stycket 1 används för skuldtäckning, får inte högre värde fastställas än det värde som skulle ha fastställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för bolagets skulder, om de ägts direkt av försäkringsbolaget. Om försäkringsbolaget inte äger samtliga aktier i dotterbolaget, beaktas endast så stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet.

 

 

 

 

 

 

 

17

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 g §16F

 

 

 

 

 

Ett försäkringsbolag som avses i

Ett

försäkringsbolag

ska

9 §

skall

upprätta

och

följa

upprätta och följa placerings-

placeringsriktlinjer.

Sådana

rikt-

riktlinjer.

Sådana

riktlinjer

ska

linjer

skall

innehålla

principerna

innehålla principerna för placering

för

placering

 

av

samtliga

av samtliga tillgångar, med en

tillgångar,

med

 

en särskild

särskild

redovisning

av

redovisning

av

principerna

för

principerna för placering av de

placering av de tillgångar som

tillgångar

som

används

för

används för skuldtäckning.

 

skuldtäckning.

 

 

 

Livförsäkringstagare och de som

Livförsäkringstagare och de som

erbjuds att teckna en livförsäkring

erbjuds att teckna en livförsäkring

i bolaget skall informeras om det

i bolaget ska informeras om det

huvudsakliga

innehållet

i

huvudsakliga

innehållet

i

riktlinjerna, om det inte med

riktlinjerna, om det inte med

hänsyn till försäkringens särskilda

hänsyn till försäkringens särskilda

beskaffenhet eller av annat särskilt

beskaffenhet eller av annat särskilt

skäl saknas anledning till sådan

skäl saknas anledning till sådan

information. Avser

verksamheten

information. Avser verksamheten

tjänstepensionsförsäkring,

skall

tjänstepensionsförsäkring,

ska

informationen ges även till andra

informationen ges även till andra

ersättningsberättigade på grund av

ersättningsberättigade på grund av

försäkringen.

 

 

 

 

försäkringen.

 

 

 

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela föreskrifter

om

vad

meddela

föreskrifter

om

vad

riktlinjerna

för

 

verksamhet

riktlinjerna

för

 

verksamhet

avseende

tjänstepensionsförsäk-

avseende

tjänstepensionsförsäk-

ring

skall

innehålla

samt

om

ring

ska

innehålla

samt

om

17 Senaste lydelse 2005:1121.

Prop. 2007/08:40

24

Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.
Ett försäkringsbolag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgång- arnas värde. Om 1 kap. 3 a § är tillämplig på försäkringsbolagets verksamhet, ska bolaget föra ett särskilt register för de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten avseende tjänste- pensionsförsäkring.

skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informations- skyldigheten.

För placeringsriktlinjer i försäkringsbolag som meddelar tjänstepensionsförsäkring skall bestämmelserna i 8 a § tillämpas.

skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte ska omfattas av informations- skyldigheten.

För placeringsriktlinjer i försäkringsbolag som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska bestämmelserna i 8 a § tillämpas.

18

11 §17F Ett försäkringsbolag som avses i

9 § skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde. Om 1 kap. 3 a § är tillämplig på försäkrings- bolagets verksamhet, skall bolaget föra ett särskilt register för de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten avseende tjänstepensionsförsäk- ring.

Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

19

15 §18F

Bestämmelserna i 10 § första– åttonde styckena och 10 a– 10 e §§ gäller inte för återförsäk- ringsbolag. För sådana bolag gäller, utöver de begränsningar som följer av 9 a § och 10 § nionde stycket, att skuldtäcknings- tillgångarna ska placeras så att det möjliggör för bolaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständig- heter och till katastrofer som får betydande följder för bolaget. Placeringar i tillgångar som inte handlas på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES ska hållas på aktsamma nivåer.

18Senaste lydelse 2005:1121.

19Tidigare 15 § upphävd genom 1999:600.

Prop. 2007/08:40

25

4. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för försäkrings- bolaget och där det belopp som ska täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.
För försäkringar enbart för dödsfall ska vid tillämpning av andra stycket 3 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels procent om försäkringstiden är högst tre år och femton hundradels procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år.
Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses

 

 

20

 

23 §19F

Solvensmarginalen enligt 1 kap.

Solvensmarginalen enligt 1 kap.

8 a § andra stycket

skall för

8 a § andra stycket ska för direkt

livförsäkringsrörelse

bestämmas

livförsäkringsrörelse bestämmas

på det sätt som anges i denna

på det sätt som anges i denna

paragraf.

 

paragraf.

Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 a, 2 och 3 utgör summan av följande belopp:

1.fyra procent av den del av försäkringstekniska avsättningar enligt 1 §, som svarar mot åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för försäkringsbolaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning) multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäkringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen; faktorn får dock inte understiga 0,85,

2.en procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om

a) försäkringstiden överstiger

a) försäkringstiden överstiger

fem år och det belopp som skall

fem år och det belopp som ska

täcka driftskostnaderna är bestämt

täcka driftskostnaderna är bestämt

för längre tid än fem år, eller

för längre tid än fem år, eller

b) avsättningarna är förenade med en rörelserisk för bolaget som inte är oväsentlig,

3. tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5, samt

4. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för försäkrings- bolaget och där det belopp som skall täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

För försäkringar enbart för dödsfall skall vid tillämpning av andra stycket 3 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels procent om försäkringstiden är högst tre år och femton hundradels procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år.

Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses

20 Senaste lydelse 2003:510.

Prop. 2007/08:40

26

i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 skall bestämmas till summan av ett belopp beräknat enligt andra stycket 1 och solvensmarginalen enligt 25 §.

Solvensmarginalen för försäk- ringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 1 b (tilläggs- försäkring) skall beräknas enligt 25 §.

Om återförsäkringsavtalen försämrats i betydande utsträck- ning sedan föregående räken- skapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspektionen för visst fall bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring skall minskas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur beräkningen enligt fjärde stycket skall ske.

i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 ska bestämmas till summan av ett belopp beräknat enligt andra stycket 1 och solvensmarginalen enligt 25 §.

Solvensmarginalen för försäk- ringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 1 b (tilläggs- försäkring) ska beräknas enligt 25 §.

Om återförsäkringsavtalen har försämrats i betydande utsträck- ning sedan föregående räken- skapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska minskas. Om den som har mottagit åter- försäkringen är auktoriserad i en annan stat inom EES, får ett sådant beslut inte ha sin grund i bristande sundhet i återförsäk- ringsföretagets eller försäkrings- företagets finanser.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att belopp som kan återfås från ett specialföretag enligt avtal om riskövertagande får användas för att minska solvensmarginalen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur beräkningen enligt fjärde stycket ska ske.

21

24 §20F

Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster:

1.inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,

2.övrigt eget kapital med avdrag för utdelning, samt

3.obeskattade reserver.

 

 

 

Utjämningsreserven

som

ska

 

 

 

skuldtäckas enligt 9 § får inte ingå

 

 

 

i kapitalbasen.

 

 

För

försäkringsbolag

som

För

försäkringsbolag

som

tillämpar

diskontering av

försäk-

tillämpar

diskontering

av försäk-

21 Senaste lydelse 2004:1179.

Prop. 2007/08:40

27

Solvensmarginalen enligt 1 kap. 8 a § andra stycket ska för skadeförsäkringsrörelse och åter- försäkring bestämmas med utgångspunkt i premieindex eller skadeindex. Vid beräkningen ska premie-, ersättnings-, avsättnings- och regressbelopp som avser försäkringsklasserna i 2 kap. 3 a § första stycket 11–13 eller motsvarande återförsäkring ökas

ringstekniska avsättningar för oreglerade skador skall, i fråga om försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 3–18, kapitalbasen minskas med skillna- den mellan odiskonterade och diskonterade försäkringstekniska avsättningar. För sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 skall diskontering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras.

Finansinspektionen får medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i kapitalbasen.

ringstekniska avsättningar för Prop. 2007/08:40 oreglerade skador ska, i fråga om

försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 3–18 och motsvarande återförsäkring, kapi- talbasen minskas med skillnaden mellan odiskonterade och diskon- terade försäkringstekniska avsätt- ningar. För sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 samt motsva- rande återförsäkring ska diskon- tering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras.

Finansinspektionen får, med den begränsning som framgår av andra stycket, i ett enskilt fall besluta att också andra poster än de som anges i första stycket får ingå i kapitalbasen.

22

25 §21F Solvensmarginalen enligt 1 kap.

8 a § andra stycket skall för skadeförsäkringsrörelse bestäm- mas med utgångspunkt i premieindex eller skadeindex. Vid beräkningen skall premie-, ersättnings-, avsättnings- och regressbelopp som avser försäk- ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 11–13 ökas med 50 procent.

med 50 procent.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ifråga om återförsäkring meddela föreskrifter om motsvarande höjningar av beräknings- kriterierna för solvensmarginalen för andra försäkringsklasser än de motsvarande klasserna i 2 kap. 3 a § första stycket 11–13.

Premieindex grundas på det högsta av

1. ett belopp som uppgår till under det föregående räkenskapsåret förfallna premier brutto för direkt försäkring och mottagen återförsäkring med avdrag för dels däri ingående skatter och avgifter, dels premier för under samma tid annullerade försäkringsavtal, eller

22 Senaste lydelse 2003:510.

28

Om försäkringsbolagets verk- samhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestäm- melserna om skadeindex i fjärde och sjätte styckena, ska solvensmarginalen beräknas med utgångspunkt i premieindex.

2. bruttovärdet av de intjänade premierna.

 

 

 

Premieindex

utgörs av

arton

Premieindex

utgörs av

arton

procent av det högsta beloppet

procent av det högsta beloppet

enligt andra stycket, till den del

enligt tredje stycket, till den del

beloppet

motsvarar högst

femtio

beloppet

motsvarar högst

femtio

miljoner euro eller det högre

miljoner euro eller det högre

belopp, grundat på förändringar i

belopp, grundat på förändringar i

det europeiska

konsumentpris-

det europeiska

konsumentpris-

indexet, som Europeiska gemen-

indexet, som Europeiska gemen-

skapernas

kommission

årligen

skapernas

kommission

årligen

tillkännager, och sexton procent av

tillkännager, och sexton procent av

återstoden.

 

 

återstoden.

 

 

Skadeindex grundas på ett belopp bestående av

 

 

1.genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto eller kostnader för utförd assistans i direkt försäkring och mottagen återförsäkring för vart och ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för erhållna regressbelopp under samma tid, samt

2.en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto i direkt försäkring och mottagen återförsäkring vid det föregående räkenskapsårets utgång minskad med en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto i direkt försäkring och mottagen återförsäkring vid början av den treårsperiod som slutade med det föregående räkenskapsårets utgång.

Skadeindex utgörs av tjugosex procent av detta belopp till den del beloppet motsvarar högst trettiofem miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager, och tjugotre procent av återstoden.

Om

försäkringsrörelsen

huvud-

Om

försäkringsrörelsen

huvud-

sakligen omfattar kreditförsäkring

sakligen omfattar kreditförsäkring

eller

försäkring som

omfattar

eller

försäkring som

omfattar

risker till följd av storm, hagel

risker till följd av storm, hagel

eller frost, skall dock beräkningen

eller frost, ska dock beräkningen

enligt fjärde stycket beräknas på

enligt femte stycket beräknas på

grundval av de sju föregående

grundval av de sju föregående

räkenskapsåren.

 

räkenskapsåren.

 

Solvensmarginalen utgör det högsta av premieindex eller skadeindex, multiplicerat med en kvot som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan, å ena sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt, å andra sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrares andel. Kvoten får dock inte understiga 0,5.

Om försäkringsbolagets verk- samhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestäm- melserna om skadeindex i tredje och femte styckena, skall solvensmarginalen beräknas med utgångspunkt i premieindex.

Prop. 2007/08:40

29

Om den beräknade solvens-

Om den beräknade solvens-

marginalen

 

för

ett

försäk-

marginalen

för

 

ett

 

försäk-

ringsbolag är lägre än föregående

ringsbolag är lägre än föregående

års solvensmarginal, skall solvens-

års solvensmarginal, ska solvens-

marginalen i stället bestämmas till

marginalen i stället bestämmas till

solvensmarginalen för föregående

solvensmarginalen för föregående

år multiplicerad med förhållandet

år multiplicerad med förhållandet

mellan de tekniska avsättningarna

mellan de tekniska avsättningarna

för oreglerade skador vid utgången

för oreglerade skador vid utgången

av

det

närmast

föregående

av

det

närmast

 

föregående

räkenskapsåret

och

de

tekniska

räkenskapsåret

och

 

de

tekniska

avsättningarna

 

för

oreglerade

avsättningarna

 

för

oreglerade

skador i början av det närmast

skador i början av det närmast

föregående

räkenskapsåret.

Vid

föregående

räkenskapsåret.

Vid

beräkningarna skall återförsäkring

beräkningarna

ska

återförsäkring

inte

ingå

 

i

de

tekniska

inte

ingå

 

i

 

de

tekniska

avsättningarna.

Kvoten

får

inte

avsättningarna.

 

Kvoten

får

inte

överstiga ett.

 

 

 

 

 

överstiga ett.

 

 

 

 

 

 

 

Finansinspektionen

får

medge

Finansinspektionen

får

i

ett

att statistiska metoder används för

enskilt fall besluta att statistiska

bestämmande av andelen premier,

metoder används för bestämmande

ersättningar,

 

avsättningar

och

av andelen

premier,

ersättningar,

regressbelopp

avseende

försäk-

avsättningar

och

regressbelopp

ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första

som avser

försäkringsklasserna i

stycket 11–13.

 

 

 

 

 

2 kap. 3 a §

första

stycket

11–13

 

 

 

 

 

 

 

 

eller motsvarande återförsäkring.

Om

återförsäkringsavtalen

har

Om

återförsäkringsavtalen

har

försämrats i betydande utsträck-

försämrats i betydande utsträck-

ning sedan föregående räken-

ning sedan föregående räken-

skapsår eller om avtalen leder till

skapsår eller om avtalen leder till

en endast obetydlig risköverföring,

en endast obetydlig risköverföring,

får Finansinspektionen i ett enskilt

får Finansinspektionen i ett enskilt

fall besluta att det avdrag som

fall besluta att det avdrag som

gjorts på grund av avgiven åter-

gjorts på grund av avgiven

försäkring skall minskas.

 

 

återförsäkring

ska

minskas.

Om

 

 

 

 

 

 

 

 

den som har mottagit åter-

 

 

 

 

 

 

 

 

försäkringen är auktoriserad i en

 

 

 

 

 

 

 

 

annan stat inom EES, får ett

 

 

 

 

 

 

 

 

sådant beslut inte ha sin grund i

 

 

 

 

 

 

 

 

bristande sundhet i återförsäk-

 

 

 

 

 

 

 

 

ringsföretagets

eller

försäkrings-

 

 

 

 

 

 

 

 

företagets finanser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finansinspektionen

får

i

ett

 

 

 

 

 

 

 

 

enskilt fall besluta att belopp som

 

 

 

 

 

 

 

 

kan återfås från ett specialföretag

 

 

 

 

 

 

 

 

enligt

avtal

om

riskövertagande

 

 

 

 

 

 

 

 

får användas för att minska

 

 

 

 

 

 

 

 

solvensmarginalen.

 

 

 

 

 

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela föreskrifter om beräkning

meddela föreskrifter om

 

 

 

Prop. 2007/08:40

30

av kostnader för utförd assistans och om annan beräkning av solvensmarginalen för sjukränta.

1.beräkning av solvensmarginal för återförsäkring av livförsäkring enligt bestämmelserna för livför- säkring i 23 §,

2.beräkning av kostnader för utförd assistans, och

3.annan beräkning av solvens- marginalen för sjukränta.

 

 

 

 

 

23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

26 §22F

 

 

 

 

 

 

 

 

För

livförsäkringsrörelse gäller

För

direkt

livförsäkringsrörelse

följande.

 

 

 

och återförsäkringsrörelse gäller

 

 

 

 

 

följande.

 

 

 

 

 

 

 

Garantibeloppet

enligt

1 kap.

Garantibeloppet

enligt

1 kap.

8 a § andra stycket skall uppgå till

8 a § andra stycket ska uppgå till

ett belopp som motsvarar tre

ett belopp som motsvarar tre

miljoner euro eller det högre

miljoner euro eller det högre

belopp, grundat på förändringar i

belopp, grundat på förändringar i

det

europeiska

konsumentpris-

det

europeiska

 

konsumentpris-

indexet, som Europeiska gemen-

indexet, som Europeiska gemen-

skapernas kommission

årligen

skapernas

kommission

årligen

tillkännager.

 

 

 

tillkännager. Regeringen eller den

 

 

 

 

 

myndighet

 

som

 

regeringen

 

 

 

 

 

bestämmer får meddela före-

 

 

 

 

 

skrifter om höjning av garanti-

 

 

 

 

 

beloppet för återförsäkring.

 

 

 

 

 

 

Om

ett

 

försäkringsbolag

 

 

 

 

 

bedriver både direkt skadeförsäk-

 

 

 

 

 

ringsrörelse

och

återförsäkring,

 

 

 

 

 

gäller kravet på ett garantibelopp

 

 

 

 

 

på tre miljoner euro enligt andra

 

 

 

 

 

stycket och höjningar som följer

 

 

 

 

 

av föreskrifter som har meddelats

 

 

 

 

 

med stöd av andra stycket bara om

 

 

 

 

 

verksamheten

 

avseende

åter-

 

 

 

 

 

försäkring är av sådan storlek att

 

 

 

 

 

1. mottagna

premier för åter-

 

 

 

 

 

försäkring

uppgår

till

mer

än

 

 

 

 

 

10 procent

av

samtliga

premier

 

 

 

 

 

eller

överstiger

50 miljoner euro,

 

 

 

 

 

eller

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. försäkringstekniska

avsätt-

 

 

 

 

 

ningar för

återförsäkring

uppgår

 

 

 

 

 

till mer än 10 procent av samtliga

 

 

 

 

 

försäkringstekniska avsättningar.

Finansinspektionen

får,

om det

Finansinspektionen

får,

om

det

finns särskilda skäl, medge att

finns särskilda skäl, i ett enskilt

garantibeloppet

för

ömsesidiga

fall besluta att garantibeloppet för

23 Senaste lydelse 2003:510.

Prop. 2007/08:40

31

försäkringsbolag

sätts

ned

med

ömsesidiga

 

försäkringsbolag

sätts

högst en fjärdedel.

 

 

 

 

ned med högst en fjärdedel.

 

Kapitalbasen

 

skall

intill

en

Kapitalbasen

 

ska

intill

en

tredjedel

av

solvensmarginalen

tredjedel

av

solvensmarginalen

motsvaras av poster som anges i

motsvaras av poster som anges i

22 § första stycket 1–3 och, efter

22 § första stycket 1–3 och, efter

godkännande

från

Finansinspek-

godkännande

från

Finansinspek-

tionen, dolda

nettoreserver

som

tionen, dolda

nettoreserver

som

uppkommit genom

värdering av

uppkommit

genom

värdering av

tillgångar

i

den

utsträckning

tillgångar

 

i

den

 

utsträckning

sådana dolda reserver inte är av

sådana dolda reserver inte är av

exceptionell

natur.

Detsamma

exceptionell

 

natur.

Detsamma

gäller garantibeloppet, om det är

gäller garantibeloppet, om det är

större än en tredjedel av

större än en tredjedel av

solvensmarginalen.

 

 

 

 

solvensmarginalen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

27 §23F

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För

 

skadeförsäkringsrörelse

För

direkt

 

skadeförsäkrings-

gäller följande.

 

 

 

 

 

 

rörelse gäller följande.

 

 

 

Garantibeloppet

enligt

1 kap.

Garantibeloppet

enligt

1 kap.

8 a § andra stycket skall uppgå till

8 a § andra stycket ska uppgå till

ett belopp som motsvarar två

ett belopp som motsvarar två

miljoner euro eller det högre

miljoner euro eller det högre

belopp, grundat på förändringar i

belopp, grundat på förändringar i

det

europeiska

konsumentpris-

det

europeiska

konsumentpris-

indexet, som Europeiska gemen-

indexet, som Europeiska gemen-

skapernas

kommission

årligen

skapernas

 

kommission

årligen

tillkännager. Om rörelsen omfattar

tillkännager. Om rörelsen omfattar

försäkring eller risk som hänför

försäkring eller risk som hänför

sig till någon av klasserna 10–15 i

sig till någon av klasserna i 2 kap.

2 kap. 3 a § första

stycket,

skall

3 a §

första

stycket

10–15,

ska

dock garantibeloppet uppgå till ett

dock garantibeloppet uppgå till ett

belopp motsvarande tre

miljoner

belopp motsvarande

tre

miljoner

euro eller det högre belopp,

euro eller det högre belopp,

grundat på förändringar i det

grundat på förändringar i det

europeiska

konsumentprisindexet,

europeiska

 

konsumentprisindex,

som

Europeiska

gemenskapernas

som

Europeiska

gemenskapernas

kommission årligen tillkännager.

kommission årligen tillkännager.

Finansinspektionen får,

om det

Finansinspektionen

får,

om det

finns särskilda skäl, medge att

finns särskilda skäl, i ett enskilt

garantibeloppet

för

ömsesidiga

fall besluta att garantibeloppet för

försäkringsbolag

sätts

ned

med

ömsesidiga

 

försäkringsbolag

sätts

högst en fjärdedel.

 

 

 

 

ned med högst en fjärdedel.

 

Kapitalbasen

 

skall

intill

en

Kapitalbasen

 

ska

intill

en

tredjedel

av

solvensmarginalen

tredjedel

av

solvensmarginalen

motsvaras av poster som anges i

motsvaras av poster som anges i

24 § första stycket 1–3 och, efter

24 § första stycket 1–3, med den

godkännande

från

Finansinspek-

begränsning som följer av andra

24 Senaste lydelse 2003:510.

Prop. 2007/08:40

32

tionen, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av exceptionell natur. Detsamma gäller garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvens- marginalen.

stycket, och,

efter

godkännande Prop. 2007/08:40

från

Finansinspektionen,

dolda

nettoreserver

som

uppkommit

genom värdering av tillgångar i

den

utsträckning

sådana

dolda

reserver inte är av exceptionell

natur.

Detsamma

gäller

garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvens- marginalen.

7 a kap.

25

1 §24F

En försäkringsgrupp enligt denna lag består av 1. ett försäkringsbolag och

a)dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsföretag,

b)försäkringsföretag med vilket försäkringsbolaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning,

2. ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är

a) ett försäkringsholdingföretag,

a) ett försäkringsholdingföretag

 

 

 

 

eller

 

 

b) ett

utländskt

återförsäkrings-

 

 

 

företag eller

 

 

 

 

 

c) ett

annat utländskt

försäk-

b) ett

utländskt

försäk-

ringsföretag med

hemvist

utanför

ringsföretag

med hemvist

utanför

EES, eller

 

 

EES, eller

 

 

3. ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2 men som inte är ett blandat finansiellt holding- företag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Vad som i detta kapitel

Det som föreskrivs i detta

föreskrivs i fråga om intresse-

kapitel i fråga om intresseföretag

företag skall även gälla företag

ska även gälla företag som inte är

som inte är ett dotterföretag eller

ett dotterföretag eller intresse-

intresseföretag,

om

ägandet

i

företag, om ägandet i företaget

företaget

direkt

eller

indirekt

direkt eller indirekt uppgår till

uppgår till minst 20 procent av

minst 20 procent av kapitalet eller

kapitalet eller av samtliga röster.

av samtliga röster.

 

 

 

 

 

 

 

12 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

26

 

 

 

 

 

 

 

 

9 a §25F

 

 

 

Skadeförsäkringsbolag

som

Skadeförsäkringsbolag

som

meddelar försäkring

enligt 2 kap.

meddelar försäkring

enligt 2 kap.

3 a § första

stycket

klass

14

3 a §

första stycket

klass 14

(kreditförsäkring)

skall

göra

en

(kreditförsäkring) eller

motsvar-

utjämningsavsättning

för

förlust-

ande

återförsäkring

ska

upprätta

täckning inom denna försäkrings-

en utjämningsreserv

för

förlust-

25Senaste lydelse 2006:533.

26Senaste lydelse 1999:600.

33

19 kap.
27
1 §26F
Finansinspektionen skall utöva Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att verksamheten i ett tillsyn över att verksamheten i ett försäkringsbolag bedrivs i enlighet försäkringsbolag bedrivs i enlighet med denna lag och andra med denna lag och andra författningar som reglerar författningar som reglerar försäkringsbolagets näringsverk- försäkringsbolagets näringsverk- samhet. samhet.
Inspektionen skall i sin Inspektionen ska i sin tillsyns- tillsynsverksamhet samarbeta med verksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsyns- motsvarande utländska tillsyns- myndigheter i den utsträckning myndigheter och Europeiska som följer av Sveriges medlem- gemenskapernas kommission i den skap i Europeiska unionen. utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
När ett försäkringsbolag har När ett försäkringsbolag har påbörjat sin verksamhet, skall påbörjat sin verksamhet, ska styrelsen och verkställande styrelsen och verkställande direktören genast underrätta direktören genast underrätta Finansinspektionen om det. Finansinspektionen om det.
27 Senaste lydelse 1999:600.

klass. Avsättningar till utjämnings- avsättningen skall göras till dess den uppgår till ett belopp som motsvarar 150 procent av den högsta årliga premieintäkten för egen räkning under de fem föregående räkenskapsåren. Avsättningarna skall för varje räkenskapsår motsvara 75 procent av det tekniska överskottet i kreditförsäkringsrörelsen. Avsätt- ningarna får dock inte överstiga tolv procent av premieintäkten för egen räkning. Återföring av utjämningsavsättningen får göras bara för att täcka ett tekniskt underskott i kreditförsäkrings- rörelsen.

Första stycket gäller inte bolag vilkas årliga premieinkomst av kreditförsäkring understiger fyra procent av bolagets totala premieinkomst och ett belopp motsvarande 2 500 000 euro.

täckning inom denna försäkrings- klass. Avsättningar till utjäm- ningsreserven ska göras till dess den uppgår till ett belopp som motsvarar 150 procent av den högsta årliga premieintäkten för egen räkning under de fem föregående räkenskapsåren. Avsättningarna ska för varje räkenskapsår motsvara 75 procent av det tekniska överskottet i kreditförsäkringsrörelsen. Avsätt- ningarna får dock inte överstiga tolv procent av premieintäkten för egen räkning. Återföring från utjämningsreserven får göras bara för att täcka ett tekniskt underskott i kreditförsäkringsrörelsen.

Första stycket behöver inte tillämpas av bolag vilkas årliga premieinkomst av kreditförsäkring understiger fyra procent av bolagets totala premieinkomst och ett belopp motsvarande 2 500 000 euro.

Prop. 2007/08:40

34

Prop. 2007/08:40

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.

2.Ett försäkringsbolag som bedriver återförsäkringsverksamhet och som före den 10 december 2005 har beviljats koncession behöver inte tillämpa bestämmelserna i 1 kap. 3 b § tredje stycket före den 11 december 2008.

3.Ett försäkringsbolag som före den 10 december 2005 har beviljats koncession som innefattar återförsäkring av skadeförsäkring behöver inte tillämpa det nya kravet på garantibelopp enligt 7 kap. 26 § andra stycket före den 11 december 2008.

35

Denna lag gäller inte för en EES-försäkringsgivare som deltar i koassuransverksamhet (samför- säkring) från ett utländskt driftställe i annan egenskap än ledande försäkringsgivare, om verksamheten avser sådana stora risker som anges i 2 a kap. 4 § tredje stycket försäkringsrörelse- lagen (1982:713).

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs27F1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

dels att 1 kap. 2 och 6 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 och 6 §§, 5 kap. 1, 4, 5, 8 och 12–14 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 7 § samt 9 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 4 kap. 2 a och 5 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

2 §

Denna lag gäller inte åter- försäkringsrörelse. Lagen gäller inte heller för en EES-försäk- ringsgivare som deltar i koas- suransverksamhet (samförsäkring) från ett utländskt driftställe i annan egenskap än ledande försäk- ringsgivare, om verksamheten avser sådana stora risker som anges i 2 a kap. 4 § tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713).

I fråga om trafikförsäkring tillämpas lagen inte om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).

2

6 §28F

Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.

Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen.

Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 b § försäkrings- rörelselagen.

Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare här i landet och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EGT L 323, 9.12.2005 s. 1, Celex 32005L0068).

2Senaste lydelse 2005:1123.

Prop. 2007/08:40

36

1.betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller

2.kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.

Fjärde stycket gäller inte sådana

Femte stycket gäller inte sådana

avtal

om

tjänstepension

som

avtal

om

tjänstepension

som

tecknas för egen räkning av

tecknas för egen räkning av

egenföretagare.

 

 

 

egenföretagare.

 

 

 

Ersättning som betalas i form av

Ersättning som betalas i form av

livränta

eller

sjukränta

tillhör

livränta

eller

sjukränta

tillhör

livförsäkring,

 

om

ersättningen

livförsäkring,

 

om

ersättningen

betalas från en livförsäkring, och

betalas från en livförsäkring, och

skadeförsäkring,

om

ersättningen

skadeförsäkring,

om

ersättningen

betalas

från

en skadeförsäkring.

betalas

från

en skadeförsäkring.

Om en sådan ränta har köpts i ett

Om en sådan ränta har köpts i ett

livförsäkringsföretag,

skall

den

livförsäkringsföretag,

ska

den

dock i detta företag höra till

dock i detta företag höra till

livförsäkring.

 

 

 

 

livförsäkring.

 

 

 

 

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.

2 kap.

3

1 §29F

En EES-försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse får bedriva verksamhet i Sverige

1.från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspek- tionen medger att verksamheten får påbörjas,

2.genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finans- inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en under- rättelse med sådant innehåll som

En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige

1.från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspek- tionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas,

2.genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finans- inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en under- rättelse med sådant innehåll som

3 Senaste lydelse 2005:1123.

Prop. 2007/08:40

37

anges i 3 §.

 

 

 

anges i 3 §.

 

 

 

 

Utöver vad som anges i första

Utöver det som anges i första

stycket

skall

följande

gälla

stycket ska följande gälla för en

beträffande en EES-försäkrings-

EES-försäkringsgivare

som

givare som meddelar tjänste-

meddelar

tjänstepensionsförsäk-

pensionsförsäkring.

Verksamhet

ring. Verksamhet avseende tjänste-

avseende

tjänstepensionsförsäk-

pensionsförsäkring

får

inledas

ring får inledas så snart försäk-

snart försäkringsgivaren tagit emot

ringsgivaren tagit emot de upp-

de uppgifter från Finansinspek-

gifter från Finansinspektionen som

tionen som

avses

i

3 kap.

2 §

avses i 3 kap.

2 §

tredje

stycket,

tredje stycket, eller i varje fall två

eller i varje fall två månader efter

månader efter det att inspektionen

det att inspektionen från den

från den behöriga myndigheten i

behöriga myndigheten i försäk-

försäkringsgivarens hemland tagit

ringsgivarens hemland tagit emot

emot en underrättelse med sådant

en underrättelse med sådant inne-

innehåll som anges i 2 § andra

håll som anges i 2 § andra stycket

stycket eller 3 § tredje stycket.

 

eller 3 § tredje stycket.

 

 

 

 

 

 

3 kap.

4

2 §30F

Finansinspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES- försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Finansinspektionen skall lämna uppgifter till de behöriga myndig- heterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkrings- givares och utländska tjänstepen- sionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter.

Vad gäller EES-försäkrings- givare som meddelar tjänste- pensionsförsäkring och utländska tjänstepensionsinstitut skall Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en

Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES- försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndig- heterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkrings- givares och utländska tjänstepen- sionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska gemenskapernas kommission.

När det gäller EES-försäkrings- givare som meddelar tjänste- pensionsförsäkring och utländska tjänstepensionsinstitut ska Finans- inspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en

4 Senaste lydelse 2005:1123.

Prop. 2007/08:40

38

underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i försäk- ringsgivarens eller tjänstepen- sionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensions- området samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersätt- ningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen skall, när försäkringsgivaren eller tjänste- pensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i försäk- ringsgivarens eller tjänstepen- sionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensions- området samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersätt- ningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänste- pensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finans- inspektionen förelägga försäk- ringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta den behöriga myndig- heten i försäkringsgivarens hem- land.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är

5

6 §31F

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finans- inspektionen förelägga försäk- ringsgivaren att vidta rättelse.

Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäk- ringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlands- myndigheten också underrättas.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är

5 Senaste lydelse 2005:1123.

Prop. 2007/08:40

39

belägna här i landet eller, när det

belägna här i landet eller, när det

gäller livförsäkring, om försäk-

gäller livförsäkring, om försäk-

ringsåtaganden som skall fullgöras

ringsåtaganden som ska fullgöras

här i landet.

 

 

här i landet.

 

 

Innan ett förbud meddelas skall

Innan ett förbud meddelas, ska

inspektionen

underrätta

den

inspektionen

underrätta

den

behöriga myndigheten i försäk-

behöriga myndigheten i försäk-

ringsgivarens hemland.

 

ringsgivarens hemland.

 

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att

hindra ytterligare överträdelser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finansinspektionen

 

får

i

Finansinspektionen

får

 

i

brådskande fall, och utan att den

brådskande fall, och utan att den

utländska

behöriga

myndigheten

utländska

behöriga

myndigheten

underrättats,

även

förordna

ett

underrättats,

 

även

förordna

ett

ombud att

försäkringsgivarens

ombud att

försäkringsgivarens

vägnar ta emot stämning och i

vägnar ta emot stämning och i

övrigt företräda denne när det

övrigt företräda denne när det

gäller

 

 

redan

 

 

meddelade

gäller

 

 

redan

meddelade

försäkringar.

Inspektionen

skall

försäkringar.

 

Inspektionen

 

ska

genast

införa

kungörelse

enligt

genast

införa

kungörelse

enligt

10 kap.

1 §

1

om

förordnandet.

10 kap.

1 §

1

om

förordnandet.

Till dess att en sådan kungörelse

Till dess att en sådan kungörelse

har införts får en försäk-

har införts får en försäk-

ringstagare, om försäkringsgivaren

ringstagare, om försäkringsgivaren

inte är en försäkringssamman-

inte är en försäkringssamman-

slutning,

 

sätta

in

förfallna

slutning,

 

sätta

in

förfallna

försäkringspremier

 

hos

inspek-

försäkringspremier

hos

inspek-

tionen med samma verkan som om

tionen med samma verkan som om

de har betalats till försäkrings-

de har betalats till försäkrings-

givaren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

givaren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om en EES-försäkringsgivare

Om en EES-försäkringsgivare

som

meddelar

tjänstepensions-

som

meddelar

tjänstepensions-

försäkring

 

överträder

sådana

försäkring

 

överträder

sådana

bestämmelser

 

som

anges

i

2 §

bestämmelser

 

som

anges

i

2 §

tredje stycket, skall Finans-

tredje

 

stycket,

ska

Finans-

inspektionen genast underrätta den

inspektionen genast underrätta den

behöriga

 

 

myndigheten

i

behöriga

 

 

 

myndigheten

 

i

försäkringsgivarens hemland.

 

försäkringsgivarens hemland.

 

Om en EES-försäkringsgivare,

Om en EES-försäkringsgivare,

trots de åtgärder som vidtagits av

trots de åtgärder som vidtagits av

den

behöriga

myndigheten i

den

behöriga

myndigheten

i

hemlandet,

fortsätter att överträda

hemlandet, fortsätter att överträda

den

i

 

Sverige

 

tilllämpliga

den

i

 

Sverige

tilllämpliga

arbetsrätten

tjänstepensions-

arbetsrätten

tjänstepensions-

området,

får

 

Finansinspektionen

området,

 

får

 

Finansinspektionen

förbjuda

 

försäkringsgivaren

att

förbjuda

 

försäkringsgivaren

att

fortsätta

sin

marknadsföring

och

fortsätta

sin

marknadsföring

och

att

ingå

 

nya

 

 

avtal

 

om

att

ingå

 

nya

avtal

 

om

tjänstepensionsförsäkring

 

som

tjänstepensionsförsäkring som ska

skall fullgöras här i landet. Innan

fullgöras

här

 

i

landet. Innan

ett

Prop. 2007/08:40

40

Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkrings- givare ska tillämpas på motsvar- ande sätt för utländska tjänste- pensionsinstitut.

ett

förbud

meddelas

skall

förbud meddelas, ska inspektionen

inspektionen

underrätta

den

underrätta

den

behöriga

behöriga

myndigheten

i

myndigheten i försäkringsgivarens

försäkringsgivarens hemland.

 

hemland.

 

 

Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EES-försäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkrings- givare skall tillämpas på motsvar- ande sätt beträffande utländska tjänstepensionsinstitut.

4 kap.

2 a §

En försäkringsgivare från tredje land, som fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring, får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

5 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om indelning i försäkringsklasser när det gäller koncession för återförsäkring.

5 kap.

6

1 §32F

En försäkringsgivare från tredje land skall som säkerhet för direkt försäkringsrörelse i Sverige deponera värdehandlingar i en bank eller ett kreditmark- nadsföretag på det sätt och under de villkor som Finansinspektionen bestämmer. Depositionen skall bestå av sådana värdehandlingar som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet.

Innan koncession söks i Sverige skall försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det pris- basbelopp enligt lagen (1962:381)

En försäkringsgivare från tredje land ska som säkerhet för försäkringsrörelse i Sverige deponera värdehandlingar i en bank eller ett kreditmark- nadsföretag på det sätt och under de villkor som Finansinspektionen bestämmer. Depositionen ska bestå av sådana värdehandlingar som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet.

Innan koncession söks i Sverige ska försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det pris- basbelopp enligt lagen (1962:381)

6 Senaste lydelse 2004:436.

Prop. 2007/08:40

41

om allmän försäkring som gällde

om

allmän försäkring som gällde

ansökningen om

koncession

ansökningen

om

 

koncession

lämnades in till Finansinspek-

lämnades in till Finansinspek-

tionen.

 

 

 

 

 

 

 

tionen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 §

 

 

 

 

 

 

 

Tillgångar som en försäk-

Tillgångar som en försäk-

ringsgivare från tredje land har

ringsgivare från tredje land har

deponerat

 

enligt

1–3 §§

får

deponerat

enligt

1–3 §§ får

användas endast för betalning av

användas endast för betalning av

sådana

försäkringsavtal

sådana

 

försäkringsavtal

grundade skulder som hänför sig

grundade skulder som hänför sig

till

försäkringsgivarens

direkta

till

försäkringsgivarens

försäk-

försäkringsrörelse i Sverige.

 

ringsrörelse i Sverige.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 §33F

 

 

 

 

 

 

 

En försäkringsgivare från tredje

En försäkringsgivare från tredje

land skall för sin direkta

land ska för sin försäkringsrörelse

försäkringsrörelse

i

 

Sverige

i Sverige redovisa försäkrings-

redovisa

 

 

försäkringstekniska

tekniska

 

avsättningar

och

avsättningar.

 

En

försäkrings-

utjämningsreserv

för

 

förlusttäck-

givares

 

 

försäkringstekniska

ning

enligt

12 kap.

9 a §

avsättningar

skall

motsvara

de

försäkringsrörelselagen

 

belopp som behövs för att

(1982:713). En försäkringsgivares

försäkringsgivaren

vid

varje

försäkringstekniska

avsättningar

tidpunkt skall kunna uppfylla alla

ska motsvara de belopp som

åtaganden

 

som

skäligen

kan

behövs

för

att försäkringsgivaren

förväntas uppkomma på grund av

vid varje tidpunkt ska kunna

ingångna

försäkringsavtal.

De

uppfylla

 

alla

åtaganden

som

försäkringstekniska avsättningarna

skäligen kan förväntas uppkomma

skall motsvara försäkringsgivarens

grund

av

 

ingångna

ansvarighet för

 

 

 

 

 

försäkringsavtal.

De

försäkrings-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tekniska

 

avsättningarna

ska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

motsvara

försäkringsgivarens

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ansvarighet för

 

 

 

 

1. försäkringsfall,

förvaltnings-

1. försäkringsfall,

förvaltnings-

kostnader

och

andra

kostnader

kostnader

och

andra

kostnader

under resten av avtalsperioden för

under resten av avtalsperioden för

löpande försäkringar i skade-

löpande försäkringar i skade-

försäkringsrörelse

(ej

intjänade

försäkringsrörelse (ej

intjänade

premier och

kvardröjande

risker)

premier

och kvardröjande

risker)

respektive

 

livförsäkringsrörelse

respektive

livförsäkringsrörelse

(livförsäkringsavsättning),

 

 

(livförsäkringsavsättning),

 

2. inträffade

oreglerade

försäk-

2. inträffade oreglerade

försäk-

ringsfall, kostnader för regleringen

ringsfall, kostnader för regleringen

av dessa samt återbäring som

av dessa samt återbäring som

förfallit till betalning men inte

förfallit till betalning men inte

betalats ut (oreglerade skador),

 

betalats ut (oreglerade skador),

7 Senaste lydelse 1999:602.

Prop. 2007/08:40

42

3. sådan

återbäring

som

är

3. sådan

återbäring

som

är

garanterad i nominella eller reala

garanterad i nominella eller reala

belopp (garanterad återbäring) och

belopp (garanterad återbäring) och

som inte omfattas av 1 eller 2,

 

som inte omfattas av 1 eller 2,

 

4. sådan

återbäring

inom

4. sådan

återbäring

inom

livförsäkringsrörelse

 

som

är

livförsäkringsrörelse

 

som

är

villkorad av värdeförändringar på

villkorad av värdeförändringar på

tillgångar eller av ett visst

tillgångar eller av ett visst

försäkringstekniskt

resultat

som

försäkringstekniskt

resultat

som

försäkringstagarna

eller

andra

försäkringstagarna

eller

andra

ersättningsberättigade

står

risken

ersättningsberättigade

står

risken

för (villkorad återbäring),

 

 

för (villkorad återbäring), och

 

5. förlustutjämning

för

kredit-

 

 

 

 

 

 

 

 

försäkring

som

avses

i

12 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

9 a §

 

 

försäkringsrörelselagen

 

 

 

 

 

 

 

 

(1982:713) (utjämningsavsättning)

 

 

 

 

 

 

 

 

upp

 

till

det

belopp

för

 

 

 

 

 

 

 

 

avsättningens storlek som anges i

 

 

 

 

 

 

 

 

första

stycket

andra

meningen

 

 

 

 

 

 

 

 

nämnda paragraf, och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6. fondförsäkringar

 

 

som

5. fondförsäkringar

 

 

som

försäkringstagarna

eller

andra

försäkringstagarna

eller

andra

ersättningsberättigade

bär

placer-

ersättningsberättigade

bär

placer-

ingsrisken

för

(fondförsäkrings-

ingsrisken

för

(fondförsäkrings-

åtaganden

där försäkringstagaren

åtaganden

där försäkringstagaren

bär placeringsrisken).

 

 

 

bär placeringsrisken).

 

 

 

Ansvarar flera försäkringsgivare

Ansvarar flera försäkringsgivare

solidariskt för en försäkring, skall

solidariskt för en försäkring, ska

endast den del av försäkringen

endast den del av försäkringen

som

 

enligt

avtal

mellan

som

enligt

avtal

mellan

försäkringsgivarna belöper

på en

försäkringsgivarna belöper

på en

enskild

försäkringsgivare

beaktas

enskild försäkringsgivare

beaktas

vid

 

beräkningen

 

av

 

den

vid

beräkningen

 

av

 

den

försäkringsgivarens

försäkrings-

försäkringsgivarens

försäkrings-

tekniska avsättningar.

 

 

 

tekniska avsättningar.

 

 

 

Avsättning för oreglerade skador

Avsättning för oreglerade skador

skall beräknas särskilt för varje

ska beräknas särskilt för varje

försäkringsfall.

För

skadeförsäk-

försäkringsfall.

För

skadeförsäk-

ringsrörelse får statistiska metoder

ringsrörelse får statistiska metoder

användas om de leder till en

användas om de leder till en

tillräcklig

avsättning

 

med

tillräcklig

avsättning

 

med

beaktande av skadornas art.

 

 

beaktande av skadornas art.

 

 

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela närmare föreskrifter om

meddela

föreskrifter

om

de

de

försäkringstekniska

avsätt-

försäkringstekniska

 

avsättning-

ningars innehåll och beräkning.

arnas innehåll och beräkning.

 

Vid beräkning av avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker respektive livförsäkringsavsättning gäller 7 kap. 2 § försäkrings- rörelselagen.

Prop. 2007/08:40

43

De försäkringstekniska avsätt- ningarna skall täckas med tillgångar på det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § första, tredje och fjärde styckena, 9 a–10 c, 10 e, 10 f samt 13 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Dock skall skuldtäckning endast omfatta direkt försäkringsrörelse.

När de försäkringstekniska avsättningarna skall täckas, får depositionen enligt 1–3 §§ räknas in under förutsättning att depositionen dels består av värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i första stycket, dels inte har beaktats enligt 12 § första stycket fjärde meningen.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.

8 §34F8

De försäkringstekniska avsätt- ningarna och utjämningsreserven för kreditförsäkring enligt 5 § ska täckas med tillgångar på det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § första, tredje och fjärde styckena, 9 a–10 c, 10 e, 10 f och 13 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser.

När de försäkringstekniska avsättningarna ska täckas, får depositionen enligt 1–3 §§ räknas in under förutsättning att depositionen dels består av värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i första stycket, dels inte har beaktats enligt 12 § första stycket fjärde meningen.

De tillgångar som används för skuldtäckning ska finnas i Sverige.

9

12 §35F

En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver de tillgångar som motsvarar de försäkrings- tekniska avsättningarna enligt 5 §, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek skall fastställas på grundval av den direkta försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall när verksamheten bedrivs minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag enligt

8Senaste lydelse 1999:602.

9Senaste lydelse 2004:436.

En försäkringsgivare från tredje land ska, utöver de tillgångar som innehas för skuldtäckning enligt

8 §, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapital- basens storlek ska fastställas på grundval av den försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen ska när verksamheten bedrivs minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag enligt 1–3 §§ ska beaktas vid bedömning

Prop. 2007/08:40

44

1–3 §§ skall beaktas vid bedöm- ning av om kravet på garanti- belopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som motsvarar hälften av det minsta beloppet för garantibeloppet.

De poster som ingår i kapital- basen skall till ett belopp som minst motsvarar solvens- marginalen finnas i ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa poster skall till ett belopp som minst motsvarar en tredjedel av solvensmarginalen finnas i Sverige.

Bestämmelserna om att Finans- inspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 16–18 §§.

av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som motsvarar hälften av det minsta beloppet för garanti- beloppet.

De poster som ingår i kapital- basen ska till ett belopp som minst motsvarar solvensmarginalen finnas i ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa poster ska till ett belopp som minst motsvarar en tredjedel av solvensmarginalen finnas i Sverige.

Bestämmelser om att Finans- inspektionen i enskilda fall får besluta om undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalise- ring av tillgångar finns i 16–18 §§.

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13 §36F

 

 

 

 

 

 

 

Kapitalbasen

för

skadeförsäk-

Kapitalbasen

för

skadeförsäk-

ring får omfatta de poster som

ring får omfatta de poster som

framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§

framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§

försäkringsrörelselagen

 

 

försäkringsrörelselagen

 

 

(1982:713).

För skadeförsäkring

(1982:713).

För

skadeförsäkring

beräknas solvensmarginalen enligt

och

 

återförsäkring

beräknas

7 kap. 25 § i den lagen. För skade-

solvensmarginalen

enligt

7 kap.

försäkring

beräknas

garanti-

25 §

i

den

lagen. För

direkt

beloppet till hälften av det belopp

skadeförsäkring

beräknas

garanti-

som

krävs

enligt

7 kap.

27 §

beloppet till hälften av det belopp

samma lag.

 

 

 

 

 

som

krävs

enligt

7 kap.

27 §

 

 

 

 

 

 

 

samma lag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

11

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14 §37F

 

 

 

 

 

 

 

Kapitalbasen

för

livförsäkring

Kapitalbasen

för

livförsäkring

får omfatta de poster som framgår

får omfatta de poster som framgår

av 7 kap. 22 och 24 a §§ samt 26 §

av 7 kap. 22 och 24 a §§ samt 26 §

fjärde

stycket

försäkringsrörelse-

femte

 

stycket försäkringsrörelse-

lagen (1982:713). För livför-

lagen (1982:713). För direkt

säkring

beräknas

 

solvens-

livförsäkring

beräknas

solvens-

marginalen

enligt

7 kap.

23 §

marginalen

enligt

7 kap.

23 §

samma lag.

Garantibeloppet

för

samma

lag.

Garantibeloppet för

livförsäkring

skall

 

motsvara

livförsäkring

och

återförsäkring

10Senaste lydelse 2006:538.

11Senaste lydelse 2006:538.

Prop. 2007/08:40

45

hälften av det belopp som krävs

av skadeförsäkring ska motsvara

enligt

7 kap.

 

26 §

 

försäkrings-

hälften av det belopp som krävs

rörelselagen.

 

En

tredjedel

av

enligt

7 kap.

26 §

 

försäkrings-

solvensmarginalen eller av garan-

rörelselagen.

 

En

tredjedel

av

tibeloppet, om det är större, skall

solvensmarginalen eller av garan-

motsvaras av poster som anges i

tibeloppet, om det är större, ska

7 kap.

22 §

första

stycket

1–3

motsvaras av poster som anges i

samma lag.

 

 

 

 

 

 

 

 

7 kap.

22 §

första

stycket

1–3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

samma lag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §38F

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finansinspektionen

 

skall

ha

Finansinspektionen

 

ska

ha

tillsyn över den verksamhet som

tillsyn över den verksamhet som

försäkringsgivare från

tredje

land

försäkringsgivare

från

tredje

land

bedriver

i

Sverige.

Inspektionen

bedriver i

Sverige.

Inspektionen

skall utöva tillsyn över att

ska utöva tillsyn över att

verksamheten

 

bedrivs

i

enlighet

verksamheten

bedrivs

i

enlighet

med denna lag och andra

med denna lag och andra

författningar

 

som

 

 

reglerar

författningar

 

som

 

 

reglerar

försäkringsgivarens

 

näringsverk-

försäkringsgivarens

näringsverk-

samhet. Inspektionen skall ha ett

samhet. Inspektionen ska ha ett

nära samarbete med andra länders

nära samarbete med andra länders

behöriga myndigheter.

 

 

 

behöriga

 

myndigheter

 

och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Europeiska

 

 

 

gemenskapernas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kommission.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 §39F

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finansinspektionen skall anta ett

Finansinspektionen

ska

anta ett

anbud

 

om

 

övertagande

av

anbud

om

 

övertagande

av

försäkringsbestånd om

 

 

 

försäkringsbestånd om

 

 

 

1. den

övertagande

 

försäkrings-

1. den övertagande

 

försäkrings-

givaren har den kapitalbas som

givaren har den kapitalbas som

krävs sedan överlåtelsen beaktats,

krävs

sedan

överlåtelsen

beaktats

varvid hänsyn tagits till sådant

och hänsyn tagits till sådant

undantag som kan ha medgivits i

undantag som i ett enskilt fall kan

enlighet med 5 kap. 16 §, och

 

ha beslutats i enlighet med 5 kap.

2. behörig myndighet i det land

16 §, och

 

 

 

 

 

 

 

 

där åtagandet

skall

fullgöras,

2. behörig myndighet i det land

samtycker

till

överlåtelsen

eller

där

åtagandet

ska

fullgöras,

inte har yttrat sig.

 

 

 

 

 

samtycker

till

överlåtelsen

eller

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inte har yttrat sig.

 

 

 

 

 

Saknar

 

 

den

 

övertagande

Saknar

 

den

 

övertagande

försäkringsgivaren

koncession att

försäkringsgivaren koncession att

driva verksamhet i Sverige, skall

driva verksamhet i Sverige, ska

kapitalbasen

intygas

 

av

behörig

kapitalbasen

intygas

 

av

behörig

12Senaste lydelse 1999:602.

13Senaste lydelse 1999:602.

Prop. 2007/08:40

46

myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det EES- land som övervakar försäk- ringsgivarens soliditet.

Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt 10 kap. 1 § 10. När ett sådant beslut kungörs, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäk- ringstagare och de personer som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den medför. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas.

Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land skall Finans- inspektionen offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, r inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.

myndighet.

 

Med

 

behörig

Prop. 2007/08:40

myndighet avses i detta fall den

 

behöriga myndigheten i det EES-

 

land som övervakar försäk-

 

ringsgivarens soliditet.

 

 

 

 

 

Finansinspektionens

beslut

att

 

anta ett anbud ska kungöras enligt

 

10 kap.

1 § 10.

När

ett

sådant

 

beslut

kungörs,

övergår

ansvaret

 

för det överlåtna försäkrings-

 

beståndet

den

övertagande

 

försäkringsgivaren. Genom denna

 

försäkringsgivares försorg

 

ska

 

samtliga försäkringstagare och de

 

personer som förvärvat rätt på

 

grund av en försäkring underrättas

 

om överlåtelsen och de eventuella

 

ändringar i villkoren som den

 

medför.

Finansinspektionen

 

beslutar i enskilda fall på vilket

 

sätt underrättelsen ska lämnas.

 

 

Om det i ett bestånd av

 

försäkring

som

överlåtits

ingår

 

åtaganden som ska fullgöras i ett

 

annat EES-land, ska Finans-

 

inspektionen offentliggöra

 

den

 

godkända överlåtelsen i det landet

 

enligt

bestämmelserna

där.

Om

 

överlåtelsebeslutet offentliggörs på

 

motsvarande sätt i det berörda

 

landet, behöver inspektionen

inte

 

offentliggöra beslutet där.

 

 

 

9kap.

8 §

Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 5 §, skall inspektionen utan dröjsmål kungöra beslutet enligt 10 kap. 1 § 12. När beslutet kungörs övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkrings- givaren. De försäkringstagare och livräntetagare som berörs av överlåtelsen skall underrättas om den enligt 15 kap. 6 § försäkrings- rörelselagen (1982:713).

Om det i ett bestånd av direkt

Sedan

 

 

Finansinspektionen

 

bifallit ansökan om tillstånd till

 

överlåtelse av

försäkringsbestånd

 

enligt 5 §, ska inspektionen utan

 

dröjsmål

kungöra

beslutet enligt

 

10 kap.

1 § 12.

När beslutet

 

kungörs övergår ansvaret för det

 

överlåtna

försäkringsbeståndet

 

den

övertagande

försäkrings-

 

givaren. De försäkringstagare och

 

livräntetagare

 

som berörs

av

 

överlåtelsen

ska underrättas

om

 

den enligt 15 kap. 6 § försäkrings-

 

rörelselagen (1982:713).

 

 

Om

det

i

ett

bestånd

av

47

försäkring som överlåtits ingår risker som är belägna i eller åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land, skall Finans- inspektionen offentliggöra den medgivna överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.

försäkring som överlåtits

ingår

Prop. 2007/08:40

risker som är belägna i eller

 

åtaganden som ska fullgöras i ett

 

annat EES-land, ska Finans-

 

inspektionen offentliggöra

den

 

beslutade överlåtelsen i det landet

 

enligt bestämmelserna där.

Om

 

överlåtelsebeslutet offentliggörs på

 

motsvarande sätt i det berörda

 

landet, behöver inspektionen

inte

 

offentliggöra beslutet där.

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.

2.En försäkringsgivare från tredje land som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande driver återförsäkringsrörelse som omfattas av lagen, får fortsätta att driva verksamheten till och med den 1 oktober 2008 eller, om ansökan om koncession inkommit till Finansinspektionen senast vid den tidpunkten, till dess ansökan har prövats slutligt utan att någon koncession har meddelats.

48

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2007/08:40

Den 16 november 2005 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG, återförsäkringsdirektivet. Direktivet innebär i huvudsak att försäk- ringsbolag som bara meddelar återförsäkring (återförsäkringsbolag) ska omfattas av samma rörelseregler som direktförsäkringsföretag. I direktivet görs också vissa ändringar i EG-direktiven som omfattar försäkringsföretag som meddelar direkt skadeförsäkring respektive livförsäkring och i försäkringsgruppdirektivet. Återförsäkringsdirektivet, som ska vara genomfört senast den 10 december 2007, finns som bilaga 1.

En promemoria om direktivets genomförande, Återförsäkring (återförsäkringspromemorian), har upprättats i Finansdepartementet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Fi2006/7258). Förslagen i återförsäkringspromemorian baseras i vissa delar på de förslag som har lämnats i en av Finansdepartementet remitterad promemoria, Ett reformerat solvenssystem för försäk- ringsbolag (solvenspromemorian, Fi2006/4208). Solvenspromemorian behandlar bl.a. förslag från Placeringsutredningen (se delbetänkandet Principer för ett moderniserat solvenssystem för försäkringsbolag [SOU 2003:14] och slutbetänkandet Förslag till ett moderniserat solvenssystem för försäkringsbolag [SOU 2003:84]).

EG-kommissionen har emellertid nyligen genomfört en översyn av den gemenskapsrättsliga solvensregleringen för både skade- och livförsäkring inom ramen för det s.k. Solvens II-projektet och ett direktivförslag i saken beslutades den 10 juli i år. En fullständig – EG-harmoniserad – solvensreglering beräknas kunna träda i kraft 2012.

Mot bakgrund av bl.a. remissinstansernas kritik mot centrala delar i solvenspromemorian har valts att inte gå vidare med en reformering av solvenssystemet för försäkringsbolag i linje med solvenspromemorians förslag, utan i stället avvakta den kommande EG-harmoniseringen på området.

För arbetet med återförsäkringsdirektivets genomförande innebar detta val att återförsäkringspromemorians förslag har måst revideras i de delar som rör skuldtäcknings- och solvensbestämmelserna. I promemorian Återförsäkring, en komplettering (kompletteringspromemorian) behandlas dessa frågor tillsammans med vissa fristående delar i solvens- promemorian som fortsatt är aktuella för genomförande. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har behandlats vid ett remissmöte den 5 juni 2007. De till mötet inbjudna myndigheterna och organisationerna har också beretts tillfälle att lämna skriftliga synpunkter. En förteckning över remissinstanser finns i bilaga 5. Protokollet från remissmötet och de skriftiga remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.

49

Lagrådet

Prop. 2007/08:40

Regeringen beslutade den 18 oktober 2007 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i den allmänna motiveringen, avsnitt 5 och i författningskommentaren, avsnitt 8.

50

4

Bakgrund

Prop. 2007/08:40

4.1Återförsäkring och nuvarande EG-reglering

Återförsäkring ger direktförsäkringsföretagen en möjlighet att öka sin teckningskapacitet och även tillfälle att minska kapitalkostnaderna. Dessutom spelar försäkringsformen en avgörande roll för att säkra den finansiella stabiliteten i företagen. Återförsäkring underlättar således en större riskspridning på internationell nivå och fyller därmed en viktig funktion för direktförsäkringsföretagen.

Regleringen av försäkringsrörelse inom gemenskapen vilar på EG:s försäkringsdirektiv, som kan delas in i liv- och skadeförsäkringsdirektiv, samt övriga direktiv om försäkringsverksamhet. Liv- och skadeförsäk- ringsdirektiven delas i sin tur in i tre olika ”generationer”. Förstnämnd kategori har dock för några år sedan konsoliderats i ett enda livförsäk- ringsdirektiv. Syftet med regleringen har varit att genomföra en inre marknad för försäkringstjänster. Denna inre marknad bygger på fyra grundläggande principer: en enda auktorisation, hemlandstillsyn, minimi- harmonisering av regler för försäkringsverksamhet samt ömsesidigt erkännande av de enskilda ländernas regler för sådan verksamhet.

Den tidigare gemenskapsrättsliga regleringen av försäkringsrörelse är tillämplig på hela den verksamhet som drivs av ett försäkringsföretag, såväl direkt försäkring som återförsäkring. Den rörelse som drivs av specialiserade återförsäkringsföretag – dvs. företag som bara ägnar sig åt återförsäkring – omfattas emellertid inte av denna reglering.

4.2Återförsäkringsdirektivet

Genom rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession, avlägsnades de begränsningar för etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som är kopplade till återförsäkringsgivarens nationalitet och bosättningsort. Direktivet omfattar dock inte reglering av återförsäkringsrörelse på nationell nivå.

Avsaknaden av en sådan rörelsereglering har resulterat i betydande nationella skillnader i fråga om nivån på regler och tillsyn över återförsäkringsföretagen inom gemenskapen, vilket i sin tur utgör hinder för utövandet av gränsöverskridande återförsäkringsverksamhet på den inre marknaden. I EG-kommissionens handlingsplan för finansiella tjänster (FSAP) från 1999 tas återförsäkring upp som en sektor, inom vilken det krävs åtgärder på gemenskapsnivå för att den inre marknaden för dessa tjänster ska kunna fullbordas.

För att komma tillrätta med dessa problem antogs återförsäk- ringsdirektivet den 16 november 2005. Direktivet ska vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 10 december 2007.

51

Direktivet innebär att det tillskapas en rörelsereglering inom EU även Prop. 2007/08:40 för återförsäkring. Denna reglering motsvarar i stor utsträckning

regleringen av direkt försäkring. Särskilt bör dock följande nämnas.

I samband med genomförandet av EG:s tjänstepensionsdirektiv (2003/41/EG) har aktsamhetsprincipen införts i svensk rätt. Enligt den principen kan ett placeringsbeslut inte betraktas isolerat utan varje sådant beslut måste grunda sig på vilka effekter som detta förväntas få för rörelsen i sin helhet. Aktsamhetsprincipen är därmed nära samman- bunden med principerna om diversifiering, matchning mellan tillgångar och skulder och en tillfredsställande betalningsberedskap, dvs. principer i gällande försäkringsrörelsereglering. Även om aktsamhetsprincipen inte är specifikt uttalad i återförsäkringsdirektivet så betonas där aktsamhet, diversifiering, matchning och likviditet (tillfredsställande betalnings- beredskap) när det gäller placering av skuldtäckningstillgångarna.

Genom att det i återförsäkringsdirektivet görs ändringar i första och tredje skadeförsäkringsdirektiven40F1 samt i det konsoliderade livförsäk- ringsdirektivet41F2 anpassas också det befintliga regelverket för direkt försäkring till den nya tillsynsordningen för återförsäkringsföretag. På detta sätt säkerställs en i vissa delar moderniserad reglering för hela försäkringssektorn. Ändringarna innebär även att de bestämmelser som rör solvensmarginalen för återförsäkring kan tillämpas på direktförsäk- ringsföretags återförsäkringsverksamhet, om denna utgör en volym- mässigt betydande del av den samlade verksamheten i ett företag. Vissa ändringar görs också i direktivet om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (98/78/EG).

4.3Regleringen av återförsäkringsverksamhet i Sverige

För svenska återförsäkringsbolag gäller i dag flertalet bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL). Återförsäkringsavtal ingås mellan jämbördiga parter i kommersiella avtalsförhållanden och det kan därför i och för sig anses saknas skäl att särskilt skydda företag som avger eller sådana som mottar återförsäkring. Insikten om de allvarliga konsekvenser som kan bli följden för ett direktförsäkringsbolag och dess kunder av att ett återförsäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden, har emellertid lett till ståndpunkten att det är lämpligt att låta även återförsäkringsbolag omfattas av flertalet rörelseregler. Försäkringsbolag som uteslutande driver återförsäkringsrörelse är dock i princip undantagna från bestämmelserna om skuldtäckning och placeringar (7 kap. 9 § FRL). Sådana försäkringsbolag behöver inte heller upprätta

1Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3, Celex 31973L0239) och rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring), (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1, Celex 31992L0049).

2Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1, Celex 32002L0083).

52

riktlinjer för hantering av intressekonflikter mellan bolagets intressenter Prop. 2007/08:40 (7 kap. 30 § FRL). Vidare finns det i försäkringsrörelselagen en

bestämmelse som föreskriver att undantag från den lagen får medges i fråga om mottagna återförsäkringar, om Finansinspektionen efter prövning anser att det är skäligt (1 kap. 10 §).

Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller inte för återförsäk- ringsrörelse (se 1 kap. 2 §). Huvudmotivet till detta undantag är att de försäkringsgivare som är avtalsparter i återförsäkringsförhållanden som regel inte behöver samma trygghetsarrangemang som försäkringstagare i ett direktförsäkringsförhållande. När det gäller utländska försäkrings- givares återförsäkringsrörelse i Sverige har det därför ansetts vara tillräckligt att tillsynsmyndigheten i den utländska försäkringsgivarens hemland övervakar försäkringsgivarens riskteckningskapacitet.

4.4

Något om pågående förändringsarbete på

 

 

försäkringsområdet

 

Försäkringsföretagsutredningen överlämnade i september 2004

 

betänkandet Genomförande av tjänstepensionsdirektivet (SOU

 

2004:101). Genom detta betänkande fullföljdes det ena av utredningens

 

två uppdrag, att lämna förslag på hur tjänstepensionsdirektivet borde

 

genomföras i svensk lagstiftning. Direktivet har sedan genomförts i

 

svensk lagstiftning fr.o.m. den 1 januari 2006 (se prop. 2004/05:165).

 

Försäkringsföretagsutredningens återstående uppdrag avsåg den

 

associationsrättsliga regleringen. Uppdraget slutredovisades i maj 2006

 

genom betänkandet Ny associationsrätt för försäkringsföretag (SOU

 

2006:55). Utredningen föreslår en genomgripande förändring av nu

 

gällande bestämmelser med inriktning på att skapa en modern och tydlig

 

associationsrättslig reglering av försäkringsverksamhet, såväl med

 

avseende på verksamhet i försäkringsbolag som i understödsföreningar.

 

Föreslagen lagstiftning syftar till att stärka försäkringstagarnas ställning,

 

främja en aktiv ägarstyrning samt underlätta kapitalförsörjningen i

 

ömsesidigt bedrivna livförsäkringsföretag. Betänkandet bereds för

 

närvarande inom Regeringskansliet.

 

Som nämnts har EG-kommissionen nyligen genomfört en översyn av

 

den gemenskapsrättsliga solvensregleringen för både skade- och

 

livförsäkring inom ramen för det s.k. Solvens II-projektet. Det över-

 

gripande syftet med det direktivförslag som lämnades den 10 juli i år är

 

att harmonisera solvensreglerna för försäkringsföretag inom EU – så att

 

samma konkurrensmöjligheter skapas för försäkringsföretag i olika

 

länder – samtidigt som regleringen moderniseras så att försäkrings-

 

företagen bättre förmår att hantera finansiella risker i framtiden. En

 

fullständig, EG-harmoniserad, solvensreglering beräknas kunna träda i

 

kraft 2012.

 

 

Det s.k. konglomeratdirektivet (2002/87/EG) har nyligen genomförts i svensk

 

rätt (se prop. 2005/06:45). I en lag om särskild tillsyn över finansiella

 

konglomerat ställs kapital- och rapporteringskrav för sådana företags-

 

grupper som innehåller företag som driver verksamhet inom både

 

försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn

53

5

Allmänna utgångspunkter

Prop. 2007/08:40

Regeringens bedömning: Regelverket för försäkringsföretag ska inte ändras i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att genomföra återförsäkringsdirektivet. En mer kvalitativ ansats i rörelsereglerna för återförsäkringsbolag bör dock eftersträvas.

Återförsäkringspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian tas dock inte ställning för en mer kvalitativ ansats i rörelsereglerna för försäkringsbolag.

Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivet innebär att försäkringsföretag som i första ledet eller i senare led återförsäkrar försäkringar som meddelas direkt till slutkunder, i huvudsak ska omfattas av samma rörelseregler som gäller för försäkringsföretag som driver direkt försäkringsverksamhet. Genom återförsäkringsdirektivet ändras även det befintliga regelverket för direkt försäkring, bl.a. till den nya tillsynsordningen för återförsäkringsföretag. På detta sätt säkerställs en i vissa delar moderniserad reglering för hela försäkringssektorn.

För svenska återförsäkringsbolag gäller i dag flertalet bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713). Försäkringsbolag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet är dock bl.a. i princip undantagna från bestämmelserna om skuldtäckning och tillgångsplaceringar. Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller däremot inte för återförsäkringsverksamhet. För dessa försäkringsgivares återförsäkringsrörelse i Sverige har det ansetts tillräckligt att tillsynsmyndigheten i den utländska försäkrings- givarens hemland övervakar försäkringsgivarens riskteckningskapacitet.

Mot bakgrund av att svenska återförsäkringsbolag till stora delar redan omfattas av EG-anpassade försäkringsrörelseregler och att lagstiftningen på området inom en nära framtid kommer att genomgå en genom- gripande modernisering, bör förslagen på genomförandeåtgärder inriktas på de ändringar som är nödvändiga för att genomföra återförsäk- ringsdirektivet. Det är även av vikt att regleringen av återför- säkringsverksamhet nära ansluter till den nivå på kraven som ställs i direktivet, i syfte att inte hämma konkurrenssituationen för de svenska återförsäkringsbolagen gentemot deras utländska konkurrenter.

I likhet med Lagrådet anser vi – för klarhetens skull – att den stora mängd bemyndiganden som finns i försäkringsrörelselagen bör hållas samman i lagen. Det bör övervägas om det även på endast ett eller ett fåtal ställen i lagen bör föreskrivas att Finansinspektionen är beslutsmyndighet beträffande materiella föreskrifter i denna. Dessa frågor omfattas dock av den författningstekniska översynen av försäkringsrörelselagen som efter förslag från Försäkringsföretags- utredningen nu pågår i Regeringskansliet (se avsnitt 4.4). Ett samlat förslag till en ny, moderniserad lag beräknas kunna presenteras inom kort. Det finns därför inte anledning att hantera dessa övergripande författningstekniska frågor i detta sammanhang.

Återförsäkringsdirektivet ska i viss utsträckning tillämpas på

återförsäkringsföretag från tredje land och på sådana företag från ett

54

annat EES-land som bedriver verksamhet i Sverige. Det generella undantaget från återförsäkringsrörelse i lagen om utländska försäk- ringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige måste därför tas bort.

Slutligen får det anses lämpligt att eftersträva en mer kvalitativ ansats i rörelsereglerna för återförsäkringsbolag. Även om aktsamhetsprincipen inte är specifikt uttalad i återförsäkringsdirektivet, betonas nämligen där aktsamhet, diversifiering, matchning och likviditet när det gäller placering av skuldtäckningstillgångarna.

Prop. 2007/08:40

55

6

Överväganden och förslag

Prop. 2007/08:40

6.1Tillämpningsområde och definitioner

Regeringens förslag: Möjligheten att medge undantag från försäkringsrörelselagen i fråga om mottagna återförsäkringar tas bort. Detsamma ska gälla motsvarande möjlighet till undantag för ömsesidiga bolag som fullt ut överlåter eller återförsäkrar sina förpliktelser.

Lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige utvidgas till att gälla också för återförsäk- ringsrörelse.

Definitioner av begreppen återförsäkring och återförsäkringsbolag tas in i försäkringsrörelselagen. Begreppet försäkringsbolag ska även i fortsättningen omfatta bolag som bildats enligt försäkringsrörelselagen och som meddelar direkt försäkring och/eller återförsäkring.

En definition av återförsäkring tas även in i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Regeringens bedömning: De ändringar som görs i livförsäk- ringsdirektivet bör införas för understödsföreningar i samband med övriga anpassningar av lagen om understödsföreningar till EG:s livförsäkringsdirektiv.

Frånsett att det i enskilda bestämmelser i försäkringsrörelselagen klargörs vilka bestämmelser som bara ska gälla för återförsäkringsrörelse kräver återförsäkringsdirektivets undantagsregler i övrigt inga särskilda lagstiftningsåtgärder.

Återförsäkringspromemorians förslag och bedömning överens- stämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna har inte någon erinran mot förslagen och bedömningarna.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Återförsäkringsdirektivets räckvidd

Enligt artikel 1.1 i återförsäkringsdirektivet fastställs genom direktivet regler för rätten att starta och driva självständig återförsäk- ringsverksamhet, utövad av återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet och som är etablerade i en medlems- stat eller som önskar etablera sig där.

Enligt artikel 1.2 ska återförsäkringsdirektivet inte tillämpas på följande:

a) Försäkringsföretag som omfattas av direktiven 73/239/EEG (första skadeförsäkringsdirektivet) eller 2002/83/EG (det konsoliderade livförsäkringsdirektivet).

b) Sådana verksamheter och organ som avses i artiklarna 2 och 3 i direktiv 73/239/EEG (dvs. de verksamheter och organ som redan är

undantagna från skadeförsäkringsdirektiven).

56

c)Sådana verksamheter och organ som avses i artikel 3 i direktiv 2002/83/EG (dvs. de verksamheter och organ som redan är undantagna från livförsäkringsdirektiven).

d)Sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garanteras av en medlemsstats regering, när denna av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkringsgivare i sista hand inbegripet under omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i praktiken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder.

Som nämnts omfattar återförsäkringsdirektivet endast återförsäk- ringsverksamhet, utövad av återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver sådan verksamhet. Eftersom begreppet försäkringsrörelse enligt 1 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL) redan omfattar rörelse som bara avser återförsäkring, behöver lagens tillämpnings- område inte ändras med anledning av återförsäkringsdirektivet. Direktivet innehåller dessutom i stora delar samma regler som skade- och livförsäkringsdirektiven och försäkringsrörelselagen har tidigare anpassats till dessa.

Av artikel 1.2 framgår att återförsäkringsdirektivet inte ska tillämpas på direktförsäkringsföretag som är auktoriserade enligt det första skadeförsäkringsdirektivet eller det konsoliderade livförsäkringsdirek- tivet, även om dessa bolag också bedriver återförsäkringsverksamhet.

Det finns i dag en dispensmöjlighet när det gäller mottagna återförsäkringar. Undantag från försäkringsrörelselagen får medges i fråga om sådana försäkringar, om det är skäligt (1 kap. 10 § första stycket FRL). Dispensen har tidigare ansetts möjlig att behålla eftersom EG-direktiven inte har omfattat specialiserade återförsäkringsföretag (prop. 1992/93:257 s. 185). Rena återförsäkringsbolag har kunnat medges dispens, men även ett bolag som driver både direktförsäk- ringsverksamhet och återförsäkringsverksamhet har kunnat medges undantag från att tillämpa lagens bestämmelser på återförsäk- ringsverksamheten.

Båda dessa kategorier av bolag kommer i framtiden att behöva följa ett regelverk som till stor del bygger på EG-rätt. Utrymmet för en praktisk tillämpning av bestämmelsen kommer därmed att drastiskt minska. Frågan kan dock ställas om det inte bör vara möjligt, med avseende på mottagen återförsäkring, att även i fortsättningen medge undantag från sådana bestämmelser som är nationella i den bemärkelsen att de inte har sin grund i något EG-direktiv. Med hänsyn till syftet med återförsäkringsdirektivet är det emellertid tveksamt att här föreslå en sådan dispensmöjlighet. Direktivets bärande tanke är att återförsäkring är en viktig finansiell verksamhet och att denna verksamhet i regel bör omfattas av samma regler som direktförsäkring (se skäl 4 och 9 till direktivet). Dessutom är det redan i dag, enligt Finansinspektionen, inte särskilt vanligt förekommande att dispensmöjligheten utnyttjas. Mot den bakgrunden och med hänsyn till intresset av att undvika dispensförfaranden bör därför möjligheten till dispens för mottagen återförsäkring tas bort. Det kan också framhållas att övriga dispensgrunder i försäkringsrörelselagen, t.ex. för mindre ömsesidiga skadeförsäkringsbolag, är möjliga att tillämpa även om bolaget meddelar

Prop. 2007/08:40

57

återförsäkring (se även avsnitt 6.3.14 om möjlighet till undantag från regler om förhöjt garantibelopp).

Ömsesidiga bolag, som fullt ut överlåter eller återförsäkrar sina förpliktelser (s.k. fronting), kan enligt gällande regler också helt eller delvis medges undantag från försäkringsrörelselagen (1 kap. 10 § tredje stycket 3). Bestämmelsen avser visserligen inte återförsäkringsbolag utan endast avgivande av direkt tecknade avtal (prop. 1992/93:257 s. 185). Av samma skäl som beträffande mottagna återförsäkringar bör denna dispensgrund ändå utmönstras. Det bör dock framhållas att bestämmelsen är förenlig med EG-direktiven (se artikel 3.2 i direktiv 73/239/EEG och artikel 1 i återförsäkringsdirektivet).

Understödsföreningar omfattas av lagen (1972:262) om under- stödsföreningar och driver i och för sig försäkringsrörelse i försäk- ringsdirektivens mening. Eftersom deras verksamhet avser inbördes bistånd kan de inte driva återförsäkringsrörelse. Några ändringar i lagen om understödsföreningar är därför inte nödvändiga med anledning av reglerna för återförsäkringsföretag. Genom återförsäkringsdirektivet görs emellertid även vissa ändringar i det konsoliderade livförsäk- ringsdirektivet. Sådana ändringar berör understödsföreningar. Dessa ändringar bör dock göras för understödsföreningar först i samband med anpassningen av lagen om understödsföreningar till övriga regler i livförsäkringsdirektivet. Dessa ändringar kommer som nämnts att göras i samband med beredningen av Försäkringsföretagsutredningens förslag och understödsföreningar behandlas därför inte vidare i denna lagrådsremiss.

Undantagna från återförsäkringsdirektivet är vissa fall där staten går in som återförsäkringsgivare (jfr skäl 13 till direktivet). Försäkringsrörelse som drivs enligt andra författningar eller som utövas av försäk- ringsanstalter som inrättats av staten är dock redan i dag undantagen från försäkringsrörelselagen (se 1 kap. 2 §). Om staten genom en myndighet eller annat statligt organ driver återförsäkringsrörelse, får det förutsättas att verksamheten har stöd i lag eller annan författning. Någon ny undantagsbestämmelse i detta avseende är därför inte nödvändig.

Övriga undantagsregler i direktivet är främst avsedda att klargöra att direktivets särregler om återförsäkring inte ska tillämpas på försäkringsrörelse som omfattas av direktförsäkringsdirektiven eller som kan undantas från dessa direktiv. Detta hindrar dock inte att direktförsäkringsföretag och återförsäkringsföretag regleras av samma lag. Direktivets särregler för återförsäkringsrörelse bör i stället klargöras i enskilda bestämmelser som begränsas till sådana företag. I övrigt fordrar återförsäkringsdirektivets undantagsregler inga särskilda lagstiftningsåtgärder.

Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige (LUFT) gäller i dag inte för återförsäkringsrörelse. Återförsäkringsdirektivet ska dock tillämpas om försäkringsgivare från tredje land har huvudkontor eller sekundär- etablering inom gemenskapen. Dessutom ska samma regler om hemlandstillsyn m.m., som gäller för direktförsäkringsverksamhet, tillämpas när ett återförsäkringsföretag från ett annat EES-land bedriver verksamhet genom gränsöverskridande verksamhet eller sekundär- etablering i Sverige. Undantaget för återförsäkringsrörelse i lagen om

Prop. 2007/08:40

58

utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Prop. 2007/08:40 Sverige måste därför tas bort. Vilka ändringar som i övrigt bör göras i

den lagen med anledning av nya regler i försäkringsrörelselagen behandlas i avsnitt 6.11.

Definitionerna

I återförsäkringsdirektivet tillämpas enligt artikel 2.1 följande defini- tioner:

a)återförsäkring: den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett annat återförsäkringsföretag; i fallet med försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s betyder återförsäkring också den verksamhet som består i att överta risker, som överlåts av en medlem av Lloyd’s, av ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd’s.

b)captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som ägs antingen av ett finansiellt företag, annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller en grupp av försäkrings- eller åter- försäkringsföretag som omfattas av direktiv 98/78/EG, eller av ett icke- finansiellt företag, vars syfte är att tillhandahålla återförsäkringsskydd uteslutande för risker i det eller de företag som det tillhör eller i ett eller flera företag inom en grupp som captivebolaget för återförsäkring ingår i.

c)återförsäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktori- sation enligt artikel 3.

d)filial: en agentur eller en filial till ett försäkringsföretag.

e)etableringsställe: ett återförsäkringsföretags huvudkontor eller filial med beaktande av led d.

f)hemmedlemsstat: den medlemsstat där återförsäkringsföretagets huvudkontor är beläget.

g)filialstat: den medlemsstat där en filial till ett återförsäkringsföretag är belägen.

h)värdmedlemsstat: den medlemsstat där ett återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster.

i)kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

j)kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

k)moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

l)dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

m)behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över åter- försäkringsföretag.

n)nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom

59

i) ägarintresse, innebärande ett innehav, direkt eller genom kontroll av Prop. 2007/08:40 20 procent eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag, eller

ii) kontroll, i alla de fall som avses i artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 83/349/EEG, eller ett liknande förhållande mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag.

o) finansiellt företag: någon av följande enheter:

i)ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller företag som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksamhet enligt definitionen i artikel 1.5 och artikel 1.23 i direktiv 2000/12/EG,

ii)ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag eller ett försäk- ringsholdingbolag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 98/78/EG,

iii)ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG,

iv)ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel

2.15 i direktiv 2002/87/EG.

p)specialföretag: ett företag som kan vara ett aktiebolag men som inte är ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som övertar risker från försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag och som till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetalningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller annan finansieringsmekanism är underordnade ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter.

q)finansiell återförsäkring: en återförsäkring under vilken den uttryckliga maximala potentiella förlusten, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, som uppstår genom både överföring av en betydande teckningsrisk och tidsrisk, överstiger premien för avtalets livslängd med ett begränsat men betydande belopp, kombinerat med åtminstone ett av följande två villkor:

i)uttrycklig och påtaglig hänsyn tagen till pengars tidsvärde,

ii)avtalsbestämmelser för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risk- överföringen.

Enligt artikel 2.2 ska vid tillämpningen av artikel 2.1 a ett åter- försäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett tjänste- pensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/EG, där lagstiftningen i institutets hemmedlemsstat tillåter ett sådant tillhandahållande, också betraktas som en verksamhet som omfattas av detta direktiv.

Vid tillämpningen av artikel 2.1 d ska varje stadigvarande närvaro av ett återförsäkringsföretag inom en medlemsstats territorium betraktas som en agentur eller en filial, även om närvaron inte har formen av en filial eller en agentur utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men som har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur.

Vid tillämpningen av artikel 2.1 j samt i samband med artiklarna 12 och 19–23 och på andra nivåer av ägande som avses i artiklarna 19–23 ska sådana rösträtter som avses i artikel 92 i direktiv 2001/34/EG beaktas.

60

Vid tillämpningen av artikel 2.1 l ska varje dotterföretag till ett Prop. 2007/08:40 dotterföretag också anses som dotterföretag till det företag som ytterst är

moderföretaget till dessa företag. Vid tillämpningen av artikel 2.1 n

ska varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det moderföretag som står över dessa företag,

ska som nära förbindelse även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person.

Enligt artikel 2.3 ska hänvisningar i återförsäkringsdirektivet till euro tillämpas på följande sätt. Värdet i den nationella valutan fr.o.m. den 31 december varje år ska vara det värde som gällde sista dagen i närmast föregående oktober månad för vilken dag värden för euro finns noterade i samtliga berörda valutor inom gemenskapen.

Enligt artikel 60.1 i återförsäkringsdirektivet ska en definition av återförsäkringsföretag läggas till i artikel 1.1 i direktiv 2002/83/EG (livförsäkringsdirektivet). Definitionen utgör en hänvisning till återförsäkringsdirektivets definition av detsamma.

Begreppet försäkringsbolag i försäkringsrörelselagen omfattar, utöver bolag som driver direkt försäkringsverksamhet, även bolag som uteslutande driver återförsäkringsverksamhet i direktivets mening (återförsäkringsföretag). Begreppet försäkringsbolag bör för enkelhetens skull behålla sin betydelse.

Som vi återkommer till i det följande innehåller direktivet vissa särregler för återförsäkringsföretag. Man bör därför införa en definition av återförsäkringsföretag som motsvarar direktivet. Eftersom försäk- ringsrörelselagen tillämpas endast på företagsformen bolag, bör begreppet återförsäkringsbolag användas.

Definitionen av återförsäkringsbolag bygger i sin tur på en definition av vad som avses med återförsäkring. Även denna definition bör tas in i försäkringsrörelselagen. Detta är också värdefullt eftersom begreppet återförsäkring förekommer i försäkringsrörelselagen sedan tidigare. Som synonym till återförsäkring används i 1 kap. 3 § andra stycket FRL begreppet indirekt försäkring. När det införs en definition av återförsäkring finns det inte anledning att behålla begreppet indirekt försäkring, eftersom de båda begreppen har samma innebörd. Vilka särregler som är nödvändiga att införa för återförsäkring, oavsett om verksamheten bedrivs i ett återförsäkringsbolag eller i ett försäkringsbolag som också meddelar direkt försäkring, behandlas i det följande.

Direktivet innehåller ytterligare ett antal definitioner. Vad som avses med filial och etableringsställe i artikel 2.1 d och e motsvaras av 2 a kap. 1 § första stycket FRL och 1 kap. 8–10 §§ LUFT. Definitionerna av hemmedlemsstat, filialstat och värdmedlemsstat (artikel 2.1 f–h) finns emellertid inte sedan tidigare i svensk försäkringslagstiftning. Så har dock varit fallet under en längre tid, trots att motsvarande definitioner finns i direktförsäkringsdirektiven. Det finns därför inte skäl att nu – när försäkringsrörelselagen inom kort kommer att genomgå en omfattande omarbetning – införa dessa definitioner på grund av åter- försäkringsdirektivet. När det gäller definitionerna av kontroll,

moderföretag och dotterföretag täcks dessa in av innehållet i 1 kap. 9 §

61

FRL, som reglerar förhållandet mellan moderföretag och dotterföretag Prop. 2007/08:40 med avseende på försäkringsbolag. De bestämmelserna gäller också för återförsäkringsbolag. Övriga definitioner kommenteras närmare i

anslutning till de bestämmelser där de har betydelse för genomförandet av återförsäkringsdirektivet.

6.2Tillstånd för återförsäkringsföretag

Regeringens förslag: Ett återförsäkringsbolag får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

En definition av behörig myndighet tas in i försäkringsrörelselagen. Regeringens bedömning: Direktivets regler om att samråd ska ske

med en tillsynsmyndighet i ett annat EES-land – innan tillstånd att driva försäkringsrörelse beviljas för ett bolag som har ett moderföretag som är försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersföretag i det andra landet – har tillgodosetts genom ändringar i försäkringsrörelselagen i samband med ny lagstiftning om finansiella konglomerat.

I övrigt tillgodoser bl.a. försäkringsrörelselagen återförsäkrings- direktivets regler om inledande av återförsäkringsverksamhet och auktorisation av återförsäkringsföretag.

Återförsäkringspromemorians förslag och bedömning: I promemorian föreslås att återförsäkringsbolag inte får driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.

Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund hävdar att den verksamhet som bedrivs av ett återförsäkringsbolag ska vara begränsad till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet – en avgränsning som framgår direkt av återförsäkringsdirektivet. Försäkringsförbundet påtalar vidare att återförsäkringsdirektivet – i motsats till direktförsäkringsdirektiven – inte innehåller något krav på underrättelseförfarande för etablering eller gränsöverskridande verksamhet inom EES och anser att sådana förfaranderegler inte bör uppställas. Finansinspektionen gör motsvarande konstaterande beträffande direktivets innehåll, men anser att redan gällande förfaranderegler bör vidmakthållas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Principer för auktorisation

Enligt artikel 3 i återförsäkringsdirektivet får återförsäkringsverksamhet börja bedrivas endast efter officiell auktorisation. Sådan auktorisation ska sökas hos behörig myndighet i hemmedlemsstaten av

a) varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna stats territorium, och

62

b) varje återförsäkringsföretag som, efter att ha beviljats sådan auktorisation som krävs, utvidgar verksamheten till andra åter- försäkringsverksamheter än de som det redan auktoriserats för.

Enligt 1 kap. 1 § första stycket FRL får försäkringsrörelse drivas endast av försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta. Enligt sjätte stycket i samma paragraf gäller vidare att ett försäk- ringsbolag ska ha sitt huvudkontor i Sverige. Dessa krav gäller också för bolag som avser att driva återförsäkringsrörelse och innebär bl.a. att det är Finansinspektionen som ska besluta om tillståndet. Enligt 5 § i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2000:13) om försäkringsklasser ska koncession för mottagen återförsäkring avse en eller flera försäkringsklasser enligt samma uppdelning som för direkt försäkring. Genomförandet av artikel 3 i återförsäkringsdirektivet är därför tillgodosett genom nämnda bestämmelser i försäkringsrörelselagen och kompletterande myndighetsföreskrifter.

Auktorisationens räckvidd

En auktorisation enligt artikel 3 i återförsäkringsdirektivet ska enligt artikel 4.1 gälla inom hela gemenskapen. Den ska ge ett åter- försäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där med stöd antingen av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster.

Av artikel 4.2 framgår att en auktorisation ska beviljas för återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäkrings- området eller för varje annat slag av återförsäkringsverksamhet i enlighet med sökandens begäran. Den ska behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 6 b och artikel 11 och av uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den medlemsstat i vilken auktorisationen söks.

Som nämnts ger återförsäkringsdirektivet en möjlighet för svenska återförsäkringsbolag att driva verksamhet i ett annat land inom EES via sekundäretablering eller genom gränsöverskridande verksamhet, det s.k. europapasset. Det innebär att om ett företag har fått tillstånd att driva återförsäkringsverksamhet i ett EES-land, så gäller det tillståndet utan ny prövning även för sådan verksamhet i ett annat EES-land. Med andra ord ska medlemsstaterna godta varandras auktorisationer.

Nu nämnd princip om ömsesidigt erkännande har tidigare slagits fast i de olika försäkringsdirektiven som reglerar direkt försäkringsverksamhet. Före antagandet av återförsäkringsdirektivet har den emellertid inte gällt för återförsäkringsrörelse som drivs av specialiserade återförsäkrings- företag. Genom att bestämmelserna i 2 a kap. FRL inte gör undantag för försäkringsbolag som bara driver återförsäkringsrörelse, omfattar reglerna om underrättelseskyldighet även dessa bolag.

Skillnaden mellan direktförsäkringsdirektiven och återförsäk- ringsdirektivet är att det sistnämnda direktivet inte innehåller några krav på underrättelseförfarande för etablering i eller gränsöverskridande verksamhet till ett annat land inom EES. Detta motiveras av att återförsäkring i de flesta fall är en internationell verksamhet mellan företag och att det därför inte finns behov av konsumentskyddsregler i det sammanhanget. Återförsäkringsdirektivets regler innebär att

Prop. 2007/08:40

63

restriktioner kring den fria etableringsrätten och rätten att gränsöverskrida inte är tillåtna. Även om reglerna inte hindrar Sverige som hemland från att uppställa krav på underrättelse får det emellertid – som Sveriges Försäkringsförbund hävdat – anses som mindre lämpligt att uppställa sådana regler. Att sådana regler för närvarande uppställs är inte – som Finansinspektionen ansett – ett tillräckligt skäl att vidmakthålla dem.

I 2 kap. LUFT finns bestämmelser om att en direktförsäkringsgivare som har tillstånd att driva försäkringsrörelse i ett annat land inom EES får driva verksamhet på motsvarande sätt i Sverige. Genom att lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige nu föreslås utvidgas till att omfatta återförsäkringsrörelse kommer nämnda kapitel att reglera också de utländska EES-företagens rätt enligt artikel 4.1 att bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige. Närmare överväganden beträffande återförsäkringsföretag med hemland inom EES som driver verksamhet i Sverige görs i avsnitt 6.5.

Enligt Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2000:13) ska också, som tidigare nämnts, koncession för mottagen återförsäkring avse en eller flera försäkringsklasser enligt samma uppdelning som för direkt försäkring. Kravet i 2 kap. 3 § tredje stycket FRL att det till en ansökan om koncession ska fogas en plan för den tilltänkta verksamheten gäller även för försäkringsbolag som bara avser att driva återförsäkringsrörelse. Även artikel 4.2 är därmed tillgodosedd i gällande rätt.

Återförsäkringsföretagets företagsform

Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 5.1 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att återförsäkringsföretag som ansöker om auktorisation ska anta någon av de företagsformer som anges i bilaga I till direktivet. Ett återförsäkringsföretag får även anta företagsformen europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

Medlemsstaterna får också enligt artikel 5.2, där så är lämpligt, etablera företag inom ramen för gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för sådan verksamhet är återförsäkringsrörelse på villkor som motsvarar dem som gäller för privaträttsliga företag.

Såsom tidigare nämnts omfattar begreppet försäkringsrörelse i försäkringsrörelselagen även verksamhet avseende återförsäkring. Försäkringsrörelselagen gäller bara för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (se 1 kap. 1 § första stycket). Därmed förutsätter lagen att återförsäkringsrörelse bedrivs i någon av dessa företagsformer, vilket även – som nämnts – är godtagna företagsformer enligt bilaga I till direktivet. Även europabolag med säte i Sverige kan få koncession att driva återförsäkringsrörelse (se 1 a kap. 1 § FRL). Artikel 5.1 är därför tillgodosedd i gällande rätt.

Artikel 5.2 stadgar att medlemsländerna under vissa förutsättningar har rätt att bedriva återförsäkringsrörelse i företag som bildats enligt offentligrättsliga bestämmelser. Artikeln bedöms för närvarande inte kräva någon särskild lagstiftningsåtgärd.

Prop. 2007/08:40

64

Villkor

Prop. 2007/08:40

Hemmedlemsstaterna ska enligt artikel 6 i återförsäkringsdirektivet kräva att varje återförsäkringsföretag som ansöker om auktorisation ska

a)begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. I detta krav kan inrymmas en holding- bolagsfunktion och verksamheter som motsvarar definitionen av verk- samheter inom den finansiella sektorn i artikel 2.8 i direktiv 2002/87/EG,

b)förete en verksamhetsplan enligt artikel 11,

c)inneha den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 40.2, och

d)faktiskt ledas av personer med gott anseende och med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer eller lämplig yrkesmässig erfarenhet.

Enligt försäkringsrörelselagen kan ett försäkringsbolag meddela både direkt försäkring och återförsäkring. Detta förändras inte genom återförsäkringsdirektivet. Till följd av artikel 6 a är det emellertid nödvändigt att införa en bestämmelse om att ett försäkringsbolag, som vill specialisera sig på återförsäkring och bara ansöker om tillstånd för detta, ska begränsa sin rörelse till återförsäkring. En sådan bestämmelse kompletterar 1 kap. 3 § första stycket FRL. I den paragrafen anges nämligen att ett försäkringsbolag inte får driva annan rörelse än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.

Ett återförsäkringsföretag får dock enligt direktivet också driva viss med återförsäkring sammanhängande verksamhet. Som Sveriges Försäkringsförbund föreslagit bör detta framgå direkt av försäkrings- rörelselagen.

Som tidigare nämnts följer av 2 kap. 3 § tredje stycket FRL ett krav på att förete verksamhetsplan. Därmed är artikel 6 b redan tillgodosedd i gällande rätt.

Motsvarigheten till de krav som enligt artikel 6 d ska ställas på ledningen i ett återförsäkringsföretag finns i 2 kap. 3 § femte stycket 3 FRL och utgör en förutsättning för att bolagsordningen ska stadfästas och koncession beviljas. Bestämmelserna gäller även för återförsäkrings- bolag. Därmed tillgodoses även artikel 6 d genom nuvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Frågan om krav på minsta kapitalbas (garantifond) behandlas först längre fram i anslutning till artikel 40.2 (se avsnitt 6.3.14).

Nära förbindelser

I artikel 7 i återförsäkringsdirektivet regleras nära förbindelser. Om det finns nära förbindelser mellan återförsäkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer, ska de behöriga myndigheterna enligt artikel 7.1 bevilja auktorisation endast om dessa förbindelser inte hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. Nära förbindelser definieras i artikel 2.1 n och 2.2 femte stycket (se avsnitt 6.1).

De behöriga myndigheterna ska enligt artikel 7.2 vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredje land, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka återförsäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser, hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

65

De behöriga myndigheterna ska också enligt artikel 7.3 kräva att återförsäkringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i punkten 1 efterlevs.

Enligt 2 kap. 3 § sjätte stycket FRL gäller som förutsättning för stadfästelse av bolagsordningen och beviljande av koncession att försäkringsbolagets eventuella nära förbindelser med annan inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget. Eftersom detta gäller även i fråga om återförsäkringsbolag är artikel 7.1 och 7.2 tillgodosedd i svensk rätt.

Av 3 kap. 2 b § tredje stycket FRL följer att även återförsäkringsbolag ska anmäla till Finansinspektionen kännedom om nära förbindelser med annan. Därmed är även artikel 7.3 tillgodosedd.

Definitionen av nära förbindelser i 1 kap. 9 c § FRL överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2.1 n i återförsäkringsdirektivet. Någon lagstiftningsåtgärd behövs därför inte för att genomföra direktivets definition.

Återförsäkringsföretagets huvudkontor

Medlemsstaterna ska enligt artikel 8 i återförsäkringsdirektivet kräva att återförsäkringsföretagens huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten.

Av 1 kap. 1 § sjätte stycket FRL framgår att det för varje svenskt försäkringsbolag ska finnas ett huvudkontor i Sverige. Den bestäm- melsen gäller redan för återförsäkringsbolag, varför artikel 8 är tillgodo- sedd i gällande rätt.

Försäkringsvillkor och premietariffer

Återförsäkringsdirektivet ska enligt artikel 9.1 inte hindra medlems- staterna från att bibehålla eller införa lagar eller andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseurkund och bolagsordning samt överlämnande av alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn.

Enligt artikel 9.2 får medlemsstaterna emellertid inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande av eller regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premie- tariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som försäkrings- företaget avser att använda i sina mellanhavanden med cedent- eller retrocedentföretag, dvs. avgivare och mottagare av återförsäkring.

I 2 kap. 3 § FRL finns bestämmelser om stadfästelse av bolagsordning av det slag som anges i artikel 9.1. De svenska bestämmelserna står således inte i strid med direktivet. Eftersom det i svensk rätt dessutom saknas bestämmelser av det slag som anges i artikel 9.2, kräver artikel 9 ingen lagstiftningsåtgärd.

Marknadens ekonomiska behov

Medlemsstaterna får enligt artikel 10 i återförsäkringsdirektivet inte kräva att en ansökan om auktorisation ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

Prop. 2007/08:40

66

Av 2 kap. 3 § sjunde stycket FRL framgår att koncession inte får vägras av det skälet att det inte behövs något ytterligare försäkringsbolag på marknaden. Bestämmelsen omfattar även koncessioner för återförsäkringsbolag. Artikel 10 är därför redan tillgodosedd i svensk rätt.

Verksamhetsplan

I artikel 11 i återförsäkringsdirektivet finns regler om innehållet i en verksamhetsplan. Planen ska enligt artikel 11.1 innehålla uppgifter eller dokumentation om

a)beskaffenheten av de risker som återförsäkringsföretaget avser att täcka,

b)de slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföretaget avser att avtala om med cedentföretag,

c)grundprinciperna för retrocession,

d)sammansättningen av minsta garantifonden,

e)uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt för ändamålet avsatta medel.

Utöver kraven i punkten 1 ska enligt artikel 11.2 verksamhetsplanen, beträffande de tre första räkenskapsåren, innehålla

a)uppskattade driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner,

b)uppskattade premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall,

c)en prognos för balansräkningen, och

d)en uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven solvensmarginal.

Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om verksamhetsplanens innehåll med stöd av ett grundläggande normgivningsbemyndigande i 2 kap. 3 § tredje stycket FRL. Bestämmelserna, som finns intagna i föreskrifter om verksamhetsplan för försäkringsbolag (FFFS 1995:36), gäller enligt 3 § även för ansökan som avser koncession för åter- försäkringsrörelse. Vilka föreskriftsändringar som kan bli aktuella med anledning av artikel 11 bör övervägas på myndighetsnivå. Någon ändring i lagstiftningen är i vart fall inte nödvändig.

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska enligt artikel 12 i återförsäkringsdirektivet inte bevilja ett företag auktorisation för återförsäkringsverksamhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.

Enligt samma artikel ska dessa myndigheter vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av återförsäkringsföretaget, bedömer att kompetensen hos aktieägare eller medlemmar som avses i första stycket inte är tillfredsställande.

Artikel 12 första stycket tillgodoses inledningsvis genom reglerna om koncessionsansökans innehåll i 1 § försäkringsrörelseförordningen

Prop. 2007/08:40

67

(1982:790). Paragrafen avser även ansökan om koncession från den som avser att driva bara återförsäkringsrörelse.

Artikel 12 innehåller vidare ägarprövningsregler. Motsvarande bestämmelser finns för alla försäkringsbolag i 2 kap. 3 § femte stycket 2 FRL. Enligt bestämmelsen ska koncession beviljas bara om det kan antas att de som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget inte kommer att motverka de krav på verksamheten som följer av lag och författning och även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett försäkringsbolag.

Artikel 12 är därför tillgodosedd i gällande rätt.

Avslag på auktorisationsansökan

Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska enligt artikel 13 i återförsäkringsdirektivet åtföljas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda företaget. Varje medlemsstat ska också se till att ett beslut om avslag på en ansökan om auktorisation omfattas av rätten till prövning av domstol i enlighet med artikel 53. En sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där behöriga myndigheter inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs.

I denna del tillgodoses direktivet inledningsvis av allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser som reglerar motivering av beslut (20 § förvaltningslagen [1986:223]). Vidare framgår av 19 kap. 13 § andra stycket FRL att beslut i ett ärende om koncession får överklagas hos kammarrätten. Enligt 19 kap. 13 a § FRL får sökanden begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls om beslut i ett ärende om koncession inte har meddelats sex månader efter det att ansökan gavs in. Efter det att kammarrätten avgett sådan förklaring ska ansökan anses ha avslagits om beslut inte har meddelats inom sex månader i ett ärende om koncession. Dessa bestämmelser omfattar också återförsäkringsbolag, varför någon lagstiftningsåtgärd inte behövs med anledning av artikel 13.

Förhandssamråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

Enligt artikel 14.1 i återförsäkringsdirektivet ska samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten genomföras innan auktorisation beviljas för ett återförsäkringsföretag, som

a)är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller

b)är dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller åter- försäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

Enligt artikel 14.2 ska samråd med den behöriga myndigheten i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller

värdepappersföretag också genomföras innan auktorisation beviljas för ett återförsäkringsföretag, som

Prop. 2007/08:40

68

a) är dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är Prop. 2007/08:40 auktoriserat i gemenskapen, eller

b)är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, eller

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska enligt artikel 14.3 samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenheten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. De ska till varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet vilka är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor.

Behöriga myndigheter definieras i artikel 2.1 m (se avsnitt 6.1). Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den

16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av bl.a. skade- och livförsäkringsdirektiven (konglomeratdirektivet) antogs motsvarande regler som i artikel 14 i återförsäkringsdirektivet (se artiklarna 22.1 och 23.1). I återförsäkringsdirektivet har dessa regler i skade- och livförsäkringsdirektiven anpassats med anledning av de gemensamma reglerna om återförsäkring (se artiklarna 57.1 och 60.2).

Den 1 juli 2006 har de lagändringar trätt i kraft genom vilka konglomeratdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2005/06:45). Bestämmelser om samrådsskyldighet finns därför numera i 2 kap. 4 § FRL. Eftersom bestämmelserna är tillämpliga på alla försäkringsbolag, även återförsäkringsbolag, tillgodoser de också artikel 14 samt artiklarna

57.1 och 60.2 i återförsäkringsdirektivet.

Däremot finns det inte i försäkringsrörelselagen någon definition av vad som avses med behörig myndighet (jfr 1 kap. 3 § 2 lagen [2006:531] om särskild tillsyn över finansiella konglomerat). Eftersom begreppet behörig myndighet används på olika ställen i försäkringsrörelselagen (se t.ex. 2 kap. 4 §, 2 a kap. 2 a och 5 a §§, 3 kap. 2 g §, 14 kap. 26 b § och 15 kap. 3 §), får det anses lämpligt att föra in en definition av behörig myndighet i den lagen (jfr också 1 kap. 5 § första stycket 4 LUFT). Med sådan myndighet bör förstås en utländsk myndighet inom EES som har behörighet att utöva tillsyn över utländska försäkringsföretag eller tjänstepensionsinstitut.

6.3Villkor för utövande av återförsäkringsverksamhet

6.3.1Principer och metoder för finansiell tillsyn

Regeringens förslag: Avdrag för avgiven återförsäkring får inte vägras i skuldtäcknings- och solvenssammanhang av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det mottagande återförsäkrings- eller

69

försäkringsföretagets finanser, om den som har mottagit återförsäkring är auktoriserad i en annan stat inom EES.

Regeringens bedömning: I övrigt tillgodoser försäkringsrörelselagen återförsäkringsdirektivets krav på principer och metoder för tillsyn.

Kompletteringspromemorians förslag och återförsäkringsprome- morians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget och bedömningen utan erinran. Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Aktuarieföreningen och Finansinspektionen framför dock vissa förslag till förtydliganden.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Behöriga myndigheter och tillsynens ändamål

Enligt artikel 15.1 i återförsäkringsdirektivet är hemmedlemsstaten ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företaget bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster. Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera de behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat. Dessa ska avgöra om företaget följer de aktsam- hetsbestämmelser som fastställs genom återförsäkringsdirektivet.

Artikel 15.2 stadgar att den finansiella tillsynen enligt artikel 15.1 ska omfatta kontroll avseende återförsäkringsföretagets hela verksamhet, dess solvens, skapandet av tekniska avsättningar och de tillgångar som täcker dessa, enligt de regler som hemmedlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på gemenskapsnivå.

Av artikel 15.3 följer att återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat inte ska motsätta sig ett retrocessionsavtal som ingåtts av åter- försäkringsföretaget med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat enligt återförsäkringsdirektivet eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat enligt direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäk- ringsföretagets finanser. Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar täcks av fordringar mot återförsäkrare som inte är auktoriserade i enlighet med detta direktiv eller försäkringsföretag som inte är auktoriserade i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG, ska den enligt artikel 32.3 fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar.

Enligt artikel 15.4 ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten kräva att varje återförsäkringsföretag har sunda metoder för administration och redovisning och adekvata rutiner för intern kontroll.

Artikel 15.3 i återförsäkringsdirektivet har ingen motsvarighet i tidigare försäkringsdirektiv. Genom artiklarna 57.2 och 60.3 i

Prop. 2007/08:40

70

återförsäkringsdirektivet införs motsvarande bestämmelser i skade- och livförsäkringsdirektiven.

Artikel 32.3 har däremot en motsvarighet i gällande direktiv (artikel 15.3 i direktivet 73/239/EEG respektive 20.4 i direktivet 2002/83/EG), men begränsas till fodringar på återförsäkrare från tredje land genom artikel 57.3 punkt 3 andra stycket och 60.6 punkt 4 andra stycket i skade- respektive livförsäkringsdirektiven.

I samband med genomförandet av motsvarande regler om hemlandstillsyn i skade- och livförsäkringsdirektiven gjordes bedöm- ningen att det får anses ligga i sakens natur att gränsöverskridande verksamhet i allt väsentligt omfattas av hemlandets lag (prop. 1994/95:184 s. 226). Principen återspeglas när det gäller de svenska försäkringsbolagen i 19 kap. 1 § FRL, som slår fast att Finans- inspektionen ska utöva tillsyn över att försäkringsbolag – dvs. även återförsäkringsbolagen – bedriver verksamhet i enlighet med försäk- ringsrörelselagen och andra författningar som reglerar försäk- ringsbolagets näringsverksamhet. När det gäller EES-företag återspeglas principen om hemlandstillsyn i 3 kap. 1 § LUFT, som nu föreslås omfatta även återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1).

Innehållet i artikel 15.4 är vidare genomfört genom bestämmelsen i 8 kap. 7 § andra stycket FRL. Den säger bl.a. att styrelsen ska se till att organisationen i fråga om bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Det ligger inom ramen för Finansinspektionens löpande tillsyn att kontrollera att så är fallet. Artikel 15 i återförsäkringsdirektivet fordrar därför i sig inga nya bestämmelser, förutom med avseende på innehållet i artikel 15.3.

Enligt artikel 15.3, vars innehåll införs även i skade- och livförsäkringsdirektiven, får tillsynsmyndigheten inte motsätta sig ett retrocessionsavtal – dvs. vidare återförsäkring av ett mottaget åter- försäkringsavtal som ett återförsäkringsföretag ingått med ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i ett annat EES-land – av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i finanserna hos den som mottagit återförsäkringen. Detsamma ska enligt skade- och livförsäkringsdirektiven gälla med avseende på återförsäkringsavtal som avgetts av ett försäkringsföretag som meddelat direkt försäkring. En sådan indirekt tillsyn av den som mottagit återförsäkringen skulle, enligt förklaringen till kommissionens ursprungliga direktivförslag, innebära ett intrång i tillsynsbefogenheterna avseende dessa företag och ett ifrågasättande av den grundläggande principen om ömsesidigt erkännande som är en hörnsten för de rättsliga ramar som fastställs genom förslaget. Det kan i och för sig hävdas att sådana regler är överflödiga, eftersom detsamma redan följer av den allmänna principen om hemlandstillsyn. För att undvika ett eventuellt ifrågasättande av om direktivet blivit korrekt genomfört i detta avseende bör emellertid restriktionen för tillsynsmyndigheten komma till direkt utryck i försäkringsrörelselagen.

I Sverige ska de försäkringstekniska avsättningarna räknas fram netto efter avdrag för återförsäkring. Några generella lagbestämmelser om vilka krav som mera generellt ska ställas för att återförsäkringsfordran ska få beaktas finns inte. Av 7 kap. 9 § fjärde stycket FRL följer emellertid att Finansinspektionen i skuldtäckningssammanhang får vägra

Prop. 2007/08:40

71

avdrag för återförsäkring i ett enskilt fall, om återförsäkringen inte bidrar till att minska risktagandet. Detta gäller oavsett om återförsäk- ringsföretaget finns inom eller utom EES. Rätten att underkänna avgiven återförsäkring får även betydelse för solvensberäkningen. Enligt 7 kap. 23 § sjätte stycket och 25 § elfte stycket FRL har inspektionens rätt att bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska minskas vid beräkningen av solvensmarginalen. Båda dessa områden berörs av de nu aktuella direktivbestämmelserna och fråga uppkommer om dessa regler bör innebära någon ändring i förhållande till hur Finansinspektionen prövar ett försäkringsbolags avgivna återförsäkring i dag.

Det förefaller naturligt att återförsäkringsavtal inte utan vidare kan godtas om återförsäkraren t.ex. har gått i konkurs eller om avtalet inte överför någon avtalad försäkringsrisk. Lika klart bör det dock vara att hemlandsmyndigheten inte kan underkänna reella återförsäkringsavtal från en EES-återförsäkrare, som uppfyller sitt hemlands solvenskrav, på grund av att dessa krav får anses otillräckliga.

Således är det väsentligt att försäkringsbolag inte kan undgå skuldtäckningskrav genom återförsäkring som inte minskar risktagandet. Detta gäller oavsett om återförsäkringsföretaget finns inom eller utom EES. Artikel 32.3 innebär förvisso en begränsning av tidigare direktivbestämmelser till att avse endast fordringar på återförsäkrare i tredje land. Den svenska bestämmelsen (7 kap. 9 § fjärde stycket) bedöms dock inte oförenlig med återförsäkringsdirektivet under förutsättning att avdraget inte vägras med hänsyn till förhållanden som omfattas av EES-återförsäkringsgivarens hemlandstillsyn, dvs. framför allt den finansiella situationen. Bestämmelsen har också tillkommit för att beakta andra förhållanden än finansiella svagheter hos återför- säkraren, t.ex. en alltför hög koncentrationen av återförsäkring till en enskild marknad eller återförsäkring till koncerninterna återförsäkrings- bolag (se prop. 1994/95:184 s. 266). Bestämmelsen bör således behållas men begränsas beträffande återförsäkringsgivare inom EES.

På motsvarande sätt bör även bestämmelserna i 7 kap. 23 och 25 §§ FRL om beräkning av solvensmarginalen kompletteras.

För att tillämpningen i praxis ska kunna ansluta till hur reglerna kommer att tolkas i sitt EG-rättsliga sammanhang, bör de svenska lagbestämmelserna utformas i nära anslutning till direktivets lydelse. De bör således utformas så att ett avtal om återförsäkring som avgetts till ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som auktoriserats i en annan stat inom EES inte får vägras av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det mottagande företagets finanser. Med mottagande företag ska avses både återförsäkringsföretag och försäkringsföretag.

Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat

Om ett försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat utövar verksamhet genom filial i en annan medlemsstat ska filialstaten, enligt artikel 16 i återförsäkringsdirektivet, ge de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten tillstånd att, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i filialstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på

Prop. 2007/08:40

72

plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget. Myndigheterna i filialstaten får medverka i denna kontroll.

Enligt 3 kap. 5 § LUFT får den behöriga myndigheten i en EES- försäkringsgivares hemland göra undersökning hos en sekundär- etablering här i landet och Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen. Bestämmelsen föreslås nu omfatta även företag som driver återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1). Därmed är direktivet tillgodosett i denna del.

Redovisning, uppgifter för tillsyn och statistik samt befogenheter för tillsynsmyndigheten

Enligt artikel 17.1 i återförsäkringsdirektivet ska varje medlemsstat ålägga varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium att årligen förete ett bokslut över hela verksamheten, som utvisar företagets ekonomiska ställning och solvens.

Artikel 17.2 anger att medlemsstaterna ska ålägga försäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorium att periodiskt inge redovisning tillsammans med statistisk dokumentation som är nödvändig för tillsynen. De behöriga myndigheterna ska utväxla sådan information och dokumentation som underlättar tillsynen.

Artikel 17.3 kräver att varje medlemsstat ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de resurser som är nödvändiga för tillsynen över den verksamhet som bedrivs av återförsäkringsföretag med huvudkontor inom respektive medlemsstats territorium, inbegripet verksamhet som bedrivs utanför dess territorium.

De behöriga myndigheterna ska enligt artikel 17.4 särskilt ha befogenhet att

a)göra ingående undersökningar om återförsäkringsföretagets ställning och dess verksamhet som helhet, bland annat genom att inhämta uppgifter eller begära in handlingar angående dess återförsäkrings- och retrocessionsrörelse, och göra inspektioner på plats i återförsäk- ringsföretagets lokaler,

b)vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder beträffande åter- försäkringsföretaget, dess ledning eller personer med avgörande inflytande över företaget för att se till att återförsäkringsföretagets verksamhet fortlöpande bedrivs i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller för återförsäkringsföretaget i varje medlemsstat, och

c)se till att dessa åtgärder vidtas, om det är nödvändigt, genom tvångsmedel och när så är lämpligt på rättslig väg.

Medlemsstaterna får även ge de behöriga myndigheterna befogenhet att inhämta alla upplysningar angående försäkringsavtal som innehas av förmedlare.

På samma sätt som andra försäkringsbolag är återförsäkringsbolag skyldiga att varje år upprätta en årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Vidare finns det åtskilliga tillsynsverktyg och sanktioner i 19 kap. FRL, som tidigare setts över och

Prop. 2007/08:40

73

anpassats till motsvarande regler i skade- och livförsäkringsdirektiven. Prop. 2007/08:40 När det gäller reglerna om informationsutbyte mellan behöriga

myndigheter finns det bestämmelser om detta i 19 kap. 1 § andra stycket FRL. Av 7 kap. 4 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling framgår det att försäkringsförmedlare är skyldiga att lämna upplysningar om sin verksamhet till Finansinspektionen. För utländska försäkringsgivare från tredje land som driver verksamhet i Sverige finns det tillsyns- bestämmelser i 6 kap. LUFT, vilka kommer att gälla också med avseende på företag som driver återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1). Det finns därför inte något behov av lagändringar med anledning av artikel 17 (jfr prop. 1994/95:184 s. 222 ff).

Överlåtelse av försäkringsbestånd

Enligt artikel 18 i återförsäkringsdirektivet ska varje medlemsstat, på de villkor som ställts upp i nationell lag, ge återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sina egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd antingen av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster, till ett mottagande kontor etablerat inom gemenskapen, dock under förutsättning att de behöriga myndigheterna i det mottagande kontorets hemmedlemsstat intygar att det mottagande kontoret har den nödvändiga solvensmarginal som avses i kapitel 3 sedan överlåtelsen beaktats.

I 15 kap. 1–7 §§ FRL finns det bestämmelser om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd sedan Finansinspektionens meddelat tillstånd till detta. Dessa bestämmelser omfattar även överlåtelse av återförsäk- ringsbestånd. Artikel 18 är därmed redan tillgodosedd i gällande rätt.

6.3.2Kvalificerade innehav

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets bestämmelser om samråd med en tillsynsmyndighet i annat EES-land vid förvärv som företas av finansiella företag tillgodoses genom ändringar i försäkrings- rörelselagen som har trätt i kraft den 1 juli 2006 i samband med ny lagstiftning om finansiella konglomerat.

Även i övrigt tillgodoser försäkringsrörelselagen direktivets regler om kvalificerade innehav.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

Förvärv

Medlemsstaterna ska enligt artikel 19 i återförsäkringsdirektivet kräva att

varje fysisk eller juridisk person som avser att direkt eller indirekt

74

förvärva ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag först ska underrätta de behöriga myndigheterna i återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat om storleken av det tilltänkta innehavet. Denna person ska likaså underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om han eller hon avser att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans eller hennes andel av röstetalet eller av kapitalet kommer att uppgå till eller överstiga 20, 33 eller 50 procent eller så att återförsäkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ha rätt att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse som föreskrivs i första stycket har lämnats, motsätta sig det avsedda förvärvet om de med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning för återförsäkringsföretaget bedömer att kompetensen hos de personer som avses i första stycket inte är tillfredsställande. Om myndigheterna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en tidsgräns inom vilken förvärvet ska genomföras.

Kvalificerat innehav definieras i artikel 2.1 j och 2.2 tredje stycket (se avsnitt 6.1).

Bestämmelser om förvärv av ett kvalificerat innehav i ett försäk- ringsaktiebolag finns i 3 kap. 2 § FRL. Vad som avses med ett kvalifi- cerat innehav framgår av 1 kap. 9 a § FRL. Dessa bestämmelser, som gäller också vid förvärv av kvalificerade innehav i återförsäkringsbolag, tillgodoser artikel 19 och artikel 2.1 j i direktivet. Någon lagstiftnings- åtgärd behövs därför inte.

Förvärv som företas av finansiella företag

Artikel 20 i återförsäkringsdirektivet behandlar förvärv som företas av finansiella företag. Om köparen av det innehav som avses i artikel 19 är ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat eller moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över en sådan enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under dennas ägarkontroll, ska bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 14.

Artikel 20 i återförsäkringsdirektivet har ingen motsvarighet i tidigare försäkringsdirektiv. Samma regler införs genom artiklarna 58.1 och 60.4 i skade- och livförsäkringsdirektiven.

Innehållet i artikel 20, som även införs i skade- och livförsäkrings- direktiven, bör framgå av försäkringsrörelselagen. Motsvarande bestämmelser om samrådsskyldighet har den 1 juli 2006 trätt i kraft för alla försäkringsbolag i och med ett annat lagstiftningsärende (se 3 kap. 2 g § FRL och prop. 2005/06:45 s. 180 ff). Eftersom den nya paragrafen i försäkringsrörelselagen är tillämplig på alla försäkringsbolag, även återförsäkringsbolag, tillgodoser den också artikel 20 samt artiklarna 58.1 och 60.4 i återförsäkringsdirektivet. Några ytterligare lagstiftnings- åtgärder behövs därför inte.

Prop. 2007/08:40

75

Avyttring

Prop. 2007/08:40

Medlemsstaterna ska enligt artikel 21 i återförsäkringsdirektivet kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att direkt eller indirekt avyttra ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag först ska underrätta de behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat om storleken av det avsedda innehavet.

Underrättelse ska lämnas även av den som avser att minska sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans eller hennes andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20, 33, eller 50 procent, eller så att återförsäkringsföretagets ställning som dotterföretag därigenom skulle upphöra.

I 3 kap. 2 a § FRL finns bestämmelser som motsvarar innehållet i artikel 21. Dessa bestämmelser avser även innehav i återförsäkrings- aktiebolag. Direktivet tillgodoses alltså i denna del redan i gällande rätt.

Information om ägarförändringar m.m.

Enligt artikel 22 i återförsäkringsdirektivet ska återförsäkringsföretag, då de får kännedom därom, underrätta de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i försäkringsföretagets kapital som får till följd att innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artiklarna 19 och 21.

Varje återförsäkringsföretag ska också, minst en gång om året, underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.

I 3 kap. 2 b § FRL finns bestämmelser som motsvarar direktivets artikel 22. Dessa bestämmelser avser även återförsäkringsaktiebolag. Också i denna del tillgodoses alltså direktivet redan i gällande rätt.

Ingripanden mot olämpliga ägare

Enligt artikel 23 i återförsäkringsdirektivet ska medlemsstaterna – i fall då de personer som förvärvat ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av åter- försäkringsföretaget – kräva att de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bl.a. bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som krävs enligt artikel 19. Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndig- heterna i hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlems-

76

staterna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att Prop. 2007/08:40 rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska

vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

I 3 kap. 2 d § FRL finns bestämmelser som motsvarar direktivets artikel 23. Paragrafen avser även återförsäkringsaktiebolag. Artikel 23 tillgodoses alltså redan i gällande rätt.

6.3.3Tystnadsplikt och informationsutbyte

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets bestämmelser om tystnadsplikt och informationsutbyte tillgodoses redan i gällande rätt.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

Tystnadsplikt och informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska enligt artikel 24.1 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att samtliga personer som tjänstgör hos eller har tjänstgjort hos behöriga myndigheter, liksom revisorer eller experter som är verksamma för behöriga myndigheters räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt.

Till följd av denna tystnadsplikt, med undantag för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som erhålls i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda försäk- ringsföretag.

Om ett försäkringsföretag har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock enligt artikel 24.2 förtroliga uppgifter som inte berör tredje part som strävar efter att rädda företaget, yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

Vad som sägs i artikel 24 ska enligt artikel 25 inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta information i enlighet med de direktiv som gäller för återförsäkringsföretag. För sådan information ska tystnadsplikt gälla enligt artikel 24.

Artiklarna 24 och 25 motsvarar regler i skade- och livförsäkrings- direktiven (artikel 16.1–2 i direktiv 92/49/EEG och 16.1–2 i direktiv 2002/83/EG) som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135, prop. 2005/06:161 s. 28– 31 för en redogörelse av bestämmelserna om myndighetssekretess i sekretesslagen [1980:100] samt särreglerna i 19 kap. 1 § andra stycket FRL och 3 kap. 2 § andra stycket LUFT). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag.

77

Samarbetsavtal med tredje land

Prop. 2007/08:40

Medlemsstaterna får enligt artikel 26 i återförsäkringsdirektivet ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga myndigheter i tredje land eller med myndigheter eller organ i tredje land enligt definitionen i artikel 28.1 och 28.2 endast om den lämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt (direktivets avsnitt 2). Detta utbyte av information ska vara avsett för de ovan nämnda myndigheternas eller organens utförande av sin tillsynsuppgift.

Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat, får den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande.

Artikeln motsvarar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 16.3 i direktiv 92/49/EEG och artikel 16.3 i direktiv 2002/83/EG) och får tillgodoses vid ingående av berörda samarbetsavtal. Artikeln kräver således inte någon särskild lagreglering.

Användning av förtrolig information

Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt artiklarna 24 och 25 i återförsäkringsdirektivet, får enligt artikel 27 använda den endast i tjänsten och där endast

a)för att kontrollera att villkoren för att återförsäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av tekniska avsättningar, solvensmarginal, metoder för administration och redovisning samt rutiner för internkontroll,

b)för att ålägga sanktioner,

c)vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som fattats av den behöriga myndigheten, och

d)vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 53 eller med stöd av särskilda bestämmelser i detta direktiv och i andra direktiv antagna med avseende på försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Motsvarande regler som i artikel 27 ersätter tidigare sådana regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (se artikel 16.4 i direktiv 92/49/EEG, artikel 16.4 i direktiv 2002/83/EG samt artiklarna 58.2 och 60.5 a i återförsäkringsdirektivet).

Artikel 27 motsvarar med vissa språkliga justeringar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag.

Informationsutbyte med andra myndigheter

Enligt artikel 28.1 i återförsäkringsdirektivet ska vad som sägs i artiklarna 24 och 27 inte utgöra hinder för utbyte av information mellan

78

behöriga

myndigheter

i

samma medlemsstat,

och

inte

heller mellan

Prop. 2007/08:40

behöriga

myndigheter

i

olika medlemsstater,

i fall

informationen

 

lämnas till

a)myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

b)organ som har befattning med försäkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden, och

c)personer med ansvar för obligatorisk revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper

under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garantisystem lämna sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag. Den information som mottas av dessa myndigheter, organ och personer ska vara underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i artikel 24.

Trots vad som sägs i artiklarna 24–27 får medlemsstaterna enligt artikel 28.2 första stycket tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och

a)myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags likvidation, konkurs och liknande förfaranden,

b)myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper, eller

c)oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i artikel 28.2 första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

a)Informationen ska användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket.

b)Den information som mottas i detta sammanhang ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24.

c)När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka myndigheten givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt artikel 28.2.

Trots vad som sägs i artiklarna 24–27 får medlemsstaterna, enligt artikel 28.3 första stycket, för att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som enligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i artikel 28.3 första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) Informationen ska användas för att utföra den uppgift som anges i

 

första stycket.

79

b)Den information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24.

c)När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka myndigheten givit sitt tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i artikel 28.3 första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, kan möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.

För genomförande av artikel 28.3 andra stycket c ska de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som ska få tillgång till denna.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ som får motta information enligt artikel 28.3.

Motsvarande regler som i artikel 28.1 och 28.2 ersätter tidigare sådana regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (se artikel 16.5 i direktiv 92/49/EEG, artikel 16.5 i direktiv 2002/83/EG, artikel 4 i direktiv 95/26/EG samt artiklarna 58.2 och 60.5 a i återförsäkringsdirektivet).

Artikel 28.1 motsvarar med vissa språkliga justeringar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag. När det gäller de frivilliga reglerna i artikel 28.2 och 28.3 har det i ett tidigare lagstiftningsärende bedömts saknas anledning att genomföra dem (se prop. 1995/96:173 ff). Inte heller i detta avseende finns det här anledning att göra någon annan bedömning.

Överföring av uppgifter till centralbanker och andra monetära myndigheter

Artikel 29 i återförsäkringsdirektivet ska inte hindra en behörig myndighet från att till centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, och i före- kommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem överföra uppgifter för att dessa ska kunna utföra sina uppgifter, och den ska inte heller hindra sådana myndigheter eller organ från att vidarebefordra sådana uppgifter som de kan behöva enligt artikel 27.

Information som tas emot i detta sammanhang ska vara underkastad tystnadsplikt enligt detta avsnitt.

Motsvarande regler som i artikel 29 införs i livförsäkringsdirektivet (se artikel 60.5 b i återförsäkringsdirektivet).

Prop. 2007/08:40

80

I prop. 2005/06:45 har regeringen nyligen gjort bedömningen att det inte krävs några lagändringar för att likalydande bestämmelser som de nu aktuella om informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och centralbanker ska anses genomförda (s. 188 f). Det saknas anledning att göra någon annan bedömning i nu aktuellt sammanhang.

Överföring av uppgifter till den centrala förvaltning som ansvarar för den finansiella lagstiftningen

Enligt artikel 30 i återförsäkringsdirektivet får medlemsstaterna, utan hinder av artiklarna 24 och 27, med stöd av bestämmelser i lag tillåta att viss information lämnas ut till andra organ inom deras centrala förvaltning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt för utövande av tillsyn över rörelsen.

Vidare ska medlemsstaterna föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 25 och artikel 28.1 och sådan som erhållits vid inspektion på plats i enlighet med artikel 16 aldrig får röjas i de fall som anges i denna artikel utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen eller av behöriga myndigheter i den medlemsstat i vilken inspektionen på plats utfördes.

Artikel 30 motsvarar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 16.6 i direktiv 92/49/EEG och artikel 16.9 i direktiv 2002/83/EG) som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag.

6.3.4Skyldigheter för revisorer

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets regler om skyldigheter för revisorer att rapportera olika uppgifter och beslut till de behöriga myndigheterna tillgodoses redan av bestämmelser i försäk- ringsrörelselagen.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 31.1 i återförsäk- ringsdirektivet ska medlemsstaterna föreskriva åtminstone att varje auktoriserad person i enlighet med direktiv 84/253/EEG som i ett återförsäkringsföretag utför ett i artikel 51 i direktiv 78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG eller artikel 31 i direktiv 85/611/EEG angivet uppdrag eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som han eller hon har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag, som är ägnade att

Prop. 2007/08:40

81

a) utgöra en påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet,

b)påverka återförsäkringsföretagets fortsatta drift, eller

c)leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs.

Det ska även åligga denna person att omgående rapportera alla uppgifter eller beslut som han eller hon har fått kännedom om vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag

som genom kontroll har nära förbindelser med det återförsäkringsföretag i vilket det ovan nämnda uppdraget utförs.

Den omständigheten att personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till de behöriga myndigheterna yppar sådana relevanta uppgifter eller beslut som avses i artikel 31.1 ska, enligt artikel 31.2, inte utgöra en överträdelse av någon tystnadsplikt i avtal eller lag, eller annan författning, och ska inte medföra något som helst ansvar för dessa personer.

I 10 kap. 8 a § FRL regleras rapporteringsskyldighet för revisorer i försäkringsbolag. Om revisorn vid fullgörande av sitt uppdrag i försäkringsbolaget får kännedom om förhållanden som kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar försäkringsbolags verksamhet, kan påverka försäkringsbolagets fortsatta drift negativt eller kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 11 § tredje stycket, ska revisorn omgående rapportera detta till Finansinspektionen. I andra stycket utsträcks rapporteringsskyldigheten till att gälla också för uppdrag i bl.a. försäkringsbolagets moderföretag. Bestämmelserna motsvarar innehållet i artikel 31.1 och gäller också för revisorer i återförsäkringsbolag. Några lagstiftningsåtgärder behövs därför inte för att genomföra artikel 31.1 i svensk rätt.

6.3.5Försäkringstekniska avsättningar i återförsäkringsbolag

Regeringens förslag: Bestämmelserna om beräkning av livförsäk- ringsavsättningar begränsas till att avse direkt livförsäkring. Återförsäkring av livförsäkring ska därmed som huvudregel behandlas enligt reglerna för skadeförsäkring.

Kompletteringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 32.1 i återförsäk- ringsdirektivet ska hemmedlemsstaten föreskriva att varje återförsäkringsföretag ska skapa tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till företagets hela verksamhet. Storleken av dessa avsättningar ska bestämmas enligt de regler som fastställs genom direktiv 91/674/EEG. I tillämpliga fall får hemmedlemsstaten fastställa mer specifika bestämmelser i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 32.2 inte behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet

Prop. 2007/08:40

82

för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador

i de fall då Prop. 2007/08:40

återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet

med detta direktiv eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i

enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG.

 

Artikel 32.3 behandlas i avsnitt 6.3.1.

 

Artikel 32.1 första stycket har en motsvarighet både i

skade- och

livförsäkringsdirektiven (artikel 15.1 i direktiv 73/239/EEG respektive 20.1 i direktiv 2002/83/EG). Artikel 32.1 andra stycket första meningen har sin motsvarighet i skadeförsäkringsdirektivet (artikel 15.1 andra stycket). För livförsäkring tillämpas i stället mer specifika bestämmelser enligt artikel 32.1 andra stycket andra meningen (se artikel 20.1 andra stycket).

Artikel 32.2 återförsäkringsdirektivet har ingen motsvarighet i tidigare direktiv. Samma regler införs därför i skade- och livförsäkringsdirektiven genom artikel 57.3 punkt 3 första stycket och 60.6 punkt 4 första stycket i direktivet.

Artikel 32.1 första stycket i återförsäkringsdirektivet tillgodoses genom 7 kap. 1 § första stycket första meningen FRL som redan gäller för återförsäkringsverksamhet. Denna innebär att ett försäkringsbolag ska göra försäkringstekniska avsättningar som motsvarar det belopp som krävs för att bolaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

Av artikel 32.1 andra stycket följer att storleken av dessa avsättningar ska bestämmas enligt de regler som fastställs genom försäk- ringsredovisningsdirektivet.42F3 I tillämpliga fall får dock hem- medlemsstaten fastställa mer specifika bestämmelser i enlighet med artikel 20 i livförsäkringsdirektivet. Artikel 32.1 andra stycket innebär att återförsäkring av skadeförsäkring ska behandlas på samma sätt som direkt skadeförsäkring. När det däremot gäller återförsäkring av livförsäkringsavtal gäller som huvudregel ordningen för skadeförsäkring, men medlemsländerna kan välja att tillämpa reglerna för direkt livförsäkring.

Avsättningarnas storlek regleras i dag i 7 kap. 2 § FRL. Även om dessa bestämmelser är något otydliga måste de tolkas som att återförsäkring av livförsäkring ska beräknas enligt reglerna för livförsäkringsavsättningar. Den option som ges i återförsäkringsdirektivet avseende livförsäkringar utgör således huvudregeln i nuvarande lagstiftning.

Det finns för närvarande endast ett par företag i Sverige som meddelar återförsäkring av livförsäkring. Sådana återförsäkringsavtal avser ofta enbart försäkringsrisker och är kortfristiga. De kan till sin karaktär mer jämställas med direkt skadeförsäkring och beräkning av avsättningarna enligt skadeförsäkringsreglerna förefaller därför vara lämpligast (jfr skäl 25 till återförsäkringsdirektivet). Samtidigt kan det finnas åter- försäkringsavtal som till sin karaktär mer är att jämföra med direkt livförsäkring, vilket innebär att det för dessa avtal kan vara mer befogat att tillämpa reglerna för avsättningar som gäller för sådan försäkring. Det

3 Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374, 31.12.1991, s. 7, Celex 31991L0674).

83

finns således skäl för att öppna för möjligheten att ha olika regler beroende på situation.

Med dessa utgångspunkter föreslås att direktivet på denna punkt genomförs på följande sätt. Bestämmelserna i 7 kap. 1 § FRL bör alltjämt gälla även för försäkringstekniska avsättningar avseende åter- försäkringsavtal. Detsamma gäller beräkningen av ej intjänade premier och kvardröjande risker i 7 kap. 2 § första stycket FRL. Övriga regler om beräkningen av livförsäkringsavsättningar i lagen bör begränsas till direkt försäkringsrörelse. För livförsäkringsavsättningar i återförsäk- ringsrörelse bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i stället meddela föreskrifter om hur avsättningarna ska beräknas. Bemyndigandet i 7 kap. 2 § sista stycket FRL bör därför inte ändras. De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet bör lämpligen utgå från att återförsäkring av livförsäkring som huvudregel värderas som avsättningar för skadeförsäkring. Föreskrifterna kan även vid behov precisera under vilka förutsättningar dessa ska värderas som livförsäkringsavsättningar. Därigenom kan även hänsyn tas till bl.a. att avsättningar för tjänstepensionsförsäkringar numera värderas enligt andra regler än avsättningar för övriga livförsäkringar.

Enligt artikel 32.2 får inte medlemsstaterna behålla eller införliva något system som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador. Något sådant system med bruttoreserver som avses i artikel 32.2 finns inte i Sverige. Nuvarande krav på skuldtäckning av reservdepositioner är enbart en följd av att avsättningarna beräknas netto efter avdrag för återförsäkring (se prop. 1994/95:184 s. 269). Artikeln kräver således ingen lagstiftningsåtgärd.

Motsvarande innehåll som i artikel 31.2 har i ett tidigare lagstiftningsärende ansetts vara uppfyllt redan genom bestämmelsen om rapporteringsskyldighet, eftersom en i författning stadgad upplysnings- skyldighet inte kan medföra att fullgörandet av skyldigheten leder till ansvar för överträdelse av någon tystnadsplikt (se prop. 1995/96:173 s. 114). Det finns inte skäl att här göra någon annan bedömning. Inte heller artikel 31.2 föranleder således någon lagstiftningsåtgärd.

6.3.6Utjämningsreserv

Regeringens förslag: Skadeförsäkringsbolag som meddelar kredit- försäkring eller motsvarande återförsäkring ska upprätta en utjäm- ningsreserv för förlusttäckning inom denna försäkringsklass. Utjämningsreserven ska inte klassificeras som en försäkringsteknisk avsättning utan som en företagsekonomiskt nödvändig reservering. Beloppet ska skuldtäckas och dras av från kapitalbasen.

Utjämningsreserven för kreditförsäkring kommer att vara skattemässigt avdragsgill som en försäkringsteknisk avsättning.

Det görs möjligt även för försäkringsbolag, vilkas årliga premie- inkomst av kreditförsäkring understiger fyra procent av bolagets totala premieinkomst och ett belopp motsvarande 2 500 000 euro, att upprätta en utjämningsreserv.

Prop. 2007/08:40

84

Återförsäkringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har ingen erinran mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 33.1 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att varje återförsäkringsföretag som återförsäkrar risker inom klass 14 förtecknad i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG ska upprätta en utjämningsreserv med ändamål att täcka tekniska underskott eller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som uppstår i denna försäkringsklass.

Enligt artikel 33.2 ska utjämningsreserven för kreditåterförsäkring beräknas enligt regler som hemmedlemsstaten fastställt och som överensstämmer med någon av de fyra metoder som anges i punkt D i bilagan till direktiv 73/239/EEG, vilka ska anses inbördes likvärdiga.

Hemmedlemsstaten får enligt artikel 33.3 befria återförsäkringsföretag från skyldigheten att upprätta en utjämningsreserv avseende åter- försäkring av kreditförsäkring, om premierna eller bidragen för kreditförsäkring understiger fyra procent av de totala premierna eller bidragen och inte heller uppgår till minst 2 500 000 euro.

Hemmedlemsstaten kan enligt artikel 33.4 kräva att varje åter- försäkringsföretag ska upprätta utjämningsreserver för andra riskklasser än kreditåterförsäkring. Utjämningsreserverna ska beräknas enligt regler som fastställs av hemmedlemsstaten.

Artikel 33 har sin motsvarighet i skadeförsäkringsdirektivet (artikel 15 a). Inga ändringar föreslås i denna artikel till följd av återförsäk- ringsdirektivet. Dock föreslås en ändring i artikel 15.2 som berör utjämningsreserver. I stället för den nuvarande lydelsen, som innebär att försäkringsföretag ska ha tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna för sin verksamhet, införs en ny lydelse som innebär att återförsäkringsföretag ska ha tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och den utjämningsreserv som avses i artikel 15 a.

En kreditförsäkring säkrar värdet på kundfordringar som en försäkringstagare har och skadeförsäkringsbolag ska, enligt 12 kap. 9 a § FRL, göra utjämningsavsättningar för sådana försäkringar. Skälet är att det bedöms vara nödvändigt för dessa bolag att ha en buffert för att hantera i förväg svårbedömda situationer som t.ex. cykliska faktorer som följer av den allmänna konjunkturen. Utjämningsavsättningar finns således för att täcka tekniska underskott.

Europaparlamentet och rådet antog 2002 en förordning om tillämpning av internationella redovisningsprinciper, IAS-förordningen. Denna förordning innebär att alla noterade företag inom EU ska tillämpa International Financial Reporting Standards (IFRS) i sina koncern- redovisningar fr.o.m. 2005. IFRS 4 - Försäkringsavtal reglerar enbart redovisningen av försäkringskontrakt och syftet är att öka genom- lysningen av försäkringsbolagen.

I överensstämmelse med IFRS 4 - Försäkringsavtal är åter- försäkringsdirektivets utgångspunkt att utjämningsavsättningar inte ska behandlas som en teknisk avsättning, vilket medför en ändring i 7 kap. 1 § FRL. Den bör i stället behandlas som en företagsekonomiskt erforderlig reservering och byta namn till utjämningsreserv för kreditförsäkring. Denna utjämningsreserv ska även i fortsättningen

Prop. 2007/08:40

85

skuldtäckas på samma sätt som gäller för försäkringstekniska avsättningar, vilket medför en ändring i 7 kap. 9 § FRL.

Ändringar görs även i skadeförsäkringsdirektivet (se artikel 15.2), där utjämningsreserven separeras från de försäkringstekniska avsättningarna och utgör en särskild post som ska skuldtäckas. Därutöver har försäkringsföretag bytts ut mot återförsäkringsföretag. Detta kan tolkas på två olika sätt. Ett alternativ är att artiklarna trots allt bara ska ta sikte på utjämningsreserven för återförsäkring av kreditförsäkring. En annan är att ändringarna även avser utjämningsreserven för direkt kredit- försäkring. För sistnämnd tolkning talar med styrka det tveksamma i att hantera samma slag av reserver på olika sätt, särskilt om ett bolag meddelar såväl direkt som indirekt kreditförsäkring. Det bör i sammanhanget anmärkas att även när det gäller direkt försäkring är det redovisningsmässiga motivet med hänsyn till IFRS 4 - Försäkringsavtal. Utgångspunkten blir därför att de nya reglerna om utjämningsreserver för kreditförsäkring ska gälla även för direkt kreditförsäkring och bör därför enbart regleras i 12 kap. 9 a § FRL.

Genom en hänvisning till 2 kap. 3 a § FRL är bestämmelserna i 12 kap. 9 a § FRL emellertid kopplade till försäkringsklasserna enbart för direkt försäkring. För att genomföra direktivets artikel 33.1 bör därför sistnämnd paragraf utvidgas till att gälla även för motsvarande återförsäkring.

Artikel 33.2 tillgodoses genom att det i 12 kap. 9 a § FRL anges hur en avsättning ska beräknas enligt de metoder som anges i bilaga D till första skadeförsäkringsdirektivet.

Artikel 33.3 erbjuder en option att befria återförsäkringsföretag från skyldigheten att upprätta en utjämningsreserv om premier eller bidrag för kreditförsäkring understiger vissa nivåer. I nuvarande lagstiftning är detta i 12 kap. 9 a § sista stycket formulerat som att bestämmelsen om upprättande av utjämningsreserv inte gäller för sådana bolag. Eftersom en utjämningsreserv utgör en buffert för att hantera underskott som kan uppstå i de försäkringstekniska avsättningarna och därmed syftar till att skydda försäkringstagarna, bör regeln nu i stället göras frivillig så att även bolag som har premier/bidrag som understiger nämnda nivåer erbjuds möjligheten att upprätta utjämningsreserver.

I 39 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:229, IL) medges att avdrag får göras för ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning. För en definition av sådana avsättningar hänvisas i 39 kap. 7 § IL till 4 kap. 9 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Genom sistnämnd lag genomförs försäkringsredovisningsdirektivet (91/674/EEG), där utjämningsavsättningen enligt artikel 6 utgör en del av de försäkringstekniska avsättningarna.

Den nuvarande lagstiftningen skiljer på solvensredovisning, som regleras genom försäkringsrörelselagen, och ekonomisk redovisning, som regleras genom lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Eftersom det i återförsäkringsdirektivet inte föreslås några ändringar i försäkringsredovisningsdirektivet, är det inte lämpligt att nu genomföra några ändringar avseende utjämningsreserver i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Utjämningsreserven för kreditförsäkring kommer därmed även i fortsättningen att vara skattemässigt avdragsgill för samtliga bolag som en försäkringsteknisk avsättning. Det gäller även om

Prop. 2007/08:40

86

reserverna inte uppnår gränsbeloppen för obligatoriska reserveringar. Storleken av avsättningarna och begränsningarna för användningen är på samma sätt som tidigare närmare reglerat i 12 kap. 9 a § FRL.

Direktivets artikel 33.4 medger att medlemsländerna ställer krav på att utjämningsreserv inrättas för andra riskklasser än återförsäkring av kreditförsäkring. I Sverige finns för närvarande inte några sådana regler om utjämningsreserver som direktivet avser. Såväl säkerhetsreserven inom skadeförsäkring som den äldre garantifonden inom livförsäkring är frivilliga och inrättade enligt skatteregler och får anses vara mera allmänna konsolideringsreserver (se 39 kap. 6–9 §§ IL). Det finns därför inte skäl att införa några krav på inrättande av utjämningsreserv för andra riskklasser än återförsäkring av kreditförsäkring.

6.3.7Skuldtäckning

Regeringens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om skuldtäckning utvidgas till all försäkringsrörelse. Nuvarande bestämmel- ser om särskild skuldtäckning för återförsäkring utmönstras.

För alla försäkringsbolag införs bestämmelser om skuldtäckning av utjämningsreserv för kreditförsäkring, inklusive återförsäkring av kreditförsäkring.

Skuldtäckning med tillgångar som är hänförliga till specialföretag ska vara tillåtet för alla försäkringsbolag. Detta förutsätter att närmare villkor enligt kompletterande myndighetsföreskrifter är uppfyllda. Ett bemyndigande införs för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter. Det införs också en definition av specialföretag som motsvarar direktivets definition.

Utgångspunkten för värderingen av tillgångar som används för skuldtäckning ska för alla försäkringsbolag vara verkligt värde. Från ett sådant värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.värderingen till verkligt värde, och

2.vilket värde som fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom högst får tas upp till.

Promemoriornas förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte någon erinran mot förslagen i

återförsäkringspromemorian. De tillstyrker förslaget i kompletterings- promemorian om att skuldtäckningstillgångarna ska värderas till verkligt värde.

Skälen för regeringens förslag

Krav på skuldtäckning

Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 34.1 i återförsäkringsdirektivet kräva att återförsäkringsföretag investerar de tillgångar som täcker de

Prop. 2007/08:40

87

tekniska avsättningarna och utjämningsreserven, som avses i artikel 33, i enlighet med ett begränsat antal regler för placeringen av dessa (se vidare avsnitt 6.3.8).

Enligt artikel 34.5 ska hemmedlemsstaten fastställa mer detaljerade regler i syfte att fastställa villkoren för användning av utestående belopp från ett specialföretag såsom tillgångar som täcker tekniska avsättningar enligt denna artikel.

Inledningen i artikel 34, som ställer krav på skuldtäckning av utjämningsavsättningar, införs även i skadeförsäkringsdirektiven genom artikel 57.3 punkt 2 i återförsäkringsdirektivet. Motsvarande följer sedan tidigare av artikel 22 i livförsäkringsdirektivet.

Föreskrifter enligt artikel 34.5 om mer detaljerade regler för användning av utestående belopp från ett specialföretag införs också i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 58.3 b respektive 60.7 a).

Som en följd av återförsäkringsdirektivets artikel 34.1 måste Sverige införa krav på skuldtäckning av avsättningar i all verksamhet avseende återförsäkring. Bestämmelserna i 7 kap. 9 § första stycket utvidgas därför till all återförsäkringsrörelse. De särbestämmelser om krav på särskild skuldtäckning i 7 kap. 9 § andra stycket FRL, som tidigare enbart har gällt för återförsäkring av livförsäkring och lång skadeförsäkring, blir överflödiga och kan utgå.

Direktivet innebär också att det ställs ett krav på skuldtäckning av utjämningsreserv för direkt och indirekt kreditförsäkring. Skälet är att man efter införandet av redovisningsstandarderna International Financial Reporting Standards (IFRS 4 Försäkringsavtal) ville klarlägga behandlingen av de utjämningsreserver som upprättas i enlighet med direktivet, även om avsikten inte är att föregripa framtida åter- försäkringstillsyn under Solvens II. I avsnitt 6.3.6 om utjämningsreserver föreslås att utjämningsreserven för kreditförsäkring inte längre ska behandlas som en försäkringsteknisk avsättning utan som en företagsekonomiskt nödvändig utjämningsreserv för risker. I enlighet med direktivet bör därför skuldtäckningsreglerna i 7 kap. 9 § FRL kompletteras så att reserven alltjämt ska skuldtäckas. Bestämmelserna bör också omfatta återförsäkring av kreditförsäkring.

Återförsäkringsdirektivet innehåller också en bestämmelse om beaktande av utestående belopp från specialföretag (se artikel 34.5). Med specialföretag avses något förenklat ett företag, som inte är ett återförsäkringsföretag, men som i princip arbetar som ett sådant företag och i sin helhet finansierar sina åtaganden genom att ge ut skuldebrev eller liknande. Av artikeln framgår att hemmedlemsstaten ska fastställa mer detaljerade regler om villkoren för att få använda sådana utestående belopp som skuldtäckningstillgång. Det kan ifrågasättas om bestämmelserna är tvingande, men av konkurrenshänsyn gentemot utländska försäkringsföretag bör sådana tillgångar inte diskvalificeras som skuldtäckningstillgång. Direktivet förutsätter dock att medlems- staterna meddelar närmare regler om villkoren för användningen av sådana tillgångar vid skuldtäckningen.

I enlighet med vad som föreslagits i återförsäkringspromemorian bör således en allmän regel om att det är tillåtet för alla försäkringsbolag att använda dessa tillgångar för skuldtäckning införas. Regeln bör vidare

Prop. 2007/08:40

88

kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva förutsättningarna för detta.

Det är vidare lämpligt att införa en definition av specialföretag som motsvarar direktivets definition.

Värdering av skuldtäckningstillgångar

Återförsäkringsdirektivet behandlar inte hur skuldtäckningstillgångar ska värderas. I svensk rätt finns däremot bestämmelser om detta i 7 kap. 10 f § FRL. Tillgångarna ska som huvudregel värderas till verkligt värde. Med ett sådant värde avses marknadsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. För tillgångar som är noterade på en auktoriserad marknadsplats avses med marknadsvärde den senaste betalkursen på balansdagen. För tillgångar som saknar marknadsvärde ska värdet i stället uppskattas försiktigt. Om särskilda förhållanden föreligger, t.ex. låg likviditet, ska även sådana tillgångar som är noterade värderas lägre än vad som annars skulle ha varit fallet.

Av bestämmelserna följer således att bl.a. aktier och obligationer ska värderas till verkligt värde. Obligationer eller andra skuldförbindelser som är avsedda att innehas till förfall eller konvertering får dock värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet. Alternativa värderingsregler tillåts även för byggnader och mark, genom en hänvisning till 4 kap. lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, ÅRFL.

Värdering till verkligt värde har sedan länge haft ett stort genomslag i försäkringsbolagens externredovisning och skuldtäckningsredovisning. Härtill kommer att Finansinspektionens s.k. trafikljusmodell, som används för att mäta bolagens exponering mot olika risker, utgår från det verkliga värdet på både tillgångar och skulder. I denna modell ska således bolagens värdering av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på verkligt värde, innebärande en realistisk värdering av försäkringsåtagandena. Detta gäller oavsett värderingen i extern- redovisningen.

Det finns således anledning att överväga om samtliga skuld- täckningsstillgångar ska värderas till verkligt värde. Den främsta effekten av en sådan förändring skulle vara att möjligheten att värdera obligationer som innehas till förfall enligt en anskaffningsvärdemetod försvinner. Det finns klara fördelar med att ha en enhetlig värdering. Framför allt leder en sådan värdering av tillgångarna till den bästa jämförbarheten. En värdering till verkligt värde kan vidare anses bäst komplettera kravet på matchning i 7 kap. 9 a § FRL där det bl.a. anges att tillgångarna, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och förändring i tillgångarnas framtida värde och avkastning, ska placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfredställande. Även om det ursprungliga syftet med ett obligationsinnehav kan vara att hålla detsamma till förfall, kan händelser som ligger utanför försäkringsbolagets kontroll ändå leda till att innehavet måste avyttras. Det får således anses lämpligt att principen om värdering till verkligt värde omfattar samtliga skuldtäckningsstillgångar.

Förslaget innebär att den nuvarande kopplingen till redovis- ningslagstiftningen – genom hänvisningen i 7 kap. 10 f § femte stycket

Prop. 2007/08:40

89

FRL – utgår. Länsförsäkringsbolagens Förening har i sitt remissvar över Prop. 2007/08:40 motsvarande förslag i solvenspromemorian framhållit att det är av vikt

att värderingsprinciperna för tillgångar som används för skuldtäckning överensstämmer med de redovisningsmässiga värderingsprinciperna för sådana tillgångar. Det har under lång tid funnits ett starkt samband mellan rörelsereglerna i 7 kap. FRL och ÅRFL. Det är också rimligt att så långt möjligt eftersträva en sådan ordning. De externa redo- visningsreglerna, inte minst de internationella redovisningsstandarder som ges ut av IASB, är emellertid främst framtagna med hänsyn till investerares behov av finansiell information. Tillsynsmyndighetens informationsbehov skiljer sig i viktiga delar från investerarens. Medan tillsynsmyndigheten behöver säkerställa att ett försäkringsbolag vid varje tidpunkt kan fullgöra sina åtaganden i syfte att skydda försäkringstagarna, så är investeraren mer intresserad av att kunna mäta företagets resultat och ställning utifrån antagandet att företagets verksamhet ska fortgå (”going concern”). Det anlagda perspektivet styr i sin tur principerna för värderingen av tillgångar. För att dessa skilda målsättningar inte ska komma i konflikt, kan redovisnings- och rörelsereglerna behöva utvecklas fristående från varandra, detta för att möta respektive grundläggande syften (jfr prop. 2004/05:24 s. 118 ff.).

I sammanhanget kan nämnas att nya redovisningsregler för värdering av finansiella instrument kan komma att införas i svensk rätt till följd av ett EG-direktiv om ändringar i redovisningsdirektiven (2006/46/EG).43F2 En frikoppling mellan bestämmelserna kan också bidra till att göra reglerna mindre svåröverskådliga. En direkt koppling till värderingsprinciperna för verkligt värde i ÅRFL bör således inte finnas i FRL. I enlighet med vad som föreslagits i kompletteringspromemorian bör de närmare kriterier för hur skuldtäckningstillgångarna ska värderas behandlas i föreskrifter om värdering i solvenssammanhang och inte i redo- visningsföreskrifterna.

I 7 kap. 10 f § fjärde stycket FRL finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om värderingen av fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom. I Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2002:9) anges att jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet och motsvarande tomrätt får redovisas till högst 70 procent av verkligt värde vid skuldtäckningen. För fastigheter med industriell verksamhet gäller ett högsta värde om 60 procent av det verkliga värdet. Andra fastigheter får tas upp till det värde som Finansinspektionen fastställer i det enskilda fallet. Det torde vara lämpligt att i fortsättningen hantera alla frågor som rör värderingen av skuldtäckningstillgångar i dessa föreskrifter. I bemyndigandet bör därför tilläggas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om värderingen till verkligt värde.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv (2006/46/EG) av den 14 juni 2006 om ändring av rådets direktiv 78/669/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag, 83/349/EEG om sammanställd redovisning, 86/635/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut och 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag.

90

I fråga om aktier och andelar i dotterbolag som förvaltar skuldtäck- Prop. 2007/08:40 ningstillgångar gäller såsom tidigare att de inte får tas upp till högre värde än

det värde som skulle ha fastställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för bolagets skulder, om de ägts direkt av försäkringsbolaget.

6.3.8Begränsningar för enhandsengagemang

Regeringens förslag: Begränsningen för enhandsengagemang avseende andelar i investeringsfonder som förvaltas av samma fondbolag eller fondföretag tas bort.

Högst 25 procent av skuldtäckningstillgångarna får placeras i säker- ställda obligationer utfärdade av samma emittent.

Kompletteringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Diversifieringsprincipen

Bestämmelserna i 7 kap. 10 c § FRL om begränsningar för enhands- engagemang har nära anknytning till diversifieringsprincipen. Bestämmelserna syftar till att begränsa de risker som ett försäk- ringsbolags placeringar i en enskild emittents fordringsbevis och aktier kan medföra. Genom diversifiering av tillgångar minskas risken för att förluster i enskilda placeringar får alltför stort genomslag på ett försäkringsbolags finansiella stabilitet. Kapitalförvaltningen i ett försäkringsbolag ska således präglas av ett portföljtänkande. Med detta avses att helheten i tillgångsmassan är av avgörande betydelse vid bedömning av lämplig risknivå och förväntad avkastning på tillgångarna. Genom att sprida investeringarna över ett stort antal tillgångar kan bolagen minimera den risk som är förknippad med att investera i en

3

enskild tillgång.44F

Diversifieringsprincipen i 7 kap. 9 a § FRL anger att tillgångarna som används för skuldtäckning ska placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Detta betyder inte att ett försäkringsbolag alltid ska följa en riskminimerande strategi. Syftet med principen är i stället att undvika "onödigt" risktagande, dvs. sådant risktagande som härrör från att placeringarna genomförs på ett sådant sätt att samma förväntade avkastning hade kunnat uppnås med ett lägre risktagande.

Nu gällande regler om enhandslimiter i försäkringsrörelselagen får anses vara väl avvägda och följer till stor del av EG-rätten. När det gäller tjänstepensionsverksamhet har lagstiftaren valt att anknyta till den

3 Diversifieringsprincipen är tillämplig inte bara vad gäller investeringar inom ett och samma tillgångsslag, utan även vad gäller investeringar i portföljer av tillgångar ur skilda tillgångsslag.

91

befintliga regleringen i lagen. Det finns dock anledning att överväga om Prop. 2007/08:40 reglerna för enhandsengagemang i fonder och säkerställda obligationer

bör ändras.

Enhandsengagemang i fonder

I 7 kap. 10 c § första stycket 4 FRL finns en begränsning beträffande andelar i investeringsfonder eller sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, som förvaltas av samma fondförvaltare. Bestämmelsen syftar till att begränsa de förluster ett försäkringsbolag kan åsamkas om ett fondbolag missköter fondförvaltningen. Finansinspektionen får medge undantag från bestämmelsen. Bestämmelsen om fondandelar förvaltade av samma fondbolag eller fondföretag saknar motsvarighet i EG-rätten. Behovet av denna bestämmelse har minskat då värdepappersfonder omgärdas av en allt mer omfattande reglering till följd av det s.k. UCITS-direktivet.45F4 En värdepappersfond är i sig redan underkastad spridningsregler. Härtill kommer att fondverksamhet kräver Finansinspektionens tillstånd och fondbolaget som förvaltar tillgångarna ska stå under tillsyn av denna myndighet eller motsvarande utländsk tillsyn. Dessutom ska tillgångarna förvaras hos ett från fonden fristående förvaringsinstitut, vilket i sin tur också står under tillsyn. Risken för förluster genom att ett fondbolag missköter fondförvaltningen begränsas därmed. En utveckling mot en mera kvalitativ regleringsansats talar även för att bestämmelsen bör utmönstras. Även om den kvantitativa begränsningen tas bort kvarstår emellertid försäkringsrörelselagens krav på diversifiering. Det innebär att enhandsengagemang i investeringsfonder, oavsett om de förvaltas av samma fondbolag, även fortsättningsvis ska hanteras med varsamhet. Hur stora enhandsengagemangen kan tillåtas vara, måste bedömas från fall till fall. I likhet med tidigare bör det finnas ett krav på att de förvaltade tillgångarna huvudsakligen består av tillgångar som får användas för skuldtäckning.

Säkerställda obligationer

I tredje skadedirektivet respektive det konsoliderade livförsäkrings- direktivet finns en undantagsregel från de kvantitativa placeringsreglerna som anger att medlemsländerna får tillåta att enhandsengagemang i säkerställda obligationer uppgår till högst 40 procent av det belopp som ska skuldtäckas.46F5 Svenska Bankföreningen har i två särskilda fram- ställningar till Finansdepartementet (Dnr Fi2004/4988) föreslagit att limiten ska höjas till 40 procent. Denna synpunkt har även framförts från

Fondbolagens Förening och Sveriges Försäkringsförbund (Dnr Fi2000/1049).

4Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag).

5Se artikel 22.4 i direktiv 92/49/EEG och artikel 24.4 i direktiv 2002/83/EG.

92

Särskild lagstiftning om säkerställda obligationer infördes i Sverige den 1 juli 2004 genom lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer. Säkerställda obligationer anses särskilt säkra och består i första hand av krediter som lämnats mot säkerhet i viss egendom (hypotekskrediter) eller krediter som beviljats vissa särskilt säkra låntagare (offentliga krediter). Ett institut (en bank eller ett kreditmarknadsföretag) som emitterar säkerställda obligationer ska särskilja och registerföra särskilda tillgångar från sin övriga verksamhet (säkerhetsmassa), vars värde vid varje tidpunkt ska överstiga det nominella värdet av fordringarna (beloppsmatchning). Härtill har införts en ny särskild förmånsrätt för innehavare av säkerställda obligationer och derivatmotparter. Finansinspektionen ska utse en oberoende granskare som har till uppgift att övervaka att registret förs på ett korrekt sätt.

Direktivets option beträffande säkerställda obligationer har inte utnyttjats i Sverige, vilket innebär att enligt gällande rätt så jämställs säkerställda obligationer med övriga obligationer som ett kreditinstitut svarar för. Begränsningen för sådana placeringar från en och samma emittent är 10 procent av skuldtäckningstillgångarna. I samband med genomförandet av den nya lagen om säkerställda obligationer överlämnades frågan om en särbehandling av säkerställda obligationer i försäkringsrörelse till Placeringsutredningen (se prop. 2002/03:107, s. 98 f.). I placeringsutredningens slutbetänkande Förslag till ett moderniserat solvenssystem för försäkringsbolag (SOU 2003:84) anfördes att systemet innehöll brister, särskilt i krissituationer, och av den anledningen föreslogs ingen undantagsregel för säkerställda obligationer.

För en placerare i säkerställda obligationer är motpartsrisken inte det emitterande institutet, utan den underliggande säkerheten, vilket innebär att säkerställda obligationer är diversifierade i sig med hänsyn till motpartsrisk. Som Placeringsutredningen konstaterade, torde också förmånsrätten i säkerhetsmassan vara säkrare än den som försäkringstagare har i registerförda tillgångar. Det finns emellertid en viss risk kopplad till säkerställda obligationer genom att det är ett enskilt institut som sköter registren. På samma sätt som för fonder som förvaltas av samma fondbolag finns dock en reglering och tillsyn som omgärdar utfärdare av säkerställda obligationer. Risken att förluster uppstår genom misskötsel, eller att utfärdare av säkerställda obligationer inte kan uppfylla sina åtaganden, begränsas därmed. Mot denna bakgrund föreslogs i solvenspromemorian att begränsningen i fråga om säkerställda obligationer bör motsvara vad som föreskrivs i EG-rätten. Det framhölls dock att en placering om 40 procent i sådana obligationer måste tolkas utifrån förslaget om införande av en generell aktsamhetsprincip och att förslagen inte skulle tas som intäkt för att lagstiftaren anser att en placering om 40 procent i dessa obligationer är att anse som en aktsam placering för alla bolag eller ens för något.

När inte aktsamhetsprincipen föreslogs genomföras ifrågasattes i kompletteringspromemorian lämpligheten i att tillåta en så stor andel som 40 procent av placeringarna få placeras i säkerställda obligationer hos en och samma emittent. En sådan bestämmelse ansågs svår att förena med det allmänna diversifieringskravet.

Prop. 2007/08:40

93

Säkerställda obligationer behandlas även i andra sammanhang mer

Prop. 2007/08:40

förmånligt än övriga skuldförbindelser. Enligt lagen (2004:46) om

 

investeringsfonder begränsas enhandsengagemang i en värdepappersfond

enligt huvudregeln till 5 procent av fondens värde. För säkerställda obligationer får dock andelen uppgå till 25 procent av fondens värde.

Därtill får

det

sammanlagda värdet av sådana innehav utgöra högst

80 procent

av

fondens värde. Vidare får kreditinstitut och

värdepappersbolag vid tillämpning av bestämmelserna om kapital- täckning och stora exponeringar behandla säkerställda obligationer förmånligare än andra obligationer.47F6 Det har således ansetts motiverat i andra liknande sammanhang att behandla säkerställa obligationer mindre restriktivt än vad som gäller i fråga om övriga skuldförbindelser.

Den i kompletteringspromemorian föreslagna höjningen av gränsen för ett försäkringsföretags enhandsengagemang till 25 procent i fråga om säkerställda obligationer, välkomnas av remissinstanserna. Det får således anses lämpligt att införa en gräns som innebär att maximalt 25 procent av skuldtäckningstillgångarna får placeras i säkerställda obligationer utfärdade av samma emittent.

Någon begränsning av det sammanlagda innehavet av sådana placeringar synes inte aktuellt då tillgångslimiterna i 7 kap. 10 b § FRL redan begränsar andelen obligationer och andra skuldförbindelser till 75 procent av det belopp som ska skuldtäckas. Det finns inte heller någon särskild begränsning för totalsumman av sådana innehav i EG-rätten. Det bör dock förtydligas att ett försäkringsbolags innehav av placeringar avseende samma emittent eller låntagare enligt nuvarande 10 c § FRL och innehav av samma emittents säkerställda obligationer totalt sett får uppgå till högst 25 procent av det belopp som ska skuldtäckas.

Det bör slutligen omnämnas att 7 kap. 10 c § FRL innehåller två bemyndiganden. Dessa medger att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, inom de ramar som föreskrivs i första stycket, meddela föreskrifter om lämplig riskspridning. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som finns i första stycket.

6.3.9Särskilda placeringsregler i återförsäkringsbolag

Regeringens förslag: Återförsäkringsbolag ska tillämpa särskilda placeringsregler av kvalitativ art. Den allmänna spridnings- och matchningsregeln i försäkringsrörelselagen ska gälla även för dessa bolag. Detsamma gäller de nya reglerna för placeringar i värdepapper utgivna av ett specialföretag. Därutöver införs vissa ytterligare allmänna principer för placeringarna.

Derivatinstrument får användas som skuldtäckningstillgång förutsatt att instrumentet sänker den finansiella risken eller effektiviserar förvaltningen av tillgångar som hör till återförsäkringsrörelsen.

6 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2007:1) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

94

Regeringens bedömning: Den option som finns i återförsäkringsdirektivet och som gör det möjligt att undanta statsobligationer från diversifieringskravet bör inte utnyttjas.

De nya placeringsreglerna bör inte tillämpas på återförsäk- ringsverksamhet som bedrivs i direktförsäkringsbolag.

Kompletteringspromemorians förslag och bedömning beträffande särskilda placeringsregler i återförsäkringsbolag överensstämmer med regeringens.

I kompletteringspromemorian förslås att de nya placeringsreglerna för återförsäkringsbolag även ska tillämpas på återförsäkringsverksamhet som bedrivs av skade- och livförsäkringsbolag (s.k. blandade bolag) samt att förvaltningen av tillgångar och avsättningar som hänför sig till sådan verksamhet hålls åtskild från bolagets verksamhet som avser direkt försäkring.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget till nya placeringsregler i återförsäkringsföretag och att möjligheten att föreskriva vissa kvantitativa placeringsbegränsningar inte utnyttjas. Länsför- säkringsbolagens Förening anser att friare placeringsregler nu bör införas även för direktförsäkringsbolag, trots avsaknaden av en fullständig solvensreform. Om så inte sker är Länsförsäkringar neutrala eller svagt positiva till förslaget till friare placeringsregler för mottagen återförsäkring i direktförsäkringsbolag. Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen avstyrker förslaget beträffande s.k. blandade bolag.

Försäkringsförbundet och Finansinspektionen anser att stats- obligationer bör undantas från diversifieringskravet. Aktuarieföreningen anser att det bör övervägas om derivatinstrument ska få användas som skuldtäckningstillgång även för annat än återförsäkring och tjänstepension.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Placeringsregler

Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 34.1 i återförsäkringsdirektivet kräva att återförsäkringsföretag investerar de tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och utjämningsreserven, som avses i artikel 33, i enlighet med följande regler:

a)Tillgångarna ska vara uppbyggda med hänsyn till den sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, och särskilt till arten, beloppen och varaktigheten av de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, kvalitet, lönsamhet och matchning av investeringarna.

b)Återförsäkringsföretaget ska tillse att tillgångarna är diversifierade och har lämplig spridning samt möjliggör för företaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter, särskilt när det gäller utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna, eller till katastrofer som får betydande följder. Företaget ska bedöma hur

Prop. 2007/08:40

95

oregelbundna marknadsomständigheter påverkar dess tillgångar och ska Prop. 2007/08:40 diversifiera tillgångarna på ett sådant sätt att de minskar denna påverkan.

c)Investeringar i tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader ska under alla omständigheter hållas på aktsamma nivåer.

d)Investeringar i derivatinstrument ska vara möjligt så länge som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning. De ska värderas med aktsamhet, med hänsyn till de underliggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av institutionernas tillgångar. Företaget ska också undvika överdriven riskexponering på en enda motpart och på andra derivattransaktioner.

e)Tillgångarna ska vara diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag och riskackumulering i portföljen som helhet. Investeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att företaget utsätts för överdriven riskkoncentration.

Medlemsstaterna får besluta om att inte tillämpa kraven i led e på investeringar i statsobligationer.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 34.2 inte kräva av återförsäk- ringsföretag inom sitt territorium att dessa ska investera i särskilda kategorier av tillgångar.

Enligt artikel 34.3 får medlemsstaterna inte kräva förhands- godkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller de investeringsbeslut som fattas av ett återförsäkringsföretag inom dess territorium eller av företagets investeringsförvaltare.

Trots vad som anges i artikel 34.1–3 får hemmedlemsstaten enligt artikel 34.4 för varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium fastställa följande kvantitativa regler, under förutsättning att de motiveras av aktsamhetsskäl:

a)Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i andra valutor än dem som de tekniska avsättningarna är fastställda i ska begränsas till 30 procent.

b)Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i aktier och andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer och skuldebrev vilka inte får handlas på en reglerad marknad ska begränsas till 30 procent.

c)Hemmedlemsstaten får kräva av återförsäkringsföretag att inte investera mer än fem procent av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapital- marknadsinstrument från samma företag, och inte mer än tio procent av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från företag som ingår i samma grupp.

Varje medlemsstat får, enligt artiklarna 57.6 och 60.10, punkt 2 i båda artiklarna i skade- och livförsäkringsdirektiven, välja att tillämpa bestämmelserna i artikel 34 på försäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium, om något av villkoren i 57.6 punkt 1 uppfylls.

96

Som framgått måste Sverige till följd av återförsäkringsdirektivet införa krav på skuldtäckning av avsättningar i all verksamhet avseende återförsäkring. Återförsäkringsdirektivet innehåller också ett begränsat antal föreskrifter om skuldtäckningstillgångarna och placeringen av dessa. Föreskrifterna motsvarar principiellt närmast föreskrifterna i artikel 18 i tjänstepensionsdirektivet (2003/41/EG)48F7. Det senare direktivet skiljer sig från tidigare livförsäkringsdirektiv genom att detaljerade, kvantitativa placeringsregler ersätts av mera kvalitativa regler och ett grundläggande krav på att placeringarna ska göras på ett aktsamt sätt (se prop. 2004/05:165 s. 171).

Artikel 34.1 a, b och e i återförsäkringsdirektivet innehåller allmänna riskbaserade regler som bygger på matchning och riskspridning. Därutöver innehåller direktivet vissa ytterligare allmänna principer för placeringarnas inriktning. Dessa innebär att placeringarna ska möjliggöra att återförsäkringsbolaget på ett lämpligt sätt kan anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter, särskilt när det gäller utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna, eller till katastrofer som får betydande följder (se artikel 34.1 b). Vidare föreskrivs att investeringar i tillgångar som inte handlas på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer (se artikel 34.1 c).

Den i artikel 34.1 b beskrivna inriktningen för placeringarna som möjliggör en anpassning till ekonomiska omständigheter är särskilt viktig för återförsäkringsföretag. En särskild bestämmelse om detta bör därför införas för återförsäkringsbolag, även om samma förhållanden tolkningsvis kan anses följa av den grundläggande bestämmelsen om

riskspridning och matchning i 7 kap. 9 a § FRL. Även denna bestäm- melse bör i grunden gälla också för återförsäkringsbolag – detta för att tillgodose ovan nämnda artiklar i övriga delar.

Som framgått framhålls också i direktivet att investeringar i tillgångar som inte handlas på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer (artikel 34.1 c). Även om denna princip också kan sägas framgå av i vart fall reglerna för tjänstepensionsföretag bör den komma till självständigt uttryck i placeringsbestämmelserna för återförsäk- ringsbolag.

Återförsäkringsdirektivet innehåller vidare en möjlighet att föreskriva vissa kvantitativa placeringsbegränsningar, om det kan motiveras av aktsamhetsskäl. Placeringsbegränsningar kan föreskrivas när det gäller tillgångar i andra valutor än åtagandena, överlåtbara värdepapper som inte hanteras på en reglerad marknad och beträffande enhand- sengagemang (artikel 34.2). Enligt artikel 34.2 får dock inte medlemsstaterna kräva att skuldtäckning sker i särskilda kategorier av tillgångar.

I samband med genomförandet av EG:s tjänstepensionsdirektiv (2003/41/EG) har aktsamhetsprincipen införts i svensk rätt. Enligt den principen ska ett placeringsbeslut inte betraktas isolerat utan varje sådant beslut ska grunda sig på vilka effekter som detta förväntas få för rörelsen som helhet. Aktsamhetsprincipen är därmed nära sammanbunden med

7 Europaparlamentets och rådets direktiv (2003/41/EG) av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut.

Prop. 2007/08:40

97

principerna om diversifiering, matchning och likviditet när det gäller de tekniska avsättningarna. Även om aktsamhetsprincipen inte är specifikt uttalad i återförsäkringsdirektivet så betonas där aktsamhet, diversifiering, matchning och likviditet (tillfredställande betalnings- beredskap) när det gäller skuldtäckningstillgångarna. Av samma skäl som regeringen avstått från att utnyttja vissa optioner i tjänste- pensionsdirektivet, bör heller inte optionen i återförsäkringsdirektivet utnyttjas (se prop. 2004/05:165, s. 174 f.). Detta är också naturligt med hänsyn till att andra återförsäkringsbolag än livförsäkringsföretag inte omfattas av några placeringsregler i dag. Några begränsningar som avses i artikel 34.2 finns inte i dagens lagstiftning och återförsäkringsdirektivet är därmed uppfyllt i denna del. Även artikel 34.3 får anses vara tillgodosett då något krav på förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt inte finns i dagens lagstiftning.

Sammanfattningsvis förslås att återförsäkringsbolag undantas från huvuddelen av de kvantitativa placeringsbestämmelserna i 7 kap. FRL, för att i stället omfattas av mer allmänt utformade bestämmelser för placeringarnas inriktning i enlighet med vad som redogjorts för ovan. Villkoren som återförsäkringsdirektivet ställer för att utestående belopp från specialföretag ska få användas som skuldtäckningstillgång (se artikel 34.5 och avsnitt 6.3.7) blir även tillämpliga på direkt- försäkringsbolagens placeringsregler.

Derivatinstrument

Av artikel 34.1 d i återförsäkringsdirektivet framgår att investeringar i derivatinstrument ska vara möjliga i den utsträckning som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlätta en effektiv portföljförvaltning. En motsvarande begränsningsregel för användningen av derivat finns redan 7 kap. 17 b § FRL. Direktivet är således redan tillgodosett genom att den bestämmelsen gäller även för åter- försäkringsbolag och någon särskild lagstiftningsåtgärd anses inte behövas i den delen.

Enligt återförsäkringsdirektivet är det vidare möjligt – om ovan angivna förutsättningar är uppfyllda – att använda derivatinstrument som skuldtäckningstillgång. Av artikel 34.1 d framgår att derivatinstrumenten ska värderas med aktsamhet, med hänsyn till de underliggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av institutionernas tillgångar. Företaget ska också undvika överdriven riskexponering på en enda motpart och på andra derivattransaktioner. Bestämmelsen överens- stämmer i stort med artikel 18.d i tjänstepensionsdirektivet.

Enligt gällande rätt kvalificerar sig inte derivatinstrument som skuldtäckningstillgång och dessa instrument finns följaktligen inte med i katalogen över tillåtna tillgångsslag för skuldtäckning i 7 kap. 10 § FRL. Enligt tjänstepensionsdirektivet får dock optioner, terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument användas vid skuldtäckning av försäkringstekniska avsättningar i verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring, om de bidrar till att sänka den finansiella risken i verksamheten och till att effektivisera förvaltningen av de tillgångar som hör till denna rörelse (se 7 kap. 12 § FRL).

Prop. 2007/08:40

98

Derivatinstrument kan förekomma i många olika former och bör således inte betraktas som ett homogent tillgångsslag. I prop. 2004/05:165 (s. 176) anför regeringen att en förutsättning för att derivatinstrument ska vara tillämpligt som skuldtäckningstillgång bör vara att instrumentet har en ekonomisk innebörd som motsvarar den hos en tillgång som bedöms som lämplig för skuldtäckning och att hänsyn måste tas till den kreditrisk som uppstår gentemot motparten. I tillsynen över institutet bör därför även ingå att kontrollera att instituten undviker en överdriven riskexponering mot en och samma motpart.

Motsvarande bör gälla för skuldtäckning av försäkringstekniska avsättningar och utjämningsreserv i återförsäkringsverksamhet. Detta föranleder emellertid – i likhet med genomförandet av tjänste- pensionsdirektivet – inga särskilda bestämmelser i lag. Det finns därför inget behov av att, såsom Svenska Aktuarieföreningen föreslår, införa en explicit bestämmelse i lag som avser återförsäkringsbolagen i denna del. Någon möjlighet att utsträcka bestämmelserna till att även gälla andra verksamheter än återförsäkring och tjänstepension följer inte heller av återförsäkringsdirektivet.

Vid genomförandet av EG:s tredje skade- och livförsäkringsdirektiv ansågs inte EG-rätten medge att derivatinstrument får användas för skuldtäckning (se prop. 1994/95:184 s. 174), eftersom sådana instrument inte finns med i uppräkningen av tillåtna tillgångsslag (se artikel 23.1 i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet). Detta torde även vara den vanligaste tolkningen av saken inom EU. EG-rätten får dock sägas vara något oklar när det gäller hur derivatinstrument får användas för skuldtäckning. Vid genomgången av vilka principer som ska iakttas vid utformningen av reglerna om skuldtäckningstillgångar (artikel 23.3 iv), anges emellertid att derivatinstrument får användas i den utsträckning som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning. De måste värderas försiktigt och får beaktas vid värderingen av de underliggande tillgångarna. Detta kan tolkas som att derivatinstrument kan tillåtas som skuldtäckningstillgång, om instrumentet har en direkt koppling till en viss sådan tillgång (se Placeringsutredningens slutbetänkande SOU 2003:84 s. 103). En eventuell omprövning av ställningstagandet som gjordes i samband med genomförandet av EG:s skade- och livförsäkringsdirektiv bör dock anstå till att en mer genomgripande översyn av försäkringsbolagens placeringstillgångar görs.

Länsförsäkringsbolagens Förening anser att gällande placeringsregler för försäkringsbolag bör anpassas till EG:s minimikrav nu, även om solvensreglerna inte reformeras på det sätt som föreslogs i solvenspromemorian. Placeringsreglerna för svenska försäkringsbolags tillgångar är mer restriktiva än vad EG-direktiven kräver. Enligt föreningen innebär den nya tillsynsmodellen (trafikljuset) att bolagen behöver ha ett större buffertkapital än vad försäkringsrörelselagen föreskriver, för att täcka för marknadsrisker (risken för att marknadsvärdet för ett finansiellt instrument m.m. ändras till följd av förändringar i främst räntor, valutakurser, aktiekurser). Föreningen anser således att åtminstone de kvantitativa begränsningarna avseende andelen aktier, fastigheter och obligationer avskaffas. Föreningen anser också att derivatinstrument bör kunna tillåtas användas för skuldtäckning.

Prop. 2007/08:40

99

Föreningens synpunkter är väl värda att beakta. Som nämnts ryms dock inte någon samlad översyn av placeringsreglerna för direkt- försäkringsbolagen inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Återförsäkringsdirektivets artikel 34.1 andra stycket innehåller en möjlighet att undanta statsobligationer från diversifieringskravet med avseende på riskkoncentrationer i artikel 34.1 e. Finansinspektionen anför att optionen bör utnyttjas eftersom det primära syftet med återförsäkringsverksamhet, till skillnad från t.ex. tjänstepensions- verksamhet, torde vara att åstadkomma en säkerhet för att åtagandena kan infrias. Frågan om en hög avkastning är normalt endast en fråga för ägarna (och inte för försäkringstagarna). I likhet med vad Sveriges Försäkringsförbund antyder är det inte orimligt att statsobligationer behandlas mer förmånligt än andra finansiella tillgångar. Det finns också anledning att instämma i att undantaget måste förstås så att placeringar i statsobligationer – såväl som total andel av placeringarna som enhandsengagmeng – kan tillåtas vara något större än för andra tillgångar.

Statsobligationer kan dock inte anses helt riskfria och det kan därför inte anses lämpligt att helt bortse från kravet på att försäkringsbolagen ska undvika ett överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag samt riskackumulering i portföljen som helhet. Den allmänt hållna diversifieringsregeln i 7 kap. 9 a § FRL kan heller inte anses vara alltför begränsande för återförsäkringsföretagens placeringar i statsobligationer. Det kan således inte hävdas att de svenska återförsäkringsbolagen får sämre möjligheter att använda stats- obligationer än utländska återförsäkringsföretag. Den eftersträvansvärda generella diversifieringsansatsen bör således inte frångås och optionen enligt direktivet bör därför inte utnyttjas.

Enligt artiklarna 57.6 och 60.10, punkt 2 i båda artiklarna, får skade- och livförsäkringsföretag, som samtidigt bedriver återförsäkrings- verksamhet, välja att tillämpa återförsäkringsdirektivets regler om skuldtäckning av återförsäkring i artikel 34, om mottagna åter- försäkringspremier motsvarar mer än 10 procent av de totala premierna, de mottagna återförsäkringspremierna uppgår till mer än 50 miljoner euro eller de tekniska avsättningarna för mottagen återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av företagets totala tekniska avsättningar. Om så sker föreskriver återförsäkringsdirektivet att tillsynsmyndigheten ska verifiera att alla tillgångar och avsättningar i bolagets återförsäkring ska avgränsas, förvaltas och organiseras separerat från tillgångarna i direktförsäkringsverksamhet, utan möjlighet till överföring.

I kompletteringspromemorian föreslås att Sverige bör utnyttja optionerna i skade- och livförsäkringsdirektiven som införs genom artiklarna 57.6 och 60.10 i återförsäkringsdirektivet.

Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen avstyrker förslaget, eftersom de anser att de fördelar som uppnås med det flexiblare valet av lämpliga skuldtäckningstillgångar för återförsäkring, mer än väl uppvägs av de nackdelar som uppstår med separat förvaltning och överföringsförbud mellan skuldtäckningstillgångar avseende direktförsäkringsverksamhet och återförsäkringsverksamhet. Länsförsäk- ringsbolagens Förening är neutrala eller svagt positiva till den nu diskuterade partiella reformen, men ser ytterligare problem för bolagen

Prop. 2007/08:40

100

när ett s.k. blandat bolag växlar mellan att överskrida och underskrida gränsen för när återförsäkringsverksamheten enligt definitionen ska anses betydande. Som remissinstanserna lyfter fram i sina remissvar måste de positiva effekterna av kvalitativt utformade placeringsregler för mottagen återförsäkring vägas mot de administrativa nackdelarna med skilda placeringsregler och krav på separation. Mot denna bakgrund anser vi, i likhet med flera remissinstanser, att s.k. blandade bolag inte bör få tillämpa de nya placeringsreglerna enligt återförsäkringsdirektivet för den del av verksamheten som avser mottagen återförsäkring.

6.3.10Registerföring av skuldtäckningstillgångar

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om registerföring av skuldtäckningstillgångar utvidgas till att omfatta alla försäkringsbolag.

Kompletteringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens. I promemorian föreslås vidare att skuldtäckningstillgångar avseende återförsäkringsverksamheten i s.k. blandade bolag ska registreras åtskilt från verksamheten avseende direkt försäkring.

Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen avstyrker att det införs ett krav på ett separat register för återförsäkringsverksamhet i s.k. blandade bolag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt ska försäk- ringsbolag som omfattas av bestämmelserna om skuldtäckning i 7 kap. 9 § FRL föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde (se 7 kap. 11 § första stycket). Kravet gäller dels försäkringsbolag som bedriver direkt försäkringsrörelse, dels försäkringsbolag som bedriver återförsäkring av livförsäkring och lång skadeförsäkring (skadeförsäkring som meddelats för längre tid än tio år). Syftet med bestämmelsen har varit att trygga dessa försäkringstagares förmånsrätt.

För livförsäkringsbolag som driver både tjänstepensionsverksamhet och annan livförsäkringsverksamhet gäller därutöver att de ska upprätta ett register för vardera verksamheten och att respektive försäkrings- tagargrupp ska ha förmånsrätt till tillgångarna i respektive register.

Av 7 kap. 11 a § FRL framgår att förmånsrätt enligt 4 a § förmåns- rättslagen (1970:979) följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran som grundas på alla slags försäkrings- avtal. Förmånsrätt följer också med fordran som avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla. Förmånsrätten gäller vid konkurs och utmätning före alla andra fordringar i de tillgångar som finns upptagna i sådana register som anges i 7 kap. 11 § FRL.

Som en följd av att skuldtäckningsreglerna nu föreslås gälla all återförsäkring (se avsnitt 6.3.7) bör även reglerna i 7 kap. 11 § FRL om registerföring utvidgas till att gälla alla försäkringsbolag. En sådan utvidgning är dessutom befogad, eftersom förmånsrätten endast omfattar tillgångar som på visst sätt är registerförda. Även ett försäkringsbolag som driver återförsäkringsrörelse avseende annan skadeförsäkring än den

Prop. 2007/08:40

101

nyss nämnda bör således vara skyldigt att föra ett register över skuldtäckningstillgångarna för att säkra försäkringstagarnas förmånsrätt.

Eftersom förslaget i kompletteringspromemorian om särskilda placeringsregler för återförsäkringsverksamheten i s.k. blandade bolag nu inte föreslås genomföras (se avsnitt 6.3.9), faller också förslaget om att tillgångarna och avsättningarna i bolagets återförsäkringsverksamhet ska separeras från tillgångar och avsättningar inom direkt försäkring. Några särskilda regler avseende registerföringen av skuldtäckningstillgångarna i dessa blandande försäkringsbolag är således inte aktuella.

6.3.11Försäkringstekniska riktlinjer och underlag samt placeringsriktlinjer

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen om försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräknings- underlag ska gälla för alla återförsäkringsbolag. Detsamma ska gälla i fråga om placeringsriktlinjer.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen tillstyrker att alla återförsäkringsbolag åläggs att upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer och placeringsriktlinjer. Finansinspektionen motsätter sig dock att innehållet i riktlinjerna preciseras i lag. Aktuarieföreningen anför att kravet på försäkringstekniskt beräkningsunderlag bör utmönstras för alla försäkringsbolag, eftersom dessa inte fyller någon funktion. Försäkringsförbundet motsätter sig att kravet på beräkningsunderlag utvidgas till att gälla alla återförsäkringsbolag, eftersom de antaganden som ska redovisas i underlaget i huvudsak inte är relevanta för återförsäkringsrörelse.

Skälen för regeringens förslag: Kravet på upprättande av försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag regleras i 7 kap. 3 § FRL. Av sista stycket i nämnd paragraf framgår att de bolag som omfattas av regeln får avstå från att upprätta beräkningsunderlag, om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant underlag. Genom en hänvisning i nämnda paragraf till 7 kap. 9 § FRL har kravens omfattning tidigare varit begränsat till verksamhet avseende direkt försäkring och återförsäkring av livförsäkring.

Gällande rätt innebär därutöver att försäkringsbolag är skyldiga att upprätta och följa placeringsriktlinjer, se 7 kap. 10 g § FRL. Nämnd paragraf omfattar även de försäkringsbolag som avses i 7 kap. 9 § FRL.

Enligt nu gällande regler åläggs således försäkringsbolag som driver direkt försäkring och återförsäkring av livförsäkring att upprätta försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräkningsunderlag samt placeringsriktlinjer. I likhet med Finansinspektionen anser regeringen det lämpligt av tillsynsskäl att utvidga detta åliggande för bolagen till all återförsäkring. Ett av inspektionen efterfrågat ställningstagande som skulle innebära att innehållet i riktlinjer och

Prop. 2007/08:40

102

underlag inte längre preciseras i lag, kräver ytterligare analys och beredning. Detta bör ske i ett annat och större sammanhang.

Reglerna om det försäkringstekniska beräkningsunderlaget är som nämnts flexibla (se 7 kap. 3 § sista stycket) och en effektiv tillämpning av dem torde kunna innebära att bolagen – även när det gäller återförsäkringsrörelse – endast behöver upprätta ett underlag som är relevant för såväl styrnings- som tillsynsändamål. I motsats till vad Svenska Aktuarieföreningen hävdat fyller beräkningsunderlaget således fortfarande en funktion.

6.3.12Kapitalbasen

Regeringens förslag: Det klargörs i försäkringsrörelselagen vilka poster som får ingå i kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse och att utjämningsreserven för kreditförsäkring ska dras av från denna.

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets övriga regler om kapitalbasen tillgodoses redan av bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Direktivets bestämmelser om avdrag från kapitalbasen för innehav i andra finansiella företag har tillgodosetts genom ändringar i samma lag i samband med ny lagstiftning om finansiella konglomerat.

Återförsäkringspromemorians förslag och bedömning

överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen och

bedömningarna.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmän regel

Varje medlemsstat ska enligt artikel 35 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att alla återförsäkringsföretag som har sitt huvudkontor inom dess territorium vid varje tidpunkt ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal i förhållande till sin samlade verksamhet, som åtminstone motsvarar kraven i detta direktiv.

Återförsäkringsbolag omfattas redan av försäkringsrörelselagens bestämmelser om tillräcklig kapitalbas (se 1 kap. 8 a § FRL). Därigenom tillgodoses den allmänna regeln i direktivets artikel 35.

Godkända poster

Artikel 36 i återförsäkringsdirektivet behandlar vilka poster som är godkända i kapitalbasen.

Enligt artikel 36.1 ska den disponibla solvensmarginalen motsvaras av tillgångar i återförsäkringsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, bl.a. följande:

a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömsesidigt återförsäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för

Prop. 2007/08:40

103

eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier Prop. 2007/08:40 uppfylls:

i)I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

ii)I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i förväg och under denna period kunna förbjuda utbetalningen.

iii)De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och bolagsordning får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, vilket dock inte påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii.

b) Lagstadgade och fria reserver som varken motsvarar ingångna

försäkringsåtaganden eller klassificeras som utjämningsreserver.

c) Den balanserade vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning. Enligt artikel 36.2 ska den disponibla solvensmarginalen minskas med

beloppet för de egna aktier som återförsäkringsföretaget innehar direkt. För återförsäkringsföretag som tillämpar diskontering eller nedsättning

av sina försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador för att ta hänsyn till avkastning på placeringar, såsom tillåts genom artikel 60.1 g i direktiv 91/674/EEG, ska den disponibla solvensmarginalen minskas med skillnaden mellan odiskonterade tekniska avsättningar eller tekniska avsättningar före nedsättning, enligt uppgift i noterna till redovisningen, och diskonterade tekniska avsättningar eller tekniska avsättningar efter nedsättning. Denna justering ska göras för alla risker som anges i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG, med undantag av de risker som anges för försäkringsklasserna 1 och 2 i punkt A i samma bilaga. För andra försäkringsklasser än 1 och 2 i punkt A i bilagan behöver ingen justering göras för diskontering av annuiteter som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna.

Utöver de avdrag som anges i första och andra styckena ska följande dras från den disponibla solvensmarginalen:

a) Ägarintressen som återförsäkringsföretaget har i följande slag av organ:

i)Försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 1 b i direktiv 98/78/EG.

ii)Återförsäkringsföretag enligt artikel 3 i detta direktiv eller återförsäkringsföretag i icke-medlemsstater enligt artikel 1.1 i direktiv 98/78/EG.

iii)Försäkringsholdingbolag enligt definitionen i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG.

iv)Kreditinstitut och finansiella institut enligt definitionerna i artiklarna 1.1 och 1.5 i direktiv 2000/12/EG.

v)Värdepappersföretag och finansiella institut enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 93/22/EEG och i artikel 2.4 och 2.7 i direktiv

93/6/EEG .

104

b) Var och en av följande poster som ett återförsäkringsföretag innehar Prop. 2007/08:40 i de enheter som definierats i a i vilka det har ägarintresse:

i)De instrument som avses i punkt 4.

ii)De instrument som avses i artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG.

iii)Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 och artikel 36.3 i direktiv 2000/12/EG.

Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkrings- holdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag enligt a och b i tredje stycket.

Som ett alternativ till avdrag av de poster enligt a och b i tredje stycket som återförsäkringsföretag innehar i kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut, får medlemsstaterna tillåta att deras återförsäkringsföretag också med tillämpliga ändringar tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) ska tillämpas endast om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som ska inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

För beräkningen av solvensmarginalen enligt detta direktiv får medlemsstaterna föreskriva att återförsäkringsföretag som är föremål för extra tillsyn enligt direktiv 98/78/EG eller direktiv 2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i tredje stycket i de kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, försäkrings- eller återförsäk- ringsföretag eller försäkringsholdingbolag som ingår i den extra tillsynen.

Med det avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas här ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv 98/78/EG.

Enligt artikel 36.3 får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande:

a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvens- marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 procent får bestå av förlagslån eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslånekapitalet eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att återförsäkringsföretaget går i konkurs eller likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor:

i)Endast helt inbetalda medel får beaktas.

ii)För lån med fast löptid ska den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum ska försäkringsföretaget till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den

disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har

 

minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga

105

myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande Prop. 2007/08:40 återförsäkringsföretaget ansöker om detta och förutsatt att dess

disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iii)Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska återförsäkringsföretaget underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och företaget ska därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetalningen om åter- försäkringsföretagets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iv)I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter utöver avveckling av återförsäkringsföretaget, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

v)Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

i)De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

ii)Utställandeavtalet ska ge återförsäkringsföretaget möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.

iii)Långivarens fordran på återförsäkringsföretaget ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda borgenärer.

iv)Handlingarna vid utställandet av värdepapperen ska innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för återförsäkringsföretaget att fortsätta sin verksamhet.

v)Endast helt inbetalda belopp får beaktas.

I artikel 36.4 föreskrivs följande. Efter återförsäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndig-

heten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande får

 

den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande:

 

a) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart

 

den inbetalda delen uppgår till 25 procent av nämnda kapital, upp till

 

50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvens-

 

marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen.

 

b) Fordran som ett ömsesidigt eller liknande skadeförsäkringsföretag

 

med variabla bidrag kan ha på sina medlemmar i form av begärda extra

 

bidrag inom ett visst verksamhetsår, med ett belopp som uppgår till högst

 

hälften av skillnaden mellan bidrag som maximalt kan infordras och

 

faktiskt infordrade bidrag, varvid sådana extra bidrag inte får motsvara

106

mer än 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvens- Prop. 2007/08:40 marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. De behöriga

nationella myndigheterna ska fastställa riktlinjer avseende villkoren för godkännande av extra bidrag.

c)Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

Enligt artikel 36.5 får, när det gäller livåterförsäkringsverksamhet, den disponibla solvensmarginalen dessutom, efter återförsäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, också utgöras av följande:

a)Fram till och med den 31 december 2009: ett belopp motsvarande 50 procent av företagets framtida vinst, men inte mer än 25 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. Vinstens storlek erhålls genom multiplicering av den uppskattade årsvinsten med en faktor som motsvarar försäkringsavtalens genomsnittliga återstående giltighetstid. Denna faktor får inte överstiga 6. Den uppskattade årsvinsten får inte överstiga det aritmetiska medelvärdet av den uppnådda vinsten under de senaste fem räkenskapsåren i de verksamheter som anges i artikel 2.1 i direktiv 2002/83/EG.

De behöriga myndigheterna får medge att sådana belopp ingår i den disponibla solvensmarginalen endast

i)om en aktuariell rapport inlämnas till de behöriga myndigheterna med en beräkning av sannolikheten av dessa framtida vinsters uppkomst, och

ii)i den mån framtida vinster från dolda nettoreserver enligt punkt 4 c inte redan beaktats.

b)Om zillmering inte tillämpas, eller om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien. Detta belopp får emellertid inte överstiga 3,5 procent av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livåterförsäkringar och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

Enligt artikel 36.6 ska ändringar av punkterna 1–5 i denna artikel i syfte att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen ska antas enligt förfarandet i artikel 55.2, dvs. genom ett kommitologiförfarande på samma sätt som föreskrivs i direktförsäkringsdirektiven.

Föreskrifter om att utjämningsreserver ska dras av från kapitalbasen införs även i skadeförsäkringsdirektiven genom artikel 57.4 a. Någon motsvarande ändring görs däremot inte i livförsäkringsdirektivet. Där finns redan särskilda bestämmelser om att beakta vinstreserver (se artikel

27.2b i [2002/83/EG]).

107

De nya föreskrifterna om avdrag från kapitalbasen för innehav i andra finansiella företag införs även i skade- och livförsäkringsdirektiven genom artikel 57.4 b respektive artikel 60.8 a i återförsäkringsdirektivet.

I 7 kap. 22 § FRL anges vilka poster som får ingå i kapitalbasen för livförsäkringsrörelse och att Finansinspektionen får medge att andra poster ingår. I 7 kap. 24 § FRL finns motsvarande bestämmelser för skadeförsäkringsrörelse. Båda dessa bestämmelser gäller även för motsvarande återförsäkringsrörelse.

Återförsäkringsdirektivets artikel 36, som har sin förebild i skade- och livförsäkringsdirektiven, tillgodoses väsentligen redan av försäk- ringsrörelselagen i kombination med sådana föreskrifter om kapitalbasen som får meddelas enligt 1 kap. 8 a § FRL. Det är dock lämpligt att göra ett par kompletteringar.

Som tidigare nämnts ska dagens utjämningsavsättning för kredit- försäkring anses som en utjämningsreserv i direktivets mening men fortfarande skuldtäckas (se avsnitt 6.3.6 och 6.3.7). Enligt direktivet (artikel 36.1 b) ska utjämningsreserven dras av från kapitalbasen, vilket det finns goda skäl för, eftersom den grundas på uppskattade åtaganden som inte ingår bland de försäkringstekniska avsättningarna, men som företaget riskerar att få infria. Det klargörs därför i 7 kap. 24 § FRL, som reglerar kapitalbasen för skadeförsäkringsringsrörelse, till vilket kreditförsäkring hör, att utjämningsreserven inte får ingå i kapitalbasen. Detta gäller oavsett om reserven redovisas som en obeskattad reserv eller eget kapital.

I 7 kap. 24 § FRL anges hur en diskontering av avsättningar för vissa oreglerade skador ska beaktas. Skillnaden mellan det odiskonterade och det diskonterade beloppet ska dras av från kapitalbasen. Bestämmelsen hänvisar till vissa försäkringsklasser för direkt försäkring, vilket innebär att alla skadeförsäkringsklasser utom sjuk- och olycksfallsförsäkring omfattas. För avsättningar för sjuk- och olycksfallsförsäkring ska en diskontering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras. För att uppfylla direktivets artikel 36.2 bör det i bestämmelsen i 7 kap. 24 § förtydligas att vad som där gäller för försäkringsklasserna inom direkt försäkring utvidgas till att även