Regeringens proposition 2007/08:27

Avskaffad statlig fastighetsskatt, m.m.

Prop.

 

2007/08:27

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 25 oktober 2007

Maud Olofsson

Mats Odell

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den statliga fastighetsskatten på bostäder

 

avskaffas och ersätts av en kommunal fastighetsavgift.

 

Fastighetsavgiften för småhus föreslås bli 6 000 kronor, dock högst

 

0,75 procent av taxeringsvärdet. Fastighetsavgiften för flerbostadshus

 

föreslås bli 1 200 kronor per bostadslägenhet, dock högst 0,4 procent av

 

taxeringsvärdet. Avgiften indexeras genom att knytas till inkomstbas-

 

beloppets förändring.

 

De avgiftsmedel som flyter in överförs till kommunerna. För staten

 

finansieras införandet dels genom en nedjustering av det generella

 

statsbidraget till kommunerna det första året, dels genom förändringar av

 

kapitalinkomstbeskattningen av privatbostäder.

 

Kapitalvinstskatten på avyttring av privatbostäder föreslås höjas från

 

20 procent av vinsten till 22 procent av vinsten. Vidare sker ett antal

 

förändringar i systemet med uppskov med beskattning av kapitalvinst vid

 

avyttring av privatbostad.

 

Uppskovsbelopp ska återföras när en bostad övergår till någon annan

 

genom arv, testamente, gåva eller bodelning. Undantag görs för

 

övergångar i form av arv eller testamente till make, sambo eller

 

hemmavarande barn under 18 år, samt bodelning med anledning av att ett

 

äktenskap eller ett samboförhållande upphör eller att maken eller sambon

 

dör. Det införs ett tak för hur stort ett uppskovsbelopp kan bli. Ett

 

uppskovsbelopp ska vid avyttring av en privatbostad från och med den

 

1 januari 2008 inte kunna bli större än 1,6 miljoner kronor. Vidare ändras

 

metoden för beräkning av uppskovsbeloppets storlek vid förvärv av

 

billigare ersättningsbostad. Nuvarande beräkningsmetod, där uppskovs-

 

beloppet beräknas som så stor del av kapitalvinsten som ersättningen för

1

 

ersättningsbostaden utgör av ersättningen för ursprungsbostaden, slopas. Uppskovsbeloppet ska i stället beräknas som kapitalvinsten minskad med skillnaden mellan ersättningen för ursprungsbostaden och ersättningen för ersättningsbostaden.

Uppskovsbelopp räntebeläggs med motsvarande 0,5 procent av uppskovsbeloppet. Vid den föreslagna kapitalvinstskatten på 22 procent motsvarar detta en effektiv icke avdragsgill ränta på knappt 2,3 procent av den latenta skattekredit som uppskovsbeloppet innebär. Räntan tas ut genom att en särskild schablonintäkt på 1,67 procent av uppskovsbeloppet tas upp i inkomstslaget kapital och beskattas med den normala kapitalskattesatsen, dvs. 30 procent.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering.

Prop. 2007/08:27

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut ................................................................

6

2

Lagtext

.............................................................................................

7

 

2.1

Förslag till lag om kommunal fastighetsavgift ..................

7

2.2Förslag till lag om fastighetstaxering av

småhusenheter år 2009 ....................................................

10

2.3Förslag till lag om utbetalning till kommuner av

fastighetsavgiftsmedel 2008–2010 ..................................

11

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt, m.m..............................

12

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1971:171) om

särskilt uppskattningsvärde på fastighet ..........................

17

2.6Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152) .....................................................................

18

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om

statlig fastighetsskatt .......................................................

25

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om

avräkning av utländsk skatt .............................................

30

2.9Förslag till lag om ändring i taxeringslagen

(1990:324) .......................................................................

36

2.10Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) .......................................................................

38

2.11Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) .....................................................................

42

2.12Förslag till lag om upphävande av lagen (2001:906)

om skattereduktion för fastighetsskatt.............................

54

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om

självdeklarationer och kontrolluppgifter..........................

55

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (2006:2) om fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter

vid 2007–2011 års taxeringar ..........................................

60

2.15Förslag till lag om upphävande av lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års

taxeringar.........................................................................

61

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (2007:346) om

 

 

skattereduktion för utgifter för hushållsarbete.................

62

3

Ärendet och dess beredning ...........................................................

63

4

Utgångspunkter för en reformerad boendebeskattning ..................

64

5

Fastighetstaxering och fastighetsskatt............................................

65

6

Kommunal fastighetsavgift för småhus och flerbostadshus...........

68

 

6.1

Fastighetsavgiftens karaktär och benämning...................

68

 

6.2

Fastighetsavgiftens uppbyggnad och omfattning ............

70

 

6.3

Fastighetsavgiftens storlek ..............................................

78

 

6.4

Avgiftsskyldighet och kalenderårsvis beräkning.............

82

 

6.5

Utländska privatbostäder.................................................

85

 

6.6

Specialregler....................................................................

86

Prop. 2007/08:27

3

 

6.6.1

Dämpningsregeln ............................................

87

Prop. 2007/08:27

 

6.6.2

Begränsningsregeln .........................................

88

 

 

6.6.3

Lättnaden vid nybyggnation............................

90

 

 

6.6.4

Reduceringsbelopp..........................................

91

 

 

6.6.5

Nedsättning av fastighetsskatt på grund av

 

 

 

 

brand eller liknande.........................................

92

 

 

6.6.6

Den tillfälliga lagen.........................................

94

 

6.7

Processuella regler samt debitering och betalning ...........

95

 

6.8

Uppgifter om bostadslägenheter ......................................

95

 

7 2009 års fastighetstaxering .............................................................

97

 

8 Överföring av den kommunala fastighetsavgiften till

 

 

kommunerna ...................................................................................

 

98

 

8.1

Utgångspunkter ................................................................

98

 

8.2

Utbetalning av kommunal inkomstskatt...........................

98

 

8.3

Utbetalning av kommunal fastighetsavgift ......................

99

 

 

8.3.1

Utbetalning av kommunal fastighetsavgift

 

 

 

 

2008 ...........................................................

101

 

 

8.3.2

Utbetalning av kommunal fastighetsavgift

 

 

 

 

från och med 2009.........................................

103

 

8.4Utdebitering och utbetalning av fastighetsavgift vid

 

ändring i rikets indelning i kommuner ...........................

106

9 Förändringar i kapitalinkomstbeskattningen.................................

107

9.1

Inledning ........................................................................

107

9.2Höjd kapitalvinstbeskattning för

 

privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter ............

108

9.3

Förändringar av reglerna för uppskov med

 

 

kapitalvinst vid avyttring av privatbostad ......................

113

 

9.3.1

Begränsning av rätten till fortsatt uppskov

 

 

 

vid benefika förvärv ......................................

113

9.3.2Ändrad metod för beräkning av uppskovsbeloppets storlek vid förvärv av

 

billigare ersättningsbostad.............................

115

9.3.3

Begränsning av rätten till uppskov................

117

9.3.4

Räntebeläggning av uppskovsbelopp ............

120

9.4Begränsning av möjligheten till omprövning och överklagande i fråga om frivillig återföring av

 

uppskovsbelopp..............................................................

123

10 Konsekvenser av förslagen ...........................................................

124

10.1

Offentligfinansiella konsekvenser..................................

124

10.2

Fördelningseffekter ........................................................

127

10.3

Konsekvenser för enskilda skattskyldiga .......................

129

 

10.3.1

Administrativa konsekvenser ........................

129

 

10.3.2

Jämställdhetskonsekvenser............................

129

10.4

Konsekvenser för Skatteverket ......................................

130

10.5Konsekvenser för de allmänna

 

förvaltningsdomstolarna.................................................

130

11 Författningskommentarer .............................................................

131

11.1

Förslaget till lag om kommunal fastighetsavgift............

131

4

11.2

Förslag till lag om fastighetstaxering av

Prop. 2007/08:27

 

småhusenheter år 2009 ..................................................

134

11.3Förslaget till lag om utbetalning till kommuner av

fastighetsavgiftsmedel 2008–2010 ................................

134

11.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt, m.m............................

134

11.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:171) om

 

särskilt uppskattningsvärde på fastighet ........................

136

11.6

Förslaget till lag om ändring i

 

 

fastighetstaxeringslagen (1979:1152)............................

136

11.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om

statlig fastighetsskatt .....................................................

138

11.8Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om

avräkning av utländsk skatt ...........................................

139

11.9Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen

(1990:324) .....................................................................

140

11.10Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) .....................................................................

141

11.11Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ...................................................................

141

11.12 Förslaget till lag om upphävande av lagen

 

(2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt ........

145

11.13Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227) om

självdeklarationer och kontrolluppgifter........................

145

11.14Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:2) om

 

fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter

 

 

vid 2007–2011 års taxeringar ........................................

146

11.15 Förslaget till lag om upphävande av lagen

 

 

(2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–

 

 

2009 års taxeringar ........................................................

146

11.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:346) om

 

 

skattereduktion för utgifter för hushållsarbete...............

146

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Reformerad

 

 

beskattning av bostäder......................................................

147

Bilaga 2

Lagförslagen i promemorian Reformerad beskattning

 

 

av bostäder .........................................................................

149

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser till promemorian

 

 

Reformerad beskattning av bostäder..................................

193

Bilaga 4

Lagrådsremissens förslag till lagtext..................................

194

Bilaga 5

Lagrådets yttrande..............................................................

237

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober

 

 

2007 ....................................................................................

242

5

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2007/08:27

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om kommunal fastighetsavgift,

2.lag om fastighetstaxering av småhusenheter år 2009,

3.lag om utbetalning till kommuner av fastighetsavgiftsmedel 2008– 2010,

4.lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

5.lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet,

6.lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

7.lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

8.lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,

9.lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

10.lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

11.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

12.lag om upphävande av lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt,

13.lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter,

14.lag om ändring i lagen (2006:2) om fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter vid 2007–2011 års taxeringar,

15.lag om upphävande av lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar,

16.lag om ändring i lagen (2007:346) om skattereduktion för utgifter för hushållsarbete.

6

2

Lagtext

Prop. 2007/08:27

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om kommunal fastighetsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

Avgiftsplikt

1 § Fastighetsavgift ska, i den utsträckning som framgår av 3 §, betalas för sådana fastigheter som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhusenhet, hyreshusenhet eller lantbruksenhet om det på lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus. Avgift ska inte betalas för fastighet som året före taxeringsåret inte varit avgiftspliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Avgiftsskyldighet

2 § Fastighetsavgift ska betalas för kalenderåret av den som vid ingången av kalenderåret är ägare till fastigheten eller enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska anses som ägare.

Avgiftens storlek

3 § Fastighetsavgiften per kalenderår är för år 2008

a)för sådan del av småhusenhet som avser värderingsenhet för småhus som är uppfört samt värderingsenhet för tillhörande tomtmark inom samma taxeringsenhet 6 000 kronor per sådan värderingsenhet för små- hus, dock högst 0,75 procent av taxeringsvärdet för dessa värderings- enheter,

b)för värderingsenhet för småhus på lantbruksenhet som är uppfört samt värderingsenhet för tillhörande tomtmark inom samma taxerings- enhet 6 000 kronor per sådan värderingsenhet för småhus, dock högst 0,75 procent av bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarksvärdet,

c)för sådan del av hyreshusenhet som avser värderingsenhet för bostä- der som är uppförda samt värderingsenhet för tillhörande tomtmark inom

samma taxeringsenhet 1 200 kronor per bostadslägenhet, dock högst 0,4 procent av taxeringsvärdet för dessa värderingsenheter.

För år 2009 och senare kalenderår uppgår fastighetsavgiften per värderingsenhet för småhus och fastighetsavgiften per bostadslägenhet till fastighetsavgiften för år 2008 ökad eller minskad med ett belopp motsvarande inkomstbasbeloppets förändring mellan år 2008 och det aktuella kalenderåret uttryckt i procent med två decimaler. Avgiften uttrycks i hela krontal så att öretal faller bort.

Med inkomstbasbelopp avses detsamma som i 1 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

7

4 § Med bostadslägenhet avses i 3 § första stycket c en sådan lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad.

5 § Om det på en värderingsenhet för tomtmark finns en eller flera värderingsenheter för småhus som är uppförda och en eller flera värderingsenheter för småhus som är under uppförande, ska vid tillämp- ningen av 3 § tomtmarken anses höra till det eller de småhus som är uppförda.

6 § Om det beräknade värdeåret för en sådan byggnad på en fastighet som innehåller bostäder är året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, tas ingen fastighetsavgift ut för byggnaden och tillhörande tomtmark för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsavgift för de därpå följande fem kalenderåren. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har bestämts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastig- hetstaxering då hade företagits.

Om det på en värderingsenhet för tomtmark finns flera värderingsenheter för småhus som är uppförda ska tomtmarken anses höra till det eller de småhus som fastighetsavgiften inte har minskats för eller, om avgiften har minskats för samtliga småhus, det eller de småhus som har lägst grad av minskning.

7 § För fastighet som avses i 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska fastighetens andel av taxeringsvärdet på annan samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket nämnda lag räknas in i underlaget för fastighetsavgiften om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.

Om fastighetsavgift och fastighetsskatt ska beräknas för skilda delar av fastigheten, ska taxeringsvärdet när det används som underlag för beräkningen av fastighetsavgiften utgöras av den del av värdet som hör till respektive fastighetsdel.

Övriga bestämmelser

8 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområden som i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och inkomstskattelagen (1999:1229).

9 § I fråga om förfarandet för att fastställa underlag för fastighetsavgift gäller bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324).

10 § I fråga om debitering och betalning av fastighetsavgift gäller bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483).

11 § I fråga om fastighetsavgift enligt denna lag gäller vad som före- skrivs om skatt i skattebrottslagen (1971:69) och lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Prop. 2007/08:27

8

Prop. 2007/08:27

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering.

2.Vid tillämpning av 6 § första stycket ska den som för kalenderåret 2007 är berättigad till hel eller halv minskning av fastighetsskatt enligt 3 § andra stycket lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt i dess lydelse före den 1 januari 2008, och som skulle ha varit berättigad till fortsatt minskning för kalenderåret 2008, vara berättigad till hel eller halv minskning av den kommunala fastighetsavgiften enligt vad som skulle ha gällt i fråga om minskning av fastighetsskatt enligt sistnämnda paragraf.

3.Den som är skyldig att betala fastighetsavgift för en sådan fastighet

eller del av fastighet som avses i 3 § första stycket c ska senast den 30 juni 2008 lämna uppgift till Skatteverket om antalet bostadslägenheter per värderingsenhet på denna fastighet eller del av fastighet. 20 kap. 2 § tredje stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) tillämpas på mot- svarande sätt i fråga om detta uppgiftslämnande.

9

2.2Förslag till lag om fastighetstaxering av småhusenheter år 2009

Härigenom föreskrivs följande.

Fastighetstaxering av småhusenheter år 2009 ska, i stället för vad som följer av 1 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), ske som för- enklad fastighetstaxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Prop. 2007/08:27

10

2.3 Förslag till lag om utbetalning till kommuner av Prop. 2007/08:27 fastighetsavgiftsmedel 2008–2010

Härigenom föreskrivs följande.

1 § En kommun har rätt att varje år under tiden 2008–2010 av staten uppbära fastighetsavgiftsmedel med ett belopp som bestäms enligt denna lag.

2 § Ett totalt schablonbelopp avseende den sammanlagda fastighets- avgiften för 2008 ska fastställas av regeringen. Skatteverket beslutar om fördelningen till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2007.

Utbetalning ska göras av Skatteverket på det sätt som närmare före- skrivs i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

3 § Skatteverkets beslut enligt 2 § får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

11

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med Prop. 2007/08:27 särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,

m.m.1 ska ha följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

skall

 

 

3 §2

 

 

ska

 

 

 

Skatteverket

senast

den

Skatteverket

senast

den

8 mars till kommuner och lands-

8 mars till kommuner och lands-

ting redovisa den skatt för det

ting redovisa den skatt för det

föregående

året som tillkommer

föregående

året som

tillkommer

kommunen eller landstinget. Rege-

kommunen eller landstinget. Rege-

ringen meddelar närmare före-

ringen meddelar närmare före-

skrifter om sådan redovisning.

 

skrifter om sådan redovisning.

Skatteverket

skall

senast

den

Skatteverket

ska

senast

den

10 september

varje

år

lämna

10 september

varje

 

år

lämna

kommuner

och landsting uppgift

kommuner och landsting uppgift

om den

beräknade

sammanlagda

om den

beräknade

sammanlagda

beskattningsbara förvärvsinkoms-

beskattningsbara förvärvsinkoms-

ten som avses i 1 § första stycket.

ten som avses i 1 § första stycket.

Skatteverket skall i fråga om

Skatteverket ska i fråga om

avgifter

till

trossamfund

lämna

avgifter

till

 

trossamfund

lämna

redovisning och uppgifter mot-

redovisning och uppgifter mot-

svarande dem som anges i första

svarande dem som anges i första

och andra styckena till Svenska

och andra styckena till Svenska

kyrkan

och

andra

registrerade

kyrkan

och

andra

 

registrerade

trossamfund,

som

enligt

lagen

trossamfund,

som

enligt

lagen

(1999:291) om avgift till registre-

(1999:291) om avgift till registre-

rat trossamfund har beviljats stat-

rat trossamfund har beviljats stat-

lig hjälp med att ta in avgifterna.

lig hjälp med att ta in avgifterna.

Skatteverket

skall

lämna

Skatteverket

 

ska

lämna

motsvarande

redovisning

 

och

motsvarande

redovisning

och

uppgifter i fråga om begrav-

uppgifter i fråga om begrav-

ningsavgift

enligt

begravnings-

ningsavgift

enligt

begravnings-

lagen (1990:1144) till den för-

lagen (1990:1144) till den för-

samling,

 

kyrkliga

samfällighet

samling,

kyrkliga

samfällighet

eller kommun som är huvudman

eller kommun som är huvudman

för begravningsverksamheten.

 

för begravningsverksamheten.

 

 

 

 

 

 

 

Skatteverket

ska till

kommuner

 

 

 

 

 

 

 

lämna motsvarande

 

redovisning

 

 

 

 

 

 

 

som anges i första stycket i fråga

 

 

 

 

 

 

 

om fastighetsavgiftsmedel. Senast

 

 

 

 

 

 

 

samma

dag

ska Skatteverket till

1Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.

2Senaste lydelse 2003:679.

12

kommuner också lämna uppgift om Prop. 2007/08:27

de sammanlagda

fastighetsavgif-

terna i kommunen enligt Skatte-

verkets senaste beslut vid årlig

taxering enligt

4 kap. 2 § taxe-

ringslagen (1990:324).

4 §3

Det som sägs i denna paragraf om kommun och kommunalskattemedel tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel samt kommuns begravningsavgiftsmedel. I fråga om slutavräkning av begrav- ningsavgiftsmedel gäller dock i stället bestämmelserna i sjätte stycket.

En kommun har rätt att under

En kommun har rätt att under

visst år (beskattningsåret) av staten

visst år (beskattningsåret) av staten

uppbära preliminära

kommunal-

uppbära preliminära

kommunal-

skattemedel med ett belopp som

skattemedel med ett belopp som

motsvarar

produkten

av

de

motsvarar

produkten

av

 

de

sammanlagda

beskattningsbara

sammanlagda

 

beskattningsbara

förvärvsinkomsterna i kommunen

förvärvsinkomsterna i kommunen

enligt

Skatteverkets

beslut

enligt

enligt

Skatteverkets

beslut

enligt

4 kap. 2 §

 

taxeringslagen

4 kap. 2 §

 

 

taxeringslagen

(1990:324)

om

 

taxering

till

(1990:324)

om

taxering

 

till

kommunal

inkomstskatt

(skatte-

kommunal

inkomstskatt

(skatte-

underlaget) året före beskattnings-

underlaget) året före beskattnings-

året, den skattesats som har beslu-

året, den skattesats som har beslu-

tats för beskattningsåret och de

tats för beskattningsåret och de

uppräkningsfaktorer

enligt

tredje

uppräkningsfaktorer

enligt

tredje

stycket som har fastställts senast i

stycket som har fastställts senast i

september året före beskattnings-

september året före beskattnings-

året.

 

 

 

 

 

 

 

året. En kommun har också rätt att

 

 

 

 

 

 

 

 

under visst år (avgiftsåret) av

 

 

 

 

 

 

 

 

staten

uppbära

fastighetsavgifts-

 

 

 

 

 

 

 

 

medel med belopp som motsvarar

 

 

 

 

 

 

 

 

vad kommunen haft rätt att upp-

 

 

 

 

 

 

 

 

bära i sådana medel närmast

 

 

 

 

 

 

 

 

föregående år med justering för

 

 

 

 

 

 

 

 

skillnaden mellan de samman-

 

 

 

 

 

 

 

 

lagda

fastighetsavgifterna

i

 

 

 

 

 

 

 

 

kommunen

enligt

Skatteverkets

 

 

 

 

 

 

 

 

beslut

enligt

4 kap. 2 §

taxe-

 

 

 

 

 

 

 

 

ringslagen vid årlig taxering året

 

 

 

 

 

 

 

 

före avgiftsåret

och

motsvarande

 

 

 

 

 

 

 

 

summa andra året före avgiftsåret.

Senast i september varje år skall

Senast i september varje år ska

regeringen,

eller

den

myndighet

regeringen,

eller

den myndighet

regeringen

bestämmer,

fastställa

regeringen

bestämmer,

fastställa

två uppräkningsfaktorer som skall

två uppräkningsfaktorer

som

ska

svara

mot

den

 

uppskattade

svara

mot

 

den

uppskattade

3 Senaste lydelse 2004:774.

13

procentuella

förändringen

av

procentuella

förändringen

av

Prop. 2007/08:27

skatteunderlaget i riket. Den ena

skatteunderlaget i riket. Den ena

 

skall

avse

förändringen

mellan

ska

avse

förändringen

mellan

 

andra och första året före

andra och första året före

 

beskattningsåret. Den

andra

skall

beskattningsåret.

Den

andra

ska

 

avse förändringen mellan året före

avse förändringen mellan året före

 

beskattningsåret och beskattnings-

beskattningsåret och beskattnings-

 

året. Under år då riksdagsval hålls

året. Under år då riksdagsval hålls

 

i september, får regeringen dock

i september, får regeringen dock

 

ändra redan fastställda uppräk-

ändra redan fastställda uppräk-

 

ningsfaktorer.

Detta

skall

ske

ningsfaktorer. Detta ska ske senast

 

senast en vecka efter att

en vecka efter att regeringen

 

regeringen

avlämnat

budget-

avlämnat budgetpropositionen.

 

 

propositionen.

 

 

 

 

 

Innan

Skatteverket

betalar

ut

 

Innan

Skatteverket

betalar ut

 

kommunalskattemedel till kommu-

kommunalskattemedel och

fastig-

 

nerna skall avräkning och tillägg

hetsavgiftsmedel

till

kommunerna

 

för bidrag göras enligt 19 § lagen

ska avräkning och tillägg för

 

(2004:773)

om

kommunalekono-

bidrag

göras enligt

 

19 §

lagen

 

misk

utjämning.

Vidare

skall

(2004:773)

om

kommunalekono-

 

avräkning göras enligt 6 § lagen

misk

 

utjämning.

Vidare

 

ska

 

(2003:886)

om

utjämningsavgift

avräkning göras enligt 6 § lagen

 

för kommuner för kostnader enligt

(2003:886)

om

utjämningsavgift

 

lagen (1993:387) om stöd och

för kommuner för kostnader enligt

 

service till vissa funktionshindrade

lagen (1993:387) om stöd och

 

och 16 kap. 8 §

skattebetalnings-

service till vissa funktionshindrade

 

lagen

(1997:483)

samt

tillägg

och 16 kap. 8 §

skattebetalnings-

 

göras för bidrag enligt 6 § lagen

lagen

 

(1997:483)

samt

 

tillägg

 

(2003:887)

om

utjämningsbidrag

göras för bidrag enligt 6 § lagen

 

till kommuner för kostnader enligt

(2003:887)

om

utjämningsbidrag

 

lagen (1993:387) om stöd och

till kommuner för kostnader enligt

 

service till vissa funktions-

lagen (1993:387) om stöd och

 

hindrade. Det belopp som fram-

service till vissa funktions-

 

kommer skall betalas ut med en

hindrade. Det belopp som fram-

 

tolftedel per månad den tredje

kommer ska betalas ut med en

 

vardagen räknat från den 17 i

tolftedel per månad den tredje

 

månaden, varvid dag som enligt

vardagen räknat från den 17 i

 

2 § lagen (1930:173)

om beräk-

månaden, varvid dag som enligt

 

ning av lagstadgad tid jämställs

2 § lagen (1930:173)

om

beräk-

 

med allmän helgdag inte skall

ning av lagstadgad tid jämställs

 

medräknas. Är kommunens ford-

med allmän helgdag inte ska

 

ran inte uträknad vid utbetal-

medräknas. Är kommunens ford-

 

ningstillfällena i månaderna janu-

ran inte uträknad vid utbetal-

 

ari och februari, skall utbetal-

ningstillfällena i månaderna janu-

 

ningarna

dessa

månader

grundas

ari och februari, ska utbetal-

 

på samma belopp som utbetal-

ningarna dessa

månader

grundas

 

ningen i december månad det

på samma belopp som utbetal-

 

föregående året. När särskilda skäl

ningen i december månad det

 

föranleder

det

får

 

Skatteverket

föregående året. När särskilda skäl

 

dock

förordna

att

utbetalningen

föranleder

det

får

Skatteverket

 

skall grundas på ett annat belopp.

dock

förordna

att

utbetalningen

14

Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommu- nens fordran, skall den jämkning som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i april eller, om det är fråga om ett större belopp, fördelas på utbetalningarna i april, maj och juni månader.

En slutavräkning av kommunal- skattemedlen skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. Produkten av skatte- underlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslu- tats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattnings- året. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskatt- ningsåret. Utbetalning eller åter- betalning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret.

En slutavräkning av kommunens begravningsavgiftsmedel skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av skatte- underlaget enligt den taxeringen och den avgiftssats för begrav- ningsavgiften som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga begravningsavgiftsmedlen. Om dessa överstiger de preliminära begravningsavgiftsmedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunen. I motsatt

ska grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommu- nens fordran, ska den jämkning som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i april eller, om det är fråga om ett större belopp, fördelas på utbetalningarna i april, maj och juni månader.

En slutavräkning av kommunal- skattemedlen ska ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Därvid ska en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. Produkten av skatte- underlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslu- tats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket ska skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattnings- året. I motsatt fall ska skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskatt- ningsåret. Utbetalning eller åter- betalning ska göras i januari andra året efter beskattningsåret.

En slutavräkning av kommunens begravningsavgiftsmedel ska ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av skatte- underlaget enligt den taxeringen och den avgiftssats för begrav- ningsavgiften som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga begravningsavgiftsmedlen. Om dessa överstiger de preliminära begravningsavgiftsmedlen enligt andra stycket ska skillnaden betalas ut till kommunen. I motsatt

Prop. 2007/08:27

15

fall skall skillnaden återbetalas av kommunen. Utbetalning eller åter- betalning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret.

fall ska skillnaden återbetalas av Prop. 2007/08:27 kommunen. Utbetalning eller åter-

betalning ska göras i januari andra året efter beskattningsåret.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2.Bestämmelserna i 3 § fjärde stycket tillämpas första gången i fråga om Skatteverkets redovisning för fastighetsavgiftsmedel som tillkommer kommuner 2008 och i övrigt för fastighetsavgifter för 2008. Bestäm- melsen i 4 § andra stycket andra meningen tillämpas första gången för avgiftsåret 2011.

16

2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:171) om

Prop. 2007/08:27

 

särskilt uppskattningsvärde på fastighet

 

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:171) om särskilt uppskatt-

 

ningsvärde på fastighet ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 §4

Särskilt uppskattningsvärde för fastighet fastställs enligt denna lag. Sådant värde får fastställas för

1)fastighet på vilken verkställts ny-, till- eller ombyggnad efter den tidpunkt, som det för fastigheten senast fastställda taxeringsvärdet avsett, eller

2)fastighet som ändrats eller nybildats genom fastighetsbildning om särskilt taxeringsvärde ej finnes fastställt för det område fastigheten om- fattar, eller

3) fastighet som undantagits från

3) fastighet som undantagits från

skatteplikt enligt 3 kap. fastighets-

skatte-

och

avgiftsplikt enligt

taxeringslagen (1979:1152).

3 kap.

fastighetstaxeringslagen

 

(1979:1152).

 

Särskilt uppskattningsvärde gäller intill dess nytt uppskattningsvärde eller nytt taxeringsvärde fastställts för fastigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

4 Senaste lydelse 1980:960.

17

2.6

Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

Prop. 2007/08:27

 

(1979:1152)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Härigenom

föreskrivs

att

1 kap. 1 §,

3 kap. 1–4 §§,

4 kap. 4 §,

 

5 kap. 1 §, 9 kap. 3 §,

16 kap. 2

§, 18 kap. 1

och

5 §§ och

20 kap.

 

2 och 4 §§ samt rubriken till 3 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

 

ska ha följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §1

 

 

 

 

 

 

 

Fastighetstaxering sker vid allmän, förenklad och särskild fastighets-

 

taxering.

 

 

skall

Vid fastighetstaxering ska beslut

 

Vid

fastighetstaxering

 

beslut

fattas

om fastigheternas

fattas om fastigheternas skatte-

 

skattepliktsförhållanden

och

in-

och avgiftspliktsförhållanden och

 

delning i taxeringsenheter. Vidare

indelning

i

taxeringsenheter.

 

skall typ av taxeringsenhet och

Vidare ska typ av taxeringsenhet

 

taxeringsvärde

bestämmas

för

och taxeringsvärde bestämmas för

 

varje

taxeringsenhet.

Taxerings-

varje

taxeringsenhet.

Taxerings-

 

värde skall dock inte åsättas

värde ska dock inte bestämmas för

 

fastighet, som enligt 3 kap. skall

fastighet som enligt 3 kap. ska

 

undantas från skatteplikt.

 

 

undantas

från

skatte-

och

 

 

 

 

 

 

 

avgiftsplikt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det som sägs om avgiftsplikt och

 

 

 

 

 

 

 

avgiftsfrihet i denna lag avser

 

 

 

 

 

 

 

kommunal

fastighetsavgift

enligt

 

 

 

 

 

 

 

lagen

(2007:000)

om

kommunal

 

 

 

 

 

 

 

fastighetsavgift.

 

 

 

 

 

3 kap. Skatteplikt

 

 

 

3 kap. Skatte- och avgiftsplikt

 

 

 

 

 

 

 

1 §

 

 

 

 

 

 

 

Fastighet är skattepliktig, om

Fastighet är skatte- eller avgifts-

 

inte annat anges i 2–4 §§.

 

 

pliktig, om inte annat anges i 2–

 

 

 

 

 

 

 

4 §§.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 §

 

 

 

 

 

 

 

Från skatteplikt skall undantas specialbyggnad, sådan byggnad under uppförande samt tomtmark och övrig mark som hör till bygg- naden. Från skatteplikt skall också undantas markanläggning som hör till fastigheten.

Från skatteplikt undantas även

Från skatte- och avgiftsplikt ska undantas specialbyggnad, sådan byggnad under uppförande samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden. Från skatte- och avgiftsplikt ska också undantas markanläggning som hör till fastigheten.

Från skatte- och avgiftsplikt

1 Senaste lydelse 2001:1218.

18

Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten ska undantas från skatte- och avgiftsplikt om fastig- heten ägs av någon av följande institutioner och om den till över- vägande del används i deras verk- samhet såsom sådana:

nationalparker.

 

 

undantas även nationalparker.

Prop. 2007/08:27

 

 

 

3 §

 

 

 

Från skatteplikt

skall

undantas

Från skatte- och avgiftsplikt ska

ekonomibyggnad,

 

åkermark,

undantas

ekonomibyggnad,

åker-

betesmark, skogsmark, skogs-

mark,

betesmark, skogsmark,

impediment och övrig mark samt

skogsimpediment och övrig mark

markanläggning

som

hör till

samt markanläggning som hör till

fastigheten, om denna till över-

fastigheten, om denna till över-

vägande del används för

 

vägande del används för

 

1. sådan vård eller omsorgsverksamhet som bedrivs i vårdbyggnad

2. undervisning

eller

forskning

2. undervisning eller forskning

som bedrivs vid sådan skola som

som bedrivs vid sådan skola som

nämns vid skolbyggnad.

 

nämns

i

definitionen

av

 

 

 

skolbyggnad i 2 kap. 2 §.

 

4 §2 Byggnad samt tomtmark och

övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana

1.kyrkor samt barmhärtighetsinrättningar som avses i 7 kap. 15 § inkomstskattelagen (1999:1229) samt sådana särskilda rättssubjekt som avses i 10 § första stycket lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan

2.stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som upp- fyller kraven i 7 kap. 3 § första stycket respektive i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen

3.akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnes- fond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., stiftelsen Sveriges sjömanshus

4.sådana sammanslutningar av studerande vid svenska universitet och högskolor som de studerande enligt lag eller annan författning är skyl- diga att vara medlemmar i samt samarbetsorgan för sådana sammanslut- ningar med ändamål att sköta de uppgifter som sammanslutningarna enligt författningen ansvarar för och

5.utländska staters beskickningar.

Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 5 § utgör annan typ av taxeringsenhet än lantbruksenhet.

Skatte- och avgiftsfriheten ska endast avse egendom, som enligt 4 kap. 5 § utgör annan typ av taxe- ringsenhet än lantbruksenhet.

2 Senaste lydelse 1999:1247.

19

4kap.

4 §

Taxeringsenhet skall omfatta

Taxeringsenhet

ska omfatta

antingen skattepliktig eller skatte-

antingen skatte- och avgiftspliktig

fri egendom.

eller skatte- och avgiftsfri egen-

 

dom.

 

5 kap.

 

1 §3

 

Taxeringsvärde skall bestämmas

Taxeringsvärde

ska bestämmas

för varje skattepliktig taxerings-

för varje skatte- och avgiftspliktig

enhet.

taxeringsenhet.

 

9 kap.

3 §4

Nuvarande lydelse

Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhål- landen för en eller flera av följande värdefaktorer.

Lägenhetstyp

Lägenhetstyp bestäms med hänsyn till om

 

värderingsenheten är inrättad för bostäder

 

eller lokaler.

 

Hyra

Med hyra avses bruksvärdehyra för bostäder

 

och marknadsmässig hyra för lokaler. Hyran

 

skall för värderingsenhet bestämmas med

 

hänsyn till den genomsnittliga hyresnivån

 

under det andra året före taxeringsåret.

Ålder

Åldern ger uttryck för värderingsenhetens

 

sannolika återstående livslängd och anges

 

genom ett värdeår och, om särskilda skäl

 

föreligger, genom

återstående nyttjandetid.

 

Värdeåret bestäms med hänsyn till

 

värderingsenhetens

nybyggnadsår, omfatt-

 

ningen av till- och ombyggnader samt tid-

punkten för dessa. Om en byggnad indelas i flera värderingsenheter skall samma värde- år bestämmas för dessa.

Föreslagen lydelse

Inom varje värdeområde ska riktvärden bestämmas för skilda förhål- landen för en eller flera av följande värdefaktorer.

3Senaste lydelse 2001:1218.

4Senaste lydelse 1992:1666.

Prop. 2007/08:27

20

Lägenhetstyp

Lägenhetstyp bestäms med hänsyn till om

 

värderingsenheten är inrättad för bostäder

 

eller lokaler. För bostäder ska dessutom

 

antal bostadslägenheter bestämmas. Med

 

bostadslägenhet avses en sådan lägenhet

 

som är avsedd att helt eller till en inte

 

oväsentlig del användas som bostad.

Hyra

Med hyra avses bruksvärdehyra för bostäder

 

och marknadsmässig hyra för lokaler. Hyran

 

ska för värderingsenhet bestämmas med

 

hänsyn till den genomsnittliga hyresnivån

 

under det andra året före taxeringsåret.

Ålder

Åldern ger uttryck för värderingsenhetens

 

sannolika återstående livslängd och anges

 

genom ett värdeår och, om särskilda skäl

 

föreligger, genom

återstående nyttjandetid.

 

Värdeåret bestäms med hänsyn till

 

värderingsenhetens

nybyggnadsår, omfatt-

 

ningen av till- och ombyggnader samt tid-

 

punkten för dessa. Om en byggnad indelas

 

i flera värderingsenheter ska samma värde-

 

år bestämmas för dessa.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

16 kap.

 

 

2 §5

 

Ny taxering av fastighet skall ske om under löpande taxerings- period

1.ny taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet bör ombildas

2.typ av taxeringsenhet eller taxeringsenhets skattepliktsför- hållande bör ändras.

Ny taxering av fastighet skall ske om fastigheten är indelad som sådan taxeringsenhet som skall taxeras vid viss allmän eller för- enklad fastighetstaxering och det vid taxeringen visar sig att den bör indelas i annan typ av taxerings- enhet.

Ny taxering av fastighet skall ske även i andra fall om det visar

Ny taxering av fastighet ska ske om under löpande taxeringsperiod

1.ny taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet bör ombildas

2.typ av taxeringsenhet eller taxeringsenhets skatte- eller avgiftspliktsförhållande bör änd- ras.

Ny taxering av fastighet ska ske om fastigheten är indelad som sådan taxeringsenhet som ska taxeras vid viss allmän eller för- enklad fastighetstaxering och det vid taxeringen visar sig att den bör indelas i annan typ av taxerings- enhet.

Ny taxering av fastighet ska ske även i andra fall om det visar sig

5 Senaste lydelse 2001:1218.

Prop. 2007/08:27

21

sig att mark bör indelas i annat

att mark bör indelas i

annat Prop. 2007/08:27

ägoslag eller byggnad i annan

ägoslag eller byggnad i annan

byggnadstyp än som skett. Ny

byggnadstyp än som skett. Ny

taxering skall dock inte ske enbart

taxering ska dock inte ske enbart

på den grunden att mark som

på den grunden att mark som

indelats som åkermark, betesmark,

indelats som åkermark, betesmark,

skogsmark eller skogsimpediment

skogsmark eller skogsimpediment

bör indelas som något annat av

bör indelas som något annat av

dessa ägoslag.

 

 

 

 

 

 

dessa ägoslag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 kap.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 §6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till ledning vid allmän och för-

Till ledning vid allmän och för-

enklad

fastighetstaxering

skall

enklad

fastighetstaxering

ska

ägaren

utan

 

föreläggande

lämna

ägaren

utan

 

föreläggande

lämna

deklaration (allmän respektive för-

deklaration (allmän respektive för-

enklad

fastighetsdeklaration)

för

enklad

fastighetsdeklaration)

för

varje fastighet. Detta gäller inte

varje fastighet. Detta gäller inte

sådan

ägare

som

senast

 

den

sådan

 

ägare

som

senast

den

15 oktober

året

före

det

år

15 oktober

året

före

det

år

allmän eller förenklad fastighets-

allmän eller förenklad fastighets-

taxering äger rum fått förslag till

taxering äger rum fått förslag till

fastighetstaxering.

 

Deklaration

fastighetstaxering. Deklaration ska

skall dock inte lämnas för för-

dock inte lämnas för för-

svarsfastighet

som

tillhör

staten

svarsfastighet

som

tillhör

staten

och

som

enligt

3 kap. 2 §

är

och

som

enligt

3 kap. 2 §

är

undantagen

från

skatteplikt eller

undantagen från skatte- och

för fastighet som vid föregående

avgiftsplikt eller för fastighet som

års taxering inte åsatts högre taxe-

vid föregående års taxering inte

ringsvärde än 1 000 kronor.

 

 

åsatts

 

högre

taxeringsvärde

än

 

 

 

 

skall

 

 

 

1 000 kronor.

 

ska

 

 

 

 

Deklaration

inte

heller

Deklaration

 

inte

heller

lämnas för fastighet för allmänna

lämnas för fastighet för allmänna

kommunikationsändamål eller

för

kommunikationsändamål eller

för

distributionsbyggnad,

värmecen-

distributionsbyggnad,

 

värme-

tral

eller reningsanläggning

som

central

eller

 

reningsanläggning

enligt

3 kap. 2 §

 

är

undantagen

som

enligt

3 kap. 2 §

är

undan-

från skatteplikt eller för byggnad

tagen från skatte- och avgiftsplikt

på annans mark då byggnadens

eller för byggnad på annans mark

värde understiger 50 000 kronor.

då byggnadens

värde

understiger

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50 000 kronor.

 

 

 

 

 

Finns på sådan kommunika-

Finns på sådan kommunika-

tionsfastighet som nyss har nämnts

tionsfastighet som nyss har nämnts

husbyggnad

 

som

används

för

husbyggnad

 

som

används

för

annat än kommunikationsändamål

annat än kommunikationsändamål

skall dock deklaration lämnas.

 

ska dock deklaration lämnas.

 

Efter föreläggande är också den som inte på grund av första stycket har deklarationsskyldighet, skyldig att lämna fastighetsdeklaration.

6 Senaste lydelse 2004:279.

22

Skatteverket ska senast den 15 juni under taxeringsåret med- dela grundläggande beslut om taxering av fastighet.
Har fastighetsägaren, trots att han varit skyldig att lämna fastighetsdeklaration, inte avgett någon sådan, eller kan fastighetens taxeringsvärde inte beräknas till- förlitligt på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklara- tionen, ska taxeringsvärdet upp- skattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (sköns- taxering).
Om uppgift om antal bostads- lägenheter i hyreshus enligt 9 kap. 3 § inte har lämnats, eller inte kan bestämmas tillförlitligt på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, ska antalet uppskattas till det antal som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet.

 

 

5 §

 

Allmän

fastighetsdeklaration i

Allmän

fastighetsdeklaration i

förenklad form får där så är lämp-

förenklad form får där så är lämp-

ligt lämnas för sådan skattefri fas-

ligt lämnas för sådan skatte- och

tighet som bestäms av regeringen

avgiftsfri fastighet som bestäms av

eller myndighet som regeringen

regeringen

eller myndighet som

förordnar.

Deklarationen skall

regeringen

förordnar. Deklaratio-

innehålla uppgifter enligt 4 § i den

nen ska innehålla uppgifter enligt

omfattning som föreskrivs på nyss

4 § i den omfattning som före-

angivet sätt.

skrivs på nyss angivet sätt.

20 kap.

2 §7 Skatteverket skall senast den

15 juni under taxeringsåret med- dela grundläggande beslut om taxering av fastighet.

Har fastighetsägaren, trots att han varit skyldig att lämna fastighetsdeklaration, inte avgett någon sådan, eller kan fastighetens taxeringsvärde inte beräknas tillförlitligt på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, skall taxerings- värdet uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).

 

 

4 §8

 

 

I Skatteverkets

beslut

om

I Skatteverkets

beslut

om

fastighetstaxering skall redovisas

fastighetstaxering ska redovisas

1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,

 

 

2. typ av taxeringsenhet

och

2. typ av taxeringsenhet

och

taxeringsenhetens

skattepliktsför-

taxeringsenhetens

skatte-

och

hållande,

 

 

avgiftspliktsförhållanden,

 

7Senaste lydelse 2003:650.

8Senaste lydelse 2003:650.

Prop. 2007/08:27

23

3. skattepliktig enhets taxerings-

3. skatte-

och

avgiftspliktig

värde och däri ingående delvärde

enhets taxeringsvärde och däri

samt värde av varje värderings-

ingående delvärde samt värde av

enhet,

varje värderingsenhet,

4.storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8–15 kap.,

5.storleken av riktvärde samt

6. storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §, säreget förhållande enligt 7 kap. 5 § eller annat förhållande som har föranlett ändring av riktvärde.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Av- rundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusen- tal kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Prop. 2007/08:27

24

Skattskyldig till fastighetsskatt är den som vid ingången av kalen- deråret är ägare till fastigheten eller enligt 1 kap. 5 § fastighets- taxeringslagen (1979:1152) ska anses som ägare.
Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är, i den utsträckning som framgår av 3 §, sådana som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, elproduktionsenhet eller lantbruksenhet om det på lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxe- ringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

2.7

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om

Prop. 2007/08:27

 

statlig fastighetsskatt

 

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1052) om statlig fastig- hetsskatt1

dels att 2 a och 3 a §§ ska upphöra att gälla, dels att 1–3 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2 Till fastighetsskatt skattepliktiga

fastigheter är sådana som vid fastighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, elproduktionsenhet eller lantbruksenhet om på lant- bruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före taxe- ringsåret inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Utöver vad som sägs i första stycket är sådan bostad som enligt 2 kap. 8–12 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) är privatbostad och som är belägen utomlands, skatte- pliktig till fastighetsskatt.

2 §3 Skattskyldig till fastighetsskatt

är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighets- taxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.

Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket föreligger skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.

1Senaste lydelse av

2a § 2003:1203

3a § 2003:1203.

2Senaste lydelse 1999:1254.

3Senaste lydelse 1996:1402.

25

I det fall inkomst av eller för- mögenhetstillgång som består av sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket är undantagen från beskattning i Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal, skall statlig fastighetsskatt avseende sådan privatbostad inte tas ut.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskatt- ningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastig- heten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.

Fastighetsskatten beräknas på grundval av det taxeringsvärde som gäller under beskattningsåret. Gäller olika värden för skilda delar av beskattningsåret beräk- nas skatten särskilt för varje sådan del med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i fjärde stycket.

Prop. 2007/08:27

Fastighetsskatt beräknas för kalenderår på grundval av det taxeringsvärde som gäller under kalenderåret.

 

 

3 §4

 

 

 

Fastighetsskatten utgör för varje

Fastighetsskatten utgör

 

beskattningsår

 

a) 1,0 procent av:

 

 

a) 1,0 procent av:

 

 

 

taxeringsvärdet eller, om det är

taxeringsvärdet avseende

små-

lägre,

det underlag som

avses i

husenhet till den del det avser

2 a § avseende småhusenhet,

värderingsenhet för småhus

som

 

 

 

är under uppförande, värderings-

 

 

 

enhet för

tillhörande

tomtmark,

 

 

 

värderingsenhet för tomtmark som

 

 

 

är obebyggd eller som hör till

 

 

 

småhus som inte ingår i samma

 

 

och

taxeringsenhet,

 

avse-

bostadsbyggnadsvärdet

bostadsbyggnadsvärdet

tomtmarksvärdet eller, om det är

ende värderingsenhet

för småhus

lägre,

det underlag som

avses i

som är under uppförande på lant-

2 a §

avseende småhus

på lant-

bruksenhet, tomtmarksvärdet av-

bruksenhet,

 

seende värderingsenhet för till-

 

 

 

hörande

tomtmark,

tomtmarks-

 

 

 

värdet avseende tomtmark avsedd

 

 

 

för småhus på lantbruksenhet som

4 Senaste lydelse 2006:1353.

Anmärkning: 3 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:11.

26

75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b) 0,4 procent av: taxeringsvärdet eller, om det är

lägre, det underlag som avses i 2 a § avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande, värde- ringsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,

är obebyggd eller som hör till småhus som inte ingår i samma taxeringsenhet,

b) 0,4 procent av: taxeringsvärdet avseende hyres-

husenhet till den del det avser värderingsenhet för bostäder som är under uppförande, värderings- enhet för tillhörande tomtmark, värderingsenhet för tomtmark av- sedd för bostäder som är obebyggd eller som hör till bostä- der som inte ingår i samma taxe- ringsenhet samt annan värde- ringsenhet för tomtmark som är obebyggd,

c) 1,0 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värde- ringsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,

d) 0,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende industrienhet och elproduktionsenhet med undantag för sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk eller av taxeringsenhet med vindkraftverk,

e) 1,2 procent av:

taxeringsvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk,

f) 0,2 procent av:

taxeringsvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av

taxeringsenhet med vindkraftverk.

Om det på en värderingsenhet

Innehåller

byggnaden på en

fastighet, som är belägen i

för tomtmark finns en eller flera

Sverige, bostäder och har byggna-

värderingsenheter för småhus som

den beräknat värdeår som utgör

är uppförda och en eller flera

året före det fastighetstaxeringsår

värderingsenheter för småhus som

som föregått inkomsttaxeringsåret,

är

under

uppförande

ska

utgår dock ingen fastighetsskatt på

tomtmarken anses höra till det

bostadsdelen

för det fastighets-

eller de småhus som är uppförda.

taxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighets- skatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som när- mare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vil- ken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår

Prop. 2007/08:27

27

som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.

För fastighet, som avses i 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på annan samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfällig- heten utgör en särskild taxerings- enhet.

Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat ut- nyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning av- sedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon ned- sättning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräk- nas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall under- laget för beräkningen av fastig- hetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxe- ringsvärdet som belöper på värde- ringsenhet som avser småhuset med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxe- ringsenhet som småhuset. Det- samma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshus- enhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om

Prop. 2007/08:27

För fastighet som avses i 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska fastighetens andel av taxeringsvärdet på annan samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket nämnda lag räknas in i underlaget för fastighetsskatten om samfällig- heten utgör en särskild taxerings- enhet.

Om fastighetsskatt och fastig- hetsavgift ska beräknas för skilda delar av fastigheten ska underlaget för beräkningen av fastighets- skatten utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

28

tomtmarken ingår i samma taxe- ringsenhet som hyreshuset.

Att skillnaden mellan den fastighetsskatt som i första stycket d före- skrivs för elproduktionsenhet och den fastighetsskatt som enligt första stycket f föreskrivs för sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxe- ringsenhet med vindkraftverk kan utgöra stöd av mindre betydelse fram- går av kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering.

2.Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före ikraftträdandet.

Prop. 2007/08:27

29

2.8

Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om

Prop. 2007/08:27

 

avräkning av utländsk skatt

 

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 3–7 och 14 §§ samt rubriken närmast före 1 § lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt ska ha följande

lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Nedsättning av statlig inkomst-

Nedsättning av statlig och

skatt, statlig fastighetsskatt och

kommunal inkomstskatt

kommunal inkomstskatt

 

1 §1

Om en obegränsat skattskyldig har haft intäkt, eller om en begränsat skattskyldig har haft intäkt hänförlig till ett fast driftställe i Sverige,

a)som medtagits vid taxering enligt inkomstskattelagen (1999:1229),

b)för vilken han beskattats i utländsk stat, och

c)som enligt skattelagstiftningen i den utländska staten anses härröra därifrån,

har han – med den inskränkning som följer av 2 § – genom avräkning av den del av den utländska skatten som belöper sig på intäkten rätt att erhålla nedsättning av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt enligt 4–13 §§.

Motsvarande gäller i tillämpliga delar i fall en fysisk person enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall betala fastig- hetsskatt för en privatbostad som

är belägen utomlands.

Vid tillämpning av denna paragraf och 4–13 §§ skall det bortses från

Vid tillämpning av denna paragraf och 4–13 §§ ska det bortses från

lågbeskattade inkomster som beskattas hos delägare i utländsk juri- disk person enligt 39 a kap. 13 § inkomstskattelagen,

statlig och kommunal inkomstskatt på sådana inkomster, och

utländsk skatt på sådana inkomster.

 

 

 

2 §2

 

 

 

Rätt

till avräkning

enligt 1 §

Rätt till

avräkning enligt 1 §

första stycket föreligger inte om

föreligger

inte

om

statlig

statlig

inkomstskatt,

kommunal

inkomstskatt, kommunal inkomst-

inkomstskatt,

den

utländska

skatt, den utländska skatten samt

skatten samt den utländska intäk-

den utländska intäkten omfattas av

ten omfattas av dubbelbeskatt-

dubbelbeskattningsavtal.

 

ningsavtal. Med att den utländska

 

 

 

 

intäkten

omfattas av dubbel-

 

 

 

 

1Senaste lydelse 2003:1088.

2Senaste lydelse 2000:1349.

30

2. skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten eller den kommunala fastighetsavgiften och som tagits ut på i utlandet belägen fastighet eller privat- bostad,

beskattningsavtal

avses även

fall

Prop. 2007/08:27

då någon intäkt av en privatbostad

 

som är belägen utomlands inte

 

uppburits men, om sådan intäkt

 

hade uppburits,

denna omfattats

 

av dubbelbeskattningsavtal.

Rätt

 

till avräkning enligt 1 § andra

 

stycket föreligger inte om statlig

 

fastighetsskatt

omfattas

av

 

dubbelbeskattningsavtal.

Vid avräkning med stöd av dubbelbeskattningsavtal tillämpas dock 4– 13 §§.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte då en begränsat skatt- skyldig har rätt till avräkning av utländsk skatt enligt 1 § första stycket.

3 §3

Med utländsk skatt avses i denna lag följande skatter som betalats till en utländsk stat, delstat eller lokal myndighet:

1. allmän slutlig skatt på inkomst,

2. skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten och som tagits ut på i utlandet belägen fastighet eller privatbostad,

3.skatt som beräknats på schablonintäkt eller liknande på i utlandet belägen fastighet eller privatbostad,

4.skatt som beräknats på grundval av fraktintäkter, biljettintäkter eller annan jämförlig grund som uppburits i den utländska staten av skattskyl- dig som bedriver sjöfart eller luftfart i internationell trafik.

Med utländsk skatt avses även sådana belopp som anges i 5 § b.

 

 

4 §4

 

Avräkning skall i första hand

Avräkning ska i första hand ske

ske från statlig inkomstskatt. Till

från statlig inkomstskatt. Till den

den del den statliga inkomstskatten

del den statliga

inkomstskatten

understiger vad som

enligt

1–

understiger vad

som enligt 1–

13 §§ får avräknas, skall avräkning

13 §§ får avräknas, ska avräkning i

i andra hand ske från statlig

andra hand ske från kommunal

fastighetsskatt. Till den del den

inkomstskatt.

 

statliga inkomstskatten

och

den

 

 

statliga fastighetsskatten samman-

 

 

lagt understiger vad som enligt 1–

 

 

13 §§ får avräknas, skall avräk-

 

 

ning ske från kommunal inkomst-

 

 

skatt.

 

 

Avräkning ska

 

Avräkning skall ske från svensk

ske från svensk

3Senaste lydelse 2005:892.

4Senaste lydelse 1999:1255.

31

skatt som tas ut på grund av taxe- ring det år då den intäkt som beskattats i utländsk stat medtagits vid taxering här. När fråga är om avräkning av en utländsk skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten eller som beräk- nats på schablonintäkt eller lik- nande skall avräkning ske från svensk skatt som tas ut på grund av taxering samma år som den utländska skatten fastställts.

skatt som tas ut på grund av taxe- Prop. 2007/08:27 ring det år då den intäkt som

beskattats i utländsk stat medtagits vid taxering här. När fråga är om avräkning av en utländsk skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten eller den kom- munala fastighetsavgiften eller som beräknats på schablonintäkt eller liknande ska avräkning ske från svensk skatt som tas ut på grund av taxering samma år som den utländska skatten fastställts.

5 §5

Avräkning får ske med ett belopp som motsvarar summan av

a) den utländska skatt som får

a) den utländska skatt som får

avräknas enligt 1 § första och

avräknas enligt 1 §, och

andra styckena, och

 

b) utländsk skatt och annat belopp vartill rätt till avräkning föreligger

enligt dubbelbeskattningsavtal.

 

 

 

 

6 §6

Avräkning får dock ske med

Avräkning får dock ske med

högst ett på följande sätt beräknat

högst ett på följande sätt beräknat

spärrbelopp. Spärrbeloppet

utgör

spärrbelopp. Spärrbeloppet utgör

summan av den statliga fastighets-

summan av den statliga och kom-

skatt som tagits ut på i utlandet

munala inkomstskatt som, beräk-

belägen

privatbostad

samt

den

nad utan sådan avräkning, hänför

statliga inkomstskatt och den kom-

sig till

munala

inkomstskatt

som, beräk-

 

nad utan sådan avräkning, hänför sig till

a)de inkomster på vilka de utländska skatterna utgått och

b)andra inkomster som medtagits vid taxeringen och som är hänförliga till fast driftställe eller fastighet i utlandet eller som utgör ränta, royalty eller utdelning i det fall utbetalaren är utländsk stat, fysisk person med hemvist i utländsk stat eller utländsk juridisk person.

 

7 §7

 

Vid beräkning av den statliga

Vid beräkning av den statliga

inkomstskatt som hänför sig till de

inkomstskatt som hänför sig till de

utländska inkomsterna

skall den

utländska inkomsterna ska den del

del av den statliga inkomstskatten

av den statliga inkomstskatten som

som hänför sig till de utländska

hänför sig till de utländska

förvärvsinkomsterna

(inkomst-

förvärvsinkomsterna

respektive

5Senaste lydelse 2005:892.

6Senaste lydelse 1990:1443.

7Senaste lydelse 1999:1255.

32

slagen tjänst och näringsverk-

den del som hänför sig till de ut-

Prop. 2007/08:27

samhet) respektive den del som

ländska kapitalinkomsterna beräk-

 

hänför sig till de utländska

nas var för sig. Den statliga

 

kapitalinkomsterna

(inkomstslaget

inkomstskatt och den kommunala

 

kapital) beräknas var för sig. Den

inkomstskatt som hänför sig till de

 

statliga

inkomstskatt

och

 

den

utländska

förvärvsinkomsterna

 

kommunala

inkomstskatt

 

som

(intäkterna

efter

avdrag

för

 

hänför sig till de utländska

kostnader) ska anses utgöra så stor

 

förvärvsinkomsterna

(intäkterna

del av den skattskyldiges hela

 

efter avdrag för kostnader) skall

statliga

respektive

kommunala

 

anses utgöra så stor del av den

inkomstskatt på

förvärvsinkomst,

 

skattskyldiges hela statliga respek-

beräknad

utan

avräkning,

som

 

tive

kommunala

inkomstskatt på

dessa inkomster utgör av den

 

förvärvsinkomst,

beräknad

 

utan

skattskyldiges sammanlagda för-

 

avräkning, som

dessa

inkomster

värvsinkomst

före

allmänna

 

utgör

av

den

 

skattskyldiges

avdrag.

Motsvarande

gäller i

 

sammanlagda

förvärvsinkomst

tillämpliga delar vid beräkning av

 

före allmänna avdrag. Mot-

den

del

av

 

den

statliga

 

svarande gäller i tillämpliga delar

inkomstskatten som hänför sig till

 

vid beräkning av den del av den

de utländska kapitalinkomsterna.

 

statliga inkomstskatten som hänför

 

 

 

 

 

 

 

 

sig till de utländska kapital-

 

 

 

 

 

 

 

 

inkomsterna.

 

 

 

 

 

 

Vid

tillämpningen

av

första

 

Vid

tillämpningen

av

första

 

stycket skall, i de fall då skatt-

stycket ska, i de fall då skatt-

 

skyldig

erhållit

 

skattereduktion

skyldig

erhållit

skattereduktion

 

enligt 65 kap. 9–12 §§ inkomst-

enligt 65 kap. 9–12 §§ inkomst-

 

skattelagen

(1999:1229),

sådan

skattelagen

(1999:1229),

sådan

 

reduktion anses ha skett från

reduktion anses ha skett från

 

kommunal

inkomstskatt,

statlig

kommunal

inkomstskatt,

statlig

 

inkomstskatt

respektive

statlig

inkomstskatt, statlig fastighetsskatt

 

fastighetsskatt med så stor del av

respektive

kommunal

fastighets-

 

reduktionen

som

respektive

skatt

avgift med så stor del av reduktio-

 

utgör av det sammanlagda belop-

nen som respektive skatt eller

 

pet av nämnda skatter före sådan

avgift utgör av det sammanlagda

 

reduktion. Om skattskyldig

 

skall

beloppet av nämnda skatter och

 

betala

fastighetsskatt

såväl

för

avgift före sådan reduktion.

 

 

fastighet i Sverige som för privat-

 

 

 

 

 

 

 

 

bostad utomlands skall reduktio-

 

 

 

 

 

 

 

 

nen av statlig fastighetsskatt enligt

 

 

 

 

 

 

 

 

första meningen anses ha skett

 

 

 

 

 

 

 

 

från

statlig

fastighetsskatt

 

som

 

 

 

 

 

 

 

 

hänför sig till privatbostad utom-

 

 

 

 

 

 

 

 

lands med så stor del som den

 

 

 

 

 

 

 

 

statliga

fastighetsskatten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

privatbostad i utlandet utgör av

 

 

 

 

 

 

 

 

det

sammanlagda

beloppet

av

 

 

 

 

 

 

 

 

statlig

fastighetsskatt

före

sådan

 

 

 

 

 

 

 

 

reduktion.

 

 

 

 

 

 

I de

fall

en skattskyldig

enligt

 

I de fall en skattskyldig

enligt

 

2 § 5 lagen (1990:661) om avkast-

2 § 5 lagen (1990:661) om avkast-

33

ningsskatt på pensionsmedel skall

ningsskatt

på pensionsmedel

ska Prop. 2007/08:27

betala

avkastningsskatt

gäller

betala

avkastningsskatt

gäller

följande.

Vid

beräkningen

av

följande.

Vid

 

beräkningen

av

spärrbeloppet skall, vid bestäm-

spärrbeloppet ska, vid bestäm-

mande enligt första stycket av den

mande enligt första stycket av den

statliga

inkomstskatt

som hänför

statliga

inkomstskatt

som

hänför

sig till de utländska inkomsterna,

sig till de utländska inkomsterna,

sådan

avkastningsskatt

likställas

sådan

avkastningsskatt

likställas

med

 

statlig

inkomstskatt

med

statlig

inkomstskatt

förvärvsinkomster. Om en skatt-

förvärvsinkomster. Om en skatt-

skyldig

enligt

34 kap.

inkomst-

skyldig

enligt

34 kap.

inkomst-

skattelagen har gjort avdrag för

skattelagen har gjort avdrag för

avsättning till expansionsfond eller

avsättning till expansionsfond eller

har återfört sådant avdrag skall,

har återfört sådant avdrag ska, vid

vid

bestämmande

enligt

första

bestämmande enligt första stycket

stycket av den statliga inkomst-

av den statliga inkomstskatt som

skatt som hänför sig till de

hänför sig till de utländska

utländska

inkomsterna,

spärr-

inkomsterna, spärrbeloppet beräk-

beloppet beräknas som om den

nas som om den skattskyldige inte

skattskyldige inte gjort respektive

gjort respektive inte återfört ett

inte återfört ett sådant avdrag.

 

sådant avdrag.

 

ska

 

 

 

 

Spärrbeloppet

skall

alltid

anses

Spärrbeloppet

 

alltid

anses

uppgå till minst 100 kronor.

 

 

uppgå till minst 100 kronor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14 §8

 

 

 

 

 

 

 

 

Skattskyldig

enligt

 

2 §

första

Skattskyldig

enligt

 

2 §

första

stycket 1–4 och 6 lagen

stycket 1–4 och 6 lagen

(1990:661) om avkastningsskatt på

(1990:661) om avkastningsskatt på

pensionsmedel

har

 

genom

pensionsmedel

 

har

genom

avräkning av utländsk skatt rätt att

avräkning av utländsk skatt rätt att

erhålla

 

nedsättning

 

av

sådan

erhålla

nedsättning

av

sådan

avkastningsskatt. Avräkning

 

skall

avkastningsskatt.

Avräkning

ska

därvid ske för utländsk skatt som

därvid ske för utländsk skatt som

erlagts under kalenderåret närmast

erlagts under kalenderåret närmast

före

beskattningsåret

 

och

 

som

före beskattningsåret

 

och

 

som

belöper på avkastning – på den

belöper på avkastning – på den

skattskyldiges utländska tillgångar

skattskyldiges utländska tillgångar

– som vid beräkning av avkast-

– som vid beräkning av avkast-

ningsskatt på pensionsmedel ingår

ningsskatt på pensionsmedel ingår

i kapitalunderlaget för ifråga-

i kapitalunderlaget för ifråga-

varande beskattningsår.

 

 

 

varande beskattningsår.

 

 

 

Skattskyldig

enligt

 

2 §

första

Skattskyldig

enligt

 

2 §

första

stycket 5 lagen om avkastnings-

stycket 5 lagen om avkastnings-

skatt på pensionsmedel har, till

skatt på pensionsmedel har, till

den del den statliga inkomst-

den del den statliga och

skatten, den statliga fastighets-

kommunala inkomstskatten

sam-

skatten

 

och

den

 

kommunala

manlagt

understiger

 

vad

 

som

inkomstskatten sammanlagt under-

enligt

1–13 §§

får

 

avräknas,

8 Senaste lydelse 2005:892.

34

stiger vad som enligt 1–13 §§ får avräknas, genom avräkning av ut- ländsk skatt rätt att till denna del erhålla nedsättning av sådan av- kastningsskatt.

genom avräkning av utländsk skatt Prop. 2007/08:27 rätt att till denna del erhålla

nedsättning av sådan avkastnings- skatt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering.

2.Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om avräkning av utländsk skatt som avser tid före ikraftträdandet.

35

2.9Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§ samt 5 kap. 4 § taxerings- lagen (1990:324) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt

1.inkomstskattelagen (1999:1229),

2.lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

3.lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4.lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–5, 7 och 8 nämnda lag,

5.lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

6.lagen (2007:000) om kommu- nal fastighetsavgift,

6. lagen (1994:1744) om allmän

7. lagen (1994:1744) om allmän

pensionsavgift.

pensionsavgift.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser

Lagen innehåller bestämmelser

som skall gälla vid handläggning

som ska gälla vid handläggning av

av mål om taxering och särskilda

mål om taxering och särskilda

avgifter i allmän förvaltningsdom-

avgifter i allmän förvaltningsdom-

stol.

stol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skatte- betalningslagen (1997:483).

2 §2

Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och lagen (2007:000) om kommunal fastig- hetsavgift.

5 kap.

4 §3

Om en oriktig uppgift har läm-

Om en oriktig uppgift har läm-

1Senaste lydelse 2005:1174.

2Senaste lydelse 1997:947.

3Senaste lydelse 2004:129.

Anmärkning: 1 kap. 1 § och 5 kap. 4 § föreslås ändrade också i prop. 2007/08:26.

Prop. 2007/08:27

36

nats är skattetillägget fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–5 och som, ifall den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha på- förts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögen- hetsskatt, person som sambeskattas med den skattskyldige. I fråga om mervärdesskatt är skattetillägget tjugo procent av den skatt som fel- aktigt skulle ha tillgodoräknats den skattskyldige.

Skattetillägget skall beräknas efter tio procent eller, i fråga om mervärdesskatt, fem procent när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för Skatteverket och som har varit tillgängligt för verket före ut- gången av november taxeringsåret.

Om den oriktiga uppgiften består i att ett belopp hänförts eller kan antas komma att hänföras till fel taxeringsår eller fel redovisnings- period, skall skattetillägget beräk- nas efter tio procent eller, i fråga om mervärdesskatt, fem procent.

nats är skattetillägget

fyrtio Prop. 2007/08:27

procent av sådan skatt som avses i

1 kap. 1 § första stycket 1–6

och

som, ifall den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha på- förts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögen- hetsskatt, person som sambeskattas med den skattskyldige. I fråga om mervärdesskatt är skattetillägget tjugo procent av den skatt som fel- aktigt skulle ha tillgodoräknats den skattskyldige.

Skattetillägget ska beräknas efter tio procent eller, i fråga om mervärdesskatt, fem procent när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för Skatteverket och som har varit tillgängligt för verket före ut- gången av november taxeringsåret.

Om den oriktiga uppgiften består i att ett belopp hänförts eller kan antas komma att hänföras till fel taxeringsår eller fel redovisnings- period, ska skattetillägget beräknas efter tio procent eller, i fråga om mervärdesskatt, fem procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

37

a) skatt som avses i inkomst- skattelagen (1999:1229), lagen (1984:1052) om statlig fastighets- skatt, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–5 och lagen (1991:687) om sär- skild löneskatt på pensionskost- nader samt avgift som avses i lagen (2007:000) om kommunal fastighetsavgift, beskattningsår enligt 1 kap. 13–15 §§ inkomst- skattelagen,

2.10

Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

Prop. 2007/08:27

 

(1997:483)

 

 

Härigenom föreskrivs att

1 kap. 6 §, 8 kap. 11 § samt 11 kap. 9

och

10 §§ skattebetalningslagen (1997:483) ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

1 kap.

 

 

 

6 §1

 

I denna lag avses med

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete, arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete, beskattningsår: i fråga om

a) skatt som avses i inkomst- skattelagen (1999:1229), lagen (1984:1052) om statlig fastighets- skatt, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–5, lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, beskattningsår enligt 1 kap. 13– 15 §§ inkomstskattelagen,

b)mervärdesskatt, beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdesskatte- lagen (1994:200) eller, för förvärv av sådana varor som avses i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen, det kalenderår under vilket förvärvet skett,

c)punktskatt, samma beskattningsår som i 1 kap. 14 § mervärdes- skattelagen eller, om skatteredovisningen inte sker för redovisnings- perioder, det kalenderår under vilket den skattepliktiga händelsen inträf-

fat,

 

d) skatt som inte avses i a–c, det

d) skatt som inte avses i a–c, det

kalenderår för vilket skatten skall

kalenderår för vilket skatten ska

betalas,

betalas,

grupphuvudman: den som enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen ut- setts som huvudman för en mervärdesskattegrupp,

inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,

näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkter i verksam- heten enligt bestämmelserna i 13 kap. inkomstskattelagen räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget,

överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervär- desskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.

1 Senaste lydelse 2002:400.

38

8 kap.

11 §2

Skatteverket får för enskilda fall besluta att skatteavdraget från sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och, om det finns särskilda skäl, även från andra ersättningar skall beräknas enligt särskild beräk- ningsgrund. En förutsättning för ett sådant beslut är att överens- stämmelsen mellan den prelimi- nära skatten och den beräknade slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre.

Beräkningen av skatteavdrag enligt första stycket skall ske med ledning av de uppgifter som har lämnats i en preliminär själv- deklaration eller andra tillgängliga uppgifter. Vid beräkningen tilläm- pas de bestämmelser i 11 kap. 9– 11 §§ som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för kommunal inkomst- skatt har ändrats genom beslut så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare skatte- satsen tillämpas.

Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om mottagaren skall betala fastig- hetsskatt, får Skatteverket besluta att skatteavdraget skall beräknas också med hänsyn till detta.

Skatteverket får för enskilda fall besluta att skatteavdraget från sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och, om det finns särskilda skäl, även från andra ersättningar ska beräknas enligt särskild beräk- ningsgrund. En förutsättning för ett sådant beslut är att överens- stämmelsen mellan den prelimi- nära skatten och den beräknade slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre.

Beräkningen av skatteavdrag enligt första stycket ska ske med ledning av de uppgifter som har lämnats i en preliminär själv- deklaration eller andra tillgängliga uppgifter. Vid beräkningen tilläm- pas de bestämmelser i 11 kap. 9– 11 §§ som ska gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för kommunal inkomst- skatt har ändrats genom beslut så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, ska den tidigare skatte- satsen tillämpas.

Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om mottagaren ska betala fastig- hetsskatt eller kommunal fastig- hetsavgift, får Skatteverket besluta att skatteavdraget ska beräknas också med hänsyn till detta.

11 kap.

9 §3

Skatteverket fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan

2Senaste lydelse 2003:664.

3Senaste lydelse 2007:347.

Anmärkning: 8 kap. 11 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:13 och 2007/08:26. 11 kap. 9 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:13 och 2007/08:26.

Prop. 2007/08:27

39

bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av domstol.

Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § minskad med skattereduktion enligt följande ordning

1.lagen (2000:1006) om skattereduktion på förvärvs- inkomster vid 2002 och 2003 års taxeringar,

2.lagen (2003:821) om särskild skattereduktion vid 2005 års taxering,

3.lagen (2001:906) om skatte- reduktion för fastighetsskatt,

4.lagen (2000:1380) om skatte- reduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och data- kommunikation,

5. lagen (2003:1204) om skatte-

1. lagen (2003:1204) om skatte-

reduktion för vissa miljöförbätt-

reduktion för vissa miljöförbätt-

rande installationer i småhus,

 

rande installationer i småhus,

6. lagen (2004:752) om skatte-

 

 

 

reduktion för utgifter för bygg-

 

 

 

nadsarbete på bostadshus,

 

2. 65 kap. 9–12 §§

 

7. 65 kap. 9–12 §§

inkomst-

inkomst-

skattelagen (1999:1229),

 

skattelagen (1999:1229),

 

8. lagen (2007:346) om skatte-

3. lagen (2007:346) om skatte-

reduktion för utgifter för hushålls-

reduktion för utgifter för hushålls-

arbete,

 

 

 

 

 

arbete,

 

 

9. lagen (2004:126) om skatte-

4. lagen (2004:126) om skatte-

reduktion

för

förmögenhetsskatt,

reduktion

för förmögenhetsskatt,

och

 

 

 

 

 

och

 

 

10. lagen

(2005:1137)

om

5. lagen (2005:1137) om skatte-

skattereduktion

 

för

virke

från

reduktion för virke från stormfälld

stormfälld skog vid 2006–2008 års

skog vid 2006–2008 års taxe-

taxeringar.

 

 

 

 

ringar.

 

 

I slutlig skatt ingår

 

 

10 §4

 

 

 

 

 

och avgift som avses i

1. skatt

som

avses

i 1 kap. 1 §

1. skatt

första

stycket

taxeringslagen

1 kap. 1 §

första stycket taxe-

(1990:324),

 

 

 

 

ringslagen (1990:324),

 

2.egenavgift som avses i 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),

3.skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

4.begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144), om den inte ingår i avgiften enligt 7,

5. sådan mervärdesskatt som

5. sådan mervärdesskatt som

enligt 10 kap. 31 § första stycket

enligt 10 kap. 31 § första stycket

4 Senaste lydelse 2000:985.

 

Prop. 2007/08:27

40

denna lag skall redovisas i själv- deklaration,

denna lag ska redovisas i själv- Prop. 2007/08:27 deklaration,

6.avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och

7.avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat tros- samfund.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

41

2.11

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

Prop. 2007/08:27

 

(1999:1229)

 

 

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1

 

1 Senaste lydelse av

 

 

1 kap. 5 § 2005:826

14 kap. 19 § 2003:224

 

1 kap. 11 § 2006:1344

15 kap. 1 § 2002:536

 

1 kap. 13 § 2004:1149

15 kap. 3 § 2005:1142

 

2 kap. 2 a § 2003:1086

15 kap. 6 § 2000:1356

 

2 kap. 3 § 2004:66

15 kap. 10 § 2003:1206

 

2 kap. 26 § 2000:997

16 kap. 1 § 2003:224

 

3 kap. 19 § 2006:619

16 kap. 6 § 2006:650

 

5 kap. 3 § 2003:1086

16 kap. 11 § 2005:1146

 

6 kap. 8 § 2005:1170

16 kap. 16 § 2000:1356

 

6 kap. 9 § 2003:1086

16 kap. 18 § 2001:1176

 

6 a kap. 3 § 2004:614

16 kap. 19 § 2003:1086

 

6 a kap. 4 § 2004:614

16 kap. 20 a § 2003:342

 

6 a kap. 6 § 2004:614

16 kap. 22 § 2003:1194

 

7 kap. 11 § 2003:669

16 kap. 27 § 2005:826

 

8 kap. 21 § 2004:790

16 kap. 28 a § 2000:540

 

9 kap. 5 § 2003:1086

16 kap. 28 b § 2000:540

 

10 kap. 11 § 2000:1341

16 kap. 29 § 2000:1341

 

11 kap. 10 a § 2006:982

16 kap. 30 § 2000:1341

 

11 kap. 14 § 2002:1006

16 kap. 36 § 2000:540

 

11 kap. 15 § 2005:1142

17 kap. 3 § 2006:908

 

11 kap. 16 § 2000:1341

17 kap. 5 § 2003:1102

 

11 kap. 18 § 2003:1194

17 kap. 6 § 2000:1341

 

11 kap. 21 § 2006:5

17 kap. 7 § 2000:1341

 

11 kap. 22 § 2000:1161

17 kap. 7 a § 2006:1422

 

11 kap. 26 § 2003:745

17 kap. 15 § 2004:66

 

11 kap. 26 a § 2003:745

17 kap. 17 § 2003:1102

 

11 kap. 27 § 2006:5

17 kap. 19 a § 2003:1102

 

11 kap. 30 § 2002:213

17 kap. 20 § 2004:1181

 

11 kap. 31 § 2001:908

17 kap. 20 a § 2003:1102

 

11 kap. 33 § 2000:1341

17 kap. 20 b § 2003:1102

 

11 kap. 35 § 2007:394

17 kap. 20 c § 2003:1102

 

11 kap. 36 § 2000:1341

17 kap. 21 § 2003:1102

 

11 kap. 40 § 2002:213

17 kap. 22 c § 2006:620

 

11 kap. 45 § 2005:1142

17 kap. 22 d § 2006:620

 

11 kap. 48 § 2006:1344

17 kap. 22 e § 2006:620

 

12 kap. 2 § 2006:1344

17 kap. 22 f § 2006:620

 

12 kap. 3 § 2006:1351

17 kap. 24 § 2006:908

 

12 kap. 5 § 2005:826

18 kap. 11 § 2000:1341

 

12 kap. 6 a § 2006:992

18 kap. 13 § 2006:908

 

12 kap. 14 § 2000:540

18 kap. 17 a § 2000:1355

 

12 kap. 15 § 2000:540

18 kap. 17 b § 2000:1355

 

12 kap. 16 § 2000:540

18 kap. 17 c § 2000:1355

 

12 kap. 17 § 2006:992

18 kap. 20 § 2000:1341

 

12 kap. 18 § 2006:982

19 kap. 14 § 2000:1355

 

12 kap. 21 § 2000:1341

19 kap. 14 a § 2000:1355

 

12 kap. 24 § 2003:745

20 a kap. 1 § 2004:494

 

12 kap. 25 § 2003:745

20 a kap. 2 § 2003:224

 

12 kap. 27 § 2007:618

20 a kap. 3 § 2003:224

 

12 kap. 29 § 2000:1003

20 a kap. 4 § 2003:224

 

13 kap. 1 a § 2002:536

20 a kap. 5 § 2003:224

 

13 kap. 7 § 2004:438

20 a kap. 6 § 2003:224

 

14 kap. 2 § 2006:908

20 a kap. 7 § 2003:224

 

14 kap. 8 § 2003:1102

20 a kap. 8 § 2003:224

 

14 kap. 11 § 2003:1086

21 kap. 15 § 2003:342

 

14 kap. 13 a § 2002:536

21 kap. 24 § 2003:669

42

 

 

 

21 kap. 33 § 2001:1242

32 kap. 6 § 2001:1242

21 kap. 34 § 2003:669

32 kap. 8 § 2004:438

21 kap. 36 § 2004:438

32 kap. 10 § 2004:438

21 kap. 38 § 2004:438

33 kap. 5 § 2004:1149

21 kap. 40 § 2005:1166

34 kap. 4 § 2004:1149

22 kap. 10 § 2000:1341

34 kap. 18 § 2004:1149

22 kap. 13 § 2003:1086

34 kap. 20 § 2004:498

23 kap. 2 § 2005:269

35 kap. 2 a § 2000:1341

23 kap. 11 § 2001:1176

35 kap. 3 § 2003:224

23 kap. 14 § 2000:1341

35 kap. 4 § 2003:224

23 kap. 16 § 2000:502

35 kap. 5 § 2000:1341

23 kap. 19 § 2006:1422

36 kap. 2 a § 2000:1341

23 kap. 23 a 2006:1422

36 kap. 3 § 2000:1341

24 kap. 3 a § 2006:1422

37 kap. 16 § 2006:1422

24 kap. 8 § 2007:552

37 kap. 28 § 2002:1143

24 kap. 11 § 2004:66

37 kap. 30 a § 2006:1422

24 kap. 12 § 2003:224

38 kap. 12 § 2000:78

24 kap. 14 § 2003:224

38 kap. 16 § 2006:1422

24 kap. 16 § 2003:1086

38 kap. 17 a § 2006:1422

24 kap. 17 § 2003:224

38 kap. 20 § 2006:1422

24 kap. 17 a § 2004:1147

38 a kap. 2 § 2006:1422

24 kap. 18 § 2003:224

38 a kap. 5 § 2006:1422

24 kap. 19 § 2003:224

38 a kap. 6 § 2006:1422

24 kap. 20 § 2004:1147

38 a kap. 7 § 2006:1422

24 kap. 21 § 2003:224

38 a kap. 8 § 2006:1422

24 kap. 22 § 2003:224

38 a kap. 10 § 2006:1422

25 kap. 7 § 2003:224

38 a kap. 11 § 2006:1422

25 kap. 8 § 2003:224

38 a kap. 12 § 2006:1422

25 kap. 11 § 2003:224

38 a kap. 13 § 2006:1422

25 a kap. 5 § 2003:224

38 a kap. 14 § 2006:1422

25 a kap. 6 § 2003:224

38 a kap. 15 § 2006:1422

25 a kap. 8 § 2003:224

38 a kap. 16 § 2006:1422

25 a kap. 9 § 2003:224

38 a kap. 18 § 2006:1422

25 a kap. 10 § 2003:224

38 a kap. 20 § 2006:1422

25 a kap. 11 § 2003:224

38 a kap. 22 § 2006:1422

25 a kap. 12 § 2003:224

39 kap. 6 § 2001:1185

25 a kap. 13 § 2003:224

39 kap. 12 § 2001:1185

25 a kap. 16 § 2003:224

39 kap. 13 b § 2005:1170

25 a kap. 18 § 2003:224

39 kap. 13 c § 2005:1170

25 a kap. 19 § 2005:1142

39 kap. 13 f § 2005:1170

25 a kap. 21 § 2003:224

39 kap. 14 § 2004:66

25 a kap. 22 § 2003:224

39 kap. 17 § 2003:224

25 a kap. 23 § 2003:1086

39 kap. 20 § 2004:66

25 a kap. 24 § 2003:1086

39 kap. 22 § 2000:494

25 a kap. 25 § 2003:224

39 kap. 23 § 2006:619

26 kap. 5 § 2006:1520

39 kap. 24 a § 2006:619

26 kap. 12 § 2003:1074

39 kap. 25 § 2006:1344

26 kap. 15 § 2006:1422

39 kap. 26 § 2006:1344

27 kap. 17 § 2000:1341

39 a kap. 1 § 2003:1086

28 kap. 9 § 2002:213

39 a kap. 2 § 2003:1086

28 kap. 12 a § 2005:1170

39 a kap. 3 § 2003:1086

28 kap. 12 b § 2005:1170

39 a kap. 4 § 2003:1086

28 kap. 26 § 2003:1194

39 a kap. 5 § 2003:1086

29 kap. 3 § 2001:1176

39 a kap. 7 § 2003:1086

30 kap. 2 § 2003:1086

39 a kap. 8 § 2003:1086

30 kap. 6 a § 2004:1323

39 a kap. 9 § 2003:1086

30 kap. 10 a § 2003:1086

39 a kap. 10 § 2003:1086

30 kap. 11 § 2004:498

39 a kap. 11 § 2003:1086

30 kap. 12 § 2004:498

39 a kap. 12 § 2003:1086

30 kap. 12 a § 2004:1149

39 a kap. 13 § 2003:1086

31 kap. 19 § 2003:669

40 kap. 2 § 2006:1422

31 kap. 25 a § 2000:1341

40 kap. 18 § 2000:1341

Prop. 2007/08:27

43

40 kap. 21 § 2006:554

48 a kap. 8 a § 2006:1422

41 kap. 8 § 2004:438

48 a kap. 8 c § 2006:1422

42 kap. 1 § 2005:1136

48 a kap. 9 § 2002:1143

42 kap. 15 § 2005:1142

48 a kap. 10 § 2005:1136

42 kap. 15 a § 2006:619

48 a kap. 11 § 2002:1143

42 kap. 16 § 2006:1422

48 a kap. 12 § 2002:1143

42 kap. 16 a § 2000:1341

48 a kap. 13 § 2002:1143

42 kap. 16 b § 2006:1422

48 a kap. 15 § 2002:1143

42 kap. 17 § 2005:1142

48 a kap. 16 § 2006:1422

42 kap. 20 § 2005:1142

48 a kap. 17 § 2006:1422

42 kap. 20 a § 2000:1341

49 kap. 2 § 2006:1422

42 kap. 21 2006:1422

49 kap. 5 § 2003:224

42 kap. 21 a § 2006:619

49 kap. 8 § 2006:1422

42 kap. 22 § 2003:1086

49 kap. 9 § 2006:1422

42 kap. 25 § 2003:349

49 kap. 11 § 2006:1422

42 kap. 29 § 2003:1206

49 kap. 12 § 2001:1176

44 kap. 8 § 2006:1422

49 kap. 13 § 2002:1143

44 kap. 19 § 2005:1142

49 kap. 14 § 2002:1143

44 kap. 20 § 2005:1142

49 kap. 17 § 2002:1143

44 kap. 27 § 2006:1520

49 kap. 18 § 2001:1176

44 kap. 36 § 2004:1346

49 kap. 19 § 2002:1143

45 kap. 15 a § 2003:342

49 kap. 19 a § 2006:1422

45 kap. 31 § 2003:224

49 kap. 19 b § 2003:224

46 kap. 16 § 2003:224

49 kap. 23 § 2003:224

46 kap. 17 § 2000:1341

49 kap. 24 § 2001:1176

47 kap. 3 § 2006:1520

49 kap. 26 § 2006:1422

47 kap. 5 a § 2003:1206

49 kap. 28 § 2001:1176

47 kap. 10 § 2006:1520

49 kap. 32 § 2006:1422

47 kap. 11 a § 2006:1520

49 a kap. 3 § 2002:536

47 kap. 13 a § 2001.1221

49 a kap. 8 § 2002:536

47 kap. 15 § 2006:1520

49 a kap. 10 § 2002:536

48 kap. 1 § 2006:1520

49 a kap. 11 § 2003:224

48 kap. 2 § 2005:1142

49 a kap. 12 § 2002:536

48 kap. 6 a §2005:1142

49 a kap. 13 § 2003:224

48 kap. 6 b § 2005:1142

50 kap. 7 § 2005:1136

48 kap. 7 § 2006:1422

50 kap. 8 § 2002:536

48 kap. 8 § 2000:1341

50 kap. 10 § 2003:224

48 kap. 9 § 2000:1341

50 kap. 11 § 2003:224

48 kap. 12 § 2004:498

51 kap. 6 § 2001:1242

48 kap. 17 a § 2001:1176

52 kap. 6 § 2003:224

48 kap. 18 § 2004:66

55 kap. 5 § 2007:552

48 kap. 18 a § 2006:1422

56 kap. 5 § 2000:1341

48 kap. 18 b § 2006:1422

57 kap. 2 § 2005:1136

48 kap. 18 c § 2006:1422

57 kap. 3 § 2005:1136

48 kap. 18 d § 2006:1422

57 kap. 4 § 2005:1136

48 kap. 18 e § 2006:1422

57 kap. 5 § 2005:1136

48 kap. 19 § 2000:540

57 kap. 6 § 2005:1136

48 kap. 20 § 2006:614

57 kap. 7 § 2006:1422

48 kap. 20 a § 2006:614

57 kap. 7 a § 2006:1422

48 kap. 21 § 2004:66

57 kap. 7 b § 2006:1422

48 kap. 24 § 2005:1136

57 kap. 7 c § 2006:1422

48 kap. 25 § 2003:224

57 kap. 10 § 2005:1136

48 kap. 26 § 2003:224

57 kap. 11 § 2006:1344

48 kap. 27 § 2003:224

57 kap. 11 a § 2006:1422

48 a kap. 2 § 2005:1142

57 kap. 13 § 2006:1422

48 a kap. 4 § 2001:1176

57 kap. 15 § 2006:1422

48 a kap. 4 a § 2002:1143

57 kap. 17 § 2006:1344

48 a kap. 5 § 2001:1176

57 kap. 18 § 2005:1136

48 a kap. 6 § 2006:1422

57 kap. 19 § 2005:1136

48 a kap. 6 a § 2002:1143

57 kap. 20 § 2005:1136

48 a kap. 7 § 2006:1422

57 kap. 20 a § 2006:1422

48 a kap. 8 § 2001:1176

57 kap. 20 b § 2006:1422

Prop. 2007/08:27

44

dels att i 1 kap. 3–7 och 10–14 §§, 2 kap. 2 a, 3, 10–12, 20, 26 och 31– Prop. 2007/08:27 33 §§, 3 kap. 5–7, 13, 19 och 20 §§, 5 kap. 1 och 3 §§, 6 kap. 8, 9 och

11 §§, 6 a kap. 3, 4 och 6 §§, 7 kap. 4–6, 8–11, 18 och 21 §§, 8 kap. 5 och 21 §§, 9 kap. 5 §, 10 kap. 1, 6–11 och 13–16 §§, 11 kap. 1–6, 8–11, 13–22, 24–33, 35–40, 42, 43 och 45–48 §§, 12 kap. 1–3, 5–6 a, 13–22, 24–27, 29, 31–34, 36 och 37 §§, 13 kap. 1 a, 6–9 §§, 14 kap. 2–8, 10, 11, 13–17, 19, 21 och 22 §§, 15 kap. 1–6 och 8–10 §§, 16 kap. 1–14, 16, 18, 19, 20 a–32 och 34–36 §§, 17 kap. 3, 5–7 a, 10, 15, 17, 19 a–21, 22 c–24, 26, och 28–32 §§, 18 kap. 3, 5, 10, 11, 13 och 17 a–22 §§, 19 kap. 3–5, 7, 10–14 a, 17, 20 och 24–29 §§, 20 kap. 2, 4–7, 10, 11, 16, 18 och 22– 27 §§, 20 a kap. 1–8 §§, 21 kap. 2, 3, 5, 8, 13, 15, 17, 24, 29, 31, 33, 34 och 36–40 §§, 22 kap. 1, 5 och 7–13 §§, 23 kap. 2, 8–12, 14–23 a och 29 §§, 24 kap. 3, 3 a, 6–8, 11, 12, 14 och 16–22 §§, 25 kap. 7, 8 och 11 §§, 25 a kap. 5, 6, 8–13, 16, 18, 19 och 21–25 §§, 26 kap. 1–5, 7–10, 12 och 15 §§, 27 kap. 7, 8 och 11–17 §§, 28 kap. 5, 7–9, 11–13 och 16– 26 §§, 29 kap. 3–15 §§, 30 kap. 2–4 och 6 a–12 a §§, 31 kap. 2, 7, 8, 14, 17–22, och 25 a §§, 32 kap. 4, 6 och 8–11 §§, 33 kap. 2–5, 7, 11–14, 16 och 20 §§, 34 kap. 2–4, 7, 8, 13–20 och 22 §§, 35 kap. 1, 2 a och 3–6 §§, 36 kap. 1 och 2 a–4 §§, 37 kap. 3, 5, 8, 10–12, 15–18, 20, 24, 25, 28, 29 och 30 a §§, 38 kap. 2, 4–7, 9–16, 17 a, 18 och 20 §§, 38 a kap. 2, 5–8, 10–16, 18, 20 och 22 §§, 39 kap. 3, 6, 9, 11, 12, 13 b, 13 c, 13 f, 14, 16– 21, 22, 23 och 24–31 §§, 39 a kap. 1–5, 7–13 §§, 40 kap. 2, 12, 15, 16 och 18–21 §§, 41 kap. 6–9, 11 och 12 §§, 42 kap. 1, 4, 5, 7, 9, 11–17, 20–26, 28–32 och 34 §§, 44 kap. 4, 8, 13, 15–21, 23–32 och 34–37 §§, 45 kap. 1, 3–5, 8–10, 13, 15, 15 a, 16–20, 23, 25, 26 och 28–32 §§, 46 kap. 3–7, 11, 12 och 14–17 §§, 47 kap. 3, 5 a, 10, 11 a–13 a och

57 kap. 20 c § 2006:1422

61 kap. 3 § 2003:745

57 kap. 21 § 2005:1136

61 kap. 3 a § 2000:1002

57 kap. 22 § 2005:1136

61 kap. 4 § 2000:1002

57 kap. 23 § 2005:1136

61 kap. 5 § 2007:471

57 kap. 23 a § 2006:1422

61 kap. 7 § 2001:908

57 kap. 24 § 2006:1422

61 kap. 8 a § 2006:1497

57 kap. 24 a § 2006:1422

61 kap. 9 § 2006:1497

57 kap. 25 § 2005:1136

61 kap. 17 a § 2006:1344

57 kap. 28 § 2005:1136

61 kap. 18 § 2000:1002

57 kap. 29 § 2005:1136

61 kap. 19 b § 2001:1175

57 kap. 30 § 2005:1136

62 kap. 6 § 2005:347

57 kap. 32 § 2005:1136

62 kap. 9 § 2004:1139

57 kap. 33 § 2005:1136

63 kap. 2 § 2004:1139

57 kap. 34 § 2005:1136

63 kap. 4 § 2004:1139

57 kap. 36 § 2005:1136

64 kap. 2 § 2005:347

58 kap. 1 b § 2005:1170

65 kap. 3 § 2003:669

58 kap. 9 § 2003:669

65 kap. 6 § 2004:1055

58 kap. 10 § 2003:669

65 kap. 9 a § 2006:1344

58 kap. 18 § 2006:554

65 kap. 9 d § 2006:1344

59 kap. 10 § 2003:669

65 kap. 10 § 2005:826

59 kap. 12 § 2003:669

65 kap. 11 § 2005:347

59 kap. 16 § 2004:1139

 

Anmärkning: 3 kap. 19 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:12. 7 kap. 11 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:26. 12 kap. 5 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:11. 12 kap. 19–21 §§ föreslås ändrade också i prop. 2007/08:24. 12 kap. 27 och 29 §§ samt 16 kap. 27 § föreslås ändrade också i prop. 2007/08:11. 24 kap. 14 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:12. 42 kap. 1 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:24. 42 kap. 15 a § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:12.

45

15 §§, 48 kap. 1–4, 6–9, 12, 14, 17–21 och 23–27 §§, 48 a kap. 2, 4–8 a, Prop. 2007/08:27 8 c–13 och 15–17 §§, 49 kap. 2, 4–6, 8, 9, 11–15, 17–21, 23, 24, 26 och

28–32 §§, 49 a kap. 3, 8, 10–13 §§, 50 kap. 3 och 5–11 §§, 51 kap. 2, 3, 5 och 6 §§, 52 kap. 2–7 §§, 53 kap. 3–5, 7, 8, 10, och 11 §§, 54 kap. 3– 6 §§, 55 kap. 3–11 §§, 56 kap. 5 §, 57 kap. 2–7 c, 10 a, 11, 11 a, 13, 15, 17–25, 28–30, 32–34 och 36 §§, 58 kap. 1 b, 9–15, 18, 22, 23, 25, 27–30 och 33 §§, 59 kap. 3, 4, 7, 10 och 12–17 §§, 60 kap. 2, 3, 6 och 9–14 §§, 61 kap. 2–5, 7–18 och 19 b–21 §§, 62 kap. 4–9 §§, 63 kap. 2, 4 och 5 §§, 64 kap. 2 §, 65 kap. 3, 6, 8–9 a och 9 d–11 §§, 66 kap. 2, 4–6, 8, 10, 12– 17, 20 och 22 §§ ordet ”skall” ska bytas ut mot ”ska”,

dels att i rubrikerna till 11 kap., 12 kap., 15 kap., 16 kap. och 42 kap. samt i rubrikerna närmast före 22 kap. 9 §, 28 kap. 22 § och 46 kap. 3 §

ordet ”skall” ska bytas ut mot ”ska”,

 

dels att

3 kap. 18 §,

33 kap. 10 §,

41 kap. 3 §, 45 kap. 33 §,

46 kap. 18 §,

47 kap. 5 b,

7–9 a och 11 §§

samt 65 kap. 12 § ska ha

följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 47 kap. 11 b §, samt närmast före 47 kap. 11 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

18 §2

Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig i

1.inkomstslaget tjänst för inkomster som anges i 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta med undantag för

inkomster som anges i 6 § 1, 4 och 5 den lagen, om en begäran har gjorts enligt 4 § den lagen,

2.inkomstslaget näringsverksamhet för inkomst från ett fast driftställe eller en fastighet i Sverige,

3.inkomstslaget näringsverksamhet för återförda avdrag på grund av att en näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en del av ett hus i Sverige avyttras eller blir privatbostadsrätt,

4.inkomstslaget näringsverksamhet för återförda avdrag för egen- avgifter,

5.inkomstslaget kapital för ett positivt räntefördelningsbelopp som av- ser ett fast driftställe eller en näringsfastighet i Sverige,

6.inkomstslaget kapital för löpande inkomster av en privatbostads- fastighet eller en privatbostadsrätt i Sverige,

7.inkomstslaget kapital för kapitalvinst på en fastighet i Sverige eller på en privat- eller näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en del av ett hus i Sverige,

8. inkomstslaget kapital för åter- fört uppskovsbelopp enligt

8. inkomstslaget kapital för åter- fört uppskovsbelopp samt schab-

2 Senaste lydelse 2006:1520.

Anmärkning: 48 kap. 18 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:12. 50 kap. 7 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:19. 55 kap. 5 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:1, volym 2. 57 kap. 21 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:19. 59 kap. 14 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:26. 65 kap. 9 a § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:22. 66 kap. 2 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:26.

46

47 kap., och lonintäkt enligt 47 kap., och

9. inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital för utdelning på

andelar i svenska ekonomiska föreningar.

 

 

Ersättning i form av sådan

Ersättning i form av sådan

royalty eller

periodvis

utgående

royalty eller

periodvis

utgående

avgift för att materiella eller

avgift för att materiella eller

immateriella

tillgångar

utnyttjas

immateriella

tillgångar

utnyttjas

som skall räknas till inkomstslaget

som ska räknas till inkomstslaget

näringsverksamhet skall anses som

näringsverksamhet ska

anses som

inkomst från ett fast driftställe i

inkomst från ett fast driftställe i

Sverige, om ersättningen kommer

Sverige, om ersättningen kommer

från en näringsverksamhet med ett

från en näringsverksamhet med ett

fast driftställe här.

 

fast driftställe här.

 

Skattskyldighet för inkomster som avses i första stycket 9 gäller inte för sådana begränsat skattskyldiga personer som avses i 17 § 2–4.

33 kap.

10 §3

Som tillgångar eller skulder i näringsverksamheten räknas inte ford- ringar eller skulder som avser

statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt,

kommunal inkomstskatt,

egenavgifter,

avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,

särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

statlig fastighetsskatt,

 

 

 

– kommunal fastighetsavgift,

– mervärdesskatt som

skall

– mervärdesskatt

som

ska

redovisas i

självdeklaration

enligt

redovisas i

självdeklaration

enligt

10 kap. 31 §

skattebetalningslagen

10 kap. 31 §

skattebetalningslagen

(1997:483),

 

 

(1997:483),

 

 

 

avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, och

skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324).

41 kap.

3 §4 Till inkomstslaget kapital räknas också

1.återfört avdrag för avsättning till ersättningsfond och särskilt tillägg i den omfattning som anges i 31 kap. 21 och 22 §§,

2.fördelningsbelopp vid räntefördelning i enlighet med bestämmel- serna i 42 kap. 9 §,

3.avdrag som motsvarar inkomst av ränteförmån i enlighet med bestämmelserna i 42 kap. 11 §,

3Senaste lydelse 2004:1149.

4Senaste lydelse 2006:1520.

Anmärkning: 33 kap. 10 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:26.

Prop. 2007/08:27

47

I inkomstslaget kapital ska tjugotvå trettiondelar av kapital- vinsten på en privatbostadsfastig- het och 90 procent av kapital- vinsten på en näringsfastighet tas upp.
Uppkommer det en kapital- förlust, ska i det förra fallet 50 procent av förlusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av.
Innan kvotering görs enligt första och andra styckena, ska tidigare beviljat uppskovsbelopp återföras och avdrag för uppskovs- belopp göras enligt 47 kap. 7 eller 8 §.

4. underskott av näringsverksamhet i den utsträckning som följer av Prop. 2007/08:27 42 kap. 33 §, 45 kap. 32 § och 46 kap. 17 §,

5. underskott av avslutad näringsverksamhet i den utsträckning som

följer av 42 kap. 34 §,

 

 

 

 

 

 

6. avdrag

för uppskovsbelopp,

6. avdrag

för uppskovsbelopp,

återfört uppskovsbelopp och sär-

återfört uppskovsbelopp och sär-

skilt tillägg enligt 47 kap. i den ut-

skilt tillägg enligt 47 kap. i den ut-

sträckning

som

följer

av

sträckning

som

följer

av

45 kap. 33 §,

46 kap. 18 §

och

45 kap. 33 §,

46 kap. 18 §

och

48 kap., och

 

 

 

48 kap. samt schablonintäkt enligt

47kap. 11 b §, och

7.premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionsspar- konton i den utsträckning som följer av 59 kap. 15 §.

45 kap.

33 §5 I inkomstslaget kapital skall två

tredjedelar av kapitalvinsten på en privatbostadsfastighet och 90 pro- cent av kapitalvinsten på en näringsfastighet tas upp.

Uppkommer det en kapital- förlust, skall i det förra fallet 50 procent av förlusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av.

Innan kvotering görs enligt första och andra styckena, skall tidigare beviljat uppskovsbelopp återföras och avdrag för uppskovs- belopp göras enligt 47 kap. 7 eller 8 §.

46 kap.

18 §6

I inkomstslaget kapital skall två

I inkomstslaget

kapital

ska

tredjedelar av kapitalvinsten på en

tjugotvå trettiondelar av kapital-

privatbostadsrätt och 90 procent av

vinsten på en privatbostadsrätt och

kapitalvinsten på en närings-

90 procent av kapitalvinsten på en

bostadsrätt tas upp.

 

 

näringsbostadsrätt tas upp.

 

Uppkommer det en kapital-

Uppkommer det en kapital-

förlust,

skall i det

förra

fallet

förlust,

ska i det

förra

fallet

50 procent av förlusten och i det

50 procent av förlusten och i det

senare fallet 63 procent av

senare fallet 63 procent av

förlusten dras av.

 

 

förlusten dras av.

 

 

Innan

kvotering

görs

enligt

Innan

kvotering

görs

enligt

5Senaste lydelse 2006:1520.

6Senaste lydelse 2006:1520.

48

2. den förvärvade bostaden är belägen i en fastighet som ägs av företaget, och
kommunal fastighetsavgift enligt bestämmelserna i 6 § lagen
(2007:000) om kommunal fastig- hetsavgift inte ska tas ut på fastighetens bostadsdel, eller
– byggnaden på fastigheten ännu inte åsatts värdeår.
Är fastigheten belägen utomlands, ska prövning enligt första stycket göras som om fastigheten hade varit belägen i Sverige.

första och andra styckena, skall tidigare beviljat uppskovsbelopp återföras och avdrag för uppskovs- belopp göras enligt 47 kap. 7 eller 8 §.

första och andra styckena, ska Prop. 2007/08:27 tidigare beviljat uppskovsbelopp

återföras och avdrag för uppskovs- belopp göras enligt 47 kap. 7 eller 8 §.

47 kap.

5 b §7

Vid tillämpning av 5 § 5 skall en

Vid tillämpning av 5 § 5 ska en

ekonomisk förening eller ett aktie-

ekonomisk förening eller ett aktie-

bolag som inte uppfyller villkoren

bolag som inte uppfyller villkoren

i 2 kap. 17 § för att vara ett privat-

i 2 kap. 17 § för att vara ett privat-

bostadsföretag jämställas med ett

bostadsföretag jämställas med ett

sådant företag, om

sådant företag, om

1. företaget tillhandahåller bostäder åt sina medlemmar eller delägare i byggnader som ägs av företaget, och

2. den förvärvade bostaden är belägen i en fastighet som ägs av företaget, och

fastighetsskatt enligt bestäm- melserna i 3 § andra stycket lagen

(1984:1052) om statlig fastighets- skatt inte skall tas ut på fastig- hetens bostadsdel, eller

– byggnaden på fastigheten ännu inte åsatts värdeår.

Är fastigheten belägen utomlands, skall prövning enligt första stycket göras som om fastigheten hade varit belägen i Sverige.

7 §8

Nuvarande lydelse

Om den skattskyldige förvärvar en ersättningsbostad före utgången av det år då han avyttrar ursprungsbostaden och bosätter sig där senast den 2 maj året därefter, beräknas uppskovsbeloppet på följande sätt.

1.Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som ersättningen för ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsbeloppet kapital- vinsten ökad med tidigare uppskovsbelopp.

2.Om ersättningen för ersättningsbostaden understiger ersättningen för ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsbeloppet så stor del av kapitalvinsten ökad med tidigare uppskovsbelopp som ersättningen för ersättningsbostaden utgör av ersättningen för ursprungsbostaden. Beloppet skall alltså beräknas enligt följande formel:

(kapitalvinsten + tidigare uppskovsbelopp) x

7Senaste lydelse 2006:1520.

8Senaste lydelse 2006:1520.

49

ersättningen för ersättningsbostaden

Prop. 2007/08:27

ersättningen för ursprungsbostaden

 

3. Om ersättningsbostaden är en fastighet och om den skattskyldige har

 

haft eller avser att ha utgifter för ny-, till- eller ombyggnad av ersätt-

 

ningsbostaden under tiden mellan den 2 maj året efter det år då han avytt-

 

rade ursprungsbostaden och den 2 maj andra året efter avyttringen, mot-

 

svarar uppskovsbeloppet kapitalvinsten ökad med tidigare uppskovs-

 

belopp, om den skattskyldige begär det.

 

Föreslagen lydelse

 

Om den skattskyldige förvärvar en ersättningsbostad före utgången av det år då han avyttrar ursprungsbostaden och bosätter sig där senast den 2 maj året därefter, beräknas uppskovsbeloppet på följande sätt.

1.Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som ersättningen för ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsbeloppet kapital- vinsten ökad med tidigare uppskovsbelopp.

2.Om ersättningen för ursprungsbostaden överstiger ersättningen för ersättningsbostaden, motsvarar uppskovsbeloppet kapitalvinsten ökad med tidigare uppskovsbelopp och minskad med skillnaden mellan ersättningen för ursprungsbostaden samt ersättningen för ersättnings- bostaden.

3.Om ersättningsbostaden är en fastighet och om den skattskyldige har haft eller avser att ha utgifter för ny-, till- eller ombyggnad av ersätt- ningsbostaden under tiden mellan den 2 maj året efter det år då han avytt- rade ursprungsbostaden och den 2 maj andra året efter avyttringen, mot- svarar uppskovsbeloppet kapitalvinsten ökad med tidigare uppskovs- belopp, om den skattskyldige begär det.

Ett uppskovsbelopp enligt första stycket får inte överstiga ett belopp som motsvarar 1 600 000 kronor multiplicerat med den skattskyldiges andel av bostaden. Överskjutande del ska tas upp till beskattning.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §9

Om den skattskyldige inte förvärvar en ersättningsbostad före utgången av det år då han avyttrar ursprungsbostaden eller inte bosätter sig på en ersättningsbostad senast den 2 maj året därefter, motsvarar upp- skovsbeloppet kapitalvinsten ökad med tidigare uppskovsbelopp.

Ett uppskovsbelopp enligt första stycket får inte överstiga ett

belopp

som

motsvarar

1 600 000 kronor

multiplicerat

med den skattskyldiges andel av bostaden. Överskjutande del ska tas upp till beskattning.

9 Senaste lydelse 2006:1520.

50

9 §10

Prop. 2007/08:27

Nuvarande lydelse

 

Om den skattskyldige har fått ett avdrag för uppskovsbelopp enligt 7 § 3 eller 8 §, skall uppskovsbeloppet återföras till beskattning nästa år.

Om den skattskyldige senast året efter det år då han avyttrade ursprungsbostaden förvärvar en ersättningsbostad och bosätter sig där senast den 2 maj andra året efter avyttringen, gäller dock följande.

1.Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som ersättningen för ursprungsbostaden, behöver ingen del av uppskovs- beloppet återföras till beskattning.

2.Om ersättningen för ersättningsbostaden understiger ersättningen för ursprungsbostaden, får uppskovsbeloppet inte överstiga den del som ersättningen för ersättningsbostaden utgör av ersättningen för ursprungs- bostaden, enligt följande formel:

uppskovsbeloppet x ersättningen för ersättningsbostaden ersättningen för ursprungsbostaden

Överskjutande del av uppskovsbeloppet skall återföras till beskattning.

Föreslagen lydelse

Om den skattskyldige har fått ett avdrag för uppskovsbelopp enligt 7 § första stycket 3 eller 8 §, ska uppskovsbeloppet återföras till beskattning nästa år.

Om den skattskyldige senast året efter det år då han avyttrade ursprungsbostaden förvärvar en ersättningsbostad och bosätter sig där senast den 2 maj andra året efter avyttringen, gäller dock följande.

1.Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som ersättningen för ursprungsbostaden, behöver ingen del av uppskovs- beloppet återföras till beskattning.

2.Om ersättningen för ursprungsbostaden överstiger ersättningen för ersättningsbostaden, får uppskovsbeloppet inte överstiga ett belopp som uppgår till föregående års kapitalvinst ökad med tidigare uppskovs- belopp och minskad med skillnaden mellan ersättningen för ursprungs- bostaden samt ersättningen för ersättningsbostaden. Överskjutande del ska återföras till beskattning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 a §11

Ett uppskovsbelopp får uppgå

Ett uppskovsbelopp får uppgå

till ett lägre belopp än vad som

till ett lägre belopp än vad som

följer av 7 § 1–2 och 9 § om den

följer av 7 § första stycket 1–2 och

skattskyldige begär det, dock lägst

9 § om den skattskyldige begär

belopp enligt 6 §.

det, dock lägst belopp enligt 6 §.

Om den skattskyldige begär det,

Om den skattskyldige begär det,

skall hela eller en del av uppskovs-

ska hela eller en del av uppskovs-

10Senaste lydelse 2006:1520.

11Senaste lydelse 2006:1520.

51

beloppet återföras till beskattning. Återföring av en del av ett uppskovsbelopp får dock ske med lägst 20 000 kronor per år.

beloppet återföras till beskattning. Prop. 2007/08:27 Återföring av en del av ett

uppskovsbelopp får dock ske med lägst 20 000 kronor per år.

11 §12

Nuvarande lydelse

Vid avyttring av ersättningsbostaden skall uppskovsbeloppet återföras till beskattning.

Vid avyttring av en del av ersättningsbostaden, skall den del av upp- skovsbeloppet som belöper sig på den avyttrade delen återföras till beskattning. Det återförda beloppet skall motsvara den del av uppskovs- beloppet som ersättningen för den avyttrade delen utgör av marknads- värdet på hela tillgången. Återföringen skall alltså beräknas enligt följande formel:

uppskovsbeloppet x ersättningen för den avyttrade delen marknadsvärdet på hela tillgången

Föreslagen lydelse

Vid avyttring av ersättningsbostaden ska uppskovsbeloppet återföras till beskattning.

Vid avyttring av en del av ersättningsbostaden, ska den del av upp- skovsbeloppet som belöper sig på den avyttrade delen återföras till beskattning. Det återförda beloppet ska motsvara den del av uppskovs- beloppet som ersättningen för den avyttrade delen utgör av marknads- värdet på hela tillgången. Återföringen ska alltså beräknas enligt följande formel:

uppskovsbeloppet x ersättningen för den avyttrade delen marknadsvärdet på hela tillgången

Med avyttring likställs vid tillämpningen av denna paragraf när bostaden övergår till någon annan genom arv, testamente, gåva eller bodelning. Avyttring anses dock inte ha skett vid övergång genom arv eller testamente till en make eller en sambo eller ett hemmavarande barn under 18 år. Avyttring anses inte heller ha skett vid övergång genom bodelning med anledning av upphörande av ett samboförhållande, äktenskapsskillnad eller makens eller sambons död. När avyttring anses ha skett enligt detta stycke av en del av bostaden, ska i stället för vad som sägs i andra stycket den återförda delen av uppskovsbeloppet motsvara den del av uppskovsbeloppet som marknadsvärdet på den avyttrade delen utgör av marknadsvärdet på hela tillgången. Återföringen ska alltså i sådant fall beräknas enligt följande formel: uppskovsbeloppet x marknadsvärdet på den avyttrade delen

marknadsvärdet på hela tillgången

12 Senaste lydelse 2006:1520.

52

Skattereduktion ska räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt, mot statlig fastig- hetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt mot kommunal fastighetsavgift enligt lagen (2007:000) om kommunal fastighetsavgift. Skattereduktion enligt 9 a–9 d §§ ska dock räknas av endast mot kommunal inkomst- skatt.
Skattereduktion ska göras för sjöinkomst, allmän pensionsavgift, arbetsinkomst och underskott av kapital i nu nämnd ordning

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2007/08:27

 

Schablonintäkt

 

 

11 b §

 

Den som har en ersättnings- bostad med ett uppskovsbelopp ska ta upp en schablonintäkt. Intäkten ska beräknas till 1,67 procent av uppskovsbeloppets storlek vid beskattningsårets ingång.

En schablonintäkt enligt första stycket ska inte beräknas på en sådan del av ett uppskovsbelopp som ska återföras enligt 9 §.

65 kap.

12 §13 Skattereduktion skall räknas av

mot kommunal och statlig inkomstskatt samt mot statlig fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighets- skatt. Skattereduktion enligt 9 a– 9 d §§ skall dock räknas av endast mot kommunal inkomstskatt.

Skattereduktion skall göras för sjöinkomst, allmän pensionsavgift, arbetsinkomst och underskott av kapital i nu nämnd ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering. 47 kap. 7–9 a §§ i sin nya lydelse tillämpas på avyttringar som skett efter ikraftträdandet.

13 Senaste lydelse 2006:1344.

53

2.12Förslag till lag om upphävande av lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt ska upphöra att gälla vid utgången av 2007. Den upphävda lagen ska dock fortfarande tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före den 1 januari 2008.

Prop. 2007/08:27

54

2.13

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om

Prop. 2007/08:27

 

självdeklarationer och kontrolluppgifter

 

 

Härigenom föreskrivs

att 1 kap. 5 §, 2 kap. 2, 4 och 7 §§

samt

 

3 kap. 1 och 12 §§ lagen

(2001:1227) om självdeklarationer

och

 

kontrolluppgifter ska ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

1kap.1

5 §

Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna lag samma betydelse och tillämpningsområde som i

1. a) taxeringslagen (1990:324),

b)inkomstskattelagen (1999:1229),

c)lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

d)lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

e)lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–5, 7 och 8 den lagen,

f)lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

g)lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

h)lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

i) lagen

(1997:323) om statlig

i) lagen

(1997:323) om

statlig

förmögenhetsskatt, och

förmögenhetsskatt,

 

j) 3 kap.

socialavgiftslagen

j) 3 kap.

socialavgiftslagen

(2000:980)

 

(2000:980), och

 

 

 

k) lagen

(2007:000)

om

 

 

kommunal fastighetsavgift

 

när det gäller bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering och annat bestämmande av underlag för skatt eller avgift, bedömning av skattskyldighet, beskattning enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller beskattning utomlands,

2.mervärdesskattelagen (1994:200) när det gäller redovisning av mervärdesskatt, samt

3.skattebetalningslagen (1997:483) när det gäller skyldighet att lämna uppgifter till ledning för registrering av skatteavdrag.

Vid användandet i denna lag av termer och uttryck som avses i inkomstskattelagen (1999:1229) skall med juridisk person även avses dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar men inte investeringsfonder.

2 kap.

2 §2

Fysiska personer skall lämna Fysiska personer ska lämna allmän självdeklaration under allmän självdeklaration under

1Senaste lydelse 2005:1175.

2Senaste lydelse 2005:1135.

Anmärkning: 1 kap. 1 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:26. 2 kap. 2 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:19 och 2007/08:26.

55

förutsättning att

förutsättning att

1.intäkterna i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverk- samhet i annat fall än som avses i 2 under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 42,3 procent av prisbasbeloppet,

2.sådan intäkt i inkomstslaget tjänst som avses i 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § samt 57 kap. 20 och 21 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) eller intäkt av passiv näringsverksamhet under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3. intäkterna i inkomstslaget kapital, med undantag för sådan ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift skall lämnas enligt 8 eller 9 kap., har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,

3. intäkterna i inkomstslaget kapital, med undantag för sådan ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift ska lämnas enligt 8 eller 9 kap., har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,

4.den skattepliktiga förmögenheten enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång överstiger fribeloppet enligt 19 § den lagen,

5.de är begränsat skattskyldiga och den skattepliktiga intäkten har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

6. underlag för statlig fastighets- skatt, avkastningsskatt på pen- sionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fast- ställas, eller

7. uppgift enligt 3 kap. 9 a § skall lämnas.

6.underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastig- hetsavgift, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löne- skatt på pensionskostnader ska fastställas, eller

7.uppgift enligt 3 kap. 9 a § ska lämnas.

 

4 §3

 

 

 

Dödsbon skall, om inte annat

Dödsbon ska, om inte annat

anges

i 5 §, lämna allmän

anges

i

5 §, lämna

allmän

självdeklaration, om

självdeklaration, om

 

1. de

skattepliktiga intäkterna,

1. de

skattepliktiga intäkterna,

med undantag för sådan ränta eller

med undantag för sådan ränta eller

utdelning för vilken kontroll-

utdelning för vilken kontroll-

uppgift skall lämnas enligt 8 eller

uppgift

ska

lämnas enligt

8 eller

9 kap., har uppgått till sammanlagt

9 kap., har uppgått till sammanlagt

minst 100 kronor under beskatt-

minst 100 kronor under beskatt-

ningsåret,

ningsåret,

 

 

2. den skattepliktiga förmögenheten enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång överstiger fribeloppet

enligt 19 § den lagen,

 

 

 

 

3. underlag för statlig fastighets-

3. underlag för statlig fastighets-

skatt, avkastningsskatt på pen-

skatt,

kommunal

fastighetsavgift,

sionsmedel eller särskild löneskatt

avkastningsskatt på pensionsmedel

på pensionskostnader skall fast-

eller

särskild

löneskatt

3 Senaste lydelse 2003:228.

Anmärkning: 2 kap. 4 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:19 och prop. 2007/08:26.

Prop. 2007/08:27

56

ställas, eller

 

pensionskostnader ska fastställas,

 

 

eller

4. uppgift

enligt 3 kap. 9 a §

4. uppgift enligt 3 kap. 9 a § ska

skall lämnas.

lämnas.

 

7 §4

Särskild

självdeklaration skall

Särskild självdeklaration ska

lämnas av

 

lämnas av

1.aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana familjestiftelser som avses i 8 § tredje stycket lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

2.sådana ideella föreningar som avses i 7 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229) och av sådana trossamfund som avses i 7 kap. 14 § den lagen, om intäkterna under beskattningsåret har överstigit grundavdraget enligt 63 kap. 11 § samma lag,

3. andra juridiska

personer än

3. andra

juridiska

personer

än

sådana som avses i 1 och 2, med

sådana som avses i 1 och 2, med

undantag av dödsbon, handels-

undantag av dödsbon, handels-

bolag och europeiska ekonomiska

bolag och europeiska ekonomiska

intressegrupperingar,

om intäk-

intressegrupperingar,

om intäk-

terna som den skattskyldige skall

terna som den skattskyldige ska ta

ta upp under beskattningsåret har

upp under

beskattningsåret

har

uppgått till minst 100 kronor,

uppgått till minst 100 kronor,

 

4. sådana juridiska personer som är skattskyldiga enligt 6 § lagen om statlig förmögenhetsskatt och vars skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång överstiger fribeloppet enligt 19 § den lagen,

5. andra juridiska personer än

5. andra juridiska

personer än

dödsbon för vilka underlag för

dödsbon för vilka underlag för

statlig fastighetsskatt, avkastnings-

statlig fastighetsskatt, kommunal

skatt på pensionsmedel eller sär-

fastighetsavgift, avkastningsskatt

skild löneskatt på pensionskost-

på pensionsmedel

eller särskild

nader skall fastställas,

löneskatt på pensionskostnader ska

 

fastställas,

 

6.fondbolag eller förvaringsinstitut för varje av bolaget eller institutet förvaltad investeringsfond, samt

7.ombudet för en sådan generalrepresentation som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige för skadeförsäkringsföretag som bedriver sin verksamhet genom representationen.

3 kap.

1 §5

En självdeklaration skall inne-

En självdeklaration ska inne-

hålla

hålla

1. nödvändiga identifikationsuppgifter,

2. uppgifter om de intäktsposter

2. uppgifter om de intäktsposter

och kostnadsposter som skall hän-

och kostnadsposter som ska hän-

4Senaste lydelse 2004:72.

5Senaste lydelse 2006:1349.

Anmärkning: 2 kap. 7 § och 3 kap. 1 § föreslås ändrade också i prop. 2007/08:26.

Prop. 2007/08:27

57

föras till respektive inkomstslag, föras till respektive inkomstslag, 3. uppgifter om de allmänna avdrag som den skattskyldige har rätt till,

4. uppgifter

om

den skattskyl-

4. uppgifter

om

den skattskyl-

diges tillgångar och skulder vid

diges tillgångar och skulder vid

beskattningsårets

utgång

under

beskattningsårets

utgång

under

förutsättning att hans eller, om han

förutsättning att hans eller, om han

skall

sambeskattas

 

med

någon,

ska

sambeskattas

 

med

någon,

deras

sammanlagda

skattepliktiga

deras

sammanlagda

skattepliktiga

förmögenhet

enligt

lagen

förmögenhet

enligt

lagen

(1997:323) om statlig förmögen-

(1997:323) om statlig förmögen-

hetsskatt överstiger

fribeloppet

hetsskatt överstiger

fribeloppet

enligt 19 § den lagen,

 

 

enligt 19 § den lagen,

 

 

5. de uppgifter som behövs för beräkning av

a)fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

b)avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,

c)särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på

pensionskostnader,

 

 

 

d) expansionsfondsskatt

enligt

34 kap.

inkomstskattelagen

(1999:1229),

 

 

 

e)egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),

f)särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster,

 

 

 

 

g) allmän löneavgift enligt lagen

g) allmän löneavgift enligt lagen

(1994:1920) om allmän löneavgift,

(1994:1920) om allmän löneavgift,

och

 

 

 

 

h) pensionsgrundande inkomst

h) pensionsgrundande inkomst

enligt lagen (1998:674) om

enligt

lagen

(1998:674)

om

inkomstgrundad ålderspension,

inkomstgrundad

ålderspension,

 

och

 

 

 

 

i) kommunal

fastighetsavgift

 

enligt

lagen

(2007:000)

om

 

kommunal fastighetsavgift,

 

6.de uppgifter som behövs för att avgöra om en begränsat skattskyldig uppfyller kraven för att erhålla allmänna avdrag enligt 62 kap. 5–8 §§ eller grundavdrag enligt 63 kap. inkomstskattelagen, samt

7.de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att fatta riktiga taxerings- och beskattningsbeslut samt beslut om pensionsgrundande inkomst.

12 §6

Om äganderätten till en ersätt- ningsbostad har övergått till någon annan genom arv, testamente, bodelning eller gåva, skall döds- boet eller överlåtaren lämna

Om äganderätten till en ersätt- ningsbostad har övergått till någon annan

– genom arv eller testamente till en make, en sambo eller ett hemmavarande barn under 18 år, eller

6 Senaste lydelse 2006:1521.

Prop. 2007/08:27

58

vid bodelning med anledning av upphörande av ett samboför- hållande, äktenskapsskillnad eller makens eller sambons död,

ska dödsboet eller överlåtaren lämna

1.identifikationsuppgifter för den nye ägaren,

2.de uppgifter som har lämnats enligt 11 §, och

3. uppgift

om

storleken

3. uppgift

om

storleken

uppskovsbelopp

som

enligt

uppskovsbelopp

som

enligt

47 kap.

inkomstskattelagen

47 kap.

inkomstskattelagen

(1999:1229)

skall

återföras

till

(1999:1229)

ska

återföras

till

beskattning

vid

avyttring

av

beskattning

vid

avyttring

av

ersättningsbostaden.

 

 

 

ersättningsbostaden.

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering.

Prop. 2007/08:27

59

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (2006:2) om fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter vid 2007–2011 års taxeringar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2006:2) om fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter vid 2007–2011 års taxeringar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Vid beräkning av fastighetsskatt vid 2007–2011 års taxeringar avseende sådan elproduktions- enhet som utgörs av taxerings- enhet med vattenkraftverk skall, i stället för vad som anges i 3 § första stycket e lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, fastig- hetsskatten för varje beskattnings- år utgöras av 1,7 % av taxerings- värdet.

Vid beräkning av fastighetsskatt vid 2007–2011 års taxeringar avseende sådan elproduktions- enhet som utgörs av taxerings- enhet med vattenkraftverk ska, i stället för vad som anges i 3 § första stycket e lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, fastig- hetsskatten för varje kalenderår utgöras av 1,7 % av taxerings- värdet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering.

2.Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före ikraftträdandet.

Anmärkning: 1 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:11.

Prop. 2007/08:27

60

2.15Förslag till lag om upphävande av lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar

Härigenom föreskrivs att lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar ska upphöra att gälla vid utgången av 2007. Den upphävda lagen ska dock fortfarande tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före den 1 januari 2008.

Prop. 2007/08:27

61

Skattereduktionen ska räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt, statlig fastighets- skatt, kommunal fastighetsavgift och förmögenhetsskatt.
Bestämmelser om att hänsyn ska tas till skattereduktion vid beslut om slutlig skatt finns i 11 kap. 9 § skattebetalningslagen.

2.16

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:346) om

Prop. 2007/08:27

 

skattereduktion för utgifter för hushållsarbete

 

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2007:346) om skattereduktion för

 

utgifter för hushållsarbete ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

16 §

I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas det som gäller om bestämmande och debitering av slutlig skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483).

Skattereduktionen skall räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt, statlig fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.

Bestämmelser om att hänsyn skall tas till skattereduktion vid beslut om slutlig skatt finns i 11 kap. 9 § skattebetalningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering.

Anmärkning: 16 § föreslås ändrad också i prop. 2007/08:26.

62

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2007/08:27

I budgetpropositionen för 2007 uttalade regeringen att den statliga fastighetsskatten på småhus och hyreshus (bostadsdelen) skulle avskaffas och ersättas med en kommunal fastighetsrelaterad avgift (prop. 2006/07:1, volym 1, s. 147). I 2007 års ekonomiska vårproposition aviserade regeringen att den statliga fastighetsskatten på bostäder skulle avskaffas från och med den 1 januari 2008 (prop. 2006/07:100 s. 45–46). Regeringen uttalade i vårpropositionen att slopandet av fastighetsskatten skulle finansieras fullt ut inom bostadssektorn. Den närmare modellen skulle utredas av en arbetsgrupp inom Regeringskansliet.

I den ekonomiska vårpropositionen angavs som utgångspunkter för arbetsgruppens arbete i huvudsak följande. Slopandet av fastighets- skatten skulle finansieras fullt ut inom bostadssektorn och vara stats- finansiellt neutralt jämfört med fastighetsskatteintäkterna från boende 2007. Skattebortfallet beräknades därmed uppgå till 16,3 miljarder kronor. Utifrån de preliminära bedömningar som redovisades i vår- propositionen skulle 10,3 miljarder kronor finansieras genom en kommunal fastighetsavgift på 4 500 kronor per bostad för småhus, dock högst 1,0 procent av taxeringsvärdet, samt på 900 kronor per bostad för flerbostadshus, dock högst 0,4 procent av taxeringsvärdet. Resterande 6,0 miljarder kronor av skattebortfallet skulle finansieras genom att hela kapitalvinsten på privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter skulle tas upp till beskattning, dvs. skatten som en andel av vinsten höjs från 20 till 30 procent.

Den kommunala fastighetsavgiften skulle beslutas av riksdagen men tillföras kommunerna från och med inkomståret 2008. Statsbidraget till kommunerna skulle justeras så att själva övergången blev neutral för såväl staten som varje enskild kommun medan framtida inkomst- ändringar tillfaller den enskilda kommunen. Frågan om återverkningar på skatteutjämningssystemet skulle komma att prövas i en översyn av utjämningssystemet som regeringen avser att genomföra.

I vårpropositionen gjorde regeringen den preliminära bedömningen att den presenterade modellen medförde positiva effekter i flera avseenden. Om en utredning skulle visa att förslaget skulle ge oönskade effekter vad avser fördelning mellan inkomstgrupper eller regioner, inlåsning på arbets- och bostadsmarknaden eller risk för försvagning av de offentliga finanserna var den arbetsgrupp som skulle tillsättas fri att pröva alterna- tiva vägar att avskaffa den statliga fastighetsskatten. Utgångspunkten var dock att eventuella justeringar skulle finansieras inom bostadssektorn. Avsikten var att ingen skulle betala mer i fastighetsavgift än vad man skulle ha gjort enligt de tidigare reglerna.

En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har utarbetat en promemoria med två olika förslag till nya regler, alternativ A och alternativ B. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lag- förslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteck- ning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi2007/5113). Därefter har ett förslag om ändring av 47 kap. 7 och 9 §§

inkomstskattelagen (1999:1229) i form av ändrad beräkning av

63

uppskovsbelopp när ersättningsbostaden är billigare än ursprungs- Prop. 2007/08:27 bostaden tagits fram i Finansdepartementet. Förslaget har beretts med

Kammarrätten i Göteborg, Skatteverket, Fastighetsägarna Sverige och Villaägarnas Riksförbund.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 september 2007 att inhämta Lagrådets ytt- rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har till övervägande del följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6.1, 6.8 och 9.3.4 samt i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissens förslag har även gjorts vissa redaktionella och språkliga förändringar i lagförslagen.

Förslaget till lag om fastighetstaxering av småhusenheter år 2009 (se avsnitt 2.2, 7 och 11.2) har inte remitterats till Lagrådet. Förslaget är lagtekniskt och även i övrigt av sådan lagtekniskt enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslaget till lag om utbetalning till kommuner av fastighetsavgiftsmedel 2008–2010 har utarbetats på inrådan av Lagrådet.

4 Utgångspunkter för en reformerad boendebeskattning

Efter förslag i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1) genom-

 

fördes lättnader i fastighetsskatten på boende som i 2008 års ekonomiska

 

förhållanden uppgår till 8,2 miljarder kronor. Mot bakgrund av dessa

 

lättnader har en utgångspunkt för nästa steg i fastighetsskattereformen

 

varit att den i sin helhet ska finansieras inom bostadssektorn. Därför

 

innebar den remitterade promemorians två förslag att det sålunda starkt

 

reducerade skatteuttaget för bostadssektorn omfördelades så att den

 

löpande beskattningen sänktes medan skatteuttaget knutet till avyttring

 

av bostäder höjdes.

 

Regeringen har beaktat remissutfallet och har med utgångspunkt i detta

 

justerat promemorians förslag i olika avseenden. Till grund för förslagen

 

i denna proposition ligger en delvis annorlunda värdering av hur

 

balansen mellan fastighetsskatt/avgift och skatteuttag knutet till avyttring

 

av bostaden bör vara. Gemensamt för de två alternativ som remitterades

 

var en förhållandevis kraftig skärpning av kapitalvinstbeskattningen.

 

Därmed ökar riskerna för inlåsning och för minskad rörlighet på arbets-

 

marknaden men också riskerna för långsiktiga förluster av skattebasen,

 

inte minst vid ett bibehållande av det uppskovssystem som det inte är

 

aktuellt att avskaffa. Det finns alltså skäl att något förskjuta balansen

 

mellan fastighetsskatt/avgift och skatteuttag knutet till avyttring. Jämfört

 

med alternativ A i promemorian innebär därför det förslag som presen-

 

teras i det följande att skatten knuten till avyttringar reduceras med

 

1,4 miljarder kronor och att fastighetsskatten/avgiften följaktligen ökar

 

med 1,4 miljarder kronor. De justeringar som gjorts i förhållande till de

 

remitterade förslagen innebär att riskerna för inlåsning dämpas och att

64

 

rörligheten på arbetsmarknaden underlättas. Därtill förbättras fördel- Prop. 2007/08:27 ningseffekterna såväl mellan hushåll som mellan regioner.

Uttaget av fastighetsskatt/avgift och skatt knuten till avyttring av bostaden enligt de regler som skulle ha gällt i frånvaro av regeringens förslag i budgetpropositionen för 2007, reglerna enligt alternativ A i den remitterade promemorian samt de nu föreslagna reglerna redovisas i tabell 4.1.

Tabell 4.1 Total skatt och fördelning mellan fastighetsskatt/avgift och skatt knuten till avyttring av bostaden* vid alternativa regler, mdkr i 2008 års ekonomiska förhållanden.

 

Fastighets-

Skatt

Total skatt

 

skatt/avgift

knuten till

 

 

 

avyttring

 

Skatt utan

 

 

 

skattesänk-

24,6

11,1

35,7

ningar i BP07

 

 

 

Skatt enligt

 

 

 

alternativ A i

10,7

16,8

27,5

promemorian

 

 

 

Skatt enligt

 

 

 

aktuellt

12,1

15,4

27,5

förslag

 

 

 

* Inkluderar skatt på kapitalvinst, räntebeläggning av uppskovsbelopp och andra åtgärder knutna till uppskovsbeloppet.

5 Fastighetstaxering och fastighetsskatt

Vid fastighetstaxering ska beslut fattas om fastigheters skattepliktsför- hållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare ska typ av taxerings- enhet och taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Regler om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL. Kompletterande regler finns i fastighetstaxeringsförordningen (1993:1193). Ytterligare föreskrifter och allmänna råd om bl.a. värde- ringen meddelas av Skatteverket.

Vid fastighetstaxering bestäms för varje fastighet ett taxeringsvärde. Fastighetstaxering sker i form av allmän fastighetstaxering, förenklad fastighetstaxering och särskild fastighetstaxering. Allmän fastighetstaxe- ring ska göras vart sjätte år enligt ett rullande system för varje fastig- hetstyp.1 Det tredje året under perioden mellan de allmänna fastighetstaxeringarna görs en förenklad fastighetstaxering av hyreshus- enheter, småhusenheter och lantbruksenheter. En särskild fastighetstaxe-

1 År 2007 genomförs en allmän fastighetstaxering av hyreshusenheter, industrienheter, elproduktionsenheter och specialenheter. År 2009 ska allmän fastighetstaxering av småhus- enheter genomföras. År 2011 ska allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter genom- föras.

65

ring görs varje år det inte är allmän eller förenklad fastighetstaxering men leder endast till nytt taxeringsvärde om fastigheten genomgått en förändring. Vid bestämmande av taxeringsvärdet tas hänsyn till den enskilda fastighetens ålder, storlek, standard m.m. och den allmänna prisnivån inom ett begränsat område, ett s.k. värdeområde. Målet är att taxeringsvärdet ska motsvara 75 procent av egendomens marknadsvärde. Med marknadsvärdet avses det pris som fastigheten sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden (5 kap. 3 § FTL). Marknadsvärdet bestäms utifrån det genomsnittliga prisläget i värde- området två år tillbaka i tiden, det s.k. nivååret (5 kap. 4 § FTL).

Regler om fastighetsskatt finns i lagen (1984:1052) om statlig fastig- hetsskatt, FSL. Skattepliktiga fastigheter är enligt 1 § FSL bl.a. sådana som vid fastighetstaxeringen betecknats som småhusenhet, hyreshus- enhet och lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller tomtmark för småhus. Skatteplikt råder även för sådan bostad som enligt 2 kap. 8–12 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) är privatbostad och som är belägen utomlands.

Skattskyldig till fastighetsskatt är enligt 2 § FSL ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § FTL ska anses som ägare. I 1 kap. 5 § FTL regleras fall då vissa innehavare av fastighet ska anses som ägare. Det gäller bl.a. den som innehar fastighet med fideikommissrätt och den som innehar fastighet med tomträtt.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår (2 § FSL). Om beskatt- ningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader eller om en fastighet har förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, jämkas underlaget för fastighetsskatten. Fastighetsskatten beräknas på grundval av det underlag (taxeringsvärdet, i förekommande fall dämpat enligt den nedan beskrivna s.k. dämpningsregeln) som gäller under beskattnings- året. Om underlaget har ändrats mellan två kalenderår föreligger två olika underlag för den som har brutet räkenskapsår. I ett sådant fall beräknas fastighetsskatten på de olika värden som gäller för respektive kalenderår med hänsyn till hur räkenskapsåret är fördelat över dessa kalenderår. Fastighetsskatt hanteras inom ramen för den årliga inkomsttaxeringen.

För småhusenhet respektive småhus på lantbruksenhet gäller från och med den 1 januari 2001 att fastighetsskatt utgår med 1,0 procent på taxe- ringsvärdet respektive bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarksvärdet. För hyreshusenhet gäller från och med den 1 januari 2007 att fastighetsskatt utgår med 0,4 procent på den del av taxeringsvärdet som avser bostäder. Utomlands belägna privatbostäder är inte föremål för svensk fastighets- taxering. För sådana bostäder utgår fastighetsskatt med 1,0 procent på 75 procent av marknadsvärdet. Skattskyldighet för en utomlands belägen privatbostad föreligger dock endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.

För småhus och hyreshus fastställs ett värdeår som normalt motsvarar det år då byggnaden färdigställs. Värdeåret kan dock förändras till följd av ombyggnationer. Nybyggda småhus belägna i Sverige är fria från fastighetsskatt de fem första kalenderåren efter värdeåret och för de därpå följande fem kalenderåren betalas halv fastighetsskatt. Detsamma gäller för bostadsdelen i nybyggda hyreshus. Denna skattelättnad gäller om byggnaden åsatts ett värdeår som är året närmast före det fastighets-

Prop. 2007/08:27

66

taxeringsår då värdeåret bestäms. Skattelättnaden gäller även tillhörande Prop. 2007/08:27 tomtmark under förutsättning att den ingår i samma taxeringsenhet. Om

byggnad och mark har olika ägare ingår de inte i samma taxeringsenhet och skattelättnaden omfattar då endast byggnaden.2

Vidare finns från och med den 1 januari 2001 en begränsningsregel för fastighetsskatt för fastigheter som utgörs av en småhusenhet eller av ett småhus som är inrättat till bostad åt högst en eller två familjer med till- hörande tomtmark på en lantbruksenhet (prop. 2001/02:3, bet. 2001/02:SkU3, rskr. 2001/02:59). Regeln finns i lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt och innebär att fastighetsskatten efter skattereduktion, under vissa förutsättningar, inte ska överstiga 4 procent av hushållsinkomsten definierad på visst i lagen angivet sätt. Gränsen var ursprungligen satt till 5 procent av hushållsinkomsten men sänktes den 1 januari 2006 (prop. 2005/06:1, bet. 2005/06:FiU1, rskr. 2005/06:34) i syfte att utvidga begränsningsregelns tillämpningsområde på grund av de taxeringsvärdeshöjningar som hade skett sedan regeln infördes och de ytterligare höjningar som förväntades ske under 2006 (då förenklad fastighetstaxering av småhusenheter ägde rum).

Begränsningsregeln gäller bara en fastighet som den skattskyldige ägt och varit bosatt på hela året före taxeringsåret. Skattereduktionen beräk- nas för permanentbostäder med ett lägsta taxeringsvärde på 280 000 kronor och ett högsta taxeringsvärde på 3 miljoner kronor. Om värdet på bostaden är högre än 3 miljoner kronor kan man få del av begränsningsregeln för den fastighetsskatt som betalas för taxerings-

värdet upp till 3 miljoner kronor. Hushåll

med inkomster

upp till

750 000 kronor per år kan få del av denna

skattereduktion.

Endast

fastigheter i Sverige omfattas.

Den som är skattskyldig för förmögenhetsskatt och som tillgodoräknats skattereduktion enligt bestämmelserna i lagen om skattereduktion för fastighetsskatt tillgodoräknas även skattereduktion för förmögenhetsskatt enligt lagen (2004:126) om skattereduktion för förmögenhetsskatt. Förhållandet mellan tillgodoräknad skattereduktion för fastighetsskatt och den fastighetsskatt som påförts för permanentbostaden avgör hur stor reduktion som ska tillgodoräknas för förmögenhetsskatten.

För att dämpa uttaget av fastighetsskatt infördes den 31 december 2003 en dämpningsregel som tar sikte på underlaget för fastighetsskatt (prop. 2003/04:19, bet. 2003/04:SkU11, rskr. 2003/04:119). Innebörden av regeln är att en höjning av taxeringsvärdet för en småhusenhet, ett små- hus på en lantbruksenhet eller bostadsdelen av en hyreshusenhet inte omedelbart ska slå igenom på uttaget av fastighetsskatt. I stället fördelas höjningen lika på de år som återstår till nästa allmänna eller förenklade fastighetstaxering.

Den 1 januari 2007 trädde lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar i kraft (prop. 2006/07:1, volym 1, bet. 2006/07:FiU1, rskr. 2006/07:9). Lagen innebär att underlaget för fastig- hetsskatt för småhus och bostadsdelen på hyreshus fryses på 2006 års

2 Som framgår av 2 § FSL och 1 kap. 5 § FTL anses bl.a. tomträttshavare som ägare. Dessa kan således få skattelättnad för både mark och byggnad.

67

nivå, dvs. den nivå som gäller vid 2007 års taxering, vid 2008 och 2009 Prop. 2007/08:27 års taxeringar.

Lagen innebär även att det för småhus vid 2007–2009 års taxeringar införs ett tak för den del av fastighetsskatten som belöper på markvärdet. Skatten på markvärdet får per värderingsenhet tomtmark högst uppgå till 2 kronor per kvadratmeter eller 5 000 kronor, om det är lägre. Lagen är en tillfällig åtgärd som syftar till att lindra effekterna av den statliga fastighetsskatten i avvaktan på att skatten kan avskaffas för bostäder.

6Kommunal fastighetsavgift för småhus och flerbostadshus

6.1Fastighetsavgiftens karaktär och benämning

Regeringens bedömning: Den aktuella avgiften utgör i statsrättslig mening en skatt. Den bör benämnas kommunal fastighetsavgift.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig

har inte berört frågan över huvud taget. De instanser som berört frågan delar bedömningen att det är fråga om en skatt men är i varierande grad kritiska till benämningen. Skatteverket anser att avgiften ska benämnas vid sin rätta innebörd, vilket är en skatt. Boverket anser att en mer adekvat benämning är ”statskommunal fastighetsskatt”. Kammarrätten i Göteborg anser att den föreslagna pålagan ska benämnas skatt. Ordet avgift leder tankarna till att det utgår en konkret motprestation från det allmännas sida. Benämningen kommunal fastighetsavgift leder dessutom tankarna till att det är en avgift som kommunen själv kan besluta om.

Institutionen för fastigheter och byggande vid Kungliga Tekniska Hög- skolan anser att det vore mer korrekt att kalla förslaget för en ny utform- ning av den statliga fastighetsskatten, men med en inbyggd bonus till kommuner som bygger nya bostäder. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det faktum att socialavgifter i viss utsträck- ning utgör skatt och inte avgift men ändå benämns ”avgift” är ett svagt stöd för beteckningen kommunal fastighetsavgift. Beteckningen "kom- munal" kan också diskuteras, eftersom kommunerna inte kommer att ha rätt att disponera över rätten att ta ut den. Huddinge kommun anser att eftersom kommunerna inte själva får direkt inflytande över fastighets- skatten ska man inte heller kalla den en kommunal avgift. Jönköpings kommun anser att den föreslagna kommunala fastighetsavgiften bör benämnas kommunal fastighetsskatt, eftersom det i statsrättslig mening är fråga om en skatt. Anförda motiv för att tillämpa beteckningen avgift är inte tillräckligt starka. Katrineholms kommun anser att det är direkt olämpligt att kalla den nya skatten för kommunal fastighetsavgift och att namnvalet bör omprövas. Det föreslagna namnet riskerar att skapa otydlighet hos medborgarna, som kan förledas tro att den kommunala fastighetsavgiften fastställs av kommunfullmäktige precis som övriga

kommunala avgifter. Ett annat namnval, där vare sig ”statlig” eller

68

”kommunal” behöver ingå, förordas. Exempelvis det mer neutrala Prop. 2007/08:27 ”fastighetstaxa för bostad”. Malung-Sälens kommun finner att beteck-

ningen kommunal fastighetsavgift onödigtvis kan ge upphov till missför- ståndet att avgiftens storlek är fastställd av respektive kommunfullmäk- tige. För att undvika missförstånd av sådant slag kan, förslagsvis, benämningen ”fastighetsavgift” användas. Ronneby kommun anser att debiteringen bör erhålla en annan beteckning än kommunal fastighets- avgift, då avgiften till skillnad från andra kommunala avgifter inte kan påverkas av kommunfullmäktige. Kommunförbundet Skåne anför att om riksdagen beslutar enligt förslaget, önskar förbundet att man benämner skatten vad den egentligen är, dvs. en statlig fastighetsskatt. Lantbrukar- nas Riksförbund delar uppfattningen att det statsrättsligt är fråga om en skatt men anser att de argument som anförs för att benämna avgiften kommunal fastighetsavgift känns något krystade. Sveriges Bostadsrätts- centrum anför att avgiften är en fortsatt statlig fastighetsskatt. Det före- slagna namnbytet förefaller vara en skenmanöver för att dölja att en stat- lig fastighetsskatt de facto föreslås vara kvar. Sveriges Byggindustrier ifrågasätter varför man inte kan kalla saker för deras rätta namn – en skatt är en skatt och en avgift en avgift. Man får intrycket att syftet med en sådan semantisk övning endast är att medborgarna ska få ett annat intryck än de tidigare haft av den kritiserade fastighetsskatten. Det är märkligt att man söker stöd i att socialavgifter till viss del är skatter som är en så starkt ifrågasatt omständighet. Sveriges Kommuner och Lands- ting vänder sig emot benämningen av den nya fastighetsskatten som en kommunal avgift. Enligt förbundets uppfattning uppfyller det liggande förslaget inte de grundläggande kraven för hur en kommunal avgift ska vara utformad.

Skälen för regeringens bedömning

Avgiftens karaktär

Det som avgör om den kommunala fastighetsavgiften kan bedömas vara en avgift i statsrättslig mening är om det kan anses finnas en tillräckligt preciserad och individuellt bestämd motprestation för den enskilde betalande fastighetsägaren. Det går inte att urskilja någon direkt och konkret motprestation från det allmännas sida gentemot den som betalar denna avgift. De motprestationer som skulle kunna komma i fråga (t.ex. kommunens underhåll av gator, sophantering, räddningstjänst etc.) har redan finansierats genom andra skattemedel eller avgifter, även om den nedjustering av statsbidraget som sker i och med införandet av den kommunala fastighetsavgiften (se avsnitt 3 och 8.3.1) skapar ett behov av tillkommande finansiering (i form av fastighetsavgiften). (Jfr liknande resonemang om tillgång till väg- och gatunät i samband med införandet av trängselskatt, prop. 2003/04:145 s. 35.) Regeringen bedömer därför att en avgift som den aktuella i statsrättslig mening inte är en avgift utan måste anses vara en skatt.

69

Avgiftens benämning

Prop. 2007/08:27

Det är en i och för sig naturlig utgångspunkt att en avgift som i stats-

 

rättslig mening utgör en skatt också benämns som sådan. Valet av

 

benämning på en avgift saknar dock betydelse för den statsrättsliga inne-

 

börden (se prop. 1973:90 s. 219 f). Den kommunala fastighetsavgiften

 

måste därför inte med nödvändighet benämnas skatt även om den

 

bedöms vara en sådan i statsrättsligt hänseende. Det är fullt möjligt att

 

benämna den avgift. Ett exempel på avgifter som, i vart fall till viss del,

 

utgör skatter men ändå benämns avgifter är socialavgifter enligt social-

 

avgiftslagen (2000:980) (se bl.a. prop. 2000/01:8 s. 178 f).

 

Underlag och storlek för fastighetsavgiften beslutas av riksdagen.

 

Avgiften tas in genom Skatteverkets försorg, varefter influtna medel till-

 

faller kommunerna. Avgiften är således statlig men tillfaller kommu-

 

nerna. Att låta ordet ”kommunal” ingå i benämningen av avgiften kan,

 

som flera remissinstanser påpekat, ge sken av att kommunerna dispo-

 

nerar över rätten att ta ut avgiften, vilket inte blir fallet. Fördelen med en

 

sådan benämning är dock att den skulle tydliggöra den nya skattens

 

koppling till den kommunala sektorn och de kommunala ekonomierna.

 

Reformen ska initialt vara finansiellt neutral för kommunerna men vart-

 

efter ytterligare medel, till följd av tillkommande bostäder, höjningar av

 

lägre taxeringsvärden och indexering av avgiften, inflyter i systemet

 

kommer detta att komma enskilda kommuner till del.

 

Den nya avgiften bör enligt regeringens mening, trots den kritik som

 

framförts av flera remissinstanser och de synpunkter som anförts av

 

Lagrådet, benämnas kommunal fastighetsavgift. Ett skäl för benäm-

 

ningen fastighetsavgift är att det manifesterar skillnaden mot den

 

tidigare, starkt kritiserade fastighetsskatten. I kombination med ordet

 

kommunal förstärker dessutom ordet fastighetsavgift åtskillnaden mellan

 

den nya avgiften och den statliga fastighetsskatten.

 

6.2

Fastighetsavgiftens uppbyggnad och omfattning

 

 

 

Regeringens förslag: Den statliga fastighetsskatten på bostäder slopas

 

den 1 januari 2008 och ersätts av en kommunal fastighetsavgift.

 

Avgiften för småhus tas ut för värderingsenhet för småhus som är upp-

 

fört samt värderingsenhet för tillhörande tomtmark. Avgiften för fler-

 

bostadshus tas ut för värderingsenhet för bostäder som är uppförda

 

och värderingsenhet för tillhörande tomtmark. Avgiften för småhus

 

beräknas per värderingsenhet för småhus. För flerbostadshus beräknas

 

avgiften per bostadslägenhet. Med bostadslägenhet avses en sådan

 

lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del använ-

 

das som bostad.

 

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Skatteverket har inget att invända mot att den

 

statliga fastighetsskatten på bostäder ersätts med en kommunal fastig-

 

hetsavgift. Boverket anser att beskattningen av fastigheter inte bör av-

 

vecklas. Dess skadeverkningar är begränsade jämfört med många andra

 

former för beskattning. Lantmäteriverket bedömer att det är möjligt att

70

 

 

införa en kommunal fastighetsavgift för småhus och flerbostadshus efter förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det positivt att den kom- munala avgiften kan bli ett incitament för kommuner att planera för ny bostadsbebyggelse. Institutionen för fastigheter och byggande vid Kung- liga Tekniska Högskolan anser att radikala förändringar är motiverade men att förslaget skapar uppenbara inlåsningseffekter. Juridiska fakul- tetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det gällande systemet för fastighetsbeskattning principiellt är att föredra framför den föreslagna avgiften, även om det står klart att även det gällande systemet har bety- dande brister. Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att den nuvarande utformningen av fastighetsbeskatt- ningen klart är att föredra framför de föreslagna förändringarna. Statens jordbruksverk anser att en omfördelning från löpande beskattning till skatt vid avyttring bör anses som positiv för bedrivandet av näringsverk- samhet inom de areella näringarna. Gotlands kommun, Jönköpings kom- mun och Malung-Sälens kommun tillstyrker i huvudsak förslaget. Kalix kommun har svårt att ur rättvisesynpunkt finna motiv till en förändring av dagens fastighetsskatt enligt förslaget. Kumla kommun anser att förslaget om borttagande av fastighetsskatten innebär att invånare och kommuner på landsbygd och glesbygd missgynnas medan invånare och kommuner i storstadsregionerna är vinnare. Därför är kommunens huvudinställning att reformen inte är förenlig med en rättvis fördelningspolitik. Malmö kommun anser att en för kommunerna mer genomgripande reform hade varit att hela beskattningsrätten för bostäder tillföll kommunerna. En sådan reform hade gett kommunerna en skattebas som var mer stabil och inte lika konjunkturkänslig som dagens skattebas som består av arbets- inkomster. Det hade också blivit en naturligare koppling till de kostnader i form av infrastrukturåtgärder etcetera som följer av strukturomvand- lingar, befolkningsförändringar m.m. En hög andel av den lokala ser- vicen finansierad via lokala fastighetsskatter är också vanligt förekom- mande i ett internationellt perspektiv. Norrtälje kommun är mycket posi- tiv till de föreslagna förändringarna. Skellefteå kommun avstyrker för- slaget. Stockholms kommuns stadsledningskontor ställer sig positivt till borttagandet av fastighetsskatten. Uppvidinge kommun föreslår med hän- visning till förslagets regionalpolitiska obalans att det dras tillbaka eller omarbetas så att en ny fastighetsbeskattning blir till gagn för invånarna i hela landet. Vaxholms kommun har inga synpunkter på att regeringen vill reformera den statliga fastighetsskatten utan tycker det är positivt om systemet kan göras mer rättvist och lättförståeligt. Kommunen anser att kommunal fastighetsavgift även bör gälla för obebyggd tomtmark avsedd för småhus, småhus under uppförande och arrendetomter. Fastighets- ägarna Sverige anför att förslaget innebär att hyresrätten även fortsätt- ningsvis kommer att missgynnas jämfört med övriga upplåtelseformer. Ett flertal utredningar har konstaterat att det är principiellt felaktigt att ta ut fastighetsskatt på näringsfastigheter. Landsorganisationen i Sverige (LO) avvisar förslaget. Kapital bör i möjligaste mån värnas som skatte- bas. LO ser ett behov av att se över utformningen av fastighetsbeskatt- ningen för att slippa skapa fler undantag på detta område. Regeringens översyn resulterar dock inte i ett rimligt förslag. Näringslivets Skatte- delegation, till vilken Fastighetsägarna Sverige, Svenska Bankföre- ningen, Svenskt Näringsliv och Stockholms Handelskammare ansluter

Prop. 2007/08:27

71

sig, ser positivt på att regeringen nu tagit initiativet att se över gällande regelverk rörande beskattning av fastigheter. Regeringens ansats är emellertid för snäv eftersom något förslag eller någon analys i förhål- lande till ett slopande av fastighetsskatten för näringsfastigheter, i annat fall än avseende hyreshus för boende, inte återfinns i promemorian. I stället för att som andra företag drabbas av dubbelbeskattning drabbas företag som i sin verksamhet har hyreshus eller industrifastigheter av en trippelbeskattning. I många fall måste företag till och med betala fastig- hetsskatt på sina maskiner. Det gäller företag som har maskiner som är så stora att de i fastighetstaxeringssammanhang anses utgöra en del av byggnaden. Ofta blir skatten skyhög sett som andel av byggnadens värde, eftersom det är maskinerna som är värdefulla. Denna uppenbart orimliga beskattning belyser hur fel det är att ta ut fastighetsskatt på industrier. För att få riktig fart på tillväxt och sysselsättning måste kontraproduktiva skatter som hämmar företagandet – som fastighetsskatt på näringsfastig- heter – slopas. Hyresgästföreningen Riksförbundet avstyrker förslaget. Det är inte möjligt att skapa långsiktigt hållbara och rimligt likvärdiga förutsättningar för boende i olika upplåtelseformer, utan att skatte- frågorna i sin helhet beaktas. Därför kan inte förslaget ligga till grund för beslut om den framtida bostadsbeskattningen. Lantbrukarnas Riksför- bund anser det förvånande att regeringen väljer att i första hand justera fastighetskatten för privatbostadsfastigheter och inte näringsfastigheter.

Skärgårdarnas Riksförbund anser att förslaget är bra. Pensionärernas Riksorganisation avstyrker förslagen. De leder till orimliga fördelnings- effekter. Småhusägare mot boendeskatt ser med stor tillfredsställelse att regeringen nu är på väg att infria sina löften om fastighetsskattens avskaffande men anser att de lagda förslagen medför väsentliga olägen- heter i vissa avseenden. Svenska Bankföreningen ser positivt på att regeringen tagit initiativ till att se över möjligheten att slopa den statliga fastighetsskatten. Sveriges Bostadsrättscentrum anser att det är ett steg i rätt riktning att fastighetsskatten ersätts med avgifter av föreslagen typ. På sikt bör ägande av bostäder inte vara beskattat. Sveriges Pensionärs- förbund tillstyrker ett införande av en kommunal fastighetsavgift för småhus och flerbostadshus i enlighet med förslaget. Sveriges Bygg- industrier delar uppfattningen att reglerna för uttag av fastighetsskatt måste ses över och att det är angeläget att en justering av skatteuttaget sker temporärt redan nu i avvaktan på att reglerna kan bli föremål för en grundligare översyn. Frågan behöver dock utredas ytterligare, varvid bland annat bör prövas om skatten rent faktiskt bör bli en kommunal skatt. Det är beklagligt att regeringen nu, när tillfälle ges, bibehåller den orättvisa trippelbeskattningen av hyreshusen. Svenska Studentbostads- föreningen anser att den generella intentionen med borttagandet av fastighetsskatten är bra. Dock gynnar det inte studentbostadsbranschen, såvida inte studentbostäder blir undantagna den kommunala fastighets- avgiften. Många studentbostäder uppfyller inte de krav som ställs på fullvärdiga bostäder och de borde därmed inte heller beskattas som sådana. Fastighetstaxeringsbestämmelserna om elevhem bör kunna tillämpas även på studentbostäder. Tjänstemännens Centralorganisation anser att förslagen inte innebär någon förbättring jämfört med nuvarande system för fastighetsbeskattning och avstyrker förslagen. Villaägarnas Riksförbund anser att regeringens löfte om att avskaffa den statliga

Prop. 2007/08:27

72

fastighetsskatten inte bara är en välkommen åtgärd, utan en helt nöd-

Prop. 2007/08:27

vändig insats om skattesystemet ska få ökad legitimitet. All löpande

 

beskattning av boendet bör avvecklas men en avgift som motsvarar

 

faktiska kostnader för vissa kommunala nyttigheter kan accepteras.

 

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag anser att fastighetsskatten på

 

bostäder under uppförande bör slopas. Organisationen anför även att det

 

inte blir konkurrensneutralt om ägare av bostadsbyggnader på ofri grund

 

både måste betala fastighetsskatt på tomtmarken och fastighetsavgift på

 

byggnaden medan ägare av bostadsbyggnader på egen mark endast beta-

 

lar kommunal fastighetsavgift på byggnad och mark. Det är inte tillfreds-

 

ställande att lagstiftaren överlämnar definitionsfrågan av ”bostads-

 

lägenhet” till rättstillämpningen utan närmare diskussion. I samband med

 

att det nya regelverket införs bör byggnader som till övervägande del

 

används för vård av äldre och där vårdtagarna erbjuds vårdplats efter

 

biståndsbedömning av socialtjänsten likställas med vårdbyggnader och

 

flerbostadshus som till övervägande del innehåller studentrum i

 

korridorer likställas med skol- och elevhem. Sveriges Kommuner och

 

Landsting ser positivt på att regeringen vill reformera den statliga

 

fastighetsskatten. Enligt förbundets mening bör en kommunal

 

fastighetsavgift inkludera samtliga typer av fastigheter som åsätts

 

fastighetstaxeringsvärden. Kommuner är i högsta grad delaktiga när olika

 

detaljplaner för bebyggelser fastställs. Det är således i högsta grad

 

motiverat att den kommunala fastighetsavgiften också ska inkludera både

 

avstyckade tomter för bostadsbebyggelse, arrendetomter och bostäder

 

under uppförande. HSB Riksförbund och Riksbyggen anser att den

 

föreslagna kommunala fastighetsavgiften är mycket enkel till sin

 

konstruktion. Det betyder att boende och fastighetsägare lätt kan förutse

 

hur stor avgift som ska betalas. Detta förhållande är en positiv effekt av

 

förslaget som sannolikt kan bidra till att systemet uppnår hög acceptans

 

bland de avgiftsskyldiga.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Behovet av en reform

 

Det nuvarande fastighetsskattesystemet har, särskilt på senare år, varit

 

föremål för omfattande kritik. Ingen skatt har ett så svagt folkligt stöd

 

som fastighetsskatten.

 

Ett argument som anförts mot fastighetsskatten är att den genom sin

 

utformning inte i tillräcklig utsträckning beaktar principen om att skatt

 

ska betalas efter bärkraft. Ett liknande slag av invändning mot

 

fastighetsskatten är att den kan ge upphov till likviditets- och

 

kostnadsproblem för vissa hushåll med småhus genom att skatten tas ut

 

på en icke-monetär inkomst. Detta gäller inte minst för fastighetsägare

 

som är bofasta i områden som blivit attraktiva fritidshusområden. Vissa

 

kritiker har ansett fastighetsskatten stå i omedelbar konflikt med

 

äganderätten och det har till och med gjorts gällande att den strider mot

 

Europakonventionens bestämmelser om egendomsskydd.

 

En ytterligare invändning är att skatten är oförutsägbar och skapar

 

osäkerhet och ovisshet om boendekostnaderna. Taxeringsvärdena på

73

fastigheter ska spegla fastigheternas marknadsvärden. Dessa bestäms huvudsakligen av förhållanden utanför den enskilde fastighetsägarens kontroll. När priserna stiger kraftigt i ett område eller en region påverkar detta inte direkt de som redan äger fastigheter där. Dessa fastighetsägare kan ändå som en direkt följd av prisstegringarna få högre taxeringsvärden och därmed högre fastighetsskatt utan att de har möjlighet att påverka det, vilket ofta upplevs som orättvist. Detta innebär också att orealiserade värdestegringar beskattas.

Kritiker har åberopat införandet av begränsningsregeln för fastighets- skatt 2001 och dämpningsregeln för fastighetsskatt 2003 (se beskriv- ningar av dessa regler i avsnitt 5) som tecken på att det nuvarande fastig- hetsskattesystemet i grunden är ohållbart. Reglerna anses vara så beskaffade att de förvärrar ett redan komplext skattesystem.

Vad gäller begränsningsregeln har denna bl.a. kritiserats för att den genom att inte ta hänsyn till enbart den skattskyldiges ekonomi utan till hushållets samlade ekonomi frångår en individbaserad beskattning och utgör en återgång till sambeskattning.

Begränsningsregeln har även kritiserats för det faktum att endast inkomster och förmögenhet som taxeras i Sverige beaktas vid bestäm- mandet av skattereduktionens storlek. Detta förhållande medför nämligen att den som bor i Sverige men arbetar i t.ex. Danmark och beskattas där för sina inkomster kan få en betydligt lägre skatt än vad en person med motsvarande fastighet och inkomster av motsvarande storlek beskattade i Sverige kan få. Detta upplevs som ett omotiverat och orättvist favoriserande av gränsöverskridande arbetspendlare, inte minst eftersom dessa – tvärtemot regelns egentliga syfte – kan komma i åtnjutande av begränsningsregeln även vid mycket höga inkomster.

Regeringen instämmer i allt väsentligt i den kritik som redovisats ovan. Fastighetsskatten är orättvis. Den drabbar enskilda människor som valt att investera och spara i eget boende på ett orättfärdigt sätt. Skatten drabbar egnahemsägare på ett oförutsägbart sätt och utan att den boende kan påverka situationen märkbart. Detta drabbar särskilt äldre människor som under ett långt liv strävsamt amorterat ned sina skulder i syfte att kunna bo kvar även när inkomsterna blir lägre.

Regeringen anser därför att den statliga fastighetsskatten på bostäder i småhus och bostadsdelen av hyreshus bör avskaffas och ersättas med en kommunal fastighetsrelaterad avgift.

Avgränsning till bostäder

Flera remissinstanser, bl.a. Näringslivets Skattedelegation, Fastighets- ägarna Sverige, Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv och

Stockholms Handelskammare, har framfört önskemål om ett generellt avskaffande av fastighetsskatt på näringsfastigheter och härvid bl.a. aktualiserat frågan om påverkan på taxeringsvärdet av maskiner som utgör byggnadstillbehör och inte industritillbehör. Regeringen avser dock inte att föreslå en reformering av fastighetsskatten på några andra objekt än bostäder.

Enligt nuvarande regelverk för beskattning av bostäder utgår statlig fastighetsskatt för småhusenheter, för småhus på lantbruksenheter samt

Prop. 2007/08:27

74

för hyreshusenheter till den del det avser värderingsenhet för bostäder, Prop. 2007/08:27 värderingsenhet för bostäder under uppförande och värderingsenhet av-

seende tomtmark som hör till dessa bostäder (3 § lagen [1984:1052] om fastighetsskatt, FSL).

Till småhusenheter, småhus på lantbruksenheter och bostadsdelen av hyreshusenheter hänförs enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, inte bara faktiska bostäder i form av bebyggd mark och färdig- ställda byggnader utan även bostadsbyggnader under uppförande och obebyggd mark avsedd för bostadsbyggnader. En uppdelning behöver därför göras mellan uppförda bostadsbyggnader med tillhörande tomt- mark och andra kategorier av bostadsrelaterade värderingsenheter.3

Bostäder i småhus

Ett småhus är en byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer (2 kap. 2 § FTL). Om den ligger på en fastighet med åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment (dvs. en lantbruksenhet) räknas som småhus även en byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer.

En utgångspunkt för den kommunala fastighetsavgiften är att den ska relateras till antalet bostäder. Eftersom ett småhus kan innehålla mer än en bostad uppkommer därvid frågan hur ”bostad” lämpligast definieras i ett småhus. En inte ovanlig situation är att en villa är inrättad som bostad åt två familjer men används som bostad av en familj. Detta kan ha flera olika orsaker som t.ex. att familjen har vuxit under innehavstiden eller att den ena bostaden av någon anledning inte kan eller önskas hyras ut. Ska avgiftens storlek i ett sådant fall styras av den faktiska användningen eller av hur huset rent faktiskt är inrättat? Bedömningar av faktisk användning torde innefatta ett avsevärt mått av godtycke och innebära risk för stora kontroll- och gränsdragningsproblem. När det gäller faktiskt inrättande torde det kunna komma att upplevas som orättvist att ett småhus enbart av den anledningen att det råkar vara inrättat som två bostäder belastas med en dubbelt så hög avgift som ett i övrigt likvärdigt småhus som är inrättat som en enda bostad.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår regeringen att den kommunala fastighetsavgiften för småhus i stället för att tas ut per bostad ska tas ut per värderingsenhet för småhus som är uppfört, dvs. inte är taxerat som varande under uppförande. Fastighetsavgiften omfattar värderingsenheter för uppförda småhus och värderingsenheter för till- hörande tomtmark inom samma taxeringsenhet. Detta föreslås gälla för såväl småhusenheter som småhus på lantbruksenheter.

Bostäder i flerbostadshus

I fråga om flerbostadshus framstår det inte som lika problematiskt att göra en uppdelning av huset i olika bostäder som det gör i fråga om små- hus. Regeringen föreslår därför att avgiften beräknas per bostadslägenhet

3 En värderingsenhet är den egendom inom en taxeringsenhet som ska värderas för sig (se 6 kap. 1 § FTL).

75

för sådan del av en hyreshusenhet som avser värderingsenhet för bostäder som är uppförda samt värderingsenhet för tomtmark som hör till dessa bostäder inom samma taxeringsenhet.

Regeringen föreslår att bostadslägenhet ska definieras som ”en sådan lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad”. Denna definition överensstämmer med den som finns i 1 kap. 3 § lagen (2006:378) om lägenhetsregister, 1 kap. 2 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt och 1 kap. 6 § bostadsrättslagen (1991:614), vilka i sin tur knyter an till definitionen av bostadslägenhet i 12 kap. 1 § jordabalken. I vanliga flerbostadshus kommer därmed varje enskild lägenhet att utgöra en bostad. I flerbostadshus som inrymmer s.k. studentkorridorer torde normalt varje enskilt studentrum komma att utgöra en egen bostadslägenhet. Frågan om vad som utgör en bostads- lägenhet får dock ytterst lösas i rättstillämpningen. Sveriges Allmän- nyttiga Bostadsföretag har framfört invändningar mot detta. Regeringen ser dock ingen möjlighet att uttömmande reglera vilka utrymmen som ska anses utgöra en bostadslägenhet. En sådan bedömning måste ske i varje enskilt fall. Att definitionen i den föreslagna lagtexten är den samma som en redan befintlig definition i annan lagstiftning på bostads- området bedöms dock underlätta tillämpningen.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag och Svenska Studentbostads- föreningen har framfört åsikten att studentbostäder bör räknas som eller jämställas med skol- och elevhem. Sveriges Allmännyttiga Bostads- företag har även anfört att byggnader som till övervägande del används för vård av äldre och där vårdtagarna erbjuds vårdplats efter bistånds- bedömning av socialtjänsten bör likställas med vårdbyggnader. Skol- och elevhem och vårdbyggnader utgör enligt 2 kap. 2 § FTL s.k. special- byggnader, vilka är undantagna från fastighetsskatt. Regeringen avser inte att nu företa några ändringar i FTL:s definition av specialbyggnader. Regeringen kommer särskilt att följa frågan om behovet av att stimulera utbudet av studentbostäder.

Obebyggd mark, byggnader under uppförande och mark för sådana byggnader

En följd av den föreslagna uppdelningen av bostadsrelaterade värde- ringsenheter mellan uppförda bostadsbyggnader med tillhörande tomt- mark och andra kategorier av värderingsenheter är att värderingsenheter för obebyggd tomtmark avsedd för småhus eller flerbostadshus, småhus eller flerbostadshus under uppförande samt tomtmark som hör till små- hus eller flerbostadshus under uppförande – precis som är fallet idag – kommer att vara fastighetsskattepliktiga. Vaxholms kommun, Sveriges Kommuner och Landsting och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag har framfört åsikter om att kommunal fastighetsavgift även bör omfatta obebyggd tomtmark och hus under uppförande.

Det kan förvisso diskuteras huruvida obebyggd tomtmark, som per definition inte inbegriper några bostäder, på något sätt borde inkluderas i avgiftssystemet i stället för att vara fastighetsskattepliktiga. Obebyggd tomtmark avsedd för småhus eller flerbostadshus kan vara avsedd att bebyggas inom en relativt snar framtid men kan även innehas i rent

Prop. 2007/08:27

76

spekulationssyfte. Det kan inte anses angeläget att undanta obebyggd tomtmark som innehas i spekulationssyfte från statlig fastighetsskatt för att i stället låta den omfattas av den generellt sett mer gynnsamma kom- munala fastighetsavgiften. Det är emellertid inte möjligt att utforma en praktiskt fungerande gränsdragning mellan obebyggda tomtmarker som innehas i olika syften. Med hänsyn härtill föreslår regeringen att obebyggd tomtmark ska bli kvar i fastighetsskattesystemet. Om det väl byggts ett småhus eller bostäder i flerbostadshus på tomtmarken innebär det att systemet med kommunal fastighetsavgift blir tillämpligt. Om taxeringsvärdet för den obebyggda marken är högt innebär övergången från statlig fastighetsskatt till kommunal fastighetsavgift på tidigare obebyggd mark en lättnad som kan utgöra ett visst incitament för bostadsbyggnation. Att låta fastighetsskatt utgå för ett småhus eller ett flerbostadshus under uppförande, vilka ännu inte utgör bostäder i egent- lig mening, ligger väl i linje med detta resonemang. Fastighetsskatt utgår redan idag för ett sådant hus under uppförande om ett taxeringsvärde finns. När småhuset väl är färdigbyggt aktualiseras reglerna om skatte- lättnad för nybyggnation (se avsnitt 5). Uttag av fastighetsskatt för bygg- nader under uppförande är ett naturligen övergående förhållande. För att en byggnad som håller på att uppföras ska taxeras som under uppförande krävs att byggnationen pågår under en tidsperiod som sträcker sig över ett årsskifte. Det är därför långt ifrån alla bostadsbyggnationer som blir föremål för fastighetstaxering innan de byggts färdiga och därmed taxe- ras som uppförda. Regeringen gör bedömningen att det inte finns skäl att inkludera bostadsbyggnader under uppförande (med tillhörande mark) i systemet med fastighetsavgifter för bostäder.

För hus på annans mark, s.k. byggnad på ofri grund, gäller att huset och tomten utgör två skilda taxeringsenheter. Ett småhus eller fler- bostadshus kommer därvid att omfattas av avgiftssystemet (under förut- sättning att det inte är ett hus under uppförande) medan tomtmarken, som inte ingår i samma taxeringsenhet som småhuset, precis som idag kommer att omfattas av fastighetsskattesystemet. Vaxholms kommun och Sveriges Kommuner och Landsting har framfört att kommunal fastighets- avgift bör omfatta även arrendetomter. Sveriges Allmännyttiga Bostads- företag har anfört att fastighetsskatten på bostäder under uppförande bör slopas och att det inte blir konkurrensneutralt om ägare av bostadsbygg- nader på ofri grund både måste betala fastighetsskatt på tomtmarken och fastighetsavgift på byggnaden medan ägare av bostadsbyggnader på egen mark endast betalar kommunal fastighetsavgift på byggnad och mark.

Fastighetsavgiftsreformen tar sikte på bostäder och innebär ett system med en schabloniserad klumpsummeavgift för både byggnad och mark. Modellen låter sig mindre väl förenas med att låta tomtmark omfattas av avgiften när denna ägs av någon annan än den som äger bostadsbygg- naden. När det gäller vad Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag anfört om konkurrensneutralitet mellan tomträttshavare och ägare av byggnad på ofri grund kan sägas att dessa befinner sig i olika situationer när det gäller betalningsskyldigheten (se även om avgiftsskyldighet/skattskyldig- het nedan i avsnitt 6.4). Tomträttshavaren anses som ägare av marken (se 2 § FSL och 1 kap. 5 § FTL) och svarar som sådan för både byggnad och mark. Den som äger en byggnad på annans mark anses däremot inte som ägare av marken och svarar följaktligen endast för byggnaden. Denna

Prop. 2007/08:27

77

distinktion mellan de två kategorierna har betydelse bl.a. i samband med Prop. 2007/08:27 reglerna om lättnad för fastighetsskatt vid nybyggnation av bostäder, där

lättnaden omfattar tillhörande tomtmark endast under förutsättning att marken har samma ägare (och därmed ingår i samma taxeringsenhet) som byggnaden. Mark som innehas med tomträtt omfattas därmed av den lättnad som träffar byggnaden medan mark som arrenderas inte omfattas av den lättnad som träffar byggnaden. Det är således inte möjligt att jämföra tomträttshavare och ägare av byggnad på ofri grund på det sätt som Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag gör.

Ikraftträdande

Regeringen föreslår att systemet med kommunal fastighetsavgift – base- rat på de ovan beskrivna utgångspunkterna – ska träda i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering. För tid före ikraftträdandet den 1 januari 2008 ska äldre bestämmelser om fastighetsskatt i FSL gälla. I anslutning till det föreslagna införandet av kommunal fastighetsavgift föreslår regeringen ett antal ändringar av nu gällande specialregler på fastighetsskatteområdet. Dessa ändringar fram- går av avsnitt 6.6.

6.3Fastighetsavgiftens storlek

Regeringens förslag: För år 2008 utgör den kommunala fastighets- avgiften för småhusenheter 6 000 kronor per värderingsenhet för småhus som är uppfört, dock högst 0,75 procent av taxeringsvärdet. För småhus på lantbruksenhet utgör avgiften 6 000 kronor per värde- ringsenhet för småhus som är uppfört, dock högst 0,75 procent av bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarksvärdet. För flerbostadshus utgör avgiften 1 200 kronor per bostadslägenhet, dock högst 0,4 procent av taxeringsvärdet. Fastighetsavgiften per avgiftsgrundande objekt, dvs. värderingsenhet för småhus respektive bostadslägenhet, indexeras genom en koppling till inkomstbasbeloppet. För år 2009 och senare kalenderår uppgår fastighetsavgiften per värderingsenhet för småhus och fastighetsavgiften per bostadslägenhet till fastighetsavgiften för år 2008 ökad eller minskad med ett belopp motsvarande inkomstbas- beloppets förändring mellan år 2008 och det aktuella kalenderåret ut- tryckt i procent med två decimaler. Avgiften avrundas nedåt till hela krontal.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslogs avgiften per avgiftsgrundande objekt för småhus bli 4 500 kronor i stället för 6 000 kronor och för flerbostadshus 900 kronor i stället för 1 200 kronor. Det taxeringsvärdesrelaterade taket för avgiften för småhus föreslogs bli 1,0 (alternativ A) eller 0,8 procent (alternativ B) i stället för 0,75 procent. Promemorian innehöll inget förslag utan endast en bedömning om indexering av fastighetsavgiften.

Remissinstanserna: Skatteverket framför ett eget alternativ i vilket

avgiften för flerbostadshus bestäms till 1 800 kronor. Juridiska fakultets-

78

nämnden vid Uppsala universitet är kritisk till förslaget med en schablo- niserad avgift för alla fastigheter oavsett storlek eller marknadsvärde. Boverket anser att det knappast går att skapa legitimitet för fastighets- beskattningen om de högre taxeringsvärdena är undantagna från beskatt- ning. Fastighetsbeskattningen bör tas ut med en och samma procentsats oavsett om det gäller s.k. normalvillor eller s.k. lyxvillor. Vid upplåtelse- formen hyresrätt bör procentsatsen vara noll medan den bör vara minst lika hög som för egnahem när det gäller bostadsrätt. Statens jordbruks- verk anser att det är positivt att storleken på den löpande boendebeskatt- ningen har getts en högre grad av förutsägbarhet för den enskilde genom att beskattningens koppling till utvecklingen av fastigheternas taxerings- värden har minskats. Katrineholms kommun anser att avgiften för att inte dess värde, sett över tiden, ska urholkas bör indexeras så att den följer inkomstutvecklingen. Malung-Sälens kommun ansluter sig till promemo- rians påpekande att det finns skäl att överväga om fastighetsavgiften ska följa den allmänna inkomstutvecklingen genom en indexering. En sådan ordning skulle stå i god överensstämmelse med flertalet övriga avgifter, kommunala eller statliga, som vanligtvis följer ett index eller regelbundet ses över. Valdemarsviks kommun förordar ur kommunalekonomisk synvinkel att fastighetsavgiften indexeras, lämpligen knutet till inkomst- basbeloppet. Den kommunala sektorn ska inte ytterligare en gång belastas av inkomster som kontinuerligt urholkas genom inflationen. Vaxholms kommun anser att någon form av indexering för avgiften måste användas. Sveriges Kommuner och Landsting anser en indexering av avgiftens storlek vara ett absolut krav för att motivera att en överföring av bostadsbeskattningen till kommunsektorn ska genomföras. Norrtälje kommun anser att nivån på avgiften för småhus inte bör differentieras medan Småhusägare mot boendeskatt anser att differentiering av avgif- ten med hänsyn till boytan/tomtytan är ett viktigt moment för utform- ningen av det nya systemet. HSB Riksförbund och Riksbyggen anser att det inte är rimligt att stora och/eller högt värderade fastigheter betalar lika lite som mer perifert och lågt värderade fastigheter. En kommunal fastighetsavgift bör differentieras med hänsyn till fastighetens värde och belägenhet i landet. Taket för flerbostadshus bör sättas lägre än 0,4 procent av taxeringsvärdet. Den positiva effekten av att boende och fastighetsägare lätt kan förutse hur stor avgift som ska betalas skulle till stor del gå förlorad om fastighetsavgiftens framtida storlek knöts till inkomstutvecklingen. Lantbrukarnas Riksförbund anser att avgiftssatsen borde kunna sänkas ytterligare från den i alternativ B föreslagna nivån på 0,8 procent och att det även bör övervägas att höja nivån på taket för avgiften för fritidsfastigheter. Mäklarsamfundet anser att de taxerings- värdesrelaterade begränsningsreglerna bör tas bort. Det kan inte anses annat än rimligt att en kommunal avgift ska vara lika för alla småhus i kommunen. Samma likformighet bör gälla flerbostadshus. Det framgår av promemorian att fastighetsavgiften inte ska ligga fast utan att den avses att indexeras eller på annat sätt göras rörlig. Det inger vissa far- hågor för framtiden, eftersom det bostadskonsumenterna i första hand efterfrågar är rimliga, förståeliga och långsiktigt stabila regler. Skatte- betalarnas Förening anser att den föreslagna nivån på de maximala fastighetsavgifterna för småhus och bostadslägenheter skapar ett onödigt krångligt skattesystem genom kopplingen till taxeringsvärdet för lågt

Prop. 2007/08:27

79

taxerade småhus och flerbostadshus. Det är bättre att sätta avgiften till

Prop. 2007/08:27

2 800 kronor för småhus och något lägre än 900 kronor för bostadslägen-

 

heter. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag anser att fastighetsavgiftens

 

nivå i de fall avgiften ska beräknas på taxeringsvärdet måste vara lägre

 

än 0,4 procent för att en större del av dessa fastigheter ska få del av den

 

sänkning av bostadsskatterna som föreslås. När det gäller småhus-

 

beskattningen förordas alternativ B eftersom en större andel av de

 

bostadsföretag som innehar småhus som upplåts med hyresrätt och som

 

är verksamma på orter med låga taxeringsvärden då får del av den sänk-

 

ning som föreslås av bostadsskatterna. Om vårdrum för äldre och

 

studentrum i korridorer ska betraktas som vilken bostad som helst är det

 

rimligt att fastighetsavgiften jämkas till hälften av de 900 kronorna efter-

 

som rummen inte kan anses utgöra fullvärdiga bostäder då de är små och

 

har begränsad utrustning. Villaägarnas Riksförbund föreslår att den

 

kommunala fastighetsavgiften sätts till 2 800 kronor, dock högst 0,8 pro-

 

cent av taxeringsvärdet. Indexering kan endast motiveras om avgiften är

 

en avgift och inte en skatt, samt om indexeringen då utgår från de

 

faktiska kostnaderna för de kommunala nyttigheterna som avgiften ska

 

finansiera. All annan form av indexering har som främsta syfte att

 

möjliggöra skattehöjningar utan att aktiva förslag från regeringen

 

presenteras, utan att en allmän debatt förs och utan att riksdagen ges till-

 

fälle att ta ställning.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Avgiften per avgiftsgrundande objekt

 

Regeringen föreslår att fastighetsavgiftens storlek per avgiftsgrundande

 

objekt (dvs. värderingsenhet för småhus som är uppfört respektive

 

bostadslägenhet), bestäms till 6 000 kronor för småhus och 1 200 kronor

 

för flerbostadshus. Det är en något högre avgift än de 4 500 kronor

 

respektive 900 kronor som föreslogs i den remitterade promemorian.

 

Regeringen har beaktat den framförda kritiken mot avgiftens storlek, bl.a.

 

från Boverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, HSB

 

Riksförbund och Riksbyggen, och även den allmänna kritiken mot fördel-

 

ningseffekterna av promemorians förslag. Något högre avgifter bidrar

 

också till att ge bättre effekter på fördelningen av inkomster mellan såväl

 

regioner som individer. Det medför också att den skärpning av kapital-

 

beskattningen som avses delfinansiera reformen kan hållas lägre.

 

Fastighetsavgiftens storlek per avgiftsgrundande objekt är vald så att

 

relationen i skatteuttaget i genomsnitt bibehålls. En småhusägare betalar i

 

genomsnitt fem gånger mer i fastighetsskatt än vad den som är bosatt i ett

 

flerbostadshus indirekt gör. Förslaget om 6 000 kronor för småhus och

 

1 200 kronor för flerbostadshus innebär att det relativa skatteuttaget

 

bibehålls.

 

Småhusägare mot boendeskatt har förespråkat differentiering av den

 

kommunala fastighetsavgiften utifrån boyta och tomtyta. HSB Riksför-

 

bund och Riksbyggen har framfört åsikten att fastighetsavgiften bör

 

differentieras med hänsyn till fastighetens värde och belägenhet i landet.

 

Regeringen anser dock att differentiering inte bör ske. Beloppet ska vara

80

enhetligt och oberoende av faktorer som t.ex. storlek, värde och geogra- Prop. 2007/08:27 fisk belägenhet. Detta är angeläget inte minst av förenklingsskäl.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag har framfört att om vårdrum för äldre och studentrum i korridorer ska betraktas som vilken bostad som helst är det rimligt att fastighetsavgiften jämkas till hälften eftersom rummen inte kan anses utgöra fullvärdiga bostäder. Enligt regeringens mening bör emellertid inte heller en sådan differentiering göras.

Indexering av avgiften

I den remitterade promemorian gjordes bedömningen att det fanns skäl att överväga om den kommunala fastighetsavgiftens storlek per avgifts- grundande objekt i framtiden ska följa den allmänna inkomstutveck- lingen genom en indexering knuten till inkomstbasbeloppet. Det lämna- des dock inget förslag i frågan. Av de remissinstanser som kommenterat frågan ställer sig en majoritet positiv till att avgiften indexeras.

Om avgiftens storlek lämnas oförändrad kommer avgiftens värde att med tiden urholkas av förändringar i penningvärdet. En indexering knuten till inkomstbasbeloppet skulle innebära en uppräkning av avgiften i förhållande till den genomsnittliga tillväxten av nominallönerna i ekonomin.

Regeringen föreslår därför att avgiften årligen ska justeras med hänsyn till förändringar i inkomstbasbeloppet. De ytterligare pengar som tillförs systemet genom denna indexering tillfaller kommunerna. Härigenom knyts de kommunala intäkterna till den genomsnittliga löneutvecklingen i den svenska ekonomin. Indexeringen innebär självfallet inte att avgiften får den tidigare fastighetsskattens koppling till marknadsvärdet.

Indexeringen utformas tekniskt genom att beloppen 6 000 kronor respektive 1 200 kronor anges som belopp för det första kalenderåret då det nya systemet tillämpas, dvs. år 2008. För år 2009 och senare kalen- derår uppgår fastighetsavgiften per värderingsenhet för småhus och fastighetsavgiften per bostadslägenhet till fastighetsavgiften för år 2008 taxering ökad eller minskad med ett belopp motsvarande inkomstbas- beloppets förändring mellan år 2008 och det aktuella kalenderåret ut- tryckt i procent med två decimaler. Avgiften avrundas nedåt till helt krontal.

Indexeringens funktion kan illustreras genom ett exempel. Anta att inkomstbasbeloppet för år 2009 respektive år 2008 fastställs till 48 000 kronor respektive 46 800 kronor. Fastighetsavgiften för ett småhus upp- går i så fall för år 2009 till 6 153 kronor (6 000 x (48 000 / 46 800)).

Begränsning av avgiften

Fastighetsavgiften för småhus och flerbostadshus ska inte vara högre än fastighetsskatten enligt tidigare regler. För att åstadkomma detta föreslår regeringen, som en komponent i systemet med kommunal fastighets- avgift, en begränsning för hur hög den schabloniserade avgiften kan bli. Regeringen föreslår att denna begränsning uttrycks som en procentsats av taxeringsvärdet.

81

År 2008 upphör frysningen av underlaget för fastighetsskatt och Prop. 2007/08:27 begränsningen av fastighetsskatten på markvärdet (se avsnitt 6.6.6).

Detta innebär att om fastighetsskattens nivå om 1,0 procent av taxerings- värdet skulle användas för en begränsning av fastighetsavgiften skulle det kunna leda till höjd fastighetsavgift 2008 jämfört med skatten 2007. Regeringen anser därför att den taxeringsvärdesrelaterade begränsningen av fastighetsavgiften för småhus bör sättas lägre än 1,0 procent. En rimlig nivå är enligt regeringens mening 0,75 procent av taxeringsvärdet. Det innebär att taxeringsvärdet som underlag för fastighetsavgiften 2008 kan bli upp till 33 procent högre än 2007 års frusna underlag för fastig- hetsskatten, utan att fastighetsavgiften 2008 blir högre än det faktiska skatteuttaget 2007 (utan hänsyn tagen till eventuella effekter av den till- fälliga begränsningen av fastighetsskatt på markvärdet). Det är angeläget att den nu aktuella reformen innebär att den löpande beskattningen utformas på ett mer legitimt sätt än vad som är fallet med det gällande systemet. Det är därför viktigt att övergången från fastighetsskatt till fastighetsavgift leder till en lägre skatt för det stora flertalet berörda. Genom att procenttalet för småhus sätts till 0,75 får övergången till avgiftssystemet genomslag även för småhus med ett taxeringsvärde på 800 000 kronor eller lägre.

Ägare av lågt taxerade flerbostadshus vars avgift begränsas till en viss procentuell andel av taxeringsvärdet enligt regeringens förslag får en lättnad i förhållande till tidigare regler genom att skattesatsen för bostadsdelen av hyreshusenheter justerats från 0,5 procent till 0,4 procent från och med den 1 januari 2007.

Regeringen föreslår således att den kommunala avgiften ska uppgå till högst 0,75 procent respektive 0,4 procent av taxerade värden för småhus respektive flerbostadshus. Begränsningen innebär att avgiften beräknad enligt huvudregeln, dvs. relaterad till antalet avgiftsgrundande objekt (t.ex. bostadslägenheter), får jämföras med vad avgiften skulle bli om den i stället beräknades utifrån taxeringsvärdet. Om t.ex. 1 200 kronor per bostadslägenhet i ett flerbostadshus är ett högre belopp än 0,4 procent av taxeringsvärdet för bostäderna med tillhörande tomtmark inom samma taxeringsenhet blir avgiften 0,4 procent av taxeringsvärdet.

Beträffande ytterligare begränsningar av avgiften i vissa situationer, se avsnitt 6.6.2 och 6.6.3.

6.4Avgiftsskyldighet och kalenderårsvis beräkning

Regeringens förslag: Kommunal fastighetsavgift beräknas för kalen- derår. Avgiftsskyldig för fastighetsavgift är den som vid ingången av kalenderåret är ägare till fastigheten eller enligt 1 kap. 5 § fastighets- taxeringslagen (1979:1152) ska anses som ägare. Motsvarande ordning införs i fråga om den statliga fastighetsskatten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg har inget i sig att erinra mot avgiftsskyldighet och skattskyldighet för kalenderår men anser att effekterna för dem som har brutna räkenskapsår bör kommenteras. Den

82

nuvarande ordningen har den fördelen att den anknyter till företagens löpande redovisning och till avdragsrätten. Fastighetsägarna Sverige delar bedömningen att den föreslagna regeln kan medföra förenklingar för Skatteverket men anser att den dessvärre i många fall kan resultera i problem för den enskilde fastighetsägaren. Lantbrukarnas Riksförbund anser att det är Skatteverkets administrativa börda som kommer att minska medan fastighetsägarna får en ökad börda genom förhandling om avgiften vid överlåtelser. Förbundet anser därför att förslaget inte bör genomföras. Villaägarnas Riksförbund stöder förslaget om att fastighets- avgiften och den statliga fastighetsskatten ska betalas av den som äger fastigheten den 1 januari. Det innebär en minskning av administrativa kostnader och påverkar marginellt husägare vars fastighet säljs under året. Kostnadsfördelningen kan regleras mellan köpare och säljare.

Skälen för regeringens förslag: Fastighetsskatt beräknas för beskatt- ningsår. Om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader eller om fastigheten har förvärvats eller avyttrats under beskatt- ningsåret, jämkas underlaget för skatten med hänsyn härtill (2 § lagen [1984:1052] om statlig fastighetsskatt, FSL). Fastighetsskatt beräknas på grundval av det underlag (dvs. taxeringsvärdet, i förekommande fall dämpat enligt den i avsnitt 5 beskrivna dämpningsregeln) som gäller under beskattningsåret. Om underlaget har ändrats mellan två kalenderår föreligger två olika underlag för den som har brutet räkenskapsår. I ett sådant fall beräknas fastighetsskatten på de olika värden som gäller för respektive kalenderår med hänsyn till hur räkenskapsåret är fördelat över dessa år.

På självdeklarationen är underlaget för fastighetsskatt förtryckt av Skatteverket för fastigheter som ägts av den skattskyldige under hela beskattningsåret. Den som ägt en fastighet under endast en del av beskattningsåret måste däremot själv lägga till sitt underlag på deklara- tionen. Anledningen till att förtryckning inte görs i överlåtelsefallen är att uttaget av fastighetsskatt utgår från vem som anses som ägare till fastig- heten medan de uppgifter Skatteverket får från inskrivningsmyndig- heterna är de som finns angivna i köpebrevet, bland vilka uppgift om kontraktsdag inte finns med. Köpekontraktet används endast undantags- vis som underlag vid ansökan om lagfart. En förtryckning av underlaget för de fastigheter som har bytt ägare under beskattningsåret skulle enligt nuvarande regler leda till att fel underlag förtrycktes.

Att underlag för fastighetsskatt inte förtrycks i överlåtelsefallen medför merarbete för såväl de skattskyldiga som för Skatteverket. Den skatt- skyldige måste lämna tilläggsuppgift och Skatteverket måste kontrollera uppgiften och i förekommande fall göra ändringar.

Dåvarande Riksskatteverket (numera och nedan Skatteverket) har tidi- gare i sin rapport 1992:3 Vidareutveckling av den förenklade självdekla- rationen föreslagit en regel som går ut på att fastighetsskatt ska betalas för helt kalenderår av den som är ägare till fastigheten vid ingången av kalenderåret. Med en sådan regel menade verket att förtryckningen av underlaget inte skulle behöva vålla några problem. Förslaget skulle när överlåtelse skett under året få den effekten att den tidigare ägaren påförs skatten även för den tid som ligger efter försäljningen. Hur skatten ska fördelas fick enligt Skatteverket i stället regleras mellan parterna i samband med köpekontraktet och påverkar inte beskattningen.

Prop. 2007/08:27

83

Skatteverkets förslag remissbehandlades men avstyrktes av berörda remissinstanser. Frågan lämnades över till 1994 års Fastighetsbeskatt- ningsutredning, som i sitt slutbetänkande Beskattning av fastigheter, del II – Principiella utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. anförde (SOU 1994:57 s. 105) att förslaget inte var bra eftersom det skulle kunna uppkomma oskäliga effekter om skattefrågan av någon anledning inte regleras vid överlåtelsen och schablonintäkter eller fastighetsskatt sedan påförs den tidigare ägaren. Utredningens slutsats var att beskattningen av fastigheten ska motsvara den avkastning som den skattskyldige har av fastigheten, vilket innebär att jämkning bör ske om ägarbyte skett under året.

Regeringen har under år 2006 satt upp ett mål att företagens admini- strativa kostnader för samtliga statliga regelverk ska minska med minst 25 procent till hösten 2010 (se bl.a. prop. 2006/07:1, utgiftsområde 24, s. 27). Nutek har under år 2004–2005 mätt de administrativa kostnaderna för ett antal skattelagar. I rapporten 2007:19 har Nutek mätt inkomst- skattelagen (1999:1229) och angränsande lagar. I rapporten har man bl.a. konstaterat att företag som handlar med och/eller äger en stor mängd fastigheter behöver göra kompletterande beräkningar eller korrigeringar av de förtryckta uppgifterna avseende fastighetsskatt på grund av anskaffningar och avyttringar under beskattningsåret. Även brutna räken- skapsår försvårar beräkningen av fastighetsskatten. Nutek konstaterar i rapporten att uppgiftslämnandet som är hänförligt till redovisningen av fastighetsskatt är det mest bördefulla informationskravet i inkomst- beskattningen för det enskilda företaget. Den totala administrativa kost- naden för svenskt näringsliv är förvisso inte så hög, 1 642 000 kronor, men för företag som handlar med och äger fastigheter utgör redovis- ningen av fastighetsskatt en stor kostnad.

En regel som den av Skatteverket föreslagna, med skyldighet att erlägga pålaga för helt kalenderår även i fall då en fastighet överlåtits under året, skulle minska fastighetsägarnas administrationskostnader eftersom underlag för avgiften skulle kunna förtryckas av Skatteverket. Det skulle även förenkla Skatteverkets hantering av fastighetsavgift. Om en fastighet överlåts under kalenderåret bör det kunna ankomma på överlåtare och förvärvare att reglera frågan om avgiftsbelastningen sinsemellan. Nettoeffekten för såväl överlåtare och förvärvare bedöms bli liten eftersom priset på överlåtna fastigheter kan bli något högre när avyttraren och inte förvärvaren betalar fastighetsavgiften.

Att avgiftsskyldigheten för fastighetsavgift knyts till ägandet vid ingången av ett kalenderår och avser avgift för hela kalenderåret innebär för ett brutet räkenskapsår som löper över tidpunkten för fastighets- avgiftsreformens ikraftträdande att det vid inkomsttaxeringen för det året kommer att erläggas fastighetsskatt för den del av räkenskapsåret som avser tid före ikraftträdandet och fastighetsavgift för hela det påföljande kalenderåret.

Vid ett förlängt räkenskapsår som innefattar två ingångar av kalenderår kommer avgiftsskyldighetens utformning att innebära att dubbel fastig- hetsavgift ska erläggas för en fastighet som ägts vid dessa två tillfällen vid inkomsttaxeringen för detta räkenskapsår. Vid ett förkortat räken- skapsår som inte innefattar ingången av något kalenderår kommer i

Prop. 2007/08:27

84

stället ingen fastighetsavgift att betalas. Allt är en naturlig följd av Prop. 2007/08:27 förslaget och är inget som behöver regleras särskilt.

Fastighetsägarna Sverige och Lantbrukarnas Riksförbund har uttryckt farhågor att förslaget ska medföra ökade bördor för fastighetsägarna. Det förhållandet att överlåtare och förvärvare av fastigheter kan finna anledning att beakta avgiftsfrågan i samband med träffandet av över- låtelseavtal är visserligen ett nytt moment, men samtidigt försvinner för båda parterna bördan av att behöva räkna ut och lämna kompletterande information i deklarationen. Regeringen bedömer att den sammantagna effekten är positiv för de avgiftsskyldiga.

Skulle frågan om avgiftsbelastningen av någon anledning inte regleras mellan överlåtaren och förvärvaren är fastighetsavgiften av förhållande- vis begränsad storlek, varför sådana oskäliga effekter som Fastighets- beskattningsutredningen hänvisade till i normalfallet inte bör uppkomma.

Skattskyldig till statlig fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, ska anses som ägare (2 § FSL). Av 1 kap. 5 § FTL framgår att bl.a. tomt- rättshavare ska anses som ägare. Motsvarande ordning bör gälla i fråga om skyldighet att betala kommunal fastighetsavgift.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår regeringen att fastighetsavgift ska beräknas för kalenderår och betalas av den som vid ingången av ett visst kalenderår är ägare eller enligt 1 kap. 5 § FTL ska anses som ägare. Motsvarande bör även gälla för statlig fastighetsskatt. Regeringen föreslår därför en ändring av denna innebörd i FSL.

6.5Utländska privatbostäder

Regeringens förslag: Fastighetsskatten på utländska privatbostäder avskaffas utan att ersättas av en kommunal fastighetsavgift.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Få remissinstanser har kommenterat förslaget. Av

dessa är endast Kalix kommun kritisk. Lantbrukarnas Riksförbund har inget att erinra mot förslaget medan Skatteverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Svenska Bankföreningen tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 5 utgår statlig fastighetsskatt inte bara på fastigheter belägna i Sverige utan även på privatbostäder belägna utomlands. Vid en övergång från fastighetsskatt till kommunal avgift för bostäder i Sverige uppkommer frågan hur utländska privatbostäder ska hanteras. Dessa bostäder saknar den anknyt- ning till svenska kommuner som bostäder belägna i Sverige har.

Fastighetsskatten på utländska privatbostäder har tidigare föreslagits slopad av såväl 1994 års Fastighetsbeskattningsutredning (se SOU 1994:57 Beskattning av fastigheter, del II – Principiella utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m., s. 177 ff) som Egendomsskattekom- mittén (se SOU 2004:36 Reformerade egendomsskatter, s. 210 ff).

Ett slopande har även föreslagits av bl.a. Skatteverket i en promemoria 1999 (dnr 8539–99/100). Skatteverket har svårt att få fram korrekta

85

marknadsvärden

på privatbostäder

i utlandet. Detta gäller framför allt Prop. 2007/08:27

bostäder som förvärvats långt tillbaka i tiden. För dessa har lagstiftaren

inte anvisat någon metod för att fastställa marknadsvärdet. Ett särskilt

problem utgör de fastigheter som har återlämnats till tidigare ägare i de

forna öststaterna.

 

 

Internationellt vedertagna principer, som innebär att beskattningen av

inkomst av fast egendom sker i den stat där fastigheten är belägen, talar

för ett slopande av svensk fastighetsskatt på utländska privatbostäder.

Utlandsfastigheterna beskattas regelmässigt med fastighetsskatt eller

motsvarande i det land där de är belägna.

Av 2 § tredje stycket lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

framgår att om Sverige enligt bestämmelser i skatteavtal inte har rätt att

beskatta inkomst av eller förmögenhetstillgång i form av privatbostad i

utlandet får svensk fastighetsskatt inte tas ut. I de fall den statliga

fastighetsskatten fall en privatbostad i utlandet inte omfattas av skatte-

avtal följer av 21 § lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,

avräkningslagen, att den utländska skatten på fastigheten får avräknas på

visst sätt från den svenska skatten. Med utländsk skatt avses i detta

sammanhang allmän slutlig skatt på inkomst, sådan skatt som är jäm-

förlig med den svenska fastighetsskatten eller skatt som beräknats på en

schablonintäkt

eller liknande

på privatbostad i utlandet (3 §

avräkningslagen). Har Sverige ingått ett skatteavtal med landet i fråga

och fastighetsskatten omfattas av detta avtal undanröjs dubbelbeskatt-

ningen i stället med stöd av avtalets regler.

Skatteavtal och avräkning av utländsk skatt medför att fastighets-

skatteintäkterna från utländska privatbostäder är av mycket blygsam

omfattning. Taxeringsåret 2006 redovisade knappt 9 900 personer inne-

hav av utländsk privatbostad. Dessa betalade tillsammans ca 32 miljoner

kronor i fastighetsskatt efter avräkning av utländsk skatt.

Mot de begränsade skatteintäkterna ska ställas att fastighetsskatten på

privatbostäder i utlandet är förknippad med tillämpnings- och kontroll-

problem med dryga hanteringskostnader som följd. Skatteverket har i den

ovan nämnda promemorian bedömt att fastighetsskatten på bostäder i

utlandet sammantaget medför ett underskott i statsfinanserna, inklusive

administrativa kostnader. En överföring av de utländska privatbostäderna

till systemet med fastighetsavgift bedöms inte påverka vare sig intäkter

eller kostnader i någon större utsträckning. En sådan överföring väcker

dessutom frågan på vilka premisser avgifter på bostäder belägna utom-

lands ska knytas till den svenska kommunsektorn.

Det finns många skäl mot fastighetsskatt på privatbostäder i utlandet

men egentligen inga bärande skäl för att behålla en sådan beskattning.

Regeringen föreslår därför att fastighetsskatten på privatbostäder i

utlandet ska avskaffas och att de utländska privatbostäderna inte ska

omfattas av systemet med kommunal fastighetsavgift.

6.6

Specialregler

 

I samband med reformeringen av boendebeskattningen är det angeläget

 

att minska den komplexitet som präglar det nuvarande systemet för

 

fastighetsskatt. Därigenom blir systemet enkelt att förstå och tillämpa för

86

såväl hushåll som företag. I det följande inventeras de olika specialregler Prop. 2007/08:27 som finns i det nuvarande systemet och samtidigt föreslås ändringar

beträffande dessa.

6.6.1Dämpningsregeln

Regeringens förslag: Dämpningsregeln för fastighetsskatt slopas. Den ska dock fortfarande tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före den 1 januari 2008.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte kommenterat

 

förslaget. Skatteverket tillstyrker förslaget. Boverket anser att det inte bör

 

införas ett tak för avgiften och att behovet av dämpningsregeln då kvar-

 

står. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag avstyrker förslaget att ta bort

 

dämpningsregeln. Ett slopande av dämpningsregeln skulle innebära

 

ytterligare försämringar för de bostadsföretag som verkar på orter med

 

låga taxeringsvärden och där fastighetsavgiften kommer att beräknas på

 

taxeringsvärdena. Villaägarnas Riksförbund anser att så länge någon

 

beskattas enligt det gamla systemet bör dämpningsregeln finnas kvar.

 

Behovet av en dämpningsregel kvarstår eftersom småhusägare annars

 

kan få kraftiga skattehöjningar från ett år till ett annat.

 

Skälen för regeringens förslag: Dämpningsregeln för fastighetsskatt

 

finns beskriven i avsnitt 5. Regeln tillkom i syfte att dämpa uttaget av

 

fastighetsskatt vid höjda taxeringsvärden. Dämpningsregeln innebär att

 

taxeringsvärdets inverkan på uttaget av fastighetsskatt tillfälligt minskas

 

vid en höjning. Regeln medför emellertid på längre sikt inte någon lind-

 

ring av taxeringsvärdets inverkan på fastighetsskattens stegring. Den

 

innebär endast att ett höjt taxeringsvärde får ett långsammare genomslag

 

och att fullt skatteuttag på taxeringsvärdet därigenom fördröjs något.

 

För bostäder innebär den nya fastighetsavgiften i sig en generell dämp-

 

ning av taxeringsvärdets inverkan på den löpande beskattningen. Dämp-

 

ningsregeln kan ha ett begränsat värde för lågt taxerade bostäder där

 

avgiften ännu inte kommit upp i 6 000 kronor per värderingsenhet för

 

småhus respektive 1 200 kronor per bostadslägenhet i flerbostadshus och

 

således fortfarande är taxeringsvärdesrelaterad. Villaägarnas Riksförbund

 

har anfört att behovet av en dämpningsregel kvarstår eftersom småhus-

 

ägare annars kan få kraftiga skattehöjningar från ett år till ett annat. Lågt

 

taxerade bostäder blir dock normalt inte föremål för sådana kraftiga,

 

språngvisa taxeringsvärdeshöjningar som dämpningsregeln främst tar

 

sikte på (se prop. 2003/04:19 s. 24 f).

 

Dämpningsregeln kan ha ett visst värde för obebyggd tomtmark avsedd

 

för småhus eller avsedd för flerbostadshus, för vilken fastighetsskatt

 

utgår med samma skattesats som gäller för respektive byggnadstyp.

 

Den betydelse som dämpningsregeln haft för beskattningen av boende

 

får i stor utsträckning anses överspelad genom den nu föreslagna refor-

 

men med införande av kommunal fastighetsavgift för bostäder. Den

 

betydelse som regeln skulle kunna ha framgent är inte så stor att den

 

motiverar regelns fortlevnad, med hänsyn till det angelägna i att förenkla

 

regelverket. Regeringen föreslår därför att dämpningsregeln slopas men

87

att den fortfarande ska tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid Prop. 2007/08:27 före ikraftträdandet av systemet med kommunal fastighetsavgift den

1 januari 2008.

6.6.2Begränsningsregeln

Regeringens förslag: Begränsningsregeln för fastighetsskatt slopas. Den ska dock fortfarande tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före den 1 januari 2008.

Regeringens bedömning: Det bör med verkan från och med 2008 införas en regel som begränsar fastighetsavgiftsuttaget för pensionärer med knappa ekonomiska resurser.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte kommenterat

förslaget. Skatteverket tillstyrker förslaget. Boverket anser att begräns- ningsregeln bör finnas kvar. Enligt verkets uppfattning är begränsnings- regeln att föredra framför ett tak för fastighetsbeskattningen som främst skulle gynna höginkomsttagare som är ägare av högt taxerade villor i främst storstadsområdena. Pensionärernas Riksorganisation förordar att begränsningsregeln ytterligare utvidgas så att fastigheter taxerade upp till 5 miljoner kronor omfattas av regeln. Därigenom garanteras att ingen behöver flytta från en normal villa på grund av fastighetsbeskattningen.

Tjänstemännens Centralorganisation anför att det tak som begränsnings- regeln innebär för uttaget av fastighetsskatt garanterar att de privat- ekonomiska konsekvenserna för den enskilde inte blir orimliga. Villa- ägarnas Riksförbund anser att begränsningsregeln bör finnas kvar så länge någon beskattas enligt det gamla systemet och skatten överstiger 2 800 kronor. Vid en avgiftsnivå på 4 500 kronor kan enskilda husägare som tidigare omfattats av begränsningsregeln få höjd skatt med förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Begränsningsregeln för fastighets- skatt har beskrivits i avsnitt 5. Avsikten med regeln är att inte en alltför stor andel av hushållens inkomster ska behöva användas som betalning av fastighetsskatten.

Den nu aktuella reformeringen av boendebeskattningen syftar till att ersätta en många gånger hög löpande beskattning med en generellt sett lägre sådan. Avgiftssystemet innebär redan genom sin konstruktion en begränsning av det löpande uttaget. Till detta ska läggas den lindring som regeringens aviserade avskaffande av förmögenhetsskatten från och med den 1 januari 2007 (prop. 2006/07:100 s. 44 f) innebär. Dessa för- hållanden gör att betydelsen av begränsningsregeln minskar.

Detta kan illustreras genom följande exempel. Person A, som är ensamstående, har en beskattningsbar förvärvsinkomst om 100 000 kronor per år och bor permanent i en av honom ägd villa med ett totalt taxeringsvärde om 3 000 000 kronor för byggnad och tomtmark. Fastighetsskatten skulle utan begränsningsregel (och utan hänsyn tagen till eventuella effekter av den tillfälliga begränsningen av fastighetsskatt på markvärdet) uppgå till 30 000 kronor. Förmögenhetsskatten skulle

88

uppgå till 22 500 kronor.4 Med tillämpning

av begränsningsregeln för Prop. 2007/08:27

fastighetsskatt och begränsningsregeln för

förmögenhetsskatt skulle

fastighetsskatten

uppgå

till 4 000

kronor och

förmögenhetsskatten

till

3 000 kronor.

Totalt

skatteuttag

för A:s

villa skulle således

bli

7 000 kronor. Fastighetsavgiften för A:s villa

skulle däremot uppgå till

6 000 kronor.

I sammanhanget ska också beaktas att begränsningsregeln endast om- fattar permanentbostäder medan fastighetsavgiften gäller för både permanentbostäder och fritidsbostäder. Begränsningsregeln påverkar dessutom inte skatteuttaget på den del av taxeringsvärdet som överstiger 3 miljoner kronor.

Begränsningsregeln medför vidare, som redogjorts för i avsnitt 6.2, genom sin konstruktion lättnader för personer vars inkomster beskattas utomlands. Det innebär en omotiverad olikbehandling av individer och strider mot regelns grundläggande tanke att åstadkomma lättnader för personer med låga inkomster. Detta talar starkt för att regeln bör slopas.

I och med avskaffandet av den statliga förmögenhetsskatten från och med 2007 skulle begränsningsregeln, om den kvarstod, utgöra den enda kvarvarande resten av sambeskattning i skattesystemet. Även detta för- hållande talar för regelns avskaffande.

Vid en övergång från statlig fastighetsskatt till kommunal fastighets- avgift beräknas, med beaktande av effekterna av att frysningen av underlaget för fastighetsskatt samt dämpningsregeln slopas (se avsnitt 6.6.1 och 6.6.6), 6 000 skattskyldiga som enligt nu gällande lagstiftning skulle ha omfattats av begränsningsregeln få av en höjning av den löpande beskattningen i förhållande till vad som annars skulle ha gällt för 2008. Höjningen uppgår i genomsnitt till 670 kronor per år. I dessa beräkningar har inte hänsyn tagits till den förmögenhetsskatt som enligt nuvarande regelverk skulle ha tagits ut utöver fastighetsskatten.

Mot denna bakgrund finns generellt sett inte något större behov av en generell begränsningsregel för att tillgodose att den löpande beskatt- ningen av småhusen hålls på en rimlig nivå. Regeringen föreslår därför att begränsningsregeln slopas men att den fortfarande ska tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före ikraftträdandet av systemet med kommunal fastighetsavgift den 1 januari 2008.

Begränsningsregelns motsvarighet på förmögenhetsskattens område, lagen (2004:126) om skattereduktion för förmögenhetsskatt, föreslås slopad inom ramen för avskaffandet av förmögenhetsskatten.

Skälen för regeringens bedömning: Även om det generella behovet av begränsningsregeln enligt regeringens mening bortfaller i och med fastighetsavgiftsreformen kan regelns avskaffande ändå ha betydelse i enskilda fall. Detta gäller särskilt för äldre människor som under ett långt liv strävsamt amorterat ned sina skulder i syfte att kunna bo kvar även när inkomsterna blir lägre. Enligt regeringens mening bör det därför in- föras en regel som begränsar fastighetsavgiftsuttaget för pensionärer med knappa ekonomiska resurser. Begränsningsregeln bör enligt regeringens uppfattning även omfatta personer som uppbär aktivitets- och sjukersätt-

4 För ensamstående uppgår fribeloppet, dvs. den del av den skattepliktiga förmögenheten som inte beskattas, till 1 500 000 kronor.

89

ning (tidigare förtidspension). Regeln bör införas med verkan från och Prop. 2007/08:27 med 2008. Frågan hur en regel av detta slag kan utformas kräver dock

beredning. Regeringen får därför återkomma med ett förslag till riks- dagen under nästa år.

6.6.3Lättnaden vid nybyggnation

Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt om hel och halv lättnad under de tio första åren efter en nybyggnation av bostäder förs över till den nya lagen om kommunal fastighetsavgift. Den som vid ikraftträdandet av det kommunala fastig- hetsavgiftssystemet åtnjuter skattelättnad för nybyggnation enligt lagen om statlig fastighetsskatt och skulle ha varit berättigad till fort- satt lättnad efter ikraftträdandet erhåller motsvarande grad av lättnad för den kommunala fastighetsavgiften.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Malung-Sälens kommun, HSB Riksförbund, Riks-

 

byggen, Sveriges Bostadsrättscentrum och Villaägarnas Riksförbund

 

anser det angeläget att behålla reglerna. Sveriges Kommuner och Lands-

 

ting anser att det kan ifrågasättas varför lättnadsregeln vid nybyggnation

 

ska finnas kvar när det blir fråga om en kommunal fastighetsavgift.

 

Boverket anser att bestämmelserna om hel eller halv lättnad under de

 

första tio åren efter en nybyggnation av bostäder bör avskaffas. Bestäm-

 

melserna innebär ett avsteg från principen om enhetlig kapitalbeskatt-

 

ning.

 

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om skattelättnad

 

under de tio första åren för nybyggda bostäder finns beskrivna i avsnitt 5.

 

Bestämmelserna spelar en inte oväsentlig roll i de överväganden som

 

föregår privatpersoners och företags investeringar i nybyggnation av

 

bostäder. De allra flesta som gjort sådana investeringar torde ha kalkyle-

 

rat med att denna skattelättnad ska ligga fast. Även om en övergång från

 

en många gånger hög statlig fastighetsskatt till en generellt sett lägre

 

kommunal fastighetsavgift måste antas minska behovet av dessa regler

 

kan reglerna ha betydelse i enskilda fall.

 

Enligt regeringens mening bör de som vid övergången till det nya

 

avgiftssystemet är inne i systemet med skattelättnad enligt lagen

 

(1984:1052) om statlig fastighetsskatt, FSL, och inte har hunnit få del av

 

alla tio år av en lättnad få motsvarande grad av lättnad av den kommu-

 

nala avgiften som de annars skulle ha haft inom ramen för fastighets-

 

skattesystemet. Den som t.ex. haft fyra års skattefrihet inom ramen för

 

det gamla systemet bör när det nya systemet börjar tillämpas bli

 

berättigad till ett års hel nedsättning och fem års halv nedsättning av den

 

kommunala avgiften.

 

Det kan diskuteras huruvida lättnadsreglerna skulle fylla motsvarande

 

funktion för nybyggnationer som inte hunnit omfattas av bestämmelserna

 

i FSL. En avgift om som mest 6 000 kronor per småhus torde ha begrän-

 

sad betydelse i en ekonomisk kalkyl för nybyggnation av ett småhus.

 

Den årliga avgiften om som mest 1 200 kronor per bostadslägenhet för

 

flerbostadshus är av så begränsad storlek att även den torde ha begränsad

90

betydelse för nyproduktion. Regeringen bedömer dock att det kan finnas Prop. 2007/08:27 ett behov av incitament för bostadsbyggnation utöver det incitament för

byggnation av bostäder på tidigare obebyggd mark som avgiftssystemet kan innebära (se avsnitt 6.2).

Regeringen föreslår därför att det i lagen om kommunal fastighets- avgift ska finnas bestämmelser om avgiftslättnad för nyproducerade bostadsbyggnader motsvarande de bestämmelser om skattelättnad för nyproduktion som finns i FSL. De ägare som är inne i FSL:s lättnads- system slussas in i den nya lagens lättnadssystem via en övergångs- bestämmelse.

6.6.4Reduceringsbelopp

Regeringens förslag: Bestämmelserna om reduceringsbelopp vid om- eller tillbyggnad av bostadsdelen av hyreshusenheter slopas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Skatteverket tillstyrker förslaget. HSB Riks-

 

förbund och Riksbyggen anser att i det fall det framtida systemet för

 

fastighetsavgift baseras på en andel av taxeringsvärdet bör motsvarande

 

dagens bestämmelser om reduceringsbelopp vid om- och tillbyggnader

 

behållas. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag avstyrker förslaget. Det

 

skulle innebära ytterligare försämringar för de bostadsföretag som verkar

 

på orter med låga taxeringsvärden och där fastighetsavgiften kommer att

 

beräknas på taxeringsvärdena. I dessa fall är bestämmelserna värdefulla,

 

även om de kan anses komplicerade. Sveriges Bostadsrättscentrum anser

 

att i det fall det framtida systemet baseras på en andel av taxeringsvärdet

 

bör motsvarande dagens bestämmelser om reduceringsbelopp vid om-

 

och tillbyggnader behållas.

 

Skälen för regeringens förslag: I 3 a § lagen (1984:1052) om statlig

 

fastighetsskatt finns bestämmelser om reduceringsbelopp vid om- eller

 

tillbyggnad av bostadsdelen av hyreshusenheter. Syftet med bestämmel-

 

serna är att undanröja att intresset för om- och tillbyggnader av fler-

 

bostadshus motverkas genom att sådana byggnadsarbeten leder till höjda

 

taxeringsvärden och därmed höjd fastighetsskatt. Bestämmelserna inne-

 

bär att fastighetsskatten under vissa förutsättningar kan tas ut på det nya

 

taxeringsvärdet sedan detta minskats med ett reduceringsbelopp.

 

(Bestämmelserna gäller inte om byggnadsarbetena är så omfattande att

 

bestämmelserna om skattelättnad för nybyggnation blir tillämpliga.)

 

Under de första fem kalenderåren som det höjda taxeringsvärdet ligger

 

till grund för fastighetsskatten minskas taxeringsvärdet med hela

 

beloppet och de följande fem kalenderåren minskas taxeringsvärdet med

 

halva reduceringsbeloppet. Reduceringsbeloppet utgörs av den höjning

 

av taxeringsvärdet som sker på grund av de utförda arbetena. Om det

 

leder till lägre fastighetsskatt, ska dock skatten i stället beräknas med

 

tillämpning av dämpningsregeln.

 

Det är riktigt att reduceringsbelopp, som flera remissinstanser fram-

 

hållit, skulle ha en betydelse i det nya systemet med fastighetsavgift i de

 

fall där avgiften baserats på taxeringsvärdet. Taxeringsvärdena ges dock

 

minskad betydelse i avgiftssystemet. Bestämmelserna om reducerings-

91

belopp skulle om de behålls bara ha betydelse för flerbostadshus där Prop. 2007/08:27 taxeringsvärdet är så lågt att en avgift baserad på värdet uppgår till ett

lägre belopp än 1 200 kronor per bostadslägenhet.

Det fortsatta värdet av dessa komplicerade bestämmelser är så begrän- sat att det inte motiverar att bestämmelserna behålls. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om reduceringsbelopp ska slopas.

6.6.5Nedsättning av fastighetsskatt på grund av brand eller liknande

Regeringens förslag: Bestämmelserna om nedsättning av fastighets- skatt på grund av brand eller liknande slopas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Skatteverket tillstyrker

förslaget.

Fastighets-

 

ägarna Sverige och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag anser att

 

påståendet om att nuvarande regelsystem ger en dubbel skattelättnad

 

saknar grund och att nuvarande möjligheter till nedsättning av fastighets-

 

skatten därför bör behållas. Lantbrukarnas Riksförbund anser att dagens

 

möjlighet att få nedsatt fastighetsskatt om man inte kunnat hyra ut en

 

lägenhet bör kvarstå. Enligt förbundets erfarenhet uppkommer dock

 

många fall där taxeringsvärdet inte påverkas.

 

 

 

Skälen för regeringens förslag

 

 

 

Nedsättningsreglerna

 

 

 

Om en byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund

 

av eldsvåda eller någon därmed jämförlig händelse inte har kunnat ut-

 

nyttjas under viss tid eller om en lägenhet avsedd för uthyrning i en

 

sådan byggnad inte har kunnat hyras ut, får fastighetsskatten enligt 3 §

 

fjärde stycket lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, FSL, nedsät-

 

tas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas

 

eller uthyras.

 

 

 

Denna nedsättningsmöjlighet gäller generellt för alla typer av byggna-

 

der. Det behöver alltså inte vara fråga om bostadsbyggnader. Man kan

 

däremot inte få nedsättning för en sommarbostad, eftersom en sådan

 

byggnad inte är avsedd att användas under hela året. Nedsättning kan

 

bara ske för byggnader och inte för tillhörande tomtmark.

 

 

Regeringsrätten har i ett antal domar (RÅ 1998 ref. 27 samt domar den

 

16 juni 1998 i mål nr 1768-1997–1772-1997) gett fastighetsägare ned-

 

sättning av fastighetsskatten på grund av att hinder förelegat mot uthyr-

 

ning av lägenheter. Av domarna framgår att bestämmelsen är tillämplig

 

inte bara när uthyrning inte har kunnat ske på grund av eldsvåda eller

 

liknande, utan även vid andra typer av hinder, såsom ombyggnationer,

 

rivningsarbeten eller bristande efterfrågan.

 

 

 

Förändringar i en taxeringsenhets värde beaktas vid allmän och för-

 

enklad fastighetstaxering. Om en taxeringsenhets värde under en löpande

 

taxeringsperiod har ökat eller minskat genom

en sådan

förändring i

92

enhetens fysiska beskaffenhet att det åsatta taxeringsvärdet på grund av Prop. 2007/08:27 förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst

25 000 kronor, ska en särskild fastighetstaxering ske (16 kap. 3 § fastig- hetstaxeringslagen [1979:1152]). En minskning av en taxeringsenhets värde kan ha sin orsak i t.ex. en brand, ett jordskred eller någon därmed jämförlig händelse.

Vid fastighetstaxeringen av hyreshus tas hänsyn till förekommande vakanser. Hinder mot uthyrning kan leda till att taxeringsvärdet för ett hyreshus justeras nedåt och att fastighetsskatten därmed blir lägre. I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2006:8) om grunderna för taxeringen och värdesättningen vid 2007–2009 års fastighetstaxeringar av hyreshus- enheter anges att taxeringsvärdet kan justeras om hyreslägenheter står tomma. En justering för s.k. avvikande vakansgrad aktualiseras normalt under förutsättning dels att värderingsenhetens vakansgrad med mer än 20 procentenheter överstiger den inom värdeområdet genomsnittliga för samma lägenhetstyp, dels att vakansgraden inte kan förväntas bli normal för värdeområdet inom sex månader från taxeringsårets ingång.

I RÅ 2004 ref. 72 samt domar den 3 juni 2004 i mål nr 4393-02 och 4395-02 har Regeringsrätten slagit fast att nedsättning av fastighetsskatt på grund av att lägenheter inte kan hyras ut ska ges utan beaktande av den för värdeområdet genomsnittliga vakansgraden.

Behovet av bestämmelser om nedsättning

Som framgår av det ovan anförda utgör samtliga grunder för nedsättning av fastighetsskatten även grund för justering av taxeringsvärdet och där- med även underlaget för fastighetsskatten. En sådan justering kan ske varje år. Detta förhållande innebär att möjligheten till nedsättning av fastighetsskatten kan leda till en dubbel skattelättnad. Beträffande remisskritiken mot förslaget att slopa nedsättningsreglerna är det förvisso så att fastighetstaxeringssystemet och fastighetsskattesystemet är olika konstruerade, vilket medför att det i ett enskilt fall kan vara svårt att konstatera att en dubbel skattelättnad verkligen föreligger. Det kan ändå, med tanke på det nära sambandet mellan fastighetstaxering och fastig- hetsbeskattning, från principiella utgångspunkter ifrågasättas om en ordning som över huvud taget kan möjliggöra dubbla lättnader är motive- rad. Det kan vidare ifrågasättas om inte regeln genom Regeringsrättens ovan angivna domar från 1998 getts ett långt större tillämpningsområde än som varit avsett. Departementschefens uttalande i lagstiftningsärendet tyder på att det i första hand var en generell regel om jämkning vid eldsvåda eller liknande händelse som åsyftades (prop. 1989/90:110 del 1

s.732).

Till detta kommer att den löpande beskattningen för småhus och fler-

bostadshus generellt sett minskar genom fastighetsavgiftens utformning, vilket i sin tur medför att behovet av bestämmelser om nedsättning mins- kar. Taxeringsvärdet kommer dock alltjämt att ha en viss inverkan på hur hög avgiften kan bli för en bostadsbyggnad. Om taxeringsvärdet sänks på grund av t.ex. vakanser påverkar det den kommunala fastighetsavgiftens taxeringsvärdesrelaterade tak. För småhus och flerbostadshus bör det

vara tillfyllest att taxeringsvärdet kan påverkas. Det kan inte anses nöd-

93

vändigt att därtill ha särskilda regler om nedsättning av avgiften. Detta Prop. 2007/08:27 gäller särskilt som en sådan ordning i vissa fall innebär möjligheter till

dubbel lättnad. Reglerna om nedsättning innebär dessutom, inte minst mot bakgrund av den vida tillämpning som de getts, ett komplicerande inslag i lagstiftningen. Regeringen föreslår därför inte någon mot- svarighet till bestämmelserna om nedsättning av fastighetsskatt på grund av brand m.m. i systemet med kommunal fastighetsavgift.

Möjligheten till nedsättning av fastighetsskatt på grund av brand eller liknande torde ha större betydelse för andra typer av byggnader, vilka även fortsättningsvis kommer att belastas av den mer marknads- och taxeringsvärdesberoende fastighetsskatten. Med hänsyn till det angelägna i att förenkla regelverket och mot bakgrund av de principiella betänklig- heterna i möjligheten till dubbel skattelättnad bör dock i detta samman- hang nedsättningen utmönstras helt ur FSL. Regeringen föreslår därför att nedsättningsbestämmelserna i FSL upphävs med verkan från och med den 1 januari 2008.

6.6.6Den tillfälliga lagen

Regeringens förslag: Lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar upphör att gälla vid utgången av 2007. Den ska dock fortfarande tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före den 1 januari 2008.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte kommenterat

 

förslaget. Villaägarnas Riksförbund anser att frysningen av taxerings-

 

värdena bör behållas. Med avgiftsförslaget på 4 500 kronor kan enskilda

 

husägare få höjd skatt även vid en sänkning av fastighetsskattesatsen till

 

0,8 procent. Om avgiften i stället skulle sättas till 2 800 kronor är det

 

dock acceptabelt att beräkna skatten på 2006 års taxeringsvärden. Vid

 

den avgiftsnivån drabbas inga villaägare på ett orimligt sätt.

 

Skälen för regeringens förslag: Lagen (2006:1340) om fastighetsskatt

 

i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar har beskrivits i avsnitt 5. Lagen

 

är tillfällig och har till syfte att lindra effekterna av den statliga fastig-

 

hetsskatten i avvaktan på att denna kan avskaffas för bostäder. Detta

 

avskaffande föreslås nu. I och med ikraftträdandet av systemet med

 

kommunal fastighetsavgift saknas skäl att behålla lagen. Regeringen

 

föreslår därför att lagen ska upphöra att gälla vid utgången av 2007. Den

 

ska dock fortfarande tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid

 

före fastighetsavgiftens införande, dvs. före den 1 januari 2008.

 

Upphävandet av den aktuella lagen innebär att frysningen av under-

 

lagen för fastighetsskatt för småhus och flerbostadshus slopas. Slopandet

 

av begränsningsregeln (se avsnitt 6.6.2) medför, i och med det samtidiga

 

slopandet av dämpningsregeln (se avsnitt 6.6.1), att de taxeringsvärden

 

som fastställts vid 2006 års förenklade fastighetstaxering av småhus-

 

enheter och 2007 års allmänna fastighetstaxering av hyreshusenheter får

 

fullt genomslag. För småhus på lantbruksenheter kommer nya taxe-

 

ringsvärden att fastställas vid 2008 års förenklade fastighetstaxering av

 

lantbruksenheter.

94

6.7

Processuella regler samt debitering och betalning

Prop. 2007/08:27

Regeringens förslag: Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) tillämpas i fråga om fastighetsavgift. I fråga om debitering och betal- ning av fastighetsavgift gäller bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483).

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har kommenterat för-

slaget.

Skälen för regeringens förslag: Den statliga fastighetsskatten hante- ras inom ramen för den årliga inkomsttaxeringen. De processuella reglerna finns i taxeringslagen (1990:324). I skattebetalningslagen (1997:483) finns bestämmelser om debitering och betalning av fastig- hetsskatt. Regeringen föreslår att motsvarande ordning ska gälla för den kommunala fastighetsavgiften. Förslaget föranleder vissa ändringar i taxeringslagen och skattebetalningslagen. Regeringen föreslår att upp- lysningar om dessa lagars tillämplighet, motsvarande de upplysningar som finns i 6–7 §§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, tas in i den nya lagen om kommunal fastighetsavgift.

6.8Uppgifter om bostadslägenheter

Regeringens förslag: Uppgifter om antal bostadslägenheter i fler- bostadshus inhämtas av Skatteverket i samband med fastighetsdekla- ration. Den som är skyldig att betala fastighetsavgift för ett fler- bostadshus ska till Skatteverket lämna uppgift om antalet bostads- lägenheter senast den 30 juni 2008.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte kommenterat

förslaget. Kammarrätten i Göteborg anser att det ligger närmare till hands att hämta in uppgifterna i samband med självdeklarationen efter- som dessa uppgifter inte påverkar fastighetens taxeringsvärde. Statistiska centralbyrån ser med tillfredsställelse att uppgifter om antalet bostads- lägenheter i flerbostadshus ska inhämtas av Skatteverket. Uppgiften om antalet bostadslägenheter innebär klara förbättringar i t.ex. statistiken över bostadsbeståndet.

Skälen för regeringens förslag: För flerbostadshus kommer beräk- ningen av den kommunala fastighetsavgiftens storlek att vara beroende av antalet bostadslägenheter. Skatteverket har emellertid inga uppgifter om antalet bostadslägenheter. Uppgifter av detta slag måste därför in- hämtas.

Fastighetsavgiftsreformen föreslås träda i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering. För 2008 ska avgiften vara finansiellt neutral för stat och kommuner, vilket åstadkoms genom en schabloniserad beräkning (se avsnitt 8.3.1). Uppgifter om antalet bostadslägenheter behövs således inte redan vid ikraftträdandet, varken

för taxeringen eller för fördelningen av medel till kommunerna.

95

Eftersom Skatteverket behöver uppgifterna om antalet bostadslägen- Prop. 2007/08:27 heter i sin fastighetsbeskattningsverksamhet framstår det som lämpligt att

uppgifterna inhämtas från berörda ägare av flerbostadshus i samband med allmän och förenklad fastighetsdeklaration. Det skulle i och för sig vara möjligt att, som Kammarrätten i Göteborg påtalat, hämta in upp- gifterna i samband med självdeklaration. Genom att inhämtningen knyts till fastighetstaxeringen förs emellertid uppgifterna direkt till Skatte- verkets fastighetsbeskattningsverksamhet, där de behövs, vilket förenklar Skatteverkets hantering.

Regeringens förslag är att det för värdefaktorn lägenhetstyp för hyres- husenheter görs ett tillägg av innebörden att för bostäder ska antal bostadslägenheter bestämmas. Lagrådet har anfört att det föreslagna tillägget synes sakna relevans för värdering av hyreshus i samband med fastighetstaxering och således inte passar in i 9 kap. FTL. Lagrådet har vidare anfört att bestämmelsen i 18 kap. 4 § FTL reglerar vilka uppgifter som ska lämnas i den allmänna fastighetsdeklarationen. Denna bestäm- melse bör enligt Lagrådet med hänsyn till den föreslagna lydelsen av 9 kap. 3 § kompletteras med kravet att uppgift om antalet bostads- lägenheter ska lämnas i deklarationen.

Det är i och för sig korrekt att antalet bostadslägenheter inte kommer att påverka värderingen. Det finns dock tidigare exempel på att uppgifter inhämtas utan att de i slutändan har betydelse för taxeringsvärdet. Det ingick t.ex. tidigare i 8 kap. 3 § FTL att för värdefaktorn byggnads- kategori för småhus ange antal lägenheter, trots att detta inte beaktades vid beräkningen av taxeringsvärdet. Ett annat exempel är att flerårs- reglering och ålder enligt 15 kap. 4 § FTL utgör värdefaktorer för vatten- kraftverk. Faktorerna saknar dock betydelse för taxeringsvärdet.5 Regeringen vidhåller därför sitt förslag till ändring av 9 kap. 3 § FTL. Av 18 kap. 4 § FTL framgår bl.a. att det i en fastighetsdeklaration ska lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl.a. 8–15 kap. ska grunda sig på. Härav följer att uppgifter om bostadslägenheter enligt 9 kap. 3 § ska lämnas. Den av Lagrådet föreslagna kompletteringen av 18 kap. 4 § är således överflödig.

Regeringen anser vidare att Skatteverket bör ha möjlighet till skönsmässig uppskattning av antalet bostadslägenheter. Lagrådet är av åsikten att en sådan regel kan ifrågasättas mot bakgrund av förekomsten av det taxeringsvärdesrelaterade taket för avgiften och mot bakgrund av att uppgift om antalet lägenheter inte behövs vid fastighetstaxeringen. Regeringen anser dock att Skatteverket bör ha denna möjlighet.

Den första fastighetstaxering av hyreshusenheter som äger rum efter ikraftträdandet är den förenklade fastighetstaxeringen 2010. Skatteverket har dock behov av uppgifterna redan inför inkomsttaxeringsåret 2009. Regeringen föreslår att det i en övergångsbestämmelse till den nya lagen om kommunal fastighetsavgift ska föreskrivas ett engångsvis uppgifts- lämnande om antal bostäder. Förslaget är att den som är skyldig att betala fastighetsavgift för ett flerbostadshus senast den 30 juni 2008 ska lämna

5 Av 1 kap. 32 och 32 b §§ fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) framgår att fakto- rerna bestäms till 1,0 för samtliga vattenkraftverk.

96

uppgift till Skatteverket om antalet bostadslägenheter på denna fastighet Prop. 2007/08:27 eller del av fastighet. Skatteverket bör även beträffande detta uppgifts-

lämnande ges möjlighet till skönsmässig uppskattning av antalet bostads- lägenheter.

Det finns, efter att lagstiftningen med anledning av den kommunala fastighetsavgiftens införande trätt i kraft och Skatteverket således har författningsstöd för att hantera fastighetsavgiftsrelaterade uppgifter, inget som hindrar att den som så önskar i förväg lämnar uppgifter om antalet bostadslägenheter till Skatteverket i syfte att åstadkomma en så korrekt debitering av preliminär skatt som möjligt.

7 2009 års fastighetstaxering

Regeringens förslag: Fastighetstaxeringen av småhusenheter 2009 ska ske som förenklad fastighetstaxering.

Promemorians bedömning: Promemorian innehöll inget förslag utan endast en bedömning att det borde övervägas att låta fastighetstaxeringen för småhusenheter 2009 ske enligt regelverket för förenklad fastighetstaxering.

Remissinstanserna: Skatteverket har inget emot att den allmänna fastighetstaxeringen 2009 ersätts av en förenklad fastighetstaxering. Detta förutsätter dock att Skatteverket ges möjlighet att genomföra de påbörjade förenklingarna av värderingsmodellen avseende värde- faktorerna närhet till strand och standard. Statistiska Centralbyrån anser att fastighetstaxeringar av småhus behöver genomföras med samma frekvens och med samma kvalitet som för närvarande för att inte precisionen i värderingen vid framtida taxeringar ska minska och därmed ge ett försämrat underlag för både beskattningen av bostäder och för byråns statistik. Lantmäteriverket anför att det bör göras en ordentlig översyn av värdeområdesindelningen som till stora delar emanerar från den allmänna fastighetstaxeringen 2003. En sådan prioritering torde dock kunna göras inom ramen för det förberedelsearbete som nu föregår den allmänna fastighetstaxeringen 2009.

Skälet för regeringens förslag: Nästa fastighetstaxering av småhusenheter är 2009 års allmänna fastighetstaxering. De föreslagna förändringarna av beskattningen av bostäder och det föreslagna avskaffandet av förmögenhetsskatten från och med den 1 januari 2007 medför att behovet av precision i värderingen vid fastighetstaxering inte kommer att vara lika omfattande för småhusenheternas del. En förenklad fastighetstaxering innebär minskad administration för såväl skattskyldiga som för Skatteverket. Jämfört med en allmän fastighetstaxering är det vid en förenklad fastighetstaxering ett betydligt större antal fastighetsägare som inte behöver lämna fastighetsdeklarationer utan får färdiga taxe- ringsförslag skickade till sig som de inte behöver göra någonting med om de godtar förslagen. Även Skatteverkets förberedelser och övriga hantering är mindre omfattande vid en förenklad fastighetstaxering.

97

Regeringen föreslår mot bakgrund av det anförda att fastighets- Prop. 2007/08:27 taxeringen av småhusenheter 2009 ska ske som förenklad fastighets-

taxering.

Enligt regeringens mening är det önskvärt att de av Skatteverket redan påbörjade förenklingarna beträffande värdefaktorerna närhet till strand och standard genomförs. Regeringen utgår från att Skatteverket fullföljer detta förenklingsarbete även inför en förenklad fastighetstaxering.

8Överföring av den kommunala fastighetsavgiften till kommunerna

8.1Utgångspunkter

En kommunal fastighetsavgift föreslås införas 2008 i enlighet med vad som tidigare redovisats. Avgiften ska tillfalla kommunerna och beslutas av riksdagen. Med de föreslagna reglerna beräknas det belopp som 2008 kommer att överföras till kommunerna till 12 060 miljoner kronor. Avsikten är att för 2008 neutralisera effekterna av införandet av fastighetsavgiften för såväl staten som för varje enskild kommun, medan intäktsförändringar åren efter 2008 ska tillfalla respektive kommun.

8.2Utbetalning av kommunal inkomstskatt

Bestämmelser om utbetalning av kommunalskattemedel (inkomstskatt) finns i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) uppbära preliminära kommunalskattemedel av staten. Dessa beräknas enligt föl- jande. De sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommu- nen6 multipliceras med den skattesats som har beslutats för beskattnings- året och de uppräkningsfaktorer som regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer har fastställt senast i september året före beskatt- ningsåret. Två uppräkningsfaktorer ska fastställas som ska svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena ska avse förändringen mellan andra och första året före beskattnings- året. Den andra ska avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret.

En slutavräkning av kommunalskattemedlen ska ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslu- tats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunal- skattemedlen ska skillnaden betalas ut till kommunerna. I motsatt fall ska

6 Enligt Skatteverkets beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt (skatteunderlaget) året före beskattningsåret.

98

skillnaden återbetalas av kommunerna. Utbetalning eller återbetalning Prop. 2007/08:27 ska göras i januari andra året efter beskattningsåret.

Innan Skatteverket betalar ut kommunalskattemedel till kommunerna ska avräkning och tillägg för bidrag göras enligt 19 § lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning. Vidare ska avräkning göras enligt 6 § lagen (2003:886) om utjämningsavgift för kommuner för kostnader enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och 16 kap. 8 § skattebetalningslagen (1997:483) samt tillägg göras för bidrag enligt 6 § lagen (2003:887) om utjämningsbidrag till kommuner för kostnader enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade. Det belopp som framkommer ska betalas ut med en tolfte- del per månad.

8.3Utbetalning av kommunal fastighetsavgift

Regeringens förslag: I 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm- melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., införs en bestämmelse med innebörden att det belopp som månadsvis utbetalas till varje kommun även ska innefatta kommunal fastighetsavgift (fastighetsavgiftsmedel). Utbetalningar av fastighets- avgiftsmedel ska baseras på taxeringsutfall, vilket innebär att fastighetsavgiften avseende ett visst beskattningsår betalas ut till kommunerna två år senare.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Huddinge kommun stöder förslaget att utbetalning

av fastighetsavgiften baseras på taxeringsutfallet och betalas ut till kommunerna två år senare. Kommunen stöder även förslaget att det belopp som månadsvis utbetalas till varje kommun även ska innefatta kommunal fastighetsavgift. Det som möjligen kan bli ett merarbete är att göra en prognos på fastighetsavgiften som blir ytterligare en post att ta hänsyn till i bokslutet. Lunds kommun framför att genom tillkomsten av en kommunal fastighetsavgift ökar komplexiteten för kommunen ur planeringssynpunkt. Det blir kommunen själv som måste bedöma förändringen av fastighetsavgiften från ett år till ett annat. Efter några år allt eftersom taxeringsutfallen blir kända kan möjligen problematiken minska. Malmö kommun anser att eftersläpningen av utbetalningarna och krav på periodisering ökar osäkerheten i intäktsbedömningarna eftersom intäkten beror på utvecklingen i den egna kommunen och inte i kommun- kollektivet. Efter några år kommer dock kommunen åtminstone ha erfarenhet att falla tillbaka på. Ronneby kommun anser att det är bra att utbetalningarna till kommunerna ej kompliceras med prognoser och slutavräkningar, utan att utbetalning sker på verkligt utfall när detta är fastställt. Stockholms kommuns stadsledningskontor förordar den modell som redan finns idag avseende kommunalskattemedel, dvs. en preliminär utbetalning som, när utfallet är känt, i efterhand justeras genom ett slutavräkningsförfarande.

Skälen för regeringens förslag: Om den kommunala fastighets- avgiften infogas i taxeringssystemet kommer Skatteverket inte att ha

99

tillgång till slutliga uppgifter om kommunal fastighetsavgift för ett visst Prop. 2007/08:27 beskattningsår förrän tidigast vid utgången av november året efter

beskattningsåret. Något som därför bör övervägas är om utbetalning till kommunerna av kommunal fastighetsavgift (fastighetsavgiftsmedel) ska baseras på taxeringsutfallet, dvs. med två års eftersläpning, eller om utbetalning ska göras med ett preliminärt beräknat belopp som, när utfallet är känt, i efterhand justeras genom ett slutavräkningsförfarande i likhet med vad som sker vid utbetalning av kommunalskattemedel (inkomstskatt).

Inkomstskatten utgör ungefär två tredjedelar av kommunernas intäkter. Det finns ett samband mellan löneutvecklingen i samhället som helhet, utvecklingen av kommunernas kostnader (som till stor del utgörs av löner och lönerelaterade kostnader) och skatteunderlagets utveckling. För att skapa en bättre följsamhet mellan utbetalningarna av kommunal- skattemedel och kostnadsutvecklingen i kommunerna infördes 1993 det nuvarande systemet för utbetalning av kommunalskattemedel. Tidigare baserades utbetalningarna på taxeringsutfallen. De kommunalskattemedel som utbetalades t.ex. 1991 baserades på taxeringen 1990, dvs. inkomst- året 1989.7

Om preliminära utbetalningar ska göras av kommunala fastighets- avgiftsmedel, måste prognoser fastställas för dessa. Preliminära utbetal- ningar av fastighetsavgiften skulle dessutom behöva kompletteras med slutavräkningar, vilket ytterligare skulle komplicera utbetalningsför- farandet. Kommunerna skulle genom ett sådant förfarande likvidmässigt tillföras ökade intäkter från fastighetsavgiften två år tidigare jämfört med om utbetalningarna baseras på taxeringsutfall, men för att de i förskott utbetalda beloppen inte ska avvika alltför mycket från de slutliga beloppen torde kommunvisa prognoser behöva fastställas.

Därutöver bör beaktas att summan av den kommunala fastighets- avgiften kommer att vara avsevärt mindre än summan av den kommunala inkomstskatten. Fastighetsavgiften beräknas 2008 till cirka 12 miljarder kronor, medan inkomstskatten beräknas överstiga 300 miljarder kronor.

Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., reglerar de likvidmässiga betalningsströmmarna mellan staten och kommunerna. Den kommunala redovisningen bygger på samma teoretiska utgångspunkter som de som gäller för privat redovisning, med smärre anpassningar mot bakgrund av den kommunala särarten. För att ge en rättvisande resultatredovisning är det angeläget att intäkter och kostnader som hör till redovisningsåret tas med oavsett tidpunkten för betalning (periodisering). Bestämmelser om räkenskapsföring och redovisning finns i 8 kap. kommunallagen (1991:900). Bestämmelserna är dock relativt översiktliga och bygger i allt väsentligt på traditionen att utvecklingen av den kommunala redovisningen till stor del överlämnats till kommunsektorn själv. I slutet av 1990-talet infördes dock lagen (1997:614) om kommunal redovisning, baserad på den tidigare bokföringslagen (1976:125), i syfte att reglera

7 Ett slutavräkningsförfarande tillämpades även i det tidigare systemet för utbetalning av kommunalskattemedel. Dessa slutavräkningar tenderade att förstärka skillnaderna i ökningstakten mellan utbetalda skattemedel och kostnaderna i kommunerna.

100

externredovisningen. Bokföring och redovisning ska enligt 3 § denna lag Prop. 2007/08:27 fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed. Den

slutavräkning av kommunalskattemedel som idag görs när utfallet är klart med två års eftersläpning, periodiserar kommunerna till beskatt- ningsåret i enlighet med en rekommendation8 från Rådet för kommunal redovisning, som är det normgivande organet inom det kommunala redo- visningsområdet. För att kunna redovisa en rättvisande bild av skatte- intäkterna i enlighet med kravet på god redovisningssed måste en prog- nos av slutavräkningen avseende kommunalskattemedel göras när bok- slutet upprättas. Det torde således vara möjligt för en kommun att även periodisera en beräknad intäkt i form av kommunal fastighetsavgift till det år intäkten hänför sig.

Införandet av en kommunal fastighetsavgift innebär att ytterligare en komponent tillkommer för kommunerna att ta hänsyn till i budgetarbetet. Även redovisningen påverkas. Kommunerna kommer själva att behöva göra prognoser eller bedömningar avseende den kommunala fastighets- avgiften men torde, såsom bl.a. Malmö kommun framhåller, efterhand kunna bygga upp erforderlig erfarenhet för att kunna hantera detta.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts bör utbetalningar av fastighets- avgiftsmedel baseras på taxeringsutfallet, vilket innebär att fastighets- avgiften avseende ett visst beskattningsår betalas ut till kommunerna två år senare. Genom tillägg i 4 § lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., föreslås att det belopp som månadsvis utbetalas till varje kommun även ska innefatta fastighetsavgiftsmedel.

För att kommunerna bl.a. ska kunna göra ekonomiska uppföljningar bör Skatteverket årligen redovisa de fastighetsavgiftsmedel som till- kommer kommunen och lämna uppgifter om fastighetsavgifterna i kom- munen.

8.3.1Utbetalning av kommunal fastighetsavgift 2008

Regeringens förslag: Det sammanlagda beräknade beloppet i riket avseende den kommunala fastighetsavgiften för 2008 utbetalas till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. Regeringen fastställer det sammanlagda beräknade beloppet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Gotlands kommun anser inte att systemet ska vara

neutralt vid införandet avseende avgifter och statsbidrag på kommunnivå. I stället föreslås att systemet vid övergången finansieras med reducering av statsbidrag beräknat per invånare och att fastighetsavgiften därefter fördelas utifrån faktiska förhållanden. Lunds kommun framför att det uppstår ett pedagogiskt problem genom att kommunen inte tillförs den

8 Rekommendation nr 4.1 2003 Redovisning av skatteintäkter, Rådet för kommunal redo- visning.

101

exakta fastighetsavgiften som genereras inom kommunen. För att lösa detta pedagogiska problem bör någon form av slutavräkning av fastig- hetsskatten övervägas så att kommunen faktiskt tillförs den inkomst som uppstår inom kommunen. Malmö kommun framhåller att ett pedagogiskt problem kan vara att i framtiden förklara att kommunens fastighets- avgifter inte är de fastighetsavgifter som kommunens fastigheter gene- rerar utan ett genomsnittligt belopp per invånare i riket år 2008 förändrat med den faktiska utvecklingen i kommunen under de efterföljande åren. Ronneby kommun anser att det är bra att överföringen initialt görs finan- siellt neutral för respektive kommun. Stockholms kommuns stads- ledningskontor framför att den föreslagna modellen uppfyller den grundläggande förutsättningen att neutralisera effekterna vid införandet av fastighetsavgiften för år 2008. Valdemarsviks kommun förordar att en koppling vid övergången sker till idag befintligt fastighetsbestånd. Kopplingen ska vara till antalet fastigheter och ej taxeringsvärdenas storlek, då det senare inte har någon betydelse för de kommunala åtagan- dena.

Skälen för regeringens förslag: Effekterna av införandet av fastig- hetsavgiften 2008 ska neutraliseras för såväl staten som varje enskild kommun. Regleringar i syfte att neutralisera effekter av statliga beslut på kommunernas kostnader eller intäkter görs i normalfallet genom att det generella statsbidraget (anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning) inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ökas eller mins- kas med ett belopp som motsvarar den sammanlagda kostnads- eller intäktsförändringen för samtliga kommuner. Sådana förändringar redo- visas årligen samlat i budgetpropositionen. Det belopp med vilket statsbidraget höjs eller sänks fördelas med ett enhetligt belopp per invånare i enlighet med 15 och 16 §§ lagen (2004:773) om kommunal- ekonomisk utjämning. Regeringen har i budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1, utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, avsnitt 2.7.1) föreslagit att införandet av en kommunal fastighetsavgift regleras genom en minskning av anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning med ett belopp som motsvarar de beräknade fastighets- avgiftsmedlen 2008. Regeringen föreslår nu att de sammanlagda beräknade intäkterna i riket från den kommunala fastighetsavgiften för 2008 utbetalas till respektive kommun med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. Intäkterna kommer då att för varje kommun motsvara minskningen av statsbidraget. Den kommunala fastighetsavgiften 2008 beräknas uppgå till sammanlagt 12 060 miljoner kronor, vilket motsvarar drygt 1 300 kronor per invånare. Det generella statsbidraget sänks samtidigt med motsvarande belopp och det statliga utgiftstaket justeras enligt förslag i budget- propositionen för 2008.

Tabell 8.1 Utbetalning och reglering av kommunal fastighetsavgift 2008

 

Totalt, mnkr

Per kommun, kr/inv.

 

 

 

Fastighetsavgift

12 060

1 300

Minskning av statsbidrag

-12 060

-1 300

Netto

0

0

Prop. 2007/08:27

102

Beräknat belopp för 2008 bör fastställas av regeringen på samma sätt Prop. 2007/08:27 som för den s.k. 200-kronan. Med 200-kronan avses den del av den stat-

liga inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 65 kap. 5 § inkomst- skattelagen (1999:1229) angavs till ett fast belopp om 200 kronor. Detta belopp utgjorde taxeringsåren 2000–2005 en kommunal inkomstskatt, vilket reglerades i en särskild lag för respektive taxeringsår. Enligt 3 § lagen (2003:490) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvs- inkomster vid 2005 års taxering, m.m., skulle ett totalt preliminärt belopp avseende den sammanlagda inkomstskatten fastställas av regeringen. Fördelning skulle ske till kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2003 och utbetalning under 2004 göras av Skatteverket med en tolftedel per månad på sätt som närmare föreskrivs i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. En slutavräkning gjordes när taxeringen var avslutad, i enlighet med 4 § femte stycket samma lag.

Gotlands och Valdemarsviks kommuner anser att den ekonomiska reglering som kommer att göras 2008 inte ska vara neutral vad gäller effekterna för enskilda kommuner. Såsom tidigare redovisats är en av utgångspunkterna för införandet av en kommunal fastighetsavgift för 2008 ska effekterna av införandet av fastighetsavgiften neutraliseras för såväl staten som för varje enskild kommun, medan intäktsförändringar åren efter 2008 ska tillfalla respektive kommun. Den föreslagna metoden för ekonomisk reglering kan, såsom Lunds och Malmö kommuner fram- för, möjligen innebära ett pedagogiskt problem. Metoden har dock den fördelen att reformen inledningsvis blir finansiellt neutral för såväl staten som kommunerna. Eftersom ett ökande avgiftsunderlag uteslutande kommer kommunerna till del, ges kommunerna incitament att stimulera exempelvis bostadsbyggande och andra samhällsnyttiga åtgärder i kommunen för att stärka en positiv utveckling av underlaget för fastig- hetsavgifterna i kommunen. Metoden har dessutom fördelen att vara okomplicerad att införa i det förhållandevis sammansatta system som präglar överföringen av ekonomiska medel mellan staten och den kommunala sektorn. Övervägande skäl talar därför för den föreslagna metoden.

8.3.2Utbetalning av kommunal fastighetsavgift från och med 2009

Regeringens förslag: Utbetalning av kommunal fastighetsavgift avseende beskattningsår från och med 2009 ska beräknas utifrån taxeringsutfallet i respektive kommun. Endast intäktsförändringar mellan beskattningsåren ska beaktas. De årliga intäktsförändringarna efter 2008 tillgodoförs därmed likvidmässigt kommunerna från och med 2011. Det för 2008 med ett enhetligt belopp per invånare beräk- nade beloppet utbetalas därför även 2009 och 2010.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Enköpings kommun framför att det är positivt att

 

ökningen av fastighetsintäkterna fr.o.m. 2009 tillfaller respektive

103

kommun. Jönköpings kommun bedömer att den föreslagna fastighets- avgiften kommer att vara positiv för kommunens ekonomi, när fastig- hetsavgiften på sikt kommer att generera ökade intäkter till följd av ökade taxeringsvärden och att fler taxeringsenheter skapas genom ökad byggnation. Kalix kommun framhåller att kommuner med stor efterfrågan på bostäder på grund av befolkningsökning och stark tillväxt kommer med förslaget att få en möjlighet till en ytterligare inkomstkälla. Kommuner som brottas med en nettoutflyttning och vikande befolk- ningsunderlag och därmed också en svag efterfrågan på bostäder kommer inte att ha möjlighet till den inkomstförstärkningen i framtiden. Skellefteå kommun framhåller att förslaget innebär att en redan gynnad grupp av kommuner får ytterligare förbättringar. Förslaget har en brist genom att kommuner som erhåller stora skatteintäkter på grund av höga fastighets- värden inte är med och betalar till de kommuner som har lägre fastig- hetsvärden. Malung-Sälens kommun ansluter sig till den principiella ordningen att kommunerna, över tid, får del av de intäktsförändringar som uppstår i respektive kommun till följd av att allt fler fastigheter blir föremål för avgift. Dock bör det med allvar beaktas att det finns en risk att kommunernas inkomster sjunker, vilket lämpligen kan behandlas i samband med den översyn av skatteutjämningssystemet regeringen avser att genomföra. Ronneby kommun framhåller att om kommande års juste- ringar får effekter som förskjuter förutsättningarna för respektive kommun att ha en likvärdig kommunal verksamhet förutsätts detta han- teras inom ramen för den löpande översynen av den kommunalekono- miska utjämningen. Stockholms kommuns stadsledningskontor anser att i en förlängning hela intäkten till följd av avgifter från fastigheter i kommunen bör tillföras den kommunen där dessa geografiskt finns. Tranemo kommun anser att förslaget bör modifieras på så sätt att de på sikt ökande intäkterna från den kommunala fastighetsavgiften fördelas lika mellan landets kommuner utifrån invånarantalet.

Skälen för regeringens förslag: Intäktsförändringar åren efter 2008 ska tillfalla respektive kommun. Utbetalning av kommunal fastighets- avgift avseende beskattningsår efter 2008 bör därför beräknas utifrån taxeringsutfallet i respektive kommun. Intäktsförändringar efter 2008 ska således adderas till det schablonmässigt (med ett enhetligt belopp per invånare) beräknade beloppet för 2008.

Utfallet för beskattningsåret 2009 föreligger dock tidigast i november 2010. Det innebär att utbetalning av kommunal fastighetsavgift avseende 2009 kommer att kunna ske under 2011. På motsvarande sätt kommer kommunal fastighetsavgift avseende 2010 att kunna betalas ut 2012. Regeringen föreslår därför att det för 2008 med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret (2007) beräknade beloppet utbetalas även 2009 och 2010.

De schablonberäknade belopp som årligen utbetalas till respektive kommun under 2008–2010 kommer därmed att utgöra basen för utbetal- ningar åren därefter. Till basen adderas de årliga intäktsförändringarna avseende fastighetsavgiften i varje kommun. Intäkterna beräknas för varje kommun utifrån vilken kommun en fastighet är belägen i. Var fastighetsägaren är bosatt saknar således betydelse. Det innebär att när 2010 års taxering (beskattningsåret 2009) är klar, görs en kommunvis av- stämning med utfallet enligt 2009 års taxering (beskattningsåret 2008),

Prop. 2007/08:27

104

mellanskillnaden läggs till det schablonberäknade beloppet och summan Prop. 2007/08:27 utbetalas 2011 med en tolftedel per månad. Detta illustreras med två

räkneexempel (se tabellerna 8.2 och 8.3).

”Kommun A” antas 2008 erhålla 2 miljoner kronor lägre intäkter från den kommunala fastighetsavgiften med en schablonmässig fördelning, än vad som kan hänföras till de avgifter som härrör från bostäder i kommu- nen (se tabell 8.2). Detta saknar dock betydelse eftersom minskningen av anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning är motsvarande lägre för kommunen. Indexeringen av fastighetsavgiften, ökade taxeringsvärden och/eller fler bostäder i kommunen antas öka intäkterna från fastighets- avgiften med 0,5 miljoner kronor 2009. Detta kommer kommunen till- godo från och med 2009, genom att ökningen läggs till det för 2008 schablonmässigt beräknade beloppet. Likvidmässigt sker genomslaget 2011.

Tabell 8.2 Utbetalning av kommunal fastighetsavgift 2008–2012, miljoner kronor: ”Kommun A” (antal invånare: 10 000)

 

Mnkr

Mnkr

Utbetalas 2008

 

13,0

Reglering via anslaget 48:1

 

-13,0

Nettoeffekt 2008

 

0,0

 

 

 

Utbetalas 2009 = utbetalt 2008

 

13,0

 

 

 

Utbetalas 2010 = utbetalt 2008

 

13,0

 

 

 

Utfall beskattningsåret 2008

15,0

 

Utfall beskattningsåret 2009

15,5

 

Förändring 2008–2009

0,5

 

Utbetalas 2011, inkl. förändring 2008–2009

 

13,5

Utfall beskattningsåret 2009

15,5

 

Utfall beskattningsåret 2010

16,2

 

Förändring 2009–2010

0,7

 

Utbetalas 2012, inkl. förändring 2009–2010

 

14,2

Det kan inte uteslutas att taxeringsvärdena och/eller antalet bostäder minskar mellan två år i en kommun. I så fall kan intäkterna från fastig- hetsavgiften komma att minska, såsom i exemplet med ”kommun B” i tabell 8.3.

105

Tabell 8.3 Utbetalning av kommunal fastighetsavgift 2008–2012, Prop. 2007/08:27 miljoner kronor: ”Kommun B” (antal invånare: 10 000)

 

Mnkr

Mnkr

Utbetalas 2008

 

13,0

Reglering via anslaget 48:1

 

-13,0

Nettoeffekt 2008

 

0,0

 

 

 

Utbetalas 2009 = utbetalt 2008

 

13,0

 

 

 

Utbetalas 2010 = utbetalt 2008

 

13,0

 

 

 

Utfall beskattningsåret 2008

10,0

 

Utfall beskattningsåret 2009

9,7

 

Förändring 2008–2009

-0,3

 

Utbetalas 2011, inkl. förändring 2008–2009

 

12,7

Utfall beskattningsåret 2009

9,7

 

Utfall beskattningsåret 2010

9,5

 

Förändring 2009–2010

-0,2

 

Utbetalas 2012, inkl. förändring 2009–2010

 

12,5

I tabellerna 8.2 och 8.3 beskrivs hur den kommunala fastighetsavgiften likvidmässigt tillförs en kommun. Som ovan beskrivits torde det vara möjligt för en kommun att i enlighet med kommunala redovisningsprin- ciper redovisa hela den prognostiserade kommunala fastighetsavgiften för t.ex. 2009 som en intäkt detta år, dvs. även den del som avser föränd- ringen mellan beskattningsåren 2008 och 2009.

Hur intäktsförändringar på sikt för enskilda kommuner påverkar deras förutsättningar har beröring med systemet för kommunalekonomisk utjämning och kommer att prövas i den översyn av utjämningssystemet som regeringen i 2007 års ekonomiska vårproposition (prop. 2006/07:100) har aviserat att genomföra under 2008–2010. Att, såsom Tranemo kommun föreslår, fördela de på sikt ökande intäkterna från den kommunala fastighetsavgiften lika mellan landets kommuner utifrån invånarantalet är dock inte i enlighet med utgångspunkterna för införan- det av den kommunala fastighetsavgiften. Dessutom försvagas det inci- tament som nu skapas för kommunerna att förstärka avgiftsunderlaget i kommunen.

8.4

Utdebitering och utbetalning av fastighetsavgift vid

 

 

ändring i rikets indelning i kommuner

 

 

 

Regeringens bedömning: För närvarande behövs ingen ändrad lag-

 

stiftning i fråga om påverkan av indelningsändringar i kommuner med

 

anledning av införandet av kommunal fastighetsavgift. Frågan bör dock

 

uppmärksammas före 2011.

 

Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med rege-

 

ringens.

 

 

Remissinstanserna: Skatteverket påpekar att mindre indelningsänd-

 

ringar (överföringar av områden) kan komma att genomföras före 2011.

106

Om exempelvis en kommungräns ändras så att ett visst antal personer Prop. 2007/08:27 kommer att tillhöra kommun B i stället för kommun A från och med

2009, kommer kommunerna A och B ändå att få fastighetsavgiftsmedel som beräknas på förhållandena den 1 november 2007. Skatteverket menar dock att effekterna av förslaget i denna del gäller förhållandevis små belopp.

Skälen för regeringens bedömning: I lagen (1979:417) om utdebite- ring och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting finns bestämmelser som reglerar hur skattesatsen för en kommuns uttag av skatt samt hur utbetalning och avräkning av prelimi- nära kommunalskattemedel ska ske om en kommuns område ändras eller om en ny kommun bildas.

Framtida ändringar i den kommunala indelningen kan behöva beaktas även i samband med utbetalning av fastighetsavgiftsmedel. Mindre indelningsändringar såsom överföringar av ett område från en kommun till en annan kan komma att genomföras före 2011. En sådan överföring innebär inget annat än att underlaget för utbetalningar av fastighets- avgiftsmedel i de berörda kommunerna ändras. På samma sätt som vid en ändring av underlaget till följd av exempelvis nybyggnation i en kommun, får en indelningsändring genomslag vid utbetalningar av fastighetsavgiftsmedel först två år senare. Som Skatteverket också påpekar skulle eventuella justeringar till följd av mindre indelnings- ändringar endast ha uppgått till förhållandevis små belopp. Till detta kan läggas att befolkningsförändringar efter den 1 november 2007 inte beak- tas vid utbetalning 2009 och 2010 av de schablonmässigt beräknade beloppen. Det finns därför inte anledning att föreslå någon särskild reglering beträffande mindre indelningsändringar.

En ändring i kommunindelningen av sådan betydenhet att den skulle ha någon beaktansvärd inverkan på utbetalningarna av fastighetsavgifts- medel torde kunna träda i kraft tidigast 2011. Mot denna bakgrund läm- nas inte nu något förslag till lagstiftning i frågan med anledning av införandet av kommunal fastighetsavgift. Frågan bör dock uppmärk- sammas och bli föremål för ytterligare överväganden före 2011.

9 Förändringar i kapitalinkomstbeskattningen

9.1Inledning

I det följande föreslår regeringen olika förändringar på kapitalbeskatt- ningens område i syfte att finansiera reformen med den kommunala fastighetsavgiften.

107

9.2

Höjd kapitalvinstbeskattning för

Prop. 2007/08:27

 

privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter

 

Regeringens förslag: För privatbostadsfastigheter och privatbostads- rätter höjs skatten, som en andel av vinsten, från 20 procent till 22 procent. Det innebär att tjugotvå trettiondelar av kapitalvinsten ska tas upp till beskattning. Kvoteringen av kapitalförluster på privat- bostadsfastigheter och privatbostadsrätter ändras inte.

Promemorians förslag: I promemorian föreslogs höjning av kapital- vinstskatten till 30 procent (alternativ A) respektive 25 procent (alter- nativ B). I promemorian föreslogs vidare att kvoteringen av kapital- förluster skulle ändras till 70 procent (alternativ A) respektive sju tolfte- delar (alternativ B).

Remissinstanserna: Skatteverket anser att de föreslagna höjningarna av kapitalvinstsskatten inte bör genomföras utan att nuvarande skattesats bör behållas eller sänkas. Kammarrätten i Göteborg delar promemorians bedömning att det inte är fråga om retroaktiv beskattning i grundlagens mening att låta höjd kapitalvinstskatt omfatta även äldre uppskov. Kammarrätten har i övrigt inga synpunkter på förslaget. Länsrätten i Örebro län anser att det finns anledning att överväga om inte finan- sieringen av reformen bör ta sin utgångspunkt i ett avskaffande av upp- skovssystemet i stället för i en höjning av kapitalvinstbeskattningen.

Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att båda de remitterade alternativen är problematiska. Om uppskovssystemet skulle bibehållas medför det ökade skatteuttaget att skattskyldiga vill flytta fram beskattningstidpunkten så långt som möjligt. Det ökade skatteuttaget medför även att egnahemsägaren väljer att bo kvar i stället för att flytta till hyresrätt. Boverket anser att skattesatsen bör höjas från 20 till 25 procent. Vid beskattning av ackumulerade uppskovsbelopp bör dock skattesatsen vara 15 procent, så att retroaktiva effekter av regeländ- ringarna på beskattning av gamla kapitalvinster undviks. Enköpings kommun anser att en ökning av kapitalvinstskatten enligt promemorians alternativ A är alltför kraftig. Vaxholms kommun anför att en större höj- ning av kapitalvinstskatten kommer att bidra till inlåsningseffekter på bostadsmarknaden, vilket är negativt. Statens jordbruksverk anför att förutsättningarna för generationsskiften och nyetableringar inom de areella näringarna torde kunna påverkas negativt genom den inlåsnings- effekt som uppkommer genom ett ökat uttag av kapitalvinstskatt vid för- säljning av bostäder. Näringslivets Skattedelegation, till vilken Fastig- hetsägarna Sverige, Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv och

Stockholms Handelskammare ansluter sig, anser att en höjd kapital- vinstskatt riskerar att ytterligare försämra rörligheten på bostads- och arbetsmarknaderna. HSB Riksförbund och Riksbyggen anser att höjd kapitalvinstbeskattning från 20 till 30 procent är ett dåligt och olämpligt förslag som utan tvekan skulle leda till en sämre rörlighet på bostads- marknaden och som också slår orättvist mellan olika landsdelar. Organi- sationerna anser att det kan vara lämpligt att sätta avgiften något högre än i promemorians förslag så att behovet av att delvis finansiera föränd-

ringarna genom höjd kapitalvinstskatt kan undvikas. Hyresgästföre-

108

ningen Riksförbundet anser att skatten på kapitalvinster bör sänkas till förslagsvis 15 procent samtidigt som uppskovsmöjligheten tas bort. Landsorganisationen i Sverige anser att det i dagsläget är problematiskt med höjda kapitalvinstskatter eftersom skattebasen är osäker. Lantbru- karnas Riksförbund anför att genom att sätta kapitalvinstskatten till samma nivå som vid avyttringar av näringsfastigheter, dvs. 27 procent, uppkommer en ytterligare finansiering och större möjligheter för fastig- hetsägare på landsbygden och mindre orter att få del av sänkt löpande beskattning. Mäklarsamfundet anser att reformens huvudsakliga inrikt- ning bör vara att sänka kapitalvinstskatten på privatbostäder så långt det är möjligt. Som en konsekvens härav bör uppskovsreglerna tas bort. Pensionärernas Riksorganisation anser att höjning av kapitalvinstskatten för befintliga uppskov måste ses som en retroaktiv regeländring och inte överensstämmer med principerna för svensk skattelagstiftning. Höjd kapitalvinstskatt kan också ses som en skatt på flyttningar som kan minska rörligheten på arbetsmarknaden och därmed bli en broms för till- växten. Skattebetalarnas Förening anser att den föreslagna höjningen av kapitalvinstskatten är ogenomtänkt eftersom den riskerar att begränsa rörligheten på bostads- och arbetsmarknaden i en stark högkonjunktur. Den innebär dessutom att en mycket stor grupp småhusägare och bostadsrättsinnehavare drabbas av en retroaktiv effekt genom skatte- höjningen på utestående uppskov. Skärgårdarnas Riksförbund accepterar att reformen finansieras genom en höjd kapitalvinstbeskattning. Försvin- ner fastighetsskatten innebär det också ett höjt fastighetsvärde vid för- säljning vilket också kompenserar för den höjda reavinstskatten. Småhusägare mot boendeskatt anser att en höjd kapitalvinstskatt endast kan accepteras om inflationsskyddet på anskaffnings- och förbättrings- kostnader återinförs. Som ett alternativ till inflationsskydd föreslås att skattesatsen görs beroende av innehavstiden. Svenska Bankföreningen avstyrker förslagen om höjd kapitalvinstbeskattning. En höjning av kapitalvinstskatten vid försäljning av bostäder leder till inlåsningseffekter och sämre rörlighet på bostads- och arbetsmarknaden. Sveriges Bostads- rättscentrum anser att höjd kapitalvinstskatt på bostäder är helt fel väg. Förslagen missgynnar ägande av den egna bostaden. Organisationen motsätter sig att en höjning ska gälla även befintliga uppskov. Människor ska känna trygghet att de ekonomiska villkor som gäller vid en viktig transaktion inte ska påverkas i efterhand. En förhöjd skatt på bostads- byten som har ägt rum åtskilliga år tidigare kommer av alla att uppfattas som en ren retroaktiv beskattning. Sveriges Pensionärsförbund avvisar höjningen av kapitalvinstbeskattningen. Villaägarnas Riksförbund anser att det är önskvärt om kapitalvinstskatten inte behöver höjas eftersom en sådan höjning innebär att beskattningen av vinster som inte är reala ökar. Villaägarna i Nyköping anser att det ur rättvisesynpunkt är nödvändigt att införa någon form av övergångsregler för dem som betalat den gamla fastighetsskatten under ett antal år om regeringen väljer att höja kapital- vinstskatten, vare sig det rör sig om 25 procent eller 30 procent. De som köper hus efter 1 januari 2008, då fastighetsskatten läggs om och de nya reglerna träder i kraft, ska naturligtvis betala den nya kapitalvinstskatten fullt ut.

Prop. 2007/08:27

109

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2007/08:27

Kapitalvinster på privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter

 

Den statliga inkomstskatten på kapital tas ut med en skattesats

om

30 procent. Kapitalvinster vid avyttringar av privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter tas dock bara upp till beskattning med två tredjedelar (45 kap. 33 § och 46 kap. 18 § inkomstskattelagen [1999:1229, IL]). Skatteandelen av en vinst på en sådan bostad är därför inte 30 procent utan 20 procent.

Regeringen aviserade i den ekonomiska vårpropositionen 2007 en höj- ning av kapitalvinstbeskattningen för privatbostadsfastigheter och privat- bostadsrätter som en tänkt finansieringsåtgärd för införandet av den kommunala fastighetsavgiften. En dylik förändring av sammansättningen av det totala skatteuttaget på boende är inget nytt.

Den 1 januari 2001 höjdes skatten på kapitalvinster på privatbostads- fastigheter och privatbostadsrätter, genom att den andel av vinsten som ska tas upp som intäkt höjdes från 15 procent till nuvarande 20 procent (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:FiU1, rskr. 2000/01:36). Den dåvarande regeringen motiverade detta med dels en önskan att – bl.a. på grund av likviditets- och kostnadsproblem till följd av fastighetsskatten – förskjuta tyngdpunkten i fördelningen av det totala skatteuttaget mellan fastighets- skatt och kapitalvinstbeskattning mot ökad kapitalvinstskatt, dels en ambition att finansiera samtidiga sänkningar av fastighetsskattesatserna för småhus och flerbostadshus inom bostadssektorn.

En stark invändning mot en höjning av kapitalvinstskatten på privat- bostäderna är att skattebelastningen i högre grad skjuts upp, dvs. de sammantagna skattekrediterna ökar. Uppskjuten beskattning där skatte- krediter bildas skapar särskilda svårigheter när individer flyttar över nationsgränserna. Den globaliserade ekonomin innebär för Sveriges del en allt större rörlighet av varor, tjänster och kapital. Som medlem i EU påverkas Sverige av den EG-rättsliga utvecklingen med dess krav på fri rörlighet för bland annat kapital och personer, vilket förhindrar skatte- uttag vid exempelvis utflyttning. Utöver de EG-rättsliga aspekterna finns det också ett intresse av att system för uppgiftslämnande, skattebetal- ningar och skattekontroll utformas på ett enkelt och effektivt sätt, vilket talar mot olika former av uppskjuten beskattning.

Uppskov med kapitalvinstbeskattning vid avyttring av privatbostad har de senaste åren ökat avsevärt. År 2005 ökade uppskoven, dvs. underlaget för uppskjuten beskattning, med ca 36 miljarder kronor till totalt ca 150 miljarder kronor. Dessutom har möjligheterna att få uppskov med beskattning av kapitalvinsten vid byte av bostad 2007 utökats till att även inkludera ursprungs- och ersättningsbostäder i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Den geografiska utvidgningen av uppskovssystemet medför kontroll- problem och risk för att basen för kapitalvinstskatten på sikt eroderas. Erodering kan (förutom som en direkt följd av kontrollproblem) bl.a. ske på grund av att en kapitalförlust vid avyttring av en utländsk ersättnings- bostad som ägts av en begränsat skattskyldig ska minska ett uppskovs-

belopp (47 kap. 11 a § tredje stycket IL) trots att en motsvarande kapital-

110

vinst inte skulle ha tagits upp till beskattning. En kraftig höjning av kapitalvinstbeskattningen ökar värdet av uppskoven och riskerar därmed att öka antalet uppskov med tillhörande kontrollproblem och risk för erodering av skattebasen.

Erodering av skattebasen kan även ske av andra anledningar. Höjd kapitalvinstbeskattning kommer att ge incitament till att undvika att beskattning utlöses. Detta kan t.ex. ske genom avstående från en tänkt avyttring, eller att bostaden ges bort i gåva. Kortsiktigt kan också känne- dom om en kommande höjning av kapitalvinstskatten innebära att avytt- ringar tidigareläggs till en tidpunkt före höjningen så att skatteuttaget därigenom blir lägre. Det är viktigt att finansieringen av ett slopande av fastighetsskatten på bostäder så långt som möjligt är långsiktigt hållbar. Nivån på kapitalvinsternas storlek har historiskt varierat kraftigt. Efter- som skatteintäkterna på kapitalvinster beror på fastighetsprisernas för- ändring är de mer variabla än fastighetsskatten som beror på fastighets- prisernas nivå. Med hänsyn till att nivån på kapitalvinsternas storlek historiskt har varierat kan det finnas anledning att vara försiktig med att låta finansieringen – utöver den kommunala fastighetsavgiften – enbart bestå i en höjning av kapitalvinstbeskattningen.

En höjning av kapitalvinstbeskattningen på privatbostäder har dess- utom kritiserats bl.a. med argumentet att höjningen medför inlåsnings- effekter och motverkar av arbetsmarknads- och bostadspolitiska skäl önskvärd rörlighet. Det innebär att bostadsbeståndet inte utnyttjas på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. En höjning av kapitalvinstbeskatt- ningen kan befaras påverka rörligheten på bostads- och arbetsmarknaden negativt. Det finns dock få empiriska studier av ekonomiska effekter av kapitalvinstbeskattningen på bostäder varför det är svårt att ha en upp- fattning av effekternas storlek. Detta gäller även med beaktande av att den som förvärvar en ny bostad under vissa förutsättningar har möjlighet att få uppskov med beskattningen av en kapitalvinst som härrör från en avyttring av en privatbostad.

Av ovan angivna skäl bör en höjning av kapitalvinstskatten ske med försiktighet. Av de skäl som diskuterats ovan är detta angeläget i en allt mer globaliserad ekonomi. Regeringen föreslår att den skattepliktiga andelen, dvs. den del som ska tas upp som intäkt, av vinsten på privat- bostadsfastigheter och privatbostadsrätter ska höjas från 20 procent till 22 procent. Det innebär uttryckt i författningstext att tjugotvå trettion- delar av kapitalvinsterna ska tas upp till beskattning. Tjugotvå trettion- delar kan även förenklat uttryckas som elva femtondelar. Att använda kvottalet tjugotvå trettiondelar tydliggör dock den relation som skatten på 22 procent har till den generella kapitalskattesatsen på 30 procent.

Risken för anpassningsåtgärder och inlåsningseffekter torde vara betydligt mindre vid denna förhållandevis låga höjning jämfört med den 33-procentiga höjning av kapitalvinstskatten som den ovan beskrivna höjningen från 15 procent av vinsten till 20 procent av vinsten 2001 innebar.

Den begränsade höjningen kräver att det tillkommer ytterligare finan- siering, vilken i första hand bör utformas så att de sammantagna skatte- krediterna begränsas. Sådan finansiering föreslås i avsnitt 9.3.

Villaägarna i Nyköping har efterlyst någon form av övergångsregler vid en höjning av kapitalvinstskatten för skattskyldiga som tidigare

Prop. 2007/08:27

111

betalat fastighetsskatt. Regeringen anser inte att det finns skäl att införa Prop. 2007/08:27 några sådana regler.

Kapitalförluster på privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter

Det finns i inkomstslaget kapital en generell förlustkvotering med 70 procent. Om den skattepliktiga vinsten utgör en kvotdel av den totala vinsten bör i princip en motsvarande kvotering ske i förlustfall. Om två tredjedelar av en vinst beskattas borde knappt 47 procent (70 procent av två tredjedelar) av en förlust få dras av. Enligt nuvarande regler är för- luster på privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter emellertid avdragsgilla till 50 procent.

När skatteplikten för vinster ändras uppkommer frågan om avdrags- rätten för förluster ska justeras i nivå med den generella förlustkvote- ringen med 70 procent. En sådan ändring skulle innebära en ändring av avdragsrätten från nuvarande 50 procent till ca 51 procent. Ändringen skulle innebära att en kapitalförlust ska kvoteras till 70 procent av tjugo- två trettiondelar. För att undvika komplexitet i såväl författningstext som praktisk tillämpning föreslår regeringen att nuvarande kvotering till 50 procent behålls oförändrad.

Kapitalvinstbeskattningen och tidigare uppskov

Enligt 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen får skatt inte tas ut i vidare mån än vad som följer av föreskrift som gällde när den omstän- dighet inträffade som utlöste skatten. Det råder således ett grundlagsfäst förbud mot retroaktiv beskattning.

Efter att fastighetsavgiftsreformen aviserades i 2007 års ekonomiska vårproposition har höjning av kapitalvinstbeskattningen för privat- bostäder kritiserats för att det träffar även tidigare uppskov med beskatt- ning av kapitalvinst vid avyttring av privatbostad, i den mån sådana upp- skov återförs till beskattning efter att skattehöjningen slagit igenom. Det har bl.a. gjorts gällande att detta skulle innebära retroaktiv beskattning. Denna typ av argumentation återfinns även i en del remissvar, bl.a. från

Pensionärernas Riksorganisation och Sveriges Bostadsrättscentrum.

Att ett tidigare uppskov med beskattning av en kapitalvinst kan träffas av den höjda skatten på kapitalvinster utgör inte en retroaktiv beskattning i grundlagens mening. Argumentet om retroaktiv beskattning förutsätter felaktigt att den som har ett uppskovsbelopp har uppskov med betalning av en fastställd skatt på en tidigare kapitalvinst. Uppskovsinnehavaren har i själva verket bara uppskov med att ta upp kapitalvinsten till beskattning. Under den tid som uppskovet består kan kapitalvinstbeskatt- ningen vara oförändrad eller ändras. Vid den tidpunkt då uppskovet väl tas upp till beskattning kan beskattningen ha höjts eller sänkts jämfört med vad som gällde när uppskovet ursprungligen uppkom. När upp- skovet beskattas tillämpas de regler som gäller vid den tidpunkten.

112

9.3Förändringar av reglerna för uppskov med kapitalvinst vid avyttring av privatbostad

9.3.1Begränsning av rätten till fortsatt uppskov vid benefika förvärv

Regeringens förslag: Rätten till fortsatt uppskov med beskattning av kapitalvinst från avyttring av en privatbostad enligt 47 kap. inkomst- skattelagen (1999:1229) när ersättningsbostaden övergår genom arv, testamente, gåva eller bodelning slopas från och med den 1 januari 2008. Undantag görs för övergångar i form av arv eller testamente till make, sambo eller hemmavarande barn under 18 år, samt bodelning med anledning av att ett äktenskap eller ett samboförhållande upphör eller att maken eller sambon dör.

Promemorians förslag (alternativ B): Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte kommenterat förslaget. Skatteverket framhåller att eftersom dessa överlåtelser inte utlöser någon kapitalvinstberäkning kommer verket att vara beroende av att uppskovsinnehavarna själva fullföljer vad som åligger dem. När det gäller fastigheter sker noteringar i fastighetsregistret när nya ägare söker lagfart varefter Skatteverket får information. När det gäller bostadsrätter sker informationen om ägandeförändringar via bostadsföretagens upp- giftsskyldighet. Det kan befaras att vissa eftersläpningar uppstår vilket kommer att medföra utredningskostnader. När det gäller fastigheter och bostadsrätter utanför Sverige kommer Skatteverket inte att erhålla mot- svarande uppgifter vilket kommer att medföra problem. Det kan även befaras att vissa oklarheter kan uppstå när det gäller frågor om sambo- förhållande eller hemmavarande barn. Kammarrätten i Göteborg anser att förslagen som rör uppskovsbestämmelserna sammantaget påtagligt ökar komplexiteten i systemet. Enköpings kommun anser att det kan vara bra att förbättra rörligheten på bostadsmarknaden genom att inte tillåta vidarebalansering av uppskovsbelopp vid arv, gåva, testamente och bodelning. Reglerna bör dock konstrueras på så sätt att återbetalning kan ske över ett antal år. Vid arv/bodelning mellan makar bör uppskovs- beloppen inte återföras till beskattning. Lantbrukarnas Riksförbund anser att förslaget är minst skadligt av förslagen i promemorians alternativ B. De undantag som föreslagits är rimliga och nödvändiga men ett alternativ är att låta uppskovet kvarstå obeskattat så länge mottagaren bor på fastigheten, med rimligt rådrum för inflyttning i samband med förvärvet. Mäklarsamfundet anser att återföring av uppskov vid arv, testamente och gåva är en rimlig och naturlig förändring, eftersom det också innebär en förändring av ägandet och många gånger av bostadens brukande, t.ex. från permanentbostad till fritids- eller sekundärbostad. Med bodelning förhåller det sig däremot annorlunda eftersom regeln om återföring av uppskov skulle kunna förhindra att en make ensam övertar bostaden efter en skilsmässa. Mäklarsamfundet ställer sig därför tveksamt till om bodelning ska vara en grund för återföring av uppskov. Sveriges Pensionärsförbund anför att förslaget kan komma att medföra stora svårigheter för barn att överta en fastighet vid föräldrarnas bortgång.

Prop. 2007/08:27

113

Skyldigheten att betala skatten vid en sådan överlåtelse kan inte få gälla för bröstarvingars arv eller gåva. Villaägarnas Riksförbund ansluter sig till förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt reglerna i 47 kap. inkomst- skattelagen (1999:1229, IL) kan vid avyttring av en privatbostad under vissa förutsättningar uppskov med beskattning av kapitalvinst på bostaden erhållas om en ersättningsbostad förvärvas. Vid efterföljande avyttring av ersättningsbostaden ska uppskovsbeloppet återföras till beskattning.

Om en bostad övergår genom ett benefikt fång (arv, testamente, gåva, bodelning eller liknande) gäller att den nya ägaren träder i den gamla ägarens skattemässiga situation. Bostaden anses således inte avyttrad i en sådan situation. Detta följer av den s.k. kontinuitetsprincipen i 44 kap. 21 § IL. Det innebär att den nya ägaren övertar den gamla ägarens anskaffningsutgift för bostaden men också ett eventuellt befint- ligt uppskovsbelopp.

Som ett led i finansieringen av införandet av den kommunala fastig- hetsavgiften samt för att begränsa förekomsten av olika typer av skatte- krediter föreslår regeringen att bestämmelserna om uppskov ändras så att fortsatt uppskov inte längre ges vid äganderättsövergångar av privat- bostäder som sker genom arv, testamente, gåva och bodelning. Det kan inte utifrån de skäl som motiverar uppskov med kapitalvinstbeskatt- ningen anses angeläget att ett uppskov alltid ska följa med bostaden genom benefika förvärv. En sådan ordning kan leda till situationer där ett uppskov förs vidare genom en lång rad benefika förvärv utan att beskatt- ning aktualiseras. Detta kan i sin tur innebära en ökning av de kontroll- problem och den risk som finns för erodering av skattebasen till följd av bl.a. utvidgningen av uppskovssystemet till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Särskilda regler för situationer då tillgångar överförs genom benefika fång återfinns på ett stort antal ställen i IL. Ett exempel på detta är 49 kap. 25 § IL, som i fråga om andelar som är behäftade med ett upp- skovsbelopp efter ett andelsbyte begränsar kontinuitetsprincipen till fall då andelarna övergår till en fysisk person genom arv, testamente, gåva eller bodelning och andelen blir en lagertillgång hos förvärvaren. En specialreglering i 47 kap. IL skulle således inte innebära att systematiken i IL bryts.

Mot bakgrund av vad som anförts föreslår regeringen att rätten till fort- satt uppskov med beskattning av en kapitalvinst från avyttring av en privatbostad enligt 47 kap. IL när ersättningsbostaden övergår genom arv, testamente, gåva eller bodelning slopas. Förslaget avser övergångar som sker den 1 januari 2008 eller senare, oavsett när det uppskovsbelopp som bostaden är behäftad med uppkommit.

Ett uppskovsbelopp kan, även med beaktande av det tak för nya upp- skovsbelopp som föreslås i avsnitt 9.3.3, uppgå till stora belopp. Ett auto- matiskt återförande av uppskov till beskattning vid varje familjerättslig äganderättsövergång skulle av denna anledning kunna få oskäliga kon- sekvenser. Ett slopande av möjligheter till fortsatt uppskov bör därför förses med undantag för vissa familjerättsliga övergångar.

Det kan diskuteras i vilken omfattning undantag bör göras. En ut- gångspunkt bör enligt regeringens mening vara att inte i onödan försvåra

Prop. 2007/08:27

114

familjeombildningar och omställningar efter dödsfall. Med denna Prop. 2007/08:27 utgångspunkt framstår arv och testamente till make och sambo som

angelägna undantag. Detsamma gäller arv till omyndiga hemmavarande barn. Undantag bör även göras för bodelning som sker med anledning av ett äktenskaps eller ett samboförhållandes upphörande eller med anled- ning av makens eller sambons död. Bodelning under bestående äktenskap kan däremot inte anses skyddsvärt i detta sammanhang. Att tillåta fortsatt uppskov när en bostad övergår genom bodelning under bestående äkten- skap skulle dessutom uppmuntra till transaktioner som enbart syftar till undvikande av beskattning av uppskovsbelopp.

Sveriges Pensionärsförbund har framfört att skyldigheten att återföra inte bör gälla för arv eller gåva till bröstarvingar. Ett sådant vidsträckt undantag skulle dock enligt regeringens mening innebära alltför stora möjligheter att föra uppskov vidare genom långa kedjor av benefika för- värv. Ett sådant undantag bör därför inte göras.

Förslaget är således att uppskovet ska tas upp till beskattning när ersättningsbostaden övergår genom arv, testamente, gåva eller bodelning men att undantag ska göras för övergångar i form av arv eller testamente till make, sambo eller hemmavarande barn under 18 år, samt bodelning med anledning av att ett äktenskap eller ett samboförhållande upphör eller att maken eller sambon dör. Undantagen bedöms utgöra en lämplig avvägning i förhållande till intresset av att finna finansiering samt begränsa möjligheterna till fortsatta uppskov.

Enköpings kommun har anfört att reglerna om återföring av uppskovs- belopp vid arv, gåva, testamente och bodelning bör konstrueras så att betalning kan ske över ett antal år. Regeringen anser dock inte att åter- föringen vid arv, gåva, testamente och bodelning bör ges en annan ut- formning än den som gäller för återföringar i övrigt. Det ska i samman- hanget noteras att det inte är den till vilken bostaden har övergått som är skyldig att återföra uppskovsbeloppet till beskattning. Denna skyldighet åvilar den föregående ägaren eftersom denne med tillämpning av de nya reglerna anses ha avyttrat bostaden.

Regeringen har förståelse för de synpunkter rörande tillämpnings- problem som Skatteverket framfört men bedömer att de potentiella svårigheterna inte är av sådan art att förslaget inte bör genomföras.

9.3.2Ändrad metod för beräkning av uppskovsbeloppets storlek vid förvärv av billigare ersättningsbostad

Regeringens förslag: Ett uppskovsbelopp vid avyttring av en privat- bostad som sker den 1 januari 2008 eller senare får vid förvärv av en billigare ersättningsbostad inte uppgå till ett större belopp än kapital- vinsten ökad med eventuellt tidigare uppskovsbelopp och minskad med skillnaden mellan ersättningen för ursprungsbostaden och ersätt- ningen för ersättningsbostaden.

Promemorians förslag: Frågan behandlades inte i promemorian.

 

Remissinstanserna: Skatteverket anser att metoden för beräkning av

 

uppskovsbelopp när ersättningsbostaden är billigare än ursprungs-

 

bostaden bör ändras med 6 § i 1978 års uppskovslag som förebild. En

115

ändring kommer alltid att medföra ett lägre uppskovsbelopp när ersätt- Prop. 2007/08:27 ningsbostaden är billigare än ursprungsbostaden än vad som följer av

nuvarande bestämmelse. Kammarrätten i Göteborg och Fastighets- ägarna Sverige har inget att erinra mot förslaget. Villaägarnas Riks- förbund motsätter sig förändringen eftersom det är svårt att isolerat ta ställning till en del i en större reform som innehåller stora negativa konsekvenser för de boende.

Skälen för regeringens förslag: De nuvarande uppskovsreglerna till- kom 1993 efter att tidigare uppskovsregler hade avskaffats vid 1990 års skattereform. Före skattereformen fanns uppskovsbestämmelserna i lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, UppskovsL. Enligt 6 § UppskovsL beräknades uppskovet vid förvärv av en billigare ersättningsbostad på så sätt att uppskov erhölls för kapitalvinsten9 reducerad med skillnaden mellan ersättningen för ursprungsbostaden och ersättningsbostaden. Principen var densamma även i föregångaren till 1978 års lag, lagen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst. När uppskoven åter- infördes 1993 tillkom den nuvarande kvoteringsregeln för beräkning av uppskovets storlek när ersättningen för ersättningsbostaden är lägre än ersättningen för ursprungsbostaden. I förarbetena till 1993 års åter- införande av uppskovsreglerna motiverades kvoteringsregeln med att ett förvärv av en billigare ersättningsbostad kunde sägas innebära att en motsvarande andel av ursprungsbostaden avyttrats (prop. 1993/94:45 s. 44).

Om ersättningen som har erlagts för ersättningsbostaden är lägre än den ersättning som har erhållits för ursprungsbostaden beräknas upp- skovsbeloppet enligt nuvarande regler till ett belopp som motsvarar summan av kapitalvinsten från avyttringen av ursprungsbostaden och ett eventuellt tidigare uppskovsbelopp multiplicerad med kvoten av ersätt- ningen som har erlagts för ersättningsbostaden och ersättningen som har erhållits för ursprungsbostaden (47 kap. 7 och 9 §§ inkomstskattelagen [1999:1229]).

Det grundläggande syftet med uppskovsreglerna är att möjliggöra för en skattskyldig att skjuta upp beskattning av en kapitalvinst från en avytt- ring av en bostad så att medel som erhållits vid avyttringen kan dispone- ras för förvärv av en ny bostad. Kvoteringsregeln för beräkning av upp- skovsbelopp vid förvärv av en billigare bostad medför emellertid att upp- skov erhålls med omotiverat stora belopp. Nuvarande beräkningsmetod, där uppskovsbeloppet beräknas som så stor del av kapitalvinsten som ersättningen för ersättningsbostaden utgör av ersättningen för ursprungs- bostaden, bör slopas. Uppskovsbeloppet bör i stället beräknas som kapitalvinsten minskad med mellanskillnaden mellan ersättningen för ursprungsbostaden och ersättningen för ersättningsbostaden.

Ändringen kan illustreras med följande exempel. X avyttrar en bostad för 1 000 000 kronor och gör en kapitalvinst om 300 000 kronor. X för- värvar därefter en ersättningsbostad för 800 000 kronor. Med nuvarande

9 Återföring av uppskov till beskattning skedde inte som nu genom att uppskovsbelopp lades samman med kapitalvinsten utan återföringen beaktades inom ramen för kapitalvinst- beräkningen.

116

regler kan X få ett uppskovsbelopp om 300 000 x (800 000/1 000 000)

Prop. 2007/08:27

= 240 000 kronor. Den omedelbart till beskattning förda vinsten blir då

 

60 000 kronor. De nu aviserade reglerna innebär i stället att skillnaden

 

mellan priset på ursprungsbostaden och priset på ersättningsbostaden tas

 

upp till beskattning omedelbart. I exemplet innebär detta att 200 000 kronor tas upp till beskattning omedelbart medan uppskovet uppgår till 100 000 kronor.

Den nya beräkningsmetoden skulle inte innebära någon inskränkning i

möjligheterna

att

förvärva en ny bostad. I exemplet

skulle

800 000 kronor

av

ersättningen för ursprungsbostaden alltjämt

kunna

disponeras i sin helhet för förvärvet av ersättningsbostaden.

 

Som ett led i finansieringen av införandet av den kommunala fastig- hetsavgiften samt för att begränsa förekomsten av olika typer av skatte- krediter föreslår regeringen att uppskov vid förvärv av billigare ersätt- ningsbostad bara ska ges med ett belopp som motsvarar kapitalvinsten ökad med tidigare uppskovsbelopp och minskad med skillnaden mellan ersättningen för ursprungsbostaden och ersättningen för ersättningsbosta- den. Detta kan uttryckas med följande formel: (kapitalvinsten + tidigare uppskovsbelopp) - (ersättningen för ursprungsbostaden - ersättningen för ersättningsbostaden).

9.3.3Begränsning av rätten till uppskov

Regeringens förslag: Ett uppskovsbelopp vid avyttring av en privat- bostad som sker den 1 januari 2008 eller senare får inte överstiga 1 600 000 kronor. Om den skattskyldige inte varit ensam ägare av bostaden får uppskovsbeloppet inte överstiga ett belopp som uppgår till 1 600 000 kronor multiplicerad med den skattskyldiges andel av bostaden. Om de samlade medlen från kapitalvinsten från avyttringen av ursprungsbostaden och eventuellt tidigare uppskovsbelopp över- stiger det maximala beloppet ska den överskjutande delen tas upp till beskattning.

Promemorians förslag (alternativ B): Överensstämmer med rege-

 

ringens, förutom att det föreslogs att uppskovsbeloppet inte skulle få

 

överstiga 1 400 000 kronor.

 

Remissinstanserna: Skatteverket anser att bestämmelsen står i strid

 

med uppskovslagens syfte att medel som erhålls från en ursprungsbostad

 

ska få investeras i en ersättningsbostad och att all värdestegring ska

 

komma fram vid avyttringen av den ”sista” ersättningsbostaden. För-

 

slaget tillför dessutom ytterligare komplexitet i ett redan komplext

 

område. Kammarrätten i Göteborg anser att förslagen som rör uppskovs-

 

bestämmelserna sammantaget påtagligt ökar komplexiteten i systemet.

 

Enköpings kommun anser att det är klokt att sätta ett tak för uppskovs-

 

beloppen. Stockholms kommuns stadsledningskontor avstyrker bestämt

 

förslaget, som befaras få en negativ effekt i form av minskad rörlighet på

 

arbets- och bostadsmarknaden i Stockholmsregionen. HSB Riksförbund

 

och Riksbyggen anför att om förändringar i uppskovsreglerna genomförs

 

är det mycket angeläget att övergångsreglerna för de som redan har upp-

 

skov blir generösa och långsiktiga. Lantbrukarnas Riksförbund motsätter

117

sig införandet av ett tak på uppskov mot bakgrund av att systemet med Prop. 2007/08:27 uppskov eroderas. Skattebetalarnas Förening anser att det föreslagna

taket för uppskov riskerar att skapa dramatiska effekter för den grupp boende som har större uppskov än 1,4 miljoner kronor. Bättre vore att lämna befintliga uppskov helt och hållet och införa takregeln endast på uppskov som uppstår från och med regelns införande. Svenska Bank- föreningen anför att det föreslagna taket för uppskovsbeloppet på 1,4 miljoner kronor innebär att många familjer inte kommer att kunna byta till en större bostad i takt med att familjen växer. Detta gäller i synnerhet de som har uppskov sedan tidigare eftersom taket även föreslås innefatta äldre uppskov. Förslaget är otillfredsställande av rättvise- och förutsägbarhetsskäl. Sveriges Bostadsrättscentrum anser att en sådan uppläggning av bostadsbeskattningen aldrig kommer att vinna förståelse eller legitimitet hos medborgarna och att förslaget bör förkastas. Nästan alla bostadsägare behöver utnyttja uppskoven fullt ut inom fem–tio år.

Skälen för regeringens förslag

Begränsning av storleken på uppskovsbelopp

Den som avyttrar en privatbostad och förvärvar en ny bostad kan under vissa förutsättningar få uppskov med beskattning av kapitalvinsten. Ett uppskovsbelopp erhålls genom att den skattskyldige i samband med att kapitalvinsten redovisas gör ett avdrag för uppskovsbelopp.

Oavsett enligt vilken av de angivna grunderna som uppskovsbeloppets storlek beräknas finns det inte någon övre gräns för hur stort beloppet kan vara. Ett uppskov kan således uppgå till miljontals kronor. Detta för- hållande bidrar till att spä på ökningen av uppskovsbelopp och de prob- lem som den geografiska utvidgningen av uppskovssystemet till Europe- iska ekonomiska samarbetsområdet innebär (se avsnitt 9.2). Det finns mot denna bakgrund, samt av finansieringsskäl, anledning att överväga om det bör införas någon form av tak för hur stort ett uppskovsbelopp maximalt får vara.

Den praktiska innebörden av ett uppskov är att den del av en kapital- vinst som skulle ha utgjort skatt helt eller delvis kan användas för att för- värva en ny bostad tillsammans med den andra delen av vinstmedlen (”vinsten efter skatt”), vilken skulle ha varit tillgänglig under alla för- hållanden. Att begränsa rätten till uppskov påverkar således endast den del av vinstmedlen som skulle kunna avgå i kapitalvinstskatt. Övriga vinstmedel kommer fortfarande att kunna disponeras för förvärv av en ny bostad. Införandet av ett tak för uppskovsbelopp har därför, under förut- sättning att det är förhållandevis högt, inte någon större påverkan på de skattskyldigas möjligheter till bostadsbyten. Sveriges Bostadsrätts- centrums argument att nästan alla bostadsägare kommer att behöva ut- nyttja uppskoven fullt ut inom fem–tio år synes förutsätta antingen ett mycket lägre tak än det remitterade eller mycket stora prisökningar över hela landet. För beskattningsåret 2005 uppgår befintliga uppskovsbelopp i genomsnitt till ca 420 000 kronor per skattskyldig. Enligt uppgifter från Skatteverket har för beskattningsåret 2006, så långt som hunnit registre-

118

ras t.o.m. den 9 juli 2007, ca 80 procent av uppskovsinnehavarna upp- skovsbelopp som understiger 500 000 kronor.

Begränsningens närmare utformning

Ett uppskovsbelopp är personligt för den enskilde skattskyldige och inte knutet till ersättningsbostaden. Denna egenskap hos uppskoven bör inte förändras. Rätten till uppskov bör, precis som skattskyldigheten, vara knuten till den skattskyldiges person.

Om ett uppskovsbelopp exempelvis begränsas till 500 000 kronor per skattskyldig innebär detta att t.ex. två makar som äger en bostad gemen- samt kan få uppskov med en vinst om totalt 1 miljon kronor. Om bosta- den ägts av bara den ena maken (eller av en ensamstående person) skulle uppskovsbeloppet däremot bara kunna uppgå till högst 500 000 kronor. Ett lägre belopp skulle fortfarande innebära att det finns fördelar med att vara flera ägare jämfört med en ensam ägare om en kapitalvinst kan för- väntas bli stor. Ett tak för uppskov per skattskyldig kommer därför att skapa incitament för transaktioner där ytterligare ägare tillförs i syfte att tillskapa ett extra ”uppskovsutrymme” per tillkommande delägare. En takregel för uppskovsbelopp bör därför inte utformas på detta sätt.

Begränsningen av uppskovsbeloppets storlek bör i stället göras bero- ende av hur stor andel av den gamla bostaden som ägts av den skattskyldige. Om den maximala begränsningen av uppskovsbelopp exempelvis bestäms till 1 600 000 kronor innebär detta att en skatt- skyldig som varit hälftenägare av bostaden som mest kan få ett upp- skovsbelopp om 800 000 kronor. Om den gamla bostaden varit helägd av den skattskyldige kan uppskovsbeloppet uppgå till maximala 1 600 000 kronor. Med denna ordning kan inga ytterligare möjligheter till uppskov tillskapas vid avyttring av en privatbostad. Utformningen har dock en nackdel. Om två personer som har varsin helägd bostad gemen- samt förvärvar en ersättningsbostad och flyttar samman kan de få varsitt uppskovsbelopp som uppgår till maxbeloppet per bostad. Om de däremot flyttar isär igen kommer nya uppskovsbelopp bara att kunna uppgå till varsin andel, motsvarande deras respektive ägarandelar, av maxbeloppet per bostad. Regeringen bedömer dock att denna nackdel är acceptabel.

Regeringen bedömer bl.a. mot bakgrund av remissinstansernas kritik att en lämplig nivå för begränsning av uppskovsbeloppet finansierings- skäl bör vara 1 600 000 kronor, vid den nivå på ränta på uppskovsbelopp som föreslås i avsnitt 9.3.4.

Regeringen föreslår således att ett uppskovsbelopp inte ska få överstiga ett belopp som uppgår till 1 600 000 kronor multiplicerat med den skatt- skyldiges andel av den gamla bostaden. Om kapitalvinsten ökad med eventuellt tidigare uppskovsbelopp överstiger det maximala beloppet ska den överskjutande delen tas upp till beskattning vid den taxering då avyttringen av bostaden redovisas.

Regeringen föreslår att den nya begränsningen ska gälla för avyttringar som skett efter ikraftträdandet av systemet med kommunal fastighets- avgift, dvs. den 1 januari 2008 eller senare. Förslaget innebär således inte någon förändring för äldre uppskovsbelopp. Dessa kommer alltjämt att i förekommande fall kunna uppgå till belopp över 1 600 000 kronor. För

Prop. 2007/08:27

119

sådana uppskovsbelopp får den nya regleringen betydelse först när upp- Prop. 2007/08:27 skovsbeloppet tas upp till beskattning på grund av avyttring av ersätt-

ningsbostaden och ett nytt avdrag för uppskovsbelopp ska göras. Skattebetalarnas Förening har anfört att det vore bättre att lämna

befintliga uppskov helt och hållet och införa takregeln endast på uppskov som uppstår från och med regelns införande. En sådan särlösning skulle emellertid innebära att redan ackumulerade uppskov – till skillnad från helt nya uppskov – genom ytterligare bostadsavyttringar skulle kunna ökas till allt större belopp. Det skulle innebära att syftet med begräns- ningen av uppskovsbeloppets storlek i stor utsträckning motverkades. Regeringen är därför inte beredd att föreslå en sådan ordning.

9.3.4Räntebeläggning av uppskovsbelopp

Regeringens förslag: Den som har ett uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska från och med 2009 års taxering erlägga ränta för den latenta skattekredit som uppskovsbeloppet i praktiken innefattar. Räntan motsvarar 0,5 procent av uppskovs- beloppet, vilket motsvarar en effektiv icke avdragsgill ränta på knappt 2,3 procent av den latenta skattekredit som uppskovsbeloppet innebär. Räntebeläggningen sker genom att en schablonintäkt tas upp i inkomstslaget kapital. Intäkten beräknas till 1,67 procent av upp- skovsbeloppet.

Promemorians förslag (alternativ B): Överensstämmer med rege-

 

ringens förutom att schablonintäkten i promemorians förslag bestämdes

 

till 1,7 procent av uppskovsbeloppet.

 

Remissinstanserna: Skatteverket anser att förslaget bidrar till att öka

 

på komplexiteten i skattebestämmelserna. Verket anför vidare att det på

 

sannolika grunder kan befaras att vissa problem kommer att uppstå vid

 

beskattning av schablonintäkter på utländska uppskov vilket kommer att

 

medföra ökade kostnader för verket. Juridiska fakultetsnämnden vid

 

Uppsala universitet ställer sig positiv till förslaget. Kammarrätten i

 

Göteborg anser att förslagen som rör uppskovsbestämmelserna samman-

 

taget påtagligt ökar komplexiteten i systemet. Enköpings kommun anser

 

att det är klokt med räntebeläggning. Räntan som sätts bör dock vara

 

relativt låg. Stockholms kommuns stadsledningskontor avstyrker bestämt

 

förslaget, som befaras få en negativ effekt i form av minskad rörlighet på

 

arbets- och bostadsmarknaden i Stockholmsregionen. HSB Riksförbund

 

och Riksbyggen anför att om förändringar i uppskovsreglerna genomförs

 

är det mycket angeläget att övergångsreglerna för de som redan har

 

uppskov blir generösa och långsiktiga. Det är viktigt att i ett sådant läge

 

ge dessa skattskyldiga möjlighet att betala in skatten under en längre

 

följd av år utan att de drabbas av extra skatt genom räntebeläggning av

 

uppskovsbeloppet. Hyresgästföreningen Riksförbundet, som anser att

 

uppskovsmöjligheten bör tas bort, anser att redan beviljade uppskov bör

 

räntebeläggas t.ex. på det sätt som föreslås i promemorian. Lantbrukar-

 

nas Riksförbund motsätter sig införandet av räntebeläggning mot

 

bakgrund av att systemet med uppskov eroderas. Mäklarsamfundet

 

menar att räntebeläggning inte bör ske. Däremot kan en obligatorisk

120

amortering av skattekrediten på uppskovsbeloppet införas. Skatte-

Prop. 2007/08:27

betalarnas Förening anser att räntebeläggningen av befintliga uppskov är

 

olämplig eftersom den resulterar i en retroaktiv effekt. Många

 

småhusägare och bostadsrättsinnehavare får som en följd av ränte-

 

beläggningen en ökning av sina boendekostnader som överstiger sänk-

 

ningen av fastighetsskatten. Pensionärernas Riksorganisation anser att

 

förslaget måste ses som en retroaktiv regeländring och att det inte

 

överensstämmer med principerna för svensk skattelagstiftning. Skär-

 

gårdarnas Riksförbund anser att om man får uppskov med betalningen

 

av kapitalvinstskatten för att man skaffar annan bostad så är det rimligt

 

att betrakta detta som ett lån som staten erbjuder. Förbundet anser att en

 

låg ränta ska tas ut för detta. Sveriges Bostadsrättscentrum anser att

 

räntebeläggningen framstår som ohållbar. Sveriges Pensionärsförbund

 

avstyrker förslaget. Villaägarnas Riksförbund invänder mot förslaget att

 

räntebelägga redan beviljade uppskov och förespråkar som alternativ en

 

obligatorisk och rak amortering över en 30-årsperiod.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Räntebeläggning av uppskovsbelopp

 

Även om den som har ett uppskovsbelopp enligt 47 kap.

 

inkomstskattelagen (1999:1229, IL) inte har fått en viss skatt fastställd

 

för uppskovet innebär uppskovet i praktiken att uppskovsinnehavaren har

 

en latent skattekredit som kan vara under en mycket lång tid. Som ett led

 

i finansieringen av det bortfall av skatteintäkter som införandet av den

 

kommunala fastighetsavgiften medför samt för att begränsa de ökade

 

skattekrediterna föreslår regeringen, bl.a. mot bakgrund av de skäl som

 

angetts i avsnitt 9.2, en räntebeläggning av den skattekredit som är

 

knuten till uppskovsbeloppet. Regeringen föreslår att räntan ska tas ut

 

från och med 2009 års taxering. Räntans storlek motsvarar 0,5 procent av

 

uppskovsbeloppet. Vid en skatt på kapitalvinst med 22 procent motsvarar

 

detta en effektiv icke avdragsgill ränta på knappt 2,3 procent (0,5/0,22)

 

av den latenta skattekredit som uppskovsbeloppet innebär. Då det alltså

 

finns ett beroende mellan kapitalinkomstskattens nivå och motsvarande

 

ränta på skattekrediten bör det vid eventuella framtida förändringar i

 

kapitalinkomstskattens nivå övervägas om nivån på schablonintäkten ska

 

förändras.

 

Räntebeläggningen gäller för samtliga uppskovsbelopp, dvs. även

 

sådana som härrör från tiden före ikraftträdandet av systemet med

 

kommunal fastighetsavgift den 1 januari 2008.

 

Uttaget av ränta ska ske i form av en schablonintäkt som tas upp i

 

inkomstslaget kapital. Vid en ränta på uppskovsbeloppet motsvarande

 

0,5 procent kan schablonintäkten efter viss avrundning beräknas till

 

1,67 procent av uppskovsbeloppet (0,5/0,3). Schablonintäkten beräknas

 

av förenklingsskäl på uppskovsbeloppets storlek vid beskattningsårets

 

ingång, oberoende av om ersättningsbostaden som uppskovet avser

 

skulle ha avyttrats under beskattningsåret eller om den skattskyldige

 

begärt s.k. frivillig återföring av uppskov för beskattningsåret. Denna

 

ordning möjliggör för Skatteverket att förtrycka uppgift om schablon-

121

intäkt på deklarationsblanketten och beakta den i den preliminära Prop. 2007/08:27 skatteuträkning som sänds till de skattskyldiga tillsammans med deklara-

tionsblanketten.

Lagrådet har framfört kritik mot tekniken att utforma ränte- beläggningen som en schablonintäkt. Lagrådet har anfört att det aldrig är bra att skapa dimridåer kring den verkliga effekten eller det verkliga syftet med en lagbestämmelse. Att räntebeläggningen är utformad som ett skatteuttag redovisas dock tydligt i det föregående. Regeringen konstaterar vidare att den valda lagtekniska lösningen inte alls är främmande för skattesystemet. En liknande reglering, vars lagråds- behandling för övrigt inte föranledde kritik av nu aktuellt slag, finns i 30 kap. 6 a § IL som handlar om räntebeläggning av periodiserings- fonder. En liknande form av skatteuttag fanns även tidigare för valuta- kursreserver.10 Lagrådets åsikter föranleder därför inte regeringen att överväga någon annan utformning av räntebeläggningen.

Om den skattskyldige har ett s.k. preliminärt uppskov enligt 47 kap. 7 § 3 eller 8 § IL ska detta återföras vid följande taxering enligt vad som närmare föreskrivs i 47 kap. 9 § IL. Om återföring sker, helt eller delvis, ska enligt 47 kap. 10 § IL ett särskilt tillägg tas upp som motsvarar tio procent av den skattepliktiga delen av det återförda beloppet. För den återförda delen av ett preliminärt uppskov finns således redan en kompensation för den skattekredit som den skattskyldige erhållit. Rege- ringen föreslår därför att denna del av uppskovsbeloppet ska undantas när schablonintäkten på uppskovsbeloppet beräknas. Detta medför att schablonintäkt på preliminära uppskov inte kan beräknas maskinellt och förtryckas av Skatteverket. Det får dock anses försvarbart med en manuell hantering i dessa fall, eftersom ett preliminärt uppskov ändå kräver en manuell prövning av förutsättningarna för slutligt uppskov.

Räntebeläggning av äldre uppskov

I debatten rörande förslaget om räntebeläggning har bl.a. framförts åsikten att räntebeläggning av redan befintliga uppskov skulle innebära en grundlagsstridig retroaktiv beskattning. Enligt 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen får skatt inte tas ut i vidare mån än vad som följer av föreskrift som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatten. Lagrådet har anfört att reglerna om räntebeläggning endast avser sådan avgiftsskyldighet som utlösts efter lagens ikraftträdande. Någon retroaktivitet hos föreskrifterna i detta hänseende kan enligt Lagrådet inte anses föreligga. Regeringen instämmer i denna bedömning.

10 Se punkt 4 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 januari 1999 samt 5 § lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv.

122

9.4 Begränsning av möjligheten till omprövning och Prop. 2007/08:27 överklagande i fråga om frivillig återföring av

uppskovsbelopp

Regeringens bedömning: Möjligheten till omprövning av och överklagande av taxeringsbeslut i fråga om frivillig återföring av uppskovsbelopp bör inte begränsas.

Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att möjligheten till omprövning av och överklagande av taxeringsbeslut i fråga om frivillig återföring av uppskovsbelopp skulle begränsas på så sätt att begäran om omprövning eller överklagande måste ha inkommit före utgången av året efter taxeringsåret.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte berört förslaget över huvud taget. Skatteverket anför att förslaget innebär ett komplicerande inslag i all information som rör omprövning och överklagande. Kammarrätten i Göteborg ställer sig tveksam till förslaget medan Länsrätten i Skåne län ställer sig bakom det. Villaägarnas Riksförbund anser att om kapitalvinstskatten höjs och höjningen även omfattar redan beviljade uppskov bör möjligheten till omprövning och överklagande av taxeringsbeslut i fråga om frivillig återföring av uppskovsbeloppen kvarstå i samma omfattning som idag.

Skälen för regeringens bedömning: Den som har uppskov med beskattning av kapitalvinst vid avyttring av privatbostad enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL) har tidigare endast kunnat återföra detta uppskov till beskattning genom avyttring av ersättningsbostaden eller genom avstående av ett tidigare erhållet uppskov inom de tidsfrister för omprövning och överklagande av taxeringsbeslut som gäller enligt 4 och 6 kap. taxeringslagen (1990:324), TL. Enligt gällande bestämmelser kan begäran om omprövning respektive överklagande göras inom fem år efter utgången av ett visst taxeringsår.

Från och med 2007 års taxering finns möjligheten till s.k. frivillig åter- föring av uppskovsbelopp (47 kap. 9 a § IL). Frivillig återföring innebär att den skattskyldige har möjlighet att på begäran återföra hela eller del av ett uppskovsbelopp till beskattning även om de formella förutsätt- ningarna för uppskov fortfarande föreligger. Delvis återföring av ett upp- skovsbelopp kan begäras under förutsättning att återförd del uppgår till minst 20 000 kronor per år.

I den remitterade promemorian konstaterades att den föreslagna höjda beskattningen av kapitalvinster på privatbostäder bl.a. skulle komma att träffa även tidigare uppskov som återfördes genom frivillig återföring vid 2009 års taxering eller senare. Det torde enligt promemorian för vissa skattskyldiga kunna framstå som ett attraktivt handlingsalternativ att genom den frivilliga återföringen skatta av hela eller delar av ett före- liggande uppskov innan en skattehöjning slår igenom. Till följd av omprövnings- och överklagandereglerna11 skulle den enskilde komma att ha möjlighet att begära frivillig återföring ända till utgången av 2012 för

11 Enligt 6 kap. 3 § TL får den enskilde överklaga ett taxeringsbeslut även om det inte gått honom emot.

123

taxeringsåret 2007 och till utgången av 2013 för taxeringsåret 2008. En Prop. 2007/08:27 sådan lång planeringshorisont, med möjligheter till spekulation rörande

utformningen av framtida skatteregler, kunde enligt promemorian inte anses angelägen, varför det i fråga om frivillig återföring borde införas en begränsning av möjligheterna till omprövning och överklagande. Prome- morians förslag var att begäran om omprövning och överklagande i fråga om frivillig återföring av uppskovsbelopp ska inkomma till Skatteverket före utgången av året efter taxeringsåret.

Promemorians förslag om begränsning av rätten till omprövning och överklagande utgör enligt regeringens mening ett avsevärt avsteg från vad som föreskrivs om omprövning och överklagande i 4 och 6 kap. TL. Ställd i relation till den begränsade höjning av kapitalvinstskatten som föreslås i avsnitt 9.2 får en sådan komplicerad särregel anses ha ett begränsat värde. Den möjlighet till spekulation rörande utformningen av framtida skatteregler som åberopats i promemorian torde med en mer begränsad höjning utgöra ett mindre problem. Härvid ska också beaktas att den som genom en begäran om omprövning av ett tidigare taxerings- beslut väljer att frivilligt återföra ett uppskovsbelopp debiteras kostnads- ränta, vilken för närvarande uppgår till 4 procent, på den skatteskuld som uppkommer.

Regeringen bedömer mot bakgrund av vad som anförts att möjligheten till omprövning av och överklagande av taxeringsbeslut i fråga om fri- villig återföring av uppskovsbelopp inte bör begränsas.

10 Konsekvenser av förslagen

10.1 Offentligfinansiella konsekvenser

Som framgår av avsnitt 3 och 4 ska slopandet av den statliga fastighets-

 

skatten på bostäder finansieras fullt ut inom bostadssektorn och vara

 

statsfinansiellt neutralt jämfört med fastighetsskatteintäkterna från små-

 

hus och bostadsdelen i flerbostadshus inkomståret 2007. Skattebortfallet

 

beräknas uppgå till ca 16,34 miljarder kronor.

 

Enligt regeringens förslag sätts den kommunala fastighetsavgiften till

 

6 000 kronor per bostad för småhus, dock högst 0,75 procent av taxe-

 

ringsvärdet, och 1 200 kronor per bostad för flerbostadshus, dock högst

 

0,40 procent av taxeringsvärdet. Den del av finansieringen som sker

 

genom en kommunal fastighetsavgift uppgår 2008 till 12,06 miljarder

 

kronor. Den kommunala fastighetsavgiften indexeras genom att knytas

 

till inkomstbasbeloppet. De avgiftsmedel som inflyter tillfaller kommu-

 

nerna. Resterande 4,28 miljarder kronor finansieras dels genom höjd

 

kapitalvinstskatt och dels genom förändrade regler avseende uppskov

 

med beskattning av kapitalvinst knuten till avyttring av privatbostad.

 

Kapitalvinstskatten förändras genom att tjugotvå trettiondelar av kapital-

 

vinsten ska tas upp till beskattning, dvs. en höjning av skatten som andel

 

av vinsten från 20 till 22 procent. Uppskov med beskattning av kapital-

 

vinst vid arv, testamente, gåva och bodelning (med vissa undantag)

 

slopas. Vidare begränsas uppskov med beskattning av kapitalvinst vid

 

avyttring av privatbostad till 1,6 miljoner kronor per bostad. Uppskovs-

124

 

beloppet begränsas också när den förvärvade bostaden är billigare än den avyttrade. Uppskovsbeloppet räntebeläggs med ett belopp motsvarande 0,5 procent av uppskovsbeloppet. Det motsvarar med en kapitalvinstskatt på 22 procent en effektiv icke avdragsgill ränta på knappt 2,3 procent av den latenta skatteskuld som den uppskjutna beskattningen av kapitalvinst innebär. Räntebeläggningen sker genom en schablonintäkt i inkomst- slaget kapital (se avsnitt 9.3.4).

I tabell 10.1 redovisas en sammanställning av förslagets offentligfinan- siella effekter för inkomståret 2008.

Tabell 10.1 Offentligfinansiella effekter för förslaget 2008, mdkr

Kommunal fastighetsavgift

12,06

varav småhus, 6 000 kr per småhus, dock högst 0,75% av

9,46

taxeringsvärdet

varav flerbostadshus, 1 200 kr per bostad, dock högst 0,4% av

2,60

taxeringsvärdet

Höjd kapitalvinstskatt på privatbostäder från 20 till 22%

1,12

Återföring av uppskov vid arv, testamente, gåva

 

och bodelning

1,38

Tak för uppskovsbelopp om 1,6 mnkr

0,49

Justering av uppskovsregler vid förvärv av billigare

 

ersättningsbostad

0,22

Räntebeläggning av uppskov, 0,5% av uppskovsbeloppet

1,07

Summa

16,34

Samtliga beräkningar av de offentligfinansiella effekterna är statiska, vil- ket innebär att hänsyn inte tas till eventuella beteendeeffekter. Det främsta skälet till detta är att det råder stor osäkerhet om hur stora dessa effekter är.

Beräkningen av den offentligfinansiella effekten avseende den kom- munala fastighetsavgiften för småhus har gjorts med hjälp av mikro- simuleringsmodellen FASIT på det s.k. Storurvalet.12 Intäkterna från den kommunala fastighetsavgiften beräknas för småhus till 9,46 miljarder kronor. Motsvarande beräkning för hyreshusfastigheter har gjorts på makrodata eftersom det inte finns något lägenhetsregister. Det samlade taxeringsvärdet för hyreshusfastigheterna (bostadsdelen) beräknas uppgå till drygt 800 miljarder kronor 2008. Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån finns det ca 2,4 miljoner lägenheter i flerbostadshus. Till följd av att nivån på den kommunala fastighetsavgiften för bostäder i flerbostadshus är relativt låg finns det sannolikt relativt få fastigheter där fastighetsavgiften beräknad som 0,4 procent av taxeringsvärdet ger en lägre fastighetsavgift än 1 200 kronor per bostadslägenhet. Med beak- tande av detta kan intäkterna från fastighetsavgiften för flerbostadshus beräknas till ca 2,60 miljarder kronor. I beräkningarna för såväl småhus som flerbostadshus har hänsyn tagits till minskning av den kommunala

12 FASIT-modellen är en statisk mikrosimuleringsmodell som används för att analysera budget- och fördelningseffekter av förändringar i skatte- och bidragsreglerna. Storurvalet är ett urval ur den totalräknade inkomststatistiken kompletterad med uppgifter om familje- medlemmar. Urvalet omfattar ca 436 000 individer.

Prop. 2007/08:27

125

fastighetsavgiften för nybyggda bostäder i form av hel minskning av kommunal fastighetsavgift de fem första åren och halv minskning av avgiften de fem därpå följande åren.

Beräkningen av den offentligfinansiella effekten av höjd skatt på kapitalvinster baseras på registerdata från Skatteverket. Data avser kapitalvinster vid försäljning av småhus och bostadsrätter inkomståret 2005 och har skrivits fram till 2008 års nivå. Under 2005 uppgick den redovisade vinsten från försäljning av småhus och bostadsrätter till ca 84 miljarder kronor. Uppskoven utgjorde ca 46 procent av den redovi- sade vinsten. Vinsten från försäljning av småhus och bostadsrätter som togs upp till beskattning uppgick därmed till ca 45 miljarder kronor 2005. Framskrivningen av de kapitalvinster som tas upp till beskattning utgår från att uppskovens andel av kapitalvinsterna är oförändrad mellan åren 2006 och 2008. Framskrivning till 2008 års nivå görs med ett genomsnitt av utvecklingen av fastighetsprisindex (FPI). Till följd av att basen för kapitalvinstskatten är mycket variabel är val av tidsperiod av stor bety- delse för den genomsnittliga utvecklingen av FPI. Den genomsnittliga förändringen i FPI per år ligger mellan ca 5 och 10 procent beroende på val av tidsperiod. Utifrån dessa uppgifter har basen för kapitalvinst- skatten skrivits fram med 7,5 procent per år. Basen för kapitalvinst- skatten beräknas uppgå till ca 56 miljarder kronor 2008. En höjd kapital- vinstskatt från 20 till 22 procent beräknas öka skatteintäkterna med 1,12 miljarder kronor.

Vid beräkning av den offentligfinansiella effekten till följd av slopat uppskov vid arv, testamente, gåva och bodelningen antas att generations- skiften i genomsnitt sker vart 35:e år. Inkomståret 2005 hade ca 425 000 skattskyldiga uppskov med beskattningen av kapitalvinster motsvarande ett samlat värde på ca 150 miljarder kronor. År 2005 ökade uppskoven med ca 36 miljarder kronor. Med antagande om att uppskoven fortsätter att öka med samma belopp 2006–2007 beräknas det samlade värdet av uppskoven uppgå till ca 220 miljarder kronor 2007. Därmed kommer drygt 6 miljarder kronor per år att beskattas vilket motsvarar 1,38 miljarder kronor i ökade skatteintäkter.

För taket för uppskovsbeloppet om 1,6 miljoner kronor har beräk- ningen genomförts med hjälp av mikrosimuleringsmodellen FASIT på Storurvalet kompletterat med uppgifter från Skatteverket om uppskovs- belopp avseende småhus och bostadsrätter och det år som uppskovs- beloppet avser. Uppgifterna om uppskov avser inkomståret 2005 och har skrivits fram till 2007 års nivå. Det genomsnittliga uppskovet 2005 upp- gick till ca 420 000 kronor per skattskyldig. En begränsning av upp- skovsbeloppet genom ett tak på 1,6 miljoner kronor per bostad ger ökade skatteintäkter motsvarande 0,49 miljarder kronor.

Den offentligfinansiella effekten av att uppskovsbeloppet begränsas när den förvärvade bostaden är billigare än den avyttrade beräknas öka skatteintäkterna med 0,22 miljarder kronor.

Beräkningen av effekten av räntebeläggningen av uppskovsbeloppet baseras på det samlade värdet av uppskoven 2007, dvs. 220 miljarder kronor. I beräkningen har hänsyn tagits till begränsningen av rätten till fortsatt uppskov vid benefika förvärv. Med en räntebeläggning mot- svarande ett belopp på 0,5 procent av uppskovsbeloppet beräknas skatte-

Prop. 2007/08:27

126

intäkterna från räntebeläggning av uppskoven uppgå till 1,07 miljarder Prop. 2007/08:27 kronor.

I samband med införandet av en kommunal fastighetsavgift kommer kommunerna att få högre inkomster. Detta sker dels genom indexeringen av avgiften, dels genom att taxeringsvärdena förväntas öka. Sammantaget beräknas reformen öka kommunernas inkomster med ca 0,95 miljarder kronor 2009 och 1,40 miljarder kronor 2010.

Då förändringen i skattereglerna är allmänt kända innan regeländringen träder i kraft kan det leda till anpassningar i beteendet hos de skattskyl- diga. Om t.ex. en kommande höjning av kapitalvinstskatten är känd leder det sannolikt till att avyttringar av bostadsfastigheter tidigareläggs till en tidpunkt före höjningen så att kapitalvinster beskattas enligt äldre regler. Därmed kommer statens intäkter från kapitalvinstbeskattningen tempo- rärt att öka. Eftersom skatteintäktsökningen är en tidigareläggning är det dock inte en långsiktig finansiering.

Förslagen innebär inte någon förändring i den totala beskattningen av bostäder. Däremot sker en omfördelning från löpande beskattning till skatt knuten till avyttring. Förändringar i reglerna kan påverka hushållens ekonomiska beteende. Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning en individ beaktar den höjda kapitalvinstskatten som blir synlig först vid avyttring i framtiden. En fullständigt rationell individ beaktar även fram- tida höjd kapitalvinstskatt. Hur det i praktiken förhåller sig är dock mer oklart. Det är tänkbart att den frigjorda löpande avgiftssänkningen inled- ningsvis kan leda till en press uppåt på bostadspriserna. Det är emellertid oklart i vilken utsträckning sänkningen av fastighetsavgiften kapitaliseras i huspriserna.

10.2

Fördelningseffekter

 

I regeringens fastighetsavgiftsförslag finns ett antal åtgärder som får

 

fördelningseffekter. Förslaget ska ses som ett samlat paket. Vissa delar

 

av förslaget kan ha konsekvenser som inte är fördelningspolitiskt önsk-

 

värda, men som till stora delar vägs upp av andra förslag. Slopandet av

 

den statliga fastighetsskatten, där den lägre kommunala fastighetsav-

 

giften för småhus och flerbostadshus främst kommer hushåll med hög

 

inkomststandard tillgodo, balanseras av att skatteuttaget som är knutet till

 

avyttring av privatbostäder höjs. Sammantaget får paketet fördelnings-

 

politiskt acceptabla profiler.

 

Nedan redovisas fördelningseffekter av fastighetsavgiftsförslagen

 

mellan inkomstgrupper och regioner. Beräkningarna avser en jämförelse

 

mellan nu gällande regelverk år 2007 och regeringens förslag för år 2008.

 

Fördelningseffekter mellan inkomstgrupper redovisas där befolkningen

 

är indelad i tio lika stora grupper sorterade efter stigande inkomst. Indel-

 

ningen är gjord utifrån ekonomisk standard, dvs. disponibel inkomst

 

justerad för antal hushållsmedlemmar.

 

Diagram 10.1 visar effekterna för olika inkomstgrupper och diagram

 

10.2 visar effekterna i olika regioner av förslaget. För de flesta inkomst-

 

grupper (2–9) ökar ekonomisk standard till följd av förslaget. Hushåll

 

med de lägsta respektive högsta inkomsterna (1 och 10) förlorar på för-

 

slagen. Förlusten i inkomstgrupp 1 förklaras av svårigheten att mäta

127

inkomst på ett tillförlitligt sätt.13 För inkomstgrupp 10 är förklaringen att Prop. 2007/08:27 en mycket stor andel av de samlade kapitalvinsterna tillfaller individer

med hög inkomst. Därutöver är uppskoven överrepresenterade i denna inkomstgrupp.

Diagram 10.1 Inkomstgrupper

Procentuell förändring av ekonomisk standard

0,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-0,1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-0,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Låg inkomst

 

 

 

 

Hög inkomst

Ur regional synpunkt är fördelningseffekterna i stort sett neutrala mellan regionerna. Hushållens ekonomiska standard ökar i de flesta regioner. Förlusten i Stockholmsregionen beror bland annat på att uppskoven är överrepresenterade i denna region.

13 Osäkerheten i inkomstgrupp 1 (hushåll med de lägsta inkomsterna) är vanligtvis större än i de andra inkomstgrupperna och bör därför tolkas med försiktighet. Det beror på att gruppen är heterogen och innehåller både personer som har genuint låg inkomst (studenter, pensionärer med låg pension) liksom nolltaxerare, personer som lever på sin förmögenhet och personer som på grund av att de har företag ett enstaka år redovisar negativ inkomst.

128

Diagram 10.2 Regioner

Prop. 2007/08:27

Procentuell förändring av ekonomisk standard

0,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-0,1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-0,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

B

CDETU

 

HI

M

O

X

Z

 

 

D

A

G

K

N

SW

Y

 

B

 

F

 

 

 

 

C

 

 

 

 

 

 

 

A

 

 

Anm. AB=Stockholm, CDETU=Östra Mellansverige,

FGHI=Småland med öarna, KM=Sydsverige,

NO=Västsverige, SWX=Norra Mellansverige,

YZ=Mellersta Norrland, ACBD=Övre Norrland.

10.3Konsekvenser för enskilda skattskyldiga

10.3.1Administrativa konsekvenser

Omläggningen av skattskyldigheten för den statliga fastighetsskatten från helt eller del av beskattningsår till helt kalenderår och införandet av mot- svarande ordning för den kommunala fastighetsavgiften innebär en administrativ förenkling för skattskyldiga som avyttrat eller förvärvat fastigheter, vilket utvecklats i avsnitt 6.4. Detta gäller även med beak- tande av att dessa skattskyldiga kan finna anledning att reglera avgifts- frågan i överlåtelseavtalen.

Den minskade kopplingen till taxeringsvärdet för de enheter som om- fattas av fastighetsavgiftssystemet ökar skattens förutsägbarhet för de skattskyldiga.

Räntebeläggningen av uppskovsbelopp innebär en viss ökning av den administrativa bördan för de skattskyldiga men denna är ändå begränsad eftersom Skatteverket kommer att ha möjlighet att i stor utsträckning för- trycka denna uppgift. Även andra förslag i promemorian medför en viss ökning av de skattskyldigas administrativa börda. Den samlade bedöm- ningen är dock att effekterna av förslagen till övervägande del minskar de skattskyldigas administrativa börda.

10.3.2Jämställdhetskonsekvenser

Småhusen ägs till ca 53 procent av män och 47 procent av kvinnor. Av

 

det samlade värdet av småhusen äger männen 56 procent och kvinnorna

129

 

44 procent. Uppskov med beskattning av kapitalvinst för småhus och Prop. 2007/08:27 bostadsrätter fördelar sig både antals- och beloppsmässigt lika mellan

män och kvinnor. Även kapitalvinsterna för småhus och bostadsrätter fördelar sig ungefärligen lika mellan män och kvinnor. Sammantaget bedöms de ekonomiska effekterna av fastighetsskattereformen vara relativt balanserade ur ett jämställdhetsperspektiv.

10.4Konsekvenser för Skatteverket

För Skatteverket innebär införandet av den kommunala fastighetsavgiften och de förändringar som föreslås i samband med detta kostnader för systemanpassningar, anpassningar av blanketter och broschyrer samt extern information. Skatteverket uppskattar kostnaderna för anpassning av IT-stöd, broschyrer och blanketter till ca 3–4 miljoner kronor medan kostnaderna för att täcka informationsbehovet (utökad information inför den årliga taxeringen) uppskattas till ca 2–3 miljoner. Vissa förslag, bl.a. räntebeläggningen av uppskoven, förväntas innebära ytterligare hante- ringskostnader, medan andra förslag, bl.a. slopad skatt på utländska privatbostäder, kalenderårsvis beräkning och slopandet av dämpnings- och begränsningsreglerna, medför besparingar. Det är väldigt svårt att göra en tillförlitlig beräkning av dessa ökade hanteringskostnader och besparingar. Skatteverket uppskattar att hanteringskostnaderna kan komma att öka med 3–5 miljoner kronor medan besparingarna kan komma att uppgå till 7–10 miljoner kronor. Eventuella ekonomiska kon- sekvenser för Skatteverket får hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

10.5Konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna

Fastighetsavgiftsreformen innebär att taxeringsvärdet vid högre nivåer kommer att sakna betydelse för fastighetsavgiftens storlek. Tillström- ningen av fastighetstaxeringsmål i de allmänna förvaltningsdomstolarna kan därför antas minska, särskilt mål rörande småhus. Vidare kan slopandet av vissa specialregler på fastighetsskattens område (se avsnitt 6.6) antas minska antalet mål om fastighetsskatt utan att generera en mot- svarande ökning av mål om den kommunala fastighetsavgiften. En viss ökning av antalet mål kan däremot förväntas till följd av vissa av de före- slagna förändringarna av kapitalbeskattningen, bl.a. räntebeläggningen av uppskovsbeloppen. Reformen beräknas dock sammantaget medföra en minskning av kostnaderna för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det är emellertid svårt att beräkna storleken av kostnadsminskningarna, efter- som måltillströmningen är beroende av en mängd olika faktorer.

130

11 Författningskommentarer

11.1Förslaget till lag om kommunal fastighetsavgift

1 §

Paragrafen innehåller en uppräkning av de typer av fastigheter för vilka kommunal fastighetsavgift ska betalas. Paragrafen är i huvudsak utfor- mad med 1 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, FSL, som förebild (se även författningskommentaren till 1 § första stycket FSL i avsnitt 11.7) men har getts en något modernare formulering än förebil- den. Den närmare omfattningen av fastighetsavgiften för de uppräknade fastighetstyperna framgår av 3 §, vilket anges i förevarande paragraf.

2 §

I paragrafen anges att fastighetsavgift ska betalas för kalenderåret av den som vid ingången av kalenderåret är ägare till fastigheten eller enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska anses som ägare. Om äganderättsövergången för en fastighet sker den 1 januari ett år anses förvärvaren vara ägare vid ingången av kalenderåret.

Enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen jämställs bl.a. tomträtts- havare med ägare.

3 §

I första stycket anges fastighetsavgiftens storlek för år 2008. För en sådan del av en småhusenhet som avser värderingsenhet för småhus som är uppfört, dvs. inte är taxerat som varande under uppförande, samt värde- ringsenhet för tillhörande tomtmark inom samma taxeringsenhet utgör avgiften 6 000 kronor per värderingsenhet för småhus men högst 0,75 procent av taxeringsvärdet. Med taxeringsvärdet avses det samlade värdet för kalenderåret för de aktuella värderingsenheterna för småhus och tomtmark. För småhus på lantbruksenhet som är uppfört samt till- hörande tomtmark inom samma taxeringsenhet utgör avgiften 6 000 kronor per värderingsenhet för småhus men högst 0,75 procent av bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarksvärdet. För sådan del av hyreshus- enhet som avser värderingsenhet för bostäder som är uppförda, dvs. inte är taxerade som varande under uppförande, samt värderingsenhet för till-

hörande tomtmark

inom samma taxeringsenhet utgör avgiften

1 200 kronor per

bostadslägenhet men högst 0,4 procent av

taxeringsvärdet. Med taxeringsvärdet avses det samlade värdet för aktuellt kalenderår för de aktuella värderingsenheterna för byggnader och tomtmark.

Kravet på att tomtmarken ska tillhöra samma taxeringsenhet som byggnaden (småhus eller flerbostadshus) innebär att den mark som byggnaden står på endast inkluderas i fastighetsavgiftssystemet om den ingår i samma taxeringsenhet som byggnaden. För en arrendetomt inne- bär detta att marken inte omfattas av avgiftssystemet men att ett småhus på arrendetomten gör det. Detta förhållande har kommenterats i avsnitt 6.2.

Småhus som är uppförda och bostäder som är uppförda utgör inte sär- skilda värderingsenheter i fastighetstaxeringsrättslig mening. Det är endast fråga om att det görs en åtskillnad mellan sådana värderings-

Prop. 2007/08:27

131

enheter för småhus respektive bostäder där byggnaden är under upp- förande och värderingsenheter för småhus respektive bostäder där upp- förandet är färdigt.

Av bestämmelsen framgår att fastighetsavgiften ska baseras på antalet värderingsenheter för småhus respektive antalet bostadslägenheter eller på taxerade värden, beroende på vad som ger lägst utfall.

Av andra stycket framgår hur fastighetsavgiften per värderingsenhet för småhus och fastighetsavgiften per bostadslägenhet för år 2009 och senare kalenderår ska indexberäknas med utgångspunkt från inkomstbas- beloppets förändring. Den sålunda beräknade avgiften per värderings- enhet för småhus respektive per bostadslägenhet avrundas nedåt till hela krontal.

Inkomstbasbeloppet definieras i tredje stycket genom en hänvisning till 1 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundande ålderpension. Inkomstbasbeloppet fastställs årligen av regeringen i november året före det år som inkomstbasbeloppet ska avse.

4 §

I paragrafen definieras begreppet ”bostadslägenhet” i 3 § första stycket c. Definitionen, som överensstämmer med den som finns i bl.a. 1 kap. 3 § lagen (2006:378) om lägenhetsregister, har kommenterats i avsnitt 6.2.

5 §

I paragrafen klargörs hur tomtmark ska hanteras när det på en och samma värderingsenhet för tomtmark finns både en värderingsenhet för ett små- hus som är uppfört och som hänförs till fastighetsavgiftssystemet, och ett småhus som är under uppförande och som hänförs till fastighetsskatte- systemet. Tomtmarken ska vid sådant förhållande anses höra till små- huset som är uppfört och följaktligen hänföras till fastighetsavgiftssyste- met.

6 §

Första stycket syftar till att begränsa fastighetsavgiften för nyproduce- rade bostäder. Bestämmelsen om hel och halv minskning av avgiften är uppbyggd på samma sätt som bestämmelsen om nedsättning av skatt för nyproducerade bostäder i nuvarande 3 § andra stycket lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Minskningen gäller för både byggnaden och tillhörande tomtmark under förutsättning att byggnaden och tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet (jfr lydelsen av 3 § första stycket före- varande lag). Ingår de i skilda taxeringsenheter gäller nedsättningen bara byggnaden.

Av andra stycket framgår att om det på en värderingsenhet för tomt- mark finns mer än en värderingsenhet för småhus som är uppförda ska tomtmarken anses höra till det eller de småhus som inte är föremål för minskning av fastighetsavgiften. Om samtliga småhus är föremål för nedsättning av fastighetsavgiften, ska tomtmarken anses tillhöra det eller de småhus som har lägst grad av minskning. Det sistnämnda innebär att om det på tomtmarken finns ett småhus med hel minskning av avgiften och ett småhus med halv minskning av avgiften ska tomtmarken anses höra till det småhus som är föremål för halv minskning.

Prop. 2007/08:27

132

7 §

Av första stycket framgår när en andel av en samfällighets taxeringsvärde ska räknas in i taxeringsvärdet för ett småhus.

Av andra stycket framgår att om fastighetsavgift och fastighetsskatt ska beräknas för skilda delar av en fastighet ska taxeringsvärdet när det används som underlag för fastighetsavgiften utgöras av den del av värdet som hör till respektive fastighetsdel. Stycket har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

8 §

I paragrafen anges att termer och uttryck i denna lag har samma bety- delse och tillämpningsområden som i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller inkomstskattelagen (1999:1229). Paragrafen har utfor- mats med 9 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt som förebild.

9–10 §§

Paragraferna upplyser om tillämpligheten av taxeringslagen (1990:324) och skattebetalningslagen (1997:483) i fråga om fastighetsavgift.

11 §

Av 1 § skattebrottslagen (1971:69) och 2 § lagen (1978:880) om betal- ningssäkring för skatter, tullar och avgifter framgår att dessa lagar är tillämpliga på avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt eller tull endast om det är särskilt föreskrivet. För att kommunal fastighets- avgift, som inte benämns skatt, ska omfattas av dessa lagar anges därför i förevarande paragraf att fastighetsavgift vid tillämpning av lagarna ska likställas med skatt.

Genom att fastighetsavgiften omfattas av lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter kommer ärenden och mål om fastighets- avgift att omfattas av lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. (se 1 § andra stycket sistnämnda lag).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering.

Andra punkten reglerar situationen för den som vid ikraftträdandet befinner sig inne i systemet med skattelättnad för nybyggda bostäder enligt 3 § andra stycket lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt och som skulle ha varit berättigad till fortsatt lättnad även för kalenderåret 2008. Den som befinner sig i en sådan situation ska vara berättigad till hel eller halv minskning av den kommunala fastighetsavgiften enligt 6 § första stycket i förevarande lag enligt vad som skulle ha gällt i fråga om minskning av fastighetsskatt. Denna övergångsbestämmelse har kommenterats i avsnitt 6.6.3.

I tredje punkten föreskrivs en skyldighet för den som är skyldig att betala fastighetsavgift för en sådan fastighet eller del av fastighet som avses i 3 § första stycket c att senast den 30 juni 2008 lämna uppgift till Skatteverket om antalet bostadslägenheter. Denna uppgiftsskyldighet har kommenterats i avsnitt 6.8. Bestämmelsen i 20 kap. 2 § tredje stycket

Prop. 2007/08:27

133

fastighetstaxeringslagen (1979:1152) om skönsmässig uppskattning av Prop. 2007/08:27 antalet bostadslägenheter tillämpas på motsvarande sätt i fråga om detta uppgiftslämnande.

11.2Förslag till lag om fastighetstaxering av småhusenheter år 2009

Av 1 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) följer att det år 2009 ska ske en allmän fastighetstaxering av småhusenheter. Innebörden av förevarande lag är att fastighetstaxeringen av småhusenheter år 2009 i stället ska vara en förenklad fastighetstaxering. Vad en förenklad fastighetstaxering innebär framgår av fastighetstaxeringslagen.

11.3Förslaget till lag om utbetalning till kommuner av fastighetsavgiftsmedel 2008–2010

1–3 §§

Den föreslagna lagen reglerar utbetalningen till kommuner av fastighetsavgiftsmedel 2008–2010. Lagförslaget motsvarar i sak före- skrifterna i punkten 3 i övergångsbestämmelserna i lagrådsremissens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestäm- melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. På Lagrådets inrådan tas vad som föreskrivs i punkten 3 nämnda övergångs- bestämmelser upp i en egen lag.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.3.1 och 8.3.2. Enligt vad som sägs i lagen har en kommun rätt att varje år under tiden 2008–2010 uppbära fastighetsavgiftsmedel med ett belopp som bestäms på följande sätt. Regeringen fastställer ett totalt schablonbelopp avseende den samman- lagda fastighetsavgiften för 2008. Schablonbeloppet är en bedömning av vad fastighetsavgifterna sammanlagt kommer att uppgå till för 2008. Skatteverket beslutar om fördelningen av schablonbeloppet till kom- munerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2007. De schablonmässigt bestämda fastighetsavgiftsmedlen utbetalas av Skatte- verket på sätt som närmare föreskrivs i 4 § fjärde stycket lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Det belopp som sålunda utbetalas till en kommun i fastighetsavgiftsmedel 2008 utbetalas också under 2009 och 2010.

11.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

3 §

I paragrafen införs ett nytt fjärde stycke som reglerar Skatteverkets redo- visning av fastighetsavgiftsmedel och uppgifter om fastighetsavgifter till kommunerna. Skatteverkets redovisning omfattar de fastighetsavgifts-

medel som tillkommer kommunen. Sådan redovisning ska avse det före-

134

gående året och fullgöras senast den 8 mars. Senast samma dag ska Prop. 2007/08:27 Skatteverket till kommunerna också lämna uppgift om de samlade fastig-

hetsavgifterna i kommunen enligt Skatteverkets senaste beslut vid årlig taxering enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324).

4 §

I paragrafens andra stycke införs en andra mening. Bestämmelsen avhandlas i avsnitt 8.3.2. I den nya bestämmelsen anges att en kommun också har rätt att från staten uppbära fastighetsavgiftsmedel för visst år som benämns avgiftsår. Fastighetsavgiftsmedlen som kommunen har rätt till utgörs av ett belopp motsvarande det som kommunen haft rätt till närmast föregående år med justering för inkomstförändring av fastighets- avgifterna i kommunen från ett år till ett annat, så snart den faktiska för- ändringen kan fastställas.

Fastighetsavgifterna fastställs genom Skatteverkets beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) vid årlig taxering. Fastighetsavgif- terna för 2008 kommer att kunna fastställas tidigast i november 2009 vid 2009 års taxering och avgifterna för 2009 tidigast i november 2010 vid 2010 års taxering. Förändringarna av fastighetsavgifterna för en kommun från ett år till ett annat kommer alltså att kunna beaktas först från och med utbetalning av fastighetsavgiftsmedel för avgiftsåret 2011. Denna eftersläpning framgår av lagtexten genom att de årliga taxeringarna som ska ligga till grund för beräkningen av inkomstförändringarna anges i förhållande till avgiftsåret. Justering ska alltså göras för skillnaden mellan de sammanlagda fastighetsavgifterna enligt Skatteverkets beslut vid årlig taxering året före avgiftsåret och motsvarande summa andra året före avgiftsåret. Uttrycket justering innefattar såväl tillägg som avdrag i förhållande till beloppet avseende föregående års fastighetsavgiftsmedel som kommunen haft rätt till. Avgörande för huruvida justeringen kommer att innebära ett tillägg eller ett avdrag är om skillnaden i utfallet vid de olika taxeringarna för vilka jämförelsen ska göras är positivt eller negativt.

För exempelvis avgiftsåret 2011 bestäms de fastighetsavgiftsmedel som kommunen har rätt till på följande sätt. Till det belopp som kommu- nen haft rätt att uppbära i fastighetsavgiftsmedel 2010 läggs till eller dras ifrån skillnaden mellan summan av fastighetsavgifterna i kommunen enligt 2010 års taxering (dvs. fastighetsavgifter avseende 2009) och 2009 års taxering (dvs. fastighetsavgifter avseende 2008). Därigenom kommer den årliga förändringen av fastighetsavgifterna mellan 2008 och 2009 att få genomslag i kommunen, men först vid utbetalning under avgiftsåret 2011.

Genom tillägget i paragrafens fjärde stycke ska kommunens fordran på staten för fastighetsavgiftsmedel tillsammans med kommunalskattemedel ingå i det belopp som Skatteverket efter avräkningar och tillägg betalar ut under året i enlighet med vad som anges i stycket.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2008.

135

I andra punkten anges att bestämmelserna i 3 § fjärde stycket tillämpas Prop. 2007/08:27 första gången i fråga om Skatteverkets redovisning för fastighetsavgifts-

medel som tillkommer kommunerna 2008 och i övrigt för fastighets- avgifterna för 2008. Skatteverket ska alltså senast den 8 mars 2009 redo- visa de fastighetsavgiftsmedel som tillkommer kommunen för 2008 och senast den 8 mars 2010 lämna uppgift om de sammanlagda fastighets- avgifterna i kommunen för 2008 enligt beslut vid 2009 års taxering. I punkten anges också att bestämmelsen i 4 § andra stycket andra meningen om hur kommunens fordran för fastighetsmedel bestäms, tillämpas första gången för avgiftsåret 2011.

Den ursprungliga tredje punkten i lagrådsremissens förslag till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser har placerats i en egen lag – se avsnitt 11.3.

11.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet

1 §

Ändringen utgör en anpassning till ändringarna i 3 kap. fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152).

11.6Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

1 kap.

1 §

Andra stycket anpassas till att fastighetstaxeringen utöver kopplingen till systemet med statlig fastighetsskatt kommer att ha en koppling till systemet med kommunal fastighetsavgift. Vidare ändras det något ålder- domliga ”åsättas” till ”bestämmas för”.

I tredje stycket, som är nytt, anges att det som sägs om avgiftsplikt och avgiftsfrihet i lagen avser fastighetsavgift enligt den nya lagen om kommunal fastighetsavgift.

3kap.

1–4 §§

Ändringarna, förutom en redaktionell ändring i 3 kap. 3 § 2, innebär anpassningar till att fastighetstaxeringen utöver kopplingen till systemet med statlig fastighetsskatt kommer att ha en koppling till systemet med kommunal fastighetsavgift.

4kap.

4 §

Ändringen utgör en anpassning till att fastighetstaxeringen utöver kopp- lingen till systemet med statlig fastighetsskatt kommer att ha en koppling till systemet med kommunal fastighetsavgift.

136

5 kap.

1 §

Ändringen utgör en anpassning till att fastighetstaxeringen utöver kopp- lingen till systemet med statlig fastighetsskatt kommer att ha en koppling till systemet med kommunal fastighetsavgift.

9 kap.

3 §

Ändringen, som har kommenterats i avsnitt 6.8, innebär att för lokaltypen bostäder ska antalet bostadslägenheter bestämmas. Som en följd av ändringen kan uppgifter om antal bostadslägenheter enligt 18 kap. 4 § tas in genom allmän och förenklad fastighetsdeklaration. Antalet bostads- lägenheter har betydelse vid beräkningen av kommunal fastighetsavgift för bostadsdelen av en hyreshusenhet enligt 3 § första stycket c i den föreslagna lagen om kommunal fastighetsavgift.

16 kap.

2 §

Ändringen utgör en anpassning till att fastighetstaxeringen utöver kopp- lingen till systemet med statlig fastighetsskatt kommer att ha en koppling till systemet med kommunal fastighetsavgift.

18 kap.

1 §

Ändringen utgör en anpassning till att fastighetstaxeringen utöver kopp- lingen till systemet med statlig fastighetsskatt kommer att ha en koppling till systemet med kommunal fastighetsavgift.

5 §

Ändringen utgör en anpassning till att fastighetstaxeringen utöver kopp- lingen till systemet med statlig fastighetsskatt kommer att ha en koppling till systemet med kommunal fastighetsavgift.

20 kap.

2 §

Det nya tredje stycket betingas av ändringen i 9 kap. 3 §. Om en fastig- hetsägare inte fullför sin redovisningsskyldighet i fråga om antal bostadslägenheter ger tredje stycket Skatteverket möjlighet att göra en skönsmässig uppskattning av antalet. Denna skönsmässiga uppskattning benämns dock, till skillnad från den som anges i andra stycket, inte skönstaxering.

4 §

Ändringen utgör en anpassning till att fastighetstaxeringen utöver kopp- lingen till systemet med statlig fastighetsskatt kommer att ha en koppling till systemet med kommunal fastighetsavgift.

Prop. 2007/08:27

137

11.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

1 §

I första stycket ändras i första meningen ordet ”betecknats” till ”beteck- nas”. Vid lagens ikraftträdande 1985 var lydelsen ”betecknas”. Lydelsen ändrades till ”betecknats” genom SFS 1992:1593. Någon ändring i sak synes emellertid inte ha varit avsedd. I förarbetena till lagändringen har då gällande lydelse (SFS 1990:652) felaktigt angetts vara ”betecknats” i stället för ”betecknas” (prop. 1992/93:122 s. 27). Genom den nu aktuella ändringen korrigeras således den tidigare felskrivningen. Vidare läggs i första stycket till att den närmare omfattningen av fastighetsskatten för de uppräknade fastighetstyperna framgår av 3 §. Tillägget beror på att vissa värderingsenheter lyfts ur lagen och i stället görs fastighetsavgifts- pliktiga.

Andra stycket upphävs med anledning av att fastighetsskatten för ut- ländska privatbostäder slopas.

2 §

Ändringarna i första stycket, ändringen av fjärde stycket och upphävan- det av femte stycket innebär att fastighetsskatt i stället för att beräknas för beskattningsår och betalas av den som vid varje tidpunkt är ägare av en fastighet ska beräknas för kalenderår och betalas av den som är fastig- hetens ägare vid ingången av ett visst kalenderår. Om äganderättsöver- gången för en fastighet sker den 1 januari ett år anses förvärvaren vara ägare vid ingången av kalenderåret.

Med ägare jämställs precis som tidigare den som ska anses som ägare enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), t.ex. tomträtts- innehavare.

Upphävandet av andra och tredje styckena betingas av att fastighets- skatten för utländska privatbostäder slopas. Upphävandet innebär att nuvarande fjärde stycket blir andra stycket.

3 §

I första stycket har i punkterna a och b vissa värderingsenheter lyfts ut ur småhusenhet, småhus på lantbruksenhet och bostadsdelen av hyreshus- enhet. Dessa värderingsenheter blir i stället föremål för fastighetsavgift enligt den föreslagna nya lagen om kommunal fastighetsavgift. Kvar är värderingsenheter för småhus respektive bostäder som är taxerade som varande under uppförande, värderingsenheter för tomtmark som hör till småhus respektive bostäder som är under uppförande samt tomtmark som är avsedd för småhus respektive bostäder men som är obebyggd eller som hör till småhus respektive bostäder som inte ingår i samma taxe- ringsenhet som tomtmarken. Med sistnämnda kategori av tomtmark av- ses tomtmark som visserligen inte kan sägas vara obebyggd men där byggnaden är s.k. byggnad på ofri grund, vilket innebär att den inte har samma ägare som tomtmarken och således inte ingår i samma taxerings- enhet som marken. Det kan t.ex. vara fråga om en vanlig arrendetomt eller en tomt med en kolonistuga.

Småhus under uppförande och bostäder under uppförande utgör inte särskilda värderingsenheter i fastighetstaxeringsrättslig mening. Det är

Prop. 2007/08:27

138

endast fråga om att det görs en åtskillnad mellan sådana värderings- Prop. 2007/08:27 enheter för småhus respektive bostäder där byggnaden är under upp-

förande och värderingsenheter för småhus respektive bostäder där upp- förandet är färdigt.

I punkten a har vidare de utländska privatbostäderna utmönstrats efter- som fastighetsskatt inte längre ska utgå för dessa.

Andra stycket ändras helt till sin lydelse. Den tidigare bestämmelsen om lättnad för nybyggnation överförs till lagen om kommunal fastighets- avgift. I lagrummet klargörs i stället hur tomtmark ska hanteras när det på en och samma värderingsenhet för tomtmark finns både en värde- ringsenhet för ett småhus som är uppfört och som hänförs till fastighets- avgiftssystemet, och ett småhus som är under uppförande och som hän- förs till fastighetsskattesystemet. Tomtmarken ska vid sådant förhållande anses höra till småhuset som är uppfört och följaktligen hänföras till fastighetsavgiftssystemet.

Fjärde stycket upphävs eftersom möjligheten till nedsättning av fastig- hetsskatten vid brand och liknande avskaffas. Ändringen har kommen- terats i avsnitt 6.6.5.

Ändringarna i nuvarande femte stycket betingas av införandet av kommunal fastighetsavgift samt ändringen av andra stycket. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

11.8

Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om

 

 

avräkning av utländsk skatt

 

1 §

 

 

I nuvarande andra stycket regleras möjligheten till avräkning från statlig

 

fastighetsskatt. Stycket utgår med hänsyn till att statlig fastighetsskatt

 

inte längre tas ut på privatbostäder i utlandet.

 

2 §

 

 

I första stycket har bestämmelserna om privatbostäder belägna i utlandet

 

och statlig fastighetsskatt tagits bort. Ändringarna är föranledda av att

 

skyldigheten att betala fastighetsskatt för privatbostäder belägna

 

utomlands tagits bort.

 

3 §

 

 

Ändringen i första stycket andra punkten är föranledd av att den statliga

 

fastighetsskatten hänförlig till bostäder ersätts med en kommunal fastig-

 

hetsavgift. Möjligheten att avräkna sådan utländsk skatt som avses i

 

nuvarande lydelse av första stycket andra punkten från svensk skatt på

 

sådan inkomst som medtagits vid taxeringen enligt inkomstskattelagen

 

(1999:1229) kvarstår. Dessutom anges uttryckligen att en utländsk skatt

 

som är jämförlig med den kommunala fastighetsavgiften också är avräk-

 

ningsbar. För att avräkning ska medges för sådan utländsk skatt som

 

anges i första stycket andra punkten krävs att de i 1 § angivna förutsätt-

 

ningarna är uppfyllda. För att vara berättigad till avräkning för sådan

 

utländsk skatt krävs således att den skattskyldige taxerats enligt inkomst-

 

skattelagen för en intäkt som är hänförlig till fastigheten eller privat-

 

bostaden i utlandet.

139

4 §

Prop. 2007/08:27

Ändringen i första stycket är föranledd av

att skyldigheten att betala

fastighetsskatt för privatbostäder belägna utomlands tagits bort.

I andra stycket klargörs att avräkning för utländsk skatt jämförlig med den kommunala fastighetsavgiften ska ske från svensk skatt som tas ut på grund av taxering samma år som den utländska skatten fastställs.

5 §

Ändringen i punkten a är föranledd av att nuvarande 1 § andra stycket har utgått.

6 §

I uppräkningen av de skatter som ingår i spärrbeloppet har den statliga fastighetsskatten tagits bort.

7 §

I första stycket görs en redaktionell ändring genom att hänvisningarna till de tre inkomstslagen tjänst, näringsverksamhet och kapital stryks. Ändringen betingas av att hänvisningarna blivit onödiga på grund av bestämmelserna i 2 a §, i vilken anges att termer och uttryck i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229) om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

I andra stycket anges hur skattereduktion enligt 65 kap. 9–12 §§ inkomstskattelagen ska fördelas mellan den kommunala fastighets- avgiften och de i stycket uppräknade skatterna. Med anledning av att skyldigheten att betala fastighetsskatt för privatbostäder belägna utomlands avskaffats har sista meningen i nuvarande andra stycket tagits bort.

14 §

Ändringen i andra stycket innebär bara att hänvisningen till den statliga fastighetsskatten tagits bort.

11.9Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

1kap.

1§

Ändringen innebär att lagen (2007:000) om kommunal fastighetsavgift lagts till. Detta innebär att underlaget för den kommunala fastighets- avgiften ska bestämmas genom taxeringsbeslut.

2§

Ändringen innebär att vad som sägs i lagen om skatt och skattskyldig även gäller avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (2007:000) om kom- munal fastighetsavgift och därigenom behandlas på samma sätt som avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (1994:1744) om allmän pensions- avgift.

140

5 kap.

Prop. 2007/08:27

4 §

 

Ändringen är föranledd av ändringen i 1 kap. 1 §.

 

11.10Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

1 kap.

6 §

Tillägget i definitionen av begreppet beskattningsår föranleds av införan- det av en kommunal fastighetsavgift. Tillägget innebär att beskattningsår i fråga om fastighetsavgiften – i likhet med vad som gäller i fråga om bl.a. statlig fastighetsskatt – ska vara beskattningsår enligt 1 kap. 13– 15 §§ inkomstskattelagen (1999:1229).

8 kap.

11 §

Ändringen i tredje stycket föranleds av införandet av en kommunal fastighetsavgift. Ändringen innebär att vid beräkning av skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund får Skatteverket besluta att skatte- avdraget ska beräknas med hänsyn även till den kommunala fastighets- avgiften.

11 kap.

9 §

Tredje punkten i andra stycket slopas eftersom lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt ska upphöra att gälla vid utgången av år 2007. Samtidigt slopas i samma stycke nuvarande första, andra, fjärde, och femte punkterna eftersom de skattereduktioner som dessa punkter hänvisar till numera är inaktuella.

10 §

I 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen (1990:324) har lagen (2007:000) om kommunal fastighetsavgift lagts till. Ändringen i före- varande paragraf görs för att klargöra att den kommunala fastighets- avgiften liksom den allmänna pensionsavgiften ska ingå i den slutliga skatten.

11.11

Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

 

 

(1999:1229)

 

3 kap.

 

 

18 §

 

 

I paragrafen finns en uppräkning i punktform av inkomster för vilka en

 

begränsat skattskyldig fysisk person är skattskyldig. För samtliga punkter

 

gäller att de bara är tillämpliga om inte något annat följer av ett

 

skatteavtal. I denna uppräkning införs i åttonde punkten schablonintäkt

 

enligt 47 kap.

141

33 kap.

10 §

Paragrafens innebörd är att det vid beräkning av kapitalunderlaget för räntefördelning för en enskild näringsidkare inte tas hänsyn till sådan på näringsverksamheten belöpande fordran eller skuld som avser skatt och avgifter som debiteras som preliminär F-skatt eller som avser skatte- tillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324). Ändringen innebär att kommunal fastighetsavgift läggs till i uppräkningen i paragrafen.

41 kap.

3 §

Paragrafen innehåller en uppräkning av företeelser som inte utgör löpande avkastning på kapital eller kapitalvinst men som ändå räknas till inkomstslaget kapital. I sjätte punkten läggs schablonintäkt enligt 47 kap. 11 b § till.

45kap.

33§

Ändringen i första stycket innebär att andelen av en kapitalvinst på en privatbostadsfastighet som ska tas upp ökar. Ändringen har kommente- rats i avsnitt 9.2.

46kap.

18 §

Ändringen i denna paragraf är av motsvarande slag som ändringen i 45 kap. 33 §.

47 kap.

5 b §

Första stycket andra punkten ändras på så sätt att hänvisningen till bestämmelserna om nedsättning av fastighetsskatt för nybyggda bostäder enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt ändras till att i stället avse bestämmelserna om nedsättning av fastighetsavgift för nybyggda bostäder enligt den föreslagna nya lagen om kommunal fastighetsavgift.

7 §

I första stycket andra punkten ändras metoden för beräkning av upp- skovsbeloppets storlek när ersättningen som har erlagts för ersättnings- bostaden är mindre än ersättningen som har erhållits för ursprungsbosta- den. Ändringen har kommenterats i avsnitt 9.3.2. Ändringen innebär att uppskovsbeloppet ska beräknas som kapitalvinsten ökad med tidigare uppskovsbelopp och minskad med skillnaden mellan ersättningen för ursprungsbostaden samt ersättningen för ersättningsbostaden. Eventuell överskjutande del ska tas upp till beskattning.

Andra stycket är nytt. Innebörden av bestämmelsen är att ett uppskovs- belopp efter beräkning enligt första stycket inte får överstiga ett belopp som uppgår till 1 600 000 kronor multiplicerat med den skattskyldiges andel av bostaden. Ett takbelopp för uppskov om 1 600 000 kronor ska således ställas i relation till hur stor andel av bostaden som ägts av den skattskyldige. Det innebär att om den skattskyldige varit ensam ägare av

Prop. 2007/08:27

142

bostaden får hans uppskovsbelopp uppgå till högst 1 600 000 kronor. Om den skattskyldige däremot varit hälftenägare av bostaden får hans upp- skovsbelopp uppgå till högst 800 000 kronor. Har han ägt tre fjärdedelar får uppskovsbeloppet uppgå till högst 1 200 000 kronor, osv.

Överskjutande del ska tas upp till beskattning.

8 §

Det nya andra stycket fyller samma funktion som det nya andra stycket i 7 §.

9 §

Ändringen i första stycket betingas av att ett nytt andra stycke införts i 7 §.

Ändringarna i andra stycket andra punkten är en konsekvens av ändringarna i 7 och 8 §§. Första stycket andra punkten handlar om att bestämma hur stor del av ett uppskovsbelopp enligt 7 § första stycket 3 och 8 §, s.k. preliminärt uppskov, som ska återföras till beskattning när den ersättning som har erlagts för ersättningsbostaden är mindre än ersättningen som har erhållits för ursprungsbostaden. Enligt tidigare bestämmelser skulle i dessa fall alltid en viss kvotdel av det preliminära uppskovet återföras. Ändringen innebär att återföring endast ska ske om det preliminära uppskovet överstiger ett belopp som uppgår till före- gående års kapitalvinst ökad med tidigare uppskovsbelopp och minskad med skillnaden mellan ersättningen för ursprungsbostaden samt ersätt- ningen för ersättningsbostaden. Eventuell överskjutande del ska återföras till beskattning.

Med ”föregående års kapitalvinst ökad med tidigare uppskovsbelopp” menas den kapitalvinst som härrör från avyttringen av ursprungsbostaden och det eventuella tidigare uppskovsbelopp som ursprungsbostaden var behäftad med. Formuleringen är en följd av att det preliminära upp- skovsbeloppet på grund av de nya takbeloppsbestämmelserna i 7 § andra stycket och 8 § andra stycket inte längre alltid kommer att vara det samma som kapitalvinsten ökad med tidigare uppskovsbelopp. Att som tidigare beräkna det slutliga uppskovsbeloppet med utgångspunkt i det preliminära uppskovsbeloppet skulle kunna ge ett felaktigt resultat i situationer när en del av kapitalvinsten ökad med eventuellt tidigare upp- skovsbelopp med stöd av 7 § andra stycket och 8 § andra stycket tagits upp till beskattning redan vid föregående års taxering.

9 a §

Ändringen i första stycket betingas av att ett nytt andra stycke införts i 7 §.

11 §

I paragrafen införs ett nytt tredje stycke. I detta stycke görs ett undantag från den s.k. kontinuitetsprincipen i 44 kap. 21 §. Ändringen innebär att uppskovsbeloppet, i enlighet med första stycket, ska tas fram till beskatt- ning vid övergångar genom arv, testamente, gåva eller bodelning. Kontinuitetsprincipen upprätthålls dock i fråga om övergångar genom arv eller testamente till make eller sambo eller hemmavarande barn under 18 år samt i fråga om övergångar genom bodelning med anledning av

Prop. 2007/08:27

143

upphörande av samboförhållande, äktenskapsskillnad eller makens eller sambons död. Vad som avses med sambo framgår av 1 § sambolagen (2003:376).

När en avyttring ska anses ha skett enligt detta nya stycke av endast en del av bostaden kan inte formeln i andra stycket användas för att beräkna hur stor del av uppskovsbeloppet som ska återföras. Detta beror på att det vid avyttring genom arv, testamente, gåva eller bodelning inte finns någon ersättning för den avyttrade delen som kan ingå i formeln. Vid delavyttring enligt tredje stycket ska den återförda delen därför i stället beräknas som det tidigare uppskovsbeloppet multiplicerat med kvoten av marknadsvärdet på den avyttrade delen och marknadsvärdet på hela till- gången.

11 b §

I paragrafen, som är ny, anges i första stycket att den som har en ersätt- ningsbostad med ett uppskovsbelopp ska ta upp en schablonintäkt till beskattning. Schablonintäktens funktion har kommenterats i avsnitt 9.3.4. Intäkten beräknas till 1,67 procent av uppskovsbeloppets storlek vid beskattningsårets ingång. Det betyder att en intäkt för ett beskattningsår beräknas även på till beskattningsåret hänförlig återföring på grund av avyttring enligt 11 § och frivillig återföring enligt 9 a §. Att schablon- intäkten ska beräknas på uppskovsbeloppets storlek vid beskattningsårets ingång ska inte förstås som att den skattskyldige måste ha haft ersätt- ningsbostaden vid denna tidpunkt. Vid s.k. preliminärt uppskov enligt 8 § har den skattskyldige oftast ingen ersättningsbostad vid ingången av beskattningsåret.

Beräkningen av schablonintäkten på uppskovsbeloppets storlek vid beskattningsårets ingång innebär t.ex. att schablonintäkten i självdekla- rationen år 2009 ska beräknas på beloppets storlek vid ingången av år 2008. En återföring av uppskovsbeloppet, helt eller delvis, i självdekla- rationen år 2009 påverkar inte beloppets storlek vid ingången av år 2008 men väl beloppets storlek vid ingången av år 2009, vilket får betydelse för självdeklarationen år 2010. Om ett avdrag för uppskovsbelopp t.ex. görs i självdeklarationen år 2009 (avseende en avyttring av en ursprungs- bostad år 2008) föreligger detta uppskovsbelopp inte vid ingången av år 2008 utan först vid ingången av år 2009.

Av 41 kap. 3 § framgår att schablonintäkten hänförs till inkomstslaget kapital.

Schablonintäkten ska enligt andra stycket inte beräknas på en sådan del av ett preliminärt uppskovsbelopp som ska återföras enligt 9 §. Om den skattskyldige när det preliminära uppskovsbeloppet ska återföras väljer att med stöd av 9 a § första stycket återföra en större del av beloppet än vad som följer av 9 § beräknas schablonintäkten även på den del av åter- föringen som går utöver vad som tvunget måste återföras enligt 9 §.

65 kap.

12 §

Ändringen innebär att skattereduktion ska räknas av även mot kommunal fastighetsavgift.

Prop. 2007/08:27

144

11.12Förslaget till lag om upphävande av lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.6.2.

11.13Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

1kap.

5§

Ändringen är föranledd av att den statliga fastighetsskatten hänförlig till bostäder ersätts med en kommunal fastighetsavgift.

2kap.

2 §

Ändringen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, är föranledd av att den statliga fastighetsskatten hänförlig till bostäder ersätts med en kommunal fastighetsavgift. Ändringen innebär att skyldighet att lämna självdeklaration föreligger om underlag för kommunal fastighetsavgift ska fastställas. Jfr 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324), vari talas om ”fastställelse av underlag för att ta ut skatt eller avgift (taxering)”, och 1 kap. 2 § första stycket 1 förevarande lag, vari anges att i självdeklarationerna lämnas uppgifter till ledning för ”egen taxering enligt taxeringslagen (1990:324)”. Underlaget för den kom- munala fastighetsavgiften är antingen taxeringsvärdet eller antalet avgiftsgrundande objekt, dvs. värderingsenhet för småhus respektive bostadslägenhet. Se avsnitt 6.3 samt författningskommentaren till 3 § i förslaget till lag om kommunal fastighetsavgift (avsnitt 11.1).

4 §

Ändringen är av motsvarande slag som ändringen i 2 §. Ändringen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Se vidare kommentaren till 2 §.

7 §

Ändringen är av motsvarande slag som ändringen i 2 §. Ändringen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Se vidare kommentaren till

2§.

3kap.

1§

Den nya punkten i innebär att den skattskyldige måste lämna de uppgifter som behövs för beräkning av den kommunala fastighetsavgiften.

12 §

Ändringen är föranledd av det nya tredje stycket i 47 kap. 11 § inkomst- skattelagen (1999:1229).

Prop. 2007/08:27

145

11.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:2) om Prop. 2007/08:27 fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter

vid 2007–2011 års taxeringar

1 §

Ändringen utgör en anpassning till att fastighetsskatt i stället för att beräknas för beskattningsår ska beräknas för kalenderår. Jfr motsvarande ändring i 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

11.15Förslaget till lag om upphävande av lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007– 2009 års taxeringar

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.6.6.

11.16Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:346) om skattereduktion för utgifter för hushållsarbete

16 §

Ändringen innebär att skattereduktion för utgifter för hushållsarbete även ska räknas av mot kommunal fastighetsavgift.

146

Sammanfattning av promemorian Reformerad beskattning av bostäder

Prop. 2007/08:27

Bilaga 1

I promemorian föreslås att den statliga fastighetsskatten på bostäder avskaffas och ersätts av en kommunal fastighetsavgift. I promemorian redovisas två alternativa förslag, alternativ A och alternativ B. Båda är fullt finansierade. Alternativ A motsvarar den modell som presenterades i den ekonomiska vårpropositionen 2007. Alternativ B avviker från alter- nativ A i två avseenden. Dels är fastighetsavgiften något lägre för små- hus med taxeringsvärden lägre än 450 000 kronor, dels finansieras reformen på ett annat sätt. Båda alternativen innebär dock att tyngd- punkten i fördelningen av det totala skatteuttaget förskjuts från löpande beskattning till skatteuttag knutet till avyttring av bostäder.

Alternativ A innebär att den kommunala fastighetsavgiften för småhus uppgår till 4 500 kronor per småhus men högst 1,0 procent av taxe- ringsvärdet. För flerbostadshus blir avgiften 900 kronor per bostads- lägenhet men högst 0,4 procent av taxeringsvärdet. För hela bostads- sektorn innebär det en sänkning av den årliga, löpande beskattningen med 5,6 miljarder kronor som finansieras genom att kapitalvinstskatten för privatbostäder höjs från 20 till 30 procent av vinsten.

Alternativ A, mdkr

Kommunal fastighetsavgift

10,7

varav småhus, 4 500 kr per småhus, dock högst 1,0%

 

av taxeringsvärdet

8,8

varav flerbostadshus, 900 kr per bostad, dock högst 0,4%

 

av taxeringsvärdet

1,9

Höjd kapitalvinstskatt på privatbostäder från 20 till 30%

5,6

Summa

10,7

En höjd skatt på kapitalvinster medför att inslaget av uppskov vid beskattningen ökar. En stark invändning mot olika former av uppskov

– dvs. skattekrediter motsvarande den uppskjutna skatten på vinsten eller inkomsten – är att problem uppkommer när skatten ska tas ut. Bland annat genom svårigheter att kräva in skatten men också genom att högre faktisk skatt ger större inlåsningar och beträffande uppskov med beskatt- ning av kapitalvinster på bostäder riskerar att försämra rörligheten på bostadsmarknaden.

De sammanlagda uppskovsbeloppen avseende beskattning av kapital- vinster p