Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om civil registrering.
Den statliga äktenskaps- och partnerskapsutredningen har föreslagit att trossamfunden ska få behålla vigselrätten och att vigselförrättarna även fortsättningsvis ska ges möjlighet att neka att viga samkönade par. Men eftersom Svenska kyrkan och staten sedan flera år tillbaka är åtskilda finns det därför ingen anledning att sammanblanda deras uppdrag och funktioner. Istället bör uppgiften att registrera par som vill leva tillsammans åvila staten. En civil myndighet bör inrättas där par som väljer att leva tillsammans kan registrera sig. Efter registreringen kan paret själva välja en ceremoni i kyrka eller samfund. Ett flertal länder i Europa tillämpar en sådan civilrättslig registrering i kombination med en frivillig religiös välsignelse eller ceremoni, exempelvis Frankrike.
Äktenskapet reglerar varken förhållningssätt eller värderingar vad gäller parternas kärlek, sexualitet eller samlevnad. Det reglerar endast parternas lagliga och ekonomiska skyldigheter gentemot varandra. Även om reproduktion ofta äger rum inom äktenskapet inverkar det inte på de vuxnas förmåga att utöva ett kärleksfullt och bra föräldraskap. Familjebildningar ser olika ut i Sverige. Barn lever med ensamstående, två eller flera föräldrar som kan vara hetero-, homo- eller bisexuella. Vissa föräldrar är gifta, andra inte.
Oavsett hur regering och riksdag kommer att besluta om äktenskapsbalkens utformning, bör det bli en tydlig skillnad mellan juridik och religion. Det är rimligt att Sverige gör upp med den eftersläpning i förhållande till andra europeiska stater som vi länge levt med och istället inför civilrättslig registrering.
Detta vill riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.